
Betygsätt avsnittet
Bli först med att betygsätta
Om avsnittet
- Podd
- Tveksamt
- Publicerad
- 2 sep. 2026
- Längd
- 1 h 34 min
- Avsnitt
- E288
Sommartider
Om avsnittet
Vi är tillbaka efter sommaruppehållet, och vi inleder med en film vi trodde skulle bli en enkel avrättning: Sommartider (2024), berättelsen om hur Gyllene Tider gick från piratradio i Harplinge till Sveriges största band. Sebastian gick in cynisk och kom ut omvänd — han hade glömt hur oerhört välskrivna låtarna faktiskt är, särskilt jämfört med det mesta som produceras idag. Anders hakade upp sig på något annat: hur ofantligt kåta texterna är när man lyssnar på dem i nyktert tillstånd, skrivna av en kille som knappast hade livserfarenheten att backa upp dem.
Däremellan hinner vi med nepo-baby-paraden i rollistan, mysteriet med karaktären Tobbe som inte gör någonting alls, och filmens mest smaklösa ögonblick: comebacken på Liseberg åtta dagar efter dödsolyckan i publikhavet. Där tar Anders faktiskt illa vid sig på riktigt. Och så en amerikansk remake, för säkerhets skull.
Nästa avsnitt: Hundtricket (2002). Här hittar ni oss! FACEBOOK! https://www.facebook.com/tveksamt INSTAGRAMhttps://www.instagram.com/tveksamtpodden/ YOUTUBE https://www.
Transkript
~94 min · AI-genererat
Juni, juli, augusti. Semester och sommar tänker ni? Nej, jag har minsann bara haft tre dagar semester i år. Och Sebastian, han är egenföretagare, så han har fan aldrig ledigt.
Och vad är det jag försöker säga i höstsäsongens första intro? Jo, att i år har vi nog inte upplevt så mycket sommartider. Hej och välkomna till Tveksamt, filmpodden där vi ser på svensk film vi minns, men kanske av fel anledningar, det vet jag.
För jag heter Anders och med mig som vanligt, som alltid, Sveriges somrigaste man, Sebastian. Hallo! Ja, idag är jag fan jävligt somrig. Lite av Greklands brännande kvar och lite så här, så det är härligt.
Det är riktigt, riktigt härligt. Hur somrig är du? Jag har insett att höstsäsongen är igång för att jag direkt gjort tre stycken misstag. Det första är att jag har satt din ruta där jag ser podden alldeles för långt bort, så att om ni tittar på videoversionen och stirrar bort i intet så är det bara för att jag tittar på Sebastians ljuvliga, överbrända ansikte.
Överbrända? Det är för att jag har så vita. Din nya kamera gör dina ögonvitor extra vita, särskilt med tanke på hur rövig min webbkamera-kvalitet är för tillfället.
Det är nog den här kvaliteten. Din kommer kanske bli bättre, men jag kommer nog stanna vid den här kameran nu, för nu blir det här. Det är för jävla jobbigt att hålla på och sätta upp en annan.
Så nu kör jag min action-kamera som webcam. Fantastiskt. Sen mitt andra misstag var det klassiska misstaget att jag inte hade stängt av ljudet på livestreamen, så jag hörde mig själv.
Men då är allt som vanligt. Det är som vanligt. Det är superhärligt. Sen är jag nog inte så somrig. Den här sommaren har ju bara försvunnit för mig egentligen, i och med att jag fick jobb nere i Malmö första juni.
Så jag stack ner, började jobba och sen så var det stress i en månad att åka tillbaka till Stockholm. Jag har åkt mycket tåg har jag gjort. Och sen så tog jag tre dagars semester för att jag hade ingen betald semester i år.
Så jag var typ så här, nej tack, det är dyrt att flytta. Jag vill ha pengar. Betald semester, jag vet inte vad det är, vad du pratar om. Det är när man får åka ner till någon golfresort.
Ja, det är fint. Callbacks. Ja, det är härligt. Jag har inget skitliv. Jag är precis hemkommen från en betald resa till Grekland också, som jag fick av min mamma.
Vill du höra min sommarspaning som jag har genomlidit? Flytta ner till Malmö och då skaffar jag mig först, genom en kompis kompis kompis, hyrde jag en lägenhet i andra hand. Tre månader, så att sista dagen för den lägenheten är ju officiellt idag.
Nu sitter jag i en annan lägenhet, så hela förra veckan så har jag flyttat från den här gamla lägenheten till min nya som jag är i nu. Och när jag flyttar in och man vet att jag ska bara vara här i tre månader, då står man ut med lite saker som annars hade varit förjävligt. Som att badrummet är två kvadratmeter.
Och sådana saker. Och att internet i lägenheten, ja det ingår i hyran, men det är ju också 4G trådlöst bredband. Fantastiskt. Så jäkligt stabilt. Nu har jag flyttat, nu sitter jag i en tvåa med ett toalett och badrum av normal storlek.
Jag har en känsla av att jag har scrollat mer gyllene tider än du har gjort. Men jag vet inte om det här stämmer, för jag har scrollat väldigt mycket, framförallt sommartider när man var liten och sen tänkte jag så här, jag går och fiskar när man var full. Ja, jag går och fiskar har jag scrollat många gånger.
Men den har jag nog lite hat-scrollat. Men innan det så har jag nog glädjescrollat gyllene tider. Jag har nog haft, precis som många, i tidiga tonåren Gyllene tider-period.
Roligt nog så hade jag glömt bort det inför den här filmen, vilket gjorde den här filmen en positiv upplevelse för mig. Jag tror att min gyllene tider-koppling blev i första hand att jag lyssnade mest på gyllene tider innan jag fattade hur jävla, jag tänkte säga småkåt, det är fel ord, hur jävla kåt Per Gessle är i gyllene tider. Ja.
Ofrantligt, ofrantligt, ofrantligt kåt, vilket är uppenbart nu, men jag har liksom inte... reflekterat över det så mycket tidigare. Nej och det blir en tydlig tidsmarkör på när de här låtarna gjordes, när det var liksom...
När det kändes som att det var, det kanske är fortfarande, men det är så väldigt rätt fram okej att vara superkåt och göra musik på det liksom. Men det är det väl egentligen nu också. Eller?
Ja, jo! Jo, men det är det ju. Jag tror att skillnaden nu är att nu har man liksom släppt fram tjejer också, som talar om hur mycket de vill ligga och sådär. Och tycker om både sin egen kropp och andras kroppar, vilket är fint.
Snart kommer vi, jag menar om vi gör en podd om 20 år, om Lush Life heter låten och det är filmen om Zara Larsson, då kommer vi också så här, fan alltså, hon var ju jävligt kåt, var hon inte det? Precis, ofantligt kåt. Och sen, det här kommer ju sluta med, eftersom jag är en filmkille istället för musikpojke, så reflekterar jag ju sällan över hur kåt musik är.
Jag kan ju reflektera väldigt mycket över hur kåt film är. Eller de olika versionerna av kåthet som finns i film, som typ såhär male gaze och bla bla bla och olika håll, liksom. Men inte lika mycket över hur...
Vi kommer återkomma till det här. Jag är med dig. Men, filmen, ska vi prata lite om, vi har nämnt 2024, vi har nämnt att det handlar om Gyllene Tider. Men sen har vi inte nämnt så mycket mer.
Nej, vi kan ju gå igenom den. Regisserad av Per Simonsson, som vi ju känner igen som regissör av, just det, Tjuvarnas jul, Trollkarlens dotter. En film jag har på DVD, men vi har inte tagit upp.
Kanske blir, kanske blir. Så att, det är de, han har skrivit manus till båda, han har regisserat båda. Det är dem han har på Svensk Filmdatabas, vilket oftast tyder på att han har gjort mer saker för TV och liknande.
Men det har inte jag kunnat upp. Jo, han har gjort en jävla massa manus för Tjuvarnas jul och Nya Ture Sventon. Sådär, det är typ det han har gjort. Märkligt, man undrar hur han fick det där uppdraget, att regissera den här.
Sen har vi lite folk med i den här, det är inte så mycket... Han har gjort en del tv-serier också, ska det sägas. Det är inte så mycket kända namn, det är däremot några kända efternamn.
Ja, vi har ju några nepo-babys i Valdemar Wahlbäck, som är son till Peter Wahlbäck. Det måste vara lite jobbigt. Det kan ju inte varit, eller vad vet jag? Men om Peter är likadant privat som han är offentlig, då kan det nog vara en berg-och-dalbana att ha honom som pappa.
Ja, han är i alla fall en man med, jag skulle säga, det kanske är... Och det här säger jag med både beundran i blicken och också imponerad. Det är nog det fyrkantigaste ansikte jag har sett på väldigt, väldigt länge.
Valdemar? Ja. Ofantligt fyrkantigt. Han har ju ett amerikanskt utseende. Han ser ut som en amerikansk highschool-kille som spelar amerikansk fotboll. Han var 21 när den här hade premiär.
Och om vi ska fortsätta på nepo-babysarna så har vi också Phoenix Parnervik. Ja. Som är då son till Jesper Parnervik, tror du eller ej. Som spelar... Nu ska vi se.
Han spelar Micke Syd Andersson. Den andra mest, jag skulle säga den mest kända av Gyllene Tider-personerna. Men det kanske är för att han har uttalat sig mest i media om hur lite pengar de får av Per Gessle.
Så är det ju, för egentligen är det ju Per och Mats som är Gyllene Tider. Det är ju de som har gjort allt. Så det borde ju vara de två. Men jag tror att Mats är väl lite mera skygg.
Så kan det vara. Vi har en till nepo-baby. Ja, det har vi. Okej, jag antar att det här är Lance Hedman Granf. Ja. Hans pseudonym är Lancelot. Han är då son till Magnus Hedman och Magdalena Graaf.
Så de valde, de tog det valet att kasta den här med efternamn och inte utifrån hur duktig någon är. I det här fallet så tycker jag inte att det gör så mycket. Jag tycker att ska man dra folk till en film om Gyllene Tider, då ska man också dra lite på namnen man har fått med i filmen.
Jag tycker inte heller att det här är, de gör ett adekvat jobb. De har inte så mycket att jobba med. De är lagom charmiga. Jag tycker att Valdemar Wahlberg är...
Han är lite störande. Det är svårt att gilla honom. Precis, det är konstigt om det här är regissörs. Om man har fått inriktningar från Per Simonsson så är det väldigt konstiga saker han blir tillsagd att göra.
För att, det kommer vi komma tillbaka till i slutet. Per Gessle framstår inte som toppen efter att ha sett Sommartider. De andra personerna i bandet, ganska trevliga.
Per Gessle, inte... Jag känner att jag förstår vad de försökte, men föll. Och följde man på det de försökte så blir det bara en arrogant typ som man inte tycker om.
Men men, så kan det vara. Det gjorde inte så mycket ändå, tycker inte jag. Har vi mer? Har vi glömt något? Jag känner mig lite svag. Nej, vi har tagit det som är relevant.
Det enda som annars är konstigt är att av någon anledning så har inte Svensk Filmdatabas medverkande i sin punkt. Så vi läser från Wikipedia istället. Konstigt. Den har uppenbarligen fått en guldmage-nominering för...
Nej, bästa foto. Ja, men den kan den ha. Den är snygg. Den är typ så här... Den är snygg, den är okej. Det är en 3 av 5, kanske. Det är... Jag pratade lite med min vän Erik, som ibland brukar vara med på liveen också.
Så det är med, får du skriva det. Att det här är en sån svensk film som är lite svår att prata om i Tveksamt. För att det är... Svensk film har kommit så långt så att vi gör jävligt bra film.
Alltså det är väldigt snyggt, det är tillräckligt bra manus för att man ska kunna följa med i en hel film. Men det är liksom så här, det är inte så mycket mer än så. Men här är det liksom så här, ja, jag vet inte riktigt...
Ja, det är som du säger, en trea. Det är en film. Med det sagt, ska vi gå igenom filmens handling? Ja, vi gör det lite kort. Den börjar toppen, för den börjar med vit text på svart bakgrund.
Och det står så här, filmen är fritt inspirerad av verkliga händelser. Av dramatiska skäl har vissa namn, karaktärer, händelser och platser ändrats. Karaktären Tobbe som förekommer i detta verk är fiktiv och all likhet med verkliga personer är en ren tillfällighet.
Varvid min reaktion efter att ha sett filmen igår... Vem är Tobbe? Vem är Tobbe? Ja. Vem är Tobbe då? Jag vet inte, eller jag menar, han står ju med i rollistan.
Till och med han står med här, han spelas av Felix Sandman. Jag kommer inte ihåg vem Tobbe var, överhuvudtaget. Men han gör checken. Är det han proggkillen? Kan det vara Tobbe?
Jag tror inte det är... Det är min killgissning att det är. Men han ser inte ut... Alltså det är ju typ så här, hans foto på Wikipedia ser helt annorlunda ut och han är snaggad.
Jag bara tänker, det är i alla fall en kille som kan sjunga och killen som spelar proggkillen kan ju verkligen sjunga. Han är ju jävligt duktig. Men förutom det så börjar ju den här filmen med någon form av mönstring, va?
Ja, precis. Så vi får se lite halvnakna män som står i en gymsal och tittar mot kameran som att kameran är konstig. Men det visar sig väl att de tittar på Per Gessle.
Som håller på och cyklar. Hade du med att göra den här mönstringen? Ja, jag mönstrade. För jag har inget minne av att alla gjorde det här i samma rum, men det ser ju effektivt ut.
Ja, jag kom aldrig så långt som till fys. Jag kom bara till psykologen och sen fick jag gå hem. Jag fick göra intelligenstest, sen blev jag skickad till psykologen.
Ja, så är jag också. Först Då tar han tillfälle och går och kikar lite, så han går in i replokalen och så får vi liksom ett litet nummer från det här proggbandet. Och det är som att Per får ett musikaliskt uppvaknande.
Ja, jag har skrivit det i mina kommentarer att det är ett väldigt roligt att han får ett musikaliskt uppvaknande till progg. Ja, det är kul med tanke på musiken som han ska göra sen. Men musik är musik och live är live, så jag förstår honom och det är ju ett väldigt bra framträdande också.
Han reagerar på det sättet som alla gör som får musikaliska uppvaknanden. Det vill säga att när de är typ så här, vad håller du på med? Så springer han därifrån och åker hem.
Yes. Vi har fått lite backstory att Pers pappa har ryggskott, så han kan inte riktigt röra sig. Och sen så är det också hela tiden, eller fram tills i ungefär 20 minuter till så är det liksom en liten grej med att pappan vill att Per ska ta över rörfirman, men Per är ju uppenbarligen inte intresserad utav det.
Och pappan är heller inte så förtjust i Pers val av yrke, eller liksom vad han drömmer om. Ja, men han har ju inte, hans dilemma är ju, det säger han ju också bara, han har ju inte valt något yrke. Vid det här laget så vet han inte ens att han, det är nu han får reda på typ att han kom fram till att han ville ha ett band.
Innan dess har han bara dragit omkring och lyssnat på musik. Fram tills precis nyss. Så att det är, i den kontexten så förstår man ju farsan att han är typ så här, ja men han har fixat sig så att han inte behöver göra lumpen.
Och nu ska han bara gå och slå dank en sommar och leva på att liksom att han får mat av liksom morsan och farsan. Det är ofantligt bortskämt, för det första. Ja, det kan man säga.
Men en dag så kommer killen som var imponerad av hans musiksamling, som heter MP eller Mats Persson, kommer förbi för han har ju blivit erbjuden att få lyssna på hans, och se hans skivsamling. Så han kommer dit. Och det är väl lite en stor happening i familjen för det verkar inte som att Per har haft så mycket kompisar över förut.
Nä. Men man blir rädd typ när det kommer en annan person dit. De sitter väl inne på rummet och lyssnar på lite skivor och käkar middag tillsammans och blir typ kompisar, det är väl det som är själva grejen.
Noterar du hur, eller jag tycker att det här är fasligt roligt, det tror jag inte någon annan tycker. Först när han kommer hem första kvällen, då sitter hans föräldrar i soffan när hans pappa ligger i soffan med ryggskott och dricker kaffe och äter päron i ugn med After Eight. Och det bjuder hon även på sen, typ så här dagen senare när MP kommer över.
Jag uppskattar bara att hon är typ så här, hon älskar typ så här päron på burk med After Eight. Vilket i och för sig är gott. Ja, och det är också en tidsmarkör, det är väl antagligen därför de har kastat in det i filmen.
Per har ju en dröm som har fötts sedan han såg det här livebandet, det är ju att han vill starta ett band. Och nu när han har Mats Persson över, som är beskriven för oss som tittar, som typ ett musikaliskt geni med perfekt gehör som kan spela alla instrument. När någon går upp på rummet igen så tar Per nervöst upp sin gitarr och spelar en låt för Mats.
Som blir lite så här, vad har du skrivit den låten? Och Per är lite så här, ja och jag har 50 till, tar upp någon sån här låda eller om det är ännu fler som han då vill göra låtar av. Och varpå Mats är lite så här, ja men du kanske vill ha lite tips om ditt gitarrspel och sådär.
För av de två så är ju Mats den som är musikaliskt talangfull. Sen får vi då en ganska lång, eller inte lång, men sen så blir de kompisar, de skriver lite musik ihop och det visar sig att MP då, han är ju med i det här proggbandet. Och proggbandet tycker att MP, du kan inte hålla på med allt, du måste välja, vilket är ganska taskigt och också ganska onödigt.
Men så är det. För nu har jag, ja, för nu måste du fixa det här, du måste välja, medans Per kommer tillbaka och är typ så här, jag har fixat jobb åt oss! Vad är det för jobb han har fixat då?
Han har fixat ett gig. För det är nämligen så att hans farsa, rörmokaren, har ju sagt åt honom att du måste skaffa ett jobb om du ska bo kvar hemma. Vaktmästare på lasarettet, nu är det du som ringer.
Vi vet inte hur det här går till, men på något sätt så har då Per skaffat jobb som landstingstrubadurer, vilket betyder att han och MP ska gå omkring och spela i olika salar på lasarett och liknande. Så det är deras första spelning som de tar med sig sina gitarrer och går in och sätter sig i ett rum. Men där ligger alla och sover.
Sånt är 7. Hon sover ju för fan. Perfekt, då testar vi din nya. Vad håller ni på med här? Ni är ju kolmapatienter, de får inte störas. Men vi skulle spela sånt till sju.
Men det måste ju vara på geriatrikavdelningen i nästa hus. Hur länge har ni suttit här egentligen? De hör ju ingenting! De väckte upp dem ur koman. Eller en person i alla fall.
Vi ska väl också säga att det pratade jag och Sebastian om innan vi satte igång att vi kommer behöva klippa bort typ nästan all musik ur den här podden om du inte ser oss live. För det kommer bli klippt på Youtube och det kommer bli klippt på Spotify. Så de spelar lite tidig gyllene tider här innan de blir avbrutna.
Ja, det är som det är. Men det här uppvaknandet ur koman gör att MP väljer att syssla med pop istället för progg. Och det här gör de alltså innan de har hittat resten av bandet.
Exakt, och de har en plan nu. Och det är att göra någon lokal radiosändning. För att MP har byggt en egen radiosändare. En sån här pratradio. Ja, exakt. Så de trycker in sig och presenterar sig som bandet Gyllene Tider och letar efter bandmedlemmar.
Sen är det ju så att den här radiosändaren når ungefär kvarteret runt. Sen så hör man inte det längre. Så mängden människor de kan få som bandmedlemmar är inte så stor.
Men de har tur. Framförallt har de tur att de får en trummis, en gitarrist och en, det vill säga keyboardist, men det är ju en speciell typ av, vad är det, syntorgel eller något sånt. Ja, det är en orgel.
Och det är ju den som, inte var den som är den, men det är ju den som gör hela Gyllene Tider. Ja, det är det. Ja, okej. Den gör väldigt mycket av Gyllene Tider. Ja, i alla fall i...
Så nu har de ett band. Och den här orgelspelaren är, det är ju som ett roligt grej, att han är ju broscha till en av de andra killarna och har kommit dit lite för att han tänker att han också var medbjuden på det här. Och sen så är han så ung, han är väl bara 15 år eller något sånt där, så han måste ha med sin...
Han är 16, tror jag. Ja, han ska fylla 16. Så han har med sin pappa hela tiden som hjälper honom att bära och stannar för han får inte vara där själv. Det är litet skämt, men det är också så att pappan är med hela tiden när han är med.
Det slår mig nu att i slutet på filmen så firar de att han fyller 18. Två år. Men den här filmen visar aldrig vinter. Nej, nej, nej, nej. Men den heter ju också Sommartider, så jag tror att det var ett sånt val.
Sen så kommer vi ha en... Nästa del i Gyllene Tiders historia är att folk tycker det är töntigt att de gör pop istället för progg, vilket, ja, töntigt. Och de måste försöka få någon spelning, vilket gör att de trakasserar typ så här Folkets hus i närheten genom att ställa sig utanför och spela tills han som har hand om bokningarna går med på att ja, men de har en inställd spelning, så då får ni komma om två helger och spela.
Vilket gör att Per Gessle färgar håret. Han blonderar sig och Och vi får reda på att det är coolt att vara i Stockholm därför att musikproducenterna har coola rosa sneakers. Ja, coola rosa sneakers och fysta solglasögon.
Ja, ja, ja. Ja men, snygga sneakers är väl okej. Det slår ju inte barfotaskor. De är i alla fall på JMI och ramlar in i huvudstudion och får en åsägning. Men vi får i alla fall en snygg musikstudio.
Och sen så får de reda på att de ska vara i studio 2. De är inne i kontrollrummet, ber dem att dra igång och det låter för jävligt. Så då är de lite, ja okej, grabbar, vi får bromsa där.
Vi får spela in ett instrument i taget. Vem vill börja? Och då kommer MP Mats Persson och bara, ja men jag kan börja, vi kan ta gitarr. Och de bara, men vad vill du börja med?
Ja, men jag kör solot. Och så tycker de att det är lite konstigt. Han kör solot och knäcker solot så inåt helvete och avslutar väl med meningen, så här gör vi i Halmstad.
Nu är vi halvvägs genom filmen och det som kommer vara det stora problemet nu är att skivbolagschefen inte tycker om svensk pop från Halmstad. För det har gått dåligt tidigare. Och det återkommande är att Gyllene Tider inte skriver hitsinglar.
Det är en bra platta, men de har ingen single. Precis när de lyssnade igenom alla låtar de har spelat in nu, när de kan spela bra ihop igen, så är det väl det som är hans kommentar att jag kommer inte släppa det här för det finns ingen single. Så att tre grabbarna drar ut i Stockholm och köper samma rosa sneakers i Gamla stan, medans MP och Per sitter i deras vandrarhem med gitarrerna.
Och MP bara typ såhär, här är mitt nya komp. Varvid Per Elsley typ såhär, reggae komp? Nej tack. Blir lite arg och MP lite såhär, men hur är det med er? Vad menar du?
Ja, med att din pappa har dött. Då blir han arg, går in i ett rum och skriker och sen kommer och sätter sig tillbaka och så ska de fortsätta spela. Det är någon grej, jag fattar inte den grejen, men det är väl lite skojigt.
Sen så får vi följa de här killarna på stan, hur de typ misslyckas gå in på en krog och sen så ramlar de in. Klockan är väl, jag vet inte, på tvn så står det att klockan är 20 över 11. Nej, 20 över 10 på kvällen, så de kommer hem ganska tidigt då.
Men det är ingenting på tv vid den tiden. Men precis när de sätter sig så sätter sig en hallåa igång på tvåan. Och det är en snygg tjej och då så ber Per MP att spela det där reggae-riffet igen.
Och sen så skriver han låten Flickorna på TV2 och så har de sin single. Och då händer följande när den spelas in i studion. Han precis sätter på Flickorna på TV2.
Ja. Det är jävla fyndigt. Ja, men härligt. Så nu har de fått med sig direktore på skivbolaget också. Nu gillar han dem. Så det är ju skönt, tycker jag. Och sen så får vi väl ganska snabbt på det här, så får vi väl reda på att den här singeln går jättebra.
Nej, först går den ju dåligt. Den kommer hem. Det är lite post-production depression. Alla andra har flickvänner utom Per. De tar studenten. Och vi får reda på att Per släkt har inga vänner.
Han och hans mamma. Det är inga som kommer att fira honom när han tar studenten. Vilket är svinkonstigt med tanke på att hans pappa precis har gått bort och de bor på en ganska liten ort.
Och så har vi någon scen när de sitter och lyssnar på radio för att de ska spela mest önskade hits eller något sånt där. Först har de typ så här, här är något nytt från ett nytt band. Unga killar.
Ja, och så är det noise. Och sen under just själva studenttiden när Per sitter och är deppig och man är typ så här, om hans morsa vet att ingen kommer komma på det här studentkalaset, varför har de ens ett studentkalas? De kan väl dra i någon annat.
De håller också på att tömma hela huset för de måste sälja det. Och då visar det sig att hans pappa har förra julen eller något sånt tryckt upp jättemånga förfrankerade vykort. Som att det bara går att skicka iväg då.
Och då kommer Per på att de här kan vi använda för att skicka in att önska den här låten. Vilket de gör och de vinner den här önsketävlingen. Men eftersom det är samma vykort alltihopa så förstår de att det kommer från samma.
Men då säger typ den här radiodjajen att fast jag tycker den här låten var ganska bra. Och så spelar de den i alla fall. Yes. Och det är då det slår igenom. Så vi får reda på att den ligger på topplistan.
Och sen så får Per ett meddelande om att han måste ringa upp Kjelles som han heter tror jag. På EMI. Och när han gör det så berättar han att de har precis petat Pink Floyd från första platsen.
Utan det är Gyllene Tider som ligger etta på hitlistan. Så succén är ett faktum igen då. Och nu ska vi väl få någon scen där de ska få lite ny stil. Och sen så ska de iväg på en lång jävla turné.
För nu turnerar de typ i varje sommar i typ två år. Och så får vi se lite saker som händer under turnén. Bland annat så en gång i Stockholm så blir han typ uppraggad av en jättekool tjej som bjuder hem honom på dubbeldate.
Han drar med sig MP för han behöver ju någon på den här dubbeldaten. Och sen klarar han inte av den här tjejen för hon är så cool. Däremot så är hennes kompis Åsa är den som står och lagar mat.
Och då har vi en meetcute här som går ut på att både Åsa och Per älskar scrapbooking. Ja precis vi har fått en scen tidigare, långt tidigare när han ska beskriva musiken för de nya bandmedlemmarna. Så visar han liksom ett papper om hur låten ska vara.
Och då är det liksom inte noter eller någonting utan det är ett scrapbook över hur låten ska uppfattas. På 80-talet hade det kallats för ett collage. Men nu lever vi ju i nutid och nu för tiden kallas det här för scrapbooking.
För det är exakt scrapbooking det. Det börjar med att Åsa har gjort scrapbooking över själva middagen då. Som är en räkkoktail till förrätt. Vilket ju i sig också är fasligt roligt.
Och gott! Sen händer ingenting mer för att Per vågar inte göra någonting. MP och den här andra tjejen åker iväg. Ja de åker iväg. Han ska faktiskt ta mod till sig och gå upp till henne igen.
Och då hör han genom rösten hur hon pratar med någon som hon saknar och önskar var där. Och då tror Per att hon pratar med sin kille men det visar sig att hon pratar med sin mamma. För att han är okej med att tjuvlyssna lite.
Men inte tjuvlyssna så länge så att han förstår att det är hennes mamma. Exakt, precis. Sen så måste det ju upp tillkomma en konflikt i den här filmen. Så nästa morgon eller någonting.
Någon gång så ringer telefonen och Per är inte hemma. Men det är hans telefon som ringer och då händer det här. Det är han precis sätta på flickorna på TV2. Det är jävla fyndigt.
Ja men härligt. Så nu har de fått med sig direktore på skivbolaget också. Nu gillar han dem. Så det är ju skönt tycker jag. Och sen så får vi väl i ganska snabbt på det här så får vi väl reda på att den här singeln går jättebra.
Nej, först går den ju dåligt. Den kommer hem. Det är lite post-production depression. Alla andra har flickvänner utom Per. Han behöver ju någon på den här dubbeldaten.
Och sen klarar han inte av den här tjejen för hon är så cool. Däremot så är hennes kompis Åsa i den som står och lagar mat. Och då har vi en meetcute här som går ut på att både Åsa och Per älskar scrapbooking.
Ja precis, vi har fått en scen tidigare, långt tidigare när han ska beskriva musiken för de nya bandmedlemmarna. Så visar han liksom ett papper om hur låten ska vara. Och då är det liksom inte noter eller någonting utan det är ett scrapbook över hur låten ska uppfattas.
På 80-talet hade det kallats för ett collage. Men nu lever vi ju i Jag har ju någon känner, kanske. Sen så spelar de in nästa skiva och det gör de i den stora studion och i den så är det sommartider med.
Ja, det är väl i stort sett bara en lång sommartiderlåt nu fram tills att vi får lite lek på stranden och sen så får vi en slutspelning där man förstår att publiken älskar den här låten för de sjunger mer än bandet gör i stort sett. Sen börjar det rulla eftertexter, va? Ja.
Det är väldigt roligt att eftertexterna förklarar att Per senare startade ett band med Marie och att det hette Roxette. Ja, det är jätteroligt. Eftertexterna rullar och då får vi också se lite arkivbilder från de riktiga Gyllene Tider.
Där ser vi att Waldermer Valbäck är lite snyggare än vad Per Gessle var. Framförallt så märker man ju att Per Gessle, riktiga Per, är ju inte lika snygg som, de har snyggat upp honom. Oerhört, oerhört mycket.
Enormt mycket. Ja, men där, min vän, där är filmen slut, va? Jajamän. Tio! En mjukvarm sovsäck av äkta svenskt papper. Nio! Åh, att man ska behöva trängas bland krittor och sånt.
Åtta! Sju! Det var så lagom roligt. Sex! Nu blir det fem öre billigare. Fem! Bravo! Bravo! Tre! Jag vill, jag vill, jag vill, jag vill! Och nu blir det mer reklam!
Vilken kort paus ändå. Ja, men det får ju ändå vara så. Folk sitter ju och är så jävla... Är filmen redan slut? Ja, den är... Det händer inte så mycket i den. Nej, alltså...
En av de återkommande sakerna i den här filmen är att det finns inga konflikter överhuvudtaget. Vilket är jättekonstigt. Eller, det är inte jättekonstigt, men det är liksom...
För det jag kommer tillbaka till hela tiden är... Vem är den här filmen till för? Och jag vet inte, men jag har ju en killgissning. Och man skulle kunna tro att den skulle vara till för de som upptäckte svensk pop med Gyllene Tider.
Alltså 70-talister och... Där missar de nog målet, tror jag. Jag tror att den är designad egentligen för vår generation, som lyssnade på Gyllene Tider när de kom tillbaka och har en positiv koppling, nostalgikoppling till 80-talet.
Så man själv var för liten för att uppleva det, och då är det spännande. Jag tror att det är en kombination mellan oss och våra barn, som är TikTok-generationen. För jag tror att...
Kanske inte Gyllene Tider, men personer som tjänar pengar på Gyllene Tider, som Per Gessle, hade varit väldigt sugen på att få en ny publik. Och få en ny publik i och med den här filmen. Och då får han en ny publik på samma sätt som han fick den första publiken, med de här tidiga låtarna.
Där Gyllene Tider faktiskt är oerhört bra. För nu kommer min take på den här filmen. Jag har ju sagt vad jag säger om svensk film, det är vad det är, men för mig så var det här en sån jävla behållning.
För jag hade glömt bort... I och med att tiden har gått, för jag har ju inte lyssnat på Gyllene Tider. På den tiden från att jag slutade lyssna på Gyllene Tider, Roxette och Per Gessle, så har min syn på Per Gessle bara blivit...
Han gör återturnéer med Gyllene Tider och försöker bara casha så mycket pengar som möjligt. Och han är rätt töntig, och det är rätt töntigt att gilla Per Gessle, det är rätt töntigt att gilla Gyllene Tider. Så det var det jag gick in i med den här filmen.
Och så ser jag den och hör låtarna, och jag blir helt golvad över musikaliskt vilken perfekt jävla pop det här är. Alltså vilket jävla band. Och jag säger det inte som att jag tycker att det här är någonting jag skulle lyssna på, utan jag säger det som en person som verkligen uppskattar musik.
Och att få en sån uppenbarelse när man tittar på en film, det färgade hela min filmupplevelse. Jag tyckte att det var så jävla imponerande att höra den här musiken igen. För jag tycker att om man jämför med pop idag, det behöver man ju inte göra, men den är ju oerhört välskriven.
Och tittar man på texterna så är det ju väldigt mycket bättre texter än saker som man får höra idag också. Det här håller jag absolut med om. Jag tycker verkligen det, för det finns en, jag lånar från, pratade med Erik om det här idag, att om man jämför med dagens texter så finns det en form av poesi i sättet som Per skriver.
Och det är ärligt. Jag visste att du inte skulle hålla med mig. Och jag menar inte att texterna är bra på det sättet att de verkligen slår an, men de är bra på det sättet att de är verkligen en ung kille som skriver rakt från hjärtat och gör det på ett så jävla effektivt sätt.
Okej, det finns vissa saker i din take som jag kanske delar, men jag tror att för det första så kom... Jag gick nog in och insåg att, shit, jag har koppling, en känslomässig koppling till de här låtarna på något sätt, för de har funnits i en stor del av mitt liv. De har färgat tillstånd i mitt liv.
Jag har vrålat de här sångerna från och till. Jag skulle inte ha något problem att stå i ett folkhav och vråla sommartider tillsammans med massa andra. Jag skulle antagligen tycka att det var väldigt trevligt.
Men det som slog mig först när man... För jag lyssnade ju inte heller på... Skulle jag lyssna på Per Gessle så skulle jag lyssna på Roxette snarare. Så jag lyssnade liksom inte så mycket på Gyllene Tider.
Men det som slog mig när man hörde alla låtarna igen var två saker. Och nu är det här... Det är ju en fiktiv film egentligen, så det är lite svårt att lägga tolkningen av att det var så här han skrev låtarna egentligen.
Men Per Gessle har en cameoroll i filmen, han är med. Ja, han är nog med högst satt inblandad. Så det känns som att han åtminstone på något sätt står bakom filmen.
Det som slog mig, som jag visste men kanske inte var beredd att gå med på, är hur ofantligt, ofantligt, ofantligt kåta de här låttexterna är för det första. Det är så jävla mycket... Jag vill inte säga sex, men det är älgskog.
Han älskar ju. Samtidigt som att de skrivs av en person som är så världsovan att det egentligen inte riktigt... Det är inte okej att han skriver de här låtarna för det är...
Det är stolden valor på sättet som att min flickvän bor i en annan stad och därför kan jag inte träffa henne. Det är ett poserande... Ja, ja, hundra procent. Han försöker göra precis det han gör.
Han försöker göra pop så som hans idoler skriver pop, för han har ju inte upplevt någonting. Han har ju suttit i ett rum i Halmstad. Och då är det lite för dåliga texter för det.
Ja, de rimmar. Det finns en poesi. De är jättelätta att sjunga med i och efter tre, fyra öl så har jag absolut inget... Jag har inte tillräckligt med skam i kroppen för att inte älska Gyllene Tider en sommarnatt när man älskar Gyllene Tider.
Men att sitta och titta på filmen en sommarnatt och vara typ så här, känna att jag är nog målgruppen för det här och det är för lite konflikt i det. Plus att de har lagt... Och det här tror jag, det som förstör för mig, förutom att det är ofantligt kåta och jag inte...
När jag lyssnade på dem första gången, inte tänkte på att det var så ofantligt kåta texter, är väl det här att, vad ska man säga, det finns ingen... Det ligger ju ingen konflikt i filmen. De behöver inte komma över någonting.
Genom hela... Per har alltid varit bra på att skriva låtar, men vi får aldrig höra någon av de dåliga låtarna. Vi får ju bara höra de som liksom går vägen. Och det är inte så konstigt egentligen.
Nej, nej, nej, inte i den här filmen i alla fall. Men det blir lite tråkigare när han inte har något favoritriff som man inte får ihop eller när han har något favoritrim som man inte kan få in. Det finns också någon sån här sak, och jag Det är lite konstigt att den har fått bli nästan huvudtemat för den här filmen.
För i ärlighetens namn är det ju en populär låt, men det är ju kanske en av de sämre Gyllene Tider-låtarna. Jag gör väl också typ så här... Det är konstigt. Filmen heter Sommartider, alltså det förstår man, den utspelas över två år.
Det är bara på sommaren. Och det är deras största hit. Det är deras största hit, som kommer i slutet. Men det finns ingen konflikt fram till den. Och vi får bara höra den i slutet, som sedan går över i Jag går och fiskar.
Ja, det är oerhört märkligt tycker jag. Och jag gillade det inte. Jag hatade det varenda gång. Och dessutom någon ny version av den också. Jag sitter här på duckduckgo.
Men den här kanske du har. För det här är en väldigt likeable kille. Micke Syd spelas av Glenn Powell. Jaja. Trevlig att se på. Omöjlig att tycka illa om. Ja. Fantastisk näsa i hans tv-serie som jag aldrig kommer ihåg vad den heter.
Twisters. Ja, men det här är en tv-serie. Men han spelar huvudrollen i Running Man. Som inte är så bra som den borde vara. Men ändå. Sen har vi ett till namn där som du skulle börja med de här svåra.
Så Mats MP Persson spelas självklart av en lite tystlåten kille som heter Mike Feist. Mike Feist. Mm. Vart med i West Side Story. Ja. Det är bara 30-åringar det här.
Ja, men du måste vara snäll. Det är inte lätt det här. Okej, då har vi... Han är med i Challengers för de som undrar. Kjell Andersson, den cyniska skivbolagsbossen.
Jaha, är han med också? Trevligt. Jag glömde det. Då vill jag veta vem det är. Ja, det är en av mina favoriter. För jag tror att han kommer göra det så jävla bra.
Walton Goggins. Ja. Ah, ser jag menar? Ja. För de som inte vet så är det White Lotus han har varit med i senast kanske. Ursäkta, Fallout. Ja, Fallout. Fan vad bra han är i Fallout.
Fan vad jag gillar Fallout-serien. Jag tycker om den jättemycket. Jag har inte sett... Vad var det jag menade? Men jag tycker den är så jävla härlig. Det här kan vi prata om i eftersnacket, våra favorit-tv-serier.
Ja, det kan vi göra. Då har vi... Vi antar att det slutar med Per. Ja. Per är också mest given, så du ska få gissa på den. Fuck. Åsa. Ja. Kaitlin Dever. Kaitlin Dever?
Jo då, henne har du. Vad ska vi se här? Supermysigt utseende. Är med i Booksmart. Ja, men Booksmart kom ut 2019. Hon är också deppig i The Last of Us. Ja, det gör hon.
Och sen har vi näst sist Pappa till Per. Också en favorit. Josh Brolin. Där kan det en liten surig, trött rörmokar-Josh Brolin. Det här är bäst hittills. Okej, sist då.
Vem tror du att jag har valt? Alltså, jag har fan ingen aning. Han har varit med förr. Sebastian, vi är på avsnitt 288. De är lite nära 30 år. Jag vet inte. Han har redan innan han spelar Per Gessle har han spelat en annan väldigt känd musiker.
Men alla har spelat Bob Dylan. Jaha, är det... Han bara söker Dune, vad heter han som är med i Dune? Det är exakt det jag skriver här. Hur ska jag komma ihåg Timothy Chalamet?
Hur ska jag komma ihåg Timothy Chalamet? Sen kastade jag dig in en sötpotatis också i cameo-rollen som Marie Fredriksson. Om det blir en Hollywood-film så kommer de ju behöva nämna Roxette-spåret.
Och då spelas ju såklart hon av Ariana Grande. Okej. Ja, på grund av musikkoppling. Jag tycker fortfarande att det är lite jobbigt att jag glömmer bort att Timothy Chalamet heter.
Och jag var tvungen att vara typ så här, genuint skriva Dune part 2. Samtidigt också lite jobbigt att du tog att det var det jag skrev. Men vi... Sen, sist men inte minst, direktöversättning på filmen.
Golden times. Den heter som, filmen heter sommartider. Ja, men på bandet, ja, jo, men ja. Golden times. Ja. Alltså, remaken borde ju egentligen vara Roxette, kan man tycka.
Mm. Kanske. Men, hur som helst, det var väl kastat, Sebastian. Och för att inte ha typ så här poddat på typ så här tre månader, så kände jag att vi hade i alla fall tur med podden.
Ja, den var bra för oss svenskar. Ja! Delt 2,5-3. Precis, när vi berättar vad nästa film blir. Mm. Har du koll? Jajamän, jag har koll. Hoppas jag har koll. Anledningen till att jag har koll är för att Sebastian har redan uppdaterat vår mappstruktur.
Men jag har faktiskt laddat upp med Wikipediasidan. Men du har ju en knapp att trycka på, så kan jag samtidigt som du trycker på knappen berätta att om två veckor, då har både Sebastian och jag sett på Hundtrycket från 2002. Den har varit på listan oerhört länge.
Väldigt, väldigt länge. Och det här är ju också, vi har ju nyligen i våras upptäckt vår kärlek för 00-talet och dess utseende. För att vi börjar bli tillräckligt gamla för att bli nostalgiska för det här.
Och det känns väldigt jobbigt, men så är det. Jag är då rädd för att den här kommer hamna i kategorin inte nostalgiskt tidigt 00-tal. Mm, det tror jag. Lite så här brunt och fult och dv bara.
Ja, det tror jag också. Vet du vad den handlar om? Jag tror att den handlar om en kille som använder en hund för att få tjejer. Det är korrekt. Och det var så mycket jag läste om den när den kom och tänkte den här tänker jag aldrig se.
Nej, men lyssna på det här då. Linus Wahlgren, Josephine Bornebush, Alexander Skarsgård, Shelley Bergqvist. Sen går det... Timothy Chalamet. Timothy Chalamet. Det kommer att bli oerhört jobbigt att se den här.
Jag tror inte jag kommer vara lika positiv om två veckor. Nej, jag ska försöka vara lika positiv om två veckor. Men tills dess hörni, nu är vi tillbaka. Vi kommer vara här varannan vecka hela hösten och framåt och så vidare också.
Om vi har tur så kommer det komma ut lite mer shorts och sånt på Insta och på Youtube när vi får koll på alla rattar och sånt. Och i liveen så kommer vi gå igenom lite kommentarer, men det gör vi när vi har sagt hej då. Det gör vi.
Hej då. Hej då.
Automatiskt genererat, kan innehålla fel.
Kommentarer
Inga kommentarer ännu. Bli först med att skriva något om avsnittet.