Efterspelet: Barfota på flyget

Så kan ni vara hjärtligt välkomna till efterspelet igen. Ja, söndag igen. Ja, riktigt härligt. Ja. Idag har jag kokat ihop någonting väldigt kul. Ja, är det så? Rimligt eller orimligt.

Jaha. Och så får vi diskutera det här. Sen kommer det lite twister i det. Jaha. Och då får vi se vad vi gör. Ja, spännande. Jag älskar att du har tagit över den här bara.

Nu hänger jag bara med. Jag gillar det lite. Ja, kul. Så du ska alltså svara rimligt eller orimligt på de påståendena som jag kommer med. Och jag kommer också vara med och diskutera.

Så den första. Man kommer till flygplatsen tre timmar innan avgång. Rimligt eller orimligt? Rimligt. Varför är det rimligt, Micke? Så här, ska jag åka någonstans, och jag hatar ju att flyga.

Så för mig är det här jätterimligt. Det är ju mer rimligt än att komma en timme innan, tycker jag. Jag vet att folk kommer säkert inte hålla med mig, men jag tycker att det är rimligt.

Jag vill kunna sätta mig ner i lugn och ro, ta en kaffe, gloskava kanske, chilla lite, liksom förbereda mig inför resan. Jag är hellre där i mycket god tid än att behöva stressa. Jag kan faktiskt inte hålla med här, för att jag hatar ju att vara på flygplatser.

Ja, jag vet att du hatar det. Det är en sån tidsdödare av mitt liv. Jag vill inte lägga livet på flygplatser, men jag har gjort det hela mitt liv också. Jag har ju flugit mest sassa bara åtta varv runt jorden.

Det är sjukt. Det är sjukt. Nej, du har flugit så mycket. Så jag fattar, och du är inte flygrädd. Så för dig är det typ som att du ska till tåget. Jag fattar, jag hade ju inte tänkt på centralen tre timmar innan mitt tåg går.

Men jag förstår också, för jag gillar inte att vara sen. Alltså så här, att du får pulsen på att du behöver springa genom gateerna. Det gillar inte jag. Men tre timmar, Micke.

Ja, men jag gillar tre timmar. Alltså hade jag fått välja jämnt så hade det alltid varit tre timmar innan. Sån är jag. Jaja. Nummer två. En vuxen människa har över hundra olästa meddelanden.

Rimligt eller orimligt? Orimligt. Eller hur? Jag fattar inte hur det kan ha så. Jag vet ju folk som har så här. Det är röda pluppar på varenda jävla app. Alltså jag blir galen.

Gå in och styr upp ditt liv. Det känns som att det är grundbulten för om du klarar dig som människa, tycker jag. Nej, men du, för mig är du helt kalas. Om du har liksom, jag tycker det kan ju vara så här tre olästa.

Alltså jag är så här, gå in och läs dem. Svara, vad håller du på med? Ibland kan ju jag ha att det ligger en kvar och så ligger den så jäkla långt ner. Men det har jag aldrig haft.

Aldrig. För då kan det vara från, alltså så här reklamsms. Ja, men då tar du väl bort det? Jag gör ju det till sist. Ja, men jag tar bort det direkt. Men jag skulle ju inte låta det gå upp i hundra.

Nej. Alltså jag låter ju inte ens gå upp i en. Alltså sen kan det ju vara, absolut. Jag kan förstå om det är så här, okej jag sitter i en dålig situation, jag måste svara sen.

Men då kan vi ju snacka en, två sms. Det handlar om. Det handlar inte om hundra. För då ligger du jävligt långt efter. Men då är du en sån person som är väldigt svår att få tag på.

Ja, och det hatar jag. Det hatar jag. Usch, usch. Nej, det där känns, det är helt orimligt för mig. Ja. Nummer tre. Man får börja äta innan alla vid bordet fått sin mat.

Jag tycker det är helt orimligt. Vad? Vad väntar tills alla, om det inte är större sällskap än åtta? Jag kan ju den här åtta-etiquetten. Men jag kan ju tycka att det är så här.

Det där är du så brutalt dålig på, Micke. Jag vet, jag börjar äta när jag får min mat. Ja, till och med när vi har gäster här. Då hugger du tag i spagettiskålen först av alla och bara.

Nej, det gör jag ju inte. Men om ingen sträcker sig, ja, det är klart jag ska vi sitta och titta på maten. Jag tycker så här. Varsågoda gästerna först. Jag vet, men jag är en dålig host.

Jag är det. Jag är faktiskt en dålig host. Jag har alltid varit. Men det ska jag försöka förbättra. Det kanske hade varit nice. Men jag kan tycka så här, när du har tagit din mat på din tallrik, varsågod och börja ät.

Alltså, jag tycker jag fattar inte. Vissa kan ju äta skitlångsamt också. Du vet, sitter och snackar och typ tar inte. Vad fan, jag vill äta. Nu är det middagstid.

Nu äter jag. Ja, maten blir kall. Ja, maten blir kall. Kom igen nu. Alltså så kan jag tycka. Så jag tycker liksom att det är rimligt. Skulle du vilja känna att du skulle vilja stöka bort middagen också innan de är klara?

Nej, jag vill ju göra... Nej, ja, men typ. Det kan jag ju känna ibland. Många äter ju väldigt långsamt. Jag äter otroligt snabbt. Jag äter min mat så är det klart.

Sen kan ju inte jag kräva det av alla andra. Absolut inte. Och jag kan sitta kvar tills alla är klara. Det kilar lite fingrar. Ja, det gör det. Men vad tycker du då?

Du tycker det är orimligt? Ja, jag tycker det är orimligt. Ja, men ja, alltså om vi är i familjen bara. Alltså då... Då äter ju du upp ibland innan jag har satt mig.

Så det kan du ju inte tycka. Nej. Nej. Men du menar mer att man har... Ja, jag menar mest med gäster liksom. Men det är inte så att vi har verkligen så här middag.

Nej, och då är det ofta liksom så här i familjen. Alltså så här Janni här, jag kan äta upp innan jag har satt mig. Alltså det är skitdyrt. Alltså så. Men sen vet jag ju också att det finns en sån här typ av regel.

Alltså typ det är åtta pers. Är det mer än åtta pers, då får du börja käka liksom. Men ja, jag tycker det är rimligt. Så kan det vara. Nummer fyra. Att ha högtalaren på när man pratar i telefon offentligt.

Rimligt? Nej, det är orimligt. Nej, jag tycker det är rimligt. Jag har typ alltid högtalare på. Janni har också alltid högtalare. Alltså varför? För varför inte?

Jag vill inte ha telefon... Ja, jag tycker det är störigt. Om någon annan gör det då? Tycker du inte det är störigt? Nej. Du står i... Jag ser ingen annan. Nej, det har du rätt.

Det har du rätt. Jag är alltid liksom i mitt eget. Sen är det ju orimligt att ha kanske så här ashögt ljud. Jag tänker ju på det. Jag skulle ju inte ha liksom...

Jag har det med... På alla andra hörlurar. Nej, nej, alltså högsta volym liksom och gå runt och sånt där. Nej, det gör jag inte. Men jag går ofta och pratar med högtalare för att jag kan inte...

Alltså jag vill inte ha luren mot örat. Jag har ju ofta... Alltså smink på mig, kanske örhängen. Det blir liksom fel. Så har jag inte mina... Jag har ju oftast Airpods.

Så de har jag ju ofta. Och då är det inget problem. Generellt så tycker jag att många fler har börjat prata med högtalare hela tiden. Ja, jag vet. Men jag tror också att det är så här, jag tror Janni har något fel på sin telefon till exempel.

Hon hör typ inte om hon inte tar på högtalare. Okej, så är allt på en telefon. Ja, exakt. Så det har ju börjat lite så för Janni. Jag tror att det var på hennes förra.

Och sen har hon fortsatt bara liksom. Hon sa alltid på högtalare. Varje gång någon ringer liksom. Alla bara okej, det är bra, good to know. Så att man inte säger något dumt.

Men jag skulle inte gå runt så här och störa någon. Det gör jag inte. Sen kan jag prata ganska högt i telefon ibland. Det var faktiskt någon som sa det Ja, ha det!

Hej hej!