Dr. Bob och Mr. Hund

Bob Hund var världens bästa popband. Nu har de hållit sin avskedskonsert och det finns en hel del som talar för att de kommer vara såpass mot strömmen och annorlunda och banbrytande att de låter avskedskonserten vara deras sista konsert. De har sagt farväl och adjö och det är både sorgligt och glädjande samtidigt.

Jag har älskat Bob Hund sedan den fjärde december 1993. För första gången ifrågasätter jag min kärlek till Bob Hund. Går nära dem och mig själv och vår relation och det känns som att det finns ett morrande skavande dissonant ackord under ytan under den andra ytan under den yta som gömmer avgrunden.

Det finns minnen som ingen minns. Själar som bara verkar reas ut men som är en lockvara som mer är locket på än av. Det här är ett autofiktionellt farväl till hundarna, en trippel litteraturanalys, en tre timmar lång resa inåt för att se om det finns något inre Bob Hund och inre podcasterpratare.