Birgitta Ohlsson: Att möta döden och gå till val

Värvet görs i samarbete med Acast. Mod.com is changing the way people battle excessive fatigue. Ever hit a wall in the middle of the day and a third coffee just doesn't do it anymore?

Here's what's actually happening. Coffee only briefly blocks adenosine, the chemical that tires you out. When it stops working, your system is flooded and you crash.

Modafinil is a prescription treatment that works in a completely different way. Modafinil works by stimulating multiple receptors in the brain associated with wakefulness, including dopamine, serotonin, norepinephrine, histamine, glutamate, and orexin. It's a more complete solution that gives you 10 to 12 hours of steady focus and energy.

To learn more, go to mod.com, fill out your intake form, meet with a licensed provider, and if approved, Modaler ships straight to your door. Go to mod.com to get started.

That's M-O-D.com. mod.com is changing the way people battle excessive fatigue. Ever hit a wall in the middle of the day and a third coffee just doesn't do it anymore?

Here's what's actually happening. Coffee only briefly blocks adenosine, the chemical that tires you out. When it stops working, your system is flooded and you crash.

Modafinil is a prescription treatment that works in a completely different way. Modafinil works by stimulating multiple receptors in the brain associated with wakefulness, including dopamine, serotonin, norepinephrine, histamine, glutamate, and orexin. It's a more complete solution that gives you 10 to 12 hours of steady focus and energy.

To learn more, go to mod.com, fill out your intake form, meet with a licensed provider, and if approved, Modaler ships straight to your door. Go to mod.com to get started.

That's M-O-D.com. Började kräkas plötsligt och fick jättehög feber bara på en timme. Man är på ett sjukhus i ett land där man inte kan det medicinska språket. Man förstår att det är sepsis och lunginflammation.

Då tänker man, det kan man väl ändå hantera. Så ser man att man är feberdimmad att läkarna pratar om leukemi. Man bara, det här händer inte mig. Om en vecka går Sverige till val.

Då står Birgitta Ohlsson på Centerpartiets riksdagslista i Stockholm på fjärde plats. Ett drygt år efter att hon lämnade liberalerna, partiet hon suttit i sedan hon var ung. Vilka hon företrädde som minister.

Skälet till bytet sammanfattade hon själv i tre ord på presskonferensen. Tumörer, Trump och tidiga avtalet. Bröstcancer och sen leukemi fick henne, säger hon, att se annorlunda på vad hon vill lämna efter sig.

På samtalet du ska få höra nu handlar om att göra bort sig i tv för hela svenska folket. Att i sviterna av cancerbehandling ha så skört skelett att man bryter revbenen ofta. Att äta 25-30 tabletter om dagen och att känna sig som jobb i Bibeln.

Och förstås politik. Det här är Värvet med Kristoffer Triumph och Birgitta Ohlsson. Så, tack. Känner du dig redo, Birgitta? Strax, jag ska behöva. Vilka är det som kallar dig för Gittan?

Är det bara din farsa eller? Gittan är väl förbehållet mina föräldrar. Och sen när jag var ordförande för liberalernas ungdomsförbund kallas jag för Fobo. Det har lite andra betydelser kanske idag, men då var det förbundsordförande Birgitta Olsson.

Så för de generationer på riktigt, de som var på slutet av 90-talet var jag Fobo. Så det händer att gamla, gamla förbundskamrater kallar dig för det? Ja, de kallar mig för Fobo fortfarande.

När jag gick hit idag så passerade jag ju massa, massa valaffischer. Bland annat med ditt ansikte på. Och det kanske du också gjorde? Det händer. Hur är det? Men nu har jag varit borta från politiken i åtta år.

Och det var liksom tolv år sedan 2014 jag gjorde en valrörelse. Det är lite märkligt hur man liksom snabbt på något sätt vänder sig. Vänjer sig vid att se sin nuna lite här och där.

Första gången är det lite obehagligt och sen när man ser att någon liksom kopplar att det är du liksom. Har du vant dig vid att det liksom är en ny logotyp där intill ditt face? Jo, men absolut.

Och jag kom ju ut som röstande på Centerpartiet i riksdagsvalet redan någon vecka efter förra valet. 2022, när jag var med hos Christian Loke i min sanning. Och nej, men det är klart att det har väl hänt någon gång att jag kanske har försagt mig inom debatt eller så.

Men det är så praktiskt att man kan säga liberal hela tiden. Hur var det att vara med i min sanning? Nej, men jag var ju rätt chockad i och med att jag började gråta.

Det har ju aldrig hänt tidigare och det hade nog definitivt inte hänt då om jag hade varit engagerad i politiken fortfarande. Då hade jag nog hållit mycket mer på mitt skal liksom. Men det kom väldigt okontrollerat och jag kände liksom väldigt ångest efteråt att liksom nu har jag gjort bort mig för svenska folket.

Men sen så, jag på något sätt förlikade mig med att det här med att våga vara mer transparent och öppen med sig själv. Jag tror det är viktigt. Det var väl också i ett ganska, alltså det var ett rätt tidigt skede liksom i din sjukdoms...

Ja, det var väl något år in liksom i den här bröstcancern. Men det är ju så att när man lever med svåra sjukdomar, för nu har jag ju haft två liksom så, så är det ju en slags berg-och-dal-bana hela tiden. Att människor tror liksom att man blir behandlad, antingen dör man eller så blir man frisk.

Men ofta så är det ju när man har bröstcancer så lever man från röntgen till röntgen. Revbenen liksom, är det metastaser eller inte? Har man leukemi då är det de här blodproverna, biopsierna som gör svinont i benmärgen.

Så att det är verkligen upp och ner. Och då var väl jag nere liksom i en period, då man hade liksom kalkylerat sina, hur lång tid man hade kvar och så. Vi kan nästan gå in på det då.

Jag tänker att vi återvänder i så fall till politiken. Men hur är det nu då med din hälsa? Hade jag fått kolla in i en sån här kristallkula för bara sex år sedan och skulle säga att inom loppet av två och ett halvt år kommer du få liksom aggressiv bröstcancer och akut leukemi så hade jag liksom inte tänkt att det var sant.

För jag har liksom ingen cancer i släkten. Men det hände mig. Och jag är ju sån här person, det är aldrig så att mina läkare varken i Sverige eller i USA har sagt att nu är du friskförklarad, nu är det tuta och kör.

Utan man lever ju med den här liksom dödsskuggans dal för att använda en biblisk referens. Men man lever ju med det här hela tiden. Att det kan hända saker och man blir ju, när jag har lärt mig att tyda mina blodprover, vad är liksom vad allvarligt och vad är inte allvarligt.

Det händer ju, man får ju rätt skörskellett efter bröstcancern inte minst. Och ibland ramlar man och bryter ett revben och då vet jag liksom, då åker man till akuten och kollar, har du punkterat lungan eller inte? Har du inte det så får man värktabletter och åker hem.

Så att man lär sig liksom att leva med saker som hade varit helt obegripliga. Alltså att bryta revbenen är ju ibland det värsta som har hänt mig. Ja, det gör jävligt ont.

Ja, verkligen. Ja, det gör det. Men man vet ju att de läker oftast och så länge de inte kommer åt lungan, då är det bara att kötta på. Och det har hänt dig flera gånger?

Ja, absolut. Senast nu här i början av sommaren. Ja, wow. Då får du sova sittande typ, eller? Ja, lite grann. Och sen kan man ju ta, få starka värktabletter så att man klarar det.

Och det går ju över efter typ två veckor. Jag fattar. Men då, alltså är det, om jag fattar saken rätt, du lever liksom med cancer? Nej, alltså nu är jag inne i, jag äter ju fortfarande, men det är väl 25-30 tabletter per dag för att liksom skydda immunförsvaret.

Sen är det vitaminer och sånt också som de lägger till. Men just nu så verkar det vara liksom vilande. Men jag gör ju nya biopsier. Jag väntar på resultat som ska komma och, ja, men jag mår bra Det här är ju så att demokratin har backat för tjugonde året på raken och också i länder där vi trodde att liksom friheten var säkrad för evigt.

Nej, men det är många politiker, tror jag, som blir väldigt frestade av att liksom blanda den här liksom cocktailen av polarisering och populism som är väldigt liksom enkel att dricka ger en snabb kick, men ger en väldigt djup liksom baksmälla över samhället. Jag tror vi är inne väldigt mycket i den här den perfekta stormen. Men jag tror också att den håller på att ebba ut lite grann.

Och jag såg ju på mig själv när jag bodde i USA. Jag kämpade för demokrati varje dag. Jag jobbade med kvinnorörelser i Iran. Jag jobbade med oppositionen i Ungern.

Jag jobbade med, nej men överallt HBTQ-aktivister och verkligen brann för mitt jobb. Det var så otroligt, vad ska man, rewarding. Nej men det gav så mycket tillbaka.

Jag hade verkligen hittat min plats i livet. Jag tänkte jag skulle stanna. Men sen såg jag ju när jag bodde i USA, jag såg hur grannar blev rädda. Grannar från Latinamerika med kostymjobb, liksom pratade inte spanska på gatorna längre.

Jag började umgås i väldigt små kretsar själv. Jag berättade sällan på jobbet om jag hade varit på någon anti-Trump-demonstration. Jag hade en roll också där jag inte kunde kommentera politik så mycket.

Det ingick liksom i jobbet. Men jag blev väldigt försiktig som person. Och det var väldigt obehagligt också att när, förut, det är ju som man i Sverige. Man sitter på ett kafé och babblar om politik liksom.

Man bryr sig inte om någon sitter och hör vad man säger ifall det inte är något liksom jättekänsligt. Men där i USA vill liksom människor ta en lång promenad med sin hund istället för att sitta och ta ett glas vin eller en kaffe efter jobbet. För att man var så pass försiktig.

Det blev en sån här verkligen tystnadskultur. Och Sverige är ju absolut inte där. Vi har ju sprakande liksom debatter. Och jag har känt att, ja men det är klart, jag har alltid haft hot och hat.

Det är ett faktum. Men jag tycker man blir, många människor är, jag blir väldigt glad också när man kommer hit att det är så många som tänker liksom inför valet. Men det är, ja, hittills, peppar, peppar, ta i träd, så har det varit väldigt, ja men uppfyllande att få vara tillbaka.

Hade du suttit här om det inte var för Sverigedemokraterna? Nej, hade Trump otider inte funnits så hade jag säkert bara fortsatt med mitt amerikanska jobb. Och man ska säga också att när jag började mitt amerikanska jobb när Trump också var president, men då hade han inte majoritet i kongressen och senaten och då fanns det tillräckligt många republikaner med ryggrad.

ofta faktiskt från den kristna högern som vågade stå upp för vissa demokratiideal. Men nu har ju magar liksom, magarcharlataner har ju tagit över det där partiet. Så att, nej men absolut, då hade jag nog haft en helt annan livsbana.

Nu när du får prata om amerikansk politik då, och kanske vågar också. Vad ska Demokraterna göra för att få tillbaka makten? Jag tror ju att det är ju mellanårsval nu i november.

Och det är ju som sagt, jag tror att tidningen, eller det var Council Foreign Affairs, de rankade de tio viktigaste valen i världen det här året. Svenska valet var ett. Valet i Israel såklart i oktober.

Jag hoppas att oppositionen vinner. Liberaler, socialdemokrater och andra. Men också mellanårsvalet i USA. Och jag tror det handlar mycket om att, nej men det partiet är ju alltid en, i vissa liksom städer och delstater så har det kommit fram väldigt progressiva Mamdani i New York.

Och han passar säkert i den kontexten. Men det är inte där liksom medelamerikanen är. Så att jag tror att de måste matcha kandidater mycket mera. och hitta någon person som är liksom valbar.

Nu är det en jättedebatt kring det här med John Ossoff som har kommit upp de senaste dagarna nu som står i ett race för han ses som en ung Obama. Det kan vara en person. Gavin Newsom, nej men jag tror tyvärr som den feminist jag är att det kommer nog inte bli en kvinna som blir den tyngsta liksom kandidaten när man börjar plocka ner vilka som ska bli presidentkandidater.

Men sen är ju, jag menar Trump och hans gäng beter sig lite som Mugabe gjorde i Zimbabwe. Man ritar om valkretsar. Och demokraterna måste tyvärr ibland svara med samma mynt.

Men det är en, jag läste någon rapport att någon sa att det finns en tendens i USA som land tillbaka till slutet av 60-talet när det gäller sin egen demokrati. Det är en tystnadskultur. Människor är rädda.

Det är klart har man slaktat liksom så mycket delar av samhället. Folk är rädda för fattigdomen. Har man ingen välfärdsstat vågar inte folk höja sin röst för man är så beroende.

Som Ellen Olberg som var vår styrelseordförande på NDI där jag jobbade, National Democratic Institute, hon sa Jag är en oroad optimist. Och så känner jag lite. Jag känner fortfarande att de nog kan ta tillbaka kongressen eller senaten.

Och det kommer ju stoppa Trump i viss mån. Men det kan vara så att vi får JJ Vance som är ännu mer ideologisk som president också. Tillbaka till Sverige då. Vad tror du, varför har det gått så bra för Sverigedemokraterna här?

Jag tror att de populistiska partierna är ju oerhört skickliga på att dels blanda den här cocktailen som förenklar väldigt mycket. Det är enkla lösningar på väldigt komplexa problem i samhället. Men de har varit väldigt duktiga på att fånga tidsandan.

Nu tror jag att deras projekt håller på att svänga tillbaka. Det är som en pendel. Jag tror att många människor tycker att det har gått för långt på de här liksom vansinnesutvisningarna.

Att kvinnor som sliter som sjuksköterskor i vården ska skickas tillbaka när vården skriker efter personal. Eller många känner kanske någon av sina barn eller barnbarns skolkamrat som skickas hem tonårsutvisade. Det har gått för långt liksom.

Och då vill man ofta dra tillbaka, inte till att komma till någon ytterlighet på andra kanten, men pendeln ska stanna på något sätt däremellan. Så jag tror att lite nu så är det faktiskt inte en ultraliberal våg, men mer någon slags rimlighetsvåg många vill liksom vara med på. Så jag tror Sverigedemokraterna, om de var väldigt hajpade för två, tre år sedan, tror jag det kommer bli kanske lite mindre.

Men jag fattar nu att de kör på stenhårt med sina muslimer ska avsägas sin tro. Kör sina liksom mer mest aggressiva budskap just nu med Richard Jomshof och andra. Jag har en kompis som jobbar med politisk strategi och han brukar säga att inför ett val, man ska tänka ungefär ett skickligt parti.

Nu säger jag inte ett bra parti värderingsmässigt, men ett skickligt parti oavsett var man står på skalan. Det är som en bra DJ som vet precis vad man har för sång som man skruvar upp i slutet av en valrörelse för att få alla ut på dansgolvet. Och det har Sverigedemokraterna, så det är ingen slump att de kör ganska aggressiva budskap just nu för att de kanske inser att tiden kan falla.

Och då vill de ju vara det största oppositionspartiet som ska ta kampen för att Jimmy ska bli statsminister 2030, som han sa i tidningen häromdagen. Så att det är, de har fångat tidsandan. I Sverige tog emot, vad var det, 160 000 flyktingar 2015.

Och det klarade vi inte av att ta emot, det var många. Kommer du ta några Sverigedemokrater, tänker du? Nej, det tror jag inte att jag gör. Det är väl det parti jag, jag tror vänsterpartister och Sverigedemokrater, de röstar sällan på mig.

Okej. Men vilka kommer att rösta på dig? Vilka är dina väljare? Nej, men jag hoppas ju såklart, jag har ju blivit personvald tidigare. Och jag står ju inte på valbara platser idag, jag står ju på nummer fyra och vi har tre riksdagsmandat för Centerpartiet i Stockholm läns stad.

Men jag har väl alltid varit, när jag var minister i Alliansen så brukade man ju skämta om att jag var en av de få som drog väljare också från Socialdemokraterna, ibland Miljöpartiet. Den här gången tror jag att jag Nej, det har jag faktiskt inte. Den kommer om det är väl några veckor.

Man brukar ju få ett ex lite tidigare ibland, om man har tur. Men det när jag skrev boken också, då skrev jag liksom först skrev jag kronologiskt, 2021, 2022, 2023 och sen kunde jag inte börja skriva 2024, jag började, det var så smärtsamt. Jag har aldrig gått till en psykolog i hela mitt liv en enda gång.

Så jag fick liksom skriva, förstår du? 24an fick nästan komma, näst sist i boken och sen skrev vi klart bara lite vad som hade hänt på sistone i livet. Men det var som en lång terapisession och när jag skulle läsa in boken också, när man liksom läser sina egna ord, jag har ljudtekniker liksom, utan man sitter och tittar på varandra liksom.

Och man har liksom en press att man måste leverera x antal sidor per dag, nej men det var rätt hjärtskärande. Jag förstår. Den kommer då efter valet här, Gess, eller?

Nej, den kommer faktiskt, boken skulle ha kommit för väldigt länge sedan om jag hade varit mer disciplinerad, men den skulle ha kommit tidigare, men tryckerierna i Sverige är ju väldigt, ja, det kanske är för att det är en mansbransch, men de stänger ju ner lång tid under sommaren. Så att det gör, den kommer första veckan i september tror jag. Den skulle ha kommit långt tidigare, men av många skäl.

Ja men den och valrörelsen, det krockar ju inte allt för mycket, eller? Det krockar väldigt mycket. Och det är ju också, det är både, det är bra att man är i ropet på något sätt, men det är också många medier ibland som inte vill att man ska förknippas med två saker samtidigt.

Så att det är både positivt och negativt. Det skulle väl de flesta PR-konsulter kanske hålla med om. Avråda, ja exakt. Ja men nu är det som det är, och det är, ja.

Men du sa att du inte är på valbar plats, men om vi kryssar, om det är tillräckligt många människor som kryssar dig. Då kom jag in, då kom jag in. Nej men jag har ju ett visst track record när det gäller kryssande.

I det senaste valet, dock för tolv år sedan, jag ställde upp, då fick jag ju nästan 15% av kryssen i mitt, av de som röstade på Liberalerna i Stockholm. Och partiledaren fick väl hälften av de procenten, vilket skapade viss dynamik. Men det är klart att jag, jag brukar säga att det finaste man kan vara som politiker, det är om väljarna har valt just dig.

Du har varit borta från politiken länge som sagt. Eventuellt, och så kommer du att vara tillbaka i riksdagshuset i höst. Har du saknat den platsen liksom? Faktiskt inte så mycket.

Jag tror att, jag kände verkligen under otroligt lång tid. Nej men ingen som sagt längtan eller önskan att vara tillbaka. Och det var så skönt att få ha ett yrke, ett arbete där man fick syssla med samma passionerade saker, men man behövde inte vara i centrum.

Jag var ju en bakgrundsarbetare alla år i Washington. Jag skrev underlag till våran president i organisationen. Jag skrev en del debattartiklar i amerikanska medier, men det var ju mycket, man jobbade åt andra personer, det var andras talespersoner.

Och det var ju väldigt bekvämt att slippa behöva utsätta sig. Och det var också en mycket mer harmonisk situation för familjen. Man hade inte möten alla kvällar sent.

Man var oftast ledig på helgerna. Så det är ett väldigt speciellt självförbrännande liv i politiken. På gott och ont, man får enormt mycket energi, men det är ju väldigt urholkande också.

Ja, och det där då med att, för du har beskrivit det som att när du klev ur politiken, så var det nästan som att du försvann ur hatarna liksom, synfält på en sekund. Ja, det var så, absolut. Det var ju från att vakna upp nästan varje morgon och ha sin mejlkorg eller sociala medier fylld av liksom hatande kommentarer.

Så, nej, men det bara försvann. Det var helt otroligt. Och det är verkligen så att när man har, och det tror jag också är, kanske nu inför valet när jag inte har en maktposition ännu på något sätt, att då försvinner man också lite från de som inte gillar ens politiska ideal och så.

Hur ser ditt drömscenario ut för valet då? Jag tycker att det är viktigt att vi röstar bort Tido. Det har gått för långt. Det är inte liksom, det här är inte det Sverige som jag vill att vi ska vara eller försvara.

Så därför så måste vi få bort den regering vi har nu som är högerdominerad och populistisk med nationalister. Och då måste man bygga en regering med andra partier. Och det är klart att jag ser gärna att Centerpartiet ingår i den.

Socialdemokraterna självklart. Miljöpartiet tror jag också kan vara en bra aktör. Sen vet man ju inte riktigt var Kristdemokraterna kommer hamna. Det är ju en del öppenhet i det partiet just nu.

Jag har jobbat mycket med Jakob Fors med i genom åren i biståndsfrågor och det finns många fält där man tycker lika. Ja, men Ebba Busch har väl ändå gjort precis den där dunderhögersvängen? Det har hon verkligen gjort.

Men jag tror hon också är ganska sugen på att vara kvar vid makten. Och det kan ju nog få en del politiker att dämpa en del politiska åsikter. Och jag tror att det är, Kristdemokraterna är ju ett intressant parti.

Jag går i kyrkan ibland och oavsett om det är liksom i min hembygd utanför Linköping eller om det är här i Stockholm så händer det nästan varje gång att man möter besvikna kristdemokrater. Som är ledsna på KD:s högersväng i flyktingpolitiken, sänkt bistånd, men det är som Alf Svenssons ideal. Och den gruppen finns ju kvar, även om de är färre tror jag i KD idag.

Så jag tror att det ibland handlar lite om hur partier blir, vilket sällskap de är omgivna av. Det är samma som mitt gamla parti. Jag har för mig att du någonstans, eller du sa tror jag i en bisats eller om du skrev det i din bok, att såhär, du har någon slags radar för vilka politiker som bara är liksom ute efter makten egentligen.

Eller har jag läst in, har jag tolkat dig rätt? Nej, men jag tycker att det är man ska ju inte säga att individer kan aldrig ändras och jag har ju en optimistisk människosyn. Men jag tänker ganska ofta, man behöver inte namnge någon eller någon eller något parti.

Men jag tycker ganska ofta, de som har liksom mycket starka karriärambitioner syns ganska tidigt i politiska ungdomsförbund. Och som är ganska böjliga att ändra åsikter utifrån liksom förutsättningarna vad som kan ge mera makt. Det kan man se ganska tidigt tycker jag.

Sen kan människor ibland överraska både till det positiva och till det negativa. Men politiken är ju liksom rätt grym och där kan jag känna också att det kanske är en generationsskiftesfråga. Eller så bara är det vår tid, men att jag kan liksom inte, det är ju ett famöst citat av Johan Persson från Liberalerna.

Men där man säger en sak inför ett val och så gör man något annat efteråt. Och alla fattar att man måste kompromissa, men det blev så flagrant på något sätt när han sa det. Och det tror jag många av oss kanske i den gamla skolan känner att ibland har man förlorat en del politiska strider när man har kämpat av hela liksom sin själ för någonting man förlorar.

Men ibland så är det väldigt många som tror att man kan ha en åsikt en dag och gå till val på det och få väljare på det och sen gör man någonting helt diametralt. Och det funkar inte för mig. Men du, vad är liksom Birgitta Ohlssons vision för Sverige då?

Det viktigaste för en politiker, alltså oavsett vilket parti man står för, det är att man måste få in mera framtidsoptimism. Människor måste känna att deras barn får det bättre än vad man själv har haft. Och förr i tiden kanske det handlade om ekonomi eller liksom utbildning.

Min mormor föddes 1912, Bettio ute i Västerbotten och hon gick i skolan tre terminer och började arbeta när hon var i tioårsåldern på lantbruket. Fick fyra barn, min mamma var den första som läste på universitetet. Mamma Eva föddes 1942 och min mormor fick åtta barnbarn och alla läste på universitetet.

Det är Men något har blivit så djupt tragiskt. Ibland kan man hitta vändningar i någonting sådant. Men det är val både i Palestina i november och Israel i oktober.

Och det krävs nog nya ledarskap på bägge sidor för att det ska bli att hända någonting. Det känns som att när du då fick någon slags pamflett i handen och klev in i ditt ungdomsförbund, det känns som att det var en annan tid när man gick in i partiet på ett sätt som jag tror inte kidsen gör idag. Men vad har du att säga till de yngre lyssnarna?

Varför ska man in i politiken? Nej, men om det var en guldålder när jag engagerade mig politiskt sett. Berlinmuren hade fallit, Sovjetunionens kommunism hade rämnat, apartheid hade försvunnit i Sydafrika.

Det var så mycket fantastiska frihetsrörelser. Sverige gick med EU och allting. Nej, men vi lever i en oerhört mörk tid. Och om de människor som lever i frihet inte engagerar sig och tar ansvar, vem ska göra det då?

Bra, tack för idag Birgitta Olsson. Tack så mycket. Ja, Birgitta Olsson, bokaktuell som få. Hon, jag, en gång var heter hennes bok. Och jag tänker att oavsett hur man gör på söndag är det väl vettigt att uppmana folk att faktiskt gå och rösta.

Så det gör jag nu, även om jag i och för sig att ni som lyssnar på Värvet redan gör det. Rätta mig om jag har fel, vi finns primärt på Instagram, at varvet. Apropå bokaktuell finns också min nya bok ute, Västerbottens sämsta schaman.

Och länk till alla böcker lägger vi i avsnittsbeskrivningen. Värvet görs av producent Mattias Zocen, klippare Magnus Sylvenius Öhman och mig, K. Tynn. På återhörande, tack för idag.