86. Dirty Beer i Frankfurt (Gästas av Jan-Ove Nord, Lindell & Oskar)

God morgon på er. Vi har ett meddelande till alla Västsköta-podden-lyssnare. Det är nämligen så att vi har blivit nominerade till årets podd i Guldöra 2026. Woho!

Det var alla godis. Och då önskar ju vi att ni röstar på oss, såklart. För att göra det scrollar ni ner här på Spotify eller vart ni än lyssnar och klickar på länken guldörat.

se. Och så kastar iväg er röst. Röstningen, den pågår fram till 20 september 2026. Nu har jag målat färdigt. Nu åker vi. Goddag och hjärtligt välkomna till Västsköta-podden, kära lyssnare.

Idag sitter jag och Andreas här med min kompanjon Fredrik Dahl. Hur mår du? Jo, men det är fint. Knallar och småspringer. Ja, det är absolut. Du ser lite sliten ut idag.

Jo, men det är klart. Det är ju dagen efter ändå. Det är alltid lite tyngre, va? Ja, det är samma här. Men vi hade roligt. Det hade vi verkligen. Vi är inte ensamma här inne idag.

Det är ju inte det. Nej, det är en jävla massa folk här inne, för vi har tagit hit Mattias Lindell. En kär gammal... Historieberättare. Ja, det är det. Ja, det har vi ju bättre rang från under lovar säga.

Och jag har ju då fått epitetet att komma hit igen. Och det är ju skojigt. Men nu är det ju så att historier har ju en begynnelse och början någonstans. Så då måste jag ju leta lite grann var de kommer ifrån.

Jag har ju lyckats få tag i två gubbar här som jag vet har skapat en del historier och fått höra några som har gått lite före dem. Alltså, du har tagit med egna gäster hit? Ja, jag gjorde det.

Jag tyckte det var skojigt. De har ju ändå varit med rätt mycket längre än vad vi har varit. Så jag tror de kan berätta en hel del. Ja, och det är två, får vi säga, äldre herrar.

Ja, det är i sina bättre år. Ja, det är så. Prime time. Det tycker jag nog. Jo, men alltså, det här är ju två personer egentligen. Bägge delarna har ju varit med i väldigt stor personlig kontakt.

Jag tror de har träffat mer folk än vad ni någonsin kommer att göra faktiskt. I alla fall den ena av dem är jag helt säker på. Han har haft ett ganska genuint serviceyrke de sista åren med att bedriva taxiverksamhet.

Och det är ingen mindre än Jan-Ove Nord. Ja, ja, ja, ja, ja. Mira känns som varolas värsta taxiking, kan man tänka. Ja, det blinkar och det tjuter alla möjliga sorter i den bilen.

Om ni åkt med den någon gång. Jag vet inte om jag fått prova? Jo, men det har jag har gjort. Det har du gjort? Ja. Får vi höra hur Jan-Ove Nord låter? Ja, det vore skojigt.

Ja, hej på er allihopa. Det var gött att se er som är följt till byn här som har samlats på ett ställe. Ja, det är inte vanligt före varormodgriller, men nu är vi här istället.

Ja. Och det var även, vad var det, nyfödde skantkärlschaufförer på Mariaskö. Ja, var jag förre Mariaskö. Ja, det minns ju inte jag. Och det var ingen polisare. Det är ju samlade.

Det var gött. Det var gött. Vad roligt. Vi är inte ensamma här inne idag. Ja, vi är ju inte det. Nej, det är en jävla massa folk här inne. För vi har tagit hit Mattias Lindell.

Ja! En kär gammal... Historieberättare. Ja, det är det. Ja, det har vi ju bättre gång för underlov att säga. Och jag har ju då fått epitetet att komma hit igen. Och det är ju skojigt.

Men nu är det ju så att historier har ju en begynnelse och början någonstans. Så då måste jag ju leta lite grann var de kommer ifrån. Och jag har ju lyckats få tag i två gubbar här som jag vet har skapat en del historier och fått höra några som har gått lite förr.

Alltså, du har tagit med egna gäster hit? Ja, jag gjorde det. Jag tyckte det var skojigt. De har ju ändå varit med rätt mycket längre än vad vi har varit. Så jag tror de kan berätta en hel del.

Ja, och det är två, får vi säga, äldre herrar. Ja, det är i sina bättre år. Ja, det är så. Prime time. Det tycker jag nog. Ja, men alltså, det här är ju två personer egentligen.

Bägge delarna har ju varit med i väldigt stor personlig kontakt. Jag tror de har träffat mer folk än vad ni någonsin kommer att göra faktiskt. I alla fall den ena av dem är jag helt säker på.

Han har haft ett ganska genuint serviceyrke de sista årena med att bedriva taxiverksamhet. Och det är ingen mindre än Jan-Ove Nord. Ja, ja, ja, ja, ja. Mer har känts som varolas värsta taxiking, kan man tänka.

Ja, det blinkar och det tjuter alla möjliga sorter i den bilen om ni har åkt med den någon gång. Jag vet inte om jag har fått prova? Jo, men det har jag gjort. Det har du gjort?

Ja. Får vi höra hur Jan-Ove Nord låter? Ja, det vore skojigt. Ja, hej förelopar. Det var gött att se er som är följt i byn här som har samlats på ett ställe. Ja, det är han inte vanligt före bara modegrillor, men nu är vi här istället.

Ja. Och det var även, vad var det, nyfödde stankärlschaufförer på Mariaskö. Ja, var jag förre Mariaskö, det. Ja, det minns ju inte jag. Och det var ingen polisare, det är ju samlade.

Det var gött, gött. Det var gött. Vi är ju inte ensamma här inne idag. Ja, vi är ju inte det. Nej, det är en jävla massa folk här inne. För vi har tagit hit Mattias Lindell.

Ja! En kär gammal... Historieberättare. Ja, det är det. Ja, det har vi ju bättre rang för underlov att säga. Och jag har ju då fått epitetet att komma hit igen. Och det är ju skojigt.

Men nu är det ju så att historier har ju en begynnelse och början någonstans. Så då måste jag ju leta lite grann var de kommer ifrån. Och jag har ju lyckats få tag i två gubbar här som jag vet har skapat en del historier och fått höra några som har gått lite före dem.

Alltså, du har tagit med egna gäster hit? Ja, jag gjorde det. Jag tyckte det var skojigt. De har ju ändå varit med rätt mycket längre än vad vi har varit. Så jag tror de kan berätta en hel del.

Ja, och det är två, får vi säga, äldre herrar. Ja, det är i sina bättre år. Ja, det är så. Prime time. Det tycker jag nog. Ja, men alltså, det här är ju två personer egentligen.

Bägge delarna har ju varit med i väldigt stor personlig kontakt. Jag tror de har träffat mer folk än vad ni någonsin kommer att göra faktiskt. I alla fall den ena av dem är jag helt säker på.

Han har haft ett ganska genuint serviceyrke de sista åren med att bedriva taxiverksamhet. Och det är ingen mindre än Jan-Ove Nord. Ja, ja, ja, ja. Mira känns som varolas värsta taxiking, kan man tänka.

Ja, det blinkar och det tjuter alla möjliga sorter i den bilen. Om ni har åkt med den någon gång. Jag vet inte om jag har fått prova? Jo, men det har jag gjort. Det har du gjort?

Ja. Får vi höra hur Jan-Ove Nord låter? Ja, det vore skojigt. Ja, hej på er allihopa. Det var gött att se er som är följt till byn här som har samlats på ett ställe.

Ja, det är han inte vanligt före bara modegrillor, men nu är vi här istället. Ja. Och det var även, kommer jag ihåg, nyttigt stankärlschaufför på Mariaskö. Ja, var jag förre Mariaskö, det.

Ja, det minns jag inte. Och det var ingen polisare. Det är ju samlade. Det var gött, gött. Det var gött. Vi är ju inte ensamma här inne idag. Ja, vi är ju inte det.

Nej, det är en jävla massa folk här inne. För vi har tagit hit Mattias Lindell. Ja! En kär gammal... Historieberättare. Ja, det är det. Ja, Jävlar göra, för den första loggan han gjorde var ju så helvete lik McDonalds vet du.

Jag fick han ju flöts med bra länge innan han fick komma fri från det där. Jag skjutsemut på nya m där Thigatto. Ja, men vi hade ju en dan där lite ben. Och det hade ju varit såna här, så det blev lite skönt.

Det var ju de där ställen som var ganska bra för det var körning dit. Ja, det var det. Ja, på tal om uppskattar då, jag tänkte ställa dig på spets lite här tänker jag.

Med en historia som är från förr. Du har ju varit i timmerbilsepidetet och därför fanns ju en gubbe som sålde kranar för som hette Göran. Mycket bra svar. Ja, just.

Han blev på resa någonstans berkt igenom va. Ner i de djupare distrikterna där lampor blinkar och sånt. Ja, och jag tror det var du och bröderna, så var det en god man, han levde ju inte längre.

Håkan, kan vi faktiskt benämna. Ja, det stämmer. Ja, och Håkan han var ju inte ledsen. Jag kan ju dra bara en sidnot, han var hos en gubbe en gång och skulle dricka brännvin.

Och det var ju Sulf Andersson som inte heller lever för övrigt då. Och han skulle gå in och hämta glas. Och han höl då, Håkan då, hurkla sig lite granna och konstatera att vad fan, det brukar inte han göra, kommer tillbaka med glasen.

Vad är det Håkan? Du, den här väsken du hade här uppe vid spisen, den var det något alldeles knasigt med. Ja, det kan bero på att det är lampolja. Ja, det kan vara.

Då hade han hällt upp det i någon gammal luderflaska där som han hade och tände på med. Fy fan! Men i alla fall, det var tid att spör. Gjorde det revgött eller? Ja, det smörjde nog smakligt kan jag tänka mig.

Det var nog len. Jo du, det kan du tro. Han hade vaxkabinett i kioskångra sedan när han sket i. Ja, i alla fall, ni var ju nere i de här djupare distrikterna där det finns lite damer av rätt klädsort.

Och går runt i fönster och ringer och tittar till lite granna. Och bröderna de har ju aldrig sett detta postostasterna innan då va. Så de är ju övertända på allt som rör sig mer eller mindre.

Och ni går ju från fönster till fönster och den ena efter den andra. Och sen vad jag har förstått, sen ni kommit fram till fönstret där. Där ville de ju in givetvis.

Men du backa lite på det här för du vill näsa sa vi nog inte gå in. Tycker jag inte var lämpligt. Håkan han är vid slågorna och säger att det här ska vi nog visst göra.

Det är lika bra att vi fortsätter, vi får övertyga att det här är inga. Jag hörde saken inte förr att det är pojkar livsfarligt. Det var körning dit. Ja, det var det så.

På tal om uppskattar då, jag och Nove, nu ställer dig på spets lite här tänker jag. Med en historia som är från förr. Du har ju varit i timmerbilsepitetet och därför fanns ju en gubbe som sålde kranar för som hette Göran.

Mycket bra gubbe. Ja, just. Han blev på resa någonstans berkt igenom va. Ner i de djupare distrikterna där lampor blinkar och sånt. Och jag tror det var du och bröderna och så var det en god man.

Han levde ju inte längre. Håkan kan vi benämna. Ja, det stämmer. Håkan var inte ledsen. Jag kan ju dra bara en sidnot, han var hos en gubbe en gång och skulle dricka brännvin.

Håkan, det var ju Solf Andersson som inte heller lever för övrigt då. Och han skulle gå in och hämta glas. Och han höll då, Håkan då, hurkla sig lite granna och konstatera att vad fan, det brukar inte han göra.

Kommer tillbaka med glasen. Vad är det Håkan? Du, den här väsken du hade här uppe vid spisen, den var det något alldeles knasigt med. Ja, det kan bero på att det är lampolja.

Ja, det kan vara. Vad fan, det kan bero på att det är lampolja. Ja, just det. Det kan vara. Ja, det kan vara. Och då fick han ju frusna brå länge innan han fick komma fria från det där.

Ja, det var ju skönt. Jag tror du som är löp på nya M där, det tycker jag till slut. Ja, men det var ju ett skramlat. Vi orkade vi andra, vi hade ju skramlat då.

För att kunna ge dem detta. För att ge dem. Så vi hade ju en annan ställe där vi hade betalat redan, så vi skulle föra in dem. Så det var därför vi inte kunde ta den där.

Utan vi var på ett annat ställe där det var, Söderlommar. För jag pratade ju om att vi ville ha. Så de mjölkade någon 40 liter vart tjuvve. Så därför fick vi in den igen.

Ja, men då har den nog faktiskt den här historien har sparats lite då Jan-Ove. För att det jag får förklara för mig, det var ju att du var väldigt nervös för att det skulle in den här. Så det där stämde ju då va.

Sen när detta avslutades då så skulle det skrivas in i en gästbok. Och då låg det en hel hög med penner, Norsåkeri i Varola där. Och hade de fått någon där innan.

Det stämmer, jag har drömt lite. Men sen till saken då när vi skulle putta in den igen nu. Och han var innanför dörrarna där. Och så öppnade dörren. Brorsan du får följa med.

Nej, bara en. Det är bara betalt för en. Så han vände, han gick ut. Han gjorde det? Och det var väl väldigt torrt snabbt. För vi hade ju redan betalt. Ja, då hade vi roligt.

Ja, det hade ni va? Vilket land var detta i? Där de gör bra bilar. Ja, just det. Vad hette den? Ja, just det. Tansanien. Har du tänkt på en annan grej? Vi har varit i Tyskland en annan gång.

Då var det, då fick vi se en solitarpratare. Topplösbar. Det var en stor kille från Munktedal. Såg norrfosterumporna. Han gick in där och trolade ölen. Och de var ju väldigt trevliga för de hade ett brett bälte med Hönesfjäser framför bara i svansen.

Var det den som blev utsprungen till Kokoli Moka eller? Och det var ju bra där att visa. Och sen när vi hade druckit ölen, då kom det med en öl 3. Men då var slösa han smartast av oss allihop.

Han frågade vad den kostar. Och den var otroligt dyr. Så vi slängde 500 kronor var. Så fick vi tillsammans löskryck. Så satt det på ölkranen. Och så hoppa upp ölkranen och stoppa in den.

Så serverade han ölkran. Jaja. Var det det som är multitasking tror du? Ja, det var dirty beer. Då gick norrmannen. Har du druckit någon dirty beer? Nej, det har jag inte gjort.

Och jag har frottrat på många fina krogar i Sverige. Det finns inte. Så vi är ju lite urusla. Vi är ju lyckanssippigaste. Ja, det får man säga. Vi hade ju skrämma.

Ja, just det. Vi orkade vi andra. Vi hade ju skrämma. För att kunna ge dem detta. För att ge dem. Så vi hade ju en annan ställe där vi hade betalat för redan. Som vi skulle föra in dem.

Ja, just det. Så det var därför vi inte kunde ta den där. Utan vi var på ett annat ställe där det var större lommar. För jag pratade ju om att vi ville ha. Så de mjölkade någon 40 liter vart tjuvve.

Så därför fick vi in den igen. Ja, men då har den nog faktiskt den här historien har sparats lite då Jan-Ove. För att det jag fått förklara för mig, det var ju att du var väldigt nervös för att det skulle in den här.

Så det där stämde ju då va. Sen när detta avslutades så skulle det skrivas in i en gästbok. Och då låg det en hel hög med penner. Norsåkeri, Varola där. Och hade de fått någon där innan.

Det stämmer ju att Var det en som ringde och frågade om han ville vara med i en portal där maskiner kunde återkomma och grejer. Han tyckte det var låt intressant så det får du skicka ett brev till mig om det, sa han. Jag kan skicka ett mejl.

Nej, det kan du inte för jag har ingen dator. Men har du ingen dator? Nej, det har jag inte. Men du måste ha en dator. Nej, det har jag inte. Men för i TV har jag och en sån här telefon med knappar på, inte sån där jävla klösbräda som alla springer omkring med.

–Hade han ett Simon-överspyt när det var middag en gång? –Ja, sen ringde han mig en gång när han var ute och körde och så frågade han, har vi några chaufförer i närheten av Götene? För jag måste äta, jag har glömt plånboken och jag behöver låna pengar.

Ja, men det har jag. Fredrik han som kör lite grann, han skulle komma dit bort. De här två hade aldrig träffats. Men jag fick tuttat ihop dem. De skulle mötas där hos en kund och så skulle han låna pengar utav honom då.

Men så ringde den här andre till mig då, han ringde och frågade mig, vad är det för en? Vadå? Ja, men han sa att han skulle ha kontanter och jag hade inga kontanter.

Jag sa, men jag behöver också äta, så vi kan gå och äta samtidigt. Så betalar jag bara. Och då så sa han att det tänkte han visst inte göra, för då tänkte han, då betalar jag med kort, sa han.

Ja, det kommer jag att göra, sa han. Ja, då går jag hellre hungrig än att vara medhjälpare till digitala transaktioner, sa han. Men han skulle åka på Börjeby en gång.

Då skulle han och en kompis åka tåg dit ner. Då hade han försökt överallt att få reda på, tillslut att det gick att köpa fysiska biljetter med pengar. Det gick bara på centralstationen i Göteborg.

Så han åkte dagen innan, för han skulle åka från Uddevalla. Han åkte dagen innan ner till Göteborg och köpte fysiska biljetter så att annars skulle han inte åka med bil. Annars kunde han inte åka tåg.

Men fy fan vad söndagtigt, det är inte att ge sig i alla fall. Det var en riktig pöjk. Ja, han höll i det gjorde han. Verkligen. Men jag kan ta en annan rolig om honom då.

Han ringde och han var på väg från Varamo och så ringde han och så sa han att jag stannar i Nössebro och köper semlor, hur många är det på kontoret? Det var ju... Ja, vi är inte många idag, vi är bara fyra stycken, sa han.

Ja, det är bra, sa han. Men han satt ju där med bil och släp och så åkte så kom han på det. Fan, jag är jävligt sugen på semlor, han heter nog upp sin direkt. Så han åt den i lastbilen.

Det gick fort som fan, han fick i sig det här med en gång. Och så tänkte han, för sa han att de var tre eller fyra, jag har nog köpt igen för mycket. Så han tog igen till och så smakade han skit.

Och sen så kom han på det att, nej fan, han sa fyra. Det är nog lika bra, så han tog fyra alla fem semlorna ifrån. Så sluppade det. Då måste det finnas någon som blev utan.

Ja, det var synd. Fy fan vad snällt. Ja, på tal om semlor, jag ska dra en liten snabb sväng om det. Jag hade ju en lady en gång som jobbade på Swedol, och då flirade jag hem med fetister och gjorde det i rova.

Och där bars det ju inte bättre, utan det blev ju lödvis med semlor över. Så när det var ingen i Oslo åka iväg och åka skidor dagen efter, och jag tänkte, äh, jag skiter i det här med matlöd. Jag tar med mig ett ark där, det var 24 semlor med.

Så jag tänkte, jag lever på det idag, det blir laffält. Så jag hade med mig en tio stycken framåt lunch där, och jag tyckte att kistan var tämligen nordigt att ta hand om. Så framåt två-tre tiden då var jag ute på torget och skulle lasta flis på ett ställe och kände att nu, nu sa naturen får tillbaka det han har gett lite.

Så jag satte mig där och började bränna på och tänkte, det här var ju skönt att det fanns det här att tillgå i alla fall. Och sen lite stund då, hur fan var det jag höll på och hasade inte här då? Då kommer den här kärringen med hundspann med 12 hundar och sånna kärring åker han plockeater och där sitter jag och skiter i fullaste pådrag.

Vad ska jag göra? Det är bara att heja och tackas för mig över att ni får vara med. De hundarna är döda. Ja, troligtvis eller så är det tvärstopp. Fan mandelmassa i blodomloppet.

Ja, precis. Grädden inträkvenius. Nej, det är det farligaste, det är det bu, så kan det dö. Ja, visst. Vi bjöd alla kunder när jag var i Sollebrunn de första åren, så bjöd vi alla kunder som hade köpt mer än 1500 liter diesel eller eldningsolja på ett år på julbord.

Det är det. Varför har vi inte hört? Det var en jävla massa folk varje år som anmälde sig till det här julbordet. Och det var en som inte kunde komma, man måste ha pengar istället och det tyckte vi var lite väl snålt.

Fy fan, jag gillar ju inte julbord. Men sen var det nära, och det var framförallt kärringar. De kom dit och de ställde ut fullt. De satt ju bägge sittningarna som var på det här julbordet och åt stora biten.

Och i ett år så hade vi faktiskt det, kärringar åt så in i helvete. Så hon svimmade, de fick hämta en ambulans. Det var en snål. Fan äta sen svimmar, det har jag nog fan aldrig hört förut.

Det är överdimension. Och då kände jag ändå bacon, jag tyckte att det är helt otroligt. Men det hade ju alla kunder för när jag var i Sollebrunn de första åren, då bjöd vi alla kunder som hade köpt mer än 1500 liter diesel eller eldningsolja på ett år, på julbord.

Det är det. Varför har vi inte hört? Och det var en jävla massa folk varje år som anmälde sig till det här julbordet. Och det var en som inte kunde komma, man måste ha pengar istället.

Och det tyckte vi var lite väl snålt. Fy fan! Men sen var det nära, och det var framförallt kärringar. De kom dit och de ställde ut fullt. De satt ju bägge sittningarna som var på det här julbordet och åt stora biten.

Och i ett år så hade vi faktiskt det, kärringar åt så in i helvete. Så hon svimmade, de fick hämta en ambulans. Då är han snål. Fan äta sen svimmar, det har jag nog fan aldrig hört förut.

Det är överdimension. Och då kände jag ändå bacon, jag tyckte det är helt otroligt. Men just på det där med resor där, du pratade om hjälpsaneringar. Du vet, han failade och ville stajga åt Kalmar Johnny och så Tejka och dem då.

Ja det gjorde han. Det är intressant. Den ene vännern med Kalmar Johnny då, då är han nere i södra Robin då. Och får ju med sig en medåkare där nere igen som hoppat på.

Sitter han och talar med och så, hörru, tänk om jag hade varit en mördare, säger han då till Kalmar Johnny. Då kan ju finnarna skaffa. Alltså attityd säga att jag jävla kan stå i tvås eller vara i samma bil, säger han då.

Tejke var mycket trevligt, tyvärr borta. I alla fall så kom Tejke hem en vardagkväll. Och väntade hemma hos morsan och fick kaffe. Och sen kom farsan och sen kom jag hem.

Och då hade farsan frågat Tejke, är du ledig med till veckan? Ja, jag har bilen på verkstad. Jag är krockad i Saudi eller vad fan det var. Och fan vad kör du på då?

En kamel. Hur gick det då? Ja, kamelen såg jag reste sig, men de som var på vet jag inte. Men stannar inte så, sa farsan. Det var den släppte ner mig själv. Det var ju mitt fel att jag var där.

Men Nord, har du haft frunt Ja, jag körde lite stuvade makaroner i babysolariet här ute, så tryckte jag i mig det fort. Ja, nu behöver vi fylla på nu lite. Ja, det går runt.

Vi får tacka lyssnarna för att ni har hängt med idag. Hoppas ni har haft roligt i och då. Så tar ni och staplar ut då och tar en riktigt god helg, så hörs vi igen nästa vecka.

Det säger vi, hej då!