Houman Sebghati klistrar ihop tiden med billig vinyl

Bruset är rap. Sedann finns det hiphop, men det måste man leta efter. Det säger Houman Sebghati, för hiphopskallar känd från Hässelbys 165-kollektiv och för egna epos som till exempel Reptilernas Planet, Alkemisten och Skuldsaneringen.

Ganska nyligen släpptes hans bok På gränsen till ärlighet som är delvis roman, delvis självbiografi och bitvis debattfackla. På plats i DJ 50 Spänn-studion langar Houman fram en skivhög som tar oss från tung New York-hiphop av så-här-ska-det-fan-låta-typ, via pinsam svensk wuöh-öh-öh-pop, vidare till Lill Lindfors-svänget till göteborgsk raggamuffin i toppform och till slut vemodig svensk-amerikansk jazz som på nåt sätt klistrar ihop tidseror och avlägsna platser. I avsnittet försöker vi svara på många frågor, bland annat dessa: • Vad var det som fick 165-kollektivet i Hässelby att börja rappa på svenska?

• När började svensk musik svänga? • Hur mycket tid lägger Drake på att trimma sitt skägg? • Är gangsterrappen feminiserad? • Hur skön är Hector Bingerts saxofon?