Att våga säga som det är

Att våga säga som det är Ibland kan det kännas omöjligt att våga säga som det är. Speciellt om den vi pratar med blir ledsen, arg eller sårad. Kanske har vi erfarenhet av att varje gång som vi "visar" vad vi tänker och känner (speciellt om det är jobbiga ämnen) så reagerar vår partner/vän/kollega eller för den delen vår tonåring, med att stänga av, vända på klacken och dra därifrån.

Eller så visar vår erfarenhet att OM vi skulle berätta om vårt inre, så leder det nästan alltid till gräl, konflikter och floder av tårar. Beslutet blir därmed enkelt. Vi håller tyst.

I väntan på bättre tider stänger vi ner oss själva och kanske hoppas vi på att partnern/vännen/ kollegan eller tonåringen ska fatta hur det ligger till, på egen hand. Intressant nog leder dessa mänskliga beslut, sällan dit vi vill. På resan blir det kanske omöjligt att vara tyst och i stundens hetta kommer allt som vi stängt ner, nu ut i form av en explosion.