#37 Är vd-uppgifterna ett riktigt jobb i ditt företag?

Välkommen till Företagarbyrån podcast för dig som vill skapa ett lönsamt företag med bättre struktur och mer frihet. Jag heter Jenny Kvist, brinner för digital marknadsföring, försäljning och personligt ledarskap. Och med mig har jag min VD Sara Hellberg som också är coach och en grym företagsutvecklare.

Idag ska vi prata om någonting som man kan ha en lite risig attityd till när det gäller ens eget företagande. Vad är det, Sara? Risig attityd också. Nej, men visst är det ganska ofta på företagare och vi kan också gå till oss själva och komma på oss själva med det här.

Och det är ju att vi värderar olika uppgifter i företaget olika mycket, skulle jag vilja säga. Och då har vi märkt, när vi pratade innan du och jag, att det kanske är en lite risig attityd. Eller så kanske det är en lite norm eller vad det nu är för någonting.

Men det är att vi ofta ser någonting som ett riktigt jobb. Och så är det allt det där andra. Bara där har vi gjort någon slags värdering i vad som är bra och dåligt lite grann.

Ja, och då är det så här, vad är det som kategoriseras som det riktiga jobbet då? Ja, men det kan ju till exempel vara, eller det är ofta, det är ju det det handlar om. Vad är det vi hjälper kunden med?

Alltså vad är vårt yrke? Alltså det är till exempel att jag håller i en kurs eller jag står i butiken eller jag klipper håret på mina betalande kunder och så vidare och så vidare. Okej, det man får betalt för, det är det som är det riktiga jobbet.

Ja. Och sen är det allt det där andra. Det är ju liksom leda företaget och göra kanske administration också till och med. Vi träffar ju ganska många företagare som, och det är väl klassiskt att man sitter och gör fakturor och bokföring på kvällar och helger.

Just det. Och det är lite av det administrativa görandet som följer med när man blir företagare. Men sen finns det ju allt det här som vi brinner så mycket för, alltså hur leder du företaget?

Hur sitter du och gör planerna för framtiden av företaget? För det operativa, alltså om jag nu klipper hår eller håller en kurs eller vad jag nu gör, ja, det löser ju någonting här och nu och det handlar ju om att hjälpa kunden här och nu. Men det finns ju ett jobb när man har blivit företagare som handlar om saker jag behöver göra nu så att det är bra om ett halvår, om ett år, om tre år.

Just det. Och det är det som kanske känns som ett, det tar emot lite grann att lägga tid på det. För att är det någonting som vi företagare har ont om så är det ju tid.

Och det gäller ju typ alla människor generellt. Alla tycker att man har ont om tid och så där. Men det gör verkligen ingen skillnad. Som företagare har vi ju många uppgifter att göra och bara en person kanske som ska göra allt det där.

Och då är det lätt att vissa saker automatiskt stryker på foten. Och gärna då det som handlar lite grann om att lyfta blicken, jobba lite långsiktigt, göra den där planeringen eller följa upp hur det gick tidigare och den typen av uppgifter. Och det kan ju bero på att man är fullbokad med kundleveranser så att den övriga tiden går åt till det som absolut måste, vilket blir mer de administrativa uppgifterna då att fakturera, svara på mejl och sådana saker.

Men om man dessutom i grunden känner att det där är inte något riktigt jobb egentligen, då blir det ännu svårare att få sig själv att göra det där. Ja, och här vet inte jag vad vi liksom är skolade i eller någonting, för jag kan tänka mig att det är lite annorlunda här mellan kulturer och länder. Men jag uppfattar ändå som att så länge jag jobbar med företagare att det här har varit en sanning, en norm, att liksom på något sätt så värdesätter vi det riktiga jobbet mycket högre än det andra.

Såklart kan det också handla om att jag inte riktigt vet vad det andra är. Det är lite mer odefinierat. Det kan vara en del av förklaringen givetvis. Men det är också någonting att, jag menar, vi kan ju hamna i det internt att man fäller någon kommentar om att, men nu måste jag jobba, typ, när vi har suttit i ett viktigt planeringsmöte.

Men det här var ju också jobb. Så det här sker ju liksom stort och smått hela tiden att vi gör, eller, ja men nu kan vi inte planera mer för nu måste vi ut och jobba. Eller nu kan vi inte sitta och prata om prissättningen mer utan nu måste vi ut och jobba.

Jag känner igen det där också från när jag var anställd chef i en organisation. Och då var ju det riktiga jobbet, det var de som var ute och hjälpte kunderna. Och vi som jobbade på kontoret som hade stödfunktioner, vi visste inte så mycket av verkligheten.

Nej, det är också vanligt. Ja, för att de som var ute på fältet då, det var de som stod för verkligheten. Och jag försökte liksom flagga så här, men jag har också en verklighet, det är bara en annan variant av verkligheten.

Och en del av verkligheten. Så jag tänker att det här kan ju vara någonting som vi har med oss. Jag tänker många som driver företag kommer ju från en anställning.

Och ibland har man jobbat väldigt många år som anställd i olika organisationer och ibland färre år och ibland inte alls. Men de flesta tänker jag ändå har inte varit företagare sedan skolan utan man har anställning. Man har kanske någon annan arbetslivserfarenhet.

Ja, och har det då kommer man då från organisationer, kanske flera olika arbetsplatser, där man har lite grann haft en raljerad attityd kring vad ledningen gör. Vad gör den där ledningen egentligen? Varför är de så himla upptagna hela tiden och sitter och för massa möten?

De är ofta så att man tänker att ledningen är någon som består av massa personer. Jag var ju den där ledningen i Alexandera. Och vad var poängen med det där arbetet egentligen?

Och hög lön har de. Och de fattar ju inte oss egentligen. Nej, de förstår inte oss. Vilket är alldeles sant. Men har man det med sig, då färgar det av sig på ens eget arbete när man tittar på vad som tar emot att göra och vad som kommer enkelt för en att göra.

Och vad jag prioriterar hela tiden. Jag kan såklart på ett sätt förstå vikten av att, men okej, jag kan ju inte bara springa, springa, springa. Jag måste springa i riktning och springa på den smartaste vägen och så vidare.

Alltså jag måste kanske ha gjort kartan för att det här ska bli bra. Men ändå så tycker jag kanske att det andra jobbet, alltså jag har synen själv att det har ett högre värde på något sätt. Att det är det som är, ja, jag sätter det.

Och då kommer jag ju alltid förmodligen hamna i sits där att om det kommer in en till kund som vill ha det, om det kommer in en till bokning på en kurs jag kan hålla och så vidare. Så kommer jag ju alltid sätta det överst för det är det som konkret ger pengar här och nu. Och det som jag tycker är att göra mitt jobb.

Precis. Och då innebär ju det att det finns en viktig del av företagandet som blir lidande i någon utsträckning. Antingen att det blir för få timmar eller nästan ingenting alls gjort av det.

Och jag tänker att du som lyssnar kan ju fundera över sen, vad har du, när vi pratar om det här, vad är det som känns? Är det någonting som du känner att du går igång på eller har någon form av känsla inför? För man kan ju tänka sig att en risig attityd sa jag, men vad är attityd då?

Jo, men attityd är ju tankar. Det är våra tankar kring någonting. Och vi har ju tankar kring alla möjliga saker. Och en del av de tankarna, de är hjälpsamma, hjälper oss få saker gjort.

Och en del av de tankarna är ohjälpsamma, förstärker motståndet. Ja, men och att man tänker då, precis vad som händer när vi pratar om det, att man försöker kanske tänka på situationer i sitt arbetsliv. Alltså, hur har jag tänkt om de här rollerna?

Hur värderar jag det? För hur du värderar det och hur du tänker om det, det kommer spegla hur du prioriterar i din företagarvardag. Absolut, det är omedvetet eller medvetet.

Så sker det. Ja, och det är så många sådana här saker som vi gör vägval utifrån våra egna värderingar eller attityder som vi inte ens är medvetna om. Vi har