1047. Nathalie Steffner: Lämnade ekorrhjulet för Thailand – så gör du det omöjliga möjligt, Original

Bonnie, ce sont de bons produits pour bien manger et toujours bon marché. De la bolo vite fait, du brocoli gratiné, des burgers végés et des produits bio. Oui, Bonnie signifie de bons produits, toujours tout bénéfice pour votre budget.

Bonnie, bonne idée. Une marque de Colruyt Group. Han lutar sig tillbaka i sin stol och så säger han, men Nathalie, vi jobbar bara med stora profiler. Men alltså, jag är skiträdd, jag är skiträdd, men jag gör det ändå.

Och jag tror att det är viktigt att veta, hade jag gått på rädslan så hade jag inte gjort något. Om det som känns helt omöjligt var möjligt, hur skulle det se ut då? Om jag hade kunnat ge folk en enda sak, då hade det varit det.

Pause, what a blessing. I det här avsnittet, ja du får lyssna in Anna-Svejs främsta coachen Nathalie Steffner. Wow, vilket avsnitt det här blev. Det här avsnittet kan verkligen förändra ditt liv, jag lovar dig.

Det här är många av de absolut mest värdefulla tipsen och råden som jag har hört i hela mitt liv. Det är verkligen så här, hur du kan ta ur dig själv från där du är idag, placera dig någonstans och verkligen få ditt absoluta drömliv. Och det är inte svårt, men det kommer krävas mod.

Och i det här avsnittet kommer du få så många värdefulla verktyg hur du verkligen kan förändra ditt liv. Jag tycker så här, det finns ingen tid att spilla. Hoppa in i det och hoppas att du gillar det här lika mycket som jag.

Nu får vi lyssna in Nathalie Steffner. Welcome, ladies and gentlemen. Let me introduce you to maybe one of the biggest podcasts in the world. Glam Gang Spartan with Alexander Pelleros.

Varmt, varmt välkommen till framgångspodden, ingen mindre än Nathalie Steffner. Thank you, thank you. Det är så kul att få vara här, ballan. Jätteroligt. Nej, men fantastiskt kul att ha dig här.

Du, jag tänker på en sak. Jag vet inte om det är min Tourette som vill gå in på det, men jag tänker på, du heter ju Steffner. Av någon anledning tänker jag på den här, vad heter han?

När mamman är i American Pie. Stiffmammer. Heter han Stiff? Stiffmammer. Mother, vad heter det? Ja, jag vet precis vem du pratar om. Och jag tror att jag har fått hört det innan.

Jo, det är jag. Vad heter det? Vad heter hon? Stiffler eller? Stiffler. Nej, jag kommer inte ihåg. Ja, men du har fått hört det typ tusen gånger. Jag har hört den, jag har hört den.

Korrekt. Det är inte ett jättemåligt efternamn, så folk är så. Du beklagar. En annan grej kan vara att folk tänker att jag heter Stephanie för att efternamnet sätter sig så.

Så att, ja, it can happen. Men vi kommer inte att prata om de delarna som kommer i American Pie idag. Eller vem vet, vi kanske hamnar där. Vi har ju uppenbarligen börjat där, så vi får se var vi hamnar.

Men du, vi ska faktiskt dra tillbaka den här historien lite, lite längre innan vi pratar om det här avsnittet. Jag tror jag kommer bli ett, jag tycker det kommer bli skitbra avsnitt. Jag hoppas det.

No pressure, men jag tror det kommer bli jättebra. Vi kommer prata om mycket personligt, så här bygga personligt varumärke. Vi kommer prata om din resa. Vi ska prata lite grann om någonting som vi också har gemensamt, vilket är helt otroligt.

Men det är också Thailand. Det är inte vad som helst i Thailand, det kommer vi gå in på senare också. Det här är liksom, det här är helt sjukt. Men vi kommer gå in på en massa olika saker, men först så skulle vi spola tillbaka lite grann det här.

För att jag har för mig, berätta om jag har fel, att du har mejlat mig för sju år sedan och också att du har pratat in röstmeddelanden till mig, som jag idag när jag bara skrev till dig, så såg jag att det var massa röstmeddelanden som jag inte kunde hämta. Är det, vad heter han, Stiflers mamma som har skickat de här grejerna? Ja, it could be actually.

Alltså typ, för att hon var ju ändå rätt cool och jag kände mig lika cool när jag skickade de här. Nej, men det är så spännande, för att ja, det stämmer. Vilket också betyder att idag gästar jag ganska mycket poddar, men när du skrev, för du var också ganska så här tyken i ditt meddelande tillbaka till mig, på ett positivt sätt, för du skrev nu, sju år senare, alltså notera, jag mejlar och säger att jag vill gästa podden.

Tyckte jag att det var liksom supercoolt, det här vill jag göra. Jag ville, jag såg så mycket framför mig vart jag skulle ta vägen med det här brandet. Så jag skriver ett ganska så här kaxigt mejl, där jag är typ, jag gör ju en Pelleros.

Alltså jag är ju så säljig och bara så här, det här, det här kommer bli en grej. Alltså en dag kommer du vilja ha med mig. Och då tänker jag att det är kul om vi börjar nu, när jag inte har gjort den här resan än.

För det hade varit kul att följa med på vägen, typ. Så skickade jag mejlet. Inget svar. Och du om någon vet ju att man inte ska ge upp. Så det går väl, jag tror att det går säkert ett år eller någonting innan jag skickar de här videoklippen till dig på Instagram istället.

Video vet jag att det var, men som du säger, de går inte att öppna nu i efterhand. Igen, inget svar. Och trots det, ska du veta, att jag hade aldrig någon sån här, ah vilken jäkla idiot han är, utan jag kände verkligen så här, jag var ju inte där, men jag minns att jag tänkte så här, en dag så kommer han ringa mig.

Och då kommer han höra av sig och så kommer han säga, nu, nu gäller det. Och jag tänker fortsätta tills den dagen han gör det. Och som nu då, ett par månader sedan, så får jag ett meddelande, och det enda du skriver är, nu är det dags.

Välkommen. Fanstastiskt ju. Du är otrolig. Och du vet så här, för mig så var det... Cirkeln är sluten. Nu är det dags. Välkommen. Det var skitkul att få vara här.

Och så jävla iskall med, du vet, inte typ så, hej Nathalie, by the way, har aldrig svarat dig, men, utan du bara typ så, fan, det var ändå väntat länge nu, liksom. Nu är det dags. Välkommen.

Och känslan som spred sig i min kropp var så himla häftig, för det var inte, det var inte den här känslan av att, åh wow, nu är jag där och nu får jag vara en av de här häftiga personerna som gästar. Utan känslan var så här, hon, den tjejen som satt och skrev det här meddelandet som trodde så mycket på sig själv, hon hade fan rätt. En dag hörde du av dig.

Så ja, it feels amazing att få vara här med den känslan. Jag är jättestolt över hon jag var som aldrig gav upp. Nej, men så grym, jag är så imponerad. Så himla grym.

Och jag tror att jag skrev så här, för att jag såg att det var videos som låg där. Jag försökte klicka på dem, men jag kände också, jag behövde inte se dem där, för jag visste vad de innehöll. Så jag visste ju någonstans att det fanns där.

Och då tänkte jag så här att, jag tror ändå att jag bettar på att ändå min mening är någonting som ändå synkar med det du har skickat förut. Fast jag inte har sett vad det är. Så jag var bara så här, för jag kom också ihåg den, ska jag skicka det här?

Jag bara, jag skickar det där. För jag tror att hon, jag kollade också in dig och jag tyckte att du verkade vara en jävligt cool tjej också. Så jag bara, hon kan ta det här.

Hon kan ta det. Ja, nej, det var så bra. Hon är skön. Hon är skön. Ja, nej, det var så bra. Hon är skön. Och jag vet att jag skickade tillbaka till dig, jag sa ingenting.

Jag skickade bara tillbaka en video där jag logg och skickade den tillbaka innan du skrev sen. Ja, ja, ja, just det. Så var det ja. Superhärligt. Subtil kommunikation.

För det hände så mycket emotionellt,

De här viskningarna, alltså hur ska man hitta det? Det är säkert en fråga som du har fått jättemånga gånger, men hur ska man hitta det man är ämnad för eller det man vill göra? Eller vad ska man leta efter?

Så himla fin fråga. Jag skulle säga så här, jag tror och jag kan ha fel, men jag tror att alla är satta på jorden med ett syfte. Det finns ett syfte med din resa här under din så kallade human experience, din mänskliga upplevelse.

Och för att hitta det syftet så har du fått en eller flera gåvor. De gåvorna är som ledtrådar för att hitta det du är här för att göra. Och vad är då, vad skulle kunna vara en gåva?

Nej, men det är någonting du kan göra in your sleep. Så när du gör din gåva så känns det effortlessly. Du gör det enkelt, du kan göra det baklänges. Det är bara din grej.

Så du har fått en gåva och den gåvan kommer leda dig till att fullfölja ditt syfte här på jorden. Och jag tror att du kan, det krävs att du tar bort ganska mycket distraktioner och vågar följa det som kittlar i dig för att hitta de här sakerna. För många gånger kanske vi får tag lite i våra gåvor när vi är barn.

Men sen är det någon som kommer in och säger, nej men gör inte så. Ta inte för mycket plats. Låt inte så mycket. Var inte sån. Gör inte det. Och så börjar vi liksom bedöva ner den här gåvan för att hela skolsystemet är ju byggt på ett sätt för att vi ska bli likadana allihopa.

Istället för att vi tittar på att det är så, okej men det här är din unika del, Alexander. Det här ska vi göra dig vassare i för att det är din grej. Men istället så går vi in och säger så här, du är jätteduktig på det så gör inte det utan gör mer matte för det är du inte så bra på.

Så att vi alla blir perfekt lika. Och hade vi istället sett till att man får följa den där grejen som är min grej, jag tror väldigt starkt på att vi har en perfekt portion av olika människor på jorden om alla bara hade vågat följa den där lilla viskningen, den där gåvan som går ut där. Och ja men när jag säger det här, kan du se dina eller din gåva?

Ja, men jätteintressant fråga. Superintressant. Och jag tycker att de här sakerna har blivit ännu mer intressanta på senaste tiden. Jag hade en gäst som hette Maria Ströme som pratade om medvetande.

Ett helt brutalt avsnitt. Det har förändrat så himla mycket på hur jag ser på allting. Och liksom sy ihop allt på. Men hon är professor i nanoteknologi och sen så bestämde hon sig för att hon ska verkligen gå in på vad medvetande är för någonting.

Och helt otroligt. Jag kan inte ens återberätta allting, men ni som inte har lyssnat, titta på eller lyssna på det. Det har förändrat många människors liv. Men det gör också att allt det du säger i stor sannolikhet att det är sant.

För att hon syr ihop allting där. Hur som haver, en gåva då. Vilka är mina gåvor som gör... Och jag kan väl se det som så här. En gåva som jag har är att jag kan hjälpa andra människor att hjälpa andra.

Att jag kan vara en lyssnande person som kan hjälpa andras gåvor att komma ut, skulle jag säga. Wow. Snabbt där. För att det är så här, och det kan koppla till lite grann att jag har intervjuat många, exempelvis Lasse Bramann Gustafsson, och jag brukar få ganska mycket beröm på att jag är en bra lyssnare.

Och någonstans med det som jag har skapat så har man skapat en plattform som gör att andra människor har möjlighet att komma ut med sina gåvor. Så att hitta din gåva och ge bort den till en annan. Och det är så fint.

Det är så fint. Jag älskar det du sa nu, att hitta sin egen gåva och sen ge bort den till andra. It's so beautiful. Om vi alla hade levt på det sättet hade livet sett annorlunda ut.

Känner du att det är ihopkopplat med ditt syfte? Ja, bra fråga. Jag har inte tänkt över så himla mycket mitt syfte så, men det jag känner väl kopplat till det nu när jag hör det, det är väl så här att jag hade varit sjukt tacksam över om jag fick komma till den här jorden och känna att jag gjort den lite, lite bättre än när jag kom hit.

Alltså att jag har fyllt mitt syfte och liksom kommit in här som någon typ av positiv kraft. Och man kan tydligt se ändå att jag har gjort någonting som har gjort det bättre än om jag inte hade kommit hit. Så att det är väl det jag skulle vara tacksam för.

Och så när vi som ser dig utifrån kan säga att absolut, självfallet hade varit så. Och att få komma också till, jag tror ju verkligen att det var så här, du vet jag tänker mig att vi var någon annanstans, alltså på en plats jätteolik den här. Och så var det någon som sa till oss här bara, vi hörde typ om en human experience.

Och de var så, men man kan få åka till jorden och vi bara, okej vad ska man göra där? Nej, men man får en mänsklig kropp och man får typ en avatar och så får man typ gå runt i den och så kan man känna alla känslor. Och vi bara, vadå, vad för känslor?

Nej, men du kan vara jätteglad, du kan känna sorg och bedrövelse, smärta. Men du får också känna alla de här eufori och kärlek. Och vi var så, I wanna go! Alltså pick me!

Vilken jäkla ride! Jag vill verkligen åka. Och nu är vi här nere i de här avatarerna och det är så lite stökigt, but maybe figure it out är att komma fram till att vi är faktiskt bara här för att prova upplevelsen.

För att det var vad vi signade upp för. Det är exakt det här som Maria Ström pratar om också. Exakt det här som Maria Ström pratar om också. Exakt samma sak. Hon pratar om att vi, det är exakt samma sak, fast hon pratar om det från en forskares perspektiv som inte tror på någon religion, något bullshit, någonting alls överhuvudtaget.

Och hon går bara straight on vad, hon har kollat igenom alla religioner, vad alla visa personer har sagt. Hon har läst liksom närmare, alltså det är hundratals böcker om det. Kollat igen, vad alla visa personer på hela jorden har sagt.

Så nu har hon tagit det kopplat till forskning och kommit fram till att medvetandet är universellt. Medvetande, det finns inga lokala medvetanden. Och det vi kommer till nu, det är en human experience.

Det är att vi är där nu och vi har varit där och vi kommer vara där i form av icke-tid. För att i universum så finns det ingen tid. Alltså det är vi som drivs av tid.

Det är vi som har fixat det här, men universum är framtiden, nutiden och dåtiden samtidigt. Alltså det finns ju ingen, det är samma sak i ett svart hål, så är tiden stilla. Man säger att alla energier i universum att det expanderar och att det finns en teori som säger, som faktiskt de flesta tror på också, att det finns liksom, allt återupprepas.

Det finns en energi i universum och allt bara återupprepar sig och den här energin är konstant. Energim, det man sett nu sedan bara några år tillbaka, att energin är inte konstant för att man vet att universum expanderar. Och då blir det också ny energi har de också sett där.

För att om universum inte skulle, om det inte skulle komma ny energi till universum, då skulle ju allt bara bli utdraget. Förstår du? Om man har en degklump så drar man ut den.

Då skulle ju den bli tunnare och tunnare och tunnare och tunnare. Stjärnorna hade hamnat längre och längre från varandra. Men det visar sig att den är exakt likadan hela tiden, den här degklumpen, vilket gör att ju större du drar den, ju mer deg kommer till den.

Så att det är så mycket saker till det här som är så otroligt intressant. Men det du säger, om jag hade suttit för ett halvår sedan, då hade jag sagt de här grejerna. Vi har kommit hit som avatarer för human experience.

Skitintressant, men bullshit! Alltså, springer det runt med fjädrar i skogen här, som jag vet faktiskt att du också gör, för det har jag hört någon annan podd att du sagt. Springer runt med fjädrar i skogen eller hoppar runt och kollar på månen och la, la, la.

Men nu är det

Men jag vill ha mindre av distraktioner. Och jag märker att när jag får fokusera på den här kärnan som du och jag pratade om innan, när du känner att du är menad för någonting stort. och du har den känslan djupt inrotad i kroppen.

Om jag följer den fullt ut och tar bort alla distraktioner. Ska du gå med på det här eventet? Ska du vara på den AVn? Ska du komma och gästa detta? Ska du göra det här?

Om jag kan eliminera det och bara sätta, du vet, nästan sådana här skygglappar som hästar har när de springer och kliva mer mot mitt syfte, då kommer jag hem till det som är sant. För sanningen är att vi alla har 24 timmar. Så typ dina nej kommer ju vara vad som tar dig mot ditt mål.

Och jag behövde den platsen där jag kan fokusera på det jag faktiskt vill göra, det jag faktiskt är här under min human experience för att göra. Och jag kan göra det där. Sen finns det småsaker i det också.

Jag kan köpa mig fri från mycket saker där. Jag tänkte när jag åkte ner bara, shit, hur ska det gå att vara själv med mina två barn i tre månader? För att här hemma är de ju delvis hos sin pappa.

Så jag bara såg, shit my god, hur ska det gå? Kommer ner, det är inga problem i hela världen. För att där kan jag köpa mig fri från saker och ting som tar tid hemma.

Typ matlagning, tvätt, städning. Och bara, där nere jag kan driva bolag och jag kan vara mamma. Och det var så wow, det var aldrig barnen, det har aldrig varit barnen som har varit problemet eller mammarollen, utan det är ju att få till allt runt omkring.

Det är allt runt omkring, logistiken med allt. Logistiken, hämta, lämna, fixa, dona, bara allting som ska göras. Men tog du in kockstädare och sminkös och tog du in allt eller?

Nej, jag har städskor och vi har ju såklart någon som tvättar. Men sen så äter vi ju jättemycket ute. Vi beställer mycket mer mat där än vad vi gör hemma. Och vi vill laga mat.

Vi kostar typ ingenting att äta. Kostar typ ingenting att käka ute. Nej, men alltså det är ju dyrare att handla råvarorna och laga själv. Nu äter jag ju extremt cleant.

Det kan bli en utmaning där nere. Så jag längtar efter det huset vi ska hyra nu är mycket större kök i, så jag längtar efter att kunna laga mat själv. Men jag behöver inte.

Vilket betyder att jag är fri släppt från alla de här, alltså speciellt jag som lever själv, som inte har en partner som bor i huset. Det är så här, men gud, jag behöver ju verkligen få till den här hem-biten så att jag kan få vara mamma. Det är ju därför jag har mina barn.

Inte för att jag ska så, ni får vänta med det, jag måste ge er mat här. Ni får vänta med det, jag måste vika tvätten. Så jag är mycket, mycket mer av mig själv i Thailand.

Och jag längtar hem. Varför är det hem? I really know, det är bara det. Varför vill ni det? Maria strömmen pratar också om de här bitarna. Hon pratar om att det finns ju tiotusentals, hundratusentals sådana här, alltså typ som barn har sagt att det här, och de är dokumenterade också.

De kan säga så här, nej men i mitt förra liv var jag en kung typ, säger de. I mitt förra liv var jag det här. Och de bara, men berätta mer har de sagt så här. Berätta mer.

Och så berättar de alltså riktiga historier som faktiskt har skett för kanske några hundra år sedan. Det har man dokumenterat. Och då har man sagt, ja men det där var ju lite coincidence, det där var ju lite konstigt.

Hur kan du då som är sju år lärt dig allt det här? Men aja, whatever, det är väl bara så att det råkar bli så att du har kollat på någon dokumentär eller någonting liksom. Men sen har det kommit upp så himla många sådana, vilket gör att nu tror man inte att det kan liksom inte vara så.

Att bara alla de här har fel. Och med våran hjärna på hundra IQ så, och allt vad vi vet idag, så är det så mycket saker vi inte vet. Jag får bara ett käfte alla er som vill liksom få lite grann så här, okej vad snackar ni om, vad är det här?

Men jag ska berätta en sak som gör att ni kommer i alla fall fattat, okej det är så mycket saker vi inte vet att vi vet. Och det är ju det här inom kvantfysiken. Det här har jag pratat om i podden förut, men det tål att upprepas.

Och det är ju de här kvantsammanflätningarna. Har du koll på dem, Nathalie? Jag har garanterat inte lika bra koll som du har, so do your story. Men jag har varit där och grävt, yes.

Det här var första grejen som gjorde kanske för två år sedan att jag bara, wow. Alltså det finns så mycket mer dimensioner och grejer som vi inte har en aning om. Kvantsammanflätning hamnar på det sättet.

Du kan ta en partikel. Det här fick jag också för några år sedan. Jag tror det var 2021 de Nobelpris för. Sen så såg man det här för över hundra år sedan, men man har inte kunnat fatta det eller bevisa det.

Men man har vetat att det finns. Du kan alltså ta en partikel här och sen slänga en partikel i Kina. Och sen så snurrar den samtidigt. Snurrar jag på den och då börjar den här partikeln i Kina snurra exakt samtidigt.

Eller så gör vi det ännu tydligare. Vi tar den här partikeln och lägger den på Mars. Ganska långt ifrån Mars, för vi vet att ingenting är snabbare än ljusets hastighet.

Men det här är inte ens hastighet, det här är konstant. Du kan sitta här i Haninge, snurra på den där partikeln och sen börjar den exakt samtidigt snurra på Mars på samma håll. Hur fungerar det?

Vi vet inte hur det fungerar. Men vi vet att det är så. Vi kan bevisa att det är så. Vi kan sitta i olika rum och snurra den där partikeln och de börjar snurra. Hur fungerar det?

Ja, dimensioner på andra olika saker. Men jag vet inte vad jag skulle leda in till det här. Men det jag sa bara att det du pratar om, vad var det du pratade om Issac, kommer du ihåg det innan?

Ja men jag... Nu ska vi se, vad fan... Nej men jag vet vad jag vill säga av det du sa. Men vad pratade vi om innan? Skitsamma, vi kan bara... Jag kan dra den här så kan du bara säga något på det så hoppar vi vidare.

Ja. Ja men visste du en story, Nathalie? Nej men alltså helt otroligt. Och det roliga är att jag har manifesterat hela mitt liv på det sättet som du beskriver nu.

Alltså det är helt sjukt. För jag tror att många kommer till mig och så tycker de att det jag gör är så delulu. Men jag älskar ju när någon pratar om det så som du gör nu, eller som dina gäster i podden har gjort.

Där man kliver in och är så, men är det så delulu då? Eller är det faktiskt kvantfysik? Är det faktiskt så att vi hela tiden är varelser som vibrerar? Vilket betyder att vi kan kalla till oss exakt det vi vill ha om vi bara ställer in oss på rätt frekvens.

Och jag älskar det. Alltså frekvenser för mig har förändrat hela mitt liv. Det är så jäkla coolt. Man behöver inte kliva in i det, men en vacker dag tror jag att man sitter, precis som du sa nu och bara så här, för ett halvår sedan.

Numera, okej, gotta listen här. Jag kanske får börja lyssna. Så jag tycker det är superspännande. Och jag älskar tanken på, vi vet typ inte, och det är okej. Men jag tror på de sakerna som du kommunicerar.

Jag tror att de är sanna. Och sen, alltså verkligen det här med, du pratar ju mycket om energier. Du pratar ju mycket om, nej men de här sakerna du pratar om precis med att vi kanske var någonting i vårt, i ett annat liv.

Nej, vi kanske hade en annan experience. Maria Strömme pratar ju om att vi, att allt är ett, det är typ som en stor informationsbank som man tankar. Alla kan tanka energi, tanka information från.

Som Buddha har gjort genom alla tider. Så många av de absolut visaste männen inom meditation och att allt det här vi har också är filter. Det är därför barn är så pass mycket bättre än vad vi vuxna är, för vi förstör våra filter.

Men tar vi

Och ibland hjälper de till och går med rökelser och sådär. Men de får jag aldrig sitta i spat. Och då tänkte jag, okej, på alla hjärtans dag så fick de i present av mig att vi skulle gå på en meditationssession, bara vi.

Så vi åker dit, jag, barnen och Michaela, min bästa vän. Och så gör Cecilia, som hon heter, en alldeles magisk guidad meditation på oss alla tre. Och barnen är ju så vana vid att jag gör meditationer och healing och håller på hemma.

Så de är ju vana, men det var ju första gången de fick kliva in och det var fixat för dem, liksom. Så vi lägger oss ner, ögonbindlar på, alltså Cecilia spelar magisk musik. Och så gör hon en guidad meditation på oss.

Och så säger hon att det kommer ett djur. Så det var liksom en meditation som funkade väldigt bra för oss, men också för barnen. Och då betyder ju de här djuren olika saker.

Och jag brukar ha så här, nu kliver mitt ego in. Jag brukar ha ganska så här coola, du vet, det kommer en björn och det kommer en varg. Och du vet, och så säger hon, det kommer ett djur.

Då kommer det en liten vit kanin. Alltså du vet, en sån, tänk dig en sån som man trollar med. Alltså den är typ fake nästan, så här perfekt vit liten kanin. Och jag typ märker att jag är meditationsen så här, men tyckte den var lite så töntig, du vet.

Vad fan är det här typ? Ja, och så vill den liksom att jag, hon guidar ju vidare och den vill att jag ska följa efter. Och jag är så här, nej jag märker att jag tvekar.

Och så hör jag i meditationen så här, white rabbit theory. Och när jag liksom följer med till slut den här, det jag hör det upprepande gånger och det är inte min röst, men jag hör det ett par gånger. Och sen följer jag med den här kaninen en bit in i skogen och sen stannar jag igen.

Och av någon anledning vill jag inte följa med, för jag är typ kvar vid tanken av att det skulle varit något så här coolare djur som kom, I don't know. Och streta emot och sen så vänder sig kaninen om och så säger den till mig så här, om du inte tror på mig, så finns jag ju inte. Och jag bara, okej.

Och du vet, vi vaknar efter meditationen och jag är liksom så här, fan vad det där är typ, och det här white rabbit theory. Så jag sätter mig dagen efter i en ny meditation och har ju bestämt mig för att så här, nej men jag måste ju gå tillbaka till den här platsen i mitt inre och prata med den här kaninen liksom. Gör det, får så mycket svar.

För då är hela tanken så här, men om det, tillbaka till din box, om vad som helst var möjligt. Om du skulle ta till och med det där som känns omöjligt, vad finns det för alternativ då? Så jag sätter mig efter det här och googlar den här, the white rabbit theory.

Och då finns det tydligen. Och det är typ en teori som man har pratat om som är kopplat till Alice i underlandet. Att våga följa efter den vita kaninen till de lösningarna som inte är helt möjliga kanske.

Så hela den här meditationen, den landar i att jag förstår att, men om jag hade gjort det omöjliga, vad hade hänt då? Typ som att plocka bort de här sidorna på din box som du pratade om. Och då bara, ja men om det är omöjliga hade varit möjligt, om jag hade följt efter den här vita kaninen, då hade ju deras pappa varit okej med att vi gjorde det här äventyret.

Och då hade det funnits en möjlighet att hyra ett hus här nere och jag hade kunnat driva mina bolag på distans. Och där har jag ju byggt nya neurobanor och redan börjat sätta en tanke som är så här, it's maybe possible. Och vad gör vi då när det landar i det undermedvetna?

Jo, plötsligt börjar vi ta små steg åt det hållet. Fast det kändes helt omöjligt. Och nu är det, thank god, den här lilla vita kaninen som har sett till att jag kan flytta till Thailand för att jag vågade tänka på det som eventuellt skulle vara helt omöjligt om jag hade stannat i min egen lilla låda.

Fantastiskt. Om du får säga en sak till tittarna och lyssnarna på det här som gör att de börjar följa sin lilla vita kanin lite mer. Vad hade du utmanat? De går nu, vissa sitter på en buss, vissa går en promenad.

Vissa kanske är på jobbet. Vad hade du velat ge dem för lite tanke och slänga runt deras liv litegrann? Då hade jag velat att de frågade sig själva med hjälp av den lilla vita kaninen om det som känns helt omöjligt var möjligt.

Hur skulle det se ut då? För att bara sätta den lilla tanken kring att det kan finnas ett sätt. Kanske är det faktiskt den här lådan som du har satt runt dig själv som gör att det inte känns möjligt.

Kanske finns det visst en väg. Men du har så mycket begränsande föreställningar om dig själv och om livet så du tänker att det går inte. Men om det är helt omöjliga faktiskt var möjligt, hur skulle det se ut då?

Och så hade jag satt mig ner med den frågan och skrivit ner ett antal alternativ. Bra som dåliga. För det blir lekande lätt för hjärnan om vi skriver ner saker som är bra som dåliga.

Då blir det inte så stor press. För när jag säger så här, vilket alternativ väljer du, då tänker hjärnan bara, gud det här är skrivet i sten och kanske vi dör och det blir jättejobbigt. Men istället sätta sig och skriva ner bra som dåliga alternativ på om det som känns helt omöjligt var möjligt.

Hur skulle det kunna se ut? Och så hade jag börjat skriva, ja eventuellt hade jag pratat med barnens pappa och han hade tyckt att det var ett okej äventyr. Ja, ett riktigt dåligt alternativ hade ju varit att åka hit utan att säga någonting.

Ja, nej det går ju inte. Och så börjar man liksom leka med hjärnan och bara så här, bra som dåliga, för att få ner dem på ett papper. För ibland är det bara det där lilla lilla steget som du behöver ta för att komma igång, sen rensar sig resten.

Men det är det lilla fröet och den lilla viskningen som kan göra att du börjar med dina småsteg. Så det här har jag gjort. Ja, jag tycker att det är en fantastisk grej.

Och någonting som jag och Henrik fick se oss av i, det var nog ett av de första 30-40 avsnitten. Nu ligger vi på typ 1100, nej 1050 där någonstans ser vi på nu. Men han sa någonting när vi pratade om det här för 10-11 år sedan, var att man skulle kunna börja med att sätta sig själv först.

Men ta Thailand exempelvis, att man sätter sig själv med barnen på en restaurang i Thailand. Och sen ser man litegrann vad slutgrejerna är. Nej, men slutgrejen är att jag har ett hus där, jag går där.

Och sen ser man liksom allting där. Jag går ner till vattnet, jag jobbar kanske hemifrån där och så. Okej, men vad krävs för att jag ska kunna komma till den här bilden?

Vad är första steget som krävs? Nej, men det är att jag har ett hus. Okej, jag har ett hus. Men nästa steg, nej men jag behöver ha ett jobb. Okej, jag behöver ha ett jobb då.

Vad kan jag jobba med? Ja, men jag kan jobba med det här digitalt. Nej, det kan jag inte. Vad kan jag jobba med digitalt då? Därifrån. Vad skulle jag kunna göra för något då?

Ja, men det är det där. Ja, hur mycket pengar skulle jag behöva tjäna? För att det blir så himla lätt att man börjar tvärtom. Och så märker jag egentligen på typ alla olika beslut.

Det är så mycket nej-sägare och hjärnan är kopplad till att säga nej. Den vill inte ha förändring, den vill säga nej, nej, nej hela tiden. Att man säger så här, ja, men ska man göra det?

Nej, men det där går inte, där. Och vad ska den tycka och tänka? Vad ska det? Men så säger ju folk om allt. Så reagerar hjärnan på allting. Ska jag våga säga upp mig?

Nej, men tänk om det där händer. Tänk om räntorna höjs. Tänk om, tänk si. Och sen bara, så rätt var det så ligger man på sin dödsbädd. Och så har man sagt många gånger.

Och sen så en tredje på sin dödsbädd

Alla olika, alltså alla olika mål under livet och sen på slutet av året så märker man att man klarar typ 70-80% av dem. Vilket när man i början på året så är det så här, alla målen känns ju ganska tuffa. Det är ju inget mål som är enkelt.

Men sen på slutet bara fan jag har klarat det mesta. Men jag tror faktiskt det, sen också ett halvår tillbaka, jag tror att kraften i det där är så mycket starkare än man tror. Och det finns många saker som gör att man kan kalla på det man verkligen vill ha.

Och sen finns det ju bara en annan sak också att vet du inte vart du ska, hur ska du då veta vilket håll du ska gå åt? Har du inget mål, sätter du inte upp någonting varför du ska göra av den här dagen, hur vet du då ens att du rör åt rätt håll? Nej, och jag tror det är jätteviktigt det du säger för att bara våga ta ett första steg.

Alltså jag kan känna så med, jag gillar hur du pratar om dina och Idas tankar med Thailand så här, vi får se, vi vet inte. Det finns en charm i det också. Och ibland kan jag känna att jag inte vill ha för precisa mål.

För ibland har universum en mycket mycket bättre plan än vad jag själv har i åtanke. Så jag kan ha vissa mål, men jag är inte rädd för att det finns, att jag inte är utspesad i alla håll. För att ibland kan jag känna att om universum, och när jag säger universum nu för er som lyssnar, man kan säga Gud, man kan säga det högre, man kan kalla det precis vad man vill, för mig är det samma sak.

Men för mig heter det universum. Och om jag då hade blivit visad hela bilden från början, jag vet inte om jag hade bangat och hade sagt så, om jag hade känt bara, åh nej, du vet. Så att det hade inte varit på samma sätt och kanske är det därför de håller undan, varför universum håller undan en del av dina drömmar och mål en stund för att du inte ska bli helt avskräckt.

Och bara, oh shit, det här vågar jag inte. Men jag tror att precis som du säger, att ha någonting att gå emot, kanske mindre viktigt om du hamnar där, men för att så, jag vill köra mot Stockholm. Okej, let's go.

Och så ställer vi in GPSen på det och sen halvvägs så bara hittar vi Varberg, det var svintrevligt, ville svänga in där, ville hänga där ett tag. Helt okej. Alltså man får ändra sig och sen får man också ändra sig igen om man vill.

Men att ändå, precis som du säger, ha ett mål för att The universe moves when you align. Och då behöver det finnas rörelse. Det behöver finnas rörelse i dina små vardagliga saker, i det du gör.

Och där vet vi ju sedan innan, eller hur? Vill du ha ett resultat du inte haft behöver du göra någonting du inte har gjort. Och då kanske jag behöver göra något annorlunda, men det kanske inte ska vara skrivet i sten vilket av de här målen som jag typ, det måste vara exakt detta.

Men att jag har någonting, precis som du säger, gå mot en riktning så att jag har en väg att följa. Sen får vi väl se om det blir så. Det hade ju varit coolt om man skrev, du skrev ner alla dina mål och man kollade vilka av de målen som också gav dig andra saker.

Som du fick typ så här kursering för att, eller hur? 100%. Mm. Du får reflektera kring det här då, något som jag började tänka på mycket på senaste tiden också och gör det betydligt lättare att också kunna hantera motgångar.

Det är att man ska vara ett vatten som följer med universum. Alltså att det är så mäktigt allting. Jorden, universum, krafter, allting. Och att man själv är så liten.

Man är stor i sig själv, men man är ändå så liten i det här. Så att livet kommer bli så mycket lättare om man bara följer med allting. Och sen också att man också förstår det här.

Det finns ju en fantastisk historia som är så här, kanske, kanske inte. Där man får följa typ en bonde som det händer massa saker med. Så händer någonting som man tänker är jättedåligt för dem, men så visar det sig jättebra.

Jättedåligt för dem, så visar det sig jättebra. Och när vi kom hit till Thailand, till Thailand, till Spanien, så var det så att vi kom hit av en slump. Vi hade ju ett par grannar som bråkade med oss jätte, jätte, mycket i Nacka, Nacka, Bärbacken 10 i Saltsjöduddes.

Då var det några grannar där, det var typ tre grannar som gick ihop. Och framförallt var det två som, vi skulle bygga upp ett hus där. Och jag tror det bara var, jag vet inte varför, men jag tror det bara var den svenska avundsjukan som låg där.

Vi skulle bygga upp ett väldigt fint hus där. Och jag tror att de, jag tror att jantelagen, de tycker så här, ni ska inte få bygga ett så fint hus bredvid vårat hus. Jag tror faktiskt att det bara inte var så.

Så de överklagade på allting. Typ så här, de överklagade att vi hade en brun dörr. Och du kan ju liksom få igenom de grejerna, men problemet när du överklagade i Sverige, vilket är sjukt konstiga regler, det är att då tar det liksom nio månader på varje överklagan.

Jag kan alltså, du kan bygga ett hus som är exakt vad du får göra, och så bara, ja men jag överklagar till länsstyrelsen. Det förstod du. Den ser för stort ut. De klagade att vårt hus såg för stort ut, men det var lika stort som deras hus.

Men de klagade att det såg för stort ut, men inte att det är för stort. Det såg ut vara för stort. Men det var exakt lika stort som deras hus, för det är väldigt tydliga regler.

Men det gör att du kan överklaga typ fyra gånger. Så du kan dra ut på en process som är godkänd på sex månader, kan du ut till 2,5-3 år. Bara för att säga, nej men, det ser för stort ut.

Ja, men det får vara för stort, men, tycker jag att det är för stort, men du kan överklaga det här, så tar det liksom fyra extra. Så sen i slutet kommer de kunna säga att det får vara så här stort. Men då tröttnade vi på att bygga upp det där.

Då hamnade vi i Spanien. Och då så blev det ju fantastiskt. Och det är det jag menar med, jag hatade dem av hela mitt hjärta, jag tyckte det var vidrigt gjort nörarna.

Men, universum hade en bättre plan för mig. Som nu i efterhand, hade inte de bråkat med det där, då hade vi byggt ut vårt jävla skithus, bredvid deras skithus. Och hade liksom bott med jävla vrak.

Och jag är så tacksam bara, att de, jag bara skulle vilja skicka en tårta till dem. Att det är så här, tack så hemskt mycket, att ni betedde er som jävla jante, svartsjuka, svin på Bergbacken 8 eller 9, eller vad ni bor på. Och ni bara gjorde det, tack så mycket, jag vill skicka en tårta till er.

Alltså för att vi tog också alla de pengarna, vilket var en helt otrolig affär, vi tog alla de pengarna som vi skulle ladda in där, la dem i Spanien under covid. Och där hade det kanske, Nej men alltså jag skämtar inte, de har blivit dubbelt sedan dess här. Dubbelt i pris har gått upp där.

Så att det var liksom så här, tack gode Gud att ni klagade så mycket för att universum hade ett större liksom. Och det, och jag klagade och hatade så mycket där, att men dela upp mig nu att ibland är det bara bättre, när det kommer upp dåliga saker för mig nu, då är det så här, då tar jag det där som exempel mentalt och känner så här, Nej, det kanske blir så att om några år, så kommer jag se tillbaka på den här situationen som skedde nu. Det är det absolut bästa som kunde hänt.

Och jag vet inte vad det är nu, men universum har en annan plan. Och jag förstår den inte. Och det är okej att jag inte förstår den. Men om några år så kommer jag se den.

Ja, och det är, alltså det du säger nu, jag skulle säga att det är essensen av varför jag känner mig så at peace i livet. Alltså det är, om jag hade kunnat ge folk en enda sak, då hade det varit det som du pratar om nu. Jag brukar tänka, paus, what a blessing.

Alltså så fort det händer någonting så är det mitt mantra. Paus,

Och var social media manager där, för jag är ju marknadsstrateg i grunden. Exakt. Och jag gick in till Peter som äger Yogobee och så sa jag till honom att jag vill så himla gärna starta upp, för jag såg då, det var typ samtidigt som jag skrev till dig ungefär.

And I was a nobody. Alltså jag hade en dröm, men det var det enda. Så jag kliver in till honom och så säger jag så här, för han är min chef då, och jag jobbar som social media manager.

Och så säger jag så här, för de hade ju yoga och meditation och massa grejer. Men de hade ingen personlig utveckling, ingen mindset där och då. Så jag kliver in till honom och så säger jag så här, för han är min chef då.

Och jag jobbar som social media manager. Och så säger jag så här, för de hade ju yoga och meditation och massa grejer. Men de hade ingen personlig utveckling, ingen mindset där och då.

Så jag kliver in till honom och så säger jag så här, För han är min chef då, och jag jobbar som social media manager. Och så säger jag så här, för de hade ju yoga och meditation och massa grejer. Men de hade ingen personlig utveckling, ingen mindset där och då.

Så jag kliver in till honom och så säger jag så här, För han är min chef då, och jag jobbar som social media manager. Och så säger jag så här, För han är min chef då, och jag jobbar som social media manager. Och så säger jag så här, För han är min chef då, och jag jobbar som social media manager.

Och så säger jag så här, För han är min chef då, Och så säger jag så här, För han är min chef då, Och så säger jag så här, För han är min chef då, Och så säger jag så här, För han är min chef då, Och så säger jag så här, För han är min chef då, Och så säger jag så här, För han är min chef då, Och så säger jag så här, För han är min chef då, Och så säger jag så här, För han är min chef då, Och så säger jag så här, För han är min chef då, Och så säger jag så här, För han är min chef då, Och så säger jag så här, För han är min chef då, Och så säger jag så här, För han är min chef då, Och så säger jag så här, För han är min chef då, Och så säger jag så här, För han är min chef då, Och så säger jag så här, För han är min chef då, Och så säger jag så här, För han är min chef då, Och så säger jag så här, För han är min chef då, Och så säger jag så här, För