Partiet och sakfrågan: Sd och rättspolitiken

Hej, här är Ludde Hellberg, vd på Kvartal. Du som hör det här har ännu inte blivit prenumerant på Kvartal, så jag tänkte passa på att ge dig ett erbjudande om att testa gratis i hela 60 dagar. Och samtidigt tänkte jag berätta lite mer om vad du får som prenumerant.

Först, om du vill ta del av erbjudandet direkt, gå till kvartal.se-kampanj. Och om du fortfarande är osäker, så berätta jag lite mer. För det har hänt mycket hos oss det senaste året.

Den som prenumererar på Kvartal får numera mer än tio fördjupande poddar i veckan, betydligt fler fördjupande texter och dessutom löpande nyhetsbevakning av det viktigaste som händer i Sverige och världen. Dessutom får man som prenumerant tillgång till våra kommentarsfält, där man har möjlighet att diskutera med såväl våra profiler som andra som lyssnar på och läser Kvartal. Allt det här är fortfarande väldigt nytt och fler upptäcker Kvartal varje dag.

Vi har nu över 40 000 prenumeranter och vår genomsnittsprenumerant tar del av vår journalistik mer sju gånger i veckan. Kort sagt, om du har vår app så behöver du inte längre någon annan nyhetsapp. Är du fortfarande tveksam?

Testa i 60 dagar utan kostnad och utan bindningstid. Om du inte är nöjd så kan du säga upp prenumerationen när som helst utan att betala en krona. Så gå till kvartal.

se-kampanj för att testa det nya Kvartal helt gratis i hela 60 dagar. Och tänk själv. Det här är Ludde Hellberg, vd på Kvartal. Den här kvartalpodden presenteras i samarbete med Visma Sign som enkelt för företaget ingå avtal säkert och smidigt.

Alla som driver bolag känner väl till hur mycket tid man behöver lägga på meningslös administration. Inte minst när det kommer till att signera, lagra och förlänga avtal. Visma Sign effektiviserar hela avtalprocessen från utskick och signering till lagring, sökning och förlängning.

Allt samlat i en lösning som spar tid och minskar tråkigt och meningslöst manuellt arbete. Som som i alla fall jag avskyr att behöva lägga tid på. Du registrerar dig och kommer igång på fem minuter.

Inga uppförskostnader och ingen krånglig implementering. Digitalsignering sker med BankID i hela Norden. Alla dokument är spårbara genom audit trails och all data lagras fysiskt i Norden enligt EUs dataskyddsregler.

Visma Sign är ett verktyg för företag som vill lägga mindre tid på meningslös administration och mer tid på att driva sin verksamhet. Testa på vismasign.se så får du fem signaturer gratis utan tidsgräns och utan att det blir en automatisk beställning.

När du har varit på öhoppning i Grekland och tagit färja via Paros, Antiparos, Naxos, Hydra och Lesbos är det ganska härligt att flyga direkt hem med Norwegian utan en enda mellanlandning. Flyg direkt, flyg smart, flyg Norwegian. Tänk om vi behandlade alla sjukdomar som obesitas.

Det är kanske att jag har sån kronisk migrän. Gud vad jobbigt. Men du har alltid haft lite dålig karaktär. Har du testat att dra ner på pastan? Läs mer om obesitas och hitta rätt hjälp på alltomobesitas.

se. Ett initiativ från Lilly. Det här är partiet och sakfrågan, kvartals intervjuserie fram till valet. Och här så väljer partierna själva vem som ska komma till oss och vad intervjun ska handla om.

Och från Sverigedemokraterna så blev det du, Henrik Vinge, välkommen. Tack så mycket. Du är ordförande i justitieutskottet och du är vicepartiordförande. Och ämnet för intervjun är lag och ordning.

Du är ju jurist i grunden. Du jobbade som jurist också väl innan det blev partiet och riksdagen för hela slanten. Ja, inte mycket. Alltså jag hade väl vid sidan av studierna medan jag pluggade lite sådär juristjobb.

Och sen så har jag gjort något enstaka. Det är i väldigt liten utsträckning. Jag skulle nog inte säga det. Jag har provat på lite grann, men jag har inte jobbat professionellt som jurist, skulle jag säga.

Okej. Jag tänkte annars, du kanske hade tur som kom ut innan AI helt slog igenom. Ja. Det är svårare nu för nyutexaminerade sägs det. Det är det definitivt. Både jurister och vissa andra yrkesgrupper.

Alltså det där påverkar ju väldigt mycket. Och det är ju någonting som vi måste följa noga. För att vi har ju stora kullar som examineras nu. Och risken är ju att de hamnar liksom i ett glapp där de inte får ett arbete trots att de är kunniga och sådär.

Så att vi kommer behöva titta på hur man kan göra för att på olika sätt ändå matcha dem mot en arbetsmarknad som har förändrats. Vad skulle det kunna vara? Man får ju titta på, det är ju en svår fråga.

Och jag har inga direkta svar på den. Men det är ju någonting som politiken naturligtvis måste ta på allvar. Därför att det är ju en enorm kapitalförstöring att utbilda människor och sen låta dem gå rakt ut i arbetslöshet.

Så vi måste ju hitta olika sätt. Och jag tror att många av de här människorna vill ju också jobba. De vill ju sätta igång sina yrkesliv. Såklart. Och då borde vi kunna hitta sätt att matcha det där, tycker jag.

Men det är en utmaning som vi behöver ta på allvar. Använder du AI när du kollar upp lagrum eller letar prejudicerande domar eller dina tjänstemän kanske också? Ja, det gör vi ju.

Men man får vara lite försiktig. Det finns kanske olika kvalitet på de. Men min erfarenhet är att ibland så säger den saker som inte riktigt stämmer. Så man ska nog inte förlita sig helt på den.

Men det är ju ett ganska smidigt sätt att kunna till exempel hitta nyhetsartiklar och så där. Har det skrivits om det här tidigare? Det kan vara ett ganska effektivt sätt att snabbt skanna andra rättskällor från till exempel andra länder och så där.

På ett sätt som tar väldigt lång tid om man ska gå igenom det själv. Så det kan vara en bra första koll. Sen måste man nog ofta gå in manuellt ändå i slutändan. Men det är ett effektivt verktyg bland andra, skulle jag säga.

Det måste man ju verkligen säga. Du och partiet, ni har ju valt huvudspår för samtalet. Och det är ju delvis då regeringens omfattande straffrättsliga reform och särskilt då kring de så kallade mängdrabatten.

Och så ska vi också tala om förtalslagstiftningen och förslaget från er att benåda sådana som spridit uppgifter om dömda pedofiler och sexualförbrytare. Vi ska prata lite om framtiden också, vad du och SD anser återstår att göra på det straffrättsliga området de kommande åren om ni har möjlighet. Det har ju varit väldigt mycket verkstad de här åren måste man ju säga när det gäller straffskärpningar och åklagarna har fått nya verktyg.

Polisen har fått nya befogenheter när de ska jobba och komma till rätta med stök och brottslingar. Är du själv överraskad över hur mycket ni har hunnit med de här åren eller snarare lite frustrerad? Du hade velat göra mer.

Jag känner fortfarande att vi är lite grann mitt uppe i det. Så jag har väl inte riktigt börjat utvärdera än. Du hade behövt ett år till. Ja, men jag tror det. Först när man ser helheten man kan säga kanske.

Men det man kan konstatera är ju att något som har gått snabbare än vad någon hade kunnat förutse är ju hur det har påverkat brottsligheten. Vi har pratat om att vi kommer behöva, vi pratade om tio år för att knäcka den organiserade brottsligheten. Vi är inte framme än att den är knäckt.

Men man kan konstatera att skjutningar, sprängningar och sådana brott de är nere. Vi hade liksom fem gånger fler när vi tillträdde än vad vi har idag. De är nere 80%.

Även mängdbrotten har gått snabbt. Alltså villainbrotten är nere med en tredjedel, rånen är nere med nästan hälften, stöldra båtmotorer och bilar är nere med hälften. Det är stora skillnader.

Det är liksom hundratusentals svenskar som har sluppit bli utsatta för brott. Det har gått väldigt snabbt och det visar ju att ställer man om, ger polisen befogenheter, backar dem och säger vi backar er Det har betydelse därför att människor måste kunna känna att staten finns på deras sida. Att har det skett en oförrätt, en allvarlig oförrätt, ett allvarligt våldsbrott till exempel, då måste man på något sätt jämna ut den där balansen.

Samhället måste träda in och säga vi står på din sida mot den här personen. Det är en del av samhällskontraktet, det är ett förtroende man måste känna. Men sen finns det ju också mer praktiska skäl till varför man bör ha strängare straff.

Ett är ju att vi har ett antal brott där man kan se att släpper man ut de här människorna så är återfallsrisken så hög att man kan räkna med att de kommer att begå fler brott. Man håller dem borta från gatan. Ja, man håller dem borta från gatan.

Det som brukar kallas för individualprevention, alltså personen i fråga är alltså så benägen att begå brott att om vi inte håller honom inlåst så kommer vi få fler brott. På det sättet minskar man antalet brott i Sverige. Typexemplet är en sån här Nytorgsman.

Men med de regler som finns nu släpper man alltså ut honom efter ett par år och han fortsätter begå brott. Men de tidigare reglerna, de som nu har trätt i kraft redan... De har suttit betydligt längre.

Ja, de regler som nu har trätt i kraft kopplat till det som kallas för säkerhetsförvar så innebär det att han kommer att sitta tills han inte längre har en återfallsrisk, alltså på obestämd tid. Och det har trätt i kraft. Det finns ju en kritik också som säger att det kan bli bängligt det här på ett sätt.

Att ett antal småstölder i en livsmedelsbutik plötsligt får ett längre straff än en misshandel och sådär. Det finns en risk där att det kanske inte blir helt rättvist heller. Nej, precis.

Skulle man ha en kumulativ princip om man säger att alla brott läggs ihop, då skulle man ju få den effekten. Att tio småstölder skulle bli värre än en grov misshandel. Men riktigt så ser ju inte den absoluta domen ut kan man säga.

Nej, det gör inte det. Utgångspunkten är kumulativ. Man tittar på all brottslighet. Men sen måste man ju också förhålla sig till någon typ av proportionalitet. Alla brott kan inte leda till livstidsstraff även om man begår många av dem.

Man måste titta på situationen. Ta en missbrukare som har begått många småstölder. Det finns inget nationellt värde i att låsa in honom på livstid om det är så att det finns utsikter att till exempel behandla det här missbruket via kontraktsvård och ge ett visst antal år för att ge brottsoffer upprättelse.

Så någon form av mängdrabatt finns kvar. Eller ventil i det här systemet. Ja, den viktiga skillnaden är att skälet till att det inte kallas mängdrabatt i det här läget är ju att man ger inte rabatt per brott.

Idag har du en formel i princip. Första brottet 100%, andra brottet 66%, tredje brottet, jag minns inte nu, men vad det nu är, 17%. Det är i praktiken en rabattsats.

Så kommer man inte att göra det. Man utgår från hela det samlade straffvärdet. Och sen får man titta på, finns det någon proportionalitet som vi måste förhålla oss till i det här läget?

Exakt hur det där kommer att falla ut blir ju upp till rättstillämpningen. I form av prejudikat och man får testa. Precis, och det gör ju att vi kommer att behöva följa upp och vårda den här reformen.

Från politikens håll behöver vi följa hur hanterar domstolarna i praktiken de här nya reglerna. Och det gör ju att det här är ju inte klart bara för att det trädde i kraft, utan det kommer att vara så att vi behöver vårda och titta på det. Jag är inte främmande för att vi kommer att behöva skruva en del på det här längre fram.

Det viktiga som händer nu är att vi förändrar principen för rättstillämpningen. När jag läste juridik och straffrätt så läste vi om aspirationsprincipen. Det här är gällande rätt och det är så här man gör.

Nya jurister som läser, de kommer att läsa om aspirationsprincipen när de läser rättshistoria. Just det, så här gick det till förut innan Ester kom in och ordnade ihop grejer. Och det är ju en väsentlig skillnad och det kommer att förändra hur man ser på straffrätt i Sverige.

Till det bättre tycker jag. Om vi tittar på något som är lite av samma sak då i den här reformen. Billighetsskäl, så kallade. Det där ska domstolar inte ta hänsyn till på samma sätt heller.

Det handlar ju om att ta hänsyn till att man är gammal, att man har dålig hälsa. Att man har själva skadats när man utför brott kan ju idag ibland göra att man får lite kortare straff. Att man mister anställning och kanske blir vräkt kan påverka strafftiden.

Det mesta av det där ska bort. Varför är det det? Därför att det är oskäligt. Jag läste nu faktiskt av en slump, jag vet inte vad det var igår, om en pedofil som hade förgripit sig på unga i alla fall.

Inom ramen för idrott, han var någon typ av idrottstränare, hade missbrukat den ställningen och begått grova brott mot det var flickor i det fallet som hade slutat med sin idrott. Alltså fått ganska stora konsekvenser för dem, både känslomässigt och för deras idrottande. Väldigt allvarlig brottslighet.

Han döms till tre års fängelse, vilket i sig är alldeles för lågt för det han hade begått. Men han dömdes för tre års fängelse, fick ett år avdraget på grund av att han var gammal. Jag tycker det är stötande.

Jag tycker han var 80 år. Och då ska han av någon anledning få slippa sona det brott som han trots allt har begått. Jag menar, de här offrena finns ju kvar. De här offrena uppfattar ju inte att det de har blivit utsatta för är mindre allvarligt för att han är 80 år.

Det är ju liksom ett problem som han har. Det ligger på brottslingens att han har en viss ålder. Det är ingenting som offrena ska behöva förhålla sig till. Och jag tycker att det är det som är det grundläggande här.

Hela skiftet som vi gör nu är att vi slutar ta hänsyn till brottslingarna så mycket och vi tar hänsyn till brottsoffren i mycket högre utsträckning. Har vi personer som är farliga, som har återfallsrisk, då ska de sitta inne för att skydda brottsoffren. Även om det säger att det innebär ökat obehag för brottslingarna.

Och är man till exempel har en viss ålder så ska det inte ge någon sorts immunitet mot att sitta av straff. Begår man brott så är man ansvarig för det oavsett vilken ålder man har. Vi har andra fall som innebär att det finns personer som man har knivhuggit någon och så har man skurit sig på kniven.

Och då får man ett nedsatt straff. Jag tycker det är stötande också. Det låter ju lite coco-bäng på sätt och vis. Men om vi tar ett annat lite svårare fall då. Om man tänker att ändå samhället vill, det är bra för samhället i stort också om brottslingar av olika slag rehabiliteras och kan komma tillbaks till samhället och inte blir uteliggare och får leva i misär.

Är det inte rimligt då att väga in sådant? Till exempel att man förlorar jobbet och att man förlorar bostad och annat eftersom ett kortare straff skulle möjligen kunna tänkas öka möjligheten för en person att kliva in igen i samhället och kunna funka som vanligt och ha blivit rehabiliterad. Rycker man inte undan mattan för den möjligheten om man går för långt här?

Jag tror att du har en poäng, men det är ett trubbigt sätt att göra det på genom att korta ner straffen. Därför att då träffar man ju inte, det blir inte precis, utan då kommer man ju träffa en massa fall där det är oskäligt. Jag menar, ta situationen med en person som jobbar på en fritidsgård och förgriper sig på barn.

Han kommer ju förlora jobbet på fritidsgården med all sannolikhet, kan vi ju hoppas. Vi har i och för sig läst en del i media om sådana som har blivit kvar också, men vi kan hoppas att han blir av med jobbet. Ska han få neds Det där kommer att ge sig.

Vi ska provtrycka lite av dina argument och ta upp några av kritikernas viktigaste punkter strax här. Men jag tänkte, innan vi släpper det här, jag hörde partiledaren i Sverigedemokraterna, Åkesson, han talade i PEI ett utfrågning tror jag det var, i något sammanhang, om the usual suspects när det gällde remissinstanser och kritiken som har kommit, bland annat mot just det här straffrättsliga reformer som har gjorts. Har han en poäng i det?

Är det det det handlar om, att ni utmanar en form av konsensus kanske, där kanske advokater, rättslärda, lagrådet, allt det där kan finnas med, att ni skakar om det där? Ja, men lite så som jag försökte beskriva det. Det finns ju en juristkår som har skolas in i ett system som upplever att man ska göra på ett visst sätt, man har alltid gjort på ett visst sätt, och sen så kakas det om.

Det är klart att det uppstår en oro bland seniora, framförallt, som upplever att plötsligt så vet de inte mer än en junior. För det är ju i praktiken det som händer. En professor i straffrätt idag läser ju den här, när han läser den här produkten för första gången, så har han samma kunskapsnivå kring den som en juriststudent som läser den för första gången.

Det är klart att det skapar en oro. Plötsligt, det skakar om lite, va? Och det får man ha respekt för. Det är inte så att vi gör, det är inget egenvärde för oss att det är så.

Vi kan konstatera det, men det här kommer ju sätta sig. Och sen när man pratar om the usual suspects, det är klart att det finns ju en annan grupp inom juristkåren som är försvarsadvokaterna. Och de har ju typiskt sett ett intresse av att på olika sätt företräda sina klienter eller den gruppen, som är åtalade.

Advokatsamfundet ser ju också stora problem med den här reformen. Ja, men det är ju lite grann deras roll, tänker jag. Att de ska titta både från den aspekten. Vi ställer ju om nu från att ha varit ett mycket fokus på gärningsmännen, där man tar hänsyn till gärningsmännen i hög utsträckning.

För så har det varit i Sverige. Det är deras väl och ve man har fokuserat på. Nu ställer vi om så att det blir brottsoffrernas väl och ve vi fokuserar på. Det är klart att advokaterna kommer att uppfatta att man bryr sig mindre om deras klienter än vad man gjorde innan.

Det är ju sant. Och det reagerar de på. Det ligger nog inbyggt i deras roll, tror jag. Säger Henrik Winge, ordförande i justitieutskottet och gäst i partiet och sakfrågan.

Jo, som jag sa, vi ska provtrycka lite grann då ändå. Mängdrabatten är ju en del av en större straffrättslig reform. Och när det gäller just den då så tittade jag på vad en rad professorer på kriminologiska institutionen på ditt gamla universitet, Stockholms universitet, hade att säga om det där i sin remissvar.

Det är ju kända namn det här inom kriminologin i Sverige. Professor Emeritus Henrik Tamm, professor Felipe Estrada. De har varit ute mycket i debatten och talat om hur det ligger till och hur det funkar med brottslighet och kriminalitet och vem som blir det och så.

De skriver bland annat i sitt remissvar att straffskärpningarna i Sverige här är de kraftigaste i landet på över 400 år med den här reformen. Jag reagerade på det där, kan det stämma? Är det den största straffskärpningen som gjorts vid ett tillfälle på 400 år den dagen som regeringen trycker på knappen för den här reformen?

Det tror jag att det stämmer. Nu är inte jag någon historiker, men jag kan inte påminna mig om vilket annat skede i historien det skulle ha varit kraftigare straffskärpning. Det här är en rejäl omläggning.

Konsekvenserna är i förlängningen en fördubblad anstaltsbeläggning för Kriminalvården gör de bedömningen. Fördubblad? Ja, det är nog i underkant. Det är det ju redan idag.

Sedan vi tillträdde har ju i praktiken beläggningen fördubblats. Den ska fördubblas en gång till. Det är nog troligt att det kommer att göra. Ja, precis. Det här kanske är ett ganska sent uttrande från nu.

Jag tänkte om det var när vi tillträdde. Nej, men absolut. Just hur mycket Kriminalvården kommer att behöva utökas, det är ju en... Då måste man göra en del antaganden som är svåra att göra.

Vi vet ju inte hur kriminaliteten ser ut framåt. Nej, precis. Men en fördubbling är nog inget orimligt antagande. Det skulle kunna vara så. De skriver så här också.

De höga fångtalen kommer dessutom att innebära att Sverige helt fjärmar sig från de nordiska grannländerna. Och istället hamnar i sällskap med ett antal länder vi vanligtvis inte vill bli jämförda med när det gäller rättsväsende och mänskliga rättigheter. Jag ser inte någonstans att de nämner vilka länder det handlar om, men jag vet inte om de menar att vi närmar oss USA eller något sånt.

Har de en poäng? Åker vi iväg lite på den här skalan? Eller ganska mycket, menar ju de. Till att börja med ska man ju säga att det beror ju också på hur brottsligheten utvecklas.

Nu har vi ju en situation där, som sagt, det grova våldet är kraftigt ner. Som sagt, det var fem gånger högre när vi tillträdde. Mängdbrottsligheten med inbrott och båtstölder och den typen av bilstölder och sånt har halverats om man ser på helheten.

Det får ju också konsekvensen att det blir färre som blir inlåsta eftersom brotten inte begås. Det är ju svårt att säga, men bara för att ha det sagt. Vi kommer att få en högre andel av populationen inlåst.

Ja, så är det. Det kommer att påminna mer om länder som inte är som våra nordiska grannländer. Ja. Men jag tycker att det finns ett svaghet i det här resonemanget och det är att problemet börjar ju inte här.

Problemet började ju när vi accepterade en kriminalitet som inte är lik den våra grannländer har. Alltså, våra grannländer har ju inte samma typ av kriminalitet med skjutningar och sprängningar. Och då är det klart att då kommer ju vårt rättsväsende behöva förhålla sig till något som de inte behöver förhålla sig till.

Vi måste testa något nytt. Ja, men så här, om man hade stoppat den kriminaliteten för tio år sedan, när vi poängterade den för första gången, eller jag ska inte säga att det var första gången, men när vi kom in i riksdagen 2010. Hade man vidtagit åtgärderna då, för det som ligger i tidavtalet fanns ju på bordet redan då, men alla sa nej.

Då hade vi ju inte haft den explosion av skjutningar och sprängningar och den kriminalitet som vi har fått. Och då hade ju inte fängelsepopulationen blivit så stor, men man lät ju det här rulla på. Och jag ska inte säga att det är just de här personerna som är ansvariga för det, men det är ju trots allt akademin har ju ett ansvar.

Alltså kriminologer har ju under många år varit ute och sagt att brottsligheten sjunker, det blir tryggare och tryggare, trots att det inte var sant. Det har ju varit ett starkt fokus också på att strängare straff inte har någon verkan. Just det, det har man också sagt i alla år.

Och nu kan man se att kriminaliteten bara ökade, ökade, ökade, tills vi började skruva åt andra hållet och nu dyker den. Men min poäng är att problemet är ju inte att vi låser in för många kriminella, problemet är ju att vi har för många kriminella. Alltså problemet kom ju för tio år sedan och nu åtgärdar vi det.

Så jag tycker det blir på något sätt orättvist. Skälet till att det finns andra länder, jag vet inte om USA är de man i första hand jämför med, men det finns andra länder som är mer auktoritära som har många i fängelse. El Salvador är väl lätta just nu va?

Ja, det är ett speciellt exempel. Men man brukar jämföra med till exempel Turkiet och Ryssland. Men det är ju länder som är auktoritä tydlig även om ni har fått en hel del kritik att i det stora hela så är det inte en västanfläkt av den kritik som skulle ha varit för 15 år sedan eller sådär.

Då hade det här varit otänkbart att göra. Ja, i någon utsträckning är det nog så. Min upplevelse är nog att den resonansbotten som du beskriver alltid har funnits i det allmänna rättsmedvetandet.

Min bild är att kritiken som jag för fram nu har jag hört i hela mitt liv mot det svenska rättssystemet. Men det har inte riktigt haft samma typ av legitimitet som idag. Och det har inte haft därför att det har gått för det här, liksom etablissemanget inom juristkåren och kriminologin att hålla emot.

Alltså de har kunnat gå ut och sagt att kriminaliteten minskar, det blir tryggare än det någonsin har varit tidigare och sådär. Då hade det här varit otänkbart att göra. Ja, i någon utsträckning är det nog så.

Min upplevelse är att den resonansbotten som du beskriver alltid har funnits i det allmänna rättsmedvetandet. Min bild är att kritiken som jag för fram nu har jag hört i hela mitt liv mot det svenska rättssystemet. Men det har inte riktigt haft samma typ av legitimitet som idag.

Och det har inte haft därför att det har gått för det här, liksom etablissemanget inom juristkåren och kriminologin att hålla emot. Alltså de har kunnat gå ut och sagt att kriminaliteten minskar, det blir tryggare än det någonsin har varit tidigare och sådär. Då hade det här varit otänkbart att göra.

Ja, i någon utsträckning är det nog så. Min upplevelse är att den resonansbotten som du beskriver alltid har funnits i det allmänna rättsmedvetandet. Min bild är att kritiken som jag för fram nu har jag hört i hela mitt liv mot det svenska rättssystemet.

Men det har inte riktigt haft samma typ av legitimitet som idag. Och det har inte haft därför att det har gått för det här, liksom etablissemanget inom juristkåren och kriminologin att hålla emot. Alltså de har kunnat gå ut och sagt att kriminaliteten minskar, det blir tryggare än det någonsin har varit tidigare och sådär.

Och det har varit liksom, även om det har funnits fakta som har talat emot, så har det varit liksom på akademisk nivå. Man har börjat titta på statistik och sådär. Det som hände för tio år sedan var ju att våldet exploderade på ett sätt att det tog sig in även i medelklassens områden.

Alltså det började skjutas i villaområden och det började sprängas på platser där en annan grupp människor inte tidigare vistades. Och då blev det liksom omöjligt för de här kriminologerna att fortsätta och hävda det där. Ingen trodde på dem längre.

Så det är nog det jag upplever som det stora skiftet, att det gick så långt att kriminaliteten spred sig utanför de områden där det traditionellt sett har vistats. Och då blev det omöjligt att... Det blir lite som kejsaren i naken situation.

Far och far köpte de gamla förklaringsmodellerna. Ja, lite så. Det gick inte att hålla emot längre därför att det blev så uppenbart att det var sant. Men min poäng är så här, det är rätt synd därför att hade man faktiskt läst och tolkat statistiken ärligt så hade man kunnat stoppa det här redan för 10-15 år sedan.

Så det är väldigt synd att... Och det tycker jag är en last som ligger på svensk krisgård och svensk kriminologi. Att man gjorde på det sättet. Det finns skäl att rikta kritik mot dem, att de inte slog larm tidigare.

På en skala när det gäller hur repressivt ett samhälle är så har ni ju tidigare ibland beklagat er av man hört för att Sverige har varit för långt åt ena kanten där, för lite repressivt. Om vi säger att vi leker med tanken att det trycks på knappen här och om ett tag så har allt det här genomförts. Mängdrabatten är borta, billighetsskälen, man ska vara uppe i den högre delen av straffskadorna mycket mer och så vidare.

Var befinner sig Sverige då på den här skalan? Hur långt steg tar vi mot att bli ett faktiskt... Skulle man till och med kunna beskrivas som ett repressivt samhälle då?

Det återstår nog att se för att det där beror ju rätt mycket på hur kriminaliteten utvecklas. Fortsätter kriminaliteten att sjunka på det sätt som den har gjort under den här mandatperioden då kommer det ju finnas... Då kommer skälen att skärpa straffen ytterligare eller ge polisen ytterligare befogenheter att vara ganska svaga.

Om vi tänker på det vi har genomfört nu och den här straffrättsliga reformen tillsammans. Omformar det Sverige till ett repressivt samhälle? Jag tycker att den diskussionen går inte att föra om man inte också förhåller sig till hur kriminaliteten ser ut.

Säg att det är motsattvis, säg att vi får en rödgrön regering nu. Man liksom drar tillbaka stöd och sådana här saker. Man kanske rullar tillbaka en del av reformerna, slutar finansiera utbyggnaden av kriminalvården.

Kriminaliteten växer till sig, slår rot igen och vi får tillbaka den här våldsvågen. Då måste man förhålla sig till det när man sätter reproduktionsnivån. Reproduktionsnivån måste förhålla sig till hur kriminaliteten ser ut.

Sverige för 50 år sedan hade inte behov av den reproduktionsnivån. Hade vi infört de här reglerna för 50 år sedan i Sverige, då hade det blivit ett repressivt samhälle. Det hade varit svårt att motivera det proportionerligt varför man skulle göra det här.

Men när vi inför det idag så är det ju inte särskilt repressivt utan det är ju ett möta, ett problem som faktiskt finns. Till detta är vi nödda och tvungna helt enkelt. Det är inget vi gillar, men vi måste.

Så kan man nästan uttrycka det. Att mota brottslighet, värdet i det handlar ju om att stoppa brottslighet. Det bygger ju på att det finns brottslighet att stoppa.

Lyckas vi nu trycka tillbaka den här får vi fortsätta här fyra år till, då tror jag att Sverige kommer att vara ett väldigt tryggt samhälle. Och då kommer inte behovet av ytterligare repression vara särskilt stort. Okej, säger Henrik Winge, gäst i partiet och sakfrågan.

Hörni, vi ska, eller har du du, ska jag säga. Vi ska hinna med förtalslagstiftningen också och just det här med att benåda de som dömts för att ha varnat för, alternativt hängt ut, sexualförbrytare och pedofiler. Häromveckan så hölls en omtalad rättegång mot Jonathan Alvén i Stockholms tingsrätt.

Han stod åtalad för att ha publicerat namn och bild på dömda sexualförbrytare tillsammans med vad de gjort och i vissa fall vilka städer de nu befinner sig i och så. Och han åtalas för att ha förtalat de här. Du vill att lagstiftningen ändras här?

Det ska bli svårare för dömda sexualförbrytare att kanske driva fram ett sådant här fall. Och blir han dömd så ska han också kunna benådas. Ja. Varför? Egentligen går det tillbaka till den utgångspunkt som du har försökt beskriva här.

Alltså att man ska ta hänsyn i första hand till brottsoffren. Det är oskyldiga människor som har rätt att slippa bli utsatta för brott och i mindre utsträckning ta hänsyn till gärningsmän. Idag har vi en förtalslagstiftning som i praktiken helt och hållet står på gärningsmännens sida.

Alltså är man pedofil så har man rätt att få förbli anonym. Man har rätt att slippa att det här på något sätt sprids. Och det gör ju i praktiken att många människor som begår sexualövergrepp mot barn, de kan verka på fritidsgårdar inom ramen för att de kan vara fotbollstränare eller scoutledare eller körledare.

Och de är det. Vi får rapporter om sådana fall ofta där personer liksom förgriper sig på barn därför att ingen visste om att de hade den här läggningen eller begick de här handlingarna. Integriteten står ju lite för där.

Gärningsmannens integritet att slippa bli utsatt för den kränkning som det innebär att man berättar vad han har gjort och vad han är kapabel till, den väger liksom tyngre än barnens rätt att slippa bli utsatta för våldtäkter. Jag tycker det är en fullständigt orimlig ordning. Alltså det är stöt Troligt också när man pratar om ekonomisk brottslighet att man ska inte underskatta i gängbrottslighetskontext behovet för företag och andra att kunna skydda sig mot gängbrottslingar, för att det är ett problem idag.

Jag har haft dialog med även en del kommuner som har det här problemet, att de vill liksom infiltrera. De vill ta anställning på en bank eller en kommun eller inom tullen för där kan man liksom få tillgång till information som gör att man kan göra pengar helt enkelt på ett olagligt sätt. Det där måste man kunna skydda sig mot också på olika sätt och då kan det behövas information.

Det låter viktigt och rimligt också. Framåt, om Sverigedemokraterna och du får inflytande framåt i fyra år till vad återstår på det straffrättsliga området? Om något?

Nu har ni inte tryckt på startknappen för det här stora paketet, men vi tänker bortom det då. Ja, det är väl det första att säga, att en del av det här ska implementeras under nästa mandatperiod så det är ju ett stort arbete. En annan viktig grej som jag tycker hamnar i skymundan lite grann, det är ju att vi har gjort rätt viktiga brottsförebyggande insatser.

Framförallt två som BRÅ har efterfrågat i ganska många år, i flera decennier. Det är riktat mot unga människor. En av dem är ju att vi har tagit bort sekretesshindren mellan polis, socialtjänst och skola.

Det där är jätteviktigt. Vänsterpartiet och Miljöpartiet var på olika sätt emot det där, men vi genomförde det. Problemet som vi ser nu är att en stor andel kommuner, inte minst socialdemokratiska kommuner, vägrar tillämpa det.

Socialtjänsten släpper inte information till polisen av integritetsskäl. Man menar att integriteten hos de här tonåringarna väger tyngre än vuxenvärldens behov av att hålla dem borta från gängkriminalitet. Jag tycker att det är en bisarr idé.

Det är väldigt många 14-åringar som blir förbannade om man släpper deras information till polisen. Det tror jag säkert. Men det är rätt få 34-åringar när det har gått 20 år som kommer vara besvikna på att vuxenvärlden gjorde allt för att ta dem ur kriminalitet.

Då kommer de tacka. Det är det man måste förhålla sig till. Man kan inte förhålla sig till att 14-åringen idag blir arg. Man får förhålla sig till att alla förstår att det stora värdet, både för honom som det oftast är, men även henne i allt högre utsträckning nu och då, kommer att vara att man tar dem ur kriminalitet.

Det måste vi säkerställa. Där måste vi ställa ett högre krav på kommunerna. Så det handlar om, kanske i väldigt hög utsträckning, att se till att den lagstiftning som har genomförts nu också rullar ut i samhället.

Man måste hålla koll på alla de olika delarna och se vad som händer med dem. Ja, vårda reformerna. Det är jätteviktigt. Det räcker ju inte med att klubba saker i riksdagen.

Det måste ju få effekt på gatan. Det är en del saker som finns kvar att göra där. En annan väldigt viktig grej är att slå den sista spiken i kistan för gängkriminaliteten.

Den är kraftigt decimerad. Vi har dem på reträtt nu, men vi får inte slappna av, därför att då kommer de att växa till sig igen. Nu har vi momentum. Trycker vi hårt nu, då kommer vi krossa den organiserade brottsligheten i Sverige.

Det vi gör då, det som blir den sista avgörande pusselbiten, det är ju alltså att göra det olagligt att vara med i ett kriminellt gäng. Det kommer att få enorm effekt. Idag har vi inte möjlighet att göra det, därför att vi har något i Sverige som kallas för föreningsfrihet.

Föreningsfrihet gäller alla föreningar. Det gäller scouterna, det gäller fackförbunden och det gäller Helsinges. Man har alltså rätt att vara med i en förening och staten har inte rätt att påverka det.

Det fanns en rimlighet i det när fackföreningarna växte fram för att kunna bygga civilsamhället. De var ju inte så väl ansedda av etablissemanget alltid. Nej, civilsamhället har ju haft en stor nytta av det här och därför är det rimligt att det ska förbli så att säga för alla andra utom de gängkriminella.

För det är nog ingen som tycker att det är rimligt syfte med den här lagstiftningen var inte att skydda grovbrottsligheten. Kurdiska rävens organisation. Exakt. Det är därför de kan sitta med de här rävringarna, för att ta det exemplet, utan att skämmas och utan att bli gripna på grund av det.

Det ändrar vi. Den första januari 2027 så kommer det bli olagligt att vara med i ett kriminellt gäng om tidö får fortsatt majoritet. Då kommer man alltså kunna gripa alla som är involverade i det här.

Det kommer få enorm effekt. Det handlar inte bara om de som skjuter och spränger, det handlar också om revisorer, advokater som på olika sätt möjliggör penningtvätt och annat som är en jätteviktig del av gängbrottsligheten. Det handlar om de som tillhandahåller lokaler, tillhandahåller information om hur tullen arbetar och sådana här saker.

Alla dessa möjliggörare som idag är svåra att nå, därför att det är svårt att knyta dem till ett enskilt brott. Den som berättar om hur tullen kommer att jobba kommande dagar, hur skiftet ser ut, den behöver inte nödvändigtvis veta vad det är som ska smugglas in. Då är det svårt att döma för medhjälp till narkotikabrott för personen var inte medveten om vad det var som hände, men han har ju de facto bidragit till att narkotikan har smugglats in i Sverige.

Det där blir svårare att komma undan med. Det kommer man inte att komma undan med. Dessutom kommer man då att kunna använda hemliga tvångsmedel mot de här, alltså avlyssna dem.

Vilket man inte då kan i fullt ut idag. Det innebär att man kommer kunna göra det innan brottet sker. Så det här kommer bli en gamechanger. Genomför vi det här så kommer alltså den organiserade brottsligheten, den kommer inte kunna verka i Sverige.

Och det kommer att innebära ett mycket, mycket tryggare samhälle. Som också kommer att innebära att vi behöver lägga mindre resurser på polis och annat, därför att brottsligheten minskar. Är inte problemet där, förlåt, att det är väldigt svårt att avgöra exakt, det är väl ingen som kan formulera exakt vad ett kriminellt nätverk är, organisationsgraden är låg, det är inte direkt som man har några matriklar över vilka som är med och så vidare.

Det brukar ju pekas på det där ibland. Och en hel del skjutningar, det är uppgörelser på olika sätt som, ja, det är svårt att veta om det är personliga vendettor eller har någonting med de här gängen att göra och så vidare. Ja, men det är klart att det är så att, ska man gå in på det sättet på någon sorts akademisk nivå, nej, det kommer finnas en gråzon, såklart.

Men det kommer finnas en väldigt stor zon som inte är grå, som är helt uppenbart svart. Det här är uppenbar, jag menar den som ger information om tullen till en person som helt uppenbart smugglar narkotika, Den är del av det där pusslet. Det är liksom inte en gråzon, det är uppenbart varför skulle man vilja ha den informationen om man inte försökte smuggla in saker i landet?

Alltså, jag menar så här, visst, det kommer finnas en grå skala, en gråzon, och en och annan kommer kanske klara sig därför att det är svårt att bevisa även det här. Men du kommer få en så pass stor zon som inte är grå, att det kommer få enorm effekt. Jag menar, utredningen räknar på i alla fall 600 per år som kommer gripas på grund av det här.

Det innebär att vi betar av en rätt stor andel av de gängkriminella varje år. Det kommer inte gå att verka. Det är också så att det får en väldigt avskräckande effekt.

Idag kan ju den som tillhandahåller en lokal eller revisionstjänster eller på något sätt tvätta pengar, alltså man har en verksamhet som tar in lite svarta pengar och liksom gör dem vita, ofta klara sig och känna sig ganska trygg. Men med den här lagstiftningen så är man inte trygg längre och det gör ju att många