#403 He-man och sånt… annat också

Hej och välkomna till ännu ett sprillans nytt avsnitt av Fyrkantiga ögon. Hur är läget? Det är bra. Najs. Kör på gött. Inne i arbete igen förstår jag, precis som jag är.

Ja. Gött. Hur känns det att jobba i skolans värd igen nu då? Jo då, det känns bra faktiskt. Nu har inte jag jobbat med ungdomar tidigare. Jag har ju bara varit på vuxenutbildningen så det är en omställning kan jag säga.

Man måste tänka lite annorlunda men det är också jätteroligt såklart. För det mesta kan man säga att det går jättebra. Så det är inga problem. Det är ju blandat, det är ju många liksom, men det är också jävligt roligt.

Ja, det behövs inte mer än så va? Har det hänt något annat roligt? Nu är det ju ett par veckor sedan vi spelade in igen. Nej, det har det väl säkert men inget som jag kan komma på på rak arm som har stuckit ut.

Det är väl det är dygnsrytm och anpassningar liksom som jag har fått jobba med nu en vecka. Nu börjar det ordna sig. Mm, gött. Men vi får nästan köra lite recap om vad vi har sett och spelat nu den senaste tiden.

Ska jag bara dra igång kanske? Kör bara. Ja, jag har tidigare pratat om att jag och min flickvän har spelat spelet Planet of Lana tillsammans. Svenskutvecklat i jättesnyggt och mysigt pusselplattformar där man hoppar runt och löser olika problem med sin följeslagare, en liten liten robotkatt.

Det kan ju kunna handla om att katten skulle putta ner rep till dig eller ge andra robotar en elstöt så att man kan smyga förbi till exempel. Nu har vi spelat igenom uppföljaren. Lustigt nog kallat Planet of Lana 2.

Och vi hade minst lika trevligt den här gången ska jag säga. Det som har, om vi sticker, man säger så här, mångt och mycket så är det samma typ av pussel och samma typ av plattformshoppande. Men den här gången kan du också ta över djur.

Okej. Det kan handla om att till exempel katten kan springa på ovansidan men du själv, du måste simma ner under plattformen om man säger så. Och där finns det en stor fisk som simmar ut och äter upp dig direkt.

Då kom man på till slut att så här att, aha, men om jag placerar katten här så kan han låta mig ta över en liten liten fisk som splutar ut bläck på ett ställe där man väljer. Och då ser inte den stora fisken när jag simmar förbi. Lite den typen av pussel har det varit.

Sen har det bland annat varit någon form av humlliknande eller en humla, någon liknande varelse, som kan suga upp vatten och sen skulle man vattna på blommor så att då växte blomman på ett annat ställe. Då gick det att klättra där. Den typen av pussel.

Styrkan med det här spelet, det är hur liksom storyn berättas. För det finns en story här också. Människorna på den här planeten talar ju ett hittepåspråk som de väljer att inte översätta.

Några gånger är det konstigt nog översatt men till 85% så är det inte. Utan då får du titta på de här karaktärernas kroppsspråk som faktiskt är väldigt väldigt talande trots att det är 2D. Så man förstår ungefär vad det är som sägs ändå.

Men man pusslar ju in detaljerna själv liksom och det är riktigt häftigt att det funkar. Så storyn om hur de här människorna har hamnat på planeten, varför vissa robotar är onda medans katten är jättesnäll. Där har man fått lite mer förklaring till hur det gick till.

Och det var ganska häftigt faktiskt. Det är en cool story. Runt mellan 6-8 timmar tror jag det tog för oss att spela igenom. Jag har sett om man kan alla pussel eller är jävligt bra och aldrig fastnar på ett enda pussel så ser jag att det finns folk som har tagit sig igenom det på ungefär 3,5 timmar.

Men då stannar man ju aldrig upp heller och tänker jag njuta av grafiken. För ibland så vill man bara kolla så här fan vad snyggt det är. Det har ju lite en känsla av att det är målat för hand.

Den grafiska stilen har nästan som en akvarell ibland. Så det är en fröjd att titta på faktiskt. Det enda som jag har att säga någonting om det är väl att varje kapitel har ett ganska tydligt tema.

Här är det snö och här är det vatten. Och för det mesta så är de väl ungefär en timme att spela igenom. Vilket är ganska lagom att köra i ett kapitel per kväll. Men sen var det ett par kapitel som var kanske timmen eller en och en halv timme längre.

Och då blev det ganska mycket av samma. Det gick inte att variera vattenpussel tillräckligt mycket för att den där extra timmen skulle vara riktigt intressant. Så då sa vi några gånger, nej nu får det här kapitlet ta slut.

Och så som grafiken är gjord så är det ibland svårt att se vad som tillhör bakgrund och vad som går att interagera med. Det var till exempel ett pussel som vi bara sa, vi fattar ingenting. Vad fan ska man göra här?

Och prova jättemånga saker. Till slut blir det så att man provar saker som är så ologiska att man tänker, det här kan ingen utvecklare ha tänkt att det är så här man ska göra. Det här är för långsökt.

Och så till slut så, jaha, den här stålgrejen var inte en del av bakgrunden utan gick att klättra på. Och då klarar man det direkt. Så det var svårt att avgöra ibland för det såg verkligen ut när den var målad svart mot den här bakgrunden att den liksom är ett lager bort och inte på samma lager.

Så det hände några gånger att man snarare säger att, nu chansar jag till slut för att se, jaha är det så här snarare än att, aha här ska jag nog klättra. Så att man löste det för att man var tvungen att till slut testa för att man hade kört helt fast. Och då känns det ju kanske, det var inte så genomtänkt vid några tillfällen kanske.

Men annars, jätteroligt spel att spela tillsammans och det är bara en karaktär man styr, men det är ju så här, tempot är så pass lågt att det är, man kan köra ett pussel och sen lämnar jag över handkontrollen och så kör hon ett pussel och så tvärtom så. Så båda de här spelen finns ju på alla plattformar och också på Game Pass. Så vill man testa och har Game Pass, ja då är båda de här ett givet val.

De är så pass korta också så det gör man lätt på en vecka om man spelar lite varje dag. Mm. Japp, så det var mitt, ja det var vad jag har spelat i augusti förutom Diablo som jag redan har pratat om i podden.

Mm. Ja, jag blir lite så här, fan har jag inte ens kollat på någonting, men det har jag. Jag kommer bara inte på just nu, men jag har kört igenom ett spel på Super Nintendo har jag gjort.

Och jag vet inte hur det kom sig att jag började spela det, jag tror jag bara liksom, du vet, man står i hyllan och kollar vilka kassetter som här var liksom så här, okej det här var roligt, det här är roligt. Och du vet, man får den här beslutsångesten, man ska ens spela liksom, ja det här är kul, men vill jag investera någon tid i det här, jag vet inte. Och så drog jag fram Illusion of Time.

Det här var ju förra länge sedan, det kan vi köra, det är ju kul. Och det slog mig varenda jävla gång när jag spelade det här spelet, hur satans bra det här spelet är. Det är riktigt fast.

Ja, men ändå att jag har ju kört igenom det några gånger, inte jättemånga gånger, några gånger. Spelat det har jag ju gjort sen jag var liten, men klarat det kanske 3-4 gånger max under hela mitt liv. Och varje gång som jag har klarat det så är det ju som att man andas ut och bara, ja det där var jävligt bra.

Ja, jag förstår känslan. Och sen så går det lite ett tag och säger man, ja men det där är kul. Och inte så mycket mer, men det är ju ett jävla mästerverk det spelet.

Ja, det är jättebra. Det, alltså musiken är ju asbra, alltså passar bra med hela settingen. Och banorna är ju inte krångliga liksom, utan det känns ju som att man hela tiden kommer framåt i dem.

Det har väl liknande uppl Att det är förgjorden så kommer allting gå åt helvete liksom. Och den här kometen, om man stirrar in i den eller får någon kraft från den så förvandlas man antingen till monster eller till någon spirit som flyger runt. Och där finns väl kanske vissa liknelser med de här när allting är byggt på någon typ av själar eller finns inga växter och djur och så vidare och så vidare.

Jo, Turbo the dog är med i Illusion of Time också, precis som i Soul Blasterock och Terranigma. Men det är väl först i slutet som man fattar att, aha, jo, man bygger visst värld, bara att det är inte det här att du bygger bit för bit för bit, så att säga, utan när du ska förstöra den här kometen så visar det sig att, aha, jag ska återställa den till en normal värld, typ. Ja, just det.

Det är väl någon gång i spelet som man får en scen där för det är ju liksom nära fantasyaktiga byarna som man är i. Och när du får den här scenen av det här, en bild av den gamla världen, så att säga, då är det ju skyskrapor och massa städer och skit, liksom som våran värld ser ut då. Ja, det är coolt.

Och att det är typ den då som man ska återställa. Men man besöker ju en del sådana historiska platser, att du har liksom Kinesiska muren och Kaolatt heter det va, i Thailand, eller vad? Ja, just det.

Och de här ställena, det är baserat på verkliga ställen där det då ska vara våran jord. Det tycker jag är också spännande, liksom. Jag gillar settingen jäkligt mycket och att de alltid hamnar på något sidospår, att ett skepp liksom förlisar och de går på grund, kanske man säger.

Och så åker de runt på en flotte i en månad. Ja, fy fan. Vilket öde. Ja, eller nu ska vi gå igenom den här grottan, den kommer att leda till det här stället. Och så står det två veckor senare, va?

Ja, jag börjar bli trött i fötterna nu. Ja, tro fan det. Vi åker runt i en mörk jävla grotta i två veckor. Ja, exakt. Men man får ändå känslan av att vilket äventyr man är med om.

Ja, verkligen. Och det som också slog mig när jag spelade spelet är att Illusion of Time, eller Illusion of Gaia, om man vill använda de amerikanska namnen för att man tycker att det är lättare att uttala. Att det spelet tror jag nog är det här är Super Nintendo.

Ja, visst. Absolut. Allting som på något sätt är Super Nintendo är det spelet. Ja, men det är en väldigt, väldigt bra liknelse, eller förklaring. Förklaring. Hur musiken låter, hur karaktärerna ser ut, alltså det grafiska i spelet, det bara skriker Super Nintendo om det.

Nej, det skulle man säga att det är ett underskattat spel. Kanske inte underskattat, men ett spel som borde nämnas mer. Yes, där slog du huvudet på spiken. Det håller jag verkligen med om.

Det är ett jättemånga gånger jag har hört folk säga att de har spelat det. Å andra sidan vet jag inte, det är inte med så det är jätteofta som man kan snubbla över på Youtube ibland. My top 10 SNES games till exempel.

Nu har ni inte sett det nämnas där sådär jättemycket heller. Nej, och det är ju oftast samma gamla vanliga spel. Det är Super Mario World, det är Zelda, det är Super Metroid, Turtles in Time eller Contra slash Probotector, Secret of Mana, Chrono Trigger, Final Fantasy 3 eller 6.

Det är alla topp 10 ser ju likadana ut. Och det finns en ganska bra förklaring på det att de spelen som folk har som sin topp 10 är faktiskt så jävla bra. Men Illusion of Time är ju fan där också, egentligen.

Jag kan ju bara nämna lite så att jag skulle kunna ha bytt ut Super Metroid mot det här då. Ja, precis. Och då funderar man, vad är det som har gjort att det här spelet inte är lika populärt?

Är det för att omslaget på spelet ger en felaktig bild att det är texten Illusion of Time, eller Illusion of Gaia för den delen. Eller för den delen Time, som jag bara trodde att det hette. Ja, men det trodde jag också, för det är ju det man ser på kassetten att det står Time.

Och så är själva omslaget i jordglotet ute i rymden. Men det skulle jag väl säga, där är ju Gaia bättre än Time. Mycket bättre. Gaia har ju mycket mer, det känns ju som ett äventyr med den texten, tycker jag.

Ja, och Gaia är väl jorden dessutom. Mm, ja. Så det är ju mycket mer logiskt. Och att Gaia är väl också en sån centralfigur i de tre spelen. Mm. Sen vet inte jag hur det är i fjärde spelet till Playstation, det har jag inte testat än, jag ska göra det, tänkte jag så småningom.

Det tycker jag verkligen att du ska göra. Ja, men det omslaget kanske då har gjort att man kanske inte tänker ett episkt äventyrsspel. Mm. Och då slog det mig att, men är då kassetten till Zelda så jävla mycket mer speciell?

Det är liksom, jo, för det är svärd och sköld med, då vet man vad det handlar om. Och om vi nu skulle utgå ifrån att man är en person som inte vet vad Zelda är för någonting och ser den kartongen för första gången i leksaksaffären och bara wow, svärd och sköld, det här spelet vill jag ha. I Illusion of Gaia, då är det liksom jordglotet och rymden, man får ju inte kanske riktigt intryck av vad det här handlar om, även om den bilden är väldigt representativ för själva spelet.

Mm, det är det. Men man tänker sig inte äventyrsspel som man ser uppifrån och slåss mot fiender och levelar sin karaktär. Nej, just det. Yes, är du klar med Illusion of Time?

Mm. Då tänkte jag gå över lite på film och vad jag har sett senaste tiden. Yes. Har sett ett gäng filmer nu faktiskt, så jag får dela upp det lite, men jag måste ju bara då stöka av att jag har ju sett Masters of the Universe, alltså He-Man-filmen.

Ja. Och jag ska väl från början säga så här att min relation till He-Man, jag tror att de som är några år äldre än vad jag är, de har en mer relation till He-Man. För mig var det Turtles och sen Batman som var de två stora.

Sen hade jag en VOS-kassett med kan det ha varit två, tre He-Man-avsnitt på raken liksom. Den tittade jag på ganska mycket, men då, jag kan inte minnas att jag liksom ens knappt har sett He-Man-gubbar liksom i leksaksaffären. Jag tror att de hade typ fasat ut när jag köpte sådana gubbar.

Ja, det tror jag också. Sen har jag lekt med He-Man-gubbar för att man har varit hemma hos kompisar eller sådär som har haft det. Sen tror jag jag såg ganska mycket av den tecknade, inte lika mycket som kanske folk som är födda typ före 1985-1984.

Nej, just det. Men en del har jag sett, men jag har nog nästan sett lika mycket av He-Man-serier. Jo, det var He-Man, men jag tror han var klädd i blått och hade ett svans.

Jaha, okej. Jaja. Där ser man. Men jag vet inte om det var en nyare, modernare He-Man. Nej, det kan det mycket väl vara. De har väl gjort några försök med fler animerade serier också där.

Men vet du, de har ofta den här lite modernare stilen som du och jag inte uppskattar, som de har gjort med Disney typ. Jag vet inte hur man ska förklara, men att det har, det ser väldigt platt ut. Det har ingen charm på något sätt.

Nej. Och kantigt och ja... Det känns lite så när man, jag vet inte, det är nog mycket tidigare än man tror. Men när det inte ser handtecknat ut. Ja, exakt. Och då kanske det inte är handtecknat.

Och det är klart att det är ju mycket bättre med den digitala tekniken vad man ska göra av animerad film. Men de här gamla handtecknade serierna har ju något. Det har det verkligen.

Det får ett annat liv, tycker jag. Ja, eller när bakgrunderna är liksom målade. Mm. Alltså statiska bakgrunder, typ som i pre-rendered backgrounds i ett Resident Evil-spel.

När det var sådana bakgrunder i tecknad film och man kunde se att den stenen han ska plocka upp ser helt annorlunda ut från Den riktiga He-Man i film nummer två. Alltså han har varit tvek på om det blir en till faktiskt. Synd kan jag tycka.

Ja, för jag tror verkligen att de behövde den här filmen på sig kanske för att se, vad funkar, vad funkar inte? Och så har det ju varit med film ibland. Det är en helt annan genre, men ett av de bästa exemplen på det, det tycker jag ju är Jönssonligan-filmerna.

Där den första är, ja, och sedan andra säger, ja, nu kom Dinamitharry med. Men sen i tredje när den här jävla finnen Rocky försvinner, vet du. Då faller allt på plats och det blir bra.

Det hade varit samma här. Då är den där jävla finnen Rocky, vet du. Nej, men det är verkligen så tycker jag. Och jag tror att det hade kunnat bli så redan mellan andra filmen här.

För de antydde ju då, jag ska inte avslöja någonting nu, men det är ju en slutscen som liksom är så här, nu fattar man, nu kommer eftertexterna snart, men jag vet vad det är de vill göra nu, som jag har väntat på hela filmen. Och då fick jag ändå säga att håret på armarna reste sig, och sen är det slut och bara, det är fan att man inte får en fortsättning här nu. Så kände jag ändå.

Så och så här, jag vet det har låtit som att jag kanske sågar den. Nej, men det var bitvis snygg action. Karaktärerna är ju ganska roliga, men det blev för mycket slapstick.

Så, sevärd en gång, tycker jag väl. Och så kommer jag nog, det är väldigt tveksamt om jag ser den här igen. Det skulle väl vara om det kommer en till. Så kan man liksom färska upp minnet lite.

Men ja, så där. Ett precis på okej i betyg. Vet inte var det skulle vara på en 1 till 10, men någonstans mellan en 4 och en 5 av 10 kanske. Så, där landar vi. Vad synd, jag hade ju hoppats på att den skulle vara bra.

Jag har inte sett den själv än, men... Ja, men jag tror att om du ser den i en sån där, vad fan ska jag göra? Det är jobb imorgon, det regnar ute, det är kallt. Ja, men se He-Man då.

Så är det två timmar någonting som ändå blir ganska underhållande. Det är för sent för att engagera sig i ett spel, men det är för tidigt för att gå och lägga sig. Då är det en sån film.

Ja, men vi får se. Jag kanske kikar på den. Men det är väl samma sak för dig. Jag har ju ingen jättestark relation till He-Man. Jag tyckte det var cool gubbe med svärd och det var roligt att kolla på tv, men...

Sen är det ingen jättetajt relation. Det är ju samma som för dig där, att det var ju Turtles som var det stora håjten. Mm, precis. Och det är väl likadant med de filmerna.

De var väl ganska roliga, de här senaste som kom i den serien. Men jag kan väl också tycka så här, Krang och Technodrome, here we go. Nu händer det. Och så bara...

Va? Slut. Jag tycker att det blev lite samma där också. Att man såg att, ja, nu stricker Kang med en Shredder och så, åh, en tredje. Nu får de till det. Men det har ju inte kommit.

Nej. Nej. Nej, men de två tyckte jag var bra. Men folk gillade väl inte att alla Turtles såg olika ut. Nej, men det störde inte mig. Men det är väl så här, de var väl något bättre än den här He-Man-filmen, skulle jag ändå säga.

Ja, ja. Men så har jag inte sett dem sedan dess heller, liksom. Så de är ju... När var det första kom? Oj. Ja, jag säger väl så här, det är väl 15 år sedan som allt annat man tycker är nytt.

För det var någon av dem, jag tror det var första som jag såg när... Jag vet inte om vi var på väg hem från, eller om vi var på väg till Tokyo. Så vet du ju, det är ändå liksom åtta timmars flyg.

Man klämmer ju en del film på den tiden. Men du vet, jag kollade på Turtles, jag tyckte att de var skitbra då. Och jag gillade ju att de Turtlesen såg så olika ut, för det gav dem personlighet.

Och det hade jag ingen som helst problem med. Jag tyckte till och med att det var kanske en liten förbättring. Det är fan helt otroligt, det är fan inte långt ifrån 15 år sedan den första kom.

Den är från 2014. Då var det nog andra som kom på planet då. Ja, och den är från 2016. Det tror jag faktiskt stämmer, för den var jag väldigt besviken på. Men minns, kanske i podden, eller om vi har pratat bara med dig, att du sa till mig att du tyckte att den var kanon.

Men att jag var mer, nej, den andra tyckte jag nog inte var lika bra som första. Men överlägset bäst är ju de två första från 90-talet. Ja, de är ju charmiga, i alla fall första där också, tycker jag.

Nu var det länge sedan jag såg andra, men det var ändå i vuxen ålder, så jag vill ändå minnas att den hade något. Ja, absolut. Sen är det väl så här, nu ska jag inte låta det som att det här är jag, men en person som du och jag gillar att titta på, Angry Video Game Nerd, han har ju pratat om de här.

Och det säger väl han att den första som kom, det känns, det här är Turtles för äldre barn, eller till och med vuxna. De svär och den är ganska rå, ganska mörk och skitig. Medan den andra ser jag lite mer anpassad för barn, men fortfarande bra.

Första kanske är mer serietidning och andra är mer tecknad tv-serie. Ja, absolut. Jag gillar det tredje när jag var barn, men man gillar ju allt när man var barn.

Man tittar ju på allt, om det var tecknat så kollade man ju på det. Den tredje filmen har jag inte sett i vuxen ålder, men den verkar ju riktigt jävla horrible. Ja, den är väl helt fruktansvärd.

Och så känns det ju som någon inne på också att det hade väl helt varit, den har ju taglinen The Turtles are back in time. Det känns som att de hade velat göra någonting från spelet, tänker jag. Köra någon sån story, men att, nej det här går ju inte.

Nej. Men gör de inte någon sån där tidsreser i tv-serien också, eller något sånt där? Jo, jag minns ju ett avsnitt som jag såg i relativt vuxen ålder i alla fall, när det öppnar sig ett stort hål och de kommer till typ jordens medelpunkt och där finns det dinosaurier.

Så det blir som en tidsresa. Kanske finns någon mer klassisk tidsresa också. Men där vet jag att det är ett sånt där skämt där någon av Turtles ifrågasätter att de ska hoppa ner i det där hålet och den andra svarar, ja för annars hade det blivit ett så kort avsnitt.

Och det undrar jag, undrar om det är de har skrivit det för svenska, eller om det är så i den engelska? Det är säkert så. Jag tycker också att det låter så där jävla, att det är ett skämt på engelska, det är lite svårt att översätta, vi gör så här istället.

För jag tycker att det är så jävla redigt svenskt, skulle det vara, att ha ett sånt skämt. Ja, men jag tror nästan att det måste vara med ändå, just det här att Breaking the fourth wall och såna grejer. Jag är inte superstorkt förtjust i sånt i film och tv-serier.

Nej, inte jag heller. Vad fan heter den serien som var mycket så, där karaktären talade direkt in i kameran och att det var liksom vi som tittade som var kameran och gick med henne. Fan, skitsamma, det är hon som är med i den här, den är jävligt bra den serien.

Hon är ju med i sista Indiana Jones-filmen där. Men gud. Hon heter ju Dial of Destiny heter ju den och Phoebe Walter Bridge, vad heter den serien? Den tror jag att du har sett också va?

Fleabag heter den. Vad har jag sett den? Det har jag säkert. Nej, men jag tror att jag har sett den med Evelina. Men den är verkligen kanoners. Vad fan var det den handlade om nu då?

Ja, nu har jag inte sett den sedan den kom typ, men det är väl i början så hennes vän har väl skadats slash dött i en olycka. Och så ska man liksom få reda på vad det är som har hänt i första säsongen och så bråkar hon med hennes pappa har en ny fru Så är det nästan som att när man börjar ställa lite frågor, men det var billigt så är det. Sen bara, då kan jag hämta ut den.

Och då står liksom bilen bara rätt ner på marken och så här. Men var är hjulen? Jaha, ville du ha det? Ja, då blir det lite dyrare. Det känns som att det finns sådana fällor att gå in när man ska lisa bil.

Ja, men du får bara köra två mil om dagen ungefär. Då kommer det att gå så mycket. Var det tusen mil om året eller något sånt där tror jag det var. Ja, och sen när man ska lämna tillbaka den så här, ja vi såg att det var en liten repa här på instrumentbrädan så att du får ju köpa loss bilen, men du kanske får köpa den för nypris för vad den kostade när du började.

Ja, precis. Sånt där tror jag de är ganska snälla med bara man säger till och dokumenterar så brukar det lösa sig. Ja. Vad fan slitage blir det ju när du kör en bil i några år och lisar.

Precis. Men jag vet inte fan, alltså du skulle ju kunna komma undan med samma kostnad imorgon om du köper en också. Ja, det är fan, nu vet jag, det här är ingen bilpodd men det är som man kommer undan med, det är ju sådana här skador som kan uppstå efter några år.

Liksom att ja, där röker en generator, den kostar 9000 det. Allt sådant slipper man ju. Det är ju det som är gött. Men, vad pratar du om? Du pratar om Men gud, vad hette den?

Ja, Rooster, tack. Någonting mer där? Släpper vi bil? Ja, vad kan jag säga mer? Nej men alltså han gör ju massa sjuka grejer. Han är ju ute och krökar med sina elever och sådana här grejer och ska försöka komma över sin förlust som han har varit skild med i hur länge som helst.

Men inte kommit över och ska börja ha en KK och lite såna grejer. Det händer väldigt många sjuka grejer. Rektorn spelas av han som spelar doktor Cox i Scrubs. Jag har fan glömt vad han heter.

Men du vet. Ja, jag vet. Det är också med i The Rock, tror jag. Ja. Som är en sån där Navy Seal. Han är väl även med i Seven, är det inte det? Oj, det minns inte jag.

Men det stämmer säkert. Skitsamma vad han var med i, du vet vilken skådis jag menar också. Men han är också ganska exentrisk. Såna här health freaks som måste bada i isvatten och sitta i en bastu.

Och varje gång han ska ha samtal med någon så ska de sitta i hans jävla bastu. Så det är väldigt excentriska och spännande karaktärer. Så fan, ser den. Ja, absolut.

Det är tio avsnitt. Det känns rimligt. Någonting annat du har sett eller spelat? Jag vill faktiskt prata om en film till som heter Roofman. Har du sett den? Nej.

Nej, den ligger på Viaplay i Sverige, tror jag. Det bygger på en verklig händelse om en person som heter Jeffrey Manchester. Som är nyskild och han försöker väl liksom.

Han vill ha en högre levnadsstandard. Och så börjar med att han pratar med en bekant eller polare som visar att han förfalskar pass åt folk och tjänar jättemycket pengar på det. Och han försöker väl fråga Jeffrey, kan inte jag få vara med på det?

Han sa nej, du ska göra din grej. Du har ett väldigt öga för detaljer. Du ska utnyttja det istället. Så det han börjar göra är att han börjar råna McDonalds genom att ta sig in genom taket.

Men ganska snart så åker han dit. Och det här händer så pass att det är ingen spoiler, utan det är inte det här filmen handlar om. Han lyckas dock gå och fly med sin hjärna som kan räkna ut detaljer så lyckas han att fly från det här fängelset och bosätter sig i en Toys R Us där han lever i flera flera månader.

Och det här har hänt på riktigt. Okej. Så det är en verklig händelse. Och sen så skapar han något alter ego och bygger upp ett helt nytt liv på eftermiddagarna och kvällarna.

Under nätterna så spenderar han mycket tid i den här butiken och lyckas bygga in sig i ett litet hemligt utrymme. Det är Channing Tatum som gör huvudrollen. Och jag ska inte säga att jag har tyckt att han har varit en dålig skådis, men han har ju gjort en viss typ av filmer.

Jag tänker att han har kört lite Magic Mike-filmer som det är någon film av någon typ dansfilm med snygga killar med stora magmuskler typ. Så han har gjort lite action hit och dit och ska ju vara med i Avengers och de här nu. Men i den här så gör han ju en karaktär han spelar verkligen.

Och han gör det så jäkla bra. Så det var kul att se honom i en sån här väldigt seriös roll och kanske som bygger på att han är väldigt, väldigt bra på att visa känslor. Man ser hur han förstår ju det här livet jag lever.

Jag kan ju inte vara en efterlyst kriminell hela livet. Till slut kommer ju kanske någon att känna igen mig och man ser liksom hur han det här nya livet han har byggt upp där det finns flera delar som man känner att han har sån jävla ångest när han förstår att det här nya livet jag har byggt upp som jag älskar, det kommer vara omöjligt för mig att ha kvar. Man ser att han vondas så över att han vet om att det här aldrig kommer att fungera för all framtid.

Och det är nästan så att man skulle kunna peta dit en Oscarsnominering för den här rollen tycker jag, för han är verkligen kanon. Och så har vi Kirsten Dunst i en bra roll också. Så om du rekommenderar mig Rooster så får jag säga, se Roofman, den tror jag du kommer uppskatta mycket.

Ja, men det låter som en spännande film eller premissena låter jävligt spännande. Så är det en sån här film också, man ser att den kallas för komedi, men jag skulle väl säga att det är en hel del svart komedi i så fall också. Men till skillnad från He-Man som blev för mycket slapstick till exempel så balanserar den här på rätt sida gränsen till exempel när han på natten ska undvika kamerorna i butiken men ändå vill ha en påse med M&M's.

Vad fan heter de? M&M's. Ja, skitsamma, det där du sa. Det gick inte nu. Vi försöker en gång till. Nej, M&M's. Ja, det är nära nog. Nej, men när han ska försöka få tag i den här utan att synas då blir det fnissigt på helt rätt sätt.

Så ja, alla som lyssnar och du Emil, titta på Roofman. Definitivt. Nu har jag en fråga som jag tänkte jag skulle ta upp. Vad är det han, rapartisten heter, som gjorde Slim Shady eller kallar sig Slim Shady?

Eminem. Ja, säg det med S i slutet. Eminems. Där har vi det. Okej. Ja, det var ganska kul faktiskt. Bra. Eminems. Ja, Massachusetts. Ja, den är ännu värre. Massachusetts.

Det kanske är det roligaste som de har haft med i det här programmet. Ja, men jag ska säga att det är ju en tungviktare. Ja, det är det. Det här T-ljudet mellan två S-ljud.

Massachusetts. Jag vet inte om det där är rätt. Massachusetts. Skit, släpp det. Vad ballar du annars? Jag har hittat en jättebra comfort-serie som man kan kolla på.

Som jag har sett på Netflix flera gånger. Vad fan garvar du åt? Jag bara tänkte, det är en jättebra comfort-serie. Holocaust heter den. Jag tänkte i huvudet, förlåt.

Den handlar om reaktor 4. Bra feelgood. När en gubbe kämpar och kämpar, men sen dör ändå. Den slutar mycket tragiskt, jag älskar den. Nej, men den har väl dykt upp när man har suttit och bara kollat efter film eller serier på Netflix.

Man vill se tills det har gått en timme och man bestämmer sig för att fuck this så gör man något annat istället. Men att jag har kollat en del på Comedians in Cars Getting Coffee med Seinfeld. Jätte, jättebra.

Det är asmysigt att kolla på. Ja, det är verkligen. 16 minuter per avsnitt. Och de snackar mest skit. Ja, den är perfekt. Visst, det är inte så att jag sitter och garvar läppen av mig och får ont i magen av alla kramper, men det är bara jävligt härligt att bara sitta och kolla på.

Och det är ju inte en intervju på det sättet heller, utan de tjötar ju bara