#404 Super Metroid – Joels upplevelser

Hallå där, kära blåbär. Stå på tå där. Då är det fel ordning, men å andra sidan, jag tror det är bara du och jag som bryr oss om det där. Antagligen. Ja, mitt första avsnitt som fyrtioåring.

Kan du tänka dig att vi började spela in podd så var vi båda i 20-årsåldern. Ja, det är helt sjukt. Jag kommer knappt ihåg att jag har varit 20. Nej, alltså att gå från 20 till 40 gick ju bra jävla mycket snabbare än att gå från, inte fan vet jag, 10 till 20.

Ja, jag har ju ett år, tre månader och fyra dagar kvar då som 30-åring, om man säger så. Eller på den. I 30-årsåldern. I 30-årsåldern, ja. Men det känns inte så gammalt med 40 längre, eller om det någonsin har egentligen har varit särskilt gammalt, men det är ju definitivt vuxet att vara 40.

Ja, det kan man väl lugnt säga. Ja, alltså juridiskt vuxen, det har jag varit sedan 2005 redan. Ja, men jag förstår precis vad du menar, såklart med det. Att det känns så, och ja, det är ju det.

Sveta, mamma sa till mig, ja du vet, när jag fyllde 40, då är jag farmor. Jag jävlar! Det är också fascinerande att tänka sig. Farmor. Ja, det är fan underhållsvärt, det är coolt.

Ja, jag får ju panik bara av blotta tanken av att ha ungar. Ja, men jag kommer ihåg nyårsafton då jag ville ta egna. Den nyårsafton där min farsa fyllde 40 och jag var tio år då.

Ja. Det är ett tag sedan. Det är snart 30 år sedan. Ja, men jag tänker tillbaka, fan, okej, 40 år, det är fan, oj, man blir lite äldre, så att säga. Och så, okej, 30 år sedan gjorde det, det är för fan as länge sedan.

Ja, visst. Du gick på södra skolan i Åmål, det är så länge sedan det kan bli. Ja. Ja, jag tänker bara hur världen såg ut för 20 år sedan, liksom. Det har hänt en del, men det här ska vi inte fastna i idag, va?

Nej, det var bara en liten reflektion, jag ville lyfta bara flasken. 40! Det är konstigare att gå från 30 till 40 än att gå från 20 till 30. Ja, absolut. Det är klart att det är.

Så det innebär att statistiskt så har jag snart levt halva mitt liv. Mm, och så går det bara fortare och fortare, tänk på det. Ja, det gör det ju, jag menar, när du är tonåring, alltså ett år är ju ganska lång tid, alltså procentuellt av din totala levnadstid.

Nej, det är klart att det beror på det. Och nu är ju ett år inte alls lika stor procent av levnadstid, så ett år går ju fort. Mm. Ska man planera någonting så får man ju tänka i år.

Men när man var tonåring, ja shit, i två veckor går det ju för fan as långt när man väntar på det här CSN-bidraget för att kunna köpa ett par kängor eller skivor. Ja, det är ju gött att den tiden är förbi i alla fall. Jag saknar inte att gå att vara 40 än 20.

Jo, verkligen. Så även om jag reflekterar över min ålder så är det ingenting jag har något problem med. Nej, jag förstår. Jag kan väl säga samma, helt enkelt. Så det är för jävla mysigt att du och Fredrik kom och hälsade på.

Ja, jag tänkte ju det att jag glömde ju att skriva grattis till dig i lördags. Och så gör ingenting. Nej, det är ju sånt som händer såklart, men ändå lite sådär svagt får man ju ändå säga.

Så jag tänkte att vi ska ändå dit, det blir en trevlig överraskning, tänkte jag sen. Ja, ja, ja, det tror jag får jag mycket. Meded mycket. Så, nåväl, så vill man hälsa mig grattis, säg det för dig själv när du lyssnar på det här så blir det bra så.

Just fan, jag har ju inte varit inne på Facebook någonting så jag får väl gå in och se vilka som har grattat. Jag brukar bli glad över att läsa grattis-hälsningar. Men man får också lite panik för man vill ju svara alla, men telefonen kraschar ju när man laddar de där medierna.

Det räcker med att du laddat ner typ tre, så går det ju inte. Ja, visst vet du. Så jag får väl göra och få läsa igenom dem och sen bara skriva på Facebook och säga tack för alla grattis-hälsningar, för jag tycker att det är kul.

Men, nej, jag släpper det. Det har varit förbannat jävla roligt att fylla år i alla fall. Ja, det förstår jag, det är alltid jävligt trevligt. Ja, har du lirat någonting?

Har jag? Jo, du, vet du vad? Jag fick ett infall. Jag har ju, jag tror jag fick det av dig för ganska många år sedan nu, men det är Star Wars Rogue Squadron 2, vad heter det, Rebel Strike eller vad fan heter det?

Något sånt tror jag. Jag kommer inte riktigt ihåg. Rogue Squadron 2 till Gamecube och så med den här HDMI-adaptern så att det skalas upp lite grann. Jag tror faktiskt att det är 720p som är själva upplösningen på tvn, men från konsolen så är det väl 480p.

Och så tror jag att den skalar upp det på tv till 720. Uppskalningen gör ju ingenting eftersom det är digital utgång, det pratade jag om i ett tidigare avsnitt, så att det är ju noll input lag att spela på en ny tv, vilket är för fan gudomligt. Ja, jag förstår.

Men det slog mig när jag körde den Rogue Squadron 2, för jag vet att jag testat det vid något tillfälle, det var väl då när jag fick det av dig så testade jag det att jag, okej, det här var svårt, men fan vad kul. För första Rogue Squadron spelade jag ganska mycket på PC, jag tyckte det var roligt. Klarade det dock aldrig för det är så jävla svårt.

Testade det på Nintendo 64 för något år sedan och kunde också bara konstatera att Battle of Hoth på det, när du ska liksom med hela jävla vajen och snurra runt, bara dra åt helvete vad svårt det är på Rogue Squadron. Begriper inte hur man gör. Det kan vara svettigt.

Absolut. Men så tänkte jag, fan, jag blir lite sugen på det här och så körde jag och nu har jag kört några banor och alltså Star Wars-känslan i det är ju topp-notch. Ja, det är riktigt, riktigt fast.

Jag kommer ihåg när jag lirade ju det absurt mycket, så jag kommer ihåg att man skulle ju få olika medaljer, du kan ju få brons, eller utan medalj för den delen, brons och silver och guld. Jag kommer ihåg att jag skulle ha guld på allt, fick jag för mig. Jag var relativt nära, det var inte många banor, men då hade jag ju till slut, det var någon, typ om jag hittade på nätet eller om det var någon av de här speltidningarna som liksom listade, ja, men exakt det här behöver du göra, så att man fick det väldigt, väldigt tydligt.

Men ofta så är det ju att man ska klara den på tid eller, ja, liksom hitta alla fiender. För vanligtvis så är det väl en liten sån här orange markör som visar åt vilket håll du ska flyga. Men vissa fiender då kan gömma sig på andra ställen på kartan, till exempel.

Och där kommer jag ihåg att när man insåg det, jaha, jag behöver flyga runt och leta och så ska det gå fort. Men till slut så nådde man ju det där, att det var helt omöjligt, typ. Att det var, som du sa, tillräckligt svårt att bara klara en bana.

Ja, det får jag väl ändå säga. Första banan är ju liksom dödsskärnan, slutscenen, eller vad man ska säga, i första filmen. Episod 4 alltså då, så att folk inte får panik.

Men det är den riktiga första filmen. Och man får känslan av att man spelar filmen. Det är bara åh, det här är så jävla mysigt, det är så jävla gött. Och missade typ hela tiden den här sista lilla torpeden man ska skicka ner för att spränga dödsskärnan bara.

Vart ska jag skjuta ens? Ja, precis. Men det gjorde ingenting och så sket det sig några gånger och så bara, jag är

Sen får nog bli ettan och tvåan på Gamecube 3 ändå på Wii. Ja, jag förstår. Yes, då är det Squadren 2. Top notch. Mhm. Kul. Och jag har, det är några veckor sedan nu, men jag tror inte att jag har pratat om det ändå.

För ännu fler år sedan så kom det ju faktiskt en Mortal Kombat-film som fungerade väldigt, väldigt bra. Det vi pratade om He-Man förra veckan, där den försökte vara lite rolig och det kändes som att den liksom inte tog He-Man på riktigt allvar och liksom bara körde He-Man fullt ut. Det gjorde ju Mortal Kombat, det var ju liksom, ja, nu är det fighting och det är barnsligt och vi skiter i det.

Och det blev jätte, jättescharmigt. Nu har jag sett tvåan. Och det var ju verkligen, verkligen mer av samma. Så jag var jätteunderhållen av den. Och man diggar ju de här karaktärerna som är med, de är ju faktiskt bra från spelet och gör sig jättebra i filmen också, tycker jag.

Sen tycker jag att det är lite så härligt att de, jag vet inte om man ska kalla det fanservice eller om de liksom hånar den här skådisen, men i den första filmen då skapar de liksom en helt ny karaktär som inte är med i spelen och låter han vara huvudperson. Det fick de ju lite kritik för. Men varför tar du inte bara någon av karaktärerna som redan finns?

Varför skapar ni en helt ny? Och det kan man ju köpa. Samtidigt så tycker jag att den var ganska bra och jag gillar den här skådisen faktiskt. Han var med i sista säsongen av Cobra Kai också och är den som Johnny slåss mot till sista.

Om du kommer ihåg honom. Alltså, det är många han slåss mot, jag vet inte vem han slåss mot till sista. Nej, jag förstår. Men man kan säga så här, han har ett väldigt bra face för den här typen av filmer, på något sätt.

Man köper honom som fighter och man köper honom som bad guy. Men då tycker jag att det är så härligt när uppföljaren kommer så är det någon regissör som konstaterar Shit, de gillar inte riktigt den här. Ska vi bara ha ihjäl honom tidigt?

Och så kör de bara på Mortal Kombat-karaktärer efter det. Jag kan tycka att det är rätt härligt sådär. Men jag kan ju också tycka att det måste vara väldigt, väldigt tråkigt för skådisen som känner nu får jag i alla fall kanske minst två, kanske en hel trilogi där jag kommer vara hjälte.

Ja, så det är lite både och sådär. Jag tyckte det, han dör ju på ett så väldigt, väldigt roligt sätt också. Som är en riktigt sån där finish him, liksom. För det finns tvåor nu va?

Ja, precis. Jag vet inte om den första dök upp på någon streamingtjänst eller om det var på typ SF Anytime och bara den här måste jag se någonting. Och så blev det aldrig av.

Jag kommer ihåg det. Den dök ju upp på HBO jätte, jättesnabbt efter bion. Jag tror att den gick ju plus på bio liksom, men inte någon sån här dunder, dunder-succé.

Men det kanske de inte behöver vara heller, tänker jag. Nej. Det känns inte som ett sånt IP folk flockas till bion för. Nej, exakt. När ett nytt spel kommer så är det fighting-entusiaster som köper det eftersom det var ju någon reboot som kom till typ Xbox 360 och Playstation 3 som gjorde att Mortal Kombat blev ett på riktigt bra fighting-spel.

För de tidigare är ju egentligen inte bra. De är roliga som fan att spela, men de är ju inte bra fighting-spel om man ska jämföra med Street Fighter 2 till exempel, som är typ bäst någonsin. Men den nya Mortal Kombat till Xbox 360 var väl liksom god fucking damn det här är bra.

Och sen har väl det typ tagit över med M&A. Ja, just det. Så det finns väl en fanbase uppenbarligen, men ja, det är ju inte som att släppa en Marvel-film där alla går och kollar på den även om det är skit.

Nej, exakt. Men sen tror jag väl att du skulle gilla både de här filmerna för vad de är, liksom. Och jag vet att jag säger det oftare och oftare i den här podden, tror jag.

Det kan det bero på vad jag ser för film numera, men att det är en riktig söndagsrulle, liksom. Regnigt, man går och köper sig en cola, eller vad är det? Två cheeseburgare, fyra cheeseburgare från McDonalds.

Och så ska man se Mortal Kombat, liksom, och så kommer man vara jätte, jättenöjd. Det låter som en regnig lördag eftermiddag också. Mm. Och sen är det så roligt, du vet, jag har ju sett henne i andra filmer.

Hon heter något på Jessica, tror jag. Men hon spelar Sonja Blade. Ja. Det är en sån katastrofinsats som man kan inte göra. Alltså, hon är så usel i de här filmerna och är det inte annars, så jag fattar inte vad det är som blir fel, liksom.

Men det blir ju på något vis charmen också i den här typen av filmer. Det gör ingenting, liksom, men det är verkligen katastrof. Jag tycker hon som är Sonja Blade i den första gamla Mortal Kombat-filmen, hon är ju bäst.

Ja, absolut. Hon ser inte särskilt mycket ut som Sonja Blade från spelet i den filmen, men hon är fortfarande bäst. Ja, men det vet jag inte om den här gör heller, men man köper att hon är Sonja Blade.

I alla fall. Men det är ett svinbra namn, men det skulle också se konstigt ut om Sonja Blade springer runt i gröna tights liksom och 80-tals aerobics-kläder. Det ser ju jätteknasigt ut, så det är väl klart att man får ändra litegrann.

Ja, precis. Sen måste jag ju säga, skådisen Carl Urban. Också bra namn. Ja, helt perfekt castad som Johnny Cage. Han bär väl den här filmen på sina axlar, i ärlighetens namn.

Kan inte du uttala hans namn på svenska? Carl Urban. Ja, det är ett bra namn. Det borde vara ett dubbelnamn. Carl Urban. Ja, det är bra. Varför heter han Johnny Cage?

Varför heter han inte bara Carl Urban? Karaktären borde ju heta Carl Urban. Ja, det hade rätt så. Carl med K. Men nu tänker man sig att det kommer säkert att bli en till, så man vill ju göra tre.

Och så är det väl upplagt lite sådär kan man säga. Man ser liksom att det finns en plott här som skulle kunna bygga upp för den tredje. Och du vet hur det blir så här No one's really dead, eller vad är det han säger i Luke Skywalker i någon av de där senare Star Wars-filmerna?

Nej, det funkar i såna här filmer också. Jaha, är han med igen? Varför då? Har de hittat en sten? Nu vet man, nu kan de hämta tillbaka alla som är döda också. Förutom den här snubben de hittar på till filmerna, antar jag.

Fan, var det i Mortal Kombat Armageddon som Liu Kang är zombie? Ja, det är möjligt. Det vet jag faktiskt inte, men det låter rimligt. Han dör i spelets kanonstory, i alla fall på den tiden.

Och sen är han med igen. Jag tror det är i Armageddon som han är med som en zombie. Ja, okej. Rimligt, det är det också, på något sätt. Jäkla dumt att ta död på en sån karaktär.

Han är ju typ huvudpersonen i allt det där. Det är ungefär som att, ja, vi ska släppa Street Fighter 7 nu. Då har vi bestämt att Ryu har blivit dödad av Bison. Och är en zombie.

Ja, eller en cyborg är han igen. Ja, det lät bra. Absolut. Jag skulle faktiskt kunna se Ryu i Street Fighter som en cyborg. Det kan jag också. Ja, det kommer bli grymt.

Nej, men de filmerna måste vi ju se. Ja, det måste du faktiskt. Men du, du har ju redan pratat lite Metroid här nu idag. Och jag tänkte att vi skulle göra det lite mer.

För jag har ju faktiskt ännu under sommaren, efter att du sa i podden, jag tror du sa att Super Metroid, det är ett sånt här spel, det finns ingenting som är dåligt med det. Det finns inte ens en sån här, till och med Zelda Ocarina, nej, till och med i A Link to the Past tror jag du sa, det finns vissa delar i det här spelet där man känner, åh nej, det här är lite jobbigt. Sen är det vrålblå, men det finns några få delar där man känner lite frustration.

Sånt finns inte alls i Met

Egentligen verkligen så långt ifrån ditt gebit man kan komma, men du har ju ändå kört dem. Och de älskar jag också, båda två för den delen. Men det var ju likadant där.

Jag märker ju att jag vet du vad jag tycker om vi ska ta ett litet sidospår till de spelen, så kan jag tycka att jag klarar den här bossen ganska snabbt. Och så säger folk, ja, men det var fan bra gjort. Ja, tack.

Och sen säger jag, jag fastnar på den här. Och då, va? På den? Och så vet du, jag fastnar på bossar som andra inte fastnar på. På något sätt. Och det kanske har att göra med att jag bygger ofta karaktärer som liksom slår hårt.

Och så kan jag nästan ta lite smällar. Men så finns det någon boss där den taktiken absolut inte funkar. Det är en tanky strength build, typ. Och så kommer man ju till slut till en boss där det inte funkar.

Jag vet att jag fick i Elden Ring fick jag byta till en bleed då för att klara en boss. Och då gick det mycket, mycket, mycket lättare. Och sen gick jag och bytte tillbaka sen till den originalbuilden då.

Ja. Och så gick det bra resten sen. Ja, bleed är ju så jävla OP i Elden Ring. Jag är glad över att jag körde det utan att ha läst det på internet, utan att jag upptäckte det själv.

Som säkert alla andra som spelade, men det är ändå jävligt tillfredsställande att upptäcka någonting själv. Att fan, vad bra det här var. Eller vad jävla bra det här funkar för mig.

Och så inser man att det här är ju superOP. Jaha. Då känner man sig också lite, okej, så jag har kört easy mode. Är det det ni försöker säga? Att jag är kass på det här egentligen?

Och sen använde jag ju den här double ganger, eller vad det nu heter, där man liksom kunde få en kopia av sig själv. Den hette inte double ganger, men något sånt. Nej, jag tappade helt, men de som har spelat Elden Ring vet vad du menar.

Och gick väl i panik när du syvde. Och det var väl naturligtvis så att det var väl också OP. I mellanåt får man ju säga. Och sen att du har den här hubvärlden som är precis som Hyrule Field.

Typ att mitten är tom och allting är längst kanterna. Ja, exakt. Och så kanske du hittar någonting roligt om du åker runt där. Det kan jag förstå att man inte gillar.

Jag tyckte att det var lite gött att ösa runt liksom med yrken där på en motorcykel. Men jag förstår också att det väl kanske inte är det man förknippar Metroid med. Nej, exakt.

Men någonting nytt kanske man vill ha för att det ska kännas fräscht. Och så vidare och så vidare. Egentligen så kanske jag borde vara mer negativ till Metroid Prime 4, men jag tyckte verkligen att det var skitkul.

Ja. Men alltså det som jag tror att folk har, som jag nästan hade trott att du skulle tycka var jobbigare, det är väl de här companions som finns. Som folk liksom tycker är, det tycker de väl är ett helt obegripligt val att ha med till och med.

Dels att det inte blir den här, man är inte ensam, de är i vägen och de är jobbiga. Men jag har tänkt lite på det här, hade det varit Emil för 10-15 år sedan så hade jag nog kanske tyckt samma. Men jag är väl kanske lite ödmjukare för att, ja men det här är ju en värld där det inte bara finns en människa.

Och det finns ju alltid, det har ju alltid stått i Ser Stories och sånt där. När man har läst instruktionsböcker att det finns en galactic federation. Att det här är, ja men som i Metroid eller Super Metroid att, ja men det finns forskare som Samus har pratat med, ända du ser av dem dock i spelet att de ligger döda där på den här basen.

Men jag vet inte, jag ser inte det som ett jättestort problem att de är med. Sen är det klart, det är ju inte så jättemycket Metroid. Nej. Och det känns också lite som en nödlösning när man får nya uppgraderingar av att den här, nu är den som har jag analyserat det här chipet och jag har gjort det så att vi kan installera det i din dräkt.

Men det är å andra sidan, tänker jag, alltså med lite fantasi, det som händer när man hittar items i de gamla spelen också att, okej, det här är grejer som är kompatibla med min dräkt. För att det är så folket gjort. Och det är också de som är med dräkten, så har de ju uppgraderingar.

Och det här ska vi installeras på något sätt, här får du se kanske mer hur det ser ut, tänker jag spontant. Ja, just det. Jag såg inte riktigt problemet, men jag förstår att folk inte gillar det.

Ja. Ja, så kan det vara. Då kan jag ju inte säga att jag inte ser problemet för vad dum jag är. Eller är det så här, jag ser inte problemet? Nej, men jag förstod vad du menade.

Jag tänkte inte ens att det skulle vara något som blev galet. Man får tänka på vad man säger så ingen blir kränkt, vet du. Ja, jag tror ingen blir kränkt av oss.

Det tror inte jag heller. Vi är fullkomliga. Ja, precis. Men var det något mer i Super Metroid som, när du tänker på det, att fan det här var inte så kul som jag tänkte eller det här var jobbigt?

Alltså var det något ställe i spelet eller något område? Eller som verkligen är kul för den delen? Nej, jag tycker väl egentligen att framåt när man, jag älskar ju hur slutet är.

För då är det väl tillbaka med den här briljanta spänningen där. Så när man kommer framåt och närmar sig Ridley, då tycker jag väl att det är jätte, jättebra. Men det tror jag att det är lite, det är nog den delen som jag har spelat mest.

Alltså jag kommer ihåg att jag spelade slutet på det ganska mycket. När farsan spelade och så ville du ta bossen och så blev det lite så här, nu vet jag, nu ska jag ner den här vägen och göra det här och så är det raksträcka mot mål nu. Så där är det ju väldigt bra.

Sen vet jag ju att jag lyckades ju fippla till det och det här är mer en rolig grej. När jag fick, jag körde ju med några sådana här save states för att vara lite på den säkra sidan ibland. Så för när jag, ja men nu ska jag ta mig över här, men jag sparar här en gång så slipper jag liksom förlora en massa liv nu.

Men då kommer jag ihåg att jag trodde ju att jag skulle lägga en superbomb vid det här röret. Och så hoppade,

Jag gick upp och tog mig vidare. Men sen så fastnade jag ju längre fram och sen Nej, men fan, det kan ju inte vara här jag ska gå. Jag har ju kört fast, jag kan ju inte röra mig i den här.

Fan, jag måste ha den där andra dräkten. Så tror jag att jag tänkte då, är du med på var jag är någonstans nu? Och sen kom jag ju inte tillbaka, för då sitter det en sån där, man ska skjuta med en, är det en missil man ska skjuta så att en dörr öppnas.

Ja, precis, den är på andra sidan så du kan inte nå den. Jag ska säga så här, inte en dörr utan en sån här port, eller vad man ska säga. Ja, men en port, eller vad man ska säga.

Ja, men du vet så här, Men fan, går det här att ta sig tillbaka? Det kan ju inte vara så att jag är helt utlost från spelet. Eller så är ju bara uppåt i det röda området.

Ja, men i alla fall så löste det sig till slut då så att jag fick ladda om en lite vilo och tänka Nej, det är inte dit jag ska nu. Och det var det inte heller. Så det ordnade sig till slut.

Men det var ju väl det närmaste jag kom till att Nej, jag skiter i det. Så, jag undrar hur mig själv. Sådana portar, just där själva du vet, den grejen man skjuter på.

Om den pekar mot vänster, så kan det ju med lite trix öppna en sån port från fel håll. Och då kan du siktas snett uppåt och så står du precis vid porten och sen ska du vända dig om så att du står med ryggen mot porten och så ska du trycka på styrkorset typ tre gånger eller vida bort. Och sen kan du vända på gubben och sen ska du hoppa samtidigt som du siktar snett uppåt fortfarande och precis, du ska hoppa och hoppa mot porten och precis när du slår huvudet i taket om man säger, då ska du skjuta en missil.

Ja, jag försökte det där, kan jag säga. Jag läste hur man skulle göra, men jag lyckades aldrig. Och jag tänkte, skitsamma. Jag trodde inte heller att jag skulle lyckas med det för jag hade sett någon göra det på en speedrun och jag bara, fan, kan man fan göra så?

Men jag blev ändå väldigt glad när jag bara, fan, det funkar. Så det är ju inte så svårt egentligen. Man får göra det några gånger. Ja, jag laddade om istället. Det är väl det smartaste.

Du vet att det är så jävla roligt med det där att jag hittade det där på en hemsida, gör så här och det är i skrift så låter det väldigt lätt. Men tryck tre gånger här och så hoppar du och skjuter så här. Då kan du öppna den.

Nej, och så hittar jag någon video istället. Jaha, det ska vara lite mer pixel perfect kanske. Men det gick aldrig. Men jag tror det har några frame windows för att jag tyckte också det där, ah shit, det där ser svårt ut.

Men jag provar och så vet jag att jag klarade på typ tredje försöket. Jag hade en jävla tur helt enkelt. Men du vet, bara det där faktumet att ja, det går och det går när jag gör det.

Ja, men du vet, det funkar när jag gör det. Det funkar inte bara när det är typ holes and goats eller vad han kallar sig som gör det, utan en vanlig dödlig som inte har suttit och streamat det där i 72 timmar i streck och resetat en miljard gånger. Utan vanliga dödliga kan också göra det där tricket.

Ja, jag kanske ska försöka gå tillbaka till det för jag har väl den sparad fortfarande där som jag är fast i fel område. Så jag får köra från den istället. Ja, varför inte?

Men sen, det kan kanske vara lite svårare med tajmingen eftersom det är emulerat. Sen tycker jag för sig att emulatorn på Switch online är helt okej. Men tajmingen blir ju lite annorlunda mot om du kör det här på Super Nintendo på en tjocktv.

Ja, såklart att det blir. Men då får man ju bara anpassa sig med att okej, men det är tre frames fördröjning. Så man kommer ju hitta en tajming. Ja, så är det. Yes, någonting mer här, sista kvarten typ?

Ja, ska jag inte försöka bli klar med Metroid Zero i alla fall? Oj, det är länge sedan, då får jag nog börja om, skulle jag tro. För det spelet är ju, jag vill ju, du vet, jag höll på att säga att det är ju inte särskilt svårt, men sen vet jag ju att vi har väl lite olika måttstockar med det när det gäller plattformsspel.

Ja, absolut. Men det spelet tycker jag ändå, och tycker är lite synd på ett sätt också, att där behöver du ju aldrig fundera på vart du ska någonstans. Nej, exakt.

Det finns en liten, hur var den nu? Det är ju till dig nåt år sedan här nu. Någon liten markering va? Eller hur fan är det? Ja, precis. Du rullar ihop dig i en boll och vi kör så stativ för de kan ju fylla på liv och missiler och grejer.

Det är också så här super easy mode. Och sen så plockar jag fram kartan och ser en liten prick som visar på kartan, dit ska du. Ja, okej. Bra. Ja, varför inte? Du ska göra massa grejer som leder dit, typ.

Ja, okej. Ja, men jag får väl ge det ett försök då. Varför inte? Och en annan grej som jag upplevde med Super Metroid, för din del så kanske det här inte är aktuellt överhuvudtaget, men å andra sidan så kan ju jag prata för de som lyssnar.

Ja, gör det. Men jag upplevde att Super Metroid blir ett roligare spel när man blir bättre på det. Ja, så är det ju, naturligtvis. Och då menar jag ju inte att det är så svårt så jag gav upp.

Ja, men du blir bättre. Du kommer bli bättre. Det är inte det där, utan om du har kört igenom det tio gånger, även om du kan det utantill, men det är ju så jäkla många grejer med kontrollen med alla walljumps och med superspecialbeams som du kan göra.

Eller ladda ditt liv när du har tio av alla missiler och powerbombar och fan det där. Men du har väl lite liv kvar så kan du fylla på ditt liv mot att du offrar din ammunition. Det spelet har ju så jävla många typer av input, alltså knapptryck och kombinationer som du egentligen inte behöver.

Men när du kan dem så kan du i princip göra vad fan du vill i spelet när du vill. Det tycker jag är banedesignsmässigt i Super Metroid är så jävla bra att det är anpassat för om du vill göra sequence breaks och sånt där. Att det känns som att de har tänkt ut även det där.

Ja, det finns mycket gömt i det, förstår jag. De sitter liksom på designmöte. Okej, men vi har designat världen att du är på de här ställena ungefär. Du kan hitta de här hemligheterna.

Och så kommer de på Ja, men vi kanske också ska tweaka de här banorna så att det här spelet fortfarande är relevant om 40 år. Ja, precis. De viktigaste vassa på är att kan ta en helt annan approach om de är tillräckligt duktiga.

Ja, det är coolt, skulle jag bara säga. Det var bara det. Och det är väl Nintendo-speldesign i ett jävla nötskal att om du vet hur man gör så kan du göra precis hur du vill bara om du bara är tillräckligt kreativ.

Super Mario 3 är väl också det här jätteklassiska spela Nintendo-grejen att du kan spara på massa grejer och oj, här var det en lite jobbig bana, men om du vet hur du gör så kan du ju bara Ta P-vingen och flyga förbi skiten då. Ja, exakt. Alltså, de har såna där.

Det är verkligen små detaljer, men som ändå gör att du kan ha din egna approach till saker. Och det megamaxade de ju verkligen med Breath of the Wild och Tears of the Kingdom. Ja, just det.

Jaha, det här pusslet ska du lösa så här fast du kan göra så här om du vet vad du gör och hur det funkar. Fine, gör så. Och det är ju måste ju vara genomtänkt att Okej, man ska klara den här banan på det här sättet, men vi skulle ju kunna göra att det funkar på hundra andra sätt eftersom människor tänker kanske så här istället.

Ja, då gör vi så att det funkar också, men vi säger inte det rakt ut. Jag tycker att hela den grejen lyser igenom i Super Metroid rätt väl tycker jag, men den kanske gör det först när du har kört igenom det några gånger. Spe

Blir det väl kanske lite gaming under eftermiddagen, men rutinen sitter lite mer. Ja, det är samma här faktiskt. Jag har spelat så jävla mycket i sommar, så det kan vara faktiskt vara nyttigt att ta en liten paus.

Och så är det att försöka väl kolla på lite serier och sådär, men jag har ingen serie som spontant egentligen jag ska ta upp i podden, inte än i alla fall. Det är en som jag är väldigt glad såklart, som jag tyckte var förvånansvärt bra och lagom långsam, men det kan jag ta nästa gång vi spelar in om jag kommer ihåg det. Gör så, det blir väl jättebra.

Ja, men ska jag tacka så mycket då för att alla har lyssnat ännu en vecka? Ja, det kan du göra nu. Ja, tack så mycket för att ni har lyssnat. Och jag vill tacka alla tre gånger.

Vi ses, swäg!