#403 - Karin Olsson om mediekritik eller kampanjen mot media

Ibland händer det att något kan kännas kul i stunden men så vaknar man upp med huvudvärk i ett grekiskt hotellrum där ACn har slutat fungera med en sträv tunga som känns som sandpapper. Först tänker man, var jag verkligen tvungen att gå så hårt åt den amerikanska presidentens fru? Almedalsveckan ägde rum mellan den 22 och den 26 juni.

Det var en sista urladdning innan semestern för alla som arbetar i och kring politiken. Där och då, den 25 juni, just när engagemanget var som mest brinnande, skrev hon på X Kan du inte bjuda in mig till God Ton så vi får prata ut någon gång? Jag börjar ledsna på det här bjebbandet.

Sedan kom semestern och dammet som rivits upp på slagfältet la sig som ett tungt strastäcke över henne. Nu sitter hon här och ångrar sig mer än TT-mannen på den grekiska ön. Men hon inser att när hon var den som önskade att få komma till podden så kunde hon rimligtvis inte tacka nej när erbjudandet kom.

Och för det är vi mycket glada för idag säger vi varmt välkomna tillbaka till God Ton till Expressens biträdande chefredaktör och varje journalists reservationslösa försvarare Karin Olsson. Tack så mycket. Vilken fantastisk introduktion.

Varför ville du komma till oss och varför ångrar du dig idag? Nej men du och jag har hållit på och gafflat på X från tid till annan och så. Och då tänkte jag att vi kanske bara ska prata ut istället.

Ja, för de som inte följer mig eller dig slaviskt på X, vad är det vi tenderar att gaffla om? Framförallt om journalistik är det ju. Och jag har ju varit med i God Ton en gång tidigare och det handlade om en publicering som blev väldigt kritiserad och då kom jag till podden och vi pratade om den och annat.

Och sedan har det väl fortsatt så. Och jag har ju en podd på Expressen som är en ganska nischad mediepodd som jag tror att du är en flitig lyssnare på och brukar kommentera. Så då tänkte jag att det kanske är lika bra att mötas och prata lite längre.

Och jag är väldigt, väldigt glad över det. Bara en sån här... Vad ska hon ska också? Ja, man försöker. Men alltså, en jättebred fråga, men det är väl så man ska jobba när man är journalist och det är inte en skyddad titel, så se mig som en sån.

Hur viktig är sanningen för dig? Väldigt viktig. Journalistik är ju en sanningssökande verksamhet där man ska försöka återge den så väl man bara kan. Det innebär inte att all journalistik blir perfekt, men all journalistik måste vara sanningssökande om den ska kunna inge förtroende och för att den ska kunna ha ett existensberättigande.

Det är liksom... Man kan nog hitta många kianor i min kritik, men en sån är att jag håller inte med dig. Alltså, jag håller med dig om att det borde vara ambitionen.

Jag håller inte med dig om att det är så ni arbetar. Jag skulle säga att ni arbetar rätt ofta utifrån det omvända. Alltså, hur långt... Är det här någonting som säljer?

Är det osant? Om det är osant, ja, men då kan vi inte köra på det. Men säljer det och för den sakens skull inte är sant, men det glider bort från sanningarna, då är det att det säljer som spelar större roll.

Så tycker jag man, framförallt inom kvällspressen, agerar ganska så ofta. Att man inte är sanningssökande. Kan det ibland vara att det känns sant? Ja, eller att det ger klick.

Nu är det inte det klick längre. Jag vet att det där är ett sånt där som väcker allergin i journalister som vet någonting om saken. Det är inte klick, men det ger läsningar, det ger spridning.

Jag tänker så här, vad är mest sant av de här två påståendena? Allmänheten förleds av gammelmedia. Gammelmedia står på folkets sida. Ja, i så fall av de två är det ju att gammelmedia står på folkets sida.

Men alltså så här, var du involverad i något runt den av Expressen-koncernen anlitade vdn som greps med kokain? Ja, absolut. Du vet vad jag är ute efter. Ni har i en brinnande valrörelse använt en bild på Jimmy Åkesson och skrivit rubriken SD anlitad vd greps av polis med kokain.

Och sanningen är att Jimmy Åkesson, tyvärr får man ju lov att säga, är helt fyrkantig och rigid runt narkotika-politiken. Och han ruckar sig inte en millimeter. Och anledningen till det är att han tycker att knark är smutsigt och samhällsskadligt.

Och det här då, den här nyheten rör en person vars bolag har använts av TV4, via Play, Nordiska museet, Netflix, Red Bull, flera politiska partier och Expressens ägarbolag. Och du vet mer än de allra flesta genom sådana här heatmaps som visar hur många som faktiskt trycker sig vidare i artiklar och så där. Det är absolut inte alla som läser en hel artikel, utan många scrollar vidare och kanske bara tar till sig en rubrik.

Andra läser bara ingressen och så vidare. När den här typen av texter kommer i en stridsström ser du en risk för att människor får en verklighetsuppfattning som inte är sann och att Expressen i allra högsta grad är bidragande till det? Det är ju inte sanningssökande man sysslar med här.

Om vi ska ta bakgrunden till just den artikeln så handlar det om att det här bolaget som SD använde tidigare för att göra merch och produkter och så. Ja, precis. Bland annat sådana uppgifter som man har.

Man är uppdragen. Ja, ja. Jag är inte superdetaljnivåinsatt exakt vad man har använt allting till här. Men grunden var någon typ av produktrelation man har till det här bolaget som man hade tidigare.

Den kvinnan som man använde då, som kallades lite för SDs fixare. Hon gick ju senare till Kalafakta och blev en källa till Kalafakta i ett stort granskande SD-reportage. SD anklagar henne för bedrägeri.

Det här var en av de stora SD-granskningarna under det senaste året. Då tyckte vi att det hade ett nyhetsvärde att det nya bolaget också, man gör sig av med det här som man tyckte var dåligt och fel och anklagar för bedrägeri. Och sen det nya så har man en vd som har åkt fast för narkotikabrott.

Det tyckte vi hade ett nyhetsvärde och skrev en artikel där SD kommer till tals. Och ja, det var liksom pikant. Det var inte vårt största SD-gräv. Det var en artikel.

Sen får man gärna tycka att det var dåligt, att den rubriken var för tillspetsad. Jag svarar gärna på den kritiken. Vad svarar du på den kritiken då? Ja, det är ju det jag gör nu.

Nej, nu svarar du. Ta ett metalagret mellan svaret och... Det här är en diskussion vi kan föra, svarar du ungefär. Varför skulle... Det vore extremt orättvist att säga Bonnier, anlitad vd.

Om Fria Tider hade skrivit så här, Bonnier anlitad vd åker fast med kokain. Jag hade tyckt att det var extremt skevt. Tycker du inte att det är skevt? Att Expressens ägarbolag också anlitar bolaget.

Det kan jag vara transparent med att det visste inte vi. Vi har inte insikt i vilka företag som man anlitar. Men om jag säger så här, jag tycker att diskussionen runt den artikeln bär viss relevans.

Att jag tycker att man kan fundera över om det blev för långsökt. Eller om... Jag tycker att den är intressant att diskutera. Vi tyckte att det var pikant att det nya bolaget, som man gör sig av med det här, som man tyckte var dåligt och fel, och anklagar för bedrägeri.

Och sen det nya så har man en vd som har åkt fast för narkotikabrott. Det är ju pikant. Men pikant, är det sanningssökande? Det är ju bara pikant när ni tar upp det och framar det så.

Det är det enda pikanta med det. Ja. Alltså, det vore ju väldigt pikant om Bonniers hade använt något annat bolag och så byter man till det här bolaget. Så det är ju jättepikant för Bonniers, men det är ju extremt orättvist att frama det så.

Och då vill jag också säga, ja, man kan ha en diskussion. Jag vet att man kan ha det. Jag har läst grundlagen. Jag vet att vi kan ha en diskussion om det. Frågan är om det är Menar, det finns ju ett väldigt brett spektrum av och en jättebra redaktion kan ibland göra en dålig artikel.

Precis som en välfungerande sjukvård ibland kan det ha fall av felbedömningar, vanvård, medicinska skandaler, utan att man dömer ut hela vårdsystemet som sådant. Så jag tycker att det är jättebra att vi har mediekritik och att man är på oss hela tiden. Men jag tycker att det har ju spårat, tycker jag, när man säger att det finns inget värde i redaktionella medier.

Nu, om vi inte byter ämne, om vi går tillbaka för just det här vill jag gå tillbaka till. Jag minns ändå, jag har aldrig brytit mot lagen i mitt verk. Men jag har blivit anklagad då för att piska upp hatstansar och så.

Ett av alla, det finns nog ingen media som inte har skrivit om det. Och då undrar jag, varför skriver man ut journalistens namn, men inte rubriksättarens namn? Ja, jag vet faktiskt inte.

Det är en journalistisk tradition egentligen att redigera. Jag tror faktiskt att i vissa pappers-tidningar att det har varit eller är så att den som har redigerat sidan står längst ner. Fast nu med ettan till exempel, alltså på startsidan och allting sånt.

Det finns ingen spår, det är tekniskt sett jättelätt att lösa. Fast på Expressens etta som står längst ner, webbredaktör i tjänst just nu. Ja, i tjänst, ja. Vilket betyder att det är ingen spårbarhet.

Jag kan gå och se vem som är i tjänst nu. Men varför vill man ha det, är det för att man ska kunna jaga den människan? Varför ska det finnas något ansvarsutkrävande?

Men det finns ju, vi har ju en utgivare. Jag frågade varför det ska finnas det. Varför ska det finnas ett ansvarsutkrävande? Ja, för att det är ett fundament att man kan granska även medger och att man kan ställa kritiska frågor om innehållet.

Man kan i förlängningen stämma någon för förtal. Man kan anmäla till medieombudsmannen. Man kan försöka få UK att bli intresserade. Och det handlar ju om att man ska kunna svara för fel och brister och ha någon som ansvarar för en verksamhet.

Varför har ett företag en vd? Ja, precis. Det är ju känt vem som är vdn. Men det jag menar är att om du bara skjuter ansvaret på en mr X eller högt upp i organisationen.

Ja, skjut inte ansvaret på någon. Jag menar din bransch. Ja, men det var inte jag som satte rubriken. Det var ju mr X som satte rubriken. Nej, det var kanske en spetsig rubrik.

Det är ju jättevanligt att det var kanske en lite spetsig rubrik. Det var ju typ deras sak själv. Alltså det var liksom så här, ja det här kan man ju diskutera huruvida det är.

Men det är i alla fall inte mot lagen. Och då är det så här, trumpeta faran är över, fortsätt så som vi alltid har gjort. Alltså det finns en poäng i om det står vem som har skrivit rubriken och vem som har satt bilden.

Då finns det en poäng i att då kan en jobbig jävel som jag skriva ut det på X. Anders Andersson gjorde den här rubriken. Och då kan det bli, titta vad jag eldar på min hatfans.

Och så säger de så här, bu Anders Andersson, det där borde du inte göra. Det blir handlingsdirigerande för Anders Andersson. Inte som i att han ska få sparken, inte som i att han inte ska göra sitt jobb.

Utan som att så här, känn lite jävla ansvar för vad du gör. Alltså det är liksom det som är ansvarsutkrävande på personligt plan. Men istället så ska man höja upp det till en så här, Mr X.

Eller inte ens det, utan man ska höja upp det till sådana här ansvarsutvidgare. Jag tror faktiskt att många redigerare och webbredaktörer och digitala designers skulle gillat det med. Jag tror att de många gånger känner att så här, här gör vi massa jobb.

Jag står och bajlar på reportern. Men mitt arbete syns inte. Så jag tycker att det är en intressant reflektion. Jag har själv inte haft den. Jag tycker kanske inte att det är liksom, för att man ska kunna bli kritiserad på X.

Att det är liksom mer en stormvind. Det var ju typ deras sak själv nu. Alltså det var liksom så här, ja det här kan man ju diskutera huruvida det är. Men det är i alla fall inte liksom emot lagen.

Och då är det så här, trumpeta faran är över, fortsätt så som vi alltid har gjort. Alltså det finns en poäng i om det står vem som har skrivit rubriken och vem som har satt bilden. Då finns det en poäng i att då kan en jobbig jävel som jag skriva ut det på X.

Anders Andersson gjorde den här rubriken. Och då kan det bli, titta vad jag eldar på min hatfans. Och så säger de så här, bu Anders Andersson, det där borde du inte göra.

Det blir handlingsdirigerande för Anders Andersson. Inte som i att han ska få sparken. Inte som i att han inte ska göra sitt jobb. Utan som att så här, känn lite jävla ansvar för vad du gör.

Alltså det är liksom det som är ansvarsutkrävande på personligt plan. Men istället så ska man höja upp det till en så här, Mr X. Eller inte ens det, utan man ska höja upp det till sådana här ansvarsutvidgare.

Jag tror faktiskt att många redigerare och webbredaktörer och digitala designers skulle gillat det med. Jag tror att de många gånger känner att så här, här gör vi massa jobb. Jag står och bajlar in på reportern.

Men mitt arbete syns inte. Så jag tycker att det är en intressant reflektion. Jag har själv inte haft den. Jag tycker kanske inte att det är liksom, för att man ska kunna bli kritiserad på X.

Att det är liksom mer en stormvind. Nej, det var ju typ deras sak själv nu. Alltså det var liksom så här, ja det här kan man ju diskutera huruvida det är. Men det är i alla fall inte liksom emot lagen.

Och då är det så här, trumpeta faran är över, fortsätt så som vi alltid har gjort. Alltså det finns en poäng i om det står vem som har skrivit rubriken och vem som har satt bilden. Då finns det en poäng i att då kan en jobbig jävel som jag skriva ut det på X.

Anders Andersson gjorde den här rubriken. Och då kan det bli, titta vad jag eldar på min hatfans. Och så säger de så här, bu Anders Andersson, det där borde du inte göra.

Det blir handlingsdirigerande för Anders Andersson. Inte som i att han ska få sparken, inte som i att han inte ska göra sitt jobb. Utan som att så här, känn lite jävla ansvar för vad du gör.

Alltså det är liksom det som är ansvarsutkrävande på personligt plan. Men istället så ska man höja upp det till en så här, Mr X. Eller inte ens det, utan man ska höja upp det till sådana här ansvarsutvidgare.

Jag tror faktiskt att många redigerare och webbredaktörer och digitala designers skulle gillat det med. Jag tror att de många gånger känner att så här, här gör vi massa jobb. Jag står och bajlar in på reportern.

Men mitt arbete syns inte. Så jag tycker att det är en intressant reflektion. Jag har själv inte haft den. Jag tycker kanske inte att det är, för att man ska kunna bli kritiserad på X.

Att det är liksom mer en stormvind. Det är en generell. Jag tycker att det är en intressant reflektion, jag har inte hört den innan. Det var en ny take. Får jag bara fråga dig, är folk som inte är anonyma på X, är de mer modererade än folk som är anonyma?

Det skulle jag säga generellt sett att det är så. Tror du inte det är den funktionen är allmänmänsklig? Ja, men det jag ska säga är att om det är en publicering som är kontroversiell eller liksom en tung granskning.

Då har ju alltid någon annan också sett helheten. Ja, men journalisten skriver ju ut sitt namn. Och jag tror det är modererande, jämfört med att ha anonyma journalister.

Ta ledarsidan som ibland skriver anonyma ledarskribenter. Det har en jätteviktig poäng. För ibland är det edgy och man vill inte stå ensam. Den osignerade ledaren är till för att visa tidningens röst.

Visa att det här är större än den enskilda skribenten. Det här är Expressens åsikt. Så det tycker jag är en fin presstradition som man ska värna Selektion för journalistkåren, precis som det finns en selektion för barnmorskor eller brandmän.

Det vill säga att lika finner lika. De som är på ett visst sätt söker sig till barnmorskeyrket. De som är på ett annat sätt söker sig till brandmannayrket och de som är på ett tredje sätt söker sig till journalistyrket.

Kommer det därmed, givet den selektionen som sker naturligt, uppstå en slagsida i journalistiken som gör att journalistiken sker utifrån en uppfattning om världen som är representativ för gruppen journalister snarare än för gruppen människor eller medborgare eller sanningen? Alltså, ja, jag tillhör inte de publicister som pratar om journalistik som att det är närmast en klinisk vetenskap där man befinner sig i ett laboratorium. Journalistik görs ju av människor och kommer bära en mänsklig prägel.

Det är helt ofrånkomligt. Vi har haft väldigt mycket diskussioner i branschen om hur är mångfalden på redaktionen? De som går journalisthögskolorna är det väldigt ofta homogena klasser när många kommer från medelklass och övermedelklass.

Har högre utbildning i släkten. Alltså att det har akademiserats väldigt mycket. Oftast från SAM, inte så himla mycket natur. Exakt, problem. Så det här har ju ältats i branschen att det är ett problem att journalistkåren är förhållandevis homogen.

Det innebär inte att den är helt homogen, det är den verkligen inte. Det finns faktiskt alla möjliga människor. Men självklart så, all journalistik kommer ju från en utkiksplats.

Så här ser vi på världen. Och jag tycker inte det är kontroversiellt att säga det. Jag tror att en del kanske tycker det för att man är rädd att det ska göra att man ifrågasätter journalistiken och säger att den inte är giltig eller att den är korrumperad och så.

Men Expressen är en liberal tidning. Vi driver opinionsbildning på ledarplats. Helt öppet. Men självklart, i bred mening har vi ett liberalt perspektiv på världen.

Nu är det liberala perspektivet väldigt mainstream. Det var inte riktigt det på samma sätt när tidningen grundades 1944. Då var ju Sverige ett lite mer homogent, konservativt samhälle.

Då kom Expressen och skrev ganska mycket om jämställdhet mellan kvinnor och män. Det var rätt kontroversiellt då, på det sättet Expressen drev det. Vi, till exempel, var på 70-talet var Expressen väldigt drivande i att bevaka straffen för våldtäkt och avtabulisera våldtäkt.

Också liksom stack ut att Expressen var intresserad av detta och uppmärksammade detta på ett nytt sätt. Man skrev om barnuppfostran på ett sätt som var kontroversiellt i Sverige då. Ett mer icke-auktoritärt sätt att uppfostra barn.

Det kom sig av att Expressen var liberal tidning med en liberal syn på världen, vilket också speglar sig i nyhetsvärderingen. Och det tycker jag är helt okontroversiellt att säga att det är på det sättet. Men det innebär inte att journalistiken inte ska ge en så allsidig bild som möjligt.

Att man inte ska vara, man får inte förvränga fakta. Man ska ge en rättvis bild av ett skeende. Men vad man intresserar sig för kommer ju från en nyhetsvärdering som i olika utsträckning kan vara präglad av en syn på världen.

Jag måste få kort bara i en mening återgå till en grej du sa tidigare. Och sen ska jag kroka i en annan grej. Men för du sa någonting tidigare i stil med, jag kommer inte ihåg exakta orden, om att typ så tillskriver du mig att jag hade skrivit att min dotter lärde sig gå idag.

Ungefär som att jag liksom avfärdar all traditionell journalistik som är... Jag uppfattar det precis så. Och samtidigt när du sitter och pratar om det här nu så säger du så här, ja men det kommer självklart präglas av en människa, det sker inte av någon robot eller något sånt där.

Min analys här är ju att det kommer ske av en robot. Alltså det är det som är grejen. Jag säger inte att det är uselt i alla delar av det som sker nu. Jag säger att i och med AI, det som håller på att ske, så kommer alltså den mänskliga faktorn i allt, i form av fel, i form av preferenser, i allt det, kommer ju raderas ut.

Så det är en analys snarare än en önskan. Vi gläder mig i så fall. Men vänta, vad tror jag då på sista raden? Är det bara positivt? Ja alltså just rörande det vi pratar om nu, alltså nyhetsvärdering och sådär, ja då tror jag att det bara är positivt.

Jag tror att det på det stora hela kommer vara mer positivt än negativt. Men är det bara positivt? Nej, det tror jag inte. Men jag vill bara spela upp ett klipp.

Få bara säga en sak om AI. Men vet du vad AI gör idag? De suger ju upp det som står på alla nyhetssajterna och gör en sammanfattning. Så det är inte så att det här är att de hämtar in totalt objektiva fakta överallt som aldrig kan ifrågasättas av någon.

AI-koker bara ihop allt som redan står någonstans. AI är ju inte perfekt idag. AI kommer förmodligen inte vara perfekt imorgon. Det här var en analys av vad som komma skall.

Jag har väldigt svårt att se att min dotter, när hon är 42 år, kommer vända sig till redaktionellt innehåll för att söka sanning. Hon kommer vara helt utelämnad till opinionsbildare. Nej, men var kommer den sanningssökande informationen att vara då i samhället?

Om det inte finns redaktionella medier eller hon inte kommer ta del av det. Är inte det en väldigt mörk, är inte det en dyster... Nej, nej. En AI, alltså delvis så, det känns som att folk loggade in på ChatGPT-3 och sen skrev lite och tyckte att den var lite kajko och så gick vidare.

De senaste AI-modellerna, vad de gör när jag ber den läsa en nyhet, exempelvis, är att den tar in den nyheten och gör det från flera olika källor. Därutöver, i och med att den kan naturkunskap, så ifrågasätter den ju också vissa utgångspunkter som artikeln då tar. Alltså, det har funnits gott om artiklar jag har läst i, inte bara Expressen, utan nästan alla där det kan vara till exempel, Ja, men det är varmt väder, det brinner i Spanien.

Okej, vad är orsakerna till det? Och då ringer man någon klimatforskare som får prata om det. Men just den branden kanske visar sig att, nej, men det är förvånansvärt få bränder i Spanien i år jämfört med vanliga år.

Nej, men just vad gäller vetenskap så har vi jättestor nytta av AI. Vi har skapat en funktion, en AI-funktion, där vi bara kan tanka in en hel vetenskaplig studie. Så går den igenom ett antal kriterier och ser, är den här studien kvalitativ eller inte?

Som gör ett första urval, så vi har jättebra nytta av det. Vi har verkligen styrt upp vår vetenskapsjournalistik väldigt mycket. Det har funnits stora brister i den historiskt.

Men även politisk journalistik, även samhällsjournalistik... Vi kan säkert ha väldigt mycket nytta av AI i att hämta information och bearbeta och fylla i journalisters kunskapsluckor. Absolut.

För i Sverige har vi särskilt en sån brist i och med att Sverige är lite unikt med att man har en specifik journalistutbildning. Det är ju väldigt unikt. Runt om i världen så pluggar folk någonting och sen pluggar man journalistik på det.

Precis, jag har inte gått någon journalistutbildning själv. Nej, men jag håller med dig att jag tycker att det är ett problem att så många journalister kommer från journalistutbildningarna. Och de två senaste som jag personligen har varit ansvarig för att rekrytera och anställa, ingen av dem har någon journalistutbildning men är fruktansvärt duktiga personer.

Så jag tror att man behöver bredda rekryteringen. Men i alla fall, när du gästade sista måltiden så var du i mina ögon oväntat tydlig och det har du varit nu också angående den här problematiken som jag ser det med journalistkårens homogenitet. Och att den ger en slagsida som gör att man...

Jag säger inte att den alltid ger en slagsida, men jag menar att både en tidningsinriktning kan påverka nyhetsvärderingen. Och jag menar att det samlade journalistkollektivets bakgrunder och kunskaper också kan påverka hur journalistiken blir. Men min grundinställning är ju att jag tycker att man kan diskutera många brister I sanningssökande och journalismen är sanningssökande.

Du hävdade att Bolin hade sagt att Lisa Röstlund är suspekt och korrumperad. Det har han aldrig sagt. Sen påstod du att Bolin hade dömt ut hela Dagens Nyheter för att vara vänstervriden.

Det har han inte heller sagt. Och nu i veckan har det då ordfäktats på X med Sakine Madon. Kanske uttalar jag hennes namn fel, men jag är inte bättre än så. Men där skrev du bland annat, och här möjligen läste jag dig fel, men du skrev så här.

Har man inget bättre för sig än att påstå att kvart och Holmberg är vänstervridna utifrån ett sakligt exempel. Och jag bara, för mig formas frågan, har Sakine Madon sagt att kvart och Holmberg i sig är vänstervridna? Eller har hon kritiserat att de högläste från en person på vänsterkanten på ett sätt som man inte brukar göra med högeropinionstexter och som också riskerar att skada SVT:s anseende inom just högern?

Och då måste jag säga att jag tycker att det begär väldigt mycket när man står i en debatt som jag och Carl-Oskar Bolin gjorde i Almedalen. Och jag ville uttrycka andemeningen i hans tweet och drog det ur minnet. Jag kunde inte exakt citera vad det var han hade skrivit ur minnet.

Jag förstår det. Jag påstående fot. Jag sa det jag tyckte var andemeningen av hans tweet. Att han direkt efter granskningen som Aftonbladet gjort av Birgitta Edsberg, att han direkt efteråt där skriver en tweet om den granskande reporten om någonting som hon har gjort.

Jag menar att andemeningen av det som han gjorde var att försöka misstänkliggöra henne. Att hon inte var en seriös journalist utan någon slags... Och för mig är det liksom, det var andemeningen av det han gjorde.

Och alla tolkade det så. Men då är det så här, nej jag sa inte exakt så. Alltså det blir en totalt bokstavlig... Fast du gör ju samma sak mot honom senare. För du har ju lagt ut.

Nu har inte jag tyvärr klipp på det här. Men då har ni rallerat över att han angående hans oklippta versioner av intervjuer som han har lagt ut vid ett tillfälle, vid ett tillfälle som han sen reviderar, så säger han så här, jag lägger ut en okänsurierad version och sen så säger han oklippt version senare. Då dyker ni ner på begreppet okänsurierad och vill ha det till att ministern säger att du har censurerat honom.

Det gör han ju inte, det fattar väl du också. Precis som du där i stunden uttryckte någonting som liksom så här, ja men okej det blev inte exakt de orden du önskade. Fair enough, jag fattar det.

Du menade inte att tillskriva någon felaktiga citat, jag förstår det. Det är tal och det är debatt, det är lugnt. Men det är inte fan har han gjort det heller. Nej men jag vill ha lite större välvilja där.

Ja, du har helt olika måttstockar. Jag noterade det väldigt mycket i att folk är väldigt färgade när man läser något så är man ju väldigt färgad av ens bild av den personen. Jag noterade att ju längre tiden gick i min offentlighet desto mer illvilligt blev läsningen för man tänkte, det är den här arga killen som är förbannad när han skriver det här.

Ja, man ligger med en sån här vilopuls som Gunde och skiter fullständigt i situationerna och folk tror att man är rasande. Det där citatet gick att läsa på många sätt, men folk fyller det med uppsåt. Men han menar inte att misskarakterisera den här granskande journalisten eller?

Ska jag säga hur jag förstår honom? Jag förstår honom på det sättet som du förut blottlä. Alltså att du hade ingen som helst koll på det när du gav dig in i den här debatten.

Du tog hennes parti utan att veta någonting om deras konflikt. Och han var tvungen att förklara för dig och då bara hemfällde du till en rätt rätt punkt som var ganska, alltså förlåt mig, men den var ju ganska patetisk. Han säger så här, angående Lisa Röstlund så har hon varit ute efter mig i tre års tid.

Det här är fritt från minnet nu, det här är inte ett citat, men hon har varit ute efter mig i tre års tid och haft en anklagelseakt som bygger på att jag kan resa genom tiden. Storyn där är ju alltså att Peter Wendblad bland annat från Svenska Dagbladet och flera andra har skrivit om hennes, alltså det var en kvinna som var Rebellmamman. Det var en kvinna som var med av Rebellmammorna som är en del av Extinction Rebellion som alltså ägnar sig åt kriminalitet, det vill säga inte civilolydnad enligt den definitionen som Greenpeace sysslar med till exempel.

Utan det här är folk som agerar maskerat och liknande. Det är alltså närma sig terror. Hon är en del av en undergruppering till dem som heter Rebellmamorna. Rebellmamorna har alltså ett jättestarkt stöd för en kvinna som jobbade, som hade en provanställning på Energimyndigheten.

Den provanställningen avslutades på grund av hennes engagemang. Det här var ju en säkerhetsklassad, säkerhetskänslig anställning. Den avslutades. Du behöver inte fortsätta en provanställning.

Du kan avsluta den helt utan motivering, det vet ju du som chef. Det är liksom ingenting. Det är en icke-nyhet att man avslutar en provanställning. Och den människans provanställning avslutades just för att det här är en säkerhetskänslig position och hon var en del av en organisation som sysslar med den typen av aktiviteter.

Och då drar ju hela maskineriet som backar upp henne igång där denna Frida är en av dem. Hon då, vem är hon? Jo, hon är alltså på deras hemsida, som är en del av Extinction Rebellions hemsida.

Där står en sak. Lisa, för du sa Frida. Jag menade Lisa Röstlund. Hon säger så här, vi vill att den här boken som hon har skrivit ska hamna på alla svenska redaktioner.

Så de har en kampanj där de driver att den ska säljas och så ska den hamna på alla svenska redaktioner. Så hon får alltså pengar i fickan. Men det är inte hon som har engagerat dem till det här.

Hade du sagt samma sak om detta var en islamistisk kampskrift och så dyker det upp på en IS-hemsida? Hon får ju deg ifrån den här organisationen genom att de är engagerade i att hennes kampskrift ska ut på alla redaktioner. Och hon är också allierad med den här...

Vänta, jag måste bara säga det. Jag är inte tillräckligt påläst om varför Gavriell Liner hade gått in i det här. Jo, för att hon är journalist. Nej, min poäng var att när hon hade gjort den här granskningen av follökna, som visade att ett visst antal, eller att en stor del av intagna på svenska fängelser hade utländsk bakgrund.

Sånt fick inte alltid en plats i nyhetsförmedlingen som det förtjänade. Så när media kritiseras från högerhåll benämns det som högerpopulism och avfärdas som högerspinn och konspirationsteorier. Och samtidigt har vi en av de mest meriterade journalisterna på SVT som säger att hon har sett det här med egna ögon.

Det hon beskriver är att journalister inte har kunnat hålla sin journalistik opåverkad av deras personliga åsikter och preferenser rörande då SD. Och då kan man ju fråga sig så här, okej, vad har hänt sen dess? Har alla de här journalisterna lämnat journalistyrket?

Eller har vi anledning att tro att de fortfarande idag arbetar som journalister och att deras åsikter då fortfarande idag påverkar deras journalistik? Alltså, hon säger det, du talar om utsiktsplatserna och liksom den konservativa vita fläcken och så där. Och så ser vi förtroendesiffrorna från bland annat rörande public service, som de gärna säger är höga, men de är ju stagnerande inom framför allt högerhåll.

Och när den kritiken riktas så bara avfärdas det som högerspinn och det är oproportionerligt och så vidare. Alltså, ser du inte mönstret här? Ja, det här som Anna Hedenmo tar upp...

Meet Fin, the single customer agent made for the entire journey. From qualifying sales leads to resolving support issues, Fin works across teams carrying context from one conversation to the next. Learn more at fin.

ai. Jag vet inte om jag skulle formulera det exakt så, men det har ju varit en stor debatt där många redaktionella företrädare har varit självkritiska och sagt att Ja, men det var för lågt i tak gällande migrationsfrågan och integrationsfrågan. Att det har varit för mycket tassande och att det har varit en för den brända åsiktskorridoren, så att säga.

Där har ju medierna breddat sig enormt. Skönt, då trumfade vi faran över. Och det är inte heller så att det var helt entydigt innan heller. Det har funnits jättebra granskningar i brännbara ämnen även under den här tiden som Hedomo är inne på.

Och hon har ju sina erfarenheter från SVT, jag känner kanske inte riktigt lika mycket igen det från Expressen. Jag tycker att vi har orkat ta i känsliga saker många gånger under årens lopp. Men det är klart att journalister är också barn av sin tid.

Man är påverkad av var man kommer ifrån och det kommer påverka vad man tycker är viktigt eller mindre viktigt. Det här är ju någonting... Alltså, det här är ju mänsklig verksamhet.

Jag menar att det finns en dialektik i detta. Och det blir en stor debatt och det blir ansvarsutkrävande. Varför får man ställa den här frågan? Och då tänker många efter att man har en redaktionell diskussion.

Man förändrar sig, man öppnar upp. Man gör olika saker. Men det här har ju det offentliga samtalet och journalistiken alltid böljat fram och tillbaka, rört sig på olika sätt utifrån hur är tidssandan och vad vi formade av nu.

Ta till exempel hur man såg på kriminella på 70-talet. Det är journalistiken och i samhället. Då tyckte man ofta jättesynd om kriminella och de var bara offer för sin fruktansvärda barndom.

Och de blev nästan lite jönssonligan framställda i medierna ofta, om man ska förenkla det. Samhällsdebatten har förändrats. Kriminaldebatten har förändrats jättemycket sedan 70-talet.

Idag har vi en strängare syn på förövare, vi har uppvärderat brottsoffret. Det här har varit en stor rörelse bland allmänheten och därmed också hos medierna som förändrar journalistiken. Jag vet, men jag håller med om allt du säger här.

Därför har jag så himla låg förståelse för att kritiken avfärdas som högerspin och så vidare. Jag avfärdar inte all kritik. Jag kritiserar själv medier jätteofta.

Men att dra saker med någon exempel. Vi kommer till det, för jag vill bara snabbt göra en passus angående det här. Precis, du säger mycket som är klokt och som jag håller med om och allt det där.

Men det här är så att man barn av sin tid. Ja, exakt. Men ni formar också samtiden och ni formar samtidigt... Ja, och man kan inte riktigt säga var det ena börjar och var det andra slutar.

Men för att ta bränderna i södra Europa. Bränderna i södra Europa. Det har brunnit i, inte minst i Frankrike. Jag har reagerat på hur den rapporteringen har sett ut.

Och jag rätt eller fel drar analysen att detta är sprungit ur hur journalistskrået ser ut. Det är 99% klimatförändringarna har gjort att Europa brinner. Sanningen är, som är kraftigt i mina ögon, kraftigt underrapporterat.

Alltså jag förnekar inte för en sekund klimatförändringar och den påverkan torka och att bränderna blir längre och långvarigare och större och så där. Men det som har skett i Frankrike är att sedan juli så har 474 personer gripits. 70% av dem är för uppsåtliga, alltså att fjutta på.

Det är inte någon som av misstag grillat en korv. Det är alltså 330-ish personer som under torka har satt eld på Frankrike. Det är ett perspektiv som en sanningsökande, nyhetsvärderande journalistkår från en annan position än den vi nu har hade varit nyfiken runt så här.

Alltså jag säger inte att jag har någon förklaring av vad det här är. Och det har inte stått någonstans att det är. Det har inte stått någonstans att det är. Det har stått, men det har inte stått i alls samma proportion.

Som klimatexperten. Det här är ju från franska myndigheter som 474 kommer ifrån. Och jag har sett det i från The Local i Frankrike och jag har sett det i The Guardian.

Säkert har någon plockat upp det i Sverige, men det är knappast samma storlekar. Och det är det här jag menar. Alltså, heter hon Lisa Röstlund? Ja, det heter hon.

Alltså, det är hennes journalistik som får dominera. Var är nyfikenheten rörande de som fjuttar på? Om jag ska ge ett annat perspektiv just med klimatjournalistiken.

Det här kommer jag säkert få skit för, men de flesta journalister är nog lika... Ja, men som man får säga, för det är inte nyhet, klimatförändringar är ju inte nyhet. Det är ju Yesterday's News.

Anlagda bränder är nyhet. Var är nyhetslustan från journalisterna? Ja, den är vanligtvis stor. Journalister är intresserade av nyheter. Man skulle önska det. Men jag sa, journalister, det är inte så att det är massa journalister på redaktionerna som är superintresserade av klimatförändringar.

Nej, men... Alltså, det finns ju vissa journalister som verkligen är specialiserade på det. De är ganska få. Och så att det är inte så att, åtminstone inte på Expressen, att man bara så här Åh gud, vi är besatta av klimatförändringarna så nu ska vi vrida allt som händer.

Nej, men det formar ju deras svärvstil. Jag ser faktiskt inget... Jag ser inte varför vi inte skulle rapportera om det här med de anlagda bränderna. Det kanske är ingen som har sett det, eller det har inte kommit upp, eller liksom...

Jag vet inte. Men det finns i alla fall ingen sån här... Här tror jag faktiskt, helt ärligt, inte att det finns någonting att så här Men vi undviker det för det passar inte in i narrativet.

Jag tror inte heller det. Jag tror inte det sker medvetet. Jag tror bara att man kör så här default. Så här, ja, bränder, klimathot. Och det är på grund av den homogena kåren.

Ingen tänker utanför den boxen. Men det jag har hört om de här bränderna är ju att även om någon tuttar på eller inte så gör det att det är så torrt och så hög temperatur så gör det att bränderna är mer svårbekämpade. Så det finns ju en viktig klimataspekt i en brand även om någon har anlagt den, så att säga.

Men volymen i dem, alltså hur många de är det beror ju såklart väldigt mycket också på hur många som fjuttar på. Om det är extra många som fjuttar på ett år. Ja, men och vad vet jag om det?

Tänk om det är ett normalår så är det 500 personer som fjuttar på. Jag vet inte. Jag ser bara... Jag har en farhåga här. Alltså det kan vara så att det här inte är ett perspektiv.

Det kanske är ett skitperspektiv. Vad vet jag om vad som är i normalen. Men jag tycker bara, jag luktar mig till att det finns en likformighet i rapporteringen som är sprungen ur journalistkårens homogenitet.

Och det är så här, jag skiter väl i hur man rapporterar om just bränderna. Jag försöker förklara varför jag har den kritiken jag har. Och jag försöker också så här, så ett frö av liksom en självgransakan som jag