678. Carl Piva: Digitalisering och omställning hand i hand

Man behöver inte ens tro på grön omställning. Man behöver inte ens tänka att det där är nog viktigt för oss för att inse att det kan vara en bra idé. Man kan göra det av rent marknadsekonomiska skäl.

Välkommen till Heja Framtiden, podcasten på plattform för framtidsfrågor med mig Christian von Essen. Vi sitter på Roslagsgatan i Stockholm med Carl Piva. Välkommen hit.

Ja, tack så jättemycket. Kul att ha dig här. Vi har setts så kortas för några veckor sedan. Just det, det var nog någon månad sedan kanske på KTH. Just det, det var nog någon månad sedan kanske på KTH.

Ett ganska kul forskningsprojekt. Vad ska man säga, det handlade om smarta hem och hur framtiden skulle se ut om staten tog kontroll över smarta hem och wearables och sensorer. Vilket i sig är en alldeles skrämmande tanke, vilket vi fick känna på tänker jag, när vi satt där tillsammans.

Ja, verkligen. Och alla var utformade på ett liknande sätt. De var gråa, gamla televerket-vibbar. Ja, men exakt. Om man var uppvuxen som jag är, nu över 50 år, då känner man sig precis som hemma.

Ja, precis. Och det roliga med den workshopen var att folk kände ett sådant obehag kring den, att staten skulle skicka ut de här prylarna. Och sen insåg man att de här är ganska vettiga prylar som mäter saker, larmar, biomarkörer.

Men idag så köper vi dem själva och lägger all data hos amerikanska bolag. Ja, det gör vi. Och dessutom omger vi oss med fler och fler av den här typen av maskiner, får man kalla det för ändå.

Det jag tänker är lite det spännande med det där, att en sån här, kanske inte är det farliga, men det där pusslet som blir när man har kombinerat mängder med såna här grejer som då har koll på dig. De har koll på din fysiologi, de har koll på var du är någonstans, de har koll på vad du tänker på. Ja, det är inte mycket du har privat om du inte ser upp efter ett tag.

Och anledningen till att vi båda tycker det här är spännande är att också du är vd för något som heter Internetstiftelsen. Många känner till Internetstiftelsen genom internetdagarna, framförallt svenska internet, den årliga rapporten framförallt. Och så har ni väl en coworking-hub också?

Vi har haft det, det har faktiskt tagit så att vi har tagit bort. Vi märkte att just den har levt färdigt, men vi satsar vidare på alla de andra bitarna. Och någonting som kommer till exempel nästa vecka, som jag tror många kommer att vara jätteintresserade av, det är vår valspecial.

Då vi tittar på vad är det som har hänt egentligen sedan senaste valet runt det digitala som människor liksom bär med sig in i den här valprocessen. Så om du har tid så kika på den, för du kommer nog att bli förvånad över hur mycket som ändå har förändrats. Och där finns det ett antal riktiga spännande findings som jag tror kommer att intressera många som är lyriga till detta.

Inte minst kring AIs inverkan. Det fanns ju inte AI i förra valet. Nu gör det det. Och hur påverkar det människors syn och då särskilt ungas syn, förstagångsväljarna?

Otroligt spännande faktiskt. Ja, och här på bordet bredvid oss ligger det weeken med Liv Sandberg från TikTok Norden. Jag gissar ju att den här podden kommer säkert dröja några veckor, men där kommer vi se att TikTok har ju faktiskt en otroligt stor inverkan i ungas mediekonsumtion när det gäller just politisk kunskapsinhämtning på ett helt annat sätt än vad det är för någon annan grupp.

Man ser ju det att när nya kommer in i vuxenlivet och i samhället så händer någonting. Och det händer ju säkert saker och ting nästan i varje generation. Men det här är ett sånt här tydligt skifte där man ser hur ungefär som vi som är lite äldre, vi växte upp med Bruce Springsteen.

Vi håller kvar vid det. Och här ser man de här vågorna hur de har liksom lite fallit över oss. Så nu är vi inne i TikTok-vågen av ungas som kommer ut i samhället.

Ska vi ta lite kontext också? Nu hoppade vi rakt in i jättingbord här. Men internetstiftelsen, vad är det egentligen och varför? Ja men precis, det viktigaste egentligen som vi gör det är att vi ser till att det digitala Sverige funkar.

Vi tar hand om DNS-systemet eller domännamnssystemet om man vill kalla det för det. Att egentligen internets telefonkatalog att översätta domännamn till IP-adresser. Det som gör att vi kan komma till regeringen.

se till exempel. Och det gör vi för .se och för .nu. Och det visar sig att det är fortfarande en ganska viktig del. Faktum är att det har blivit viktigare och viktigare.

Numera fungerar ju inte vårt digitala samhälle utan internet. Vi klarar liksom inte av att falla tillbaka på manuella rutiner längre. För 20-25 år sedan gjorde vi det, men det gör vi inte längre.

Så det betyder ju att de här grejerna måste alltid fungera. Så det är det viktigaste vi gör. Men eftersom vi är en stiftelse, en affärsdrivande men en väldigt vänlig stiftelse, så delar vi inte ut några intäkter som vi har tjänat till några ägare eller något sånt där.

Utan det går tillbaka till, i vårt fall, till det som står i vår urkund. Och vår urkund uttrycker tydligt att vi ska investera i sånt som är till nytta för stabiliteten för internet i Sverige. Och det tolkar vi väldigt brett.

Och då är vi inne på olika typer av infrastruktur. Inte bara tekniska, utan även sociala och kulturella infrastrukturer som får stöd av oss på olika sätt. Så svenska och internet, som du nämnde, är en sån satsning där vi forskar kring vad som händer på nätet.

Det är Sveriges största konsumentundersökning kan man väl kalla det för kring vad som händer på nätet. Allt ifrån online-dating till köpbeteenden till hat och hot till alla möjliga samhällsfrågor som vi vill följa över tid. Till sådana här lite bredare satsningar som till exempel internetkunskap som lär unga och gamla att kunna klara sig på nätet på ett säkert sätt.

Till riktiga lärresurser som till exempel digitala lektioner som lär våra unga hur man gör till exempel digital källkritik i skolan. Så det finns en rad sådana nyttiga satsningar som vi återinvesterar de här medlen i som vi tjänar på just domäner. För det är vår stora intäktskälla.

Ja, precis. Så när jag registrerar en .se-domän så går en del av den pengen från webbhotellet till internetstiftelsen. Precis, en väldigt liten del. Så det är som en skattefinansiering nästan.

Ja, så skulle man kunna se det om man vill. Men det är inte statligt kopplade. Nej, inte alls, utan vi lever helt fritt från statlig... Det var faktiskt så här att det var en kille på KTH som i slutet på 70-talet satt och registrerade det här på sin fritid.

De här domänadresserna. Och sen när det blev lite för många av dem, då funderade man på vad sjutton ska vi göra nu. Och efter många resonemang inom det communityt så kom man fram till att låt oss starta en stiftelse.

Man startade faktiskt två stiftelser samma dag. Dels internetstiftelsen som fick uppgift att hantera domännamnshantering. Och sen en stiftelse som heter något så spännande som Telematikens utveckling, som äger NetNode som numera driver internetknutpunkter och atommur och sånt här i Sverige.

Och vi har ju liksom samverkat ända sedan dess. Men då blev det sakta men säkert större i och med att internet blev större. Så nu är vi ju 120 personer ungefär och vi driver annat än bara .

se och .nu. Vi har även lite, till exempel tillit inom identitet och behörighet mellan företag. Är någonting som vi jobbar mycket med inom hälso- och sjukvård och skola till exempel.

Alltså utbildning eller? Nej, utan det som kallas federationer. Om du tänker dig att du är en organisation som behöver utnyttja data tillsammans med andra organisationer i ett digitalt ekosystem.

Hur gör du det i vårt splittrade samhälle? Vi har 290 kommuner, 21 regioner, 300 myndigheter eller fler, mängder såklart med företag. Så att få ihop det här på ett smidigt sätt i Sverige är ju ganska svårt.

Det är liksom ett arv från Axel Oxelstjärn när han skulle ner och kriga i Europa Att mina bitcoins är inte ett bra sätt att använda resurserna om du vill driva grön omställning. Men det krävs för att kunna göra andra saker. Ja, just det.

Det är intressant att man så tydligt kommunicerar, eller argumenterar för att det är båda delarna som hänger ihop. Vad skulle du säga är viktiga framgångsfaktorer för att det digitala ska driva den gröna? Twin-begreppet antar jag återkopplas till digital twins, de digitala tvillingar, att man digitaliserar fastigheter och bostadsområden för att därmed kunna skruva och se utsläpp.

Ja, det är ett spännande koncept och idén med digital tvilling är ju liksom alldeles lysande. Det du vill göra, du vill ta någonting fysiskt och riktigt som existerar och sen så vill du abstrahera det till ett slags koncept som du då beskriver digitalt. Och sen när du har det korrekt beskrivet digitalt så vill du sedan kunna simulera baserat på det här systemet och ställa frågor, vad händer om vi gör så här?

Vad händer om människor ändrar sitt beteende på det här viset? Vad händer om vi gör det ena, det andra och det tredje? Och då börjar man kunna följa och se lite resultat kring det.

Så det hänger absolut ihop. Jag tänker att det finns många sådana här möjligheter med digitala tvillingar. När man tittar däremot på svenska kommuner och ser vad är det som står i vägen för att faktiskt göra rätt saker?

Då har vi hittat ett par rätt spännande saker som är adresserbara. Så det är ju det som är så kul. Vi har till exempel hittat vid Göteborgs universitet som har studerat detta noga och de undersökningar ligger på webben också.

Att de team som man har, de digitala teamen i en kommun och de gröna teamen i en kommun, de ligger ganska långt ifrån varann. De samverkar liksom inte tillräckligt tajt. Så då blir det ju svårt att få till twin transition där det digitala driver det gröna om de inte är kopplade ens i genomförandefasen.

Så det är ju en insikt vi har fått att det här måste man knyta tajtare tillsammans och det är ju fullt påverkbart. Och en annan insikt som vi har fått när vi har tittat på datan från svenska kommuner det är ju också att det handlar lite om hur finansiella medel är låsta för olika verksamheter. Det vill säga att det kanske ser ut som att en kommun har en stor omsättning och mycket pengar.

Men tittar du på hur inlåsta de här medlen är i olika fack så inser man att det är en väldigt, väldigt liten bit som är spelbar när man väljer att betrakta det på det sättet. Men skulle du istället välja att betrakta kommunens ekonomi som någonting som du kan som ett företag att vi kan reallokera och använda delar för att åstadkomma någonting annat som sedan ger en positiv effekt. Ja, då har man helt andra möjligheter.

Så man har låst in, man har liksom bakbundet sig själva lite i svenska kommuner som är kopplat till hur finansieringsprocessen funkar internt i kommunerna. Och det där är också någonting som vi har kunnat titta på och peka ganska tydligt på. Kan man förstå problemet så kan man ju också som regel komma fram till en lösning som gör livet lite lättare och lite bättre.

Ja, men det där märkte jag. Jag har varit uppe i Skellefteå och gjort lite intervjuer. Jag pratade med kommundirektören där och Skellefteå Kraft och så här. Och de driver ganska mycket bolag och dotterbolag.

Koncernen Skellefteå. Och där märker man att man kan säga, ja men vi satsar på det här långsiktigt, det kommer inte att bära frukt på många år, men det kan leda till det här. Det kan göra att vi etablerar oss där.

Alltså det finns en sån komplexitet som man kan laborera med på det här sättet. Och det som man ibland missar tänker jag med grön omställning, det är ju vad det resulterar i är ju ofta att man förbrukar mindre resurser av något slag. Och det är ju, visar sig ju som regel vara en ganska god företagsekonomisk idé generellt om du gör någonting att faktiskt se till att vara så effektiv som möjligt.

Så att jag tror fällan som många av oss går i som pratar om grön omställning det är att det glömmer kopplade till att det faktiskt också sparar pengar. Jättofta sparar det faktiskt pengar, det sparar resurser. Man kan göra saker bättre utan att förbruka så mycket resurser som kostar medel.

Så att det där att inte koppla det till det gör ju något att man liksom lite går bort sig ibland. Jag tänker till exempel på, vi står inför en stor transformation nu vad gäller Sveriges elproduktion och eldistribution. De närmaste 20 åren så kan vi behöva investera 2 000 miljarder kronor i att bygga ut vår elkraft.

Då är det ganska lätt att titta på den frågan endimensionellt. Okej, vi behöver dubbelt så mycket. Alltså ser vi till att fortsätta på det systemet som vi alltid har haft sedan 1800-talet och så bygger vi vidare på det.

Men det finns faktiskt andra idéer också. Vi är till exempel lite engagerade i energigemenskaper som koncept. Det finns en som Jonas Birgesson driver nere i Lund.

Det finns en i Hammarby sjöstad och så finns det en i Örebro som är lite omskriven med Örebrobostäder. De här tre är just exempel på hur man kan komma samman i ett par hundra hushåll för att på olika sätt dela resurser. Det handlar mycket om till exempel sol på tak och annat.

Tittar vi på exemplet nere i Lund så ser det väldigt lovande ut. Idén där är ju egentligen att se till att man kan bli lite mer oberoende från det överliggande elnätet. Det vill säga att vi tillverkar våra egna resurser.

Vi kommer använda de här resurserna. Vi kommer dela dem internt mellan grannar i första hand. När vi behöver el, ja då tar vi det från det överliggande elnätet. När vi har överskott så säljer vi tillbaka det.

Och där nere räknar man med att inte alls många veckor behöver egentligen köpa el från det överliggande nätet. Vilket då naturligtvis makes perfect sense när det handlar om att betala mindre avgifter till någon som producerar el. Men det betyder också att vi kan avlasta de här befintliga elnäten.

Tänk om vi kunde sprida detta på tusentals ställen i Sverige. Ja, då skulle vi avlasta ett elnät. Vi skulle lokalproducera el. Och man skulle kanske kunna undvika att investera hundratals miljarder i någonting som man skulle kunna bygga lokalt.

Med det positiva bifyndet att vi också blir lite mer autonoma och resilienta. För det är ju inte särskilt toppen att titta på Ukraina. Det är inte så kul att ha enstaka noder som kan slås ut som sedan betyder att allting faller.

Utan här handlar det ju väldigt mycket om att ha ett distribuerat system. Alltså lite som internet. Så distribuerat som möjligt, så autonomt som möjligt. Och sen så stöttas det av nationell grid.

Det är lite så som jag skulle önska att vi kunde se det lite mer. Att vi vågar utmana de här gamla systemen. Vi vågar tänka på lite nytt sätt. Och sen så gör vi de här satsningarna som faktiskt, som fungerar lokalt i mindre enheter.

Och jag tror ärligt talat att det skulle också driva mer sammanhållning och mer community-känsla runtom i Sverige. Om man gjorde det lite mer konsekvent. Men upplever man att elnetsägare och elhandelsbolag är mer på tåget och uppmuntrar det här?

Eller tycker de att det här tar från deras affärer? De skulle kunna vara incitament till det här också. Ja, det ska bli spännande att se. Jag tänker att det finns ju alltid någon som blir utmanad i halvmonopolistiska situationer.

Och det finns alltid någon spelare som kommer tycka att det här var inte det bästa som kunde hända. Och här tänker jag att det är bättre att vara tidigt med på en förändring. Är man en monopolist och man märker att det finns bättre sätt att göra någonting på.

Då är det oftast smartare att omfamna det nya och sen istället hitta rätt väg in i den framtiden. Jag tycker att det finns jättemånga exempel på, jag menar det är ju så här Kodak-moments i världen. Där man har försökt krama det gamla för länge.

Så jag skulle ju uppmana den sektorn att våga tänka lite nytt, våga bryta sig ut ur gamla mönster och se okej, vilken möjlighet finns det runt hörnet här för oss. Om vi blir en av de första som istället går in i detta med lite öppna armar och en Någonstans så, det blir ju lite så att vi människor, vi har ju de här omedelbara utmaningarna som vi ser precis framför oss, de är ju de största alltid. Det kan vara den här geopolitiska oron som ju är såklart jättestor, men det kan visa sig i ett historiskt perspektiv att det är den mindre vågen.

Den större vågen är ju svår att se för den ligger alltid lite för långt borta. Men det är ju när man börjar se konsekvensen av det som på riktigt, som det kommer att upplevas som en stor våg. Men då är man ju kanske lite sent ute.

Nej, jag tänker också att städer kan ju också få ganska snabbt kvitto på att det man gör funkar. Som du säger med smoggen, buller eller luftkvalitet, det är ganska lätt att mäta och se att man går åt rätt håll. På nationell nivå är det liksom svårare att säga har vi lyckats med den här satsningen och utsläpp och ökar?

Men sen lider vi ju lite av, tänker jag, att det sista, hur vi än vänder och vrider på hur duktig man är i städer och hur duktiga vi än är med allt möjligt, så till slut så kommer vi tillbaka till människan, alltså till dig och mig. Och jag vet inte riktigt hur det funkar för dig, men jag bokar just nu en resa till ett annat land och det är ju inte jättebra egentligen. Men det är ju den typen av last mile lite grann som handlar om oss själva, som kommer vara den svåraste att ställa om faktiskt.

Det här med att verkligen vilja ändra våra konsumtionsmönster, vilja köpa till exempel kläder som håller länge och gör de inte det, istället vara beredd att ha dem på trots att de faller sönder. Alltså lite den typen av inställning behöver vi ha till så otroligt många saker. Jag såg förra året slog vi rekord i flygresandet med över 5 miljarder flygresor.

Det går ju inte riktigt i rätt riktning alla gånger. Men jag har kommit fram till med åren, med grånande hårstrån, att lösningen är nog inte att förbjuda, utan lösningen är istället att innovera oss ur den här typen av problem. Man får helt enkelt lösa den här typen av problem på andra och bättre sätt.

Människor svarar dåligt mot förbud, men vi är rasande duktiga på innovation. Och jag tror att vi får satsa på innovationsaspekten och helt enkelt se när det dyker upp sådana här fantastiska innovationer som det gör lite titt som tätt, som kan vara game changers över tid. Men sen lider vi lite av, tänker jag, att det sista, hur vi än vänder och vrider på hur duktig man än är i städer och hur duktiga vi än är med allt möjligt, så till slut så kommer vi tillbaka till människan, alltså till dig och mig.

Och jag vet inte riktigt hur det funkar för dig, men jag bokar just nu en resa till ett annat land och det är ju inte jättebra egentligen. Men det är ju den typen av last mile lite grann som handlar om oss själva, som kommer vara den svåraste att ställa om faktiskt. Det här med att verkligen vilja ändra våra konsumtionsmönster, vilja köpa till exempel kläder som håller länge, eller liksom åtminstone, och gör de inte det, istället vara beredd att ha dem på oss trots att de faller sönder.

Alltså lite den typen av inställning behöver vi ha till så otroligt många saker. Jag såg förra året slog vi rekord i flygresande med över 5 miljarder flygresor. Det går ju inte riktigt i rätt riktning alla gånger.

Men jag har kommit fram till med åren, med grånande hårstrån, att lösningen är nog inte att förbjuda, utan lösningen är istället att innovera oss ur den här typen av problem. Man får helt enkelt lösa den här typen av problem på andra och bättre sätt. För jag märker att människor svarar dåligt mot förbud, men vi är rasande duktiga på innovation.

Och jag tror att vi får helt enkelt satsa på innovationsaspekten och helt enkelt se när det dyker upp sådana här fantastiska innovationer som det gör lite titt som tätt, som kan vara game changers över tid. Och jag menar att vi har ju spännande år framför oss. När näringslivet blir på riktigt inkopplat i en stor fråga, då händer det grejer.

Det gäller ju som vanligt bara att ta styrmekanismerna på plats. Så att det tillåts hända. Ja, nu ser jag där att det är lagom economy av Stefan Krook som jag jobbar med och hjälpt till att producera.

Det handlar ju om att skriva om systemet så att hohlbart producerade produkter blir dyrare och hållbart producerade produkter blir billigare för konsumentledet. Och då har man ju skiftat ansvarsfördelningen för det där. Ja, det har man.

Och sen så tänker jag det att om man jobbar i en företagsledning till exempel, som har en affärsmodell som bygger på slit- och släng-konceptet. Det kan ju finnas den typen av slit- och släng-koncept i jättemånga branscher. Så tänker jag att man gör kanske klokt i att fundera på är det här vi ska vara?

Är detta det bidraget vi ska komma med till världen? Finns det bättre sätt kanske? Så utmana sig själva lite. Jag tycker att folk utmanar sig själva för dåligt faktiskt ibland.

Bara genom att utmana sig och tänka på ett annat sätt så kan man till och med öppna upp nya marknader. Man kan hitta nya ställen där man tjänar mer pengar. Det är ju inte så att man måste göra det på ett slit- och slängmässigt sätt.

Det finns andra vägar. I det här ser vi över affärsmodeller som delning och uthyrning till exempel kommer in. Att du ändrar, apropå att ändra ansvarsfördelningen med att då ligger det i mitt intresse att skapa produkter som håller så länge som möjligt istället för att skapa produkter som håller några år bara.

Det där tror jag är jätteviktigt. Mindshifth på något sätt. Ja, det är det. Och det är lite roliga med såna här affärsmodeller att de är lite nya för oss många av de här som jag tror du tänker på nu.

Och samtidigt så har vi levt i en värld som har till exempel hotellrum, taxibilar. Vi är ganska vana vid dem. De har funnits där hela tiden. Men det är egentligen samma.

Det är ett exempel på något väldigt liknande. Det är ju en resurs som delas av många och då blir, som har hög nyttjandegrad. Det är mycket bättre än att vi sitter med varsin bil som är inlåst i ett garage.

Eller vad ska vi ta som exempel här? Ja, men exempelvis att ibland kan ju digitaliseringen gå för fort. Man kanske tappar en grupp människor som man inte riktigt tänkte på.

Ibland är det de allra äldsta. Ibland är det sådana som ännu inte har ett svenskt personnummer eller organisationsnummer. Vad gör man då om man inte har någon att ta kontakt med när allting bara är digitalt?

Hur skapar vi en fil för alla människor i det här? Det är ju någon slags digital delaktighet, inkludering som även måste inkludera de som inte är digitalt delaktiga, om du förstår vad jag menar. Så där försöker vi lyfta den här typen av frågor.

Sen försöker vi bidra till, på en annan slags nivå som mer handlar om det här regulatoriska. Vad är det för lagstiftning som rasslar in över oss från EU, den här digitala tsunamin som vi har fått de senaste åren? Och hur ska den omsättas i Sverige?

Där försöker vi vara med och ge rätt ut som stöd till utredningar, ge remissvar i den typen av dialoger för att det här ska landa på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt. Och givet de här unga som vi pratade om tidigare, är vi rustade källkritiskt i samhället eller behövs det insatser där för att skapa motståndskraft? Ja, det är spännande.

Vi kan ju se att unga, det finns en skillnad mellan unga och gamla, det finns jättemånga skillnader, men en väldigt tydlig skillnad är att unga tar ju in sin information bredare än vad gamla gör. Man har fler kanaler in för att kunna ta del av världen. Det kan vi se tydligt.

Äldre kan man säga generellt tar politisk information. Ja, det hämtar man gärna via tv och dagstidningar och radio. Och sen är det en snabbt avtagande graf kan man säga till andra medier, till andra kanaler.

Men unga, de är bredare, de har även tv, dagstidningar och radio faktiskt, men de har också alla dessa andra sätt som man kan ta in. Youtube, Twitter, TikTok med mera med mera. Många unga finns ju på platser där vi kanske inte riktigt finns, av typen Discord exempelvis.

Så när man tittar på det här så ser man att ja, den här nya generationen, under process, men från sidan i frågan så jag tänker att det här är en sån här fråga där det lätt att bli. Den är liksom lite, det kan lätt bli pamfletpolitik av den, lite som det har varit med C-samlagsdiskning och det som andra kanske kallar för chat control. Det är också exempel på en fråga där det är väldigt, väldigt lätt att vara, låt oss säga, överens i princip om något, om ett förut.

Alla är liksom överens i grundfrågan, men som ofta med teknik så kommer det ner till hur. Hur ska man göra det här? Och då visar det sig att det räcker inte med att bara vara liksom rätt ute i princip i tanken, utan man måste också vara rätt ute i implementationen.

Och någonstans är ju drömmen för all form av lagstiftning till exempel det är att man kan vara ett helt, man tillåts vara helt teknikagnostisk. Man behöver inte bekymra sig om hur någonting implementeras. Men det visar sig hur jättemånga gånger i den här världen vi lever i var det varit ganska svårt faktiskt.

För man måste veta lite om IP-paket för att kunna till exempel ha en, komma med vettig lagstiftning kring chat control till exempel. Annars blir det väldigt, väldigt svårt. Kan vi bara kontextualisera lite kring chat control?

Vad är det som är det senaste beslutet där? Ja, nu har det varit så många turer så att jag vågar knappt säga vilken den senaste turen är, men det har gått uppåt och neråt i EU-systemet. Det har bollats mellan olika länder som varit ordförande i EU.

Det har lagts till, det har dragits bort. Min bild är att det har urvattnats ganska kraftigt sedan ett år tillbaka. Och det som var den stora oron som många av oss inom min community hade det var att man skulle landa i en lösning där totalsträcks krypteringen skulle försvinna.

Då kan man undra, vad är det för problem med det? Ja, det skulle betyda att alla våra privata konversationer, konversationer mellan företag, myndigheter, you name it, allt det där skulle någonstans i kedjan kunna finnas i, måste då någonstans i kedjan finnas i läsbar text. Oavsett var någonstans, om det är början, i mitten eller i slutet.

Det betyder att det skapar en enorm risk för att den här informationen blir stulen, hackad, tillgänglig på något sätt. De enda som inte skulle drabbas av chat control skulle faktiskt vara de som man skulle vilja blev drabbad av den, nämligen de kriminella, för de skulle gå andra vägar. Så det här skulle i den implementationen ha blivit en lagstiftning som slagit mot fel grupp av människor, nämligen alla oss som försöker följa lagar och regler och vill göra saker på rätt sätt, men det skulle inte slagit mot de kriminella nätverken.

Det var ju inte meningen, det var ju inte principen. Men nu är frågan i alla fall någon annanstans, men ännu inte riktigt avgjord och den är i alla fall bra mycket mer utvattnad. Om vi bara tillägger, vi pratade om ungdomar och källkritik och sånt, att det är ju ofta kanske de äldre som skulle behöva mer kunskap kring källkritik och digital motståndskraft.

Ja, man har väl sett också att det är oftare äldre generationer som snabbt delar fake news och sånt där. Ja, det kan vi ju, det du säger återkommer, vi kan ju se spåren av det i våra studier också. I våra digitala lektioner så har vi byggt in källkritik som en sån här bärande pelare.

Så jag tror många unga är ganska, på något plan har man en förståelse för det här med digital källkritik. Sen så tror jag att när man sitter i sitt flöde, det är svårt att påminna sig om det och att våga, att orka utmana allt man ser. Och det gäller ju säkert både dig och mig också.

Det är ju nog mycket vi ser som det är influerat från något håll och vi ser det inte när det kommer. Men vi vet intellektuellt skulle vi börja tänka på det, då skulle vi kanske se det. Så vi är ju, alla människor är ju lättpåverkbara om det görs på rätt sätt.

Men det är ju den världen vi lever i. Jag brukar fråga, vad är det bästa tips för att göra världen bättre i framtiden? Ja, det är ju en jättebra fråga naturligtvis.

Jag tänker ju så här att när man inser hur, vi har ju alla, vi kanske inte alla har en sån här jättestor inverkan på omgivningen. Den är väl alltid begränsad. Så då är det väl en bra idé att ta ner det till det man kan göra själv tänker jag.

Och det man kan göra själv, det är ju att försöka agera respektfullt, bra, ansvarstagande i alla de relationer som man själv har. Och då skulle det kunna bli en nätverkseffekt av det hela. Så att hur banalt det än låter så är det nog egentligen dit jag landar.

För vi kan inte begära att vi ska kunna lösa någon av de här stora kriserna på egen hand. Men vi kan faktiskt begära av oss själva att agera på ett sätt som är när man kan se sig själv i spegeln på kvällen när man går och lägger sig. Ja, det är bra.

Har du några lästips eller poddtips? Ja, just det. Jag hade faktiskt ett poddtips till dig. Nu ska vi se här nu. Jag måste bara nästan så att jag inte säger fel här nu.

Men det har jag. Jag har ett som heter, det är en engelsk podd, No Such Thing as a Fish. Jag vet inte, har du lyssnat in på den någon gång? Det är fyra stycken, det är James Harkin, Anna Andrew Hunter och Dan Schreiber som är fyra forskartyper kan man säga.

De plockar upp fyra fakta från veckan som har gått och sedan så kickar de runt det mellan sig. Det är så att säga hårdfakta som har skett alldeles nyligen och så får man ett nytt perspektiv på någonting som man kanske inte kände till. Men jag är ingen jättestor poddlyssnare, men jag tänkte att jag får inte ta någon av de här vanliga poddarna eftersom du är en fantastisk poddmänniska som såklart har koll på allt.

Men det var härligt att jag hittade något som du inte riktigt har lyssnat på. Ja, just det. Nej, som jag jobbar så mycket med min egen podd så orkar jag inte heller alltid lyssna på så många andra poddar.

Nej, det kan jag i och för sig verkligen förstå. Vad är din favoritpodd, Christian? Jag vet inte om jag har någon riktigt för tillfället. Ja, du sa att du är en sån serieförbrukare och lite som bingar in saker och sen...

Ja, sen blir man lite mätt och så går vidare. Men det är väl framförallt intervjupoddar om spännande ämnen eller snackpoddar om bara ingenting. Alltså humor, grejer.

Jag är inte så förtjust i liksom det här nyhetsnöderiet eller politiska poddar. Jag vet inte, men det är väl också... Nyheter har ju tendens att vara ganska kortlivade sådär.

Det finns ingen nivå liksom av evergreen-i det riktigt. Ja, exakt. Precis, jag vill ju bygga ett arkiv där man kan återkomma. Det är klart att mycket är tidsbundet på sätt och vis, men jag tycker ändå att som helhet så är det väldigt relevant fortfarande allting.

Så med andra ord, Filosofi-podd där borde vara din grej. Det har jag ju, för de kommer att leva länge. Ja, just det. Finns det någon bra filosofi-podd? Väldigt bra fråga.

Det finns åtminstone många bra enstaka filosofer, men jag tror jag sett mer på Youtube tror jag, om jag har sett på i poddvärlden faktiskt. Nej, jag vet inte. Nej, men och sen kan jag bli mätt på allt.

Jag tycker ju att det här som jag gör är det mest intressanta förstås. Podden i världen, så att då kan det bli så här, då vill jag slå om till något annat och läsa den här. Ja, exakt.

Eller böcker. Jag lyssnar mycket på ljudböcker också. Då måste man vara verkligen den tiden man lägger. Ja, men precis ja. Om du har ett poddavsnitt nu för tiden, det kan vara tre timmar, då kan man boka istället faktiskt.

Mycket bra. Nej, men böcker är ju en sån där grej. Jag önskar att jag hade mer... Jag hittar friden i mig själv att läsa böcker när jag är ute och reser. Men av någon anledning så har jag svårt att sätta mig med en bok så här när man har en arbetsvecka eller på en helg.

Jag vet inte vad det är. Så jag får försöka jobba på det helt enkelt. Jag lyssnar mycket på Audible. Om jag får tips av dig på en bok