87. Honorärkonsuln

Du lyssnar på Med arvas i centrum. Och det faktum att du har valt min podd när jag är medveten om hur många bra och lämpliga och regeringsdugliga poddar det finns där ute. Det gör mig stolt och hedrad.

Jag är helt i valmode. Jag känner mig liksom som en 20 ton tunn däggdjur som äter krill. Nej, inte en sån val, utan jag är i Riktas valsmode. Jag är taggad inför valet och jag bestämde mig faktiskt idag för att jag ska rösta.

Det går trögt för mig. Något parti har jag inte fast med vid riktigt än. Och är man som jag lite tveksam in i det sista, då har man nog kanske kommit till den här punkten när man börjar ge upp partierna och tänka på person istället.

Vem ska jag välja? Jag går på person. Och det är en jävla vansklig väg, för att man kommer aldrig... Alltså om man bestämmer sig för att man ska gå på person, då kommer man aldrig hitta någon man gillar.

Om man däremot bestämmer sig för att gräva ner sig i en sakfråga eller något sånt där, då kanske man på köpet hittar någon person man gillar som säger något bra om det eller så där. Men när man renodlat vill hitta sin gubbe, då brukar det inte bli så bra. Men jag försöker allt jag kan.

Jag sitter liksom på dagarna och googlar partiledarna. Det är inte helt lätt heller att ta reda på vem man gillar. Jag sitter där på Google och skriver in Elisabet, citattecken, tand, Ringkvist.

För jag tror att det är... Hon heter väl inte det egentligen va? Utan det är väl som kringlandsvensson eller något sånt där. Och så scrollar jag ner på Google på bildfliken där och kollar på bilder på henne.

Och sen så går jag vidare och söker på Norshidad Gustar Nood och så håller jag på sådär. Och så kommer det någon och säger så här, hej Emil, vi ska ut och äta lunch. Nu tänkte, ska du hänga med?

Och så säger jag, nej jag kan inte. Jag behöver sitta här en liten stund till. Det är några grejer jag vill bara bli klar med först. Jaja. Så det är svårt. Det är lite som att välja en person.

Alltså att tro att man ska hitta en person som man gillar så mycket att man kan tänka sig att rösta på den i kommun eller region eller riksdagsval. Det är lite som när man börjar en ny arbetsplats och man tänker så här, ja men jag ska fan hitta en kompis här. Jag ska hitta någon som kan bli liksom min polare, inte bara på jobbet, utan som jag...

Ja, men som kanske blir riktigt nära mig, som kanske jag bjuder hem på middag, som ska få träffa min fru och jag ska få komma hem till den och hjälpa att liksom bära in en ny tv och försöka montera upp den på väggen en helg och sen kunna säga så här, ja men det är bra. Vet du, ska du ha en öl? Nej, vet du, då drar jag hem.

Vi ses ju imorgon. Ja, då är det jobb. Ja, klockan åtta. Hej! Alltså den sortens vän hoppas man kunna få. Problemet är när man har valt att gå på person, alltså när man har verkligen tänkt så här, det här ska bli en, nu ska jag hitta min kille här.

Då blir det sällan så bra. Alltså man börjar hitta fel på varandra och sådär. Man säger så här, man kommer hem och så säger ens partner eller kanske ens granne eller ens morbror ringer och säger så här, hur var det på nya jobbet då?

Och så säger man, det var bra. Hittade du någon då som du tror? Ja, men det fanns flera schyssta där. Ja, men är det någon som du verkligen kan bli så här dödspolare med?

Och då blir man så här, alltså jag vet, fan ska jag liksom... Ska jag... Finns det någon som jag skulle i vått och torrt vilja liksom ha vid min sida? Och sådär har jag fastnat lite nu i det med Ulf Kristersson och har börjat leta bland de mindre partierna också.

Partier som är nedlaggda och allt möjligt. Jag har inte hittat min kille riktigt. Men jag tror att man ska gå i... Precis som när man går in i valbåset, så ska man tänka när man går in på en ny arbetsplats.

Att man ska bara, jag ska välja något som jag kan leva med. Det är tyvärr den tråkiga sanningen om politik och arbetslivet. Att man ska bara kunna uthärda tills man är 65 och när man inte får rösta längre för man har gått i pension.

Eller få pensionärer rösta, hur är det nu egentligen? Jag vet inte riktigt. Men det om det. Vi släpper politiken för att prata kultur istället. Det ligger mig varmt om hjärtat.

Jag är ju en stor litteraturälskare. Jag läser ju flera böcker om året. När jag tänkte lite på om jag skulle dra några boktips här i podden så blev jag först lite...

Det kändes en smula simpelt. Det här är ju ganska avancerad podd och jag vill inte tänka mig till att jag ska dra några boktips för nästa steg. Att man delar med sig på ett recept på overnight oats eller något.

Jag kommer liksom skämmas och det ska gudarna veta att jag har lätt för att skämmas. Det är en myt där att man säger att skammen försvinner efter ett tag när man uppträder som stand-up-komiker. Nej, nej, nej.

Det är bara att det är så ofta man känner skam så att man vänjer sig vid den. Men den är lika stark och intensiv som vanligt. Men det är som tinnitus ungefär. Det är inte som att det efter ett tag blir nice.

Men man kan inte gå runt och prata om det hela tiden för det är konstant. Vilket fall som helst. Jag kan ju då säga att något som är lite mer intressant än att bara ge enkla boktips är min metod.

Hur jag läser böcker. Jag läser ju böcker enligt den här principen varannan gubbe, varannan pk-tjej. Så om jag har läst en riktigt gubbig jävla roman så riktar jag in mig på en ung woke-tjej härnäst.

Och jag tror att det här är bra för mig och för alla andra. Alla mår bra av att jag varvar gubb med pk-tjejer. Och då läste jag först i våras den här Body Double av en tjej som heter Hanna Johansson.

Inte helt säker på hur pk hon var, men jag gjorde en snabb bildgoogling på Hanna Johansson nude. Skoja. Och det visade sig att jag vet faktiskt inte om hon är så pk, men kom igen.

Om det står mellan gubbe och pk-tjej. Alltså om det bröt ut ett inbördeskrig där det var antingen anslutet till gubbarna eller till pk-tjejerna. Då tror jag att hon skulle gå till de senare.

Så jag sätter henne i det lägret. Hon får tycka vad hon vill om det. Boken, mycket bra. Fin läsupplevelse. Jag kan verkligen rekommendera Body Double. Vad den handlar om är jag inte helt hundra på, för det var en lite komplicerad bok och jag förstod inte riktigt allting.

Men jag tyckte den var nice ändå. Och där har jag också ett litet tips till er som jag har börjat använda mig av. Det är ganska ofta jag inte förstår saker. Alltså att jag har läst en roman eller sett en ny Christopher Nolan-film eller lyssnat på ett nytt avsnitt av Alex och Sigge.

Och jag faktiskt inte förstår handlingen. Och då brukar jag använda mig av det här tricket. Att jag säger så här, nä, jag säger så här. Jag kommer ut från biografen och så säger den jag har sett filmen med Tyckte du den var bra?

Och så säger jag, ja, jättebra. Och så säger de, förstod du filmen då? Ja, förstod och förstod. Alltså jag är inte säker på att man måste förstå filmen. Där, där har ni.

Den repliken. Jag är inte så säker på att man måste förstå den. Jag använde den när jag såg den här En gång i Phuket med Peter Magnusson och den har liksom hängt med den repliken sedan dess.

Varenda gång jag inte riktigt hajar vad det är jag just har sett. Bara snälla, du är med. Jo, visst, man kan väl... Det kanske inte var så att jag förstod allt, men jag vet inte om man riktigt måste förstå allt heller.

Det låter jävligt smart ska jag säga. Sen får man bara variera vilka man ser film med så att man inte... Går man och ser film med samma person ofta så kan det ju hända att ett mönster börjar bli tydligt för den man går och ser med.

Som börjar inse att det verkar inte vara viktigt för dig att förstå någonsin. Min fru till exempel har börjat inse att det här med mig och förståelse, det är inte en perfekt match. I vilket fall som helst.

Den här boken är otroligt bra. Jag håller på faktiskt med den just nu, så jag är inte klar med den, men jag har en liten bit kvar och det är en väldigt bra bok som jag kan rekommendera. Den är generationsroman kallas den på baksidan, men jag såg också någon tidning som skrev om den som kallade den för kollektivroman.

Och det tror jag betyder att det inte handlar om en individ, utan att det handlar om ett kollektiv, alltså flera personer, för att det är ett gäng på sex personer som hon berättar om och hon ägnar ungefär lika mycket tid åt varje person. Och där är den ju lite lik sådana här sitcoms som Seinfeld och How I Met Your Mother och andra såna här kollektiv-tv-serier. Och där, alltså återigen så, jag är inte helt hundra på om jag, om jag Vad jag tar med mig om förbjuden kärlek, drömmar och 30-årsålderns omvälvande prövningar som den här boken ska handla om.

Men visst, jag Det är väldigt kul att läsa om, men det jag gör när jag läser en sån här kollektiv bok, på samma sätt som när man ser typ en kollektiv tv-serie. Det är att jag, jag hittar en favorit och så hejar jag på den jäveln, va? Så nu i den här boken så har ju liksom Då har ju Ebba varit min favorit, va?

Så varje gång Ebba kommer så känner jag så här, Ebba för i helvete, nu kör vi! Och sen byts det till någon annans perspektiv i nästa kapitel, bu! Så här, så jag är storsha Ebba-fan.

Det är samma som i Vänner, när jag såg hela den tv-serien när jag var tonåring. Så i början så älskade jag David Schwimmer som Nej, först älskade jag Vad heter han? Matt Leblanc som spelas av Joey.

Och bara Matt, så här. Och sen så bytte jag lite till att börja älska Lisa Kudrow som spelas av Phoebe. Och sen mot slutet så var min favorit David Schwimmer som spelades av Ross i tv-serien.

Och den, jag tyckte samma sak där, kom igen nu, nu kör vi, visa vad skåpet ska stå Ebba, kom igen nu. Därefter gick jag vidare till Ja, jag är inte, nu, jag är fortfarande på Stortaxi då av Flora, men nästa bok som ligger på nattukssbordet är då Semaforen och lodlinan av Per Westerberg. Den sista delen i den memoarserie han gav ut för några år sedan.

Så där har ni mina boktips. Body double, honorärkonsuln, Stortaxi och Semaforen och lodlinan slutligen. Det är väldigt gubbigt när man måste googla de flesta orden i en boktitel.

Och med det så låter jag er gå ut och välja en bok ni gillar eller välj ett parti ni gillar, eller kanske välj en kollega ni tycker är Ja, om inte någon liksom, någon nära vän, så i alla fall en tillräckligt skön typ för att kunna ta en öl med. Jag vet inte, välj själva. Välj att vara ensamma.

Välj att lyssna om på det här avsnittet om ni tyckte det var för kort. Välj att hålla utkik i tiden, för det kommer komma mer avsnitt med intressanta gäster. Tack för att ni lyssnar.

Hej då.