396. Pistolhot & Utpressning

Hallå, det var Lukas Simonsson här från podden Mellan himmel och jord. Du vet väl att vi finns hos Podmi, så gå gärna in på podmi.com och signa upp dig där. Det kommer nya avsnitt varje torsdag.

Den här veckan pratar vi om ja, klippet när Kalle håller i en kallpash. Och vi pratar även om att min sexappell har sjunkit i botten. Det är Pokemon-mässor och Legomässor och allt möjligt.

Missa inte detta i veckans podd. Gå in på podmi.com och signa upp er. Så hörs vi varje torsdag. Hej! Vet du vad, Lukas? Jag kan inleda den här podden. Se där, ja.

Genom att säga stort grattis för alla som lyssnar. Eller jag på att säga stort grattis till Lukas Simonsson idag, torsdag. Ja, men nu får du ju, fan vad du Är du så fruktansvärt bra där Kalle.

Du är ju så fruktansvärt bra där va. Dan innan. Du hade till och med glömt det själv va. Ja, typ hade jag glömt det alltså. På riktigt. Ja, ja. Men 34 bast tomorrow imorgon.

Du fyller 34 i november. Ja, du är fortfarande väldigt ung och fräsch. Du är väldigt ung och fräsch. Detta innebär att det är ett år kvar till 35, vilket är halvvägs till 70.

Då har jag en fråga till oss då. Hur känns det? Fan, känns det? Alltså 70, jag tycker det känns som att det är många 70-åringar som har det väldigt gött. Jo, jo.

Jo, jo. Jag vill ju bli en skön jävla pensionär, så känner jag. Man får, jag tänker att det jag gör idag, du vet. Det hoppas jag. Det hoppas jag gör när jag är 70 också.

Du vet, såhär bara, när man spelar lite golf, man dricker lite öl, tränar lite, spelar tv-spel. Ja, men du vet, sådär. Jo, men de grejerna kan du göra utan att vara skön.

Jo, jo. Jo, jo. Precis. Du kan ju vara jävligt oskön och spela golf och dricka bärs. Men jag vägrar ju bli den här riktiga surgubben. Jag tycker man kan märka på folk idag.

Alltså, fattar du vad jag menar nu? Att vissa personer kan man typ räkna ut. Nej, men vet du vad? Du kommer bli en riktig surgubbe sen, när du blir gammal. Ja, det märker man ju redan typ någonstans mellan 27 och 30.

Alltså i den åldern kan man ju redan märka. Bara fan, nu är vi på väg åt det hållet. Och det kommer inte bli bra det här. Man börjar märka på vissa att negativiteten tar över lite ibland va?

Jag har faktiskt flera kompisar som jag har tänkt. Eller flera, några. Som jag har tänkt, fan, du kommer bli riktig surgubbe. Och det får man bli om man vill. Säg, ja men ska man säga någonting till en polare som är på väg att bli en riktig jävla surgubbe?

Nej, det blir jätteoskönt. Tror du inte det? Nej, det blir det inte. Det blir det inte. Det är bara att vara ärlig. Det är kanske schysst att göra det. Du vet vad, du beter dig som en jävla surgubbe.

Nu får du skärpa dig. Ja, exakt. Och sen är det bara vi som är så fruktansvärt barnsliga. Jag funderar på om, du vet, jag har ju ändå, fast jag är så gammal så börjar jag fundera på om Frida kommer göra någonting för mig imorgon.

Tror du? Just det. Jo, men det får man väl hoppas, för fan. Någon frukost, du vet, kaffe på sängen och... Nej, men hon går upp så tidigt, vet du. Jag ligger och sväver då.

Fan, då sover jag hellre. Ja, men det är ju det som är hela grejen, att hon ska väcka dig. Du ska ju gå upp tidigt, sen kan du gå och lägga dig igen. Det är ju det som är lyxen, att kunna göra det.

Men du, jag måste slika in Lukas på Surgubbe. Jag träffade en Surgubbe innan idag, en journalist som var alldeles för gammal för att använda ordet fucking. Alltså, det där är så sjukt.

Vi kommer ju in på det mer sen, men vad var det som hände egentligen? Han hade försökt få tag på Stanna var det ju, och så hade inte Stanna svarat gällande det här. Vi har ju varit i rättegång idag, och hon har inte svarat.

Hon har haft fullt upp med annat, så då svängde han ur sig. Du kan väl skicka ett fucking jävla sms. Och han var ju 60 plus, liksom. Det är så jävligt sjukt att slänga sig med fucking när man är 60 plus också.

I det läget. Men så skitsamma. Frida blir ju vansinnig på mig om jag säger det. Du vet. Och när jag sa till Frida... Det är inte nice. Det är inte nice, alltså. Jag gillar inte heller det.

Det är många som gör det, som bara är fucking. Jag är så fucking jävla hungrig. Du vet, jag spyr. Ja, jag vet, jag vet. Men ibland så kommer det av sig självt. Jag gör ju inte det här ofta.

Men ibland så bara kommer det. Det gör väl du också? Om du är riktigt arg? Jo, men då är det ju riktigt illa. Då är det ju riktigt illa. Jag säger typ att man är så fucking jävla hungrig, liksom.

Ja, exakt. Nej, det låter så töntigt. Det är så fucking dålig idag på paddeln. Nej, jag fattar. Jag kan göra det. Det är ännu värre när tjejer använder det. Ja, det är hugget som snucket där, tror jag.

Det beror på lite vad man är för person också. Vissa har ju mer... Fattar du vad jag menar nu? Vissa passar in bättre. Det är jävligt grabbigt att säga fucking. Det är ju något tonårsgrabb över det ordet.

Nej, det är inte för mig. Vet du vad? Efter förra veckans podd... Jonas är ju fortfarande över Atlanten, så det är bara jag och Lukas här idag. Efter förra veckans podd pratade vi ganska djupt om hur vi mår och så där.

Då fick jag ett medlande från en som såg att varje gång det är bara du och Lukas som poddar så blir det så jäkla djupt och att ni pratar om hur dåligt ni mår, typ. Att det inte var najs då. Då kände jag, fan, jag har suttit och bjussat på sin hälsa.

Hur man mår, då får man skit. Ja, och det blir ju inte mer... Det kommer ju vara lite deppigt idag också om man säger så. Ni som lyssnar, ni har alla läst rubriken.

Det var det jag ville komma in på. Om ni nu tycker att det blir lite för mycket depp och gnäll, men vi behöver ju inte deppa och gnälla i det här avsnittet. Vi kan ju bara berätta om vad som händer och vad som har hänt och vad som sker.

Det jag menar mer är ju att det är deppigt det man berättar. Vi behöver ju inte låta deppiga. Ja, det är klart. Nej, nej, nej. Men ska vi dra av det här plåstret?

Så att vi har gjort det. Jag kan ju säga så här att från förra året... Förlåt, vi kan ju först och främst säga att det har varit fram och tillbaka från oss om vi ens ska prata om det här och blotta oss om detta.

Och vi har bestämt att fan, vi gör det nu för det är ute i media. Men egentligen så är det väl inget som vi kanske känner att Gud vad kul att sitta och... Eller, vad härligt att prata om det här.

Men vi har kommit fram till att vi tror att det är bra och att folk ändå ska få höra i och med att det ändå står mycket i media. Och sen också har jag fått många som har skrivit. Men från och med förra året, det har ju varit lite fram och tillbaka med detta.

Och jag tror att jag har hintat flertalet gånger att det här kommer vi berätta sen. Men det har hänt massa grejer. För min del var det ju en ganska jobbig period i och med att först hände detta och det är ju sånt som går över.

Men sen kom ju det mest stalla mitt i allt liksom. Så det var därför jag alltid har sagt att 2025 var ett jävla pissår. Och idag tänkte jag att du och jag skulle gå igenom tre olika händelser.

Som vi tror då kopplas ihop. Alltså det är ganska tydligt att de här kopplas ihop då. Två vet vi ju och den tredje är ju, ja det Ja, det var alltså på lördagen då, när ni var på bröllop.

Ja, exakt. Men det här var ingenting de sa, utan det var mer bara, det är någonting i efterhand man har lyft upp och tänkt på då. Ja, men precis, på något vis, om det kanske har en koppling.

Så sen när vi kommer hem på lördagnatt då, så går vi och lägger oss. Och på morgonen, på förmiddagen, så ska vi ha besök av två nära och kära då. Så vi har bestämt att vi ska träffas och fika på balkongen.

De som vi träffade, de har bott på hotell i stan och kollat på opera eller något sånt. Så de kom precis efter utcheckning då. Så jag tror de dök upp vid halv elva, elva, något sånt.

Och då satte vi oss och fikade. Och sen började det knacka på dörren igen då. Och då går jag liksom av ren reflex och bara ska titta. Alltså jag tittar alltid ut genom utsiktsfålet från dörren för att se vem det är innan jag öppnar.

Och då ser jag, det som är lite märkligt, jag ser ju inte så mycket mer än en mörk pösig jacka liksom. Jag kan inte urskilja något ansikte. Och det kan vara så att han stod i en vinkel så man inte såg det.

Men nej, jag minns bara att det var mörka kläder, om man säger så. Och min magkänsla sa väl ganska snabbt bara, shit, den här dörrn, den ska nog inte öppna. Så jag gick tillbaka till balkongen och tänkte, jag sa det, liksom, nej, den öppnar fan inte jag.

Det kändes lite sus. Men i den stunden tänkte man ju inte heller att det skulle vara något jätteallvarligt. Man tänkte att det var någon skitunge eller något som ville busa eller vara jobbig så.

Man tänkte ju aldrig det värsta så liksom. Men vi fortsatte fika och det fortsatte knacka. Och jag har för mig att vi sa så här bara, nej, låt han knacka, eller låt personen knacka, om man säger så.

Så ger han sig till slut. Men det hände ju liksom inte. Så då sa en av gästerna då, att men vet du vad, jag kan gå och öppna. Så slipper du. Och då sa jag, ja men visst.

Gör du det så ser vi. Det var väl mer också att man tänkte så här, nej men att man ville skoja till det lite. Jag har för mig det, att jag tänkte det. Nej, men det blir kul att se vad personen frågar sig nu.

Att han kommer bli paff för att någon annan öppnar, om man säger så. Ja, men exakt. Jag har för mig att du sa att ni hade pratat om att det kan vara bra att göra det och så låtsas man som att personen har kommit fel, för här bor inte du.

Om det nu skulle vara så att personen skulle vara där för att vara jobbig mot dig eller busa eller något sånt där. Ja, jag för mig till och med att vi resonerade så innan vi gick och att den personen skulle öppna då. Så personen går fram, min gäst går fram för att öppna dörren.

Jag är en meter snett bakom liksom. Personen öppnar dörren och så hör jag bara, eller jag ser ju och hör liksom när att hon blir superförvnad. Så hon säger liksom, wow eller wow, något sånt.

Eller någonting i den stilen då. Varpå hon stänger dörren väldigt snabbt och så säger hon till mig att det står en kille och siktar med en pistol på mig. Eller som drog pistol mot mig.

Och i den stunden tänkte jag, vad i hela helvete är det som händer nu? Så av ren reflex så springer jag fram till dörren, kontrollerar haspen och så låser jag ju. Och där blir man ju lite, alltså kroppen slog ju om ganska snabbt från, det var ganska fascinerande Hur snabbt kroppen slog om till, ja men nu sitter vi och fikar till att, okej nu är det instinkt som gäller, överlevnadsinstinkt.

Nu ska du agera snabbt som fan. Och man fick en sån jävla kick av det, minns jag. Det var nästan som att man hade tagit någonting, för allt gick så jävla fort efter det.

Så jag minns hur jag snabbt fram till dörren, låste liksom och sen var det ju väldigt viktigt att komma bort från dörren. För man tänker ju att, nu har vi ju säkerhetsdörr, men man är också orolig för att personen skulle skjuta genom dörren. Och vad vet jag, en sån kula, jag tror inte den går igenom, men man vet ju aldrig liksom.

Och då är vi ju i riskzonen där, för vi stod precis utanför dörren. Så jag minns att vi sprang eller gick ut snabbt på balkongen då. Och så gick vi så långt ner vi kunde för att inte ha den här vinkeln mot oss då, eller skottlinjen.

Och sen när vi var på balkongen så kom vi på, fan tänk om det är någon här nere liksom. Vi visste ju åtta våningar upp, men man blev ju också orolig att det står någon jävel där nere och siktar upp mot balkongen. Så då blev det ju att vi tryckste in mot väggen på balkongen, varpå polisen kontaktades.

Det jag minns där ute, det var ju liksom, vi småsnackade väl om, vad fan är det här eller vad är det som händer? Och jag minns att Stella, hon var ju nyfiken liksom, så hon ville ju springa ut. Men jag tog, alltså av ren instinkt så tog jag henne i svansen för hon ville springa iväg och tog henne i svansen och drog tillbaka henne och bara, nu stannar du här liksom.

Och vi ringde ju polisen som sagt och sa allt som hade hänt. Och det tog ju inte lång tid innan vi såg att polisen var utanför din dörr. Det var ganska intressant att se hur de hanterade det.

För det var ju liksom inte bara, nu ska vi liksom storma in i huset. För de låg ju segert för att de patrullerade ju. Det första de gjorde var ju att patrullera runt, för de visste ju, de hade väl räknat ut att personen i fråga hade stuckit.

Så det åkte ju flera polisbilar runt hela jävla området liksom. De cirkulerade och i den stunden så tänkte vi, men vad fan gör de? Kom hit liksom. Det här är vi liksom.

Men det hände ju inte. Det tog ju ett tag innan de faktiskt knackade på dörren. Och då blev man ju också, du vet, när de väl knackade på dörren, så tänkte jag bara, nej, vad?

Nu händer det igen liksom. Och till slut så ringer grannen och säger, du jag såg mig polisen här utanför din dörr. Vi vill, kan du släppa in oss? Och då blev jag så här, nej, undrar om den här personen i fråga har hotat grannen och sagt till honom att nu säger du det här och öppnar hans dörr.

Men då satte han på FaceTime och så sa jag då att det var polisen och så kom de in. Så, så det är en jävligt, det är en jävligt sjuk händelse. Ja, det är så sjukt.

Det är helt overkligt alltså. Det är helt sjukt. Hur lång tid tror du det var tills att polisen stod utanför med grannen från att ni liksom stängde och låste och sprang in?

Det kändes som två år, men vad kan det ha varit? Jag vet inte, 20-25 kanske? Ja, men jag minns att vi tänkte liksom, ja, jag minns att vi tänkte att det här tar tid.

Jävlar vad tid det tar. Ja, ja. Man tänker så här, fan, personen har ju hunnit därifrån och tagit sig någonstans liksom. Ja, men precis. Man minns ju det från då, fan, var den här personen tagit vägen?

Vilken väg har han stuckit liksom? Ja, exakt. Ja, så det var ju det. Och ja, alltså jag minns ju att redan på tisdagen, där hade ju på söndagen och ni som kollar på JLC, vilket jag hoppas att de flesta av er, jag minns att vi spelade in Trimma mopeder avsnitt 1.

Det är ju ett av de avsnitten. Om du och din plånbok kunde prata om saken, vad skulle den då säga om din relation till ekonomi? Det känns som att man seglar lite ibland.

Om man har tagit flera lån, då är man ärlig med sin plånbok om det. Det är hon inte riktigt känd för. Ett första steg mot en bättre relation till sin plånbok kan vara att samla sina lån.

Samla dina lån till ett på Lendo.se, Sveriges största jämförelsetjän Efter den här söndagen, om det inte var kanske till och med samma vecka som din närstående hade sagt här, ja har du pratat om någon i podden eller du vet, någonting sånt där. Och det var väl då du var så här, fan, det var ju den här personen som var hemma och tog bild.

Kan det vara någon sån här hämndgrej liksom? Har jag sagt något om honom? Det var ju... Det var mycket. Alltså jag spekulerade i allt så här... Om det var något på Twitch eller, jag menar, alltså du vet, allt möjligt.

Eller om vi hade sagt något i podden. Så det var... Man visste ju ingenting liksom. Nej, det var det någon liksom, var det ett barn som som inte liksom, som ville jävlas eller var det, du vet, det var ju så sjukt mycket spekulationer i vad det är, varför.

Men allt detta, det utmynnade i sig tre händelser och en månad senare, då får ju du ett överkälle. Ja, men det var ju några veckor efter där, så åkte jag och min svåger på en paddelhelg. En resa tillsammans på en helg.

Vi skulle åka och spela lite paddel sådär. Då hade ju ändå allting, alltså man tänkte ju inte riktigt så i de banorna efter några veckor, utan det var ju mycket prat med polisen som var så här, ni kan leva på som vanligt. Vi förstår att det här är liksom, det var ju mycket det.

Vi förstår att det här är oroväckande och att det är jobbigt och så, men ni behöver inte liksom, ni behöver inte, ni ska leva på som vanligt och ni kan vara i era bostäder och vi har koll och hela poliskåren har koll på det här och så. Det blev ju ofta att man tänkte att, aja, undrar vad det var för sjuk person, eller vad det nu som har hänt. Man blev ju inte riktigt klok på de tankarna, så det var ju så att man fick försöka att bara så här, aja, vi får se hur det reder ut sig.

Och det var ju, det hände ju inget mer liksom, tiden efter. Så här i efterhand kan ju jag tänka lite så här att, och det gjorde jag verkligen då, att jag kände att, vad fan gör jag här nu? För det var ju på kvällen då, när jag var där med min svåger och hans pappa och en kompis till dem där nere.

Vi skulle käka middag tillsammans och då får jag samtal när vi sitter där, Jag tror det var typ runt åtta på kvällen kanske. Då får jag bara ett samtal från polisen som säger, Hej Carl, vi vill bara säga att ni kan hålla er lugna. Vi är på väg hem till er just nu.

Var befinner du dig? Det var det första som hände när jag svarade på telefonen. Om jag inte fick något så här typ, du har ett inkommande samtal från polisen, du vet, om det var någon sån röst först och sen så kom det här då att vi är på väg.

Och jag satt vid bordet liksom och bara, hela mitt ansikte bara förvandlades. Vad fan händer? Så jag ställde mig upp och gick iväg och de sa, ja vi är på väg. Och jag sa, jag är inte hemma.

Och så ropade jag till dem, bara kör, kör för helvete, kör! Du vet, skrek jag till dem i telefonen. Vi har fått samtal om att det ska vara någon person hemma hos er.

Så jag skrek, jag skrek bara, kör, kör, kör. Man var också i chock då. Och stressad. Och de säger, ja vi är på väg och så las det på då. Och sen minns jag inte exakt direkt efter, men då var de ju nära då.

När de ringde och då fick jag försökte ringa Sanna och så där. Jag för mig att jag fick tag på henne och att vi pratade och hon sa, ja men det har varit någon här och jag hörde att hon var helt förstörd liksom. Och Sannas pappa var ju där.

Och när jag pratade med dem igen då, det var ju Sanna och barnen, Sannas pappa och polisen, alla var där. Och de berättade att, ja men det är en kille här som har bankat på dörren. Stått och bankat och varit här.

Men vi har honom här nu. Och då ska den här personen stått och, vad jag förstått som, först knackat på dörren. Ja men ganska länge. Sanna vet ju inte hur länge för att hon har varit på övervåningen och nattat Sam.

Och då hör man ju kanske inte så mycket när det liksom knackas vanligt. Och sen så, ja men hon hörde det efter en stund i alla fall. Och då tänkte hon att, ja men det är väl någon säljare eller någonting.

Så att hon struntade i det för hon höll på att natta Sam. Hon tänkte, de går väl, personen går väl efter en stund då. Om de märker att ingen öppnar, om det nu är en säljare eller vad det nu kan vara.

Och sen så slutade det inte. Och efter ett tag så övergick det till att det blev bankande istället. Hon upplevde att det var liksom, ja men typ knytnävebankar mot dörren och på fönster.

Och då ringde hon ju, då ringde hon min mamma för hon bodde ju nära oss då. Så hon tänkte, ja men fan, kan det vara Kalles mamma eller någonting? Vad är det här?

Och då sa mamma, nej jag är inte hos er. Och då sa Sanna bara, ring polisen. Så mamma ringde till polisen då. Och Sanna ringde till sin pappa. Som bor typ, ja då var det typ en kvart till oss med bil.

Där vi bodde då. Och han kom ju på plats före polisen, han är där innan polisen. Och går upp och ser den här personen då, stå vid våran entré. Och han frågar liksom, vad håller du på med?

Vem är du? Och han säger att, jag ska träffa Carl. Jag ska ta en bil med honom. Nej, du ska inte vara här. Och ja, han får tag i den här personen och får bort honom ut från platsen och ut på våran uppfart tror jag.

Och känner av liksom så att han inte har någonting på sig och sådär. Och då kom ju polisen när de är där. Och så tar de över då istället. Just det. Så det här var ju, det var snabbt händelseförlopp där.

Så det var efter det då de ringde upp mig. För det var ju minuter. Jag minns att jag försökte ringa till Sanna och till min svärfar och allting då. Men då hade de ju kontroll på läget och hade honom.

Jag kommer ihåg att jag kände bara, fan vad skönt att de har honom där. Och då kopplade man väl inte att det här kunde ha någon koppling till det som hade hänt hemma hos dig. I och med att han inte hade något på sig och han var ju inte maskerad.

Och han sa att han skulle ta en bild och sådär. Och pratade med polisen som lugnade ner det hela och så. Och jag började direkt tänka på så här, fan ja, jag åker hem.

Nej men jag minns att du pratade om det. Alltså du ringde ju mig även här efter en stund och sa liksom, har det varit någon utanför dörren? Anders har tagit honom, han är hos polisen nu.

Så det gick så jävla snabbt. Så jag fattar ju dina känslor där att du, alltså du var i Spanien. Det är klart att du hade velat åka hem. Så det måste ju varit jättejobbigt att få höra att det händer när du inte har någon kontroll över det liksom.

Nej, nej, nej, så verkligen. Det var fruktansvärt för Sanna också, du vet. Som var hemma med båda barnen själva och rädd och du vet sådär. Men hon sa ändå att hon efter liksom kände sig, ja men kände sig okej med att hennes pappa var där.

Och polisen och så, att de ändå hade den här killen då. Och då var det väl också mer prat om att så här, ja, det verkar vara liksom ett fan som inte fattar var gränserna går riktigt. Det var ju med det pratet då.

Jag pratade med Sanna och sa, fan ja, jag åker hem. Jag åker hem, jag kollar nu om jag kan åka. Och det gick ju inte då såklart samma för det var ju på kvällen den dagen, utan då var det dagen efter.

Då skulle jag åka hem dagen efter det typ. Och då var Sanna så här, när jag sa hon bara, nej du behöver inte åka hem efter ett tag liksom. Det är lugnt, jag har ju mamma och pappa och polisen har ju den här killen.

Och det, du vet, det var ju med det. Efter det här då, i alla fall, så började ju utredning då om att Och bara sänka tre flak bärs och bara nej, vad ska jag göra? Men nej, lite spa typ.

Lite spa har jag varit mest. Så känner jag. Ja, det har varit mycket som har hänt, så kan man säga. På alla håll och kanter och Det har varit så jävla mycket med allt som har varit också som man måste hålla för sig själv eller hålla hemligt på grund av utredningar och juridiska skäl och allt liksom som bara säger det guldet eller den här.

Det har ju varit samtidigt allting så att jag Ja, herrejävlar. Ja, men jag säger så här, uppvakkan, vi vänder blad, nu går vi vidare. Och till alla er som har lyssnat, stort tack för att ni har lyssnat.

Och nästa vecka så dyker vi upp med den självaste Jonas Fagerström. Som, jag vet inte hur mycket... Ja, men är du säker på det? Är du säker på det? Det tror inte jag, Lukas.

Jo, ja, jag har koll. Jag har koll. Jag pratade med Molly häromdagen. Vi hörs ju varje dag nu. Gjorde du det? Ja. Vilken dag kommer han hem? Imorgon. Imorgon går han iland och på söndag...

Jaha, så han går iland i Karibien? Exakt, eller vart de nu skulle. Det är alltid så oklart där, tycker jag. Men också en flyger... Jo, men det är ju Saint Martin.

Ja, Saint Martin. Då går han iland i Saint Martin. Och på söndag så flyger han hem, så han kommer landa någon gång sent på måndag då, om jag uppfattar det hela rätt då.

Helt otroligt. Åh jävlar, jag tänkte att det är någon dag nästa vecka. Okej, men alltså idag, torsdag, så går han iland, för dem som lyssnar. Ja, exakt. Någon gång idag, ja.

Så jävla sjukt vad tiden har gått snabbt alltså. Ja, vad sjukt, ja det har gått galet fort. Ja, ja. Det kändes som att han åkte igår, typ. Men han har varit iväg i...

Det har också varit full fart under de här tiden, du vet. Även för oss. Det har ju varit längdskidor på asfalt och rättegång och fanans moster och... Ja, exakt. Förkylningsastma och bröstoperationer och...

Ja, herregifflar. Ja, men det kommer bli spännande. Det ska också bli kul att se hur mycket han faktiskt får berätta om vad som har hänt. Alltså jag fattar ju att de är TV och allt detta.

Men han borde väl kunna få bjussa på någonting, tycker jag. Ja, fan vad nyfiken man är. Det blir fint att få hem honom. Men fram tills dess då så får ni ha det jättebra och tack för att ni lyssnar på oss hos Podmi.

Och ha en jävligt trevlig helg, nu säger vi så. Vi älskar er allihopa. Ja, gör vi. Ta hand om varandra. Ta hand om varandra där ute. Puss och kram. Puss. Hej. Du har lyssnat på ett avsnitt från Podmi.

För att få tillgång till fler avsnitt av den här podden och Podmis alla premiumpoddar, helt utan reklam, prova premium. Kostnadsfritt i 14 dagar. Och du vet väl att du som är student kan lyssna för endast 49 kronor i månaden.

Perfekt för plugg och tentapauserna. Gå till podmi.com slash student och hitta din nya favoritpodd redan idag.