397. Jonas är hemma från Atlanten

Hallå, det var Lucas Simonsson här från podden Mellan himmel och jord. Du vet väl att vi finns hos Podmi, så gå gärna in på podmi.com och signa upp dig där. Det kommer nya avsnitt varje torsdag.

Den här veckan pratar vi om klippet när Kalle håller i en kallpash. Och vi pratar även om att min sexapil har sjunkit till botten. Det är Pokémon-mässor och Lego-mässor och allt möjligt.

Missa inte detta i veckans podd. Gå in på podmi.com och signa upp er. Så hörs vi varje torsdag. Hej! Jonas Fagerström är tillbaka i Aplorser. Innan vi... Jag vet inte hur mycket du får prata om det här.

Du har ju ringt och frågat produktionen och likt, va? Så vill jag veta från att ni kom i land i... I fredags. I fredags. Hur... Det ringades idag, det var ju fredag.

Ja, det var två frågor. Hur fan kändes det att gå från en båt i 19 dagar, eller vad det nu var, och hoppa på land? Hur många dagar blev det på båten? Vi åkte den 27, så det blev väl 17 dagar, nej?

16 kom ni i land då? Ja. Då blir det... Ja, 17 dagar. Vi åkte den 27. Ja, för det är 31 dagar. Ja, så är det 31, ja. Två och en halv vecka. Ja, alltså det är eufori för att vi är framme.

Men rent fysiskt så gungade det liksom... Man kände sig riktigt packad. Alltså riktigt packad. Och vi går på... Vi går på vad vi tror är en flytbrygga. Så vi tänker, ja men det gunglar ju för att vi är på en brygga liksom.

Men det fick vi reda på sen att det var en sån platå med betong som den rörde sig ju inte. Men det var... Och i natt när jag vaknade... Nu är det alltså... Hur sist är det då?

Ja. Och i natt när jag vaknade nu så gungade det så extremt mycket. Men satt du och mådde illa eller bara gungar? Nej, det bara gungar. Jag har inte mått illa av det.

Men det gungar så att jag typ får hålla i väggarna liksom. Jätteskjuts. Det blir så inbyggt de här dagarna, alltså man blir så van. Ja, vad heter det? Sjöben. Sjöben ja.

Men det var jätteskönt men samtidigt jättejobbigt för att man hade kommit varandra så nära. Och jag gillade liksom det livet som var där ute. Att så här, man skalade ju verkligen av allt det oviktiga.

Så du tar bort telefonen, du äter liksom bara det du behöver äta. Det är det som föder dig i liksom bra, viktiga och roliga samtal. Det är det man lever på. Och det var härligt alltså.

Ja, men hur kände det sig första dagen när man skulle stänga av det? Var inte det lite panik i början eller? Alltså grejen var så här, jag ringde ju nu produktionen och sa jag får ju prata om det här liksom.

Och vi var ju fyra dagar på Gran Canaria först innan vi åkte och det var ju för att man skulle spela in de här synkarna när man sitter i land. Och man skulle även vara nere på båten och liksom lasta hem mat. Det var ju mycket liksom som skulle göras.

Men man fick inte prata djupt med varann. Man fick liksom inte lära känna varann för det ville de ju att man skulle göra på båten framför kamerorna. Så det var ganska, vi alla när vi väl åkte iväg första dagen var verkligen så här fan nu vill man åka iväg.

Det var fyra dagar som var så här, okej snart är det dags. Snart kan vi prata. Ja, exakt, exakt. Och även så här fyra dagar av fan snart är det över det här. Den känslan blev man ganska trött på, man blev verkligen så här, nu vill vi ut.

Och som jag pratade om för massa veckor sedan när vi poddade så sa de ju att de hade ju ställt in GPSen ju på tre meters vågor. Men då gick det ju inte att gå ut för det var fyra och en halv meters vågor. Så vi fick ju, när vi väl begav oss ut för att tydligen så var det ganska dyrt att ligga kvar i den hamnen längre än vad planerat.

Så vi var tvungna att ge oss ut. Och då för att han sa så här, det här kommer liksom inte, det kommer ett jättestort lågtryck och vi kan inte hamna i det. Så vi behöver segla, det första vi behöver göra var att segla längs Afrikas kust söderut, om du tänker på kartan.

Just det, som en båge runt då typ eller? Ja, om du tänker dig Gran Canaria och så var det ett bälte i höjd med Gran Canaria med ett lågtryck. Så vi behövde liksom segla under det.

Ja, okej, tills det var över då. Ja, exakt. Så första tre dagarna så kom vi typ inte mer västerut, utan då var det bara söderut. Och det var lite påfrestande. Jaha, så ni bara körde söderut?

Fast man såg aldrig land, så långt västerut var vi. Men man såg aldrig, men på plotten, alltså sjökortet, det digitala sjökortet. Då ser du liksom, tänk er själva att man ser Afrika och sen så västerut så ser man Saint Martin.

Och däremellan är det bara hav. Och man vet om att okej, den här distansen kommer ta ungefär 17 dagar. Och efter tre dagar så har det inte rört sig nästan någonting västerut, bara söderut.

Det blev väldigt påfrestande. Men det inkluderat var ju i, alltså då tog det liksom två veckor från att ni började röra er västerut att nå kusten. Ja, de har aldrig seglat så lång distans innan i programmen och på så kort tid.

Så det var bra vindar och så här eller? Ja, det var det. Vindarna kom typ alltid bakifrån, vilket gör att man får... Bra förutsättning. Och första dagen så satte vi, eller nej, till och med dagen innan så satte vi på en sån här plåster.

Och jag vet inte riktigt vad det liksom gör med kroppen, jag fattar ju att det gör någonting med balanssystemet. Och det märkte vi för vi satte det dagen innan och när vi åkte upp samma dag som vi skulle åka, då var man liksom, då hade vi sjöben, även fast vi inte hade varit på båten. Så det gjorde ju något med balanssystemet som...

Och jag tror att på land så blir det ju plus eller minus, men på båten blir det plus minus noll liksom. Det var som att det jämnade ut sig liksom. Vilket gjorde att när man vaknade upp på morgonen samma dag som vi skulle åka så vinglade det ju som fan.

För alla? För alla, ja. Och om du tar på det här så får du det här medlet på fingrarna. Och Sissi tror jag hade liksom gnuggat sig i ögonen så hon blev ju fan nästan halvblind innan vi hade åkt typ.

Så hon tog av plåstret efter ett tag. Men första dagen fick vi se val, vilket var helt så här, det var, jag hade en sån, ja jag hade en checklista med saker jag ville uppleva. Så var jag så här, men det här är lite, det här vill jag uppleva.

Och det hade jag sagt direkt när jag tackade ja var så här, men det här vill jag vara med om. Då var det val, delfin, jag ville se en stjärnhimmel. Och det visste jag att det kommer vi få liksom.

Jag ville ha en soluppgång, solnedgång och många fisk. Så första dagen fick vi bocka av val, vilket var helt, det var så jävla coolt. Vad var det för val? Det var ingen blåval tyvärr, men det var knölval eller något sånt där, ganska liten val.

Men det vi fick se var när den andades liksom, och det är ju det som är det coola. Ja, den sprutar ut vatten. Ja, så jävla häftigt var det. Och ingen av oss, eftersom vi körde söderut förbi lågtrycket, så hamnade vi ändå i ganska behagliga vindar och vågor liksom.

Men det var ändå typ, jag menar så här, tre meters vågor och det låter ju så här, fy fan, går det liksom. Men de var så jävla långa vågorna. Så att det var ju liksom som en jävla berg-och-dal-bana, men det var inte så att liksom båtens skrovs slog så.

Men innan man hann vänja sig med det var det ju liksom, när det var högt upp på en sån våg, så var det fan långt Det är inte ligga och sola på stranden. Nej, exakt. Men det här ändrade sig ju ganska fort alltså.

Till att bli varmt, varmt. Som mest, jag vet inte vad det var i luften, för det fanns ingen sån mätare. Men som mest i vattnet blev det 28,2. Det är behagligt. Ja, det är skönt.

Vad var det när du badade? Då var det nog fan något sånt. Så varmt? Ja, mellan 27 och 28 var det i alla fall. Men, och vi fick ju se delfiner. Ingen haj eller? Nej, ingen haj.

Men för fan, då hade man varit tvungen att hoppa i. Ja, man hade varit tvungen att hoppa i alltså. Att stanna mitt, och du vet, gurra och de, och så är det ju, för det är det, folk fattar ju inte det, det finns på riktigt ingen följebåt.

Vi satt ju och diskuterade i crewet så här, eller inte crewet, utan i, vi med passagerare. Deltagare? Deltagare ja. Vi satt ju och diskuterade så här, men de måste ändå liksom, ett dygn bort i alla fall ha en följebåt liksom.

Men det finns ju en sån, vad heter det nu, inte, på plotten så finns det en sån som man ser andra fartyg. Radar eller? Radar ja, precis. Och det har ju vi för att vi liksom inte ska hamna i kurs med och kollidera med dem.

Och där ser man ju alla fartyg, liksom på långt avstånd. Så när vi kom på det så var det så här, då såg man, nej men det finns på riktigt ingen följebåt. Det är ju liksom, det är ju på riktigt där.

Men jag tänker bara det här, för det kan man ju inte garantera heller. Låt säga att du är mitt ute i Atlanten, alltså det kryllar ju förmodligen av haj i Atlanten, jävligt stora liksom. Så att man får göra riktig otur.

Ja, men hajer måste det ju finnas, ja. Ja, jag kan svåkter det. Och sen att de är precis vid ytan vid båten, alltså. Men låt säga att det hade varit så. Och att det kommer en haj när någon badar.

Och bara hugger, ta ett ben. Du vet, du dör ju. Ja, ja, tyvärr. Jag kommer inte till land, det är ju inte så att det gör någonting med en. Nej, men man vet ju typ om man är ute med fartyg, så kan man ju också tänka, som sist när vi åkte till Finland.

Nu ser man fan ingenting. Nej, men det går ju inte att göra så mycket mer med det. Nej, exakt så. Vi pratade lite om att, undra om det här blir en sån resa som folk gör när folk åker till Sydamerika för att hitta sig själva.

Undra om Jonas på något vis kommer att få ett perspektiv eller ett annat tankesätt när han är åkt båten. Jo, när vi ringdes i fredags när du kom i land, då sa ju du att det känns som att det fanns ett liv innan resan och efter. Ja, men så känns det verkligen alltså.

Vad menar du med det då? Jag tar nog inte livet eller saker som händer för givet. Man blir så jäkla ett med... När du har varit på öhoppning i Grekland och tagit färja via Paros, Antiparos, Naxos, Hydra och Lesbos, är det ganska härligt att flyga direkt hem med Norwegian utan en enda mellanlandning.

Flyg direkt, flyg smart, flyg Norwegian. Jobbar som chefredaktör, föräldraledig, freelanceande skribent eller timanställd. Ja, jag har schemat kommer när vi vet mer.

Att få bolån behöver ju inte vara en av dem. Välkommen till Bankstep Bank, en bank för fler. Mission completed. Vi har fått tag på både McFlurry Caramel & Pretzel och Chocolate & Pretzel från Malaysia.

I McDonald's World Menu Mission har vi stulit Donken-favoriter från hela världen. Så stilla suget innan vi måste ge tillbaka dem. Keckchoklad med ljus choklad och frasig insida.

Akavia, fackförbundet för dig som vill mer. Som vill utveckla och utvecklas. För dig som söker fakta och sprider kunskap. Kunskap har förutsättningar för andra och tar ansvar för framtiden.

Akavia, fackförbundet för akademiker för en upplyst framtid. BMW iX3, en elektrisk SUV för dig som vill ha det absolut senaste inom teknik och design och uppleva körglädje i en klass för sig. BMW iX3 är den perfekta kombinationen av tjänstebil och familjebil.

Välkommen till BMW.se eller din närmaste BMW-återförsäljare. Att, fan det låter jävla... Att livet är också jävligt skönt. Så in i helvete alltså. Man kan ju dö där ute.

Och hade det varit så hade man också... Jag har nog aldrig varit så nära. Aldrig varit båten var nära på att kasta isen. Men man har aldrig varit så nära på att dö.

Det låter så jävla dramatiskt. Men man är så hjälp... Man är så hjälp... Och sen så ganska snabbt förstår man vad som är viktigt i livet typ. Alltså man lägger tid på ganska mycket saker som inte är viktigt.

Typ skrolla på jävla telefonen typ. Du har tagit bort din TikTok. Ja, exakt. Men du vet, jag vill bara inte... Jag vill fan inte sitta vid min telefon. Jag var ju slav under min telefon förr.

Och jag vill försöka... Jag vet om att jag kommer bli det om två veckor igen. Jag försöker hålla det så som det är nu. Och typ, det blir ganska... Alltså när man kommer i land sen.

Jag hade typ glömt av min telefon. Hade det varit att man hade haft sin telefon hela resan. Så hade jag garanterat det första jag hade gjort hade varit att ringt alla.

Men jag tänkte typ inte på det. Det låter hemskt att säga. Men jag var så jävla mycket i nuet typ. Så man tänkte typ inte på det. Men nej, det har varit en helt magisk...

Men det hade du velat dukas... Stjärnhimlarna. Det var... Jag vet inte hur jag ska beskriva det. Låg ni på däck och kollade? Ja, det gjorde vi. Det man inte är van vid där ute.

Det är ju att du har horisonten åt alla håll. Stjärnhimmel måste ju vara enorm där. Ja, men stjärnhimmeln började... Du är ju van med här hemma att stjärnorna är på himlen.

Här började stjärnorna fan en meter över horisonten. Det var någon kväll där Karlavagnen låg precis på horisonten. Det var jättekonstigt att se. Och sen så hade jag de här självklara stjärnorna som vi ser här hemma också.

Men runt om det så var det som att det var liksom... Du såg fan... Vad heter det? Vintergatan. Vad heter det? Karlavagnen? Nej, alltså vintergatan är ju en galax.

Du såg liksom galaxer typ. Alltså du såg så många små, små, små stjärnor som bara gjorde typ ett moln av stjärnor. Fattar du vad jag menar? Alltså du såg så mycket.

Det var som att... Fan gånger tusen det vi ser hemma. Det var så jävla häftigt. Fick du bild på det eller? Nej, min kamera tar inte det. Men däremot så frågade jag kameramännen om vi får med det här liksom.

Och det sa de att de fick. Men av de 17 kvällarna så var kanske 10 av dem så klara. Och då låg vi... Alla var lika fascinerade. Så vi låg fan på rygg i timmar och bara kollade upp på stjärnorna och bara pratade.

Nej, det var... Det var grymt. Har det kommit, bortsett från med telefon och så här, är det någonting, är det något beslut du har fattat under resan? Nu fan, nu har jag bestämt mig för det här.

När jag kommer hem blir det så här. Nej, men det var ju det jag ville komma till. Även fast det hade varit haj där så hade jag nog fan väntat en kvart och sen hoppat i.

För att få möjligheten att bada mitt ute på Atlanten. För där vi badade var bokstavligen talat mitt ute på Atlanten. Vi hade typ kommit halvvägs. Det var 5000 meter djup.

Det var liksom en halv kilometer ner till botten. Det var obeskrivligt alltså. Badade alla? Ja, alla badade. Det var coolt också att se Therese Simba. Det var så jävla häftigt alltså.

Det kom ut lite då. Ja, alltså inte så att hon bara kollade på mig, utan hon... Jag tänkte att du körde någon tävling mot henne eller någonting. Hon simmade lite.

Hon såg Nej, nej, det är det inte. Nej. Ja, kanske att jag kände där och då typ att fan vad jag måste skala, skala ner grejer jag håller på med. Att jag bara egentligen vill göra det här, det vi gör och sen så inte göra någonting mer typ.

För att bara... Det är för mycket. Ja, eller bara för att kanske så här, vara mer ledig typ. Få mer tid. Få mer tid, ja. Men annars så var det, nej, annars var det inget som jag kände så här, det här måste jag göra annorlunda.

Hur var det att träffa, alltså då var det ju igår du kom hem va? Ja. Hur var det att träffa Malin och så här barn? Ja, det var fint. De väntar ju på land lite. Och så...

Uppnats de två så. Ja, exakt. Och Love kom och sprang förbi. Love hade varit väldigt nervös inför och han hade suttit där en halvtimme du vet och Malin hade filmat mycket för hon visste inte när exakt jag skulle komma.

Så man såg han, du vet, han satt du vet, han kunde inte sitta still typ. Nej, det är klart. Så han var, och sen så sprang han till oss fram liksom och kramades och så här.

Men när jag ringde dem första, när jag kom i land liksom, första samtalet, det var ju väldigt känslosamt. Ja, det kan jag tänka mig. Både jag och Malin började gråta och Love hade också varit ganska, varje gång Malin och Love hade kramats då hade han liksom skrikit ut så här, jag längtar tills pappa, eller jag önskar att pappa var här och så här.

Så han har nog varit ganska, ja men han har varit väldigt känslig när man var hemma. Så det var väldigt skönt. Men det sista, jag hade ju den här listan då, det sista som jag kunde checka i, det var en riktigt, riktigt bra soluppgång.

Det var fan lite ovanligt för det var alltid moln längs med horisonten. Och det här, jag kan inte förklara varför det var så här, men när vi seglade så var det nästan alltid klarblå himmel ovanför oss, men i horisonten runt om oss så var det alltid moln typ. Och så var det typ hela tiden, vilket var konstigt för att det känns som att man borde ju åka in i molnen.

Har det något med höjd att göra eller någonting? Ja, jag vet, jag kan fan inte förklara det. Och sen på kvällarna, då blev det, då försvann molnen, men vilket gjorde att när solen gick upp så var det moln, så det var nästan alltid soluppgången som gick bakom molnen.

Men så var det en soluppgång näst sista dagen som var helt sinnessjuk. Och mitt i natten, vi räknade också soluppgång och solnedgång, men sen månuppgång var också jätteviktigt för månen lyste som en jävla lampa typ. Så den blev ju så att vi kunde se varandra så snabbt.

För när vi gick upp det tolfte fyra passet, då var inte månen uppe, men den gick upp vid typ så här ett halv två. Så mellan tolv och ett halv två, då kunde vi fan inte se varandra typ, förutom om man hade pannlampa. Var det någon dag liksom det var helt, alltså stilla om man säger?

Nej, det var det inte. Det var det inte. Vattnet rörde sig hela tiden. Ja, det mest stilla var ju när vi badade då. Ja, just det. Men det rörde sig fortfarande och var ganska, det var ändå några vågor då.

Fast då var det inte slagsvågor utan sådana här långa vågor liksom. Jag sitter och funderar på när du kollar runt liksom i horisonten, ser du kurvningen när du är så långt ut liksom? Alltså att du ser...

Ja, men är jorden rund eller platt? Det är det jag försöker fråga. Ja, exakt. Nej, det kunde man inte se. Jag ska visa. Kolla här, här skickade Saffin, kameragubben.

Så här ser man liksom. Och det här var en lugn dag om man säger, när båten. Men här ser man ju liksom. Oj, vad coolt. Kolla, du ser ju inte båten där för vågorna typ.

Fan vad segt när drönaren... Kolla, där ser du att det är långa vågor med ganska höga liksom. Men jävlar vilken film. Ja. Hur många knop åkte ni? Typ alltid åtta, nio.

Ja, men det är ju snabbt. Det är ju fan dubbelt så snabbt som han som åker själv. Nej, det är... Han gör ju typ snitt fyra och en halv knop tror jag. Men det här var ju...

Nej, det var... Ja, fy fan vad fint. Men grejen är, alltså nu... Satte du beskriver det här på alltihop, hur du liksom... På något vis hittar man sig själv och man börjar tänka i andra banor.

Och liksom det man uppskattar. Och du har till och med tagit bort TikTok för att du inte vill lägga tid på den här jävla appen. Ja, men det var nog också varför jag...

Fan vad jag scrollade TikTok innan. Alltså så fort jag satte mig på toaletten så scrollade jag TikTok. Ja, men det är ju så. Om jag kom hit, eftersom jag lämnade barnen så tidigt vanligtvis så kom jag hit lite tidigare.

Då la jag mig i soffan och scrollade TikTok. Ja. Det är ju bara... Man gör inte ett skit liksom. Det är så jävla korkat. Men det jag ville säga var att du har sålt in det på ett jävligt bra sätt.

Men ändå finns det inte en enda millimeter i mig som hade velat gå igenom det. Hur fan är det så? Vet du vad som i så fall lockar mig lite med det? Ja. Det är, det låter ju som en så jävla god sammanhållning typ.

Det är som ett jävla... Kommer du ihåg när man var på typ läger när man var lite? Ja, konfirmationsläger. Konfirmationsläger eller någon sportläger eller någonting.

När man åkte därifrån så kändes det som att så här, det här är ju min nya familj. Så kändes det nu. Alltså jag ville inte... Jag ville inte lämna alla liksom. Nej.

Vill du fortsätta ha vardag med dem? Ja. Alltså vi... Och jag tror fan att till exempel jag och Filip och jag och Sissi, vi kommer nog alltid... Vi kommer nog hålla kontakt.

Jag och Lasse bor ju tio minuter ifrån varann liksom. Ja, ja. Helt sjukt. Och Lasse är ju som en 35-åring i hjärnan och huvudet. Vi har ju samma intressen. Alltså vi har ju samma humor.

Alltså han... Nej, det... Ni borde göra det. Ni borde göra det. Alltså det... Och klart det inte finns någon garanti att man överlever, men det får man ju bara hoppas.

Eller så här. Du har gaddat det också? Ja, helt tatuerat mig. Det måste du visa. Ja, just det. Det var koordinaterna, va? Koordinaterna där vi badade. Det kände jag.

Jag och Filip gjorde samma. Men vem var det som... Ja, ni gjorde det när ni kom in till land sen. Ja, exakt. Vi hade med på boken. Det var när vi ringdes på fredag, så skulle ni ju tatuera er.

Ja, det har varit så jävla konstig prioritering. Man tar med sig kamerateam, kapten och en gaddare liksom. Vem vill gaddis? Nej, det var... Men fan, det är så svårt att liksom knyta ihop det här på ett sätt så att det blir rätt visst.

Det, så känner jag. Nej, alltså jag tror det för... Jag som lyssnar, jag tror folk tycker det låter helt magiskt. Jag tror att det här kommer bli... Jo, men jag tror också att liksom...

För dig, du som har upplevt det här, så är det svårt att sätta orden på det. För du... Man får ju känslan av att ni har haft er egen värld och liksom att det är helt fantastiskt.

Och det var lite svårt att förstå helt, tror jag. Jo, men man märker ju på dig att du har haft en otrolig upplevelse. Det märker man ju. Det är ju någonting med Jonas.

Nu är du lite trött också, det fattar man, för att du har rest. Men det känns som att han har blivit lite visare, känner jag. Du känns... Ja, men du är jetlaggad också.

Men det känns som att du är lite närmaste. Vad fan är det nu igen? Alltså man är lite... Närmaste. Närmaste. Yoga. Exakt. Han har bott i tempel i... TikTok är borta, telefonen, och att du känns väldigt lugn.

Ja. Men du är nog rätt trött Det kommer bli en ganska annorlunda säsong tror jag, mot vad de andra har varit. Och det säger jag inte bara för att jag tror att vi som var ombord var speciella, utan det var lite speciellt det som hände.

Och när ska det sändas då? Jag tror det sänds i början på september. Ja, till hösten? Ja. Det var mycket happenings som hände. Jag fyllde fan 35 ombord. Det var speciellt.

Det var helt otroligt. Jag älskade detta och jag tycker ni också borde göra det. Ja, vi får vi suga på den karamellen. Karamellen? Suga på den kamelen. Jag måste bara fråga.

Jag pratade ju med Malin, hon fick vabba de första elva dagarna va? Ja, och sen så. Hur har det gått för dem under tiden? Nej, alltså hon vart en jävla klippa. Hon har löst allting hur bra som helst.

Och sen när jag kom hem nu så har hon liksom fan ståmstädat och köpt nya såna här barstolar. Så det har varit liksom tagit hand om barn, utan hon har fan tagit hand om hemmet. Jag är så jävla imponerad så det är helt galet.

Men sen så landade vi, vi kom ju land fredag. Ja, lördagen så skrev hon att Theo har blivit magsjuk. Jo, han har spytt ner hela soffan och alltihop. Men det var bara en natt, sen så var det lugnt så det var ingen fara så.

Men hon har varit en jävla klippa. Men vet du vad vi ska avsluta det här med? Ja, fan vad kul. Vi har varit på en båt liksom i 17 dagar och han bara, jag tycker maten var, jag hade tänkt moxfili, kyckling var inte det.

Han är världens finaste alltså. Nu ska vi reagera på Love Island. Vet du vad? Jag och Filip när vi kommer land sa såhär, du och jag ska äta hamburgare och dricka öl nu.

Men det fanns inga bra hamburgare på ön. Jag vill ha hamburgare nu. Det var bra, vi åkte och käkade sushi igår. För vi visste att du skulle vilja ha burgare idag.

Jag är jättesugen på det. Ja, då kör vi på det. Stort tack för att ni har kollat och lyssnat. Fan vilket jävla avsnitt vi har nu. Förra veckan berättade vi om det som har hänt.

Ja, jag såg det. Jag vill jätte... Jag vill höra allt. Jävla grej. Ja, jävla konstig grej. Puss och kram!