Spöken, poltergeist och demoner – vad är det egentligen? Gäst: Simon Flood

Hej och varmt välkomna till mitera-podden. Mitera-podden är en andlig, informativ podd där vi delar med oss av jättemycket kunskaper och erfarenheter. Och vi vill utforska olika influenser och få input från olika håll och därigenom hitta likheter mellan olika trossystem och trosuppfattningar.

Vi som poddar är jag Maria-Theres Bolman Agerhill. Jag arbetar som spiritualistisk medium och healer och det har jag gjort sedan 2004, så i drygt 20 år. Jag är också författare till böckerna Väck din mediala sida och Bevis för själens överlevnad.

Med mig har jag min man Uffe. Ja, Uffe Bolman här, också spiritualistiskt medium och healer. Har väl kanske varit mest inriktad på healing genom åren, men jag jobbar även med vetenskapliga bevis genom statistik och programmering.

Och jag har liksom aldrig sett någon motsättning mellan vetenskap och andlighet. Jag tycker båda är viktiga. Och vi är ju båda utbildade inom Spiritualist Natural Union, SNU, i England, som är den världsledande skolan inom spiritualism.

Och så driver vi Mitera Development Spirituistiska center som ligger utanför Uppsala. Och idag har vi med oss Simon Flod. Välkommen Simon. Tack så mycket. Vill du berätta lite kort om vem du är och vad du pysslar med?

Ja, Simon Flod var namnet och jag bor i Tierp och det är inte alls långt ifrån där ni bor. Nej, precis. Och du är här hos oss idag på podd. Exakt. Live i studion.

Och ja, till vardags så jobbar jag inom ett familjeföretag. Vi har en hel del fastigheter som vi sköter om då. Så jag jobbar väldigt mycket med det praktiska. Det är fastighetsskötsel, det är att hjälpa till med hyresgäster.

Ja, det är väldigt mycket högt och lågt. Och på kvällar och helger när jag väl har tid så jobbar jag med det mediala. Just det. Och du har både sittningar och så som medium, men du har också på med paranormala utredningar va?

Ja, men precis. Exakt. Och allt är ju i mån om tid med tanke på att mitt dagliga jobb tar ju väldigt mycket tid. Så får man hitta de timmar som passar. Och mediala eller paranormala utredningar tar ju oftast väldigt lång tid.

Men det är också en spännande, ett ganska nytt område för mig ändå faktiskt. Okej. Om man ser det som ett team, att man jobbar med folk som kanske inte är utbildade som medium eller någonting, men de är mediala och intresserade.

Men framförallt att de har fokus då på den tekniska utrustningen. Just det, det är det. Och ni har liknande utrustning som typ Lakston och spökjakter och sånt eller?

Ja, men exakt. Det är nästan identiska produkter oftast. Och sen så har vi kanske någon egen grej som vi testar. Men hur började din andliga bana? Jag vill att du och jag träffade varann, det var jättemånga år sedan, typ 2005-2006.

Ja, det är exakt. Det är fan länge sedan. Ja, det var det. För då var jag i Tierp och höll någon workshop på någon medial demonstration tror jag. Och du och din mamma kom då.

Ja, exakt. Det stämmer. Och vi har ju gjort väldigt mycket tillsammans. Och egentligen kan man väl säga att den mediala resan har ju jag och min mor gjort tillsammans.

Dels har jag haft väldigt mycket stöd av henne för att hon har ju varit intresserad för det mediala. Och sedan barn så har man ju alltid haft mycket föraningar och känslor. Man har ju varit medial sedan barn.

Ja, precis. Och fördelen för min del är ju att jag har ju inte fått det nedtystat eftersom jag har haft folk att prata med. Och det är inte bara min mor, utan det är ju många andra i släkten.

Vi brukar säga att det är privilegierat för många har inte det. Och då stänger man ner. Verkligen. Det är ju nästan mer vanligt att folk säger att ja, men jag hade någonting fram till kanske 3-årsåldern att man har något litet minne.

Och sen, ja, kanske i tonåren sådär, men sen så har de fått hört att nej, det här är fult, det här är det hittar på, det är hjärnspöken eller så är det bara att man får inte prata om det för det är pinsamt. Vilket är ju väldigt tråkigt. Just det.

Vi brukar också fråga ibland om du hade sådana så kallade låtsaskompisar. Hade du det när du var liten? Ja, alltså, egentligen så är jag kanske fel person att fråga för jag har själv inte ställt frågan, helt ärligt, till vare sig min mamma eller pappa.

Och jag kan inte minnas att jag har haft låtsaskompisar på det sättet som vi kanske normalt sett porträtterar dem. Men jag har ju haft mycket upplevelser, sett rätt mycket. Men inte alltid veta vad det har varit.

Och ja, det har varit mycket, många skrämmande situationer har det varit. Men någonting har visat för mig att du behöver inte vara rädd för det här. Och det har jag väl förstått att det har ju varit mina andliga guider eller mitt andliga team som har hjälpt mig.

Men jag tror också att det är mycket så att människor upplever saker, de känner närvaro, de kanske ser någonting i ögonvrån och så vidare. Och så tänker man, åh, det här är något läskigt, det här är något skrämmande, men så är det egentligen bara ens andliga vägledare eller kanske anhöriga från sidan som bara älskar den mer än någonting annat liksom. Men det är helt naturligt det där med att så länge man inte vet vad det är eller hur det fungerar, då blir man ju rädd för det.

Och speciellt om man blir nedtystad att det där ska du inte prata om. Då förhöjs ju en slags rädsla inför det där också för att det här verkar ju vara någonting som man inte får prata om. Och då blir det ju mystiskt och dramatiskt alltihop det där.

Men sen om man, jag brukar ju köra med det gamla uttrycket okunskap föder rädsla, va? Men sen när kunskapen kommer, då försvinner rädslan, eller vad säger du Simon? Ja, jag håller med dig att hundra procent och precis det du sa om rädsla, det är ju någonting som jag brukar prata väldigt mycket om.

Och det är ju att allt som är nytt, som vi aldrig har upplevt tidigare eller inte riktigt kan förstå, det är ju bara en mänsklig reaktion. Det är inget konstigt. För vi ska reagera på det sättet att någonting kanske är farligt eller en form av rädsla.

Det är känsligt. Ja, ja, det har ju vi rent biologiskt. Ja, det är ju biologiskt arv. Det är ju exakt. Det är en instinkt som är, vi är ju liksom djurvarelser som man har den instinkten.

Det är helt naturligt inbyggt i oss. Ja, ja, det är så. Och det som är häftigt är ju när man verkligen får både kanske självförtroendet men också få förståelsen att det är bara att gå och möta rädslan.

För det är inte så farligt. Och det är ju då en fördel om man har haft mycket mediala upplevelser som barn. Och så har man föräldrar eller någon annan släkting som faktiskt har stöttat den.

Det är ju en otrolig fördel. Precis. Jag tänker på, jag var ju jätterädd för trans faktiskt från början. För att jag har ett litet kontrollbehov och tyckte att det var lite läskigt det här att gå i trans.

Men när jag väl gjorde det, gick en kurs i det, så nu älskar jag ju transen. När man förstår att det är inget farligt, det värsta som kan hända är att man somnar liksom. Ja, precis.

Okunskap. Eller hur Uffe? Ja, men absolut. Det var ju den där gången när du åkte till Collegeet i England och skulle gå en avancerad mediumutbildning men de pekade att det där behöver du inte, du behöver trans, det är ditt nästa steg.

Och du sa absolut nej. Och jag skulle få åka och köpa flygbiljetter och ta hem dig. Men så gav du det en chans och så kom du hem och vad hände då? Transcirkel på en gång.

Ja, det var 2008 bara, så det är ju ganska länge sedan. Men då fick jag panik verkligen att shit, de tvingar mig i trans alltså. Så jag grät på rummet och ringde Tuffe och sa att nu får du köpa flygbiljetter, nu drar jag hem.

Men då hade du väldigt bra lärare som avdramatiserade det hela, eller hur? Ja, det är viktigt också med bra lärare som kan hantera det också att förstå sig på hur man kan använda det här med teknisk utrustning, för det är ju väldigt modernt nu. Vi vill ju få allting i bevis med spännande utslag på maskiner.

Precis. Men det gäller ju att veta, är det på riktigt eller inte på riktigt? Vad är vad? Kan det finnas någonting spännande här? Precis. Och där kommer jag in som lite lärare kan man väl säga.

Jag vill försöka förtydliga på alla våra utredningar att bara vi får ett utslag på en speldosa så betyder inte det att det nu har varit automatiskt ett spöke eller någonting. Eller hur? Och du tror ju inte heller på att det är demoner eller onda andar eller något sånt där.

Nej, nej, nej. Det har vi ju skapat själva. Ja, eller hur? Och det tycker jag också blir väldigt både tråkigt och lite skevt när det förmedlas väldigt starkt att det är demoner eller att man vill framkalla demoner eller växtlik med hår och gör det och gör det.

Och jag tycker att det är så omoraliskt och det blir väldigt fel för att det är inte så många som vet vad de egentligen pratar om. Och jag brukar alltid säga att ja, men du säger att du har en demon, men vad är en demon? Var kommer det ifrån?

Var kommer ordet ifrån? Spårar det tillbaka i texter så kommer du hitta otroligt mycket information om något som du inte trodde att det var. Och framförallt så förstår du ju att det är ju religiöst kopplat.

Eller hur? Jag tror mycket i det här onda andar eller demon snackar. Det handlar mycket om människans psyke, att det är människans egna energi som skapar olika energier.

Vad tror du om det? Ja, och sen är det ju inte bara det. Det är ju en enorm maktfaktor. För man ser att, ja men det är ju som man brukar säga, men de som har vunnit ett slag är de som kan berätta hur det gick.

Förlorarna har inget att säga. Och sitter man då inom kyrkan som hade absolut störst makt förr i tiden. Ja, de var ju tvungna att säga vad som är rätt och fel. Och då kan vi göra för att tjäna pengar och kontrollera folket.

Och då är det ju lätt att säga att ja, men det här är onda och det här är, de har demoner. Och så kan de skapa namn och bilder kring vad som är det farliga. Och då har ju de någonting mer konkreta att ta på, än att det bara blir abstrakt.

Och det där har ju sedan försvunnit genom tiden. Så det vi tror idag är ju någonting helt annat. Det är ju mer från populärkultur och det är skräckfilmer och gud vad det kan vara.

Så det blir väldigt skevt, vilket gör att vi förlorar ju vår egen makt och energi i ett begrepp som vi inte vet vad det betyder. Men vi använder det dagligen. Och sen så tror man det så starkt.

Och så har det fått ett paradoxalt övertag om oss. Då går vi runt och är liksom egentligen förslavade till vår egen energi och det vi genererar. Precis, men Maria Teresa brukar ibland ha det där exemplet med den onda pennan.

Kan du dra det? Om jag säger till dig Simon att titta på den här pennan. Det är en ond penna. Och sen så tittar du på pennan och så tänker du att ja, det är en ond penna.

Och så börjar vi projicera att den här pennan är jätteond. Och så kommer titta upp för vilken ond penna jag har här. Och så kommer det fler människor och alla vi berättar för människorna hur ond den här pennan är.

Till slut så kommer den här pennan att ge ifrån sig en energi som inte är så behaglig. För att vi skapar den energin runt den här pennan. Är du med? Stackars penna.

För den är helt neutral från början. Den är helt neutral. Exakt så är det. Och det är jätteförenklat och jättebra förklarat. Och jag kan ta vidare och säga att vi kan köra exakt samma koncept med poltergeist.

Och det är ju, brukar jag säga, men ibland när man då gör en husrensning så kan du ju absolut tjäna väldigt mycket stark energi och det är väldigt brännande. Men i vissa rum kan det vara väldigt starkt och vanligt är i sovrum. För det är där vi liksom tankar ur väldigt mycket och som kan ha varit starkt.

Ja, vi eldar, vi kan grina, vi kan vara arga och bittra i flera månader. Och till slut så blir det så starkt med energi just i sovrummet. Och till slut säger man att det är någonting ont i mitt sovrum.

Det är någon som vill mig illa. Ja, men de vill inte förstå att det är deras egna utsända energi som slår tillbaka. Så det blir ju bara som en boomerang. Och det blir ju den här lite paradoxala i det också.

Det är ju det som blir vårt jobb som medium är bland annat då att komma med en liten kniv och dissekera och försöka separera och förklara vad är vad. Men om man då tar med poltergeist, då kan vi se att vi har byggt upp jättemycket stark energi och framförallt väldigt negativ energi. Och det kan vara väldigt mycket hat, mycket, mycket negativa mörka tankar.

Och det i sin tur kan ju skapa kedjereaktioner. Och jag kan ju själv säga att jag egentligen har skapat sådant fenomen när jag var liten till exempel. Okej, ja. Och det var ju en väldigt märklig grej.

För då mådde jag väldigt dåligt i tonåren. Jättevanligt. Och hade en väldigt tuff period. Och det var en kväll och jag bara elta, elta, elta och väldigt mörka tankar och grin och hade så mycket hat i mig.

Och sen smäller det till, alltså världens smäll i ena hörnet i rummet. Som en elektrisk urladdning. Som när en förstärkare exploderar eller någonting. Det blir den här extrema elektriska smällen.

Så det blir en ljusblixt liksom. Som en boll. Så händer det. Och sen var alla känslor, allting blev ju blåst in i kroppen. Allt försvann. För det var så himla starkt hur jag hade skapat det här.

Och då kan man ju få ett perspektiv på hur poltergeist-fenomen kan funka. Att det inte alltid är en ande som går runt och flyttar saker. Nej. Utan det kan vara vi som förstärker en latent energi som sedan får...

Just poltergeist tror ju faktiskt inte jag är en ande, utan jag tror att det är människans energi. Precis som du förklarar. För att det är också vanligt, till exempel tonåringen som har varit med om traumatiska upplevelser, kanske våldtäkter, sexuella övergrepp.

Nu säger inte jag att du har varit såklart inte med. Men människor som har varit med om, och speciellt i en sån känslig ålder som tonåren är, att det är mer vanligt att de här fysiska fenomenen som vi kallar för poltergeist. Ja, och det är ju det som jag tycker är så fascinerande i det här.

För att det finns ju många gamla föremål som har väldigt mycket minnen. Mycket energier. Och alla har ju någon form av värde och har ju haft det någon gång i tiden.

Precis. Och det kan ju vara en traumatisk plats från en person som levde då och gjorde massa onda saker. Och sen kanske den dog i alla fall på den platsen eller i det rummet, vad den kan vara.

Ja, och det, såklart finns det ju mycket historia i. Och då kan ju vi som människor som kan vara väldigt, väldigt mottagliga kunna plocka upp en sån här energi och börja fundera, men gud, varför börjar jag känna lite ångest och må dåligt? Och så rent faktiskt att det är vår egen energi som vi skör tillbaka.

Så vi driver ju det där. Och då kan ju det skapa en rebound-effekt liksom. Och någonting kan hända. Men vi tror ju då att det är en ond ande som går runt och flyttar på en blomkruka eller flyttar en tavla lite snett eller någonting.

Men vi kanske bara förstärker varandras energier kring ett väldigt starkt minne. Jag tänker på det här med föremål också. Jag är ju försiktig att köpa gamla saker på loppis och så.

För att föremål bär ju, alltså psykometri som handlar om att man faktiskt känner in föremål och energier och så. Att om man köper allt eller har allt för mycket föremål som är som andra människor har ägt och andra människor som kanske inte har mått så psykiskt bra, så kanske de föremålen inte utsöndrar så goda eller roliga energier, utan att det... Exakt, det gynnar inte...

Man vet ju inte historien bakom dem liksom. Nej, precis. Så jag tror att det är ganska viktigt, och speciellt vi som är lite känsliga kraft som egentligen berör oss alla.

Det är bara en fråga om hur medvetna vi är över vad som sker. Och att man kan se, man kan få se en massa tecken, man kan få mycket vägledning och att vi har vårat inre kompass som guidar oss till vilken väg vi ska gå. Och framförallt vad vi har satt för intention till vad vi vill kanske attrahera in i vårt liv eller vad vi vill göra.

Så går ju alltid den här attraktionslagen och synkroniciteten in och vill försöka hjälpa till. Men det är inte alltid vi kanske ser de här tecknena. Och en väldigt rolig, ett roligt exempel på det här är att jag har haft tre månader nu som jag har varit väldigt, vad ska jag säga, avstängd.

Haft mental vila från både mediumskapet och försökt få mer balans på mitt vanliga jobb. Men ändå haft en stark intention till att jag vill skriva mera på min bok som jag håller på med. Men också såklart göra samarbeten och hitta på mer grejer inom det mediala.

Och jag och min sambo gjorde en spontan resa till Rhodos för några veckor sedan bara. Och ja, det var liksom inte så mycket mer än så. Mer än att min tanke var att gud vad skönt att få komma bort från allting och få resätta liksom kroppen och hjärnan.

Och få, ja, men klura litegrann på hur jag vill göra till hösten och sådär. Dagen efter så skriver du till mig Marie-Therese och frågar om jag vill vara med i den här podden. Just det, precis.

Och det tycker jag, det här var ju lustigt. För det är ju inte kanske att jag har fokuset varit att jag ska vara just hos er. Men att jag vill podda mera och jag vill gå ut och nå ut med mer information.

Och då tyckte jag, det var ju spännande. Och sen gick det några dagar. Och då är det helt sjukt att vi går på, på vårt hotell så är det bara några hundra meter knappt så kommer man till en kiosk så kan man köpa lite chips och grejer där.

Och på vägen tillbaka så stannar jag bara upp och tittar ner på marken. Jag känner bara hur någonting bara dras i skallen och bara tittar ner på marken. Och då ligger det ett kort där, ett blått, lite större kort med en speciell baksida.

Och jag säger direkt till Daniel, men alltså det här är ju taråkort. Va? Ja men alltså det här är helt sjukt. Så jag böjer mig ner och vänder upp det där. Jajamensan, ett taråkort.

Nummer 33 och det var fortuna tror jag det stod på portugisiska. I Grekland. Och det var överflöd, framgång och så vidare. Just det. Och att man, det är ju liksom det som kommer till dig, som är rätt och du ska inte vara rädd för att gå på det.

Och liksom gå din väg och så vidare. Oavsett om det handlar om pengar eller om personlig framgång eller växande. Det var liksom väldigt tydligt och jag började bara skratta för jag tyckte det var helt sjukt.

Och jag kände bara, men bra, jag är fortfarande på rätt väg. Och det är ju litegrann så hur den där synkroniciteten kan funka. Att en sak leder till något annat inom ett kort spann.

Vi pratade inte om flera år emellan utan det här var samma vecka. Och normalt sett brukar jag väl säga att det är i tre ting inom en snar framtid för att det ska verka vara synkront. Men min intention var ju egentligen första steget kan man säga.

Och att jag har ju gått och manifesterat det så länge och vill framåt. Och så tycker jag att det var så roligt då när du skrev till mig och frågade först den första dagen egentligen på min Rhodos-semester om jag vill gästa podden. Det där är häftigt.

Jag tror också att när vi skickar ut till andevärlden vad vi, eller intentionen att vi vill ha någon typ av vägledning eller framgång så tror jag andevärlden svarar oss med just såna här saker faktiskt. Och det var säkert andevärlden som sa till mig att jag skulle kontakta dig. För helt plötsligt dök du upp i mitt huvud.

Jag vill se om man skulle fråga om han vill gästa vår podd. Så varför fick jag den tanken? Exakt. Det är det som är så himla fascinerande. Och hur vi inser hur vi alla är förankrade, ihopkopplade som ett stort nätverk av osynliga trådar.

Och det är så fascinerande för det blir som tydliga tecken. Och det är ju det här som jag har tänkt väldigt mycket på just med synkroniciteten. Hur saker och ting kan påverka oss och guida oss.

Oavsett om det är våra andliga guider eller vad det än må vara. Men det finns ett språk, ett osynligt språk som jag tycker är så häftigt. Framförallt att vi kan bli med våra kompass.

Ja, exakt. Nu du snackar om kompassen. Jag tänker så här också att om man tänker på det här osynliga nätet som vi är kopplade till, vävda nätet. Och sen om tiden är rätt och om syftet är rätt, så blir de här trådarna mycket starkare.

Och då kommer de här tecknena och då kommer den här kopplingen. Men då måste man också vara uppmärksam så att man inte bara viftar bort dem. För att det är ganska vanligt att man får jättemycket hjälp, man får jättemycket tecken men man ser det inte.

Man går i sitt tunnel liksom. Så jag tycker att det är viktigt att man är uppmärksam också. När man har skickat upp någonting sådant där, en önskan, en bön eller någonting så kommer det att bli bönhörd.

Men du får också leta efter den här hjälpen som du kommer att få. Ja, men det är det som är så vackert i upptäckten på något vis. När man hamnar där och förstår, wow, vad mycket som egentligen pågår.

Och vad mycket det handlar om att vara närvarande. Och både sann mot sig själv, tydlig med vilken intention vi sätter. Men att stanna upp, höj blicken, vad händer?

Vad säger människor runt omkring dig? Vad är det som sker? För det är oftast det som är mest otippat som kommer in. Men att vi måste lära oss att se tecknena och förstå samband.

För det är klart att det finns ju en självkunnande profetia i det också såklart, bland många som bara vill hitta tecken för att de ska göra det ett ego eller ett fel syfte. Men oftast brukar ju det resultera i att det inte går så bra. Precis.

Kan det vara så att man behöver en balans där, som jag brukar säga med höger och vänster hjärnhalva. Att man måste börja med sin egen intention och sin egen logik. Vad vill jag någonstans?

Så att man inte bara går ut och kräver att något yttre ska lösa allting för en. För det är ju ens eget jobb att göra det så att man måste tänka ut det själv först. Men sen också vara i den här känsliga modet med att kunna ta emot hjälp som man kan få på ganska subtila sätt.

Så det är just den här balansen tycker jag, att man inte bara går och lappar i sig yttre tecken utan att tänka själv eller ta något eget ansvar. Utan man har den här balansen. Vad tror du om det?

Att det blir bäst då? Absolut, absolut. För det är ju väldigt mycket som man får tänka på där också. Det är ju om vi ska prata om den fria viljan. För du kan ju inte tvinga på någon annan din egen intention och ditt eget växande efter ditt själviska syfte.

Det är som det blir inget bra. Om du ska jaga upp vissa personer eller jaga upp vissa tillfällen eller vad det än är. Då kanske du liksom trampar i någon annans personliga resa och de är inte där för den höjden som du är.

Och då missar de här tillfällena, så krockar det. Och att vi kanske missuppfattar egentligen vad själva grundsyftet var. För att vi snabbt kan bli drivna av egot.

Och därför kommer ju den här balansen som Uffe pratar om som jag tycker är otroligt viktig. Och därför är det att ibland måste man stanna upp för att vänta in själen som ett ordspråk är det kan man säga. Och det är jätteviktigt.

För vi kan inte bara vara i tanken och manifestera. Och vi kan inte hela tiden bara vara i ett fysiskt görande. Ibland handlar det om den där balansen att kunna stanna upp och reflektera.

Och också faktiskt bara vara nöjd med det som har hänt. För vi måste ju ha de här motpolerna. För om du inte stannar upp så kanske du aldrig inser att ja men shit det var ett halvår sedan som jag tappade det här flödet egentligen.

Och jag har gjort massa saker som nu känner jag att det blir trögare och trögare. Jag vet inte riktigt var Under senhösten, eller vad tror du Simon? Ja men exakt, jag tror att vi behöver ha lite framförhållning.

Någon gång i november. Precis, november, december kanske. Ja, någonstans där. I värsta fall januari, vi får se. Men vi ska hitta ett datum, så det kommer inom kort i alla fall.

Då jag får besöka ert teater också, där Simon håller till. Precis, och förhoppningsvis så kommer vi också ha all information länkad till det här avsnittet också. Ja, det ska vi se till att vi har.

Men du Simon, tusen tack för att du ville gästa våran podd. Om lyssnarna vill få tag på dig, vad gör de då? Har du hemsida, Instagram? Ja, jag har både hemsida och en Instagram.

Facebook också, men bäst är väl att ta hemsidan, och det är sfmedium.se Och där finns det, ja, ett formulär man kan skicka in. Jag har som sagt varit lite svårt att ha någon tydlig tidsbokning, men man kan alltid skriva till mig och ställa sina frågor, så tar jag det därifrån.

Och så finns det på Instagram, och där finns det också samma sfmedium. Just det, vad bra. Och du tar emot för privata sittningar? Ja, precis. Privata sittningar, mediala konsultationer har jag, och de kan jag ha både på distans och fysiskt då.

Och sen, ja, om någon är intresserad av en minnesseans eller någonting, så kan man också boka mig på det. Ja, härligt. Och om man nu har ett hem eller en plats där det är andliga aktiviteter och man vill ha dit dig och ditt team, hur gör man då?

Då kan man skriva till mig antingen via min hemsida, eller så går ni in till paranormalt teater Uppland. Och det finns en hemsida där också som är vår hubb, kan man säga, som heter Paranormatiorium. Och det kan vi skriva tydligt i texten under också, för det kan vara svårt att stava till det.

Ja, vad bra. Nämen, tusen tack! Tack snälla! Var du som lyssnar, är det någonting som du saknar? Är det någonting som du tycker att vi har glömt? Är det någon specifik gäst som du önskar att vi tar med oss i podden framöver?

Så hör av er till oss. Ställ gärna frågor överhuvudtaget på info1mittera.se. Glöm inte att prenumerera, gilla och kommentera podden, så hörs vi igen om en vecka.

Hej då! Hej då!