Vad är tid egentligen? – Ett samtal som kan förändra ditt perspektiv Gäst: Staffan Stridsberg

Du lyssnar på Metera-podden som är en kunskapskälla för seriös och evidensbaserad andlighet. Här möter du medianskap, utveckling och andevärlden med djup och ansvar. Och vi vill försöka hitta likheter snarare än olikheter mellan olika trossystem och trosuppfattningar för att där finna utveckling och gemensamma nämnare.

Ja, och vi som poddar är jag, Maria-Terese Bohman Agerhill. Jag arbetar som spiritualistiskt medium och healer och det har jag gjort sedan 2004, så i drygt 20 år. Jag är också författare till böckerna Väckt i mediala sida och Bevis för själens överlevnad.

Och jag heter Uffe Bohman, också spiritualistiskt medium och healer. Kanske jag har varit mest inriktad mot healing genom åren. Men sen så jobbar jag även med vetenskapliga bevis genom statistik, IT och programmering.

Jag har liksom aldrig sett någon motsättning mellan andlighet och vetenskap och tycker att båda har sin plats. Och vi driver Metera Development, spiritualistiska center som ligger utanför Uppsala. Och vi är ju båda utbildade inom Spiritualist National Union, SNU, i England som är den världsledande skolan inom spiritualism.

Och ibland bjuder vi in spännande gäster till den här podden. Och idag har vi återigen Staffan Stiftberg med oss för fjärde gången ju. Välkommen Staffan. Tack så mycket.

Hur har du haft dig i sommar? Ganska produktivt faktiskt. Det jag har ägnat mig åt är ju att sitta och skriva, förbereda saker och ting, förbereda nya digitala produkter, föreläsningar, workshops, spåna på nytt material, försöka ta hand om mig själv, meditera, vara i skogen liksom.

Ja, men det är ganska liknande hur vi har haft det. Vi har också varit ganska produktiva i sommar faktiskt. Också digitala kurser och så, förberett inför hösten såklart.

Ja, precis. Det är ju en lite döpperiod för många som är egna företagare nu. När sommaren kommer liksom. Då får man försöka hitta på annat. Det går ju liksom inte att planera in workshops och föreläsningar och sånt under sommaren.

Däremot så går det ju att producera inspirerande filmer och sådana saker. Exakt, man kan ju förbereda det, men det är kanske svårare att ta in folk liksom, det är att folk har mycket annat att göra. Jag tror samtidigt att under semestern, vi snackade ju om att vi skulle, sist här att vi skulle prata om tid idag.

Och sommaren är ju en tid där jag tror många känner att faktiskt, det är vad jag tror, i alla fall de som är andliga sökare, de känner att det är något som fattas. Det finns inte riktigt med och man håller på att fara för länge om man ska bada, man ska grilla och jättemycket saker som tar uppmärksamhet. Det händer en massa grejer i olika städer och det är livespelningar och det är massa event och det är uteserveringar.

Precis, tiden går väldigt fort kan man uppleva det så för att man har så mycket att göra. Men det kan ju bli det här andliga existentiella får stryka lite på foten under sommaren för att man har en massa roliga grejer och nöjen och sånt va. Men det tänker jag också kan vara ganska bra för jag tror att vi behöver, i alla fall vi som arbetar medialt och andligt, vi behöver en liten andlig vila ibland.

Att man behöver bli lite jordad och göra någonting annat. Jo, absolut, och få pauser ifrån det. Men personligen, jag kan ju inte vara ifrån det där för länge heller för jag känner att jag mår inte bra.

Jag mår inte sjuk nästan om jag är ifrån det för länge. Jag måste vara i det där andliga liksom. Eller hur, för när vi är på semester så tar jag med mig datorn för att jag läser på att ha semester ett tag.

Så då måste jag vara lite produktiv och arbeta. Börja skriva massa blogginlägg och börja förbereda kanske nya digitala kurser och så vidare. Jag har jättesvårt att bara slappna av en längre tid.

Jag tröttnar på det, men det kanske är för att jag är en ganska driven person också. Men man har ju någon slags kallelse, eller hur? Andligheten är ju inte en hobby eller något man gör.

Ibland är det ju något man lever med varje dag, lever i varje dag eller lever av till och med. Då prägar det en del om jag skulle vara ifrån det där för mycket. Nej, jag mår inte bra då liksom.

Jag känner mig isolerad och avskuren från det som är absolut viktigast i hela mitt liv. Men jag kan ju bara prata för mig själv. Jag håller ju på med det här på heltid och jag pratar inte business nu, utan jag pratar om själva livsstilen och att följa det här kallet.

Jag håller med, jag förstår precis. Man behöver vara produktiv i sig själv, liksom komma vidare. Det här med stagnation är ju inte ett alternativ. Eller vad säger du Uffe?

Jag håller med. Men även om man kanske, som Staffan säger, att vi har en liten död period i och med att det är så mycket annat och semestertider tar över, det blir andra rutiner och sådär, så behöver man ju inte släppa det helt. Man kan ju ändå, som du säger, man kan sitta i kraften eller man kan, jag menar som vi, vi poddar och vi har kunder och så där liksom ändå, i en sprängtid, även om det inte är liksom samma intensitet som kanske på vår och höst.

Nej. Men vad är tid egentligen då? För du brukar ju prata en del om tiden och så. Ja, för mig så finns väl inte tiden på det sättet egentligen, men det är ju någonting som vi har blivit upplärda på och alltid har lärt sig den här linjära skalan där man ser historien, historiska händelser så ser man det på en tidslinje liksom sådär.

Men i mina möten med andevärlden så har jag ju fått många andra insikter och lite grann så att de har väldigt svårt att förklara det här för oss för att vi kan inte riktigt förstå det med våran hjärna och vårt medvetande som det är inkapslad i kroppen som är själens tempel. För att de menar att det är mer cirkulärt eller som i spiralform, som att tiden går liksom runt på något sätt så att man, då, tid, nutid och framtid finns samtidigt ändå på något sätt. Och det är väldigt svårt för oss att uppleva för att vi lever liksom i nuet och många blir ju, vad heter det, negativt uppfångade i den här negativa spiralen som att man ångrar det man gjorde igår och man är orolig för vad som ska hända imorgon, men ändå man kan påverka i dagen, men det gör man inte.

Så man lever liksom i en negativ bubbla i det där. Men det finns ju också, jag menar Einstein var också inne på det där med krökta rum, tiden och att den är liksom relativ beroende på många olika faktorer så att tiden är inte lika, vad ska man säga, den är inte lika stabil som vi upplever den. Den kan upplevas väldigt olika beroende på olika situationer.

Jag tar ett sådant enkelt exempel som om man har kul eller gör någonting som man är väldigt passionerad över. Alltså man tappar ju tidsuppfattningen just då. Så man sitter och grejar, skriver eller som i mitt fall om jag sitter och komponerar musik, helt plötsligt så har det gått fem, sex timmar.

Jag har glömt bort att dricka vatten, jag har glömt bort att äta. Helt plötsligt är fem, sex timmar borta. Jag har inte ens uppfattat det. Ja, men där kan man känna igen sig.

När man hamnar i någon intressant diskussioner med vänner så helt plötsligt så bara, va? Har vi suttit och snackat i tre timmar? Det känns som att vi har pratat i en kvart.

Ja, visst. Finns det en anledning att det finns ett uttryck som heter time flies when you have fun? Ja, ja, precis. Och samma är ju när man har tråkigt, eller inte samma utan det är raka motsatsen.

Eller hur? Sitta i en bilkö till exempel. Gud vad tiden går långsamt. Och vänta. Jag har ju så dåligt tålamod att jag hatar att vänta. Ja, visst. Och vänta, det handlar ju bara om att viss tid ska passera.

Väntan är ju ingenting annat, utan man väntar ju på att en viss mängd tid ska passera innan det händer det som man vill ska hända. Precis, speciellt om man då kanske har bråttom. Man har något möte så kommer bomfällningen där vi är vid tågövergången där.

Så får man sitta där. Och det känns som Ett tydligaste exemplen på det är ju när jag körde stadsbuss. Då har du ju liksom tidtabell. Ja, just det. Där är du ju superstyrd av tiden och du får liksom kan få utskällning av passagerare om du kommer försent.

Men när jag tänker tillbaka på det här, nu är det väldigt många år sedan. När jag satt i en buss, jag tror jag var 2008 sist. Men det blir som en egen bubbla när du ägnar dagarna åt något sånt.

Du är liksom du nu är det här mina ord och min uppfattning, men du är inte riktigt här. Du är liksom. Ja, du är i något mellanzon, något standby-läge där du stänger av dig själv och glömmer bort dig själv lite grann.

Ja, du bara utför den här arbetsuppgiften och du styrd av tiden. Det enda det här går ut på, det är att det ska trilla in pengar på kontot i slutet på varje månad. Det är det enda det handlar om va?

Jag menar, de flesta människor som jag har pratat med, i den mån de vågar vara ärliga va, så har de ju sagt att de skulle ju aldrig göra det där om de inte behöver. Nej, om man hade ekonomisk frihet så var det väldigt få som skulle gå till jobbet. Precis, men jag måste berätta om, jag kanske har gjort det förut någon gång.

Jag tror att jag har skrivit det om i min bok i alla fall. Men min farfar, han sa till min pappa när pappa var liten att hitta någonting som du tycker är riktigt roligt och så ser du till att du försörjer dig på det. Och det har min pappa, det gjorde min pappa.

Han är byggmästare i eget företag, han är företagsledare. Och han har också lärt oss syskon, hans barn det. För både jag, jag brinner ju för mediumskapet, andligheten.

Alltså jag försörjer och har arbetat heltid med det här nu i över 20 år. Min syster har en ridverksamhet också och arbetat med det i 25 år säkert. Hon brinner för hästarna liksom.

Och min andra syster har också hittat ett just yrke som hon brinner för. Jag tror att det är väldigt viktigt för att jag vet att det är många människor som har ett yrke bara för att det ska komma pengar på kontot. Att försök hitta, våga drömma, våga liksom leva dina drömmar.

Och framförallt tänker jag liksom att lära barn det, att de ska hitta någonting som de verkligen älskar och sen kunna försörja sig på det. Men det är väldigt svårt att dra sig ur det där också, för folk är ju väldigt beroende av trygghet. Det är ju just det som vi pratade om med förändring förut också.

Att bryta sig ur det där samhällsmönstret som är pålagt på en. Så här ska man ha, man ska vara anställd och så ska man jobba vissa tider och så ska man ha... Och allting som man ska och man ska och man ska.

Och det är väldigt svårt att bryta sig ur det. Även om många känner liksom att jag vill ju inte göra det här egentligen så är det väldigt svårt att ta sig ur det där för att man måste ha den där tryggheten. Det är precis som du säger, det är stålarna som måste komma in.

Annars så går det ju åt pipan liksom. Och vad är värt också tänker jag, för jag visste, jag hade ju kunnat, jag jobbade ju med alla saker innan jag började som medium och då tjänade jag ju mer pengar. Alltså, livskvaliteten, vad är det egentligen som har mening?

Jag hade ju kunnat vara väldigt mycket rikare om jag hade haft ett annat yrke. Men jag väljer det här yrket för att jag brinner för det. Så det är också att väga lite för och emot det kanske.

Ja, om du hade fullfört dina juridikstudier till exempel eller psykologistudier då hade det ju varit helt annorlunda ut ekonomiskt. Men du kanske inte hade trivts med att vara advokat till exempel. Nej, jag hade inte mått bra av det.

Nej, just det. För då är vi ju tillbaka till det här högre syftet, kallelsen. Om jag får uttrycka mig så. Man kan ju förneka det där ganska länge och trycka undan det, men till slut så går inte det längre för att människor blir sjuka av det.

Alltså de kan inte låta bli att liksom höra den där inre rösten som säger att det är den här riktningen du ska gå i. Du måste göra det här, du kommer bli djupt olycklig annars. Alltså vi pratar ju om, återigen då, högre syfte, livsyfte eller någon slags kallelse.

Och då är det ju det som är det primära att följa det. Och sen så kanske ekonomin kommer i till och med tredje hand, andra eller tredje hand. Men som du sa här, Ulf, jag har ju stött på väldigt många människor när jag har varit ute och föreläst.

Där det blir sådana här diskussioner, kanske efter föreläsningen eller innan. När man sitter och tar en kopp te eller en kopp kaffe, pratar med människor. För de är ju instängslade i det materiella livet.

Låt säga att du har småbarn va. Du har ett äktenskap som ska upprätthållas. Du har en villa som du har amorteringar på, du har kanske en eller två bilar som det är amorteringar på.

Kanske har du fler amorteringar. Alltså det är väldigt många grejer där som kräver någonting av dig för att du inte ska hamna i ekonomiskt trångmål eller till och med hamna på gatan. Dina barn far illa.

Det är jättemycket saker som ska upprätthållas där. Det är liksom inte att bara packa ryggsäcken och dra ut på pilgrimsfärd och skita i allting. Som livssituation.

Ja, det är ju helt förståeligt alltså. Ja, men det kanske finns andra sätt att göra på. Jag har haft en återkommande diskussion som jag har haft med människor. Apropå tid va.

Att frigöra tid. För om du frigör tid så skapar du ett svängrum för dig själv. En möjlighet att handla och agera på ett nytt sätt. Och det skulle exempelvis kunna innebära att du går ner till 70% i arbetstid från 100 om utrymmet finns.

För då har du helt plötsligt x antal timmar där du kan göra någonting annat som tar dig framåt i en annan riktning. Frigöra tid och utrymme. Men då handlar det om ett offer va.

Och i de flesta fall så är det ju ett ekonomiskt offer. Då blir det mindre pengar till en början. Ja, för mig så är det ju värt det i alla fall. Jag tycker att det är så otroligt viktigt att göra det som man brinner för.

För livet är ju inte värt om man bara ska kämpa hela tiden. Så tänker jag. Jag klarar inte av att leva på det här viset. Och jag kan inte göra någonting bara för pengarnas skull heller.

För det känns som att jag dör inombords va. Det blir lite robotaktigt som många lever. Ett jättebra exempel är ju du och din karriär som bussförare. Det är ju som en robot som sitter där bara.

Det skulle ju absolut kunna rationeras bort. Och ha förarlösa bussar som bara... Det finns ju på många ställen i världen där bussarna går av sig själva liksom. För att själva arbetet är ju helt...

Det är ju inte utvecklande alls att sitta där. Nej, och sen är du inte unik heller i din yrkesroll. Utan om du försvinner så sätter de en annan chaufför i sätet.

Så det är liksom... Du är ersättlig hela tiden. Exakt. Och det går liksom ut på att alla ska vara likadana också. I det där att köra exakt samma tidtabeller liksom.

Ja, visst. Och sen om vi tittar på symboliken i det. Alla har samma uniform. Vilket gör då att alla blir ännu mer lika varann och representerar ett bolag liksom.

Och en tjänst bara. Du är inte människa, individ. Nu kanske det är någon busschaufför som hör det här och tar det illa upp personligen. Men jag försöker prata om någonting som går djupare om man tittar på symboliken i det.

Alla har samma uniform. Det är ju inte bara busschaufför yrket, utan många andra yrken också. Ganska många yrken. Och sen, det finns ju områden i livet där, eller i samhället menar jag, där alla ska tycka likadant.

Det är också en slags uniform. Titta på politik. Om du är med i ett parti som har högt uppsatt där, jag menar du kan inte ha en massa egna idéer som sticker utanför partiprogrammet.

Då håller du dig inte till uniformen på det sättet. Nej, man ska representera en idé liksom. Ja för den här klienten. Men det räcker ju inte med bara det, utan det är ju det här som händer på insidan.

Och språket är ju alltid begränsat. Jag tror inte att, det spelar ingen roll vilket språk vi talar, så finns det alltid en begränsning. Det går inte att uttrycka allt via ord.

Nej, och det är just därför också som jag gillar att använda bilder. När jag ska berätta någonting, eller text i kombination med symbolisk bild som beskriver någonting. Bilder gör att vi, alltså texten, för att dra det lite grovt och generalisera naturligtvis, men jag brukar säga att texten är för vänster hjärnhalva.

Bilden, formen, färgen är för höger hjärnhalva. Och tillsammans kan de där skapa någon djupare, större, bredare förståelse för. Verkligen. Jag brukar vi säga det, när man får höger och vänster hjärnhalva att samarbeta i någon slags balans eller symbios, då är det ju riktigt bra.

Man kan inte säga att den ena är bättre än den andra. De har sina. Det är lite grann som yin och yang. Båda behövs liksom. Men när de samspelar, det är då som det blir riktigt bra.

Precis på samma sätt som hjärta och hjärna behöver samspela och vara i någon symbiosbalans. Hjärta till sig är ju en hjärna. Uffe, du brukar kunna beskriva det på ett bra sätt.

Nej, men det är ju som en egen hjärna på ett sätt, i och med att det har mycket högre vibration och den reagerar mycket snabbare. Man har gjort studier på det när man visar till exempel bilder som kan vara fina eller hemska för folk och så mäter man hjärnverksamheten och hjärtverksamheten så reagerar hjärtat ungefär tusen gånger snabbare än hjärnan. Ja, okej.

Så det är ju det som man alltid har sagt, att man ska gå efter hjärtat. Det finns en anledning varför, för hjärtat har sitt eget medvetande, om man ska säga. Det är ju mycket snabbare.

Symboliskt kan det vara mer mot själen som reagerar. Intellektet och hjärnan är långsammare kopplingsstation, helt enkelt, som ska få ihop saker. För egen del har det varit många gånger på det här viset i mitt liv att jag har känt vad jag egentligen behöver att göra, vad som är rätt och sant.

När jag står i ett vägskäl har jag naturligtvis många gånger känt att det är det här jag skulle behöva göra. Jag har inget konkret exempel just nu, men min poäng är att intellektet alltid kom in i bilden och säger att nej, men det där kan du ju inte göra för det blir ju inte bra. Hur ska det gå med allt om du gör det där?

Tänk på de här, det här och det här problemet. Tänk på katastroftankar och det går inte. Man kommer fram till att nej, det går inte. Och sen så har jag då av egen fri vilja tystat ner det som hjärtat då säger och sedan gått på intellektet.

Det har jag gjort jättemånga gånger i mitt liv och det har ju visat sig sedan att det där blev ju inte så bra. Nej, men det är därför man går efter det som är logiskt korrekt liksom. Men det är ju litegrann som man har upplärd också, att man ska tänka ut saker och man ska prestera och det är ju liksom det där med att vara och bara följa sin intuition, det får man ju aldrig lära sig i skolan utan man ska lära sig att räkna ut saker vad som är bäst liksom.

Ja, visst. Man tar rationella beslut utifrån samhällets måttstockar och det som förväntas av en och sen kanske man dessutom är i någon slags beroendeställning till andra människor och då har ju de helt plötsligt makt också över det här. Man kanske säger att gör du det här, då tänker inte jag hjälpa dig något mer.

Det är villkorat liksom. Ja, precis. Om man då följer hjärtat och då blir det ju det här intellektuella beslutet och så får du något godkännande från andra. Nej, men det här är bra, det tror jag på, säger de.

Och så gör du det där. Och så blir det inte bra i alla fall. För det är inte det du ska göra utan du ska följa den där inre rösten av hjärtat. Många blir ju, om man bara går enligt det där som inte hjärtat säger så kan ju många uppleva att de blir till slut tvingande av omständigheter, att man blir sjuk eller det händer saker som gör att man måste bryta sig ur det där.

Och det är ju exakt det som har hänt mig i omgångar. Första riktigt allvarliga det var ju när jag gick i väggen 2015. Då hade jag ju bara gått på det i hjärnan, inte det kroppen signalerar.

Och sådana här situationer, jag har varit igenom det här flertalet gånger va, där kroppen säger ifrån till slut. Men du ska ju våga följa hjärtat också. Det krävs ju mod att göra det.

Jag har ju också varit med om det där, gått i väggen så jag vet exakt vad du pratar om där. Men det är viktigt att våga helt enkelt följa hjärtat. Absolut. Ja, lyssnare, jag vill nämna våra digitala kurser.

Just nu så har vi faktiskt tre stycken gratiskurser, minikurser, bland annat Introduktion till spritualism, Introduktion till shamanism och en introduktion till andliga guider och hjälpare. Digitala kurser alltså. Och sen så har vi ju ett flertal längre, mer omfattande digitala kurser till väldigt förmånliga priser.

Så gå jättegärna in på vår hemsida och titta om du är nyfiken på det. Ja, men då får vi tacka för oss för den här gången och återigen stort tack till dig Staffan för att du ville ställa upp och spela in med oss. Tack själv.

Lyssnarna som är nyfikna på dig, hur gör de lättast för att få ta kontakt med dig? Det enklaste är att gå in på min hemsida och det är www.staffansstridsberg.com.

Där finns allt. Yes. Härligt. Och så kan vi rekommendera lyssnarna att titta på de tidigare, eller lyssna på de tidigare avsnitten som du har varit med på. Det är ju tre stycken tidigare.

Det här är ju fjärde avsnittet. Så tack för idag. Tack så hemskt mycket. Ja, kära lyssnare. Maria Teres och jag har ju lite planer på att göra en Sverigeturné, en liten roadtrip runt om här.

Och skulle du vilja arrangera oss eller känner du någon som du tror skulle vilja göra det här? Så hör av dig. Ja, vi kan skräddarsy ett event som passar just för dig.

Till exempel en föreläsning, en workshop eller en gedigen kurs. Hör av dig på mariateresa.mitera.se Och du har väl inte missat vår blogg, Mitera-bloggen? Det är en kunskapsbank för seriös andlighet.

Titta in på blogg.mitera.se Ja, och du kära lyssnare. Om du tycker vi har glömt någonting eller om du har förslag på andra spännande gäster som du tycker vi ska bjuda in eller övriga frågor överhuvudtaget så mejla gärna in på info@mittera.

se Det tycker vi mycket om. Glöm inte att gilla, kommentera och prenumerera på podden.