Halloween-special 1

Hej och välkommen till Mörkt och besynnerligt, podden där jag varje vecka kommer berätta om olika brott, katastrofer, försvinnanden och mysterium som av olika anledningar fascinerat mig genom åren. Jag kommer inte att uppge specifika triggervarningar för varje enskilt avsnitt, men de kan innehålla ämnen som rör våld, mord, övergrepp och suicid. Inga avsnitt rör fall som utspelat sig i Sverige och inga avsnitt berör sexuella övergrepp mot barn.

Hej och välkommen till Mörkt och besynnerligt. När vi tänker på Halloween så är det oftast den amerikanska versionen med pumpor och utklädda barn. Men det har egentligen sitt ursprung i den keltiska högtiden Samhain som firades vid årsskiftet då sommar blev vinter och man ansåg att gränsen mellan de levande och de döda var öppen.

På Irland var det ofta urholkade rovor eller kolrötter som fylldes med glödande kol för att hålla onda andar borta. Men i USA byttes detta ut mot den större pumpan. Men den som brukar lyssna på mina avsnitt vet ju att min åsikt är att spöken och övernaturliga väsen aldrig är lika obehagliga som verkligheten kan vara.

Och därför kommer jag att berätta om några händelser som utspelat sig på just Halloween. Mitt namn är Emma och idag kommer jag bland annat att berätta om Candyman och gasexplosionen på Indiana State Fairgrounds kolisium. Vi börjar på Indiana State Fairgrounds kolisium som är en multiarena som rymmer ungefär 7800 åskådare.

Kvällen den 31 oktober 1963 så var det premiär för konståkningsföreställningen Holiday on Ice och 4327 personer var där för att titta. Föreställningen skulle ha börjat klockan 20.30 men hade fördröjts ungefär en kvart så när klockan var 23 så var finalen på väg att börja.

23.06 så var finalen i full gång och åskådarnas fokus var helt på isen framför dem där skridskoåkarna gav allt för att premiärkvällen skulle vara så magisk som möjligt. Men plötsligt förvandlades känslan av magi i total skräck och kaos när en enorm explosion sker i den sydöstra delen av arenan precis under logplatserna på rad 13.

Den initiala explosionen lyfte ungefär ett område på 70 kvadratmeter och bitar av golv, stolar och åskådare flög genom luften mot rinken. Explosionen hade också skadat en bärande vägg under läktaren som strax därefter helt gav vika och gjorde att 50 kvadratmeter läktare kollapsade. Omedelbart började publiken att evakuera byggnaden och vi har efterhand berättats att orkesten fortsatte att spela och människor lämnade på ett ganska lugnt och ordnat sätt trots kaoset runtom dem.

Man tror att detta kan ha berott på ren chock. Mitt under evakueringen så skedde även en till mindre explosion som resulterade i ett klot av eld som flög 10 meter upp i luften. Räddningstjänsten var snabbt på plats på grund av att en av åskådarna var en brandman som var där för att titta på föreställningen på sin lediga dag.

Inom några minuter efter den första explosionen så ringde han till sina kolleger på brandstationen och informerade dem om situationen. Han hade också genast förstått att det rörde sig om en gasexplosion. I Sverige är vi ju inte lika vana vid den typen av olyckor då vi inte har samma tradition av att använda gas för att värma upp hus, laga mat och så vidare och jag kan inte riktigt förstå hur man kan välja att ha ett system som innebär en sån stor risk för explosioner.

Strax efter det första samtalet så var det en annan brandman i publiken som ringde och bad dem att ambulanser skulle skickas. Utifrån detta så gick det snabbt både för brandkår, ambulanser och polis att vara på plats och de var också snabba med att meddela Frälsningsarmén och amerikanska röda korset som skickade personal till platsen för att hjälpa till. Runt 23 minuter över 11 begärde en polisbil förstärkning i form av kranar och bärgningsbilar men det var initialt bara bärgningsbilar som skickades vilket innebar att det var svårare och tog längre tid att flytta på allt bråte för att komma åt de människor som fastnat under.

Samtidigt pågick släckningsarbetet. Under natten tillkallades löpande mer och mer räddningspersonal och den beräknade dödssiffran växte hela tiden. Mer än 250 volontärer kom för att hjälpa till och civilförsvaret skickade dit olika kranar och verktyg som kunde underlätta räddningsarbetet.

Utifrån att det var så många som ville och behövde hjälpa till så orsakade detta snabbt trafikkaos i området vilket hindrade ambulanserna. Man fick därför avsätta personal för att dirigera trafiken samt satte upp ett område där personer kunde tas för den första bedömning och sedan antingen köras direkt till sjukhus eller behandlas på plats om deras skador var mer lindriga. Då antalet skadade var så många så fick man till slut skicka en del av ambulanserna till en närliggande militärbas som hade ett eget sjukhus och armén skickade också en del ambulanser från samma militärbas för att hjälpa till.

Tragiskt nog så behövde man också upprätta ett tillfälligt bårhus på platsen. Runt midnatt hade man fått ut alla skadade ur byggnaden bortsett från de som fortfarande var fast under rasmassorna och en timme senare började även de som suttit fast på väg till sjukhus. Efter detta fick polisen gå över till att försöka upprätta ett system för att identifiera de döda och kontakta anhöriga.

Till sin hjälp hade de en grupp av fyra präster. Det var sammanlagt 54 personer som dog omedelbart vid explosionen och ytterligare 27 dog senare av sina skador. 400 personer blev skadade och den som blev svårast skadad kunde inte lämna sjukhuset förrän ett år senare.

Hur hade dock explosionen kunnat ske? Det visade sig att i ett förråd under läktaren hade man förvarat fem stycken 45-kilos propantankar. På grund av att de var gamla och rostiga så hade de börjat läcka ut gas som samlades i det oventilerade rummet.

När personal upptäckte detta så började en av dem försöka stoppa läckan men mängder av gas som välde ut ur rummet hann kom i kontakt med värmeelementen på en popcornmaskin och antändes. Den andra explosionen orsakades av att de kvarvarande gasbollarna exploderade av värmen från den första smällen. Ingen hölls i slutändan ansvarig för det som skett trots att man kunde se att de som ägde byggnaden tidigare varnats flera gånger för att de inte förvarade sin gas på ett acceptabelt sätt.

Men nu kommer vi förflytta oss i tid till 2022. Pandemin började klinga av och människor kunde äntligen träffa varandra som vanligt igen vilket lockade extremt många till Halloween-firandet på gatorna i Sydkoreas huvudstad Seoul. Det var ungefär 100 000 människor som hade samlats på de trånga gatorna i stadens nöjeskvarter Itaewon och många som var på platsen har i efterhand beskrivit att det var obehagligt trångt och svårt att ta sig fram.

Ingen vet riktigt hur eller varför katastrofen inträffade men det ska ha börjat på en smal gata i närheten av Hamilton Hotel sent på lördagskvällen. Det gick dock vissa rykten att det skulle ha berott på att rykten spreds om att en känd person skulle befinna sig på en närliggande bar vilket fick en större grupp människor att försöka springa dit genom folkmassan. Panik uppstod snabbt då människorna som försökte knuffa sig fram orsakade något liknande en dominoeffekt där människor föll och ramlade mot varandra vilket sedan spred sig som en våg i hela stadsdelen.

De flesta som befann sig på platsen var mellan 20 och 30 år gamla. Av de som omkom så dog de flesta av att de antingen kvävdes, trampades eller klämdes ihjäl. Det gick relativt snabbt innan en stor insats med fler än 800 personer från räddningstjänsten och 140 räddningsfordon var på plats vilket sedan utökades till omkring 2000 brandmän och poliser.

Trots detta så tog det ett tag innan alla runt omkring förstod vad som pågick. Människor Där man kunde man lätt gå in i en affär och köpa stora mängder cyanid. Trots omfattande förhör så erkände sig Ronald aldrig skyldig, men han arresterades ändå och åtalades för mord på Timothy samt mordförsök på de andra barnen.

Under rättegången kunde både vänner och kolleger berätta att Ronald månaderna ledde upp till Timothys död pratat mycket om just cyanid och om hur mycket som behövdes för att döda någon. Släktingar vittnade också om att Roland på samma dag som Timothy begravdes hade pratat glatt om allting han tänkte göra för försäkringspengarna. Till och med hans fru vittnade om att Timothy kvällen för sin död inte själv hade tänkt äta just pixie sticks, men att Roland nästan tvingat honom att smaka.

Rolands försvar hade inte mycket att komma med och det tog juryn bara 46 minuter att bestämma sig för att döma honom för samtliga brott och ytterligare 71 minuter för att bestämma sig för att det skulle bli dödsstraff. Under sin tid i fängelset så var Roland hatad för att han dödat sitt eget barn och inga andra fångar ville umgås med honom. När han avrättades med hjälp av giftinjektioner den 31 mars 1984 hade det utanför samlats 300 demonstranter som jublade och ropade trick or treat när beskedet kom att han var död.

Andra kastade ett godisregn över de dödsstraffmotståndare som var på plats. Roland blev för evigt känd som en nästintill mytisk figur, Candyman, men även om jag ogillar att benämna människor som monster så är han så nära man kan komma. Lilla Timothy som bara blev åtta år gammal dog i plågor för att hans pappa ville ha pengar.

Det är svårt att bli mer känslokall än så. Tack för att du lyssnat och tyckte du om det du hörde skulle det betyda mycket för mig om du lämnar positivt omdöme och gärna tipsar vänner och bekanta om att lyssna. Glöm inte att följa podden och gärna min Instagram Mörkt och bisynderligt för att inte missa när nya avsnitt släpps.

Vill du sponsra poddens skapande och ta del av bonusavsnitt så blir gärna medlem på min Patreon. Tack och hej!