617. 4-4-2 (vanlig)

Det känns fint att kunna säga hej och välkommen till ett nytt avsnitt av Offsides podcast. Det känns fint att sitta mittemot dig, Anders Bengtsson, och jag heter Johan Norenius som vanligt. Jag kände direkt här nu, dålig start här nu, men jag vet att du är väldigt känslig mot knallande stolar.

Och nu kände jag att jag fick den. Vi borde bara ta ut den ur det här rummet. Det är någon slags svarte petter, jag fick den nu. Vänta så ska jag byta här. Se om den är bättre.

Nej, jag vet. Bättre? Bättre. Ja. Hur mår du? Jag mår väl ganska så bra tycker jag. Men ja, jag vet inte om man ska börja någonstans i... Jag tror att jag börjar med att säga att både du och jag har börjat springa igen.

Springa igen? Ja, vi kommer in lite grann på välmående och så. Det är ju ganska många som säger att, och det finns ju författare som har skrivit böcker om det här, att när man springer så tänker man inte på så mycket.

Jag tror att jag har pratat om det. Jag tänker på väldigt mycket när jag springer. Vilket är rätt skönt på ett annat sätt, för då sätter man igång huvudet. Och i söndags förmiddag så gav vi ut på en liten löprunda.

Det regnade ganska så kraftigt. Och då tycker jag att jag är rätt duktig, för det är ganska enkelt att ställa in när det regnar om man inte är den här maratonlöparen eller som Felix Tillberg eller även klippar Frasse här som är ute och springer många, många långa lopp varje vecka och pratar mycket utrustning och så. Det är ju inte du och jag.

Nej, och jag är också lite ambivalent att du pratar om det här. Jag tror många liksom inte gillar att höra att vi är ute och jobbar. Nej, jag vet. Jag vet, jag vet, jag vet, jag vet.

Folk gillar inte att höra när folk piskar på. Nej, exakt så. I mitt fall handlar det ju mest om att jag springer ifrån min snusabstinens. Och väldigt viktigt för mig att inte liksom ha, jag har ingen liksom löparapp.

Jag har liksom inga bra kläder, jag bara drar på. Det känner jag är väldigt viktigt för mig. Den dagen som du har på löparkläder, då har du verkligen slagit slint alltså.

Folk kan trösta sig med det om de nu är lite besvikna att jag är ute och förbättrar min kondition. Att jag ser det ser för jävligt ut och det går väldigt långsamt också. Men förlåt, du var inne på din söndagsrunda.

Söndagsrunda, förmiddagen, det regnar. Jag känner mig ganska duktig ändå för att jag ger mig ut. Och jag springer nästan förbi din kolonistuga, bort mot Välen. Jag rundar liksom hörnet och så kommer jag ner till Askims camping, som du känner igen.

Du går förbi där många gånger på sommaren när du ska ner och bada med dina barn och så. Och detta är ju då den sista söndagen i augusti och det regnar. Och när jag börjar närma mig campingplatsen så blir jag lite förvånad när jag liksom blickar ut.

Det är så jäkla många husvagnar och tält och förtält som står kvar. Då tänkte jag fan, sommaren är väl över, känner jag. Och den är ju på ett sätt över. Och när jag börjar närma mig, kommer ännu närmre, så är det så oerhört melankolisk känsla som liksom nästan knockar mig.

Jag liksom nästan tappar andan när jag precis börjat fått upp liksom flåset. Vet du vad som bidrar till den melankoliska känslan och som också verkligen visar att nu är sommaren verkligen på väg slut? Det är Finkampshelg.

Ja, precis. Det är också... Kanske på i något förtält där. Jag ser att inbrotsen Nicke var lite ledsen för att han kände att ingen bryr sig om Finkampen. Nej, han gillar den.

Ja, han gillar sånt. Ja, fortsätt. Ja, men så den här oerhört melankoliska känslan. Och man ser ju också i det här ösregnet så är det ju x antal tyska och danska framförallt, men även lite svenskar och så som håller på att packa ihop.

Sommaren är definitivt över för dem. De ska åka hem, de har hållit ut kanske en, två veckor längre än vad som är liksom normala semesterveckor. Söndag förmiddag, de ska köra hem till Trollhättan, de ska köra hem till Randers, de ska köra hem till Kulln.

Ja, precis. Groningen kanske, för holländare där i sommar också. Det finns lite holländare där också. Och bara det, du vet, i den här fukten, de är redan blöta, de vet att de har en lång bilresa hem igen med ett regnigt Europa eller bara ett regnigt Sverige.

Bara den känslan är ju deppig i sig, det är söndag och så. Och precis då när jag kommer in på campingen så ser jag någonting som jag inte har noterat trots att jag har börjat promenerat och cyklat och joggat förbi där hundratals gånger. Så ser jag det som ett litet skylt där det står tömning svartvatten.

Jag har aldrig sett skylten, jag har aldrig hört ordet svartvatten. Jag funderar i några sekunder när jag springer där, vad är svartvatten? Så jag stannar in lite grann, för det står två stycken män där.

Det är en man med en stor jävla behållare som en plastdunk, ishatten kanske rymmer 40 liter. Då fattar jag ju vad det är. Det är ju en latrin, latrintömning. Man tömmer piss och skit.

Det är svartvatten. Ja, det är svartvatten nu. Bra ord. Det blev ju svart på något sätt med den kombon. Han står och tömmer den och det är en gammal man. När han ska stå och hälla ner i det här, det är ju som en vask helt enkelt där man tömmer ner.

Han splinter, jag ser att han splinter och det kommer på hans tofflor. Hans foppatofflor. Och det rinner ut lite. Det är ju då definitivt jag fattar vad svartvatten är.

Och mannen som står bakom honom och står och väntar på att han ska tömma sitt piss och sin skit, han får ju backa också för att det inte träffas av det här svartvattnet. Och det är så oerhört. Ytterligare den här melankoliska känslan.

Detta är ju då eventuellt en man som ska åka hem till Randers eller till Kulln eller till Trollhättan. Eller Groningen. Och detta är det sista som han tar med sig från sommaren 2026.

När sommaren är över. Det sista som händer är att hans eget piss, hans eget skit landar på hans foppatofflor. Det är det sista han tar med sig. Och sen så joggar jag vidare och då kommer jag tillbaka till det här som jag oftast tänker på när jag springer.

Liverpool. Det är ju så att typ 24 timmar tidigare så spelade Liverpool sin andra match för säsongen i ligan. Det blev 2-2 hemma mot Forest på Anfield då. Och för mig så är det nästan tvärtom.

Sommaren är över för mig sedan några veckor. Man har börjat jobba och barnen börjat skolan och man är tillbaka i rutiner och sådär. Men alltid så är ju Premier League-starten i början på någonting nytt.

Och inte minst den här säsongen så var det verkligen med tanke på förra säsongen blev för Liverpool så känner man skönt ny tränare, lite nya tankar och så. Nu sätter vi igång. Besvikelse mot Newcastle.

Besvikelse då mot Forest 24 timmar innan den här löprundan och svartvattnet. Så det här med liksom början och slut blev för mig, jag fick inte riktigt ihop det. Jag tänkte mycket på det.

Och tänkte så att det finns ju fina slut. Det finns tråkiga starter. Men det finns också både och. Sällan så får man allt i livet. Nej, så är det ju. Tömningen av svartvattnet där som också råkar komma på honom själv där.

Fopps-motsvarigheten blir väl att fumla in en hemåtpass i 93. Eller någonting. Om matchen förloras då. En riktigt trist slutpunkt. Men jag såg också den här helgen som du drar i väldigt melankoliska drag här.

Väldigt starka och fina ögonblick. Kanske också så här. Står du på ett ställe där det är ganska mycket svartvatten. Men där svartvattnet fick ligga i en fördämning ett tag för att släppa in någonting fint.

Näml

Alltså då, Partisan Belgrad mot Röda Stjärnan. Visst är det inte flera eviga derbyn? Jo, vi säger att detta är THE eviga derby. För du och jag, jag tror att du nämnde det någon gång för många, många år sedan.

Det kan vara ungefär när du kanske klev in på att säga, typ 2012, 2013 kanske. Då pratade du om att, skulle vi inte göra så någon gång, du och jag Anders, att vi åker till typ då, Serbien för att skriva om det här derbyt. Du följer ett av lagen, jag följer ett av lagen.

Och sen så träffas vi på matchdagen och sen så har vi liksom sympatier för varsitt lag. Jag vill lära känna varsitt lag och så skulle det kunna bli ett rätt roligt reportage. Vi har aldrig gjort det, men jag har tänkt tanken att det finns någonting där.

Och sen tänkte jag också när jag kom tillbaka från jobbet här för ett par veckor sedan. När spelas då det här eviga derbyt? Det spelas den här helgen. Vi pratar om Serbien nu?

Vi pratar om Serbien. Vi kommer inte åka. Nej. Vi kommer inte göra det här upplägget som du har snackat om nu i snart 15 år. Men det spelas. Men jag har ju ändå haft lite koll då på vad som pågår i den serbiska ligan och i serbiska fotbollen.

Jag vet inte om du har sett att det går riktigt illa för de serbiska klubbarna. Ja, jag noterar att det var inget vidare Europakval i alla fall för några av dem. Nej, av alla lagen, jag tror att det var fem stycken serbiska lag som hade chansen att nå Conference League, Europa League eller Champions League.

Det slutade med att det var ett lag som tog sig in i Conference League. Detta efter att ha förlorat då. Och det var Röda Stjärnan. Precis som Gälby då? Precis som Gälby.

Eller som Sverige. Så de får spela i Conference League. Men de andra lagen åkte ut. Och det är ju inte bra för en liga som ändå rent historiskt varit bra. Men så sent som 2023 så var den serbiska ligan rankad på elfte plats i Europa.

Det är Champions League-lagen. Det var två, ett par säsonger och så där. Det hände ändå grejer och det blir ju ringar på vattnet till de andra klubbarna och så där också.

Men nu så är de nere på plats. Om det var 20 eller 22, de är liksom runt där Allsvenskan är. Det går rätt fort och de kommer tappa ytterligare för nu är det så att eftersom det går så dåligt för de serbiska klubbarna så blir det så att tidigare har de haft då, som de hade den här sommaren, chans med fem lag ute i Europa.

Nästa sommar kommer de bara ha chans på max fyra lag. Och det kan ju fortsätta. Och snart till och med fan Kosovo, antagonisten på Balkan, de håller på nu och nästan springer förbi Serbien.

Vad är det som pågår i Serbien? Tuffa tider då för Serbiens motsvarighet till UEFA-ranken också. UEFA-rankage. Här var ju han. UEFA-rankage har det tufft. I alla fall så var det som så när jag kollade tabellen häromdagen så Röda Stjärnan har ju trots allt inlett bra.

Fem av fem segrar. Ser ut att springa hem det här guldet den här säsongen. Partisanbelgrad då, den stora rivalen, låg näst sist inför gårdagens match på måndagkvällen så spelade de hemma och vann med 3-1 så de klättrade upp litegrann och ligger typ femma för slutet nu eller något sånt där.

Men en riktigt svag start då? Riktigt svag start, ja. Och vad detta beror på, det kan man ju ha sina åsikter om. Jag ska inte ge mig in i analysen av vad som pågår i serbisk fotboll.

Nej, men trevlig liten utblick. Ja, men det som jag inte hade koll på var att de har bantat. Från förra säsong, då var det 16 lag i högstaligan i Serbien. Den här säsongen så är de 14 lag.

Nästa säsong, om jag fattar saken rätt, så ska de bli 12 lag. Så de bantar, bantar, bantar. Och så sent som bara i juni, i början av juni så var det ju de lagen som fick besked från serbiska fotbollsförbundet.

Nu har vi tagit beslut. Vi går från 16 till 14 nu. De fick ju panik. Liksom, fan, vi har inte... Det måste finnas lite mer framfådning så att vi kan rusta. Är det en sån här säsong som den här säsongen så kommer det dock ner fyra lag till andra divisionen.

Det gör ju att det blir en jävla, liksom nästan en tredjedel av lagen åker ur i princip. Ja, hårda bud. Hårda bud. Och just nu så ligger ju partisan då, den stora giganten, som givetvis syftet är när man bantar en liga, som det också pratats om i allsvenskan, när det går dåligt för laget i Europa och sådär.

Vi måste banta, det måste bli bättre kvalitet, det måste bli tuffare matcher. Vi kan inte ha liksom två, tre blåbärslag som vi vinner med 5-0. Men nu är det ju på den nivån att det är så jävla jämnt.

Jämnt dåligt bakom eventuellt Röda Stjärnan som ser ut att springa ifrån nu. Ja. Så alla lag riskerar att åka ur. Ja. Så det blir spännande att se vad fan som händer.

Jag ska hålla lite ett getöga. Nästa derby, eviga derby, är någon gång i januari. Vi får se om du och jag åker. Ja. Du fortsätter där. Jag ska bara... Du har ju beskyllt min hund för att vara så himla slapp.

Men nu håller han faktiskt på att förstöra mattan här inne i poddrummet. Så jag måste sträcka upp honom lite här nu, vänta. Det är kul att se att Billy har någon typ av temperament i sig.

Det händer någonting. Åh Gud, ja. Men jag ska fortsätta lite på det serbiska spåret, Johan. I helgen så tittade jag på den här dokumentären som finns på Amazon Prime, tror jag att det är.

Som ju inte, lyckligtvis och lite skönt, inte var det här upplägget att det är fem, sex delar där man ska gneta sig igenom. Det känns som en femsetare. Här var det liksom en tresetare.

Det var en del, typ en timme och 20 minuter. Ett klassiskt format på en dokumentär om Djokovic. Om Djokovic? Om Djokovic. Röda stjärnansupporter, eller? Det var det jag skulle bara förknyta ihop säcken där.

Han är en stor röda stjärnansupporter. Men också delägare sedan förra sommaren, sommaren 2025, klev han in i den här franska klubben Le Mans. Just det. Med något slags gäng...

Framförallt är det Formel 1-gäng. Fälippe Massa var med. Ja, det skulle kunna vara så, ja, precis. Undrade om inte Lewis Hamilton var med, men han är väl delägare i någon annan...

Det är så många såna här gäng nu. Det känns som fotbollsklubbar är den nya äga en travhäst ihop. Jag fattar att det är lite roligare då. Men idrottsintresserad. Nu ska jag inte säga så, för då får man liksom travrundens folk.

Men häst, alltså travsporten, i förhållande till fotbollen. I fotbollen kan man ändå lajva det här gamla. Jag är delägare i en fotbollsklubb. Jag kan styra och ställa litegrann.

Man fattar ändå att det är lite roligare. Har man mycket pengar så är det lite roligare, kanske. Nej, vad fan säger jag? Jag pratar utifrån att jag gillar fotboll och inte bryr mig om trav.

Men Lemar är han inne i? Just det, det stämmer. Men det är Röda Stjärnan som han brinner för sedan han var liten. Så är det. Men hur var dokumentären då? Okej. Alltså, så här.

Den är ju så som nästan alla den här typen av dokumentärer. Så var ju dokumentären om Nadal, till exempel, som både du och jag såg. Att den varvar hela uppväxten, genombrottet, framgångarna med att någonting står på spel på slutet av karriären.

Och så är det nu också. Det är så kan han komma tillbaka till Australian Open. Detta är vintern 2025 som är nutiden då. Han kämpar för att komma tillbaka och sådär.

Han har börjat bli gammal, men han har inte gett upp hoppet om att vinna ytterligare en

Det är mycket mer som ett nyår och en nystart än vad 31 december till första är. Det är bara ett kalenderbyte. Men där kan man ju identifiera sig med att det passar bra för nu ska mitt liv bli mer så här.

Och så tappar man det någon gång, ja nu, runt omkring här brukar det väl vara. Ja, exakt. Och jag menar den här dokumentären Djokovic på tal om rebranding. Det är ju en del i hans, det som jag säger nu, hans tenniskarriär är nästan över.

Han lyckades inte riktigt under hans bästa år att få hela tennisvärlden att älska honom. Den här dokumentären är ju också ett litet försök där han öppnar upp sig och pratar om det här. Han låter ju äga sig och prata om det här.

Han låter hans fru prata om det här och hur viktigt det är att han är bräcklig och han bryr sig om vad andra tycker och tänker. Det är också ett litet försök att branda sig för att hans eftermäle. Man ska kanske glömma bort lite av de lite sviniga grejerna om man säger så.

Och parallellt med det här då, när jag tänkte på det här och så såg jag bara New York Times hade en liten längre text häromdagen som handlade om också rebranding. Som tänkte passa in här lite grann i det som jag har pratat om. Då var det nämligen Hooters, den här ska man säga, restaurangkedjan i USA som var peakad kanske på början på 90-talet skulle jag tro.

Lättklädda servitriser. Ja, det var väl så att man var tvungen att vara lättklädd kvinna för att kunna jobba där som servitris. Och det är väl, jag undrar om det inte är Fredrik Wikingssons pappa.

Han har berättat om detta i sin podd några gånger. Att varje gång som hans pappa har varit i USA så har han skickat bild när han är just på Hooters. Och så tycker ju alltid Fredrik att det är lite gubbigt pappa att du tar dig till Hooters och så måste du dit.

Ja, men det är så bra mat. Det kanske är ironiskt. Ja, kanske. Vem vet? Men i alla fall, den här Hooters gick ju inte så bra. Det har gått jättedåligt för Hooters.

Det har varit ett begrepp väldigt länge. Ja, precis. Konkurshotat och jag tror till och med att de som startade Hooters, de sålde det till några nya ägare. Och i den här New York Times-texten så stod det vissa analyser.

En analys var att idag, i de här tiderna, det finns så mycket tillgängligt naket och mycket porr på nätet och sådär. De som sökte sig dit, de gör ju inte det längre. Varför ska de gå och sätta sig och käka lite halvdålig mat bara för att det går runt lite kvinnor där som ser lättklädda ut?

De sitter hemma istället framför sina skärmar och får kanske den njutningen som de är ute efter. Käka samtidigt. Men då är det de här nya ägarna då. De behåller namnet Hooters.

De väcker liv i kedjan Hooters. Men det ska inte vara det här lättklädda längre, utan nu ska det bara vara en familjerestaurang. Det ska vara liksom så att man ska ta med sig barnen.

Man ska ta med sig sin släkt. Man ska ha kalas där. Det ska vara ballonger, men inget lättklätt. Och den rebrandingen funderar man på. Lägg ner Hooters. Starta den här jävla familjerestaurangen du vill, men Hooters kommer alltid vara...

Det är också ett lustigt familjerestaurang. Ja, jag vet. Men det kommer alltid vara förknippat med det här. Det kommer ju vara så ändå, för att den som undrar Hooters var det.

Det kommer fortfarande vara så att den första träffen är ju ändå så här, så här såg kvinnorna ut som jobbade där. Och det var en jävla massa harassment, alltså att jobba på Hooters. Fy fan alltså, för de kvinnorna som har gjort det.

Men det kanske finns någon Pär Schlingman-figur med Nya Moderaterna, alltså Nya Hooters. Att man kan... Ja, jag vet. Jag tänker... Det är kommunikativt då. Det är finns säkert någon som har tänkt ett steg längre.

Och därför de har kastat in pengar i det här projektet för att behålla Hooters, men att inte ha de lättklädda kvinnorna. Ja, jag tänker ju på alla fotbollsklubbar som stöper om sig själva. Inte minst i vad man har för kultur eller arbetskultur och sätt att jobba och så.

Inte minst svenska klubbar då. Alltså det har varit spännande att följa här nu i slutet på transferfönstret Djurgården till exempel. De slog ju Mjällby här 3-0. Ska möta Mjällby igen om några dagar.

Och det är väl kanske den klubben som tydligast på kort tid har gjort en slags rebranding då, som du säger. Eller en omstöpning från Bosse Superboss Anderssons lite mer vildsinta och personliga sätt att rekrytera och värva och sköta klubb till det här moderna datadrivna med Jamestown och den här tysken med runda glasögonen Maximilian Hall som kommer in och plötsligt är det värvningar från engelska non-league. Dyrt för Abdulmalik som kommer från engelska femman då och får tröja nummer tio.

Det får man ju säga är ganska nytt då som såklart, det är ju inte via en agentkontakt som man har fått honom utan det är ju ett resultat av den här nya ledningen och sätt att jobba på. Och jag tror att det där är säkert kämpigt för vissa supportrar som särskilt som kanske är av det lite mer romantiska eller konservativa slaget. Men värst är det nog om man känner att man håller på fram och tillbaks med olika.

Alltså gör om mig hit. Eller förresten, gör om mig så. Alltså om man hoppar fram och tillbaks, då tror jag att man får problem med trovärdigheten för då håller man ju aldrig kurs någon gång.

Ta Helsingborg nu till exempel som gjorde sig av med den här Stevie Greeve. Vi skrev om honom på förra säsongen här. Jonathan Häxström Wedding slog väl fast att om han blir långvarig eller inte vågar ingen säga, men det kommer att hända grejer för Helsingborg det här året.

Och så blev det ju verkligen. De har ju problem med trovärdigheten i en slags konstant kamp efter rebranding då. Att så här, låt oss vara kontinuitet med Kleberzaren och bygga på sikt.

Nej, förresten, låt oss sparka honom. Låt oss ta in den här eldslängde och ganska karismatiska skotten. Ge honom en manager-roll. Låt honom rekrytera. Nej, förresten, åtta månader senare.

Bort med honom. In med Micke Stare. Det är klart att man har, det medlemmsmötet skulle man också vilja vara på. Det krävs ett brandtal där med. Ja, samma här. Ja, fast kanske lite mer på.

Och sen är det samma personer som har gjort det här som ska utvärdera sig själva. Nej, förresten, det blir ju lite. Eller ta nu, nu vann GIF Sundsvall en match. Mot Norrby och det var ju första matchen de vann då efter tränarbytet när Per-Johan Hansen återkom.

Med då sin kompis Lagerbäck i någon slags lite oklar bollplanksroll där. Jag menar, det hattandet som har varit där, det var ju inte så många år sedan, Sesesom, som Sundsvall var lite minisuccé i allsvenskan. Och du minns kanske de hade de här spanska spelarna, Bataneiro.

De fick väldigt mycket beröm för sitt passningsspel. Alla gillade det utom Alexander Axén typ. Och jag vet inte vad de kom i mitten på tabellen. Och det snackades om det här utbytet med det här företaget i Barcelona som jag alltid glömmer vad det heter.

Etsako, Econo eller något sånt där. Joel Cdgren var frälst på det och sa att jag var en primitiv spelare men nu är det det här som gäller. Och sen har det varit fram och tillbaks jättemycket.

Sundsvall går dåligt. Nu senast i somras så sitter då Cdgren som helt underkände det här sättet att spela på som bara skulle ha det här nya passningsspelet. Sitter på en presskonferens då med Per-Johan Hansen och Lars Lagerbäck.

Och Per-Johan Hansen säger i förarbetsparten till en reporter att från och med eftermiddag 14.30 slutar vi med fembackslinje. Det kan du skriva. Då har man ju också problem med trovärdigheten.

Liksom hålla kursen så. Och jag tyckte för övrigt, jag tyckte det var ett litet guldkorn att för nu skulle man

Först som är publicerat digitalt. Vill man då få hem det här numret i brevlådan så är det som vi brukar kalla för sista chansen. Det är ju så att klockan tickar nedåt.

Och lyssnar man på onsdag nu när vi släpper det här avsnittet av den här podden så har man fram till 18.00 på sig att agera. Man går in på sajt.org. Väldigt enkelt där.

Bli medlem. Då får man hem det här numret i brevlådan med en jävla massa andra texter också. Men definitivt med det här reportaget om Sirius. Så man måste agera före 18.

00 på onsdag. Vi pratade om detta redan förra veckan. Så man kan inte bli sur om man lyssnar på torsdagen. Fy fan jag missade det här. Det sa vi redan förra veckan.

Skyll dig själv. Ja det är väldigt mycket, med all rätt också, fokus på de skickliga och roliga bröderna Bernvall som skriver. Det är väldigt bra bilder till det här reportaget av Gustav Grell från Uppsala.

Både läkta bilder och andra som gärna slår ett slag för mig. Så in på sajt.org så ska jag inte prata mer om det. Och så går vi tillbaka till valpkursen på måndagkvällen.

Ja, den var ju lång då. Och det var två ganska långa halvlekar. Och det hade ju underlättat om personen framför var lite mer entusiasm-merande kanske. Jag vet inte, var det Daniel Bäckström som spelade in sina?

Ja det spelade han in sig själv under träningspass. För att han skulle kunna lyssna på sig själv och utvärdera sig själv. Hur han liksom ger instruktioner och hur han ger feedback och hur aktiv han är och inte.

Så det gjorde han. Jag minns också att jag har suttit med på en av hans genomgångar när han var tränare i just Sirius. När jag skrev om honom. Och då minns jag att han var, jag tror han är ganska kritisk mot sig själv.

Det är man väl om man sitter och lyssnar i efterhand och letar efter förbättringar och så. Men han var ganska bra på att fånga ett rum. Jag minns också att han gillade att lägga in någon sån här överraskande bild ibland.

Som skulle chocka. Chokladflingor! Edy, varför är det chokladflingor? Är det stilusifier var det väl som spelade där då tror jag. Vad sa Edy då? Det var ju att han på något sätt misstänkte för att ha ätit lite chokladflingor.

Och liksom massa hur viktigt det är att vi tar hand om. Men det gick liksom från defensiv variant och bara chokladflingor! Varför Edy? Det hade varit kul om den här som höll i valpkursen igår hade kastat in en bild på kanon.

Och så plötsligt bara va?! Warumco kanon! Varför ville han det? Ja, något sånt hade piggat upp då. Men det slog mig när jag satt där och till slut var färdiga då.

Och när vi åkte hem med buss och två spårvagnar. Vilken kväll! Att hur viktigt det är att den som står och leder det där i fotbollsammanhang, som ofta då är en huvudtränare, inte alltid, men ofta är det väl det.

Det är ganska mycket möten numera. Och det har väl blivit en sån kultur att det kändes som att tränare för några år sedan och klubbledningar överhuvudtaget gillade att säga att spelarna kanske haft det lite för lätt. Att det är inte bara att komma hit och träna och gymma och åka hem, utan det här är ett jobb liksom, vi ska ha dem där.

Och då blir det kanske också mer teoripass och så. Och med bilder och genomgångar av olika slag. Hur vi spelar, hur motståndarna spelar, utvecklingsgrejer individuella, feedbackmöten.

Mycket sånt sitter de på. Och ganska ofta är det ju kanske spelare där som inte har gått hela vägen i skolan. Kanske slutade skolan för att satsa på fotbollen. Kan också vara de som hade svårt i skolan.

Alla är såklart inte så, men det finns de. Jag tänkte lite på det under VM, om du minns med Elanga. Nu säger inte jag att han hade svårt i skolan, men det har ju varit några gånger när han efteråt uppenbarligen inte haft koll på vad som har gällt.

Du får hjälpa mig här nu, men vad var det nu senaste VM? Det var väl Japan-matchen va? Där han trodde att Sverige behövde vinna matchen. Han såg ju ner och såg helt bedrövad ut.

Precis som domaren blåser för full tid för han trodde att det var kört. Vi är ute ur VM. Och sen så visade det sig att det var ju inte Sverige. Och då blev ju många förvånade efteråt.

Alltså Lindelöf och de här när de pratade i mixade zonen efter den matchen. De garvade lite grann. Och det var likadant under kvalet. Just att de inte visste att det fanns en playoff-chans.

Precis, och det blir ju, han var ju dels kanske bäst i Sverige, eller han var ju den som i alla fall kreativt uträttade mest. Och det slutade lyckligt, vilket gjorde att det mest blev som en skärmig grej. Men tänker man lite närmare på det så är det ju lite oroväckande kanske också.

Att hur är det möjligt att en så pass viktig spelare går ut i en sån match och inte riktigt vet vad som gäller. Då har han ju ändå någon misslyckats i den här jättestaben som finns med att fånga upp det. Att så här, det verkar inte som att du riktigt vet vad vi ska göra.

Vi tar det här igen. Eller märka att någon sitter och zonar ut eller vad det är. Ja, jag kommer ihåg det också. Och det var med rätta att när det här hände i somras med Langa och VM så pratade vi lite grann om det i podden.

Och då fick vi lite mejl och sådär. En del lärare. En del lärare som sa, ja det här känner jag igen liksom. Och det kan ju vara så att, nu vet vi inte någonting om Elanga, om han har koncentrationssvårigheter eller sådant där.

Men det kan ju vara, och så är det ju hundra procent. Alltså rent procentuellt så borde det vara nästan en i varje matchtrupp som har antingen ADHD eller har någon diagnos eller som inte vet om att man har en diagnos. Där man har problem och tycker det är jobbigt att ta in information.

Och då blir det ju ännu jobbigare om man har en sån person som du hade på valpkursen. Man har noll engagemang, noll överraskningar, ingen inlevelse. Då är det ju jättesvårt, även för Jivonis Renius, att sitta där och ta in de här slajdsen.

Hur ska jag bli en massa... Mammar sig bra på att ta in otroligt mycket information. Nej, men så är det ju. Och det är också, jag har suttit på många sådana här genomgångar där folk har varit mindre karismatiska och skickliga än vad Daniel Bäckström var.

Där det också varit så här, när man har varit ute och gjort reportage och då får man ibland sitta med olika. Och det har du också varit. Jag kan se här att det är fyra personer, de har slutat lyssna för länge sedan.

Och sen frågar du, några frågor? Nej, det är ingen som har frågor. För de vill sluta och de vill inte visa att de inte har fattat heller. Jag bara tänker så här att det är märkligt med alla dessa jättestaber som finns.

Att det inte finns mer. Fan, de skulle ju ha en speciallärare där. Eller liksom i alla fall någon som kan säkerställa och fånga upp utan att stigmatisera. Men det måste vara så mycket som aldrig riktigt går in.

Och det ställer väldiga krav på tränarna att vara skickliga. Uta Rydström har pratat om det. Han har ju ofta blivit känd kanske för att ha lite långa teoriomgångar.

Och då säger han hur viktigt det är då. Och det har han helt rätt i. Att kunna fånga, entusiasmera. Men till och med den mest karismatiske riskerar ju att tappa folk ibland, såklart.

Och det är bara så här, när de är inne på viktiga grejer, det måste ju vara så himla många led där. Där man har chansen att fånga upp någon. Och det kan ju vara en taktisk, i Elangas fall var det ju mer sådär, vad är förutsättningarna?

Men det kan ju också vara uppställning på defensiva hörnor eller en spelmässig detalj. Jag bara misstänker att det är fler än jag som sitter på en sån här stol och låter tankarna vandra litegrann. Och då får man bara hoppas att det som pratar om just då inte var så jävla

Så kommer vi redovisa svaret i nästa veckas podd. Jag kommer vid det. Vi är ofta väldigt osugna på att ta upp saker en vecka senare sedan, men du, här, här lovar jag lyssnarna.

Det blir någon typ av, liksom, det blir ett facit. Här är det mest gillade. Sen så är det kanske bara fyra stycken personer, då är det det inlägget. Ta det som ett löfte från Anders då inför nästa vecka, då är vi tillbaka med ett nytt avsnitt.

Det här var allt från Offsides podcast denna vecka. Svartvatten, valpkurser, rebranding och annat. Och 18.00 gäller idag när man lyssnar på onsdagen. måste in på sai.

org för att hinna få hem numret i brevlådan. Så är det. Ha det så bra hörni. Vi hörs. Forsa fotboll, Forstagänget. Hej.