LIVE FRÅN WIEN ONSDAG

Var är Schlagerfesten? Här är Schlagerfesten! Varmt välkommen till just den Schlagerfesten som befinner sig på plats i Wien och bevakar Eurovision Song Contest. Och det är vi som är Schlagerfesten som heter Elaine och Anders.

Ja och nu hoppas vi att ljudet ska funka. Vi har ju haft otroligt mycket tekniska problem. Ja vi måste nästan dra lite grann och förklara vad det var som hände här igår.

Alltså när det blev så försenat att det till och med kom liksom på onsdag morgon. Det är alltså så här att de mikrofonerna vi använder som vi har använt under hela Melodifestivalturnén utan några som helst problem. Helt plötsligt så bestämde sig säkerhetspersonalen på arenan att nej, de får inte användas.

Och eftersom de tog bild på mina kreditering och noterade mig i någon sorts system att jag hade liksom fått en varning av att ta in otillåten utrustning så vågade vi inte chansa vilket då ledde till att vi fick låna utrustning av Expressen. Som vi inte heller då var helt vana vid. Vi fick det inte riktigt att fungera som det skulle.

Nej det var glapp i någon sladd och det, herregud. Ja så nu har vi en plan för resten av veckan så vi tror att det ska bli ganska bra i alla fall. Men de måste ha pinpointat dig Anders, för jag tog in de här mikrofonerna idag igen i pressrummet för att vi skulle ha dem efteråt.

Och då fick jag ingen tillsägelse om att jag hade med mig dem, förstår du? Du får ju också dina taxibilar som du beställer. Alla taxibilar som jag beställer kör åt helt motsatt håll.

De är liksom framme i Bratislava innan jag hinner avbeställa dem. Å andra sidan blir jag inlåst i min egen lägenhet. Så att du vet, det händer saker här i Wien. Vi har faktiskt varit på båttur idag.

Jag har ju sårat ni som lyssnar, ni är inte jätteintresserade av det här. Det tror jag. Vi har varit på Donau och åkt båt och druckit aprilspritz och annan spritz.

Och lyssnat på DJ Linus. Det har vi. Det har varit en fantastisk dag med solsken och härligt väder. Jag har bränt mig lite på näsan, känner jag. Ja, men och det behövdes, för vi har ju haft ganska kallt de här dagarna.

Och nu när man tittar på väderleksrapporten så ser det ju ut som att resten av veckan också ska bjuda på just det. Och lördagen är ju final, då ska det regna precis hela dagen. Ja, det blir inomhusaktiviteter från och med nu.

Ja, och lite så blir det ju, för nu går vi ju in i work mode här, i alla fall från fredag när den stora finalen börjar. Men vi har trots det kollat på genrep för semi 2. Yes.

Fast Sverige inte är med, för vi är redan i final nu! Ja, och semi 2 då? Juryn har tittat och bedömt ikväll. Ja. Och jag ska börja med att ta tillbaka saker jag har sagt förut och pudla.

Och det smärtar mig lite, men nu när jag har sett hela produktionen så är semifinal 2 är betydligt starkare än vad semifinal 1 är. Det är en betydligt mer jämnsjock nivå och det är betydligt färre car crashes. Det är väldigt lite som jag vill hoppa förbi här.

Det är några stycken, men det är väldigt få. De allra flesta tycker jag håller en acceptabel nivå. Det gör ju också att det blir mycket, mycket svårare att tippa detta och se vart det tar vägen.

Men det sparar vi ju naturligtvis till allra sist. Ja, men så brukar vi ju göra. Eftersom du var instängd i en lägenhet, det här är så sant. Ja, det är 100% sant.

Jag låts med att fick rycka ut och så vidare. Så missade ju du öppningsakt och Bulgarien. Som är en av mina favoriter som jag har längtat efter att få se, för folk har också pratat så mycket om det här numret.

Klev in i arenan, sista tonen på den där låten. Så Anders, du får helt enkelt återberätta för mig, vad var det ni fick se? Ja, alltså om vi börjar med öppningsnumret kan jag ju dra väldigt snabbt.

Ja, just det, det missade jag också. Men det var inte lika viktigt. Nej, och det är verkligen missa med mycket liberal tolkning. För till skillnad från öppningsnumret till semi 1 så är det här bla ha.

Det är alltså programledarna som får för sig att göra en parodi på JJ's vinnare Wasted Love. Och det här är förinspelat så det ni ser är inte live, utan det spelades in för länge sedan. Allting går naturligtvis åt helvete när de gör det här.

Ja, det är som Pernilla och Pärs nummer ett år. Fast det var kul. Ja, men precis. För de tar det inte tillräckligt långt här, det är bara de två. Men de är på en båt och det är svartvitt och de ska sjunga den här.

Eller de mimar ju naturligtvis, det syns jättetydligt. Nej, fördelen är att det är ganska kort. Ja, kul. Så att första bidraget går på scen efter sju minuter redan.

Och det var ju synd för mig. Ja, det var det i det här fallet. Men för er som sitter hemma så har ni inte en akademisk kvart, men en halv innan ni behöver sätta er.

För att Bulgarien får ni inte missa. Nej, tack för det Anders. Här har Benk Rydman gjort igen ett vansinnigt nummer som är i ordets allra bästa bemärkelse. Det är Dara som sitter med fyra dansare i vad som ser ut som ett väntrum.

De här dansarna är ganska läskiga, de har konstiga sminkningar och någon har någon plastpåse över ansiktet. Och det känns... Ja, det är ganska läskigt. Och de utför någon sorts mycket, ja, engagerad och energisk sittdans i det här väntrummet.

Jag gillar en sittdans. Sen blir numret utvecklar sig mer och mer till att bli till ren galenskap, därför att rummet börjar ju snurra. Så hela rummet snurrar jättesnabbt runt i slutet för att sedan bara försvinna upp i tomma intet.

Och då blir det ett mer klassiskt dansnummer. Men de här dansarna tillsammans med Dara, det är en svinsnygg koreografi och de utför det hundraprocentigt. Jag tyckte att det här var störtcoolt.

Vi har nog också tidigare sagt att det är Sacha Jean-Baptiste som är involverad i det här numret. Det är det inte, utan det är Kisha Arnold som har gjort det här tillsammans med Benk Rydman. Kul!

Nej, men gud. Ja, det känns ju som att jag missade något. Du får en ny chans i finalen, jag lovar. Ja, men kanske också imorgon när det faktiskt är final. Ja, då också.

Om ni är blindlås igen då. Ja. Eller något annat inträffar. Därefter går vi till Azerbajdzjan och vi behöver inte prata om det, tror jag. Fy fan vad jag tycker att det här är tråkigt.

Ja, det är otroligt tråkigt. Det är nog årets tråkigaste låt. Ja, det är en AI-skriven låt, jag är beredd att sätta min vänstra arm på det. För den är så generisk och så meningslös.

Så vi pratar inte mer om det. Rumänien. Ja, Choke Me. Ja, alltså lite rumänsk nu-metal med operainslag. Jag hade ju förmånen att sitta bredvid Aftonbladets Markus Larsson.

Och den som har läst honom och hans texter vet att det finns ingenting i musikväg han avskyr så mycket som nu-metal. Slänger man dessutom in lite operainslag i det här så förstår ni att han höll på att boka ett plan hem. Men om vi ska förhålla oss till den här tävlingen då så...

Jag tycker att numret är jättesnyggt, hon sitter ju fast i lite slangar och det blir ju... Och det är ju verkligen Smash Into Pieces slangarna, det är ju exakt samma grej. Ja.

Så att jag tror kanske inte på en toppplacering här, men den imponerar. Det är ett jättesnyggt nummer. Alltså jag, den väckte verkligen mig. Alltså så här, jag stör mig på texten.

Jag är inte på något sätt pryd, eller jo, det är jag väl. Men jag hade gillat det här bättre om den inte handlade om strypsäks. Det hade jag. Och då ska vi säga att sångerskan själv då, Alexandra, säger att det handlar inte alls om det.

Utan det handlar ju om att vilja bli kvävd i ett förhållande, mer att vilja älska så mycket på här semifinalen i övrigt. Vi får sova på saken, men det hinner vi inte. Nej, det ska vi inte.

Vi måste ju tippa innan det här avsnittet är slut. Ja, men vi hinner i alla fall gå till Danmark för innan vi kommer hem, så att säga. Ja, då ska vi prata om Danmark.

Ja, söntar på gå. Ja, och det här är ju också ganska likt det vi fick se i Danmark, fast det är ju liksom XL. Det är liksom dopat. Man har gjort en snyggare bur.

Man har gjort en större bur, tror jag. Och framförallt så har man pimpat upp produktionen på den här låten. För jag tycker att den här låten tidigare liksom byggde upp till något som aldrig kom.

Men nu tycker jag att slutet är riktigt maffigt och pampigt. Men det kommer lite bas på slutet som gör att det faktiskt... Och det förstärks i numret av eld och lite pyro och lite oomph på ett annat sätt.

Ja, det här var jättesnyggt. Och vi har pratat om, vi pratade om det förut bara, är han för bögig? Ja. Och jag tror kanske snarare att han är androgyn mer än bögig, faktiskt.

Jo, normalt sett skulle jag säga att han ändå håller sig på rätt sida. Vi vet inte riktigt vad det här skiftet från väst till öst innebär. Om det innebär att den här okej-gränsen också har flyttats sig lite grann.

Men det var ett nummer som faktiskt imponerade på mig. Jag har ju gått runt här nu i en vecka snart och lite grann intalat mig att Nej, men det är nog mer en fan-favorit, en fan-wank, som vi kallar det. Ja.

Att nej, en bra placering absolut, men topp 5 blir nog väldigt, väldigt svårt, har jag tänkt. Men den har nog kommit in i spel igen, skulle jag absolut säga. Efter det här numret så tror jag absolut det.

Det är, åh, vad svårt det är. Och när vi är inne på det här då, Australien, för att lägga på ytterligare lite lök på laxen. Delta Goodrem. Alltså det här är ju en av mina favoriter.

Framförallt för att jag tycker om Delta väldigt mycket. Och den här har ju då folk pratat om att den ska vinna jury-poäng. Det blir ju lite skrattreta. Alltså, jag är ju otroligt svag för det, men det blir lite skrattretande hur gammalt det är.

Alltså, för låten är gammal. Hennes klänning är gammal. Hela numret är gammalt. Och dessutom då så höjs hon upp på en piedestal som kommer ut ur flygen på slutet.

Precis som man gjorde förr. Alltså, det är så mycket... Alltihop kommer ju från Bodyguard. Kom den filmen 1993-94? Ja, något sånt, ja. Det är alltså exakt samma ljus och bild och känsla.

Och liksom det här guldregnet i bakgrunden, guldflygel, hon i guldklänning. Så att numret är ju 35-40 år gammalt. Ja, ja, ja. Låten är minst 20. Och hon sjunger verkligen skiten ur den.

Ja, hon är jätteduktig. Men jag kan liksom inte tro att en seriös jury sitter och höjer det till den nivån att den faktiskt vinner juryomröstningen. Jag kan inte tro på det.

Att om de senaste åren har haft Runaway-segrar för Lorens Tattoo och Nemo och JJ. Och nu helt plötsligt ska liksom gå tillbaks. Jag... Då är det en jätte... Liksom den usväng juryn har gjort i så fall.

Ja, alltså den här skulle ju ha vunnit för 20 år sedan. Utan motstånd. Utan tvekan. Ja, men nu... Nej, men så här, jag älskar det fortfarande med hela mitt hjärta.

Jag är en nostalgiker på det viset. Men det blir också skrattretande. Man bara, jaha, jaha, jaha. Ja, men på slutet. Jag bara, ja, det är klart det ska vara en pelare också.

Det är klart det ska liksom. I höjningen. Ja, nej, det är fantastiskt. Det är fantastiskt. Ukraina kommer därefter. Det här ska jag erkänna är en låt som jag börjar fatta lite den här veckan vad den går ut på.

Och jag ser att det finns vissa kvaliteter i den. Jag tycker fortfarande att den är ganska trist som helhet. Men jag ser också att det finns kvaliteter. Hon sjunger också otroligt bra.

Och jag ser ändå att det skulle kunna finnas en väg till en riktigt... Eller så här ska jag säga. Vi vet ju att det finns ett starkt telefonstöd för Ukraina. Och det beror både på ren sympati, men också på att det helt plötsligt var tvungen att flytta 10 miljoner ukrainare till andra länder.

Ja. Och det har en effekt. Men jag tror att det här även har en viss jurypotential. Inte att kanske vara den absoluta toppen, men ändå liksom få bra slängar av poäng.

Och då kan det här räcka till en ganska hög placering. Så att jag stannar där. Den har inte vunnit över mig, men den har kommit så långt att jag tycker att den har vissa kvaliteter.

Och det tyckte jag inte för en vecka sedan. Nej, och det tycker nog inte jag nu heller. Och det är ju tur att vi får tycka olika. Alltså att hon sjunger bra, det är ju ingen tvekan.

Det är väl en kvalitet av dem. Ja. Förutom det tycker jag den är urtrist. Storbritannien tar vi sen och den sparar vi som sagt till på fredag. 1, 2, 3. Albanien får vidare här då med startnummer 13 är vi framme på.

Nan med Alice. Och han har ju valt att texta sin låt. Ja, till engelska. Ja. Och det var nog ett otroligt smart drag. För att jag kan tala om, när jag såg detta så förstod jag den här låten.

Det var första gången. Och jädra vad jag förstod den. Det var nästan så att jag kände att nu... Du blev ju rörd av det. Ja, jag blev rörd av detta. Därför att det handlar ju om hans mamma som går bort och att...

Eller möjligen, jag tolkade den snarare som att tänk på att din mamma kommer gå bort. Ja, exakt så. Och det är en jobbig tanke för alla. För alla har en mamma. För en del har hon gått bort.

För andra så kommer jag ihåg att hon kommer göra det. Och det är en lite jobbig tanke. Och sen är ju mamma med på scen. Och det är hans riktiga mamma. Det vet jag faktiskt inte.

Nej. Det vet jag inte. Det hade ju varit otroligt. Och klappar om honom och lämnar ett smycke. Och du vet, jag höll ju på att börja... Jag höll på att bryta ihop.

Jag vet. Så att... Ja. Hej hå, säger vi, vad den kommer att gå till final. Och så får vi se hur långt det räcker. Ja. Verkligen. Det händer ju egentligen väldigt, väldigt lite.

Och det är ju smart. I och med att han textar den så är alla helt upptagna med att läsa texten. Väldigt få kommer ju se vad han gör. Men han gör nästan ingenting.

Nej, det är lite mammor i bakgrunden och sen så går den här mamman runt. Ja, jag tycker det är jättefint och jag tycker han sjunger det med en sån känsla. Jag ville säga att jag förstår ju vad han sjunger, men det gör jag ju också för att texten är där.

Men jag tror att man liksom, man känner ju... Ja. Ja, men man hade inte vetat vad han sk... Som vi brukar säga när det är såna här att jag vet inte vad han sjunger, men jag tror på honom.

Det hade det ju absolut varit. Men nu när jag också vet vad han sjunger, så bara oj vad jag tror på honom. Ja, jag med. Och då till något helt annat. Malta och Aidan som sjunger Bella.

Ja, och det här är vi ju lite oense om då, för jag tycker ju extremt mycket om det här nu. Framförallt tror jag att jag tycker om Aidan väldigt mycket. Men låten har växt på mig jättemycket.

Jag tycker den är så fin. Numret är ju lite... Lite svårt, tror jag. Det satt inte riktigt som det skulle, det här numret. Han går runt i någon form av digital paviljong och det visas lite bilder, men det ser ganska dåligt ut.

Och sen ska det då komma ett rosregn som bara ser ut som någon har kastat röd färg. Vad är det som har hänt här? Nej, det vet ju inte jag heller, men jag tror inte att paviljongen är digital, utan den tror jag i allra högsta grad är fysisk.

Ja, men de sätter ju digitala bilder på väggarna. Jag har ju hela tiden tyckt sedan den maltesiska finalen och vi går in i finalen, då är det nästan 48 timmar i streck för de här stackars artisterna. Game on!

Game on! Vi hörs imorgon i ett betydligt kortare, tror vi, avsnitt om resultatet av semi 2. Så att ja, tills dess, ha det gott! Hej, hej!