#64 - SlösO räddar valet

Om du som lyssnar på det här är företagare eller jobbar på ett företag som har massa pengar och skulle vilja nå ut till över 10 000 investerade och köpsugna lyssnare i veckan så hör av dig. Men i väntan på riktiga annonsamarbeten så tänkte jag göra reklam för mig själv. Här på Skattebetalarnas förening så lever vi nämligen som vi lär och tar inte emot en enda skattekrona.

Det här står oss väldigt dyrt och gör oss helt beroende av frivilliga donationer från människor som dig. Så om du som lyssnar på den här podden gillar det som jag och eller Skattebetalarnas förening gör, stötta oss då gärna genom att bli medlemmar i Skattebetalarnas förening och köp vårt merch. Det är nämligen så här att jag har köpt in ett helt lager av luvtröjor, t-shirts och kepsar.

Försökte skapa ett pyramidspel, men eftersom att mina kolleger har misslyckats med att sälja på sina släktingar det här lagret så ligger allt just nu på stackars Lydias kontor. Och det tänkte jag att vi skulle göra någonting åt. Så om du är medlem i Skattebetalarnas förening, då har du fått den här tidningen och där finns en rabattkod på 10%.

Men oavsett den eller inte, gå in på shop.skattebetalare.se och köp merch. Förutom att du får väldigt snygga kläder så stöttar du dessutom en god sak, nämligen mig.

Pengarna går nämligen oavkortat till Skattebetalarnas förenings fortsatta arbete. Efter det lilla reklaminslaget så är vi tillbaka i studion, men vi ska alldeles strax lämna den igen. Välkomna ska ni i alla fall vara till det 64e avsnittet av Skattjakten.

I veckan har vi varit på resande fot och hållit låda i Kungsbacka, Falkenberg, Varberg, Halmstad, Helsingborg, Malmö och Simrishamn. Även Laholm som jag glömde lägga till i den här grafiken på när jag åkte igenom Sverige i början på avsnittet. Till mitt försvar i alla fall under den här turnén, för det gick väldigt fort, Lydia, vår marknadschef, vår kära kollega och vän, hon satte igång allting får man ju säga.

Så till mitt försvar, det var inte min idé att strajpa en bil med mitt eget ansikte på, inte heller de här affischerna som är bakom mig och som vi satte upp lite varstans i Sverige. Det kändes inte helt bekvämt tycker jag. Nej, jag förstår det.

Men det var kul. Och min höjdpunkt, det var garanterat när en snubbe i Varberg kom fram, småjoggandes, stannar upp och visar att han lyssnar på Skattjakten. Det var coolt.

Det måste vi fan filma. Vad otrolig. På min linje. Man går och lyssnar på min fiskbortshalvtimme här som vi har fått. Så tack till Albin för ett trevligt möte och för att du lyssnar på den här podden, eller kanske till och med tittar på den idag då.

Kampanjen i alla fall, den utgick ifrån Halmstad. Där försökte jag ta mig in i poolen på äldreboendet. Några politiker som var på inspirationsresa i Alicante och kom hem med den briljanta idén att de borde bygga en pool, för pooler finns det ju mycket av i Alicante kan man föreställa sig.

På det nya äldreboendet i Halmstad. Sagt och gjort, 12,5 miljoner la man på den. Problemet är att det är ett korttidsboende så de sysslar nästan uteslutande med palliativ vård.

Det vill säga sista vården i livet. Så de här patienterna kunde knappt gå en mindre simma. Så jag var faktiskt först att ta Sveriges dyraste dopp där och insåg då också varför driftskostnaden uppgår till 1,3 miljoner kronor per år, för det var typ 30 grader varmt i poolen när jag hoppade i den.

Det är säkert stängt till och med. Nej. Ser det finns någon som jobbar här, nej. Tjena, du jobbar här. Filip Cyrén heter jag. Jag var här för några år sedan och gjorde ett reportage om den här poolen som ni har här.

Jag tänkte göra en uppföljning på det. Så jag undrar om det finns någon som kan kommentera det. Jag vet inte riktigt vad jag ska kommentera om den. Nej, men du har koll på den helt enkelt.

Den används, förvisso används den för babysim nu. Ja, just det. Så den har kommit till användning. Det är en annan förvaltning som har den. Ja. Och då kommer det barn hit och får simma liksom.

Ja, det kan man säga. Oftast. Skulle man kunna få gå in och kolla på den? Jag har inte nyckel in hit tyvärr. Okej. Tack så mycket. Nej, men vi fick i alla fall glatt besked att den i alla fall används nu.

Det är inte för sitt ursprungliga syfte, men från ting. Så det hann vi med, vi kollade också in årets stadskärna. Eller avsaknade av årets stadskärna kanske. Vad är det Filip?

Årets stadskärna 2025. Ännu vackrare 2026 när de är klara med det här. Ja, du ser ju. Allt ska bort. Fördelen med att många ställen lägger ner, det är att man kan göra massa kommunal reklam.

På bästa plats. På bästa plats, ja. För Halmstad vann ju årets stadskärna 2025 och det här väckte intresse hos mig och många andra. När man tittar närmare på det så visar det sig att man har betalat över 700 000 kronor för 250 000 kronor för festen där man tog emot priset.

Och sen dessförinnan strax närmare en halv miljon kronor för att vara med och tävla om det här priset. och få diplom och liknande av samma förening som delut priset. Exakt.

Och det mest anmärkningsvärda skulle jag säga är att det bara var tre kommuner som var med och tävlade. Det var Huddyksvall, Trollhättan och Halmstad. Huddyksvall och Trollhättan firade att de kom till semifinal i sina officiella Facebook-kanaler.

Vi passade hur som helst på att kolla in så många slöserier som möjligt under den här turnén och i det senaste numret av Sunt förnuft som man får med i brevlådan om man är medlem i Skattebetalarnas förening så avhandlas till exempel Varbergs läckande vattentorn. Vi pratade dessutom om det här redan i det femte avsnittet av Skattjakten. Vattentornet, ja.

Ja, och där började jag prata med den här arkitekten som har räknat på det där. Och vattentornet Voga i Varberg är ritat som ett arkitektoniskt landmärke med böljande betongform och skulle enligt budgeten från 2018 kosta 301 miljoner kronor. Slutnotan landade istället på 500 miljoner kronor.

En fördyring på 66% och kostnaderna sprang iväg i flera steg. 2022 så ökade budgeten med 90 miljoner till 390 miljoner kronor. 2023 tillkom ytterligare 199 miljoner.

Och så stigande materialpriser och externa händelser. Som jämförelse då så har den här arkitekten tittat på ett annat slutbygge i Helsingborg, har landat slutsatsen att man skulle kunna, om man byggde ett cylindriskt torn, kunnat bygga det för drygt 150-180 miljoner. Det vill säga runt 300 miljoner billigare än vad det vågade projektet Våga blev.

Så honom fick jag äntligen träffa. Hallå Thomas, kul att vi får komma förbi. Mycket trevligt. Kul att se dig. Det vore tjänstefel att inte stanna hos dig tänker jag.

Vattenmagasinet Våga, detta vågades skrytprojekt. Det har ju form som inte liknar någonting annat. Plus att byggtiden blev väldigt, väldigt lång. Och sen var det väldigt strul med entreprenören.

Och då visar det sig att man hade blivit blåst i upphandlingen. Man hade gått med på villkor som var helt oacceptabla. Det ser ut som det har läckt litegrann. Sen vet inte jag om...

Det har det ju gjort också, men de har ju åtgärdat det. Om det är självläckande eller om man har tätat det. Jag vet faktiskt inte riktigt. Ju mer cylindriskt det är, desto mer optimalt borde det vara för tryck och alltihopa.

Här blir det ju inte riktigt på det sättet. Betongen är väldigt duktig på när man trycker ihop den. Men den är väldigt dålig på när man drar isär den Det här är en askkoppen är ändå ett litet exempel på ett stort problem i Malmö, att man hela tiden sätter igång projekt med andras pengar och sedan inte följer upp dem.

Anledningen till att det här får fortsätta, det har sin förklaring i att historiskt åtminstone så har inga sociala projekt inom Malmö stad kunnat sträcka budgeten. Alla underskott har plockats bort vid årsredovisningen, avslöjade en revisionsgranskning för några år sedan, och Malmö stad har spenderat hundratusentals, ja miljoner, hundratals miljoner, inte hundratusentals, utan hundratals miljoner, på olika projekt, inte minst sedan 2000-talet, förmodligen dessförinnan också. Ett exempel var våra liv, som hette, som under ett par år då var kommunens flaggskepp mot våldsbejakande extremism.

Allting låter ofta väldigt bra, liksom att det ska minska rökning eller ja, minska, ja det gör det ju inte, det ökar ju i alla fall, men du minskar nedskräpningen. Men projektet där slutade i kaos, både ekonomiskt och resultatmässigt. Man hittade inga radikaliserade islamister, och 2018 granskade då Grand Thornton 15 dylika projekt som Malmö stads arbetsmarknads- och socialförvaltningar haft ansvar för.

Slutsatsen i den här rapporten var att inte ett enda projekt har följt kommunens redovisningsregler. Och ett intressant faktum som jag tror är ett genomgående problem med den här kommunen, för de pratar ofta om att ja, ekonomin går så bra, det är ju kreativ bokföring. Och revisionsfirman lyfter då fram att när de här projekten skulle slutredovisas rent ekonomiskt så har de aldrig kunnat sträcka budgeten eftersom att alla underskott då gömdes undan.

Eller som revisorerna förklarade, citat, i samband med årsbokslut och vid slutredovisning av projekt så bokas de kostnader som inte ryms inom finansieringen bort från projekten som därmed alltid uppvisar ett nollresultat. Och sen är det ju sällan ekonomiskt man heller utvärderar någonting i Malmö, utan de är bäst på allting som är flummigt. Världens bästa kommun, kulturkommun, liksom.

Det är omätbara ting som de gillar att prata mycket om. I sin rapport så konstaterar de i alla fall den bristande uppföljningen med att lärdomar tas inte om hand av den ordinarie verksamheten. Kanske för att inga lärdomar finns att dra, det skulle vara det värsta ifall alla dessa projekt genomförs år efter år utan några egentliga förväntningar om att de ska bidra till någon verklig förändring.

Och det känns ju som att det är det de gör. Således kan då pengar bara fortsätta slängas på meningslöser, om än det här lilla exemplet med askkoppen. Och ingen verkar riktigt bry sig, man bara fortsätter att ösa pengar på saker utan att utvärdera dem.

Och som sagt, den var ju bortplockad också efter, var det en månad? Var är den nu? Det här har vi tagit upp i tidigare avsnitt också. Vad gömmer de det? Ja, det finns ju stora konstlager i Stockholm i alla fall, som vi har tagit upp i tidigare avsnitt.

Säkerligen ett i Malmö också, ungefär lika stort som Northvolt. Det är för övrigt ett genomgående problem vi hade under den här resan att slöserier har gömts bort. Vi var också i Helsingborg och letade efter miljonlampan.

Det kan vi klippa in här. Den är inte här. Visst har den varit här? För några år sedan kunde jag avslöja att Helsingborg hade köpt en lampa för 1,2 miljoner kronor.

Den har sedan flyttat runt och den skulle egentligen vara här, men de har flyttat den igen, tror jag. Vi var ju och kollade på den sist när den stod uppe på söder. Där har den stått tidigare.

De har flyttat på den igen. Vi får fråga politikerna vart den har tagit vägen. Det intressanta med den här lampan är att det inte bara kostar 1,2 miljoner. Det är väldigt mycket pengar för en lampa, men jag är ingen kulturresenär.

Det som däremot var intressant var att när tjänstemannen i slutet av året beställde den så var personen väldigt noga med att beställningen måste göras nu för att det här är pengar på den här sidan av året. Så man satte inte bara ljus på Helsingborg, utan man satte också ljus på decemberdumheten. Ett fenomen där politiker och köpsugna tjänstemän köper allt möjligt för att bli av med budget för att man inte får mindre budget året därpå.

Jag har inte råd med egen valstuga, så jag tänker att jag får gå förbi och runt i alla andras. Men du, lampan förresten, var har den tagit vägen? Står längre norrut.

Har flyttat den igen, för vi stod där innan. Ja, den stod där, sen har den cirkulerat runt lite. Ja, ja. Inte heller den hittade vi, och det är därför det är så viktigt att man dokumenterar slöserierna.

Men då kan vi rapportera till Helsingborgarna att Knutpunkten är nu helt säker. Den är jättetrygg. Ingen fara alls, där kan man vistas nu. Det motiverades som en trygghetssatsning.

Nåväl, det måste också vara lite jobbigt när man får negativ PR på någonting som är så tydligt och folk tänker varenda gång de ser det att det där är slöseri. Att man bara gömmer, vad gör man av det? Tillbaka till Malmö nu.

För att det som är det stora problemet, alltså de stora summorna, de försvinner ju inte bara i de här projekten. Askkoppen och annat säger någonting om deras generella brist på ekonomiskt ansvar. Men de stora summorna försvinner ju i dåliga upphandlingar och generösa bidragsutbetalningar.

Har man inte koll på sin askkopp så har man förmodligen inte koll på sitt äldreboende eller skolresultat eller annat. För några år sedan gav revisorerna förvaltningen skarp kritik för bristande kontroll över det ekonomiska biståndet. Men även med koll på pengarna så är ju Malmös utgifter högre än vad de borde vara.

Malmö är alltså rikets tredje största stad och har egentligen alla förutsättningar att vara ekonomiskt fullständigt blomstrande. Kommunikationerna är goda, avstånden är korta. Det är endast en halvtimmes tågresa till Köpenhamn kortare, jag tror typ en kvart alltså.

Där företag skriker efter arbetskraft. Ett par mil åt andra hållet ligger Lund med ett världsledande universitet. Ändå är utanförskapet i Malmö enormt. Bara 125 000 av stadens drygt 350 000 invånare kan betraktas som självförsörjande.

Enligt en rapport av Johan Eklund för Malmö stads tillväxtkommission. Och det där kostar, men inte bara för malmöiter. Jag tror jag var inne på det här för något tidigare avsnitt.

Malmö är den kommun som får mest från det kommunala utjämningssystemet. 6,8 miljarder kronor per år, att jämföra med tvåans Göteborg som får 3,6. Vi passade också på att kolla in den krönade granen.

Ja. Häng med! Nu är jag i Malmö och ska äntligen inspektera Old Chico här bakom mig. Världens äldsta gran som man har valt att klona här i Malmö. Sticklingarna har ju tagits fram från moderträdet Old Chico som växer på Fulufjället i Dalarna.

Och för att granen ska slå rot i Malmös sydligare breddgrader så behöver den växa i en specialbyggd trähammare i cylinderformat glas som är 9,3 meter högt och 5 meter brett. Och temperaturen här inne är omkring 10 grader. Det ser ut som man kan gå in och sätta sig hos den.

Ja, kan man det? Det är en dörr där. Kan man testa? Det vore otroligt. Jag tror inte man kan det va? Man kan inte komma in tyvärr. Så när jag läste att Old Chico skulle få evigt liv så ställde jag mig två frågor.

För det första, vem fan är Old Chico? Och för det andra, vad kostar det här? Då visade det sig att Old Chico är alltså världens äldsta gran som har vuxit i Fulufjället i Dalarna.

Förmodligen för att den trivs där. Skånskt klimat kan vara jobbigt för oss vanliga dödliga. Än mer då för världens äldsta gran. Så för att den ska överleva i det här klimatet så har man behövt bygga den här cylindern vi har bakom mig.

Och det här var ju en regional satsning av samma region som kö Det hade man för övrigt innan tågen. Men tiderna förändras, så det här är ett tvåsent sorgbarn. Och apropå sorgbarn, tänk att vi åker vidare på turnén.

Vi åker nu till Helsingborg igen. Kul! Och Sveriges kanske vackraste stad. Där passar vi på att kolla in Sveriges dyraste parkeringsplats. Ja, eller avsaknaden av.

Det som skulle bli lasarettets prestigebyggnad blev istället en förgäves investering på 1,1 miljarder kronor. Pengar som kunde gått till något klart vettigare. Eller stannat i skattebetalarnas plånböcker.

Så 1,1 miljarder för att återbygga vad som en gång var en parkeringsplats till en parkeringsplats. Du betalar. Så det är precis så, det är alltså sjukhusets stora parkeringsplats vid Stenbocksgatan som skulle bli en enorm byggnad på nästan 5000 kvadratmeter för psykiatri och annan vård.

Men hela bygget stoppades 2019 och sedan dess har betong och nakna armeringsjärn stått bakom ett vingligt plank som symbol över ett misslyckande mitt i Helsingborg. Så här poetiskt summerar Helsingborgs dagblad det. Denna enorma betonggrunden är alltså gjuten.

Stommen till två källarplan är byggda och ovanpå betongplattan sticker 25 trapp- och hissschakt upp. Det är det som de nu håller på att demontera när vi var där. Förra året så satt då fastighets- och servicenämnden i Region Skåne punkt för det hela.

Så nu pågår det en rivning, det var det vi såg. Det arbetas ändå där. Det det arbetas med är alltså att det återigen kommer att bli parkeringsplatser som det var från början.

Det är arbetskrift, Filip. Ja, det är verkligen att skapa jobb. De pausar det här för att de insåg att det blev dyrt och komplicerat. Det är bättre att man fortsätter pumpa in pengar i någonting.

Men det är hisnande summor alltså. Så av regionens bokslut redan 2021, nu kostade det ännu mer att avveckla dessutom. Men redan 2021 så framgick det att drygt 1,1 miljarder kronor hann läggas på det här nybygget.

Och summan kallades av regionen själv för en förgäves investering. Och det ordet säger väl sig självt. En investering som var fullständigt förgäves. Ja, innan vi lämnade Helsingborg så passade vi på att möta upp min kanske viktigaste sponsor.

Egentligen enda. Nämligen Magnus på Benchmarkers. Man kan inte vara i Helsingborg utan att träffa Magnus på Benchmarkers. Det är fint rum det. Nu blir man kändis också.

Ja, väldigt lämpligt att vi träffas utanför Olympiaskolan för att överlämna öl. Ja, men det är sant. Vi har lite smuggelgossar. Men det är du som gör slösälen? Jajamensan.

För de som inte har hört förut. Fått lite öl. Tycker det är så coolt när man ser dig i Little Bond-studion så ser man slösälen i bakgrunden. Ja, vi har ju sålt två gånger eller hur?

Vi har sålt två gånger och de tar ju slut. Nu var det ju rekord. De tog ju fan mindre än två timmar så var det 72 slag slut. Så ska vi göra en till nästa år. Jag tycker det.

Ni får kommentera. Ska vi göra en batch slösöl till? Och på vägen så får vi ett samtal från en lokal eldsjäl Lilla Holmen. Och svängde förbi för att titta närmare på ett felkalkylerat byggprojekt.

Så jag umarellade väldigt mycket under den här turnén. Ja, men berätta nu lite. Det är ett byggprojekt. Det är då en ny matning från Södra infartsleden till Lilla Holmen.

Nu kommer chocken. Då har man alltså lagt upp en jordvall. En extremt stor jordvall. Och så visar det sig att den fanns inte med på bygglovet. Så någon har projekterat den här vallen.

De har lägger upp jorden och när de har schaktat bort den med kanske uppemot 100 lastbilar. Och nu kom notan på den här jorden som man flyttat fram och tillbaks på 3,7 miljoner. Det är rätt mycket pengar i en liten kommunal budget.

För ingenting. Det komiskt var att det var en granne som upptäckte det. Det finns ett ord på italienska för det här. Umarell. Gubbar som går till... Som står och tittar så här.

Ja, gamla umareller. Den vallen som är där, den har man ju lov för. Men där det är grönt nu, där var det en dubbelt så hög vall. Okej. Som löpte hela vägen här. Så du vill filma nu?

Det är slöseriet. Umarell, det är ju italienskt begrepp för gubbar som står typ i byggstängsel och tittar in på byggarbetsplatser. Med händerna bakom ryggen. Iaktar och ser så att de gör rätt.

Man bara spanar på byggarbetsplatser egentligen. Det är ett nöje som jag tror är väldigt manligt belingat. Jag tyckte det var väldigt intressant när vi var i Varberg den här arkitekten.

Att han gjorde det helt utan att vi uppmärksammade det. Han gick bara runt. Det var väldigt bra. Legitimerande. Ja, kanske 305. Vad har vi att säga om Laholm? Det där var ju ett åter...

Som så ofta när jag rapporterar om grejer. Ett litet exempel på ett stort problem. Alltså det är ju inget småbelopp om det nu blir som han själv misstänker. Vi kan sluta på 10 miljoner, 3 eller 10 miljoner.

Det är stora summor för en liten kommun. Absolut. Och så var det ju så här, den här jorden som om jag förstod rätt. Den här jorden som de flyttade fram och tillbaka var ju för att bygga vallar för att skydda de boende i området från buller och liknande.

Så jag tror ju verkligen att de i området nog vill ha den här jävla jorden. Och det var säkert en bra investering, men det gick åt helvete. För det fanns inte på bygglovet.

Det var inte bygglov för jord. Allt annat var vägen och viadukten under, det var bygglov. Men jorden var inte med på bygglovet. Flyttade den fram och tillbaka? Skapa jobb.

Skapa jobb, precis. Mer än kan jag summera hela den här veckan så snabbt. En favorit som jag kom på nu när jag kom till Helsingborg var ju när du konverserade med framtida väljare.

Ja. Kommer du ihåg dem? Jag skickade... Kidsen på elsparkcykeln som skulle bli skjutna först. Men det var fans. Det var fans. Eller det blev. Ja, precis. Jag skickade ut er mitt i en gata för att du skulle hålla upp en skylt.

Och sen så drog du med dig två kids. Det var bra. Vad är det för parti? Det är inget parti, utan det är slöseriombudsmannen. Så ni får kolla på Facebook och Instagram.

Finns någonting som heter slöseriombudsmannen. Men det handlar om skatteslöseri. Vad är ditt budskap? Att sluta slösa med skattepengar. Det där är fan skitbra. Ja, men det var fint.

Jo, men jag försökte kampanja. Det gick hem hos en av dem. Ja, men det var väl Lilla Holmen. Jag tyckte klientelet såg bra ut där. Tänkte äldre människor med tid.

Men de ville inte snacka så mycket. Hallå, mina herrar. Jag bedriver lite valkampanj, men man kan tyvärr inte rösta på mig. Det är rätt roligt för dig, men det tycker jag att du ska fortsätta med.

Ska jag göra det? Ja. Skulle du vilja ha en? Nej. Känner ni till Skattebetalarnas förening? Nej, jag har ingen betydelse. Ingen betydelse. Ha det gott. Jag ger upp.

Min politiska karriär är över innan den har börjat. Det har gått så bra det här. Hon stannar aktivt. Hon ville inte. Ursäkta, skulle du vilja ha en flyer från Skattebetalarnas förening?

Nej, det behövs inte. Är det lugnt? Du då? Nej. Hej. Demokratin är hotad. Där dog väl min vilja att kampanja. Jag ska bara dela ut lite blanketter. Det är tufft att vara kampanjarbetare.

Vi märkte det när vi skulle sätta upp valaffischer. Det är tufft. Det är svårt. Man måste ha bra buntband. Hyfsat IQ. Och större buntband. 4 miljoner för ingenting.

Då tycker jag att de förtjänar lite av mitt kampanjmaterial. Okej, det här blir svårt. Det behövs pengar ihop någonstans i de som driver in pengarna. 150 miljarder kronor per år från små och medelstora företag som går in i statskassan.

Och småföretagens riksförbund publicerar årligen rapporten De Företagsamma om hur företagsamheten utvecklas i landet och hur den påverkar ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Årets rapport fokuserar på ett problem som länge har hamnat i skymundan enligt de själva, nämligen att kommuner och regioner bedriver egen näringsverksamhet i direkt konkurrens med det privata näringslivet. Lydia och jag pratade om det här i ett tidigare avsnitt och nu har de då tittat närmare på detta och här kartlägger man för första gången samtliga 290 kommuner utifrån hur stor andel av de anställda i kommunerna och regionernas bolag som arbetade i konkurrens med näringslivet.

Det är inte bara renodlade näringslivsbolag utan även om verksamheten ligger inom det kommunala kärnuppdraget eller inte. Och den kan betraktas göra det men ändå bidra till osund konkurrens. Till exempel enligt rapporten om kommuner har egna bolag som utför cykelreparationer, driver gym eller serveringar etc.

19 av 20 anställda i kommunalt ägda bolag arbetar i konkurrens med näringslivet snarare än i offentlig förvaltning i regionernas bolag är motsvarande andel 4 av 10. Så det är ändå skrämmande hög siffra skulle jag säga. Och att offentliga aktörer leker företag med andras pengar är problematiskt av flera skäl.

Dels för att de är ganska dåliga företagare och dels kanske framförallt för att de snedvrider konkurrensen eftersom att de då finansieras med skattemedel och saknar konkursrisk och konkurrensrisk egentligen. Bägge delar. Vidare finns det då en risk för korruption.

Och det nämns i rapporten på sida 14 så nämner de korruptionshärvan i Göteborg 2010 som exempel på när den offentliga näringsverksamheten bidrar till osund konkurrens inklusive risken för korruption. Det är inom kommunala bolag där det varit muterhaver och annat. Och i Göteborg så finns det över 100 kommunala bolag att jämföra med 17 i Stockholm som har liksom bolagiserat stora delar av offentlig sektor vilket också flyttar beslut från fullmäktige till styrelserum.

Och det är ju skönt för de som sitter i de styrelserna. I synnerhet när de inte behöver bry sig om pengar in utan bara liksom pengar ut. Och det här har ju tillsammans föranlett en rad skandaler och gett staden det välförtjänta smeknamnet Muteborg.

Det här påminner mig om en rapport från 2018 som Skattebetalarna gjorde och den handlade just specifikt om Göteborg. Den är läsvärd. Men där konstaterar man att det sannolikt inte finns någon kommun i Europa eller kanske i hela västvärlden som har sett en sådan tillväxt i den kommunala bolagsverksamheten under 1990 och 2000-talen.

Erik, min kollega, berättade mig på att det finns säkert någon italiensk kommun där det varit... Ett praktexempel på det här, på hur fel det kan bli tycker jag, är Borås djurpark som jag har pratat om tidigare. Det var ett kul avsnitt var det.

Men jag har tidigare skrivit om det. Kort summerat så går vinsterna från de kommunala energi- och parkeringsbolagen till att mätta tigrar. Det är i praktiken vad man gör.

Så man har ett bolag, en djurpark då, fel av flera skäl. Två egentligen. Ett att den är en djurpark, två att den är skattefinansierad. Och den går inte med vinst ett enda år.

Och det är liksom ett skatteoptimerande upplägg kommunerna gör för att då kan de kvitta förluster eller vinster i andra bolag. Och väldigt få kommunala bolag går ju med vinst. Men parkering och energibolag brukar göra det.

Så man kvittar de vinsterna mot förlusterna i den här djurparken. Och så går pengar till allt annat än kärnverksamhet. Slutligen så är det ju ett problem i sig att man fokuserar på annat än kärnverksamhet.

Alltså jag tycker synd om det stackars kommunalråd som behöver hålla koll på en massa kommunala bolag. Och Gud förbjude kommunala räkodlingar. De kommer liksom aldrig ha tid att prioritera goda skolresultat eller fungerande äldreboenden.

Så att, apropå den här rapporten så välkomnar jag den nya lagen om offentlig säljverksamhet som nyss trädde i kraft och skärper reglerna för när kommuner och kommunala bolag konkurrerar med privata företag. Sen har det hänt en del konstiga grejer som jag tänker att vi ska bara gå igenom. Det är något mingel i Västervik som har fått kritik.

Tydligen har det sett varje år vecka 28 så samlas ett 60-tal särskilt inbjudna personer till kommunens så kallade think tank. Det här är en tankesmedja för exklusivt utvalda personer som citat vill Västervik väl. Det är talare på scenen, det är framtidsspaningar, det är nätverkande och som grädde på moset en backstage-middag och helkväll på visfestivalen.

Medborgerlig samling, som är ändå ganska aggressiva i de här frågorna, de anser att kommunen behöver vara mycket mer restriktiv med sådant som ligger utanför kärnuppdraget. Särskilt när det länge funnits hårdare besparings- och effektiviseringskrav i viktiga kärnverksamheter. Så de uppmanar i en debattartikel, i alla fall det moderata kommunalrådet som försvarar det här, att om han tänker fortsätta anordna think tank på skattebetalarnas bekostnad så borde han bjuda in några intressanta deltagare som tillför nyttiga perspektiv.

Och så föreslår de Mass Alvesson, Louise Brown, Filip Syren, Josefin Utas och Inga-Britt Alenius. Så jag vill bara få sagt att jag kommer gärna och jag gör det gratis. Men helst ska vi ändå inte anordna det på skattebetalarnas bekostnad.

Ett snarlikt märkligt projekt som jag själv kritiserat, det är det här bröllopet på skattebetalarnas bekostnad i Katrineholm. Så att... Förklara först. Jag kan inte tro att jag själv säger det, men alltså du kan få gifta dig igen då för skattepengar.

Delvis. Och sen är det visst ett samarbete med näringslivet. Men Katrineholm har, som så många andra kommuner, ett destinationsbolag som ska sätta kommunen på kartan.

Det är väl egentligen det som är deras uppdrag. Nej, om man drömmer om att gifta sig på någon annans bekostnad så borde man ha anmält sig till Katrineholms kommuns tävling Bröllopsrevanchen. Där fick då par från hela landet ansöka om att göra om en bröllopsdag som inte blev som planerat.

Så att det var en urvalsprocess och lottingen fick ett par från Småland, efter en urvalsprocess och en lotting så fick ett par från Småland då chansen till ett nytt bröllop. Och tillställningen ägde då rum i förra helgen på Stora Hjuler herrgård och Duvelhoms herrgård och bekostades då av kommunens skattebetalare och några lokala företag. Satsningen görs som jag sa genom det här destinationsbolaget som då samägs av kommunen och det lokala näringslivet och exakt mycket skattepengar som gick till det här.

Det har inte kommunicerats men det finns några ledtrådar för att när jag mailade dem i somras så svarade de att de inte har några allmänna handlingar hos sig, att de inte slutrapporterat något till Katrineholms kommun men att de har fått in ett 50-tal ansökningar och att deras arbetstider finansierades av uppdraget avseende befolkningsutveckling. Därutöver har de lagt drygt 180 000 kronor på bröllopsrevanchen avseende kostnader för byråstöd, material, annonsering, videorättigheter och mediaköp. Det här motiverar de då med att de ska stärka befolkningsutvecklingen och jag blir galen på den här typen av ding-ding-värld PR-projekt som syftar till att sätta kommunen på kartan.

Och om några politiker säger att de vill göra det så ska man springa därifrån. För vad är liksom teorin här? Det är då att människor från andra kommuner som inte bor i Katrineholm ska åka på bröllop och tänka Fan, dit ska jag flytta.

Och sedan faktiskt göra det. Det är ju bästa fall Jag var då till mitt försvar väldigt tydlig med att Benjamin och jag är vänner. Vidare så blev jag nästan lite generad över de höga förväntningarna som den här lyssnaren har på mig som oberoende journalist.

Jag attackerar för all del skatteslöseri från både höger och vänster. Jag har gjort det i det här avsnittet och det kommer jag göra i framtiden också. Det vet ni trogna lyssnare.

Men ni vet ju också att jag inte heter Anders Holmberg och att skattejakten inte är 30 minuter. Jag och Skattebetalarnas förening med mig är partipolitiskt oberoende. Vi förespråkar således inget enskilt parti, men har alltså sedan 1921 arbetat för lägre skatter och minskat slöseri.

Det här har varit vårt uppdrag i över hundra år och gör att vi från tid till annan instämmer mer med vissa än med andra. Det är ingenting som vi hymlar med och jag kan ju ärligt erkänna att jag tycker städjobbet som gjorts inom bistadsområdet är vettigt. Det är väldigt mycket i linje med vad vi har opinionsbildat för, frågor vi har drivit.

Sen vet jag inte hur kritisk jag generellt brukar vara, att frågorna skulle vara mindre kritiska, men jag kunde säkert ställt mer kritiska frågor och har ni några sådana så får ni gärna skicka med dem. Men jag tänker alltså inte uppmuntra er som lyssnar på den här podden att rösta på något särskilt parti. Det kommer jag aldrig göra, men jag kan utan problem avråda er från att rösta på partier som föreslår statliga investeringsbanker, miljardärskatt, förmögenhetsskatt, arbetsgivaravgift, gåvuskatt, exitskatt, höjd skatt på sparande och kapital inkluderat ISK-sparande och bolåneskatt eller bankskatt, om man nu vill kalla det.

Om tio dagar så är det val och jag uppmuntrar er att rösta och jag vill också tipsa er om att förtidsrösta, för om ni hinner dö innan valdagen så räknas ändå er röst. Och med de orden så vill jag tacka för att ni har lyssnat på Skattejakten. Glöm nu inte att surfa in på shop.

skattebetalaren.se och tömma exakt alla era besparingar. Vidare är du härmed inbjuden till Skattejaktens hemliga eftersnackgrupp på Facebook. Sök bara på det som jag precis sa, Skattejaktens hemliga eftersnackgrupp.

Välkommen! Slutligen en viktig och mycket försenad rättelse. I ett avsnitt för typ ett halvår sedan så råkade jag säga att min kollega son, som brukar somna till den här podden, är tio år.

Rätt är att han är tolv år, eller ja, tolv och ett halvt år nu när han lyssnar på det här. Det är en mycket välartad och smart liten kille som jag tycker mycket om och jag rekommenderar alla föräldrar att som en del av hemundervisningen ha en veckovis timma avsatt för Skattejakten. Tack och förlåt!

Tack och förlåt! Hej kära Skattejakten-lyssnare, det är kameramannen här med ett litet announcement till er. Klippen som ni sett i dagens podd är från vår turné, som ni säkert vet.

Och jag kommer att lägga ut i dagarna här, beroende på när ni lyssnar på det, en 40 minuter cirka lång video där det är mycket mer klipp än det ni sett i detta avsnittet. Så om ni är intresserade av det så får ni jättegärna hålla koll på Slöseriombudsmannen YouTube-kanal. Det kan mycket väl ligga uppe medan ni lyssnar på detta, så det är bara att gå in på kanalen, videos, så borde videon ligga någonstans där.

Och om ni inte gör det så lovar jag att kasta upp den så snart som jag kan. Än en gång, tack för att du lyssnade på det här avsnittet och tack och förlåt. Undertextning.

nu