Karin Pettersson

Hon är kulturchefen som i ganska långa söndagskrönikor och i en ganska hipstrig brudpodd ihop med Jon Sundesson har satt, gjort vänstern great again, i alla fall bland unga och unga kvinnor. Idag möter jag mitt i valrörelsens slutskede Aftonbladets kulturredaktör, kulturchef, chefredaktör, Kulturchef Karin Pettersson. Varmt välkommen.

Är det för långa texter för dig nu, Daniel? Ja, det är det. Jag har sammanfattat det till att jag är missnöjd med sossarna och kommer rösta för MP. Och därför är du här.

Är det uppstyrkning? Nej, utan det är ett fredigt samtal. Jag bara Bush här. Vi bråkar ju inte. Ska jag bråka med dig då? Vi tycker ju typ så här och Ebba Bush är olika på olika kontinenter.

I parallelluniversum. Nej, men så här tänker jag. Idag när vi spelar in det här så är det tisdag i veckan som föregår. Det är 12 dagar kvar till valet. Vad har du i din skalle just nu?

Vad tänker du? Jag tänker att jag ska gifta mig i helgen. Det är en stor grej. Jag tänker på valet. Du tänker bara på privata grejer. Det är så jävla typiskt. Nej, jag skojar.

Hur fan tänkte du? Jag vet. Det var en lång räcka. Det var liksom uteslutningsmetoden. Olika privata. Nej, det var olika personer som skulle behöva vara med. Och då blev det den här helgen.

Nej, men jag tänker att det är... Nej, men man är ju jävligt nervös. Jag känner mig nervös. Det tajtar till sig i opinionsmätningarna. Jag satt på jobbet igår och pratade förra valnatten.

När jag satt med min tonårsson och tittade på valvakan på SVT. Samtidigt som SVT fortsatte rapportera som att det var ett stort övertag för de rödgröna så såg ju alla som kunde läsa siffrorna att det här glider oss ur händerna. Och det var ju fruktansvärt.

Och det var ju en iskall hand som grep tag om hjärtat. Därför att vi visste vad som skulle komma. Och det kom. Det har ju varit en fruktansvärd mandatperiod här som har drabbat väldigt många människor.

Och med politik som har drabbat väldigt många människor. Och det är ju bara att titta på, blicka ut över Europa eller blicka ut över världen och se att den andra mandatperioden, eller liksom den första gången de här partierna kommer till makten blir det ändå bara en förövning. Så jag känner mig jättenervös.

Hur känner du dig? Nej, men jag är också lite nervös. Jag fick idag, samma dag vi spelade in det här så har sossarna presenterat sitt valmanifest. Och där finns, det måste man ändå säga, det finns ju rätt mycket katalyspolitik.

Om man tar det här ekonomiska välfärdspolitiken, då är man ju väldigt nära där jag vill vara. Då är man väl där som man rimligtvis kan tänka sig att man kan vara. Vilka tycker du var de bästa reformerna?

Tandvårdsreformen den som kom nu. Den tycker jag. Äntligen! Äntligen! Den har vi verkligen liksom pratat om och agiterats för liksom och faktaträningar och liksom din klassfråga liksom.

Nej, men så här. Där är man ju liksom på något sätt hemma. Men jag har känt mig, jag känner mig lite tryggare nu att det finns något att prata om. Någonting som griper tag.

Du menar i de här sista veckorna? I valrörelsen, sista två veckorna, tio, tolv dagarna. Men väldigt många har röstat redan. Det har gått upp jättemycket. Och jag har liksom haft en sån här obehaglig krypande känsla att de borgerligaste nassar, att de har en maskin på ett sätt som sossarna hade förr.

Att det är tvärsom att nu är det villaägarna riksförbund och de här, idag läste jag någonting, jag tror det var Flammans som skrev om den här friskolebranschen Almega som kampanjer nu. De kommer, sossarna kommer att lägga ner din skola liksom. Totalt fake.

Men att det finns liksom det här maskineriet att skydda privilegier, att skydda olika intressen. Verkligen. Så att jag har haft en, och jag är alltid så här, jag tar hellre ut en förlust i förskott och sen gläds åt.

Och det hände mig på den valnatten 22. För jag hade varit jättekritisk till den här presidentvalrörelsen som var då. Ja det var mycket Magda, eller hur? Det var bara Magda.

Ja det var bara Magda liksom. Det fanns liksom inga vallöften. Men så här, så att jag hade liksom tänkt, det här går åt helvete. Jag var typ, jag sa ju det utåt, det här riskerar att gå åt helvete.

Och sen när den där prognosen kom, då blev jag helt så här, men herregud, lättad. Herregud, det här funkar. Så jag stod i SVTs sändning, det har jag lärt mig av nu.

Och sa att det här är en triumf. Jag är helt chockad, jag trodde inte på det här. Och sen så fick jag fel fast jag hade rätt. Så jag hade liksom rätt och så fick jag fel.

Så av det har jag lärt mig att man ska aldrig ta ut någonting i förskott. Och det är inte klart förrän, och i det fallet var det på onsdagen när de sista utlandsrösterna kom som mandaten trillade slutgiltigt. Nej men så här, den här mandatperioden, vad är det som har hänt?

Du säger att det är en fruktansvärd, jag håller med dig, mandatperiod. Vad är dina topp, botten, bottennapp med den här regeringen? Nej men jag skrev någon i min text som jag skrev förra helgen var det ju på Aftonbladet Kultur.

När dammet har lagt sig, vad kommer vi att minnas av den här valrörelsen? Och då tror jag att vi kommer minnas att klimatfrågan var helt frånvarande i en tid när klimatkrisen eskalerar och efter en sommar när hela Europa har brunnit. Och det känns så absurt redan nu.

Och hur kommer det att kännas framöver? Och sen den andra frågan är ju den här enorma skiftet som vi står inför när det gäller AI-revolutionen. Hur kommer den relationen se ut de närmaste åren?

Kommer arbetsmarknaden förändras? Relationen, på ett mer filosofiskt plan mellan människa och maskin och kommer demokratin påverkas? Jag tror inte vi är alls förberedda på det.

Och sen den tredje frågan, eller det tredje är att jag uppfattar att den här mandatperioden har den öppna rasismen verkligen släppts lös. Och det har den gjort för att Sverigedemokraterna har styrt Sverige från sidan. Högerregeringen har gått i deras ledband.

Men jag uppfattar också då att Socialdemokraterna har haft för dåliga reflexer. Inte hållit emot ordentligt när det gäller mycket av den hårdaste retoriken och framförallt migrationspolitiken och kriminalpolitiken. Jag ser, det är intressant för jag har ju jobbat i valrörelser tidigare mycket med, både som journalist men också valrörelsen 2010 jobbade jag ju för sossarna.

Och var väldigt så, man är inne i det här spelet liksom, utspelen och så här. Nu kommer det här, nu kommer det här, nu kommer det här. Just nu har jag en mycket mer utsommad, alltså jag följer inte utspelsmaskineriet på det sättet.

Utan jag känner att jag har något slags mer helikopterperspektiv. Och då är det de här sakerna jag landar i liksom. Det är det här nog vi kommer att minnas. Men det är ju någonting helt annat än vad valrörelsen handlar om på något vis.

Sen finns det ju kopplingar däremellan såklart, men ja. Nu någon vecka sedan här, som det var den här stora klimatdemonstrationen, det var ju tio dagar sedan. Ja.

Det var ju fantastiskt. Ja. Det var ju liksom, hela stan var full med folk. Ja. 50 000 människor, det är ju som krigsdemonstrationen 2003. Ja, men exakt. Som formade vår generation som vuxen.

Då kom globaliseringsrörelsen hem till Sverige på något sätt. Och nu kom, egentligen kan man säga att det som hände nu i den här valrörelsen med den här stora klimatmarschen, det var ju egentligen det som Greta, liksom Fridays of Future, det de höll på att bygga upp när pandemin kom tror jag. Vad tänker du kring det?

Får Ja, geopolitiska katastrofer. Vi har extrema underinvesteringar i infrastruktur. Alla vet att de här utmaningarna... Alla kan se att utmaningarna är så enorma.

Varför känns politiken så liten? Varför är politikens svar så små? Och då bottnar den analysen och även svaret i boken i en slags frustration kring den rörelse som du är en del av, som jag fortfarande bekänner mig till.

En visionär socialdemokrati som ser sin roll som att forma om samhället. Att ta de här, att vara nyfiken på framtiden. Att vara intresserad av vad som kommer att hända om 10, 20, 30, 50 år.

Fundera över hur bygger vi ett land eller en värld som är mer jämsställd utifrån de här förutsättningarna som är nu. Och då tycker jag att glappet är så stort mellan de politiska svaren idag och de utmaningarna som man ser. Och då kan man säga om miljöpartiet och varför landet Är miljöpartiet?

Ja, men de har ändå hållit i klimatfrågan. Det får man ändå ge dem i en tid när ingen annan gör det. Och den är avgörande. Och sen tycker jag också att de har inte köpt in på den här väldigt hårda retoriken i migrationspolitiken.

De har hållit en gräns. Jag tycker att de har en bra migrationspolitik idag. Jag lyssnade på Daniel Heldén nyligen och tyckte att de landar rätt. Min son frågade mig, han var så här, men mamma, är de inte för öppna gränser?

Och så hade vi en diskussion om det. Och det är ju liksom klichén om miljöpartiets migrationspolitik. Men de står ju inte heller kvar där. Ingen gör det. Ingen gör det.

Så jag tycker då att i en tid när socialdemokratin, mycket dammig, fucking går till val på att inte låna. Vad är det ens? Jag behöver inte säga det här till dig, men...

Nej, verkligen inte. Det är en självmordspakt kallar vi det här. Det är en självmordspakt. Vi tar den separat. Som du och Anna så väl uttrycker det. Då tycker jag att det behövs korrektiv till det.

Och sen, jag är också livrädd för Centerpartiet. Ja, jag med. Sveriges farligaste parti brukar jag kalla dem. Och har skrivit det flera gånger. Och då, jag tycker inte om den här flörten mellan S och C.

Och inte heller KD för den delen. Och då lägger jag mig hellre till vänster som jag uppfattar det. Alltså, det jag tycker är... Vad tycker du om de här argumenten?

Är de inte ganska övertygande? Nej, men jag förstår... Det är också valhemlighet för dig, Daniel. Ingen hör det här. Nej, men grejen är den att jag förstår vad du menar.

Och jag tycker själv att... Det har vi ju säkert pratat om. Jag tror i podden också här. Att S har ju gått bort sig. Ibland tänker jag så här att... Problemet om man blir för...

Man har en strategi som är att man ska göra någonting som inte känns naturligt. I S-fall då. Att man ska ha en otroligt stram migrationspolitik som är liksom stramare än rimligt.

Den är inte ens stram, den är omänsklig. En deportationspolitik. En deportationspolitik blev det till slut då. Och då spikar man ju som fast ett antal, nästan som en gammal maoist på 70-talet.

Man har ett antal teser som man ska hålla sig till, vad som än händer. Och så händer någonting. Till exempel då i december, när Aftonbladet börjar skriva med flera tidningar.

Om de här vedervärdiga tonårsdeportationerna. Eller som arbetet framförallt skrev om, skötsamma jobbare. Och jag tycker att det vänder sig också i magen. Tänk om någon tonåring inte är perfekt i skolan.

Tänk om någon jobbare råkar vara sjuk. Jag tycker inte att de ska deporteras ändå. De är människor. Men då satte socialdemokraterna fast i den här talepunkten. Och där tror jag att du och många med dem tyckte att där förlorade man någonting.

Ja, det var förlorade någonting. Jag skrev det i min text att det är någonting med reflexer. Det är liksom, reflexerna fungerar inte. Det är lite som Ulf Kristersson när den här nya ministern svimmar på presskonferensen.

Den reflexen, han är aldrig förlå... Ingen kan lita på honom mer. Nej, det går inte riktigt. Och då, det är precis den känslan att liksom... Du kan inte säga... De här orden du säger...

Vi kan inte säga stram migrationspolitik. Du kan inte säga det och så utvisar vi barn och ungdomar som har växt upp i det här landet. Och vars familj är kvar. Och vars familjer är kvar.

Eller döda. Det är psykopati. Och då kan man tycka så här, där borde man ha sett när man gjorde de här förändringarna i migrationspolitiken. Och det var ju många som varnade för det här och flaggade för det här.

Vi har skrivit en del om det, en del andra har skrivit en del om det. Men nu, när man då ser effekterna av det och fortfarande inte reagerar. Håller i, håller i, håller i.

Och det är svårt att förlåta, tycker jag. Om du inte hade skrivit texten igen så hon hette Vi följde bara talepunkter. Alltså vi lydde bara order. Det är ju lite samma som att man har outsourcat till tänkande.

Men det jag tänker med det här valet är att Dels tycker jag, de frågor som jag har nästan för att må överleva har valt att fokusera på. Det är ju frågan om ekonomisk jämlikhet, välfärdsvinsterna, knega pension som vi tog hit från Danmark som nu blev en arbetarpension som de går till val på. Jag tänker så här, S ekonomiska omsträngning till vänster, jag välkomnar den.

Det är inte allt jag vill ha, men det är väldigt bra grejer. Jag skulle säga att det här är kanske det radikalaste valmanifestet sedan 88 eller något sånt där. Innan den här krisen kom när man gick till val på 6 veckors semester och massa grejer som man fick backa ifrån.

Men det är ett radikalt program i de delarna. Sen har man triangulerat, det får de stå för dem. Man har triangulerat rätt politik och migrationspolitiken är det som det är.

Men Vänsterpartiet har vissa delar som jag tycker är väldigt bra i välfärdspolitik och så. Och jag tycker Miljöpartiet har. Och sammanlagt menar jag de här tre partierna.

En möjlighet till en rödgrön majoritet. Det skulle kunna bli jävligt bra politik över hela linjen. Ja, det håller jag med om. Jag hoppas ju på en rödgrön. Ja, men det är motsättning.

Jag menar att det är verkligen bra grejer. Ja, det är bra grejer. Och det har ni pratat om förut och vi har pratat om det förut. Att det känns som att det tyvärr är Magdalena Anderssons värsta mardröm.

En sån vänstermajoritet. Vi får bara ge henne det. Det är en present hon inte har önskat sig på sitt börsdag. Åh, du har fått eget... 180 mandat rödgrönt. De kommer tacka nej till det.

Det kommer ändå bli, tror du det? Då tvingar vi dem. Jag har i alla fall röstat på Miljöpartiet. Du har röstat för en seger. Jag har tänkt så här, det här är vissa delar som jag tycker är de tunga ekonomiska delarna.

Om man tänker så här, de har ju lyssnat på oss, de har lyssnat på dig. Din bok är en argumentation för en annan linje. Den är också med i det här. Och sen tänker jag att om det bara blir en rödgrön majoritet eller någonting väldigt vänsterlutande så att Magdalena får ett klart mandat, då kommer den här studion och våra miljoner klipp och dina klipp och våra saker där vi når miljoner människor med visningar.

Vi måste jaga dem. Det är mitt löfte. Jag kommer rösta på sossarna. Jag vill att hon blir statsminister. Vi pratar inte om det. Det vet att du vill. Utan det jag menar är så här att jag skiter i vad hon vill.

Hon ska göra det ändå. Jag fick en bild i huvudet när vi pratade om det här. Det finns en fantastisk fransk scen. Filmen hette på svenska Marie Jo och hennes två älskare kom 2003.

Fantastiskt. Utspelades i Marseille. Hon är otrogen mot sin man sedan 30 år tillbaka. Hon fyller typ år, 50 år. Hanna har ordnat ihop en otrolig fest åt henne. Han har fått reda på Oj, nu är vi fokusera på valet här.

Jag tänker att det är en sån otroligt... Det är en fråga som är så här, man tänker bara så här, liksom olika tech bros och skit. Men jag tror AI-frågan är, det är dels vänsterns chans, därför att om vi skulle hantera det här på rätt sätt så är det med frihetsreformen, möjligheten att finansiera och frigöra tid till kärlek och till litteratur och till att läsa Aftonbladets kultursidor och Catalys-rapporter och så.

Det här som ger livet... Gör ni rapporter fortfarande? Ja, någon gång ibland. Vi har släppt faktiskt någon igår, släppte vi någon ST som sviker arbetarklassen. Men jag mejlar inte dem längre till dig för du läser dem inte.

Nej. Alltså en gång, det var faktiskt så att du ligger ju lite grann bakom att vi hamnade här. För vi fick ju lite extra pengar av Handels tror jag det var, förra var det 22.

Och så gav vi ut så jävla, det gamla Catalys, jättemånga rapporter. Och till slut så tror jag du ringde mig och sa, du kan inte ge ut fler rapporter, vi hinner inte ens öppna mejlen. Nej.

Bra, gjort av mig. Det är jättebra rapporter, säkert. Ja. Och vi skrev den för förra och den... Men vi kan inte ha en Catalys-rapport i veckan på Aftonbladet Kultur.

Det går inte, det går inte. Det går inte att få ut. Nej men jag har insett, jag hade insett det själv eftersom att det här sätter, för att grejen var den att vi var en ganska liten tankesmedja.

Och då gav vi ut så många rapporter vi kunde. Och sen fick vi plötsligt mer pengar. Och det är den här, om man bara har en hammare så är allting ett spik. Vet du vad Daniel, aldrig förut har någon i vänstern sagt de orden som du just nu sa.

Och sen fick vi mer pengar. Det här är helt unikt. Det är världsunikt. Breaking news. Breaking news. Det här har jag aldrig hört talas om. Det här är helt sjukt och helt fantastiskt.

Ja, nej men det... Och ni har använt de pengarna så väl. Du ska vara så stolt. Jag är väldigt stolt. Ni ska vara så stolta. Vi är inte landa, jag vill liksom ha...

Men vi har väldigt bra siffror. Det är så kul också med Anna som du har känt länge, jag har känt henne i typ 15 år. Eller längre faktiskt. Men liksom så här, sån jävla stjärna.

Och liksom Jonas Alde som pratar industripolitik och får 50 000 visningar. Och då är det så här, då rör vi oss från att Catalys för 10 år sedan var att man tyckte att en rapport. Och sen åkte man ut till en S-träning.

Det är inget fel i det, jag älskar de S-träningarna. Men det var de vi liksom nådde. Vi nådde din farsa. Ja. Alltså, och liknande tusentals människor. Och de älskade oss, och de älskar oss fortfarande.

Ja. Men vi nådde ju inte de här som, du når med Dinus Tonés podd. Och nu når de väl dina, nu sitter ju unga tjejer och läser din bok på tunnelbanan. Och du fyller moriskan.

Ja. Hur kändes det? Det kändes helt fantastiskt. Min bok om hur finanskriser rasar. Nej men förstår du Daniel, blir inte du också lite rörd över det? Ja, det är rör.

Ja. Det var jag och Anna som var inbjudna av ABF att göra en liten Skåne-turné i våras kring min bok. Väldigt fint arrangemang. Och då var, skulle vi vara i Malmö och så var det så många som anmälde sig så vi fick de boka om och så fyllde vi moriskan.

Och det var... Det är en otrolig lokal. Det är en otrolig lokal och det var en sån underbar publik. Det var ett underbart samtal. Och jag blev full av, jag blev varm om hjärtat.

För jag tänker också Daniel så mycket på, ja men jag funderar mycket på liksom hur, nej men på partipolitiken och sen på alla dessa människor som har ett så stort engagemang. Tänker på idéer, tänker på ideologi, tänker på politik och inte riktigt vet hur de ska hitta liksom platser att tala om det på ett sätt. Ja, när man har ett intresse men kanske inte en partipolitisk övertygelse och så vidare.

Så det var, ja. Det kan ju folkbildningen hjälpa till med och det var så fint att du var ABF som ordnade det också. Nej men det är underbart och ni fyllde det där.

Det var liksom, det var otroligt då. Det var unga kvinnor kan man säga så här. Ja. De var inte Magda moderater, det kanske var liksom Karin Pettersson. Vänsterister.

Jag vet inte, det är liksom tjejer och deras mammor och deras kanske mormor. Men det är ju en väldigt politisk bok. Jag tror det är en politisk bok. Och hade det inte varit liksom du och liksom kanske egentligen det här du som finns för den generationen unga kvinnor.

Alltså deras mammor läste dig för tio år sedan när du var ledare för Bert och deras papper. Och sen som kultur, som kulturchef nådde du ner kvinnor. Men med podden och det ni gör där så når ni en helt ny publik.

Och att det är ändå en tech, det är en bok som handlar om svensk politisk modern historia. Finanskriser. Finanskriser i fråga om. Ja, om regleringen av kreditmarknaden på 80-talet.

Det var det som startade pressarna i konens stat. Liksom kritik av socialkontraktet och nyliberalismen. Ja, det är ju det. Och så är det liksom en mognad som inte läser sådana böcker.

Jag har hört av sig och studiecirklar eller pratat med kompisar om boken. Och ja, de enda som inte bjuder in mig är ju som sagt den socialdemokratiska partiet, partiet. Med någon storförening har nog läst dig.

Många storföreningar har bjudit in mig och läst. Det är ju gräsrötterna som det är. De läser. På ett student och ett SSU. Ja, ja, ja. Så jag är jätteglad för det.

Det var det jag ville. Men jag tänker så här, om man tar liksom AI. Jag skrev någon text här om Nils Karleby och funktionssocialism och sådär. Det finns ju någonting i det där att idag är det, vi har säkert pratat om det förut också.

Det är lättare idag att föreställa sig jordens undergång och en klimatapokalyps. Än en liksom social och kulturell revolution eller reform som liksom avskaffar kapitalismen. Men AI är ju både, alltså den är verkligen ett tveegat svärd.

Därför att det kan ju liksom leda till att en handfull fascistideologiskt övertygade oligarker tar över världen och äger alltihop och gör oss andra till slavar. Det är väl typ det vi är på väg att bli. Eller så gör vi motstånd och demokratiserar det här.

Och så blir massa kraft och resurser befriade för någon sorts jämlik demokrati. Ja. Vad är det som gör, alltså det här är ju en möjlighet. Hur många chanser har vi missat?

Har vi ens missat under vår generation? Nej men jag tycker att det är en intressant rörelse. För jag, när jag skrev min bok så skrev jag mycket om globaliseringen och synen på globaliseringen.

Och då pratar alla politiker om Tony Blair och Bill Clinton och alla var så här. Globaliseringen är en naturkraft, det går inte att stoppa den. Det går bara att liksom följa den och så vidare.

Och idag är det ju techkillarna som säger samma sak om den här AI-revolutionen. Det här är som en naturkraft, det går inte att forma den. Det går inte att stoppa den.

Men det som är intressant idag, till skillnad från då, det fanns ett motstånd mot globaliseringen och hyperglobaliseringen via attack och så vidare. Men idag skulle jag säga att i den här teknikrevolutionen, också till skillnad från den förra teknikrevolutionen för 15-20 år sedan, så är det ingen ung människa idag som är odelat positiv till den eller som ser den som ett ljuslöfte eller som ser den som någonting som kan förbättra. Att de är vinnare, att det kommer förbättra deras liv.

Det finns inte. Så motståndet idag och konflikten idag kring det här tekniksprånget är så kraftfullt. Jag tror inte vi har sett det. Jag har inte sett det i min livstid i alla fall.

Man skulle kunna jämföra med det här globaliseringsmotståndet. Så hade det jag jobbade på LUD, det var inte min idé, men då startade ATTAC och LUD-debatt, Brunnsvikskonferensen varje år, som var att man mötte fackföreningsrörelsen, socialarbetarrörelsen och den här globaliseringsrörelsen möttes då. Och då höll han av, han sa, jag kommer ihåg, jag anlände någon halvdag för sent, så jag kommit mitt en kvart in.

Han var ju en central figur i ATTAC. Han är en fredskonfliktforskare, en väldigt fin man,och jag är en god vän. Men han höll ett föredrag som hette Det gyllene tillfället, som sedan blev hans bok.

Och det var ju det här att när amerikanska säkerintressen insåg att spänningen i världen, den globala ojämlikheten i följd av nyliberalismen, blev så stor att det hotade, med terrorismen, kriget mot terrorismen i det här fallet, hotade liksom vår säkerhet, då blev ökad jämlikhet en säkerhetsfråga. Och då tänkte jag, och det här kom jag på nu när jag sitter och pratar, om det är så, för det finns ju två aspekter. Det ena är att ett antal oligarker äger allting, alla framtida produktionsmedel och alla vinster.

Och det är ett jätteproblem. Det andra är att det finns ju en konflikt mellan Kina och väst, där det finns... om vi stoppar det här och de kör på, så finns det komplikationer.

Vilket gör att man skulle kunna övertala även högerregeringar i väst om att fördela frukterna av detta, lite Brunner Sanders-metoden där, skulle öka vår säkerhet, så att det inte blir en reaktion där vi måste stänga ner den här skiten, giljotinen rullar fram. Jag har väldigt små förhoppningar om att de klarar av att tänka strategiskt på det sättet. En del kanske gör det.

Vad vill du göra? Då går vi istället in på Palantir mot befolkningen för att hålla dem sakta. Ja, jag tror snarare det. För Kina kommer vilket parti. Ja, jag läste PM Nilsson i Dagens Industri nu förra helgen när han hyllar.

Han har, men för vilken gång i ordningen? Men tappat på golvet. Han har tappat det på golvet. Han skrev en text i Dagens Industri om att han tyckte att Peter Thiel var en frittänkare.

Alltså, detta är mannen som har sagt att han inte tycker att demokrati och frihet är förenligt och inte heller gillar idén om kvinnlig rösträtt. Peter Thiel har sagt det. Peter Thiel har sagt det.

Ja, och inte Peter. Och Peter vill säga att det är en frittänkare. Tyvärr tror jag att vi, du är ju alltid mer positiv. Jag är mer negativ till de här. Jag ser framför mig ganska stora konflikter framåt.

Men ja, jag tänker att Sverige fortfarande skulle kunna spela en annan typ av roll här faktiskt. Därför att vi har så många, vi har legacy, vi har en sektor, vi har en trovärdighet i de här frågorna. Och det skulle vara väldigt spännande faktiskt.

Alltså ärligt talat, att vi skulle göra, man hade ju den här fredskonferensen i Helsingfors på 70-talet som blev Helsingforsavtalet. Vi hade klimat- och miljökonferensen i Stockholm. Tänk att göra Kulturhuset till ett centrum för en sån här AI-konferens.

Eller Älvsjömässan kanske det skulle vara. Hur ska det regleras? Var ska gränslinjerna gå? Hur ska demokratin, vilka värden ska gälla? Ja, men också bara rent, hur ser vi till, skyddar vi liksom spridningen av extremt farliga effekter av den här teknologin?

Och det här är ju väldigt svåra, komplicerade frågor såklart. Men demokratin måste in här liksom. Vi måste ha en större offentlig diskussion om det här. Det kan inte lämnas åt bara tech-experter det här heller.

Om man säger så här då, du ska ju för fasen hem och se klart din bröllopsklänning som den här askungen här. Det är ändå schysst att du är här liksom dagarna innan bröllopet. Men vilken vänster skulle du vilja se?

Om vi samlas här igen om några månader eller ett år, vilken vänster saknar vi idag? Jag saknar en, vet du vad jag saknar? Jag saknar en vänster som är så, gud vad spännande med framtiden.

Som är så, gud vad är det här för spännande som pågår här borta? Kolla här borta vilka bra idéer de här personerna hade. Som liksom tycker det är läskigt, men också spännande med framtiden.

För framtiden kommer ju oavsett. Så jag saknar en sån lite nyfiken, lite gladare vänster. Och sen en vänster som, nej men alla pratar om Mondani, men Han är ju underbar.

Nej men han är underbar, men också Pedro Sánchez kanske i Spanien som tar klimatfrågan på allvar, kopplar ihop den med geopolitik, talar klarspråk. Om fascisterna som sprider den här hävda, som har satt igång den här fejkade flyktingvågen i den här exklaven, vad är det? Någon jävla litet villa, det är någon äppelviken där i Marocko.

Det är en ockupation. Ja, men det är en ockupation. Nej men precis, för att jag saknar en kombination av liksom Pedro Sánchez. Snygg, lite skägg, talar klarspråk.

Och sen en vänster som liksom levererar, jag tror också på det här med att man måste visa människor under, om man får möjlighet ändå under fyra år, att det händer någonting. Att det blir bättre. Tandvårdsreformen som du säger.

Det måste genomföras. Det måste genomföras. Du vet, livet måste bli vackrare, bättre, jag måste märka det själv. Det behöver inte bara vara plånboksfrågor, utan det måste vara någonting som gör att livet känns mer värt.

Att politiken ger mig någonting som är... förbättra min livskvalitet på något sätt. Livskvalitet, jag älskar inte det ordet, men mitt liv. Jag tänker på nu, i Stockholm, badbryggorna.

Bastua. Bastua. Var fan... Vilken otrolig välfärdsinsats för människors glädje, lyftglädje, lek, fritid. Förgylla människor. Vilken jäkla grej som går bra. Jag måste säga det, jag skulle vilja se nu, vi bygger 10 000 bastuar.

Kommunala, kooperativa, privata. Det är alla typer av bastuar, alla typer av dricksformer. Här kan man leka. Det låter som den här stugan på 80-talet. Låt tusen blommor blomma.

Ja, om du avstår att åka på utlandssemester med flyg, då får du gratis entré hela året till bastu. Eller det kan ju vara annat badtunnor och grejer. Det är en sån otrolig...

Om man lever här, nu går vi in, nu är det sensommar. Snart har det regnat, det kanske blir trattkantareller. Det är brutalt att leva i den här mörka skiten, framförallt med klimatförändringen.

När vi var små var det ju snö här på vintern. December till mars var det ju snö, ofta. Men att bo här när det är mörkt, det är svarta jorden, liksom asfalt. Det är brutalt.

Det är klart att människor, dessutom det enda man har fått i 40 år, är skattesänkningar. Så en del har ganska mycket pengar. Man kan ju inte köpa det man behöver, så då köper man det man har råd med.

Nej, men vi unnar oss en utlandsresa. Och det är inget fel med det egentligen, men flyget är ett problem. Men tänk dig att kunna basta varje vecka, hänga med polare, snacka, ta en öl efteråt.

Jag har två timmar där, häng med! Ja, det är så klimatsmart. Det är underbart. Man blir glad, man blir bara rakt av glad. Det är så tusentals människor i kö. Det är en socialistisk utopi.

Ja, det är det. Jag tycker den typen av, det är underskattat, den typen av reformer som handlar om glädje. Att bara ett lite bättre liv i vardagen. Ett lite bättre liv i vardagen.

Som är kul. Det önskar jag mig. Här har jag ett miniförslag också till sossan i Stockholm. Fler, apropå vintrar, nu har jag inga småbarn längre. Sandmarken. Nej, inomhuslekplatser.

Ska folk sitta och åka till Leos lekland? Svindyrt. Socialisera Leos lekland. Ha inomhus