Avsnitt 591: Tallar i sand

Och så ringde det precis igår. Idag är det ju hundra procent någon som vill att du ska rösta på SD. Men då är väl kollar de, hur fan gjorde de det? De kollade på vilka som är mest troliga att vara islamister.

Och så skickade de sms till dem att vi vill förbjuda islamska skolor. Ah. Varför skickade de det till dem? Det är väl inte dem som... Alltså de kommer ju inte rösta på dem för det.

Ja, säg det. Det är Valdagen idag. Det är Valdagen idag, exakt. Jag trodde att jag började med det här, men det var förra inspelningen. Innan Peter hade fel mic.

Just. Nåväl, söndag. Klockan är inte ens elva och vi är uppe med tuppen för att ge er underhållning i form av svampriket och tidsnog. Fem Plus-klubben med western-tema.

Äntligen. Äntligen! Det tog bara ett halvår. Jag har ju haft problem med att kolla på film. Jag sa det, jag tror att de enda gångerna innan nu när jag såg Den gode, den onde, den fule.

Så de enda långfilmerna jag har sett, utöver kanske potentiellt någon barnfilm, var de två gångerna i sommar när jag har träffat Linus. Och vi har kollat på fem filmer på en kväll och natt. Men nu tog jag mig för och började kolla lite på film.

Okej, jag hinner inte kolla på hela filmen i ett kör. Det är okej. Jag kan kolla på en tre timmars film under tre kvällar. Det går bra. Man får göra så. Så länge det inte är såna hårtfälla gångerna kanske.

Nej, men precis. Jag såg ju att Den gode, den onde, den fule tog tre kvällar. The Unforgiven tog två kvällar. Så det var en timma per kväll. Det var vallagen idag.

Det är vallagen idag, exakt. Jag trodde att jag började med det här, men det var förra inspelningen, innan Peter hade fel mic. Nåväl, söndag. Klockan är inte ens elva och vi är uppe med tuppen för att ge er underhållning i form av svampriket och tidsnog.

Femplusklubben med western-tema. Äntligen! Det tog bara ett halvår. Jag har haft problem med att kolla på film. Jag sa det, jag tror att de enda gångerna innan nu när jag såg Den gode, den onde, den fule.

Så de enda långfilmerna jag har sett, utöver kanske potentiellt någon barnfilm, var de två gångerna i sommar när jag har träffat Linus. Och vi har kollat på fem filmer på en kväll och natt. Men nu tog jag mig för och började kolla lite på filmerna.

Okej, jag hinner inte kolla på hela filmen i ett kör. Det är okej. Jag kan kolla på en tre timmars film under tre kvällar. Det går bra. Man får göra så. Så länge det inte är så hårtfälla gångerna kanske.

Nej, men det är precis. Jag såg ju att Den gode, den onde, den fule tog tre kvällar. The Unforgiven tog två kvällar. Det var en timma per kväll. Det är vallagen idag.

Det är vallagen idag, exakt. Jag trodde att jag började med det här, men det var förra inspelningen, innan Peter hade fel mic. Nåväl, söndag. Klockan är inte ens elva och vi är uppe med tuppen för att ge er underhållning i form av svampriket och tidsnog.

Femplusklubben med western-tema. Äntligen! Äntligen! Det tog bara ett halvår. Jag har haft problem med att kolla på film. Jag sa det, jag tror att de enda gångerna innan nu när jag såg Den gode, den onde, den fule.

Så de enda långfilmerna jag har sett, utöver kanske potentiellt någon barnfilm, var de två gångerna i sommar när jag har träffat Linus. Och vi har kollat på fem filmer på en kväll och natt. Men nu tog jag mig för att börja kolla lite på filmerna.

Okej, jag hinner inte kolla på hela filmen i ett kör. Det är okej. Jag kan kolla på en tre timmars film under tre kvällar. Det går bra. Man får göra så. Så länge det inte är så hårtfälla gångerna kanske.

Nej, men det är precis. Den gode, den onde, den fule tog tre kvällar. The Unforgiven tog två kvällar. Så det var en timma per kväll. Det är valldagen idag. Det är valldagen idag, exakt.

Jag trodde att jag började med det här, men det var förra inspelningen, innan Peter hade fel mic. Nåväl, söndag. Klockan är inte ens elva och vi är uppe med tuppen för att ge er underhållning i form av svampriket och tidsnog.

Femplusklubben med western-tema. Äntligen! Äntligen! Det tog bara ett halvår. Jag har haft problem med att kolla på film. Jag sa det, jag tror att de enda gångerna innan nu när jag såg Den gode, den onde, den fule.

Så de enda långfilmerna jag har sett, utöver kanske potentiellt någon barnfilm, var de två gångerna i sommar när jag har träffat Linus. Och vi har kollat på fem filmer på en kväll och natt. Men nu tog jag mig för att börja kolla lite på filmerna.

Okej, jag hinner inte kolla på hela filmen i ett kör. Det är okej. Jag kan kolla på en tre timmars film under tre kvällar. Det går bra. Man får göra så. Så länge det inte är så hårtfälla gångerna.

Nej, men det är det precis. Jag såg ju att Den gode, den onde, den fule tog tre kvällar. The Unforgiven tog två kvällar. Så det var en timma per skiva. Det är valldagen idag.

Det är valldagen idag, exakt. Jag trodde att jag började med det här, men det var förra inspelningen, innan Peter hade fel mic. Nåväl, söndag. Klockan är inte ens elva och vi är uppe med tuppen för att ge er underhållning i form av svampriket och tidsnog.

Femplusklubben med western-tema. Äntligen! Äntligen! Det tog bara ett halvår. Jag har haft problem med att kolla på film. Jag sa det, jag tror att de enda gångerna innan nu när jag såg Den gode, den onde, den fule, så de enda långfilmerna jag har sett utöver kanske potentiellt någon barnfilm, var de två gångerna i sommar när jag har träffat Linus.

Och vi har kollat på fem filmer på en kväll och natt. Men nu tog jag mig för och började kolla lite på filmerna. Okej, jag hinner inte kolla på hela filmen i ett kör.

Det är okej. Jag kan kolla på en tre timmars film under tre kvällar. Det går bra. Man får göra så. Så länge det inte är så hårtfälla gångerna kanske. Nej, precis.

Men det här, jag såg ju, den gode, den onde, den fule tog tre kvällar. The Unforgiven tog två kvällar. Så det var en timma per kväll. Det är valldagen idag. Det är valldagen idag, exakt.

Jag trodde att jag började med det här, men det var förra inspelningen innan Peter hade fel mic. Nåväl, söndag. Klockan är inte ens elva och vi är uppe med tuppen för att ge er underhållning i form av svampriket och tidsnog.

Femplusklubben med western-tema. Äntligen! Äntligen! Det tog bara ett halvår. Jag har haft problem med att kolla på film. Jag sa det, jag tror att de enda gångerna innan nu när jag såg den gode, den onde, den fule, så de enda långfilmerna jag har sett utöver kanske potentiellt någon barnfilm var de två gångerna i sommar när jag har träffat Linus.

Och vi har kollat på fem filmer på en kväll och natt. Men nu tog jag mig för och började kolla lite på filmerna. Okej, jag hinner inte kolla på hela filmen i ett kör.

Det är okej. Jag kan kolla på en tre timmars film under tre kvällar. Det går bra. Man får göra så. Så länge det inte är så hårtfälla gångerna. Nej, men det är det precis.

Den gode, den onde, den fule tog tre kvällar. The Unforgiven tog två kvällar. Så det var en timma per skiva. Det är valldagen idag. Det är valldagen idag, exakt.

Jag trodde att jag började med det här, men det var förra inspelningen innan Peter hade fel mic. Nåväl, söndag. Klockan är inte ens elva och vi är uppe med tuppen för att ge er underhållning i form av svampriket och tidsnog.

Femplusklubben med western-tema. Änt Det är ju som att gå i barndom det här. Det är verkligen bara samma sak. Det är bra, men det är såhär, har vi inte en ny idé?

Kan vi ha en ny idé? Nej, nej men det är, jag spelade ju Thousand Year Door, jag ska inte säga någonting. Jag hade jättekul med det här, det är lite som att gå i barndom.

Vi är problemet. Vi måste inte själva vara problemet. Vi är problemet. Hi, it's me, I'm the problem, it's me. Kan vi gå vidare till något nytt och trevligt istället?

Det har vi visserligen pratat om förut, men Big Walk har vi nu alla tre spelat under den senaste veckan bara. Sedan som igår var jag ute på äventyr med Niklas och Niklas. Jag har varit så förvånad, jag satt och kollade på Band of Brothers.

Obs, första gången Band of Brothers inte går i barndom, utan det var första gången jag såg Band of Brothers. Ja, det visste jag ju inte. Eller jag har ju liksom aldrig, mitt The Band of Brothers ska vara bra.

Det är ingen som har sagt det till dig. Jo, det är väl klart att jag har hört det, men det är väl kanske det som var problemet. När alla skriker någonting simultant att det här är det bästa som har hänt, då blir jag lite intresserad.

Det är 80% av min personlighet ungefär, det du sa just nu. Ja, jo. Men vi tog oss för, jag och min kompis, att kolla på Band of Brothers. Och jag får väl ställa mig i hyllningskören, även om jag inte är såhär, jag önskar jag kunde se det här första gången igen.

Nej, det är för att du precis såg det för första gången nyss. En stark åtta av tio. Det är jättebra. Det är verkligen bara samma sak. Det är bra, men det är såhär, har vi inte en ny idé?

Kan vi ha en ny idé? Ja, precis. Nej, men jag spelade ju Thousand Year Door, jag ska inte säga någonting. Jag hade jättekul med det här. Det är ju lite som att gå i barndom.

Vi är problemet. Vi måste själva vara problemet. Vi är problemet. Hi, it's me, I'm the problem, it's me. Kan vi gå vidare till något nytt och trevligt istället? Det har vi visserligen pratat om förut, men Big Walk har vi nu alla tre spelat under den senaste veckan bara.

Ja, och sedan som igår var jag ute på äventyr med Niklas och Niklas. Jag har varit så förvånad, jag satt och kollade på Band of Brothers. Obs, första gången Band of Brothers inte går i barndom, utan det var första gången jag såg Band of Brothers.

Att man måste figure it out. Det roliga är att det liksom, det dyker upp organiskt i huvudet på en hur man ska lösa det. Jag tog på mig någon jävla mask som gjorde att jag inte hörde och såg ett jävla dugg i ett pussel.

Så får de andra säga hur jag ska gå. Gå framåt lite, gå framåt, och så vänster, och så gå framåt. Försöka ta sig igenom någon jävla Ninja Warrior blind. Det är ju någon form av bäst i test-iteration det här.

Man hittar ett pussel, men man måste lösa det tillsammans. Sen kanske det finns, det är svårt att vara lateral. Det finns en rätt lösning för det mesta. Jag vet inte om det finns flera lösningar, men jag tror inte det.

Men bäst i test är ett bra exempel. Man måste figure it out. Det är väldigt innovativa pussel på senaste, som man inte stod på tidigare. Skitkul är det. Nu har vi bestämt oss.

Jag, Niklas och Niklas ska klara av det här spelet ihop. Jag känner verkligen att jag vill se slutet på det. Sen också att det är ett kul pussel. Det är bara så mysigt att gå runt och prata med kompisar.

Om jag får spoila ett pussel, för det är inte så mycket av ett pussel. Vi går in i ett rum, man trycker på en knapp. Och så kommer en timer upp på fem minuter. Och så får man sitta ner i fem minuter och bara snacka och vänta.

Det är inlåst i ett rum med en soffa och en stol. Och så får du sitta där. Så satt vi i fem minuter och snackade. Vi stod på axlarna varandra. Finns det något i taket här?

Jag har gjort det exakt det. Men en Mia som spelade med sa direkt att vi skulle bara sitta här. Men det kan ju. Jo, det är det nog. Och så bara satt vi där. Så mysigt som helst.

Vad kallar ni de små frukterna som man ska stoppa i? Vi pratade engelska, så det är antingen beans eller gourds. Gourds är egentligen det närmaste. Rakt in i snusket.

Det blev mikropenis. Mikropenisar. Ja, såklart. Jag vet inte varför, men det blev snusk direkt när vi spelade. Vi tänker nog att det är ägg. De känns ju lite som protversioner av karaktärerna på något sätt.

För de har samma shapes. De har fått sina armar och ben. Ljudet när man stoppar in en av dem för övrigt. Dund, 5 av 5 ljud. Ljuddesign är verkligen så här, det är delish.

Det är så här, mm. Vi har ett ljudbad. Ljudet när man går på sand. Och det där gnisslande ljudet som det är. Det är liksom... Sandstränderna på många ställen ser väldigt mycket ut som sandstränderna där jag åkte på sommaren.

Min familj, vi sätter tallar i sand. Så det ser ut så och det låter som de gick där. Jag vet inte, det... Det blir varsariggigt fort. Tallar i sand. Otrolig. En otrolig strand.

Ja, jag känner igen mig också. Det är där jag badar som liten. Många ställen. Annat ljud. Ljuddesign överhuvudtaget. Vi satt och skrattade jättemycket åt hur tåget låter.

Både när man tutar och klingar. Undra om 80-åringen har en sån här tuta. Och hur han tutar den. Nej, nej, nej. Inte något båttuta nu. Är det... är det... är det kanske den mest återkommande referensen i den här podden?

Vad är det? Vad hette det? Jag måste skriva. Har vi... har inte vi ett avsnitt till och med som heter något i det där? Jo, jo, absolut har vi det. Men jag tror inte att det är KUK-ordet, så att säga.

Vill Linus... Vill du avhandla Esoteric Eb? Eftersom du blev klar med det. Och det... jag har ju pratat om det förut och jag har väl inte så mycket nytt att säga förutom Jag tyckte jättemycket om slutet.

Jag tyckte jättemycket om spelet. Det har ju varit en lång resa. Det har ju tagit mig ett halvår att spela eftersom det är ett svärd. Och på slutet fick jag vara så här Ja, men det var flera quests jag inte hade gjort.

Men nej, nu måste jag bara gå på slutet. Nu måste jag bara, liksom bara, nu tar vi slutet. Och jag är väldigt nöjd. Jag tyckte det var väldigt trevligt. Det är fascinerande spel som är på så många sätt.

Det är ju en Disco Elysium-like. På liksom väldigt, väldigt många olika sätt. Du... bara grundpremissen. Du är någon typ av polis, fast ja, någon guard i det här fallet.

Som ska lösa... som har tappat minnet och nu ska lösa ett brott tillsammans med en poodlepon-assistent heter... är det inte ordet jag tänker på. Co-worker. Partner!

Partner. Som, som... och så liksom börjar man bygga en relation. Väldigt likt Bästiset, men det lyckas ändå. Och är också såklart väldigt politiskt och DND-regelgrunden.

Men trots det lyckas ha väldigt mycket sin egen... Det känns inte som... Väldigt otroligt likt. Jo, ja! Och ändå, det är det som är det. Det är ändå lyckats ha sin egen identitet väldigt tydligt.

Alltså det känns inte som... Alltså, jag säger att han har spelat Disco Elysium och tänkt... Skaparen har tänkt, det här kan jag göra basically med mitt universum.

För det är ju uppenbarligen hans universum som han har skrivit i över massa år. Det känner man. Det finns så mycket lore. Och han lyckas, ja men han lyckas få det att kännas som sin egen grej trots att det är så uppenbart det är inspirerat och kommer därifrån.

Rekommenderar! Mycket text att läsa. Mm. Det är det som var det också i... Nördlexa. Disco Elysium var ju också mycket text. Men det här kanske är ännu mer. Det här är ännu mer text och det är ju Jag tycker om det.

Först och främst, att få igång det var ju, du får testa om du kan spela det. Får jag installera det på min dator och så startade det och så går det inte igång. Och så sitter jag i en massa grejer och försöker fixa och inlimitat hur många kods som helst.

Och det startar och så dör det. Okej, så jag plockar fram min Mac och installerar det och det startar inte. Så till slut fick jag låna Thress jobbdator. För där kunde jag installera och köra Beginner's Guide.

Så det var ett litet äventyr att få igång det. Gud, vad konstigt. Ja, det är ju, han är ju ett litet team på något sätt. Det är ju David Reeden. Och han kanske har liksom släppt spelet lite, lämnat det bakom sig och inte riktigt underhåller.

Men i alla fall, så det var svårt att få igång, men när det väl kom igång så, det var fortfarande väldigt bra. Det är ju han som har gjort Stanley Parable till exempel. Ja, precis.

En av de två. Och det här är ju ett spel som behandlar väldigt mycket om kreativitet och utbrändhet och depression och, ja, det ena och det andra. Och det är ju, det är ju framat som att han visar upp en massa spel utvecklat av en kompis till honom eller en person han träffade på ett gamejam som heter Coda.

Och jag minns när jag spelade första gången att jag ändå tolk, alltså att det kändes mer som att, okej, men är det här en riktig person eller inte? Nu när jag spelar nu så tycker jag man ser tydligt att, nej, det här är ett fiktionellt narrativ. Men det är ju, David Reeden introducerar sig själv som, hej, jag är David Reeden, nu ska jag göra det här med dig.

Och så är det han som pratar med dig genom hela spelet, med att han visar dig liksom, basically speldemos och tar dig liksom från spel till spel och det är ett väldigt meta weird spel. Alltså man ser att det är liksom Stanley Parable. Det är deprimerande Stanley Parable.

Jag klickade på spela-knappen nu och då kom det upp error utropstecken, streck insecure-gameinfo.text is missing. Ja, för det var ett fel, det var inte det felet jag fick.

Det var ett fel jag hittade när jag googlade på det. Svårt. Det där felet vet jag, det felet jag hade lyckades jag inte lösa. Jag hittade saker som skulle lösa det.

Det blir en del av spelet, att se om jag kan få igång det. Och anledningen till att spela det är att jag ska vara med och jag ska vara med i Krass-spelen på någon gång framåt hösten eller någonting så dyker väl det upp och så ska jag sitta där och prata om Beginner's Guide. Gött kul.

Jag blev sugen på att spela det igen nu. Jag ska se om jag kan försöka få igång det. Jag är lite mellan spel. Jag har installerat massa spel, men jag har inte valt vad jag ska ta mig an härnäst.

Jag är inne i en spelperiod. Jag har väldigt roligt när jag spelar tv-spel just nu. Ja, visst är det härligt när det händer. En annan grej som är roligt är att se på bra film.

Jag har funderat på västern-genren ganska mycket sedan Red Dead 2. Jag kom att tänka på något som det kom ut. Jag vet inte när intervjun är skriven, men jag tror att det har att göra med när Jim Jarmusch gjorde Dead Man med Johnny Depp.

Den känner ni till? Och sen en artsy-western. Jag har inte sett den själv faktiskt, men den kommer ihåg. Man kommer ihåg promomaterialet. Jag läste i alla fall att Jim Jarmusch har beskrivit western-genren som en öppen allegorisk form och som ett gemensamt fantasierum där USA gång på gång kunnat bearbeta sin egen historia och föreställning om sig själv.

Det är en intressant infallsvinkel på västern för att han sa också att han tror mer uttryckligen på att få formen än innehållet i västern för att allt västerninnehåll är alltid samma. Men det är bara formen som förändras. Gud ja.

Jag har tänkt på det här så himla mycket. Med väldigt liknande banor när jag såg Tombstone. Tombstone känns verkligen... Jag känner mig sinnesjuk när jag tittar på det.

Det är som att de har gjort Jesus Christ Superstar över sin egen historia. Är det meningen att jag ska tro att ni... Tror ni att det var så här det var? Eller är det liksom...

Till vilken gräns vet ni att det här är något lajvande rollspel över hur USA var back in the day? För det är ju uppenbarligen... Visst är Tombstone Wyatt Earp med Kurt Russell?

Ja, precis. Och den filmen behandlas till exempel Wyatt Earp på ett sätt som om han är en etablerad mytologisk figur. När filmen börjar säger Wyatt Earp, Wyatt Earp.

Och det är så här... Han var bara någon kille i det. Ja, en av många killar. Har du sett Wyatt Earp? Ja. Nu tappar jag namnet på honom. Kevin Spacey, Nate Kid. Inte Kevin Spacey.

Kevin Costner? Kevin Costner, precis. Nej, inte Kevin Costner. Nej, jag har tänkt flera gånger att jag ska kolla på den. Jag kom aldrig dit när jag kollade på Tombstone.

Men jag tror att Wyatt Earp... Kevins Wyatt Earp tror jag är mycket mer helgjuten. Är det rätt analys? För han drar åt det hållet också, i alla fall vill jag göra sådana saker.

Det har vi märkt inte senare med Yellowstone och så där. Jag ska komma till Yellowstone sen också faktiskt. För jag har funderat en del på det också. Exakt som Lindesberg, Yellowstone.

Vad var det för skämt? Nej, nu hamnade vi här igen. Får jag klippa bort? Nej, det var inte det. Jag får inte prata illa om han, Lindesbergaren, som vann Idol. Som inte är Martin.

Just det, just det. Nu kommer jag ihåg det. Skitsamma. Absolut, Tombstone är ett jättebra exempel på det. För det är ju liksom en kollektiv kulturell uttrycksform.

Västen för USA. Det är repetition och igenkänning, men man känner igen figurer, konflikter och så vidare. Mycket av betydelsen uppstår ju i hur varje ny berättelse använder och förändrar de här sakerna.

Att västern har exakt samma saker, men det kan betyda väldigt olika grejer. Amerikansk självbild handlar det mycket om. Men det handlar inte bara om 1800-talets Amerika, utan det handlar om hur senare generationer föreställer sig hur det såg ut.

Och det är också ett jättebra exempel på det. Det är dit vi kommer här också med analysen av de här två filmerna, tror jag. För de är också väldigt olika takes på det.

Men hur olika saker... Byggarna kan ju vara en hjälte som skapar någonting i vildmarken, men han kan också vara en människa som tar någon annans land samtidigt. Jag tycker att allt det där med järnvägen också, hur det är antingen civilisationen som kommer eller att det är kapitalismen.

Jag tycker att de byter plats när man ser om filmer också. För jag ser på... Båda gångerna när jag såg de här två filmerna vi ska prata om nu, båda förändrades för mig.

Jag tyckte att de var fem plus innan. Jag ska inte säga än vad jag tycker om dem nu, men det har förändrats lite grann i alla fall. Jag tycker att de blev annorlunda filmer bara när jag såg dem nu typ.

Båda gångerna var det väl åtta, tio år sedan jag såg dem sedan sist. Ja, om det går det fula var nog kortare sedan. Men det räcker med fem år ibland för att det ska vara en annan film.

Gud ja. Det är typ det jag har funderat på mycket med det här. Men alltså att Sheridan, det skulle jag prata om, det är liksom ett annat exempel. För Anders tipsade mig om den här...

Jag såg vanliga Yellowstone-serien. Jag såg en säsong. Jag tyckte att det blev piss, precis som Sons of Anarchy. Men 1883 har jag kollat i lite grann på och håller fortfarande faktiskt.

Det är ju när det handlar om The Oregon Trail istället. Det är ju bara en familj som sticker ut där. Och här sticker det verkligen ut vad liksom att Taylor Sheridan har blivit någon slags neoklassisk western.

Han har nästan gått tillbaka istället. Den här revisionistiska biten finns inte riktigt där. Utan han istället går tillbaka till klassiska västerfilmer med känsleregister och mytologi som handlar om familj och fäder och döttrar, kärlek, uppoffring, naturens sublimitet.

Och det här är svinstark känsla också om att det här handlar om Amerika. Det är ju det som Taylor Sheridan gör med sina serier överhuvudtaget känns det som. Men ja, De säger att den goda och den onde är fula.

Jag förstår varför den här har varit så viktig. En sak som överraskade mig och som alltid gör det med när det är klassiska filmer, när en film är klassiker, då antar min hjärna att det här kommer att vara en väldigt seriös film. Så jag blir alltid förvånad att det här är en kul film.

Det är en väldigt komisk film. På många tillfällen. Och jag var inte beredd på det. Nej, inte jag heller. Jag blev också jätteförvånad att... Jag säger den fula och den goda bara för att jag kommer inte ihåg vad de heter.

Blondie och Tuco. Jaha, de är liksom partners in crime. De är ju inte emot varandra. Det är de ju större delen av filmen, men de är inte emot varandra från början.

Och det är också jättekonstigt att de blir emot varandra. Bara för att Blondie är en så jävla sniken jävel. Ja, men det finns ju ingen moral i filmen. De är ju helt avmoraliserade.

Alla är ju opportunister i det. Det är ju också en av de stora kilarna i att dekonstruera klassisk western. Det finns som sagt inga vita hattar. Det är verkligen det de säger.

Alla saknar moral nästan. Det är gråa allihopa på något sätt. Till och med den onde är ju... Han har någon slags kod ändå, fast han är den mest iskalla mördaren av dem.

Ja, han känns som den som... Det som gör honom till den onde är att han skulle använda våldet även när det inte fullt ut behövdes, medan de andra, de ser ingen vinning i våldet i sig, utan bara opportunister. Den här filmen är viktigare än kanske, men den är ju filmad 1966, vilket faktiskt går att ta på en gång nu.

Det är bara tio år innan manuset till Unforgiven började skrivas. Så de är närmare varandra i tid än de faktiskt kom ut. Det var bara en fråga om att Eastwood var de som fick tag i manuset.

Ibland ligger manus i limbo så här länge, men de är ju ändå lite samma skola. Då hette den någonting med The William Munnier någonting, eller The Cut Whore någonting, som filmen delade namnet med. Det hade ett annat namn när det landade med Unforgiven.

Den ligger nära varandra i tid. Men 1966 i alla fall filmades i framförallt mest i Almeria i Spanien, tydligen, i Southern American South-west. I Spanien, inte i Italien.

Det är väl utanför, det var i Rom tydligen, men sen flyttade de till Spanien och filmade mestadels av det som ska vara det i American South-west. På tal om inspelning, de spränger ju en bro vid ett tillfälle. Tänkte ni på hur nära det var att folk fucking dog?

Alltså, stora grejer landar väldigt nära skådesallat. De fick spränga den där brojäveln två gånger, för första gången de sprängde, gick alla kameror sönder. Just det, detta var det.

Så de bara, okej, kanske lite mindre krut på den här jäveln. Men bara liksom, det gör filmen så jävla fantastiskt idé att produktionen är så jävla vansinnig och de här setsen de bygger, när man kommer till den här kanonsprängda städerna eller bara det här prison campet de kommer till, eller alla slagfält. Och inte minst Söd Hill Cemetery i slutet.

Det är helt sjukt att det är så riktiga ställen. Så det känns genom kameran att det här är ställen som finns på riktigt eller har byggts på ett sätt som man inte kan få i dagens film nästan. Det är väldigt sällan det görs så.

Det roligaste i filmen tror jag är när Tuco och Blondie bär krut ner mot bron och så kommer det någon och då låtsas de att de ska bära en kropp och lägga på den här gurnin som de har. Så de går fram och lyfter på kroppen och väntar i 2-3 sekunder tills den här personen har gått förbi och de bara släpper ner den och fortsätter bära krutet istället. Jätteroligt.

Det finns småsaker de petar in som är humoristiskt. Jag tänkte också apropå humor att det finns en intern skal av humor inom spaghetti-western som går någonstans till Terence Hill och Bud Spencer. Men alla har ju något mått av det.

Det finns ju alltid en humor i spaghetti. Jag har inte sett någon Terence Hill och Bud Spencer westernfilm. Jag har bara sett andra. Jag har sett en som heter I'm for the Hippopotamus tror jag den heter.

Det är ju verkligen exakt samma film, bara att de har placerat den i 60-70-talets Sydafrika istället för western på 1800-talet. För det är samma humor och samma typ av kolla han där, han är den elacka som sitter på sin tron. Nu ska vi plocka ner honom.

Så den hade ju lika gärna kunna vara en spaghetti-western. Det var bara att vi använde flodhästar som någon sorts märklig ram istället för western. De tog mallen och fortsatte filma utanför den.

Det är lite som samma typ av film som Jason Statham gör film nu. Det är bara att mata på men byta skepnad lite grann. Vad finns det mer för teman då? Dekonstruktionen av westernfilmerna är ju väldigt viktig.

Det här är en av de första dekonstruktiva westernfilmerna så att den klassiska amerikanska westernmytologin försvinner på något sätt. Det märks också i namnet Good, Bad, Ugly. Det är grejen med filmen, att det är morally compromised characters.

Våldet är väl viktigt och att alla är väldigt grymma på något sätt. Så utmärks det som att det är ett bensligt tillstånd snarare nästan. Allt är förjävligt i den.

Livet är väldigt lågt värderad för alla människor. De använder fucking Blondie och Tuco som ändå är kompisar, eller? Och sen så gör de sin sista stöt och går ut 20 miles ut i öknen och bara, nu får du gå.

Hej då! Dude! Dude! Ja, för fan! Man fattar ju att Tuco blir förbannad och gör samma sak. 100% Tuco. Tuco är väl den karaktären man nästan förstår mest för man får ju veta mest om hans bakgrund av de här i filmen också.

Det finns ju ett stort trauma bakom Tuco och hans livsstory när han träffar sin brorsa till exempel. Det är väldigt starkt. En av filmens dramatiska peaks på något sätt.

Där karaktären hamnar i centrum på ett sätt som inte alltid gör kanske. Girigheten också. Det är 200 000 i guld de letar efter och allas huvudmål är ju guldet. Det är ju liksom bara det som gäller egentligen.

Girigheten är ju supercentral. Och det är också undercurrent med att kriget pågår samtidigt. Eller gör det väl? Det är samtidigt. Det är därför när de rider med...

De har ju nordstatskläder på sig. Och så ser de vid horisonten att det kommer ett gäng här. Yes! De har gråa uniformer. Och så kommer de lite närmare och bara slår lite.

Och så bara, fan! Det är så jävla nice. Fantastiskt är det. Men det är också, allting är ju bara en... Det är väldigt amerikanskt överhuvudtaget. Bara att det är ett smutsigt undercurrent av war och greed.

Det är ju en film om Amerika. Västern handlar verkligen om USA på alla sätt. Och det är centralt. Så återvänder vi dit med Jarmusch-idén. Tydligen musiken. Morricones musik komponerade han innan de spelade in filmen.

Det är ju ganska vanligt. Ja, verkligen. Men han fick väl lite lösa guidelines som stoppade in lite olika signaturelement i den. Med visslandet och jodlandet och pistolskotten framförallt.

Och det blev ju ganska bra. Alltså, ett helt okej soundtrack skulle jag säga. Det är ju... Jag vet inte, det är svårt att ranka ikoniska filmscener. Men as far as that goes, slutduellen till backdropen av Ecstasy of Gold på den här kyrkogården eller gravgården är ju...

It doesn't get much better, nästan. Det är så jävla fett och spännande. 200 000 dollar idag är cirka 4 miljoner dollar. Så 40 miljoner kronor. Det är livsförändrande för de skit i mördare, liksom.

Ja, det är också... 40 miljoner är väl ändå livsförändrande för de flesta? Det är också något som finns. Det sägs som sagt att baserat på allt man vet från världen det utspelar sig i.

Om du får det guldet, du kommer ju inte kunna njuta av det guldet, för någon kommer mörda dig för det guldet. Och sen kommer någon mörda dem för det guldet. Och så kommer det liksom vara så.

Precis som i Harry Potter med The Elder Wand. Exakt Film kan inte få fem plus-status på Legacy alone. På viktig, ikonisk. Det kan inte vara vissa film... Ja. För jag...

Vad heter den? Resan till månen. Då skulle ju den ha 5 av 5. Fan vad länge! Det är ju Sylvain Boka. Ja, precis. Det är en annan Fudgeman. Det är en annan Fudgeman-karter.

Det är Gilbert Booking. Det är inte den remake på Mississippi River, men det är typ basically gör de samma film igen ändå nu. Det är inte en remake, men också baserad på någon historia om när de åkte ner och gjorde, bröt mot lagen för att de var tvungna för att stoppa rasister i söder.

Fan, jag älskar sådana filmer. Den är så jävla bra, men det är verkligen så här, oj, det är typ samma. Nej, men Pap är förstås i... inte faktiskt Pap, men han heter Pap i French Connection också.

Klassisk våldsfilm med Gene. Men ja... Det finns mycket att packa upp i den här filmen. Väldigt många små delar som blir en helhet. Men jag får inte ihop den här filmen till en helhet.

Okej. Jag tycker att den är för plottig. Jag fattar inte varför English Bob är med. Jag tycker hela den grejen tycker jag bara så här... Jag tycker att det här...

Nej, jag tycker... Och sen så blir jag så här... Jag skulle ha behövt... Jag vet inte om den också är för lång. För att vara så liten så är det så här, det blir för mycket.

Sen när de sätter sig och ska skjuta på de här cowboysarna som sitter och ropar till varandra. Hans kompis skjuter honom, men dödar honom inte. Och så då måste Clinton ta över geväret.

Han säger, jag kan inte skjuta med det här geväret. Och sen skjuter han och missar så han liksom blöder ut där. Jag tycker det är så här... Hela den grejen är så här...

Varför gör vi det här så himla svårt för oss? När vi skulle ha vunnit på att vara lite tydligare och snärtigare. Jag uppskattar det. Jag tycker poängen är att det är så jävla klumpigt och obekvämt och tar lång tid.

Och jag tycker anledningen till att English Bob är där är att han är på något vis mot The Foil, för att han går runt och lever fortfarande på myterna. Ja, det finns ju när han blir nerplockad när han är så här myten om hur han sköt. Och så kommer han liksom min och berättar vad som faktiskt hände.

Det var så här, han var full och du sköt och han hade inget vapen. Han har ju ljugit och sagt att han hette Two Guns för att han hade två pistoler. Nej, han hade inte två pistoler, han hade en pistol och en jättestor kuk.

Det var hans andra pistol. Det var därför jag vet att det här bara är lögn. Jag håller med. Det är väldigt övertydligt så det funkar bra för att de ska dekonstruera westernhjälten på något sätt.

Och den här gunslingermyten. Välkommen till verkligheten när han blir supermisshandlad ute på gatan av folk som faktiskt har riktig makt. Och där, nu kommer vi till mitt problem med den här filmen.

Vilket är att jag tycker slutet inte plattar. Vi håller med. I slutet så går han in till slut och skjuter alla. Och då blir han, och du visste inte badass för det är fortfarande tragiskt och hemskt.

Men då blir han en slags supereffektiv gunslinger på ett sätt som jag trodde filmen ville säga inte är hur det är. Det är inte en supereffektiv gunslinger. Han skjuter jättemånga människor.

Men det som utspelar sig i slutet av det valet är att han har tur. Och det verkar vara det som har gjort att han levt så här länge. Det är bara skitigt. Det är inte så att han är en skilled gunman.

Han tar sin tid, han är kall under pressure och bara skjuter. Och det är väldigt nervösa idioter och fyllor där inne han har ihjäl. Det handlar inte om att det är skilled gunman han möter som är bättre än.

Utan han är bara rutinerad, hårdtugg. Går ner i sig själv igen och väljer, nu sticker jag. Literally till helvetet. Mitt liv är över. Jag går tillbaka till... Hans character arc tar slut där.

Jag ser det, men jag vet inte. Om de var hälften som de här människan sköt ner. Med den mängden människor, han borde inte haft tur, han borde dött där. Jag tyckte också att det var fyra-fem personer han dödar inne i salonen.

Jag vet inte, jag var verkligen såhär. Då kände det som att nu blev det mytologiserande igen. Även om det fortfarande är att det inte är glorifierande. Men det kändes nu plötsligt...

Ja, jag vet inte. För mig så skar det sig. Jag ser det, jag ser din poäng. Men för mig kändes det som... Jag tycker att cirkeln sluts istället. Jag tycker att det är karaktärens logiska endpoint till att han har ingenting.

Hans barn är typ döda också. Allt är slut för honom. Så han väljer ju det absoluta mörkret i slutet. Nu är det... När han korkar upp whiskyflaskan är verkligen där det tar slut egentligen.

Men han går ju tillbaka till sina barn till slut. Ja, det kanske han gör. Ja, men de är döda. De är döda. Nej, det är... Det kommer ju upp en sluttext som är jättemärklig och som jag inte tycker passar in där överhuvudtaget.

Där det står att hans döda frus mamma kom till gården och såg att pappa och barn hade dragit till Arkansas, eller vad fan de säger. Och hon kunde aldrig förstå varför hennes dotter gifte sig med honom. Och bara, vilken konstig slut...

Du påminner mig om det där, för det är något som jag tycker är konstigt i slutet av texten. Ja, det måste ha varit någon som har sagt till Clint Eastwood Du måste sätta in en text där så att vi förstår att det är slut. Annars kommer vi inte släppa filmen.

För att den här texten är för konstig, det är för dumt. Jag var tvungen att googla på vem den här personen var när det stod Mrs som är hennes mamma. Han har aldrig pratat om någon svärmor.

Varför kommer hon in i sista tio sekunderna av filmen? Vad? Jättemärkligt helst. Det är ju en pytteliten grej, men jag tycker fortfarande att det är såhär, va? Ja, men ja, den har sina problem.

Men den är ju väldigt intressant. Alltså i hur revisionismen landar i slutpunkten. För det finns liksom ingen moral binary alls i den här filmen. Nej, nej, nej, nej, nej.

Det är verkligen så. Som ändå finns i Nådvändig snarare för Godrande och den där fula. Att man förstår att det finns gott och ont och att de konstant väljer att stå på olika sidor av det.

Men här är det utsuddat helt. Men är den 5 av 5 för dig? Nej. Nej, jag är också slutet där knyta ihop det. För jag minndes den som 5+. Innan jag såg den igen nu.

Och jag minndes den som ännu mörkare. Och det är just det där. För mig är det centrala biten som är så jävla bra i den. Är just hans val att korka upp whiskyflaskan och återvända till sitt sanna jag på något sätt.

Den här mördaren liksom. Och den karaktären älskar jag. Jag tycker att det är det som filmen är central för. Men sen så verkligen störs ut av den här sluttexten till exempel.

Och lite andra saker också som jag kanske inte heller riktigt funkar helt och hållet för mig längre när jag tittar på den. Men alltså är den 5? Ja, men fan, den fucking vann bästa film Oscar.

Den vann bästa regi. Den vann bästa manliga biroll för Gene Hackman. Den vann bästa klippning. Det är en otrolig film. Den är jätte jättebra. Men jag tycker också inte att den är 5 av 5.

Jag tycker att den är en fyra som ibland nosar. Som nästan alla skitbra filmer är fyror. Det är verkligen. Så är det. Det handlar den här också då. Det är en weedout.

Men fan vad finns det mycket i den som är värt att tycka om. Jag tycker att den handlar om människor väldigt fint. Som är imperfekta varelser. Jag tycker att de här kvinnorna i filmen är fantastiska.

Det gänget av dem. De är också såhär imperfekta och vidriga. Men fan vilket jävla svårt liv det var att leva på den här tiden. Det är något som märks. Ja, alltså.

Det känns som att när filmen börjar är de i en kass situation. Även när inget dåligt har hänt så är de i en ganska kass situation. Pappa, pappa. Pappa, pappa. Grisarna är sjuka.

Ja, skit. Nej, det är otroligt dåligt. Linus då? Är det samma sak? Nej, inte för mig. Men väldigt bra. Jag uppskattar verkligen en film med teman. Där det är såhär, här är vad det här handlar om.

Nu ska jag presentera alla idéerna. Jag uppskattar det. Jag tycker också att det finns litterära paralleller i den också. Precis som vi pratade om Dante's Inferno och Heart of Darkness.

Med den gode och den fula. Så är det någon slags Iliaden-grej här. Morgan Freeman är ju hans Patroklos på något sätt. Det är därefter han väljer våldet. Det går tillbaka till det.

Det finns en Iliaden-grej här också. Att man och Achilles är lite samma. Nu har inte jag sett... Nya är inte riktigt... Jag har inte sett Odysseen heller riktigt i Iliaden.

Men ja. Det finns lite Iliad i Odysseen. Ja, okej. Vad länge sedan jag läste den. Det stora problemet är ju att i Iliaden... Det största som man tänker på när man tänker på Iliaden hände ju inte i Iliaden.

Det hände ju i Odysseen. Det är ju hästen. Är hästen i Odysseen? Ja, okej. För i Iliaden finns det ingen vinnare. Det är krig, alla förlorar. Ja. Och det är här också.

Det finns en identitetsfråga här vid kriga-rollen. Att bägge kämpar med det i båda berättelserna. Att Achilles och han. Jag tycker alltid om när det finns höga paralleller till väldigt gamla litteraturer.

Som man känner att det är en evig historia. Det passar så bra också in i Västern. Samma sak som repeteras hela tiden. Det är high stories. Vi nämnde att Gene Hackman är bra på att spela jävlig.

Och han är ju det här. Jag älskar honom för att han känns som den som är... Han är mest medveten om hur jävligt allting är. Och bara såhär, nej, det kommer vara såhär jävligt.

Men om det är såhär jävligt, så är det det minsta jävliga det kan vara. Ni får inte vad ni vill, men det här är minst jävligt. Ni får inte vara jävliga här. För då jävlar är det jag som blir jävlig.

Någonstans är det ju någon sorts den ultimata drömmen av fascismen. Att det är så det ska funka. När vi har en stark människa här som bestämmer så att alla håller sig på mattan.

I fantasin så är det ju fint att man har någon som är snäll och som bestämmer hårt. Good guy with a gun. Ja, precis. Mot de elaka. Problemet är ju att det är ju aldrig så.

The good guy with the gun råkar ju också... Det funkar ju inte absolut samma. Jag ser bara en låt från att de håller på att göra en musikal. Eller har gjort en musikal som heter Good guy with a gun.

Som handlar om dagen då de repealed second amendment. Som tar alla vapen. Och det är bara... Kuma går som sjunger om att de tog alla våra vapen. Och nu först kom de få vara små pistoler och sen kommer de få vara stora vapen.

Good guy, I'm the guy with the gun. Som Ash sa i Evil Dead. Nej, till och med... Armored Darkness. Fan, vad fint. Ja, bägge är ju... Det konstruktiva av Western-filmen.

Jag tycker att de är intressanta på sitt sätt. Skitviktiga för genren. Men ingen av dem är egentligen en klockren 5+. Tyvärr. Man vill ju att det ska vara det. Filmer man vill ska vara bättre.

Verkligen. Vilka är de andra contenders för 5+ Western? På Western-dviter? Nej, det är svårt. Jag såg en annan jättebra Western-film nyligen. True Grit. Jag vill se om True Grit.

Jag älskar hur Matt Damons karaktär är den vita hatten. Det är verkligen den grejen. Så jävla rolig. En av Matt Damons bästa små roller, tycker jag. Om vi ska blicka framåt.

Det här är en tanke för nästa film. Ni får skjuta ner den direkt. Om jag har bara fel här. För det kan vara så att jag har det. Men Titanic. Jag skulle gärna se om Titanic.

Jag tror att Titanic är bra. Det är som ett isberg i fjärran. Det finns tre filmer som har tagit elva Oscars. Det är Ben-Hur. Det är Sagan om Kungens återkomst. Och det är Titanic.

Om vi bara... Om inte annat så bara för att få... Nej, men det här är inte en perfekt film. Bara för att få säga det. Ska vi kolla på Titanic till nästa gång? Ja, kanske.

Är den inte skitlang? Tre timmar. Tre timmar. Den är också tre timmar lång. Inte till nästa gång. En film jag vill slänga in i Tomblant någon gång framåt. Det är Master and Commander.

Ja, just det. Den har jag inte sett. Det får jag bara take your word for it. Folk, tänk inte. Master and Commander är så jävla bra. Den har inte den ultimata klassikerstatusen.

Nej, verkligen inte. Det är ju inte sånt man inte