Lågintensiv stämning

Think of a toilet as just an everyday object? Your entire perspective shifts the moment you experience a Kohler smart toilet. Design changes everything, transforming a basic routine into something extraordinary.

With standout aesthetics and intuitive controls, these are functional works of art, stunning designs that never sacrifices performance. Enjoy customizable features for elevated comfort and convenience. It's more than a fixture.

It's a cleaner routine and a more refined space. Experience the difference of Kohler smart toilets. Find more at kohler.com. Hi, this is Mark Bittman from the podcast Food with Mark Bittman.

Have you ever considered how the smallest details can create real emotion? Lexus does. At Lexus, master craftsmen called Takumi are involved not just in physical craftsmanship, but in sensory details.

Things like how a door closes, the click of a switch, the acoustic feedback of controls. Because a car that doesn't make you feel something is a car that stops short of amazing. Experience amazing at your Lexus dealer.

Vi är fortfarande mentala. Nu efter sommaren var jag på att börja min höstrutin. Jag brukar köra den här The Green Mask som har BHA och lite fermenterad honung. Den är bara en bra mask en gång i veckan.

Sen The Organ Essence älskar jag. Det finns så jävla bra fukt och niacinamid som jobbar mot pigmenteringar. Och sen deras retinolserum. Jag är lite känslig mot retinol, men jag brukar köra de här Hydra Pads.

Det är liksom pads som man bara exfolierar lite lätt på huden. Nu efter sommaren vill man ju göra något så här reboilda sitt glow. Jag vill behålla det. Jag vill inte att allt bara ska liksom falera.

Så då kör jag de här, men lite försiktigt eftersom jag är lite känslig. Ja, jag fick in min mamma på dem i somras. Hon blev besatt av Hydra Padsen. Det är ju en sån härlig, lite eukalyptusgrej så att man blir liksom pigg och fräsch på morgonen.

Vakna huden för att också ta emot det du lägger på efter. Exakt, och än är det ju inte heller iskallt ute. Så man kan ju gå på med lite lättare saker. Alltså den här The Face Jelly, den gröna.

Jag har också sedan den kom använt regelbundet The Shroom Essence. Jag har alltid den hemma. Det är liksom den essensen som jag alltid går tillbaka till för jättemycket fukt, plumpa.

Under sommaren har jag typ kört den bara och solskydd. Och nu liksom kan man lägga in den i rutinen också. Ja, den är fantastisk. Med koden TABBERASET, stora bokstäver, så får du 25% på mental.

Tackar man inte nej till? Det gör man inte. Tack mental. Tack mental. Hello, lågintensiv stämning i podden. Är det så? Är det så? Alltså, är du lågintensiv idag?

Ja. Ja, men det tror jag nog att jag är. Eftersom jag liksom varit on the verge of crying halva dagen. Samma här. Den är på gång. Den stora gråten. The big one. Jag hade en sån igår faktiskt och jag behövde bara få ut mig lite tårar.

Och liksom låg i badet hemma på dagen och bara försökte kliva ur den. Men det gick inte. Alltså kliva ur, alltså inte kliva in i den, utan kliva ur. Nej, kliva ur gråten.

Alltså sluta gråta. Sluta gråta. Ja. Och sen så tänkte jag att jag ska gå och, jag ska köpa en ny växt till mitt kök. Det kanske kan muntra upp mig. Och så kände jag bara att jag, nej, kan inte det heller.

Du fortsatte? Jävla mörkt. Men idag känns det lite mer stabilt, men det är fortfarande lite så här svajigt. Ja, jag känner samma. Det är så otroligt sällan som jag gråter nu.

Jag tror inte jag har gråtit på nästan ett år. Nej. Fast det där är inte sant. Nej, jag har gråtit, jag har haft en. Du var väldigt ledsen efter att du var med om din olycka när du svimmade hemma.

Ja, just det. Och fy. Ja. Gud. Och det kanske du förträngt med all rätt. Men, och det kan man verkligen förstå. Men nu tar jag upp det där så att du blir påmind.

Men du blir så fruktansvärt illa behandlad av ditt försäkringsbolag också. Ja, just det. Åh gud. Undrar om det då, för min mamma svimmade igår två gånger och jag blev helt skakad av det.

Det kanske var något som... Ja, det blir en liten reaktion. Ja, såklart. Och så låg jag uppe och så kunde jag inte sova. Och jag är ganska van att inte sova så mycket.

Men inatt var det som att det var riktigt pingpong alltså i huvudet. Så jag somnade kanske inte förrän typ fyra, fem. Och så går man ju ändå upp halv sju. Så jag har sovit väldigt kort och känner mig lite...

Bara liksom som en grushög i huvudet. Och så känner jag att jag måste... Jag har ju då blivit en löpare, som ni vet. Min lilla kris eller vad det nu är. Men det är väldigt skönt för mig, för att när jag springer så är det tyst i huvudet.

Och jag råkade anmäla mig till ett lopp som är på lördag. Det bara hände. Och idag har jag liksom fått i uppgift att jag ska... För det här är terränglopp. Att jag ska springa fem kilometer i terräng.

Och det känns som att jag kommer dö om jag tar ett steg. Alltså jag är så trött. Jag förstår. Men du var ju så jävla bra i helgen och sprang första mil och på typ en supertid.

Jag blev bara imponerad. Ja. Sektorerna är på gång. Nej, jag pallar inte. Jag orkar inte gråta. Jag orkar faktiskt inte gråta. Jag vill inte gråta. Jag vill inte det.

För att jag... Jag får ont i halsen. Hur får man det? Det är för jobbigt fysiskt. Alltså det är ont i kinder, hals. Jag blir täppt. Jag får ont i huvudet. Jag kan inte förstå att jag har funnits en tid när jag har gråtit typ två, tre dagar i veckan.

Hur orkade jag? Nej, hur orkade man? Nej, nu gråter du. Nej, men det är... Jag tror att det är liksom känslan av att man... Du vet, man ska vara stark så länge. Och sen så kan jag känna att när du kommer och berättar om dina...

Det du går igenom i ditt liv som är liksom stort och fruktansvärt. Så känns det som att det är lättare att... Det är alltid lättare att gråta för någon annan än för sig själv.

Och jag hamnar väldigt lätt i det att jag tycker att jag har svårt att känna självempati, typ. Och nu kan jag känna att mycket av de grejerna som jag är ledsen över är ju att saker kan drabba andra människor. Ja, och det är så svårt att...

Fast jag har ändå blivit bättre på det. Och nu går jag i gruppterapi för att jag ska kunna bli bättre på att också ömma för mig själv. Ja. Men det är svårt. Man får ju göra det.

Ja. Och det är svårt när det också liksom... Ja. Saker blir så utdraget. Och det är så mycket som jag skulle vilja prata om, som jag inte kan prata om och som jag aldrig kommer att kunna prata om.

För det är ju inte bara min historia liksom. Det involverar också andra människor, och... Det gör det svårt, men... Ja. Man kämpar på. Soffan. Jag vill liksom bara...

Det är därför det blir också så att man ska kastas in i andra grejer. Jag vet. I filterbubblar. Du springer. Jag orkar bara inte vara ledsen. Alltså jag har varit så...

Jag har varit så glad i så ganska länge nu. Och känner att det är inte så att jag inte fortfarande är det. Men det är som att jag har hittat tillbaka till... Den frida som jag var typ innan jag fick barn.

Alltså det är som att... Barnen har blivit så pass stora nu, så jag behöver inte hela tiden gå och rädda deras liv. Vilket har gjort att jag känner mig tillbaka.

Så här som jag har varit sista månaderna. Som jag har tänkt typ så här, jag är inne i någon galen mani. Alltså det är så jag alltid har varit. Sen så kom barnen och de gjorde ju livet sprängfyllt av kärlek, men de tog ju också.

Alltså, de suger ju energin och glädjen och liksom... Förståndet ibland. Ja, förståndet. Men alltså till sig själva för att det är det de ska. Och det är det de behöver.

Men jag har bara inte riktigt fattat. Och jag fick ju förlossningsdepression efter Don, och det är väl också någonting som har hängt kvar i mig. Att jag har varit en liten bit som har saknats.

Och så har jag känt att Axlar. Ja, gud ja. Också en rolig grej med tjejer är, jag och min kusin brukar skicka bilder till varandra. Han skickar på hans tjejs framsäte och jag skickar på mitt.

Alltså när man aktivt väljer... Nu, jag var ju på Way Out West i helgen och åkte bil dit med min kompis Adina. Och när jag klev in i bilen så tog jag ju liksom merparten av packningen i framsätet.

Som man gör som tjej. Ja, för att du är så van. Men man ställer ju bara allt där. Jag skulle kunna sitta med en stor resväska, fyra matkassar, alltså jag kan sitta så här.

Det är inga problem. Helt inburad av saker. Det skulle ju aldrig en kille göra. Aldrig. De fattar inte det där. Nej. Nej, nej, nej. Jag tycker att de lägger alldeles för lite energi på att försöka hjälpa kvinnan med det också.

Ja men jag tycker att Anders väldigt ofta är så här, nej men snälla kan jag inte, vi ställer de där där bak och jag är bara så här, men det spelar väl ingen roll om jag liksom har fötterna på några matkassar. Vad gör det? Eller om det står en juckapalm i mitt knä.

Det är lugnt. Ja. Man är så jävla van. Men okej, the girl grip, det där kommer jag verkligen börja använda. Det tyckte jag var väldigt bra. Jag känner igen mig i det.

En annan grej som jag, jag fick en sån kommentar och jag har bestämt mig för att jag komma ta bort sådana kommentarer. Först så svarade jag på den och sen så insåg jag att så här, nej, jag behöver inte alltid ha kommentarer i mitt flöde. Särskilt från någon som inte följer mig och som inte vill mig väl.

Och som inte vet någonting om mig. Rimligt. Jag fick då en kommentar som handlade om att, för jag gjorde en reel, det här var bara så här, egentligen var det min tonåring som bara så här, när vi skulle köpa något bakelse när vi var i Göteborg.

Som är sådana som är dopp i choklad, som har varit så här trendiga att få tag på sen. Alltså frukt, typ en mango som är så här med mousse, men de ser ut som frukter som har mousse inuti. Är de jätteäckliga eller?

Men grejen är den att hon ställde upp sin kamera, för hon bara, det här måste vi filma. Och sen så frågade jag henne, får jag ta den där och lägga ut den? Och hon bara, ja, ja, men gör det.

Och jag tyckte ju kanske att, alltså så här att du tänker de kan ju också göra det medveten kring att så här, du ska göra allt du kan för att de inte ska hamna där. Eller för att fånga upp det så tidigt som möjligt om det skulle hända. Att du kan se signalerna tidigt och så.

Och att du inte värderar mat eller värderar vikt eller värderar kropp. Nej, men man får ju också hoppas att liksom, tjockhetsförraktet, alltså som det ser ut nu, cirkeln är ju tillbaka på att det ska vara smalt. Ja, det är fruktansvärt också med Ariana Grande.

Ja, verkligen. Men att man kanske inte har samma bild av, alltså när man pratar om tjock, att tjock inte behöver vara i negativ bemärkelse. Alltså det har det ju ändå varit under hela ens uppväxt.

Alltså om någon är tjock. Det är inte så att man har beskrivit någon som så här, ja men Fredrik, han är tjock, har blånt hår och glasögon. Då har ju det varit så här, okej, nu kanske man kan säga så här, ja men hon är tjock.

Jaha, okej. Precis, men det var ju, jag tyckte det var så ett tag, att man tog tillbaka begreppet tjock och försökte göra det, lite så odramatiskt. Nu börjar vi gå tillbaka åt fel håll igen.

Ja, det är hemskt. Det är lite hyckleri också av oss, vi sitter här två smala liksom, personer. Alltså jag fattar om det blir, konstigt för folk att höra. Ja, fast jag tänker samtidigt så är det, jag förstår det mer, men jag växte upp med en ätstörd förälder.

Punkt. Du växte upp med en ätstörning. Punkt. Alltså så här, vi vet ju, och jag så mycket och så många år av mitt liv som gick åt till att tänka på det där. Tänka på mat och ha ångest för om jag åt någonting specifikt.

Nu har jag inte det längre. Och jag jobbar länge för det. Och det är det jag tänker också som förälder, det jag kan göra nu för mina barn är att föregå med ett gott exempel.

Ska vi säga, de ser ju mig äta allt. Hela paletten. Alltså går vi på Donken, då går vi på Donken. Då sitter inte jag där och bara käkar minimorötter. Nej, då tar jag ett mål.

Och liksom jag unnar mig det jag vill ha. Och jag håller inte på att sitta och liksom stirrig efteråt för att det är jobbigt att jag har fått i mig 10 eller 12 eller blir eller blä. Eller att jag liksom äter en smoothie med chiafrön eller försöker få i mig fibrer.

Alltså så här, allt får plats. Man har en balans och de ser mig äta allt. De ser mig vara både hälsosam och liksom unna mig utan att det är en grej. Ja, exakt. Exakt.

Nej, det är precis så man vill. Att det bara är. Det bara är. Ja, här är maten. Ja, varsågod. Och sen så är det, ja, man får ju vara liksom, någonstans så måste ju varje människa komma till insikten att om du inte har någon underliggande sjukdom, som till exempel PCOS eller diabetes eller liknande, då är det ju så att väldigt mycket av det du äter kommer att påverka hur du ser ut.

Och så är det bara. Det är bara ett faktum. Ja. Det kommer att påverka hur kroppen fungerar och hur kroppen mår och så vidare. Och det är upp till var och ens individ.

Och sen har alla genetiska förutsättningar. Jag tycker Sara Larsson sa det så himla bra. Hon la ut ett klipp på sin Instagram där hon sa det att jag får jättemycket frågor kring hur jag tränar.

Jag tycker inte att det är en relevant fråga egentligen. För att det mesta är genetics. Och så är det ju. En del kan jättelätt bygga muskler, andra kan inte det.

En del samlar liksom lätt fett, andra gör inte det. Och så är det. Man ska inte jämföra sig med någon annan. Man ska inte utgå ifrån någon annan. Alla är unika. Och du får hitta det som är rätt för dig.

Så länge du mår bra i din kropp, du känner att du kan göra de grejerna som du vill göra och inte är hindrad av, gäller de som inte har andra underliggande sjukdomar. Ja, men såklart. Precis.

Men ja, det är... Och sen också ibland, för jag har också haft nu några... Jag bara, några dagar. Några dagar där jag har svårt att äta. Men jag ser framför mig att det här kanske kommer att fortsätta in under hösten.

Och det kan också skrämma mig, för jag vill inte gå ner mer i vikt. Jag har legat i vikt stabil nu i över ett år. Men jag känner att jag har inte... Alltså, du vet, man har perioder eller att det händer grejer som man inte kan påverka alltid.

Och att det kan sätta sig på aptiten. Vad gör du åt det då? Vad jag äter härnäst, det kanske får vara vad fan som helst. Det kanske blir med mjukglassnip som Eleven.

Gott! Kommer du ihåg hur deras jordgubbsmjukglass var för 15 år sedan? Den kostade typ 9 kronor. Ja, den försvann. Den var så fruktansvärt god, för den hade nästan lite iskristaller i sig.

Alltså bara jordgubben. Ja, den var så god. Och så var det... Vad heter det? Cone? Vad heter det? Struten? Struten var nästan som papp, så den smälte ihop med...

Ja, lite grann. I slutet. Så då kunde man inte bara så här... Utan då fick man dra av en bit. Åh gud, den är just det, den här pappstruten. Jättegott. Verkligen jättegott.

Jag har varit så sugen på det nu. Synd att den är borta. Ja, nu ska jag vidare till gruppterapi. Och jag vet att det kommer att bli fika där. Men jag frågade mig om jag kommer att hinna äta emellan.

Och sen så är det, ja... Sen häver jag på hem och lagar middag. Och sen går jag och lägger mig med barnen. Det är Och tack för att ni hör av er och skriver och sånt.

Det tycker vi om. Gudisar. Vi livepoddar på bokmässan. Just det, då får ni jättegärna komma och lyssna. Det kommer att vara massa andra roliga livepoddare och utställanden också.

Och så tänker jag också så här, om du känner att du är eller har tendenser att bli en ormen mom, då tänker jag att det är bra att gå och prata med någon och checka sig själv lite. Ja, precis. Så man inte blir den som för vidare det här på sina egna barn, utan att man bryter den kedjan.

Och checka era kompisar, prata med varandra. Det är läskigt, men det är ofta också lite skönt. Om du ser att någon inte mår prima, kan man alltid bara, what's up?

Vad händer? Men det var allt vi hade för idag. På fredag är vi tillbaka med tabbetipset. Ja, det blir gladare. Det blir gladare. Det är alltid glatt. Tack för att ni har lyssnat.

Ja, tack, tack. Hej, hej.