#273 Ingen vill droga oss?

Jaha. Nu rullar jag. Hej, hej. Det här är Isabel Mofini. Och vad heter du? Karin Bastin. Ja, vad kul. Och tillsammans är vi då This is 40. This is 40. This is 40.

Mycket nära nu, This is 50 på båda. Vi kan väl försöka lura oss själva och andra tills... Alltså, så länge ingen säger emot att vi fortsätter heta This is 40 så kan vi väl göra det.

Och det har vi ju diskuterat förut, det spelar ingen roll. Det är ju bara ett namn. Ja, exakt. Jaha, hur mår du då? Jag tycker nog att jag mår ganska bra, men Isa, gudförsälj.

Ja, ja. Nej, men man lever livet liksom. Det är upp och ner-gångar. Ja, så är det verkligen. Mot och medgångar tycker jag. Eller upp och nedgångar också, i psyket i alla fall.

Ja, men jo då, det är okej. Jag har ju opererats här nu, för det var ju sist vi pratades så skulle jag in på operation. Den gjordes ju dagen efter, så nu har det ju gått två veckor då helt enkelt.

Och nu är jag ju då i Schweiz, hos min pappa. Tar hand lite om honom, som börjar bli gammal, eller vad man nu ska kalla det för. Så vi har haft det väldigt... Ja, mycket sömn, om man säger så.

Ja, det kan vara skönt. Ja, det är jätteskönt. Hur mycket är mycket sömn då? Hur mycket sover du på en natt? Igår så tog jag en siesta till och jag brukar ju aldrig kunna somna på dagen.

Nej, inte jag heller. Det är väldigt speciellt om jag kan det. Jag vet inte riktigt. Men det kan ju hända att det är på grund av att det här operationssåret läker.

Då blir nog kroppen väldigt trött, liksom. Så då sov jag en timme där, eller kanske till och med mer, en och en halv på eftermiddagen. Och sen så åt vi middag liksom, och sen vid tio, jag var jätte, jätte trött.

Alltså jag går ju inte och lägger, jag är ju en sån som är uppe till ett minst. 22-20 tror jag det var, då gick jag och lade mig och somnade nästan direkt. Och så sov jag till klockan tio imorse.

Ja, det är tolv timmar. Det är tolv timmar bara där. Jag är helt slut idag ändå, så det är ganska bra. Nej, gud. Tolv timmar och helt slut. Och en timme på eftermiddagen igen.

Men pappa vaknar ju tidigare då, och det brukar han ju aldrig göra heller. Normalt sett brukar jag ju alltid vakna tidigare, men nu har han börjat vakna tidigare än vad jag gör. Och då vaknar jag av att jag hör honom där ute, håller på och härja med någonting.

Men det är ju sånt där som man får göra då när man ens föräldrar blir äldre. Då blir det ju att man blir den som omhändertar cirkeln i slutet, så att säga. Cirkeln är verkligen sluten då, precis så är det.

Ja. Det är fint. Det är faktiskt det, för tänk om det hade behövt vara tvärtom. Ja, men så det har det ju varit här också. Han har ju tagit hand om mig jättemycket, men det är ju min naturligt.

Ja, och hur länge ska du vara sådana? Nej, jag åker på fredag. Men då kommer du ändå ha fått in, typ, vad blir det? Tolv gånger sex. Vi kommer få in så sjukt mycket sovtid.

Jag är avundsjuk. Vi vet ju inte ifall jag kommer sova så bra som jag har gjort. Jo, det tror jag. Det är väldigt tyst och mörkt i det här rummet som jag sover i.

Ja, och du skickade den där filmen när du flög in där över bergstopparna. Det ser ju väldigt hälsosamt ut. Ja, Schweiz är ju, ja precis, Alptopparnas land. Så luften är väl den absolut bästa också.

Ja, men det är faktiskt 28 grader här. Ja, det är varmt. Men det är ändå bra luft. Och igår så spöregnade det på natten, och det var ju det som var så härligt också.

Så jag vaknade till. Åh, det är så mysigt med regn på natten. Och det här rummet är ju, för mitt rum i stan så är det så här, mitt rum i stan, men där tycker jag inte riktigt att när det regnar så tycker jag inte riktigt att jag kan höra det.

Alltså jag får inte den där splatten, den där fina. Men här var det verkligen så att man hörde då liksom, så man somnade in till att det regnade så vaknade man upp och så plötsligt hade det börjat regna, det är så här, som att hela himlen öppnade sig. Ja, och sen så spelades Edelweiss.

Ja, och så bara låg man liksom under täcket som bara somnade om. Ja, då, ibland är det för jäkla skönt att sova. Vänta, vänta, vänta, nu ringer Henrikan. Hej. Ja, jag sitter och spelar in podd.

Okej, när du är klar med det, jag behöver seriehjälp på den här fridgeen och du ska sitta på liksom inne på sidorna någonstans inne i fridgeen med klistermärken. Det kan vara att man måste dra ut de där lådorna. Ja, jag tittar på det när jag är klar med det här.

Ja, trevligt. Morgon på dig också. Mysigt. Mysigt, mys, mys. Åh, jag saknar min pappa så mycket. Jag saknar honom så mycket. På vilka tider saknar du honom mest, liksom?

Här skulle han sagt så, här skulle han gjort så. Alltså allt från typ någon jävla kylskåpsdörr som är trasig till att man ser någon lustig figur så vet man ju exakt vad han hade sagt, liksom. Han var ju också så sjukt rolig.

Alltså, det fanns ju ingen som skämtade så mycket hela tiden och ljög hela tiden. En sån jävla rolig figur från att man liksom växte upp tills, ja, tills samma dag som han dog, liksom. Hur illa saker än var ibland så kunde det vara alltid så här ett skämt fanns alltid.

Och inte så dåliga skämt, utan väldigt så här roliga skämt. Inga pappaskämt, utan bättre. Men han var rolig, liksom. Han var ju väldigt, väldigt rolig. Men så när du saknar honom så är det ändå bara mer positiva känslor, liksom, eller?

Ja, det är väldigt mycket värme. Det är liksom inte så här, åh gud vad jag sörjer, faktiskt. Det måste ju vara ganska skönt. Det är klart att jag sörjer, men det är mest liksom värme och tacksamhet.

Och så här, så mycket roliga minnen, liksom. Ja, det är faktiskt väldigt fint. Vad skönt också att det inte blev att man har massa jobbiga tankar. Skulle jag ha gjort så, eller borde jag ha sett, träffat honom mer.

Du vet allt sånt där som man skulle kunna hålla på med för att få ändå må. Nej, men han var liksom så himla... Han var så jävla nöjd och glad med livet. Och stolt över allt han hade gjort och så sjukt stolt över oss.

Och det var liksom inga regrets. En väldigt så här nöjd människa. Som man själv skrattade man kunde vara. Ja, verkligen. Var han så hela livet? Jag vet inte, men man hade aldrig så här känslan av att han liksom letade efter något grönare gräs eller tittade efter gräs som var grönare någon annanstans.

Nej, jag fattar. Ja, han var väldigt nöjd. Ja, typ som en person som har vunnit på lotto. Hela tiden. Jag vet inte för folk som vinner på lotto är speciellt nöjda.

Nej, men du fattar vad jag menar. Som sagt, det hade varit väldigt skönt om man hade haft den känslan. Man har ju det lite såklart, för det har man ju ärvt. Men man är ju fortfarande en person som vill ha mycket av saker och ting.

Vill ha mer. Du vill ha mer. Ge mig mer lycka. Hela tiden. Och man tänker mycket på det här nu. Vi har ju tjatat om det sjukt länge, men det här midlife-köret som man är i nu.

Och nu då när jag fyller 50 här om några månader. Det blir väldigt mycket så här. Dels för att alla man känner, eller många av de man känner är exakt i samma ålder.

Och att i den här åldern så är det det som vi har pratat om så sjukt mycket med barnen som lämnar. Och du som har haft skilsmässa. Det är väldigt mycket som ställs på sin spets.

Jag har några andra nära kompisar som nu bestämde sig för att som tar den stressen och pressen som det är. Det är liksom otroligt imponerande. Ja, och dessutom är det ganska duktig på service och sånt.

Alltså är det trevliga mot en och sånt där. Fantastiskt, ja. Men det vi tyckte verkade bra var ju just den där grejen att man fick en bra dos av socialt. Ja, det är socialt är kanske ganska kul, fast det är nog ganska hårt också, alltså hårt arbete.

Det är klart att det är jättehårt och vissa kunder är jätteotrevliga och så där, men jag tror att det är så här. Man vet ju, alltså det finns ju hur mycket fakta som helst på att folk som har ett socialt liv lever ju längre och mår ju bättre. Och det behöver inte vara de här djupa sociala interaktionerna, utan det kan ju verkligen räcka med så här, hej, hur mår du?

Som lyfter upp en. Och att jobba på en restaurang, att hela tiden få det, det är ju som en sån där minidos medicin hela tiden. Men det var ju så att efter min operation, då var jag ju hemma i typ så här 3-4 dagar helt själv liksom.

Jag hade inte barnen heller. Barnen kom liksom lite i och för sig och hälsade på lite och så. Men ändå, jag var hemma i många dagar utan att riktigt prata i telefon eller prata med någon förutom kanske en kvart.

När du öppnade rösten så var det så här. Ja, nej, alltså. Och så var jag tvungen att gå till Ica. Och då hade jag ju liksom fortfarande inte pratat med någon på, det här var på söndagen och jag hade ju haft operationen på onsdagen.

Det är ganska lång tid att vara typ celibat eller vad man ska säga. Jättelång tid. Så då hade jag ju kommit fram till att jag nog inte ska träffa människor överhuvudtaget i det här läget.

Alltså det är lika bra att jag bara stannar hemma. Ungefär. Men så går jag in på Ica. Ja, men det är inte bra att vara ensam med sina tankar för länge. Det är verkligen inte det.

Nej, nej, men alltså jag vet ju det. Men det är det, kroppen blir ju mer och mer, det var ju det som var så intressant. För till slut blev det så här, jävlar. Kroppen lurar sig själv liksom.

Ja, jag kan lika gärna ha levat så här ungefär. Men då kom jag in på Ica och så bara träffade jag Johanna Norén. Ja, Johanna är ju en så fantastisk och kul och underbar människa.

Ja, exakt. Och då bara märker jag ju så här. Och då börjar jag ju bara babbla. Munnen kunde liksom inte vara tyst. Jag bara pratade och pratade och pratade. Det var som att jag var liksom.

Berättade du för henne att hon var den första personen du pratade med på fyra dagar? Ja, jag tror det. Jag kommer inte ihåg. Jag var liksom lite medicinerad också eftersom jag fick morfin och sånt där.

Men jag tror att jag sa liksom att jag får be om ursäkt att jag pratar så här mycket. Men du vet, jag bara babblade på där mitt på Ica liksom. Det var liksom som att jag hade träffat en människa på, som jag hade varit på Robinson eller någonting.

Nej, men det är ju gud så kul. Ja, så då märkte jag ju så här. Jo, jag har faktiskt behov av social interaktion. För att annars hade jag ju inte reagerats. Så Johanna lärde mig att jag faktiskt behövde människor omkring mig.

Ja, det är jättebra. Men jag ringde väl dig under de där dagarna? Ja, jojo. Men du vet, det är ju väldigt kort tid. Om man pratar med någon i flera dagar. Det var jättedåligt samvete.

Nej, men alltså jag kommer inte ens ihåg vilka som ringde. Men jag menar, det är ju ändå så här, det är ju någonting annat när man lever med någon. Eller när man är helt själv i en lägenhet så blir det ju ändå, även fast man kanske pratar med någon fem minuter där och tio minuter.

Alltså det blir ju ändå på 24 eller på 18 timmar. Hur länge kan man vara vaken? 16 timmar. Nej, jag förstår det. Det blir väldigt tyst. Och du hade inte ens hundarna där för de kan man ju annars prata med också.

Nej, precis. Jag hade ingenting. Men det var ju bra i och för sig för att det hade varit jättejobbigt att hålla på och gå ut med dem och sånt. Jo, det vet jag. Men annars är ju de väldigt bra pratssällskap.

Jag pratar ju mycket med mina hundar. Ja, ja, gud ja. Och de bara lyssnar och lyssnar och lyssnar liksom. Ja, de lyssnar. De är så duktiga på att lyssna. Nej, men det är ju, hundarna har ju räddat en många gånger.

Gud ja, alltså så här och kramar den där hunden så här tvångskramar man bara. Man får hålla i dem tills de bara flaxtrar liksom och blir helt galna. Nej, men så där är det ju.

Men ja, hur som helst. Så nu är i alla fall den där grejen över för nu. Eller förhoppningsvis för alltid då, men vi får se. Jag vet ju mer då om två veckor eller vad det blir.

Tredje september. Vi håller alla tummar och tår för positiva besked. Jag har ju det här, alltså jag har hört den sjukaste historien. Nej, gud. Jag funderar på om jag ska berätta den eller inte, men jag kan ju väl göra det för det kommer ju inte avslöjas vem det är i alla fall.

Men jag har ju lite olika kompisgäng här borta också. Och i helgen så var det en av mina kompisar som ringde mig så här frenetiskt. Och jag var absolut inte på talig humör för jag hade lite stökigt.

Så jag svarade liksom inte. Och sen till slut så på söndagen så var hon så här Nej, men nu får du fan ta och svara. Jag måste liksom diskutera det här. Jag bara, vad har hänt?

Hon bara, XX, vi var ute och firade en födelsedag. Under loppet av fyra timmar gick vi från att ha liksom tagit en drink till att en person satt i en bil, i en polisbil därifrån och arresterad. Arresterad?

Ja, i Amerika. Gud, vad läskigt. Då ringde jag ju på en gång såklart. Då blev visstan Karin Bastin lite nyfiken. Ja, det är som när du brukar texta mig så här Kan du texta mig omedelbart?

Jag tänkte på det när du sa så här, någon ringde mig frenetiskt. Det låter ju lite som när jag vill få tag i dig. Då kan jag ju ringa. Men jag har alltid så sjukt mycket så att jag hinner inte prata.

Nej, jag vet, men det är ändå roligt. Jag känner igen mig själv i den meningen. För när jag vill få tag i dig, då vill jag få tag i dig genast. Och då ger jag inte upp liksom.

Men det här var i alla fall, det här är ju såklart inte roligt. Men det var bara, först så kände jag att det var typ som en film. Men det är ju såklart inte kul det som har hänt.

Det är som Hangover. Ja, jätte, jättejobbigt. Och att det gick så fort liksom, inom loppet av fyra timmar. Men vad hände då? Nej, men då hade det varit en träff, en födelsedagsträff.

Och det var inte ens ett jämnt årtal. Som man bara, det skulle vara bättre. Vi pratar om tjejutgång plus, alltså så här 50 plus-årsåldern. Känner jag den här människan?

Du har säkert träffat henne. Okej. Men det vi kan absolut inte avslöja. Nej, men hur som helst. Och då har det diskuterats då hur det ska firas. Och hon var liksom på ett så här festhumör.

Hon bara, jag orkar inte med någon så här jävla sit-down dinner. Jag tycker vi bara, vi kör igång med champagne och någonting annat. Typ det var så här champagne och snittar eller någonting.

Och det här behövde min andra kompis, var liksom det stora problemet. Att det inte åt sig en ordentlig middag. Jaja, det är väl så det gör. Men det är alltså födelsedagsbarnet som åkte polisbil?

Ja. Okej, fortsätt. Ja, så det började då. Och min andra kompis kom också sent. Så hon missade liksom de där första två timmarna. Då det verkar ha varit väldigt mycket alkohol.

Det här låter ju så otroligt hemskt ju. Men det var ju liksom ett glatt gäng ändå som hon mötte upp. Och liksom allt var kul. Och sen så sa hon Man är redan ont i huvudet.

Ja, jag vet. Man måste redan börja ta det soft. Så är det ju nu för tiden med all sorts utgång eller fest. Så länge för mig, så har det varit länge för mig. Ska jag bort på någonting på fredagen, då börjar jag bli nervös för det redan på onsdagen.

Och sen så bara byggs huvudvärkarna upp lite och så blir man pirrig samtidigt som det är... Lite ont i magen också. Ja, lite läskigt liksom. Man bara, ha, vad ska...

Jag har lite ont i magen. Ja, du vet, det är liksom... Det är också... Det är det liksom åldern, eller vad är det? Jo, men det är någon ålder. Ålder och personlighet.

För vissa människor är ju helt obrydda, såklart. Det hade varit så skönt att vara sån som bara gick till en fest utan att ha liksom tänkt så mycket innan. Fast jag kan också tycka att det är kul.

Och det här kan jag tycka är kul, som jag tjatade mycket om, att jag kan typ tycka att det är lika kul att planera festen som att ha festen. Och min resa kan jag tycka att det är lika kul att tänka på resan, planera så här kläder och allt sånt. Väldigt mycket för planerande.

Jag gillar ju att planera saker. Jag håller på nu och bestämmer också vad jag ska ha för kläder. Oj, oj, oj. Vad är det för klädsel dessutom? Nej, men jag kör bara...

Temat är festligt, alltså bara festligt. Det är liksom ingen dresscode. Men jag själv har ju då storslagna planer. Jag håller på... Jag kan inte riktigt bestämma mig.

Det är ju väldigt trendigt nu med fransar, har du sett det eller? Mycket så här kjolar med fransar, klänningar med fransar. Det är ju svinsnyggt. Du vet, en svart klänning med fransar, det är ju ursnyggt.

Virkat eller? Ja, men det kan det ju också vara, men det kan också vara i så här... Vad är det jag har sett för olika material? Det har typ varit så här silkesklänningar med vanliga, du vet, såna här fransar.

Det finns massa olika varianter. Men samtidigt så känner jag inte riktigt för att ha svart, så jag tittar också väldigt mycket på silver. Du vet, en silvrig lamé-klänning kan jag tycka är väldigt snyggt.

Sen så har ju hela våran courtyard är ju grus, så man måste tänka på hur man ska göra med skorna, för man vill ju liksom inte ha klackar som åker ner där. Nej, det är bra att du säger det. Ja, fast jag kommer också ha full skål med såna där som man kan sätta på sina klackar.

Du vet, man kan sätta på en sån där... Det finns ju såna där som man kan sätta på genomskinliga under sina klackar så att man kan ha klackar. Men det är inte jätteskönt att gå i.

Nej. Då finns det risk att polisen kommer och tar oss. Ja, exakt. Men sen kommer ju själva dansgolvet inne, så då är det ju inga problem. Nej, ja det låter ju skönt.

Ja, gud vad spännande det ska bli. Det ska bli så kul att komma tillbaka till LA också. Isa, det ska bli underbart att du kommer tillbaka. Och det var därför jag också frågade dig om datum.

För jag ville ju boka in några kul pilates-klasser, för vi måste ju träna också, du vet du. Vi kommer ju träna innan liksom. Och så får vi ju inte glömma bort att äta, för det är ju då...

Inte så mycket innan, för jag kommer till dan innan. Ja, jag vet, men du kanske hinner ett träningspass då. Ja, ja. Ja, det ska bli jävligt mysigt att du kommer tillbaka.

Och jag bara hoppas på att den där veckan är bra väder. Ja, alltså det vet jag att det spelar inte så roll. Nej, men det spelar roll när man har fest. Då vill man ju absolut inte ha regn.

Du kommer ihåg min bröllopsfest när det ösregnade. Ja, men det var ju lika kul för det. Jo, men planeringen blev ju helt... Alltså när vi var tvungna att tälta in hela huset.

Ja, ja, det var väldigt stressigt. Ja, det var stressigt. Men det kommer inte att regna förstås. I oktober regnar det väl inte. Ibland gör ju det. Jaja, men det där i alla fall.

Det kommer vi följa i podden under hösten. Ja, festen. Eller hur? 50-årsfesten. Expen. 50-årsfesten. Kul, kul, kul. Och den här veckan så samarbetar vi med Urban Witches.

Vi har ju pratat om det här märket förut. Och vi fullkomligt älskar ju det här märket. Men ska vi inte säga att våra kroppar älskar det här märket? Våra kroppar, ansikten...

Alltså vi har ju använt... Vi har ju pratat tidigare om deras hudkräm och deras skrubb. Men idag ska vi prata om... Jag vill bara springa rakt in i duschen när du sa det.

Nej, men alltså det går inte. De är så underbara så att det inte är klokt. Men idag ska vi prata om deras ansiktsprodukter. Som är en fantastisk serie med tre produkter.

Och de... Urban Witches utvecklar ju hudvård med ett tydligt mål, kan man ju säga. Alltså att vara så effektiva som möjligt. Hudtransformerande produkter som ger synliga resultat.

Så där vi sparar de ju aldrig in på ingredienser. Och de väljer alltid de finaste aktiva ingredienserna som finns. Och det är ekologiskt, vilket känns urskönt för huden, tycker jag.

Exakt. 100% ekologiskt. Utgår alltid från kvalitet, renhet och effekt. Och inte från pris. Alltså exklusivitet är inte att vara dyr. Det är att skapa produkter som verkligen gör skillnad för huden.

Och det gör verkligen de här. Och Urban Witches är ju verkligen... De tror ju på transparens och du ska veta vad du applicerar på din hud. Så att det inte är... För det finns ju så jäkla mycket skit i saker och ting idag.

Exakt. Och nu ska vi då prata om de tre produkterna som är för ansiktet. Och det är en komplett anti-age ritual. Ja, precis. Så att grunden är Nature's DNA Face Serum.

Och den lägger man på först. Och den arbetar på en djupare nivå i huden med sina noggrant utvalda aktiva ingredienser. För att stödja hudens förnyelse, återuppbyggnad och ge en synligare, slätare, friskare och mer revitaliserad hud.

Och därefter applicerar man BTX-effect Face Cream som arbetar på hudens yttre lager. Örtbaserade aktiva ingredienser hjälper till att slappna av utseendet av mimiska spänningar och fina linjer. För en utjämnade botox-liknande effekt och ett synligt slätare uttryck.

Och det stämmer. Det är faktiskt helt fantastiskt. Och serumet arbetar liksom djupare och krämer på ytan. Tillsammans arbetar det på att förnya, återuppbygga och revitalisera huden och skapa en synlig, mer ungdomlig hud.

Och sist då så är det då Forever Young Eye Serum som är speciellt utvecklat för den tunnaste huden på kroppen. Vilket är då huden runt ögonen. Den riktade formulan är framtagen för att arbeta med mörka partier och svullnad för ett synligt ljusare, slätare, piggare och mer ungdomligt utseende.

Det är vad Urban Witches är för någonting. Välj effektivitet framför kompromisser, kvalitet framför kostnad, transparens framför tomma löften och exceptionella ingredienser framför genvägar. Urban Witches är effektiva formuleringar, exklusiva ingredienser och kompromisslös kvalitet möts.

Vi tycker verkligen att ni ska testa det här. Alltså det är så himla härligt och bra. Ren hudvård som funkar, så kan man kalla det för. Så gå in på Urban-Witches.

com och botanisera och shoppa loss för att det är ni värda till nu till hösten också. Koden är för 10% Isa och Karin. Isa och, alltså O-C-H, Karin. Isa och Karin för 10% på Urban Witches.

Gör Face ett bra tjänst. Ni kommer vara sjukt nöjda. Fantastiska produkter. Ja, ni kommer inte bli besvikna. Det är ett sånt underbart märke och de luktar så gott också.

Det är helt otroligt. Tack Urban Witches. Stort tack Urban Witches. Har du sett något kul på tv då? Jag såg ju idag att idag kom det ju ut vilka nya Robinson-deltagarna är.

Det har jag helt missat. Jag älskar ju Robinson. Jag hade ju gärna varit med i Robinson, men jag hade ju åkt ut direkt alltså. Nej, Hon var ju alla tyckte, alltså hon var ju verkligen så här otroligt liksom mån om sina barn och alltså så här jätteengagerad och gjorde saker hela tiden.

Det är helt fruktansvärt hur det har kunnat ske, alltså det är helt sjukt. Det går inte att förstå. Hon försökte ju då ta sitt egna liv som hon hade skurit sönder hela sig själv och sen hoppat från sex meter med huvudet fram.

Och det gör ju ingen person som inte försöker verkligen ta livet av sig, annars skulle man ju bara hoppats med rumpan neråt liksom. Men hon överlevde ju, men hon är ju då total, hon är ju paralyserad och som sitter i rullstol och men hon överlevde. Det är sån otrolig tragisk historia.

Men de flesta verkar ändå tycka eller vara på liksom hennes sida någonstans. Så där tror jag ganska mycket att det beror på den här mannen då som det finns liksom väldigt mycket information om och har inte varit en speciellt schysst kille helt enkelt. Det är till och med så att 30, alltså många i den här klanen som är väldigt intresserade av den här rättegången tror ju till och med att det är han som har gjort det.

Alltså de vill liksom inte, de vill verkligen inte tro att det är hon som har gjort det. Men hon har ju erkänt, hon har sagt det är jag som har gjort det. Men eftersom hon var så pass sjuk när hon gjorde det så är det ju svårt att veta om hon verkligen vet vad som har hänt också liksom.

Hon säger ju att det är en röst som har sagt till henne att du måste göra det här annars kommer något mycket värre hända och sånt där. Ja det verkar vara helt, det är i alla fall en helt förfärlig historia. Det här hände då 2023 i januari och nu är då rättegången.

Och då är det ju frågan om hon då kommer få psykvård då, alltså att hon hamnar i, istället för livstidsfängelse får hon då psykiatrisk, hamnar på en psykiatrisk klinik då. Och det kan ju oftast vara att där får man ju vara hela sitt liv ibland. Så det är det där vet man ju inte hur länge man är kvar där liksom.

Men det är en ganska, jag tror det är så spännande när kvinnor allierar sig mot varandra för vi är ju ganska bra på att inte göra det. Vi är ju ganska bra på att vara lite taskiga mot varandra. Det är ju därför vi inte rule the world ännu för att vi inte står upp för varandra vi kvinnor oftast.

Och här kan man se då hur det är en situation där det inte har blivit så utan det är att de många kvinnor känner igen sig i hennes historia utan att ha mördat sina barn av att liksom försökt söka hjälp när man har postpartum för att inte få hjälp, inte få liksom har försökt verkligen med allt, inte ens få hjälp av sin egen man, liksom han åker på skidresa istället och sådär. Och det tror jag påverkar många kvinnor att de känner igen sig i de här små detaljerna i att hela tiden vara ganska ensam i sitt föräldraskap kanske, om man ska säga. Helt fruktansvärt.

Det är klart att det är förfärligt det här med postpartum. Har du varit nära postpartum någon gång? Har du känt av det någon gång? Jag hade ju aldrig haft postpartum.

Jag hade ju baby blues, men det verkar ju vara ganska vanligt. Nej, det är inte i närheten. Nej, för lite så verkar hon ju ha haft med de två första barnen. Alltså hon hade liksom lite känsla av det.

Men med den här sista så var det från det att han föddes så har hon bara försökt söka hjälp och så har hon ju fått fel medicinering som hon har blandat. Hon har fått olika psykiatriker och då har hon känt att jag är helt, jag känner inte igen mig själv. Jag är så konstig, bara ringt och hon har verkligen kämpat för att komma underfund med vad som kan vara fel med henne.

Och till och med suicide hotline flera gånger där ingen har hjälpt henne. Så det är verkligen, det är verkligen, och det i sig är ju också intressant för att det som är läskigt är att om hon då blir så här att hon får, alltså att säga att hon skulle bli friad till och med. För de har ju också gjort, både hon och Patrick, alltså hennes man, ex-man, ex-man för han har gift om sig faktiskt.

Har ju även stämt läkemedelsföretaget. Och då börjar vi prata om pengar, då är det ju någonting annat. Och de är ju livrädda såklart för att hon ska bli friad för att det då ska komma med ansvaret ligga på dem.

Så att det finns ju massa i den här, det finns ju lager i den här historien. Så jävla sorgligt liksom. Men nu är det ju sista veckan, det är ju closing argument och sådant den här veckan.

Så jag tror inte att vi har någon dom på måndag när den här podden kommer ut, men det kommer ju närma sig det i alla fall. Ja, det är brutal historia alltså. Ja, okej, men du, har vi, verkligen.

Från det ena till det andra, har vi något beauty? Beauty, beauty, beauty. Det här, nu tar jag säkert ett av dina tips, för det var på dig jag såg det först. När du och jag sågs på.

Ja, men just därför, då har vi ju samma tips. När vi sågs på en bar i Stockholm och jag blev så överväldigad av dina ögonfransar. Hon kunde inte sluta titta på mig, hon bara, vad har du gjort?

Vad har du gjort för någonting? Nej, men du bara, men jag har ju köpt den här meritmascaran, på riktigt alltså. Beställde jag ju den direkt efter. Har använt den varje dag sedan dess.

Och det här, jag, ni vet att jag, ni som har lyssnat på podden, jag har använt en och samma mascara i säkert 20 års tid. Aldrig liksom. Ja, det är Clinique. Det är Clinique, va?

Nej, men nu är jag, jag är nu en meritmascaratjej. Ja, vi får ta in i rullen vilken det är, för det finns flera stycken där. Vad tycker du, tycker du inte att du gillade Rogo så här jättemycket?

Jo, jo, jag gillar den jättemycket. Den gör så, den lyckas liksom få fransarna att sprida ut sig och även kännas. Ja, den delar jättebra och de gör att de känns längre.

Ja, exakt, och lockar sig liksom. Ja, det är ett jättebra beautytips för alla er som behöver en ny mascara. Älskar den. Merit och Merit, det märket finns ju på Sephora eller på Kix köpte jag det var jag kommer ihåg nu, men jag tror det var på Kix va?

Men det finns väl också på Sephora. Merit har ju bra grejer överlag. Verkligen. Jättebra, men du vad kul det var att prata med dig. Ja, urmysigt. Vi hörs igen då, nästa vecka och fram tills dess så hittar ni oss på Instagram.

Som This is 40 podd och annars så Isabel Moffin i Elka och Hejdå! Hejdå!