1168: Hannes & Jonathan - en omaka men träffsäker vänskap

Ja men bra tycker jag själva. Ja, men livet är faktiskt jävligt bra måste jag säga. Spännande, det händer mycket grejer i livet. Golfen som då kanske har varit huvudsysslan för min del den här sommaren, den är ju allt annat än bra.

Men du var nära en hole in one ändå? Ja, men den var sinnessjuk faktiskt. Jag slog den precis som jag ville också så såg jag att den bara droppade ner där, precis före pinnen.

Sen försvann bollen. Den var liksom skymd av flaggan, men den låg ju liksom 25 centimeter bakom flaggan. Jag kommer ihåg exakt den där typen av grejer. Jag har ju berättat om den där när jag var på ganska lång par trea på tävling också då.

Lång och lång, 170 meter. Ja men det är en... För en vanlig dödlig är det jävligt långt. Det är så pass långt att jag ändå gjorde, att jag ganska ofta väljer, vet du vad, istället för att liksom slå på ett hårt hjärn här, så slår jag en jävligt lös hybrid.

Och då, det var ju där jag berättade för dig. Men då stod jag och gick rakt mot flaggan. Och så kom vi fram till liksom slutet av augusti. Jag bara, hur går det?

Fan, är det nya rekord eller? Nej, alltså jag är tillbaka där jag började. Lite sämre än så. Det kan liksom skit. Jag får fan inte till laddstaget. Jag tappar stången varje gång jag försöker hålla i den.

Jag glömte att man drar på en remmar när jag försöker med det istället. Och liksom, får inte in knäna i maskinen. Idag hamnade jag bara fram. Det är demoner i laddstaget.

Ja, just det. Och du vet, jag letade efter, jag beställde specialhandtag liksom. Kaste mig efter mina fingrar. Men fan liksom, jag ska inte greppa av den då. Det där låter, det har vi skämt det här.

Men det är ju exakt vad golfen så fick också. Att det är liksom märkligt. Jag är ju själv ganska liksom, jag uppar ju mitt idrottande. Du vet ju att jag har ju planer, jag är inte riktigt, jag har hunnit köra boxning två gånger, men jag är inte än på, nu på, när det blir fredag här då, så kommer jag köra igen.

Men då är det ett litet, ytterligare ett edgen. Ja, precis. Så att det blir två gånger per vecka. 50% mer då? Nej, men jag har ju kört två gånger per vecka tidigare.

Ja. Så att, men nu kommer jag vara på två gånger. Men Edsen nu, du vet, det är ju fredagsfighten i sumpan då. Med Jickan. Och nu är jag även bokat in så att jag kommer köra pingis med en annan av tränarna då.

Så jag åker från fredagsfighten till rackethallen då. Två pass om dagen? Ja, och då är frågan, alltså hur jag kommer hålla för det här. För problemet är ju lite att, om du kör pingis, pingis är ju en ganska skonsam sport.

Men efter boxningen är man ganska trött ju. Och pingisen, om du spelar mot någon som är rätt bra. Det blir ganska intensivt alltså. Framförallt nästan om du inte kör match, alltså utan att du bara står och slår.

Match blir mindre intensivt nästan, för det blir man... Man missar lite fort då. Exakt. Det blir lurad av någon serv. Du blir så här, men om du står och slår med målet egentligen att den andra, alltså då försöker du ju träffa den andra rack lite så att säga.

Det ökar ju den fysiska intensiteten i verksamheten. Så att det kommer vara ganska... Sen har jag ju också, det finns ju då någon slags tennisklubb här där jag bor.

Och de sa, ska du inte med ändå, så du kan liksom vara med och spela något. Och då kan jag inte riktigt hålla mig, utan då sa jag ändå. Varför inte? För jag menar, för du vet, jag har ju spelat några gånger i somras ju.

Även fast jag gick väldigt mycket sönder så kände jag ju ändå att jag var väldigt, väldigt bra. Vilken skräll! Det är nästan att förvåna att Jesus skrällar det. Men det är ju så här, jag var väldigt, väldigt bra.

Ja, så att jag går ju allt mer mot idrotten. Ja, det är bra. Kul, du behöver det. Plus då den här bänkpressen som ju står där och puttrar. Hotar. Har den fått bekänna färg än?

Nej, men min granne som vars vind jag då annekterar, han var förkyld. Så vi kunde inte. En i dig now. Det är bra. Toppen. Du, vi har ju två gäster idag. Hannes och Jonathan.

Vilken duo faktiskt. Ja. För ena är smartare och vackrare än den andra. Och vi är på något sätt bidragit lite till deras kärlek har konsumerats. Ja, faktiskt. Ska vi ringa upp grabbarna?

Vi ringer in dem. Hallå killar, vad kul att se er allihopa. Vilket gäng. Alltså det här är mycket, mycket speciellt tillfälle. För det är första gången i podcasten jag tror, alltså i podcastens historia sedan 2010 var det va?

Vi drog igång första podden. Där vi har fyra stycken som ska surra samtidigt. Inte första va, men första på länge tror jag. Jag tror att vi har haft, Jonathan du känns som en kalenderbytare.

Visst fan har vi haft några fyra, fyra parts snack i podden. Jag borde ju veta datum, personer och så vidare. Det gör jag inte. Men min magkänsla säger att det var, men det kan ju ha varit att det bara var någon av er som var då.

Alltså grejen är att, nej men jag tror, åtminstone när vi gjorde Body Radio har vi haft det. Jag tror att vi konstaterade snabbt. Alltså, dels är det ju lite svårare.

Det kräver ju riktiga drömgäster. Alltså så är det ju. Men sen, sen så tror jag att liksom tekniken var inte riktigt mogen. Alltså det var för stort hål redan att få ihop liksom internetuppkoppling för tre på något sätt.

Och fyra, då blev det ju katastrof. Så att nu kör vi igen. Vi hoppas därför att tekniken är med oss idag. Men det känns som att vi har fått en bra start i varje fall.

Ja, det är bra. Alltså det är ju lite speciellt. Anledningen till att vi har båda era och folk har väl anat då mellan raderna. Det har blivit nästan en berömd nu bromance som har pågått ett tag.

Det var väl Hannes som outade det här lite staker-visst nästan då. Men sen så har det vuxit. Men framförallt då så ser jag det liksom. Du, Hannes, är ju inne i en extremt intensiv period naturligtvis.

Och det här tror jag att folk även som inte liksom har så tydliga, kanske ett jobb med politik, kan också känna igen sig i att det finns perioder i livet som man vet att nu kommer det vara mycket på jobbet. Eller nu kommer det vara mycket i skolan eller sådär. Och då tycker jag det är intressant att med också Jonathan i det här hur man ska approchera det ihop med träningen.

För som jag ser det så finns det liksom x antal vägar att gå. Alltså det första är, ska man liksom backa tillbaka? Alltså ska man säga att, ja men okej, nu är det mycket i skolan.

Träningen får liksom ske på underhållsbasis. Och sen tar vi nya tag när det lugnar ner sig. Det andra är att man bara håller i. Det tredje är väl alternativet om man kanske växlar upp.

Att man säger fan, nu är jag så stressad att nu måste jag verkligen ha mycket träning för att må bra då. Och sen, sen finns det också olika alternativ i det här. Om man backar av, gör man det liksom via färre pass?

Är det färre, är det lägre volym? Är det lägre vikt? Vad gör man liksom? Så jag börjar med att säga hur har du, Hannes, hur har du sett på det här nu när ditt och jobb går in i vad jag antar är den mest intensiva fasen, eller?

Ja, men det är det ju. Och sen så tror jag det är viktigt, jag är trots allt någon form av semi-politiker, att man måste ju alltid bemöta påståenden som man liksom, nu sa du att det var någon form av stalkerbeteende. Jag vill ju bara bekräfta, jag vill ju väldigt tydligt bekräfta att så var det.

Och för de liksom nytillkomna så var det ju då liksom, ja men på klossfestivalen på Waterfront där jag såg Jonathan och frågade min fru typ sju gånger, men kan jag inte gå fram? Jag följer honom på Instagram, han är jättebra på marklyft. Och det fick jag Men då behöver man ju inte ens veta så mycket om sakfrågan.

Alltså förstår du, det blir inte så intressant om jag säger så här Vad som än sägs så kommer jag rösta på Vänsterpartiet till exempel. Då finns det ju inget, varför ska jag kolla på någon debatt? Eller alltså det är ovidkommande.

Jag är redan klar. Så det finns nästan ett motsatsförhållande ibland med att vara liksom superideolog eller vara intresserad av liksom sakfrågor och liksom hur det går till och vad som händer och så vidare. Har du upplevt det Hans, eller är det Någonting?

Nej, men jag fattar vad du menar och det är väl också kanske på något sätt och vissa kanske blir väldigt då politiskt intresserade och nördiga kring Åh precis, sådär vill jag göra med skattesystemet eller klimatfrågan eller vad det nu är. Men det finns ju också ett intresse där jag tolkar att Jonathan är inne på, som också är att man har ett intresse för politiken som typ hantverk, konst, gift eller hur man nu vill vill se det. Att det som...

Ja, precis. Nej, men liksom spelet. Jag vet inte om någon av de här fyra poddarna Jonathan lyssnar på är det politiska spelet, men det finns ju någonting i det som såklart sätter en del, för att det är ganska spännande och roligt och såklart avskräcker en del för att man tycker att det bara liksom är lite pajasaktigt.

Men det är... Ja, jag fattar vad du menar. Fanns det inte också en grej där som väl har klingat av lite nu, men när till exempel West Wing var som starka, alltså då kände man ju att det var väldigt många som ändå kände att fan vad mysigt att ha liksom gåande möten, ganska idealistiska...

Walk with me. Ja, exakt! Och så liksom så ordnade man någonting där och sådär, men det är där är man inte riktigt. Nej, sen kom House of Cards och bara... Ja, House of Cards är för min som man lägger sig och bara vad mördar Kevin Spacey.

Exakt. Nej, men vad heter det? Du var ju på lite det här med hur man liksom ska balansera tolkarvärldet som, och han har ju inte gästat er podd ännu, men Edvard Blom kanske gästar er någon gång, vem vet?

Ja, absolut. Och jag har läst en av hans kokböcker och vart ska vi nu ta oss? Jag har det här. Jo, han beskrev det som att liksom det fäster... Alltså när det handlar om att laga bra mat, och Alex, du som ändå är utställd till poddens kock här då, får väl liksom säga så här.

Det finns tre komponenter, typ tid, pengar och kunskap. Väldigt sällan har människor alla tre. En del har alla tre, då är det lugnt. Men andra kanske har tid och pengar men inte kunskap.

Och då kan man på något sätt lösa det med liksom väldigt, väldigt, väldigt dyra råvaror. Och så får man väl på något sätt låta att tiden gör sitt. Och andra har tid och kunskap men inga pengar, och då kan man göra någonting bra av det.

Och andra har pengar och kunskap men inte tid, och då är det väl liksom champagneost från rakt av. Lite så har jag approcherat liksom träningen i det här nu. Att man kan ju ha då...

Balansera om tid, pengar och kunskap är en sak kopplat till matlagning, så kanske sin träning då, typ sömn, kost, tid i träningen så att säga. Det finns ju andra saker man kan balansera, eller på något sätt sömn, kost, fokus i träningen eller något sånt där. Och för mig är ju sömn synnerligen utmanande just nu och det är som livet är inte helt lätt att göra åt.

Däremot kosten är ju jättelätt att göra någonting åt. Jag har aldrig ätit så bra i hela mitt liv tror jag som jag gör nu faktiskt. Vi alla fick ju se, förlåt alltså att jag pratar in, vi alla fick ju se på bästa sändningstid hur du tackade nej till en fika här.

För det var ju bara på kostgrunder. Exakt, exakt, exakt. För den som inte förstod det i den här skämten som var ett väldigt skarpt skämt var att en vänsterpartist i en debatt i Aktuellt undrade om jag ville fika och kunde bjuda på bulle och jag tackade nej.

Och det här får jag passa mig så att Aftonbladet lyssnar och gör någon dragande koppling. Det fanns politiska skäl till det och games-kopplingarna, det var väl liksom en positiv bieffekt då. Men så just nu så käkar jag superbra.

Men jag ska säga det som där är ju den här mirakelmannen då som har kommit in i mitt liv bidrar är ju att när jag väl tränar så är det ju väldigt fokuserat och också inte så många sätt kanske i veckan som man hade önskat. Men de som görs är väldigt kvalitativa. Fråga var, är det du som styr ditt eget kostintag nu eller är det partiet som löser det?

Nej, det är, jag ska säga, det finns många olika matlådeföretag men jag har valt att köpa hem en matlåda som är väldigt högt proteininnehåll. Och sen så dricker jag ingen alkohol heller just nu. Nej, det är inte Reinfeldt!

Reinfeldt! Alltså Reinfeldt famously kör väl någon sån svarta lådan diet inför något. Det sades att han var extra tight liksom på det. Men problemet med det, jag har också provat det där.

Jag tycker problemet är att det är för lite. Det är helt okej proteininnehåll, det är helt okej kalorier, det är 5-600 kalorier. Men man blir ju en tredjedel smält.

Känner du samma med det här hemliga bolaget du provar? Vad heter det? Det är alltså, jag hör vad du säger. Det är ju, Nej, men det är ganska mycket typ linser och tjafs i som jag då mättar ganska bra.

Så jag blir ändå helt okej mätt. Men framförallt är det ju att jag hemma sen ju kan styra lite mer. Alltså luncherna är ju i en stressad period så blir ju lunchen annars väldigt lätt.

Väldigt slaskig. Men när du nämnde lite i förbefarten att sömnen är väl inte 100% optimal och att det är lite svår att göra någonting åt. Var liksom ligger du på?

Hur ser det ut för tillfället? Nej, men jag snittar väl tre timmar per natt kanske. Oj! Nej, jag skojar ju verkligen lite. Ja, ja. Och det är väl självklart att jag inte sover tre timmar per natt eftersom det hade varit sjukt i hela huvudet.

Nej, men jag kanske snittar sex timmar per natt. Och det är också lite. Men det är ändå... Det är vad Alex kallar en drömnatt ju. Ja, exakt. Det här betyder att jag sover ju 14 timmar per natt på helgen och sen ingenting i veckan bara för att jag ska vara så produktiv som möjligt.

Som det bör. Har du någon smartklocka eller något? De här som har ett äpple som logo. De har ju smartklockor där man kan mäta. Är Hannes någon slags public service-människa?

Nej, nej, nej. Nej, faktiskt inte. Jag har en Apple Watch och jag tycker smartklocka är... Den har ju också liksom en ångestklocka för den påminner ju bara om hur dåligt man lever jämfört med förr på något sätt.

Nu har du minskat antalet steg och nu, oj, oj, oj. Passa på att ställdjupa och sådär. Men den är ju... Exakt, exakt. Och det är väldigt transparent. Alltså jag...

Att det går bra för Centerpartiet i valet upptar ungefär exakt allt i min tankekraft, så även natttid. Så det är ju... Det påverkar sömnen ganska mycket, det skulle jag säga.

Så det är väl kanske det också som tempfallet till. Får jag ställa... En annan fråga bara så här kopplat till det. Vi kanske kommer lite grann från ämnet, men hur viktigt är att ha support hemifrån i det här?

Jag menar, det här är ju ett 24-7-arbete och det finns en deadline när vad efter valet. Jag vet inte om du ska bli minister efter valet. Jag har ingen aning om hur ni har planerat.

Vi har satt en plan för det. Tyvärr, det finns inte tid för det. Alltså marklyftet måste gå före. Nej, men hur viktigt är att du känner att vad som än händer på jobbet så har du backup hemifrån och du behöver inte ägna någon energi eller tankekraft åt att rodda även hemmet?

Ja, och senast jag gästade er, vilket ju var det roligaste jag gjort, höll jag på att Jag har tur att inte behöva göra det. Men det är om någon drar upp en valt eller om man av någon anledning måste ha om man kör mixat träd och behöver ha vanlig skrutskjö. Men nej, jag är väldigt noga med att aldrig träna med bättre förutsättningar än vad jag sen ska tävla i.

Aha, train low, compete high så att säga. Ja, men jag har alltid tänkt att för mitt eget vidkommande så har jag alltid sett det lite som en skydds- grej. Att liksom, fan orkar jag inte hålla i den här vikten.

Då är det lite en signal på att jag kanske inte borde hålla på med den. Alltså förstår du, även om du kan hitta något specialtips. Ja, men om du liksom har med rämmarna och så har du de här skorna som studsar samtidigt så här, då kan du...

Ja, jag vet inte om det här är en god idé. Alltså även om inte jag hade önskat tävla i det. Utan jag har sett det som att det är en signal på att det är för tungt helt enkelt.

Det är Jonatan, nu frågar jag bara, minns du när du drog 300 kilo i mark första gången? Ja, det gör jag. Jag kommer inte ihåg exakt vilket år det var, 2018 kanske det var.

Nej, det var det ju inte. 2017 gjorde du det på tävling. Kanske var 2016 då. Ja, men det är typ tio år sedan. Under de här tio åren som har gått sedan dess, hur lätt har du tränat under, jag tänker marklyft?

Har du alltid legat konstant mer eller mindre på 80% av 300 när du tränar och sånt där? Eller har du haft perioder där du har backat av och jag tar tre månader ledigt från marken här nu och bara liksom myser på? Jag är hastgammad en del perioder när jag har varit borta ganska länge.

Det var ju en period när jag var skadad i två år och då blev det ju inte mycket mark alls. Av naturliga skäl. Och sen så var det ju att komma tillbaks därifrån, då var det ju inte uppe på 800.

Men när jag kan träna, då är jag ju ofta uppe på 90%, 85-90% någon dag i veckan. Men under de här tio åren, lite mer sedan jag har kört cykel, så har jag aldrig tränat så lätt som jag gör nu. Och det är ju för att jag lär känna kroppen och jag har blivit äldre och jag märks att det funkar.

Det ger resultat ändå. Jag lämnar ganska mycket fler reps i tanken i många sätt nu för tiden. Och det verkar funka. Men den här frågan, för att knyta ihop det, den är ju kopplad till det vi snackade om tidigare här med dragremmar.

För är det så att man är där och tränar och nosar och ligger där, då har du ju liksom en grepptolerans och du har en viktvana. Du är förberedd. Systemet kan hantera belastningen.

Så du behöver inte liksom vira på dig de där remmarna. Jag fattar. Ser du remmar, Alex? Jag kör så lätt nu för tiden. Jag kör inte. Jag går nästan aldrig över 200 längre på mark.

Nej. Men som sagt, jag är inte emot om man kör byggning eller vad som helst. Då finns det jättebra poänger att få ha remmar och så vidare. Jag har kört en del remmar när jag har kört och jag tror ju att du, Jonathan, kommer att tycka att det är fruktansvärt att göra detta.

Men jag har ju kört en del rumänska marklyft innan jag lärde känna Jonathan. Och då körde jag med remmar för att jag tyckte det var svårt att få till riktigt bra kontakt. Alltså greppet tog slut före mina små hamstrings.

Men den övningen ska man ju inte göra, har jag fått höra. Nej, men min teori, och det här är ju verkligen min magkänsla kring såna här saker, är att jag är inte emot såna här övningar per se. Jag är bara emot dem för att det är alternativkostnad.

Så de här sätten hade man kunnat köra vanliga marklyft. Jag bänkar i standard i veckan. Jag kör med stopp och med touch and go, by the way. Inga bänkvarianter för att jag bedömer nu att det ger mig mer att köra vanligt och ännu mer.

Men sen når man ju den gränsen någon gång också när det kan vara bra eller nyttigt att göra en variant. Nej, men det finns inget i det här. Jag ska behöva säga att du drog ju bland annat 300 kilo på en av våra favorittävlingar vi har arrangerat någonsin, den här Deadlift to the Maxi.

Det vill säga marktävlingen på Ica Maxi Solna, som fortfarande är på ett sätt det sjukaste vi har gjort eftersom vi nästan stängde ner en hel Ica Maxi-butik. För den som inte vet det så är en Ica Maxi-butik en oerhört... Det är ganska mycket omsättning.

Men alltså jag, för den uppmärksamma vet jag att jag jobbade på Ica innan jag kom till Centerpartiet och har ju träffat ändå Ica-handlarna i Ica Maxi Solna. Och har man gjort det vet man att det finns ett intresse för träning. Så det kanske var...

Ja, men jag var ju också där. När han kom så ska jag säga att jag var ju lite orolig att han skulle säga Vänta du, vad fan är det här? För att det var liksom så svårt att ta sig in i butiken.

Dels hade vi ju ett slak och sådär, det är väl en sak. Men sen kom det ju så mycket publik. Så att det var liksom, du vet, folk skulle in och köpa två liter mjölk och så blev man tvungen att ta sig igenom entréköen till Madjo och konserten.

Så att det var ju spännande. Jo, men det jag skulle fråga Jonathan, den enda såna här grejen som... Det finns inte någon variant på att du tycker ibland bara att bara för att det är roligare vill du göra en annan variant?

Alltså förstår du, rent mentalt, inte för någon annan effekt, att du vill byta bänken mot vad fan vet jag, någonting annans skämt. Det är ju många som känner, så jag fattar att man verkligen vill ha den typen av variation. Jag har turen att inte ha begåvats med den hungern att vilja ha variation i min träning.

Utan jag går och kör samma grej dag ut, år ut, år in. Men det där är nörden i dig. Jag tycker att det där understryker att du är en nörd, bokstavligen. Och jag älskar det.

Det är en fin egenskap. Men sen är det ju att köra en knäböj i sig, det är inte roligt. Utan det är ju sammanhanget man skapar kring den. Nu ska jag köra den här knäböjen, det ska gå så pass snabbt.

Eller det ska kännas så här lätt, eller man måste skapa en liten ministory kring sina pass och sina sätt. Jag har ju fått förmånen att få träna med dig också och du kände som så otroligt av och på. Alltså det var väldigt oerhört fokuserat även på ett vanligt träningspass på Satsofa.

Det finns andra gym, men det var där vi var. Och sen när det väl gick in så blev det så otroligt slå på, vilket var jävligt inspirerande. Men det finns ju olika, och det här kanske är för mig som är mer hobbylyftare, att det finns ju känslan före ett lyft när man verkligen peppar igång sig själv och den njutningen under lyftet och den adrenalinpåslaget och kraften det är.

Och sen efter, som ju både innehåller på något sätt endorfinkänslan, lyckokänslan och den lättnad, men också någon form av bekräftelse, antingen hos sig själv eller av andra. Och var befinner du dig? Vilken del av de här tre stegen tycker du är mest tillfredsställande?

Det är ju såklart efter om man har gjort något bra. Det är ju absolut bäst efter om man har satt ett ganska högt mål och som är i bra form och som har gjort vad som inte är så vanligt nu för tiden, ett PB eller ett SM-liknande. Det är ju absolut den bästa känslan.

Men sen när vi tränade, det var ju en tisdag morgon i mina formiga brödpasten, skulle man säga. Det var verkligen bara så här, ta sig igenom. Men då blir det ju så här, okej, toppsättet, det här sättet ska kännas så här med hundratusen assistiska.

Det ska vara bra för att vara en tisdag morgon och lite bättre än förra veckan. För man kan ju inte alltid nått på så länge som jag, då kan man ju inte mäta sig mot sin absoluta jag hela tiden. Så man måste skapa lite av ursäkterna också.

Det här var bra för att X, Y, Z. Mycket viktigt i en framgångsfaktor Ju mer jag har gjort något, desto mer ångestframkallande är det. Och det är därför ibland det är befriande att det kan vara att byta sport, att säga om man börjar spela något helt nytt.

Alltså spelar jag en pingismatch kommer jag känna mycket mer press än om jag kör en match i något jag spelar mycket mindre. För det finns liksom inga riktiga prestationskrav på samma sätt. Jag tror att det är det också.

Det låter som det är ni beskriver mest i form av prestationsångest i så fall. Min ångest har ju tagit sig uttryck av typ fysisk ångest för att en match när blir värre. För för mig är det ju typ maxmarklyft och max när det är som upploppet på ett maraton fast i tre sekunder.

Till den smärta. Det är inte ren smärta, men det är för jäkla jobbigt. Det är det jag har ångest över. Men det kanske är att man är nära sin maxkapacitetsgrej, så man når den formen av fysisk ångest.

Men sen kommer det ju någonting med kilona. Jag menar, det är ju ganska intressant för att jag menar, det är ju så. Nu till exempel har jag inte kört bänk på så länge så att om jag skulle lägga mig och bänka så skulle det ju krävas en betydligt lägre vikt för att det skulle verkligen börja ta stopp.

Men det skulle ju inte göra lika ont. Alltså, om jag har bänkat väldigt länge och då i relation till mig själv är stark och jag ska vara uppe på liksom masker, då börjar det ju involvera helt plötsligt mycket mer slitage på hela kroppen. Så det finns ju också en viktfaktor, alltså ren smärta helt enkelt, som liksom korrelerar med det här på något sätt.

Jag ställer en fråga till Hannes med en liten segway och jag får låtsas vara programledare. En ren politikfråga igen. Ja, men inte så, men när man tävlar och sådär, då har det ju massa förberedelser, det är visualisering och så vidare.

Och jag funderar lite på, du har ju haft en del debatter på sistone. Oavsett hur känns det? Det måste ju vara liknande förberedelser. Är man nervös? Hur förbereder man sig?

Visualiserar man olika moment och så vidare för hur man tävlar mot kraftdebatten? Alltså jag älskar, får jag bara säga det, jag älskar det ändå att Jonathan vill ju då bara fråga om politik. Men för att kunna göra det så måste han hitta en koppling till det.

Alltså egentligen så här, hur skattesystemet är, det är ju typ som magnesium. Nu går vi ner till detaljnivå i skattskott. Berätta, hur är du förberedd för att debattera?

Ja, men den beror också lite på i vilket sammanhang det är, såklart. Men jag menar alltså, kul. Låt mig försöka hitta liknelser till styrketräningen. Nej, men i vissa fall så är det ju också så att man vet, och det är ju skillnaden kanske mot en tävling.

Nu var jag ju i Aktuellt i en debatt för några dagar sedan och det visste jag att jag skulle göra typ fyra, fem timmar bara innan. En styrketävling kan vi veta i månader innan, så det påverkar ju på något sätt hur lång den förberedelsen är. Medan jag till exempel, om jag hade debatterat i Almedalen, visste det mycket längre innan och kunde då förbereda mig genom att framförallt liksom fördjupa kunskapen kring ämnen och sådär.

Men för mig är det väldigt tydligt också att jag behöver komma in, och det är ganska liknande för, jag är inte så jättemycket debatter, men jag är ju väldigt mycket intervjuer. Att komma in i rätt stämningsläge, inte nödvändigtvis för att jag mentalt ska vara där, utan för att min hjärna ska koppla på att okej, nu är det snackpåsen som ska fram här. Så jag är väldigt mycket så att jag, ganska mycket innan en debatt för att min styrka är väl att jag är ibland hyfsat fifhtänkt och så vidare.

Om jag slår på det mindsetet och att jag då till exempel innan vill gärna dricka en energidryck, oavsett om det är intervjun eller som en debatt, inte kaffe för att det är liksom... Alltså Det är väldigt ofta lite lägre koffeinhalt än vad Nocco innehåller, men ofta Nocco också. Problemet är att jag kan ju inte, jag kan ju liksom inte göra så, alltså har jag en Nocco i min hand, då ska den ju drickas upp.

Och då ibland blir det ju kanske för mycket inför att man blir helt så här speedad. Men jag vill också då säga, ja men om man liksom, om man delar upp det som det är på en styrketävling, så att säga, tidigare på morgonen och sånt, då vill jag då vara ganska lugn, fokuserad, vad är min plan? Det här är de viktigaste sakerna jag vill få fram.

Läsa in mig och så vidare. Och sen precis innan lyftet, i vilket missfall då jag går in i aktuell studion, då är det flams och trams och jag lyssnar på ganska mycket hög musik och dederiksen energidryck och jag har ju inte alltid, men ofta med mig en medarbetare som jag bara liksom studsar med för att komma in i snacktempo, så att säga. Lite annan typ av musik.

Alex och Andreas minns kanske att jag berättar att min lyftarlåt var ultraslamm, alltså Galatasaray ultrasgrupp. Deras playlist. Det är nu inför intervjuer lite mera, kan jag vara transparent med EPA-dunk, schlager och lite mera på svenska vill jag gärna ha det.

Och lite så. Men du, är det så här, jag tänker med en debatt är ju så speciellt för att det måste ju ändå vara så att man nästan vet att om jag ska debattera mot Jonathan, då kommer ju han angripa mig för det här. Han kommer liksom säga att bänkpress är mycket larvigare än marklyft.

Och då kommer mitt argument vara att liksom ja, men alla frågar ju vad tar du i bänk? Ingen frågar vad tar du i mark. Och då kommer han komma med det här svaret och då låter det jävligt bra när jag avslutar.

Alltså, det måste ändå vara så att det måste skilja sig väldigt mycket om du ska debattera med en vänsterpartist eller en Sverigedemokrat. För de kommer ju så att säga attackera från olika håll, antar jag. Ja, men exakt.

Och sen så är det dock, det som också är viktigt att ta med sig, och det kanske inte alla tänker på som ser debatter, är ju att jag debatterar ju visserligen mot någon, men jag debatterar ju så att jag för min väljargrupp, och nu möter jag, ja men exakt, framförallt inte för hela publiken utan för dem som jag kan vinna, så att säga. Och nu senast då, den här debatten var ju mot vänsterpartiet och jag tror att vi bägge två vann ganska mycket gentemot våra väljargrupper, så att säga. Jag tror att de som tycker om vänsterpartiet tyckte att hon var väldigt bra, och de som tycker om Centerpartiet tyckte nog att jag var helt okej i delar.

Men en sak kopplat till den debatten, om man igen tar det till liksom styrketräning och sånt, någonting som jag tycker är väldigt viktigt, och jag har ju inte superrutinerad, men måste på mig själv om hela tiden att så här, innan man har låst ut sin mark så är inte lyftet klart. Och innan debatten är helt klar så är den inte klar. För den debatten som var där är min, och jag kan vara transparent med att jag kände att några delar, och det här har jag pratat med min nya kompis Jonathan om, men mot slutet var det några delar jag inte var riktigt nöjd med, medan jag var jättenöjd.

Debatten var sju minuter, första fem var jag supernöjd, sen var jag inte riktigt lika nöjd de två sista minuterna. Och det är ju likadant För jag vill, det blev en ganska hetsig debatt och jag tyckte inte att jag kanske framstod som så sympatisk i alla delar. Jag blev lite för, jag kommenterade lite för mycket.

Emotionellt driver den av också. Ja, men alltså jag blev, jag upplevde att jag blev avbruten flera gånger och jag påpekade att jag blev avbruten lite för många gånger, tror jag. Det är ett sidospår.

Men jag är väldigt nöjd med innan om de politiska delarna. Men med det sagt då, och det tycker jag ändå är en likhet kring fan vad sko hon har i den här. Nej men att man känner att man har, okej, vad nice att jag fick upp vikten all the way.

Alltså det gäller att vara fokuserad i krig från start till mål i en debatt, i ett lyft, förvånansvärt lite för att hålla i någonting, men det krävs förvånansvärt mycket för att förbättra någonting. Särskilt vad gäller just ren styrka, att om du säger så här, fan i vanliga fall tränar jag liksom fem dagar i veckan och nu får jag gå ner på två dagar i veckan, så är det påfallande ofta man hör att folk efter ett år av det så är de i princip nästan lika starka. Nu talar jag inte om att tävla, alltså Jonathan, människor kommer säkert tappa, men vanliga människor kommer liksom kunna hålla i.

Men däremot, det som krävs för att liksom öka från hundra kilo till 110 och så, det är ju en helt annan historia. Alltså på något sätt. Det krävs en effort, helt enkelt.

Jag har några datapunkter där. Nu får jag brassla på, för min expertis är ju politik här och inte träning. Men jag kan ju gissa lite, för jag har ju tränat också.

Men dels du, Hannes, du gjorde ju 2,5 här senast, så du hade ju inte tränat jättemycket. Ditt PB är 2,20, så det är mindre än 10% sämre då, om jag räknar rätt. Förra året när jag gjorde en längdhoppsatsning, då lade jag ner sista veckorna marklyft och körde väldigt beskedligt under hela sommaren.

Sen tränade jag en vecka, sen gjorde jag 300 efter det, då var mitt PB 3,25. Då hade jag tappat mindre än 10% på ett ganska stort uppehåll. Och sen i somras, förra året då som sagt, gjorde jag en längdhoppsatsning, då körde jag lite stående längdhopp också som en del av träningen.

Då gjorde jag 1,06, och nu tror jag det är igen utan att träna. Då gjorde jag 2,79, det är väl en 10% tappt också. Så det verkar som att den magiska siffran är 10%.

Och det är inte jättemycket. Och som sagt, jag har ju varit skadad mycket och så här. Man kommer ju tillbaks alltid. Eller alltid, det kan man ju inte göra. Men man kommer ofta tillbaks, och det går ganska snabbt, som jag tror Andreas var inne på innan.

Upplever du någon skillnad där, Jonathan? Det är intressant, för du sysslar med två saker som båda har i och för sig med styrka att göra. Men där det ena är ju avgjort mer explosivt än det andra.

Ett marklyft är ju ganska segare än vad ett längdopp är, exempelvis. Är det större skillnad på tappet i de här explosiva grejerna mot det här segstyrkegrejerna, eller förhåller de sig på samma vis? Man säger ju ofta att, till exempel, muskeluthållighet är mycket mer av en färskvara än styrka.

Och även kondition är lite mer färskvara och så vidare. Har du känt någon skillnad på explosiva respektive långsamma rörelser? Nej, det har jag inte. Jag försöker backa mitt minne från när jag var friidrottare, för nu kom ju aspekten av att man tappar mer i min ålder i explosiva grenar och så vidare.

När jag var friidrottare, nu när jag tänker efter, jag var ju borta och skadad också, då tror jag att det kanske var ett ungefärligt 10% tapp. Då gjorde man tester som flygande 30 meter och stående höjdhopp, såklart längd och stående tresteg, som en persing. Det kanske var ungefär 10% där också.

Vi kan nog trova att det är... Det är den magiska siffran, ja. Men det är intressant, för du är ju ganska... Tänk om vi får 10% i valet. Då skriver Dan Brown en roman om det här som heter Da Vinci-koden.

Och då kan du ju testa det också, Hannes, till nästa val. Att om ni inte gör någonting, inga debattering, ligger ni ändå kvar på 9% då? Tittar, liksom 10%. Nej, men jag tänkte säga det.

Jonathan, du är ju ganska krass där. I det här nördiga finns det ju en saklighet. Ett av mina käraste minnen är väl det här när Victor Söder har gett sig ner i någon slags bottennotering i det här fallet.

Han var ju extremt smal. Han vägde väl 77-78 kilo eller någonting. Man frågade er, hur ser det ut löpmässigt? Och du sa direkt bara, mer orfackligt, ja, du skulle nog åtminstone behöva gå ner till 72.

Det är liksom den prispunkten. Sen kan vi upp till 117 eller något efter det. Och nu har jag klämt ner sig 30+ kilo igen. Så jag tror det är snart dags för dig att ta till de här...

Ja, jag tror det. Jag har fräschitat med att titta igenom tiderna tidigare på 10%. Jag tror att han väntade sig ett svar där när du skulle säga att nej, men Victor, nu är du tillräckligt lätt för att prestera optimalt.

Nu kan du bara springa på. Men det var inte riktigt beskedet som kom. Betyder det här då för att träning innehåller ju mycket ångest och njutning, men också mycket undanflykter?

Att människor som har varit iväg länge och sen när de kommer tillbaka och det skiljer mer än 10%, då är det att de egentligen har slarvat och är dåliga. Då är de gjort någon skit. Nu var jag lite ironiskt där, men att det på något sätt är så att man så här, håll inte på och skyll för att du har varit borta länge.

Har du varit borta länge och sen kör, du har det i dina egna händer fortfarande på något sätt. Men det verkar ju då enligt min teori att det är ju man går på droger och är hela köret. Men annars så kan man väl, känns det som att man kan göra vad fan man vill.

Vi ger alla 10% slack, men är det en v då och vet, då är man lat eller gjord av glas. Det var snällt av dig. Nej, men det hade varit väldigt kul att köra igen. Däremot så kan jag säga att jag är ju liksom inte, jag längtar efter när jag får lite, lite mer tid.

Det är ju inte att curla lite mer, utan det är ju ännu fler böj och mark. Alltså så är det ju. Sen blir det ju ett vägval för dig. Ska du ta, finns det någon, antingen är du kvar i det du gör.

Du kommer inte kunna svara på det här jag säger nu. Eller så kanske det finns olika ministerposter där det är mer eller mindre jobb. Jag gissar att det är där. Och det kanske finns ministerposter som är ganska perifera som lerar bra med inte glaskramp.

Vad har man på något? Vad ska man liksom välja? Vad är det för gig man ska satsa på om man ska känna att här finns det nog frihet att lyfta en och annan stång. Nu kommer jag att vara diplomatiskt.

Nu kommer jag diplomatiskt. Det ska jag nog säga att det ska vara. Nej, jag kan använda min talepunkt som jag har. Som är att jag hade två uppdrag när jag fick det här jobbet.

Vinna valet och sen förnya partiet. Och jag håller bara på med den första uppgiften, så jag är kvar där jag ska vara. Men jag tror däremot att det kommer nog vara ganska intensivt efter valet också för många människor.

Men det är klart att det blir en annan typ av också. Just nu är det ju mentalt bara, bara valet i exakt dygnet runt. Och sen efter valet så kommer nog livet innehålla annat också.

Och det längtar jag också efter. Det ska jag inte sticka under stolen med. Det här är det häftigaste jag har gjort i mitt liv när det kommer till yrkesbanan. Men det är klart att jag saknar att ha ett liv lite grann.

Det får jag säga. Men det är väl just också att det är så konstant mätt nu. Alltså det vill säga att det kommer ju opinionsundersökningar i princip dagligen. Och det här är ju något som är ändå ganska väl undersökt.

Att människor generellt inte reagerar så bra på det här. Till exempel om man brukar säga att om du investerar dina pengar och säger nu har jag fått ihop 100 000 kronor. Sätter du in de här?

Så kan du se hela tiden hur det här går upp och ner. Så liksom det brukar de flesta inte må så bra av. Och vi reagerar ju också sämre när det går ner än vad vi reagerar bra på när det går upp.

Så det kan väl vara ganska skönt att komma in i det här att varje dag är en ny siffra. Att man faktiskt bara kan ägnas åt jobbet utan att tänka på vad händer med väljarstödet just idag. Exakt, och sen så måste man väl också brösta sina misslyckanden och utmaningar.

Jag hade ju, och han är men sen har vi också det här jämfört med nu nu kontrasterar jag bara mot bänk och böj. Det är också att det är den minst konstruerade av de tre övningarna. Alltså man kan ju ändå både i böj och bänk så kan man ju ändå slås av insikten att det är liksom lite hittigt på.

Alltså så här att Ja men en sak är väl att kliva ut då om vi tar böj. Ja, du säger jag kliver ut med fan jag kan stå här med 200 kilo på axlarna. Nej, det är mäktigt.

Men sen blir det så konstigt, men sätt dig ner nu med det. Okej. Och så ställer du upp igen. Alltså det är ju liksom förlustigt. Och samma med bänken liksom. Marken är ju ändå sådär, där ligger det massa vikt.

Kan du plocka upp det? Alltså det är lite renare konceptuellt kan jag tycka. Jag hade ju ändå personligen då graviterat mot marken före böj om jag tvingades välja så att säga.

Och det jag vill lägga till där bara det är att jag tror att det skulle vara svårt att nå 200 i böj utan att få 30 kilo på köpet i marken. Jag tror att du kommer klara båda om du klarar någon av dem. I synnerhet böj, även om 200 i böj, då kommer du klara 200 i mark.

Annars vet jag inte hur du tränar. Det är ju underifrån. Han är ju super highbar böj. Om du hittar 50 kilo till i böjen, vilket jag tror att du kan göra, då tror jag att du kommer hitta 30 kilo på samma resa i mark.

Eller vad som händer om vi gör... Nej, jag kommer inte ihåg exakt när SM var Jonathan, men att vi liksom byter, så du nästa gång jag har en debatt mot vänsterpartiet aktuell, så glider du in där. Och sen när det är SM, så går jag in på dina startviktor och folk ba fan vad risig han var i böjen, vad hände där?

Vad hade liksom... Jag vet inte om folk sett det. Ja, precis. Och det var kul att göra en sån här mångkamp. Vi tar alla mot varann. Så får man översätta hur överlägsen du skulle vara om vi debatterar...

Kilo ni debatt, liksom. Och så kommer du såklart vinna. Och så får man göra om det till en poäng och se om det... Fan, det låter lite som det här boxning och schack finns väl någon slags medli att man kör varannan rond schack och varannan rond boxning.

Det är inte så dumt. Otroligt platt. Ja, men vi får ju önska då god tur. Eftersom vi inte pratar politik så är det ju primärt med lyftandet då. Fram till den 30 december.

Och Jonathan, lycka till med politiken, får vi säga. Tack, tack. Det kan jag inte behöva. Ja, jag menar det. Kul, det här får vi göra om i det här fyrformatet. Det var ju liksom spänstigt kan jag tycka.

Verkligen. Killar, tack för att ni finns. Lycka till med allt ni tar er för här sista veckorna inför valet här. Och så hörs vi snart igen. Tack. Hej. Sådär ja. Det finns ju något förjävla härligt i det här i hela tiden att Jonathan då helt ointresserad av att prata marklyft vill bara prata om voteringar.

Och Hannes liksom, ja, varvrörelsen. Ja, men du. När du bänkar. Det är ju liksom. Och jag hävdar ju då ändå. Jag vet att jag har sagt det till dig, men just att det är liksom ett tecken på ett spänstigt sinne för att de här människorna som bara vill prata om sitt eget jobb.

Alltså exakt vad de gör. Det blir ganska ointressant och de är ointresserade. Alltså jag menar. Om man har då som Hannes och Jonathan liksom en rörlig intellekt så att säga.

Då är man intresserad av annat. Alltså Hannes vet ju klart hur en votering funkar så att säga. Och Jonathan vet ju någonstans hur man toppar i marklyft. Så det blir liksom inte så spännande att prata om just den grejen.

Ja, men om man har två individer med liksom ganska varierad profil ändå. Den ena är en politiker som är hobbylyftare. Den andra är en lyftare med liksom ett ganska hobbybaserat politiskt intresse egentligen.

Så är det såna här att det man tillför varann är ju inte den egna huvudfåran utan det är den andra delen av ens personlighet. Och därför så blir ju det mycket mer intressant i en relation på något sätt. Man säger att man ska umgås med de som är lika, men jag tror inte det.

Man ska umgås med de som delar samma värderingar, men som i övrigt då kan tillföra andra saker i ens liv faktiskt. Ja, men och de är ju båda liksom i grunden två nördar. Ja, verkligen.

Och det är ju väldigt positivt av oss. Och vi är väl det, du och jag också på våra sätt kan man säga. Ja, på våra sätt liksom. Nej, så att nej, det är för jävla härligt.

Och jag tror ju också i det här som jag var inne lite på att det här med Jonathans då stora politikintresse som inte är kopplad till att han är så ideologiskt driven för något parti så att säga. Det ligger ändå någonting i det att om du är väldigt tydligt Sverigedemokrat eller vänsterpartist eller någonting, då behöver du inte vara speciellt engagerad. Det blir nästan som att hålla på ett fotbollslag.

Alltså håller du på Hammarby, då sitter ju inte du inför säsongen och utvärderar nyförvärv och säger ja, det här ser svagt ut. Vet du, jag glider över till Djurgården i år. Ja, du är nästan kulturellt betingat faktiskt.

Exakt, det har liksom ingenting med att göra hur de spelar. Och du säger, fan spelar så jävla tråkigt nu, gör inte ett mål. Ja, men du håller ju fortfarande på dem.

Det blir lite samma sak då. Håller du på vänsterpartiet och så lägger de plötsligt ett förslag då som bara havremjölk i skolan och du älskar komjölk. Det är liksom din grej i livet att mjölk från ko som ni går.

Du vet, kliva ut 200 i böj, då kommer du att klara 200 i mark. Annars vet jag inte hur du tränar. Han är ju underarm. Han är ju superhighbar böj. Om du hittar 50 kilo till i böjen, vilket jag tror att du kan göra, då tror jag att du kommer hitta 30 kilo på samma resa i mark.

Annars tror jag inte hur du tränar. Men kan vi inte ta det här när vi har en franskättad gäst här? Heter det bull eller heter det pétanque? Jag vill ju inte rätta din bror.

Men jag tycker att rätta ändå ska vara rätt. Nej, det är väl bra. Precis. Och vad heter det? Andreas, alltså deras spanska bubbel heter inte kampan. Det är en fransk grej.

Det är bra. Nej, men fan. Nej, bollen, det är... Herregud, det hade varit... Det hade varit precis, fan man gör en liksom... Vi kör som en fyrkamp. Vi börjar på sats i Sofo.

Jonathan berättar att vi alla är mesiga och Mark lyfter. Och sen går vi och spelar pétanque. Det går ganska fort. Sen går vi och spelar pétanque med alldeles valkiga händer.

Och sen, Alex, får du visa någon riktigt bra restaurang där vi kan äta och dricka gott. Och sen, Andreas, avslutar vi med pingis på O'Learys 12. Ja, det hade ju varit något.

Så länge jag får ha med eget rack, då är vi hemma. Jag kör inte med vilken utrustning som helst. Det är ju viktigt. Det känns som att vi spänner hela spektrat i de aktiviteterna.

Det passar ju också. Ja, det är väl utmärkt. Vi är folkliga på det viset. Vi stänger inga dörrar. Men får jag också... Vi ska väl runda av snart. Jag vill verkligen också bara tacka er för att ni...

Alltså att ni inte klippte bort när jag bromanshyllade Jonathan. Så att vi sen har liksom knutit kontakten. För det är en väldigt trevlig bekantskap. Men också Jonathan, att du har varit...

Det är ganska många dumma frågor jag ställer åt det. Jag uppskattar svaren. Det är verkligen så att det är ganska många dumma analyser. Politiska analyser jag kommer med.

Kan det hända att vi... Hur stor är då sannolikheten att vi på Inläpppodd så säger att inför nästa val är det någon slags ombytta roller? Att det är Jonathan helt plötsligt verkar minnen