1170: NFL med Philip

Hallå, hallå, hallå. Hur mår vi? Ja, men bra. Det har ju kommit stora nyheter, nästan skräddarsydda för dig. Berätta för mig, så jag kan ta till mig det positiva.

Ja, men för grejen är så här, när jag ser på dig, och jag kollar kanske framförallt på ditt kostmässiga liv. Och sen så kollar jag inte nu i bakgrunden där jag ser Buteljers, utan jag kollar. Så ser jag framförallt en livslång jakt på två ämnen, mer än någonting annat.

Det är protein och koffein. Det är sån fin kombo faktiskt. Ja, för jag har liksom aldrig hört dig sådär, fan, jag jobbar verkligen för att få i mig kolhydrater. Alltså jag vet inte hur det ska gå till, eller liksom, det är så svårt med fettet, jag vet inte alltså.

Du vet, jag ligger på fem gram. Jag letar, jag häller i rapsolja i drinkar, men jag får inte till det. Jag har aldrig hört dig säga någon av de grejerna. Men däremot så är du ju, det är ju det här med vassledrinkarna, och du är liksom i tonfisken och så där.

Och jag menar, koffeinet är, alltså nu är ju Karina din livspartner på många sätt. Men med koffeinet, är det någon, har du ens sett ständigt på gunde otreta affärer så är det ju med just koffeinet, som man önskar. Koffeinet, det är mitt frikort.

Det är ditt frikort. Och jag dunkar in det. Hon visste vad hon gav sig in i. Alltså det här var, det var varuteffekter. Jag får köpa hela den här mannen med den här substansen.

Ja, precis. Alltså det här är hans röda linjer, så att säga. Och jag menar, Berben har ju nu släppt ändå det som är den perfekta produkten för dig. Nämligen proteinsoddan då.

Som är alltså, i princip, om man ska koka ner det, så skulle man kunna säga att det är en kolsyrad clear whey med koffein. Alltså det är, Ja, det är ändå grunden till det. Är det bästa av alla världar på något sätt?

Ja, jag menar det. Och det är ju då antingen hallon eller körsbär eller cola. Så du har ju tre alternativ redan från start då. Så att jag gratulerar väl dig. Vilken är din smakmässiga favorit?

Ja, men om du skulle gissa hallon. Ja, jag skulle säga hallon. Det är korrekt, ja. Alltså för grejen är, jag är numera så här, när det kommer till dessa smaker, jag bryr mig inte ens om nu att, tidigare hade jag liksom suttit och rank.

Och då hade jag kanske, ja, men du vet, jag tycker kolan ändå har något. Körsbär, ja, fin. För jag vet ju ändå att om du sedan säger så här, Fan, det är kul grej, jag köpte hem tre flak till dig.

En av varje. Och så kommer du liksom några dagar senare och säger så här, men du, det är borta. Alltså hallon, en burk kvar. Men körsbärn och kolan verkar du inte ha.

Alltså för jag vände mig hela tiden mot hallon. Alltså nu när vi pratar av, vad ligger jag med? En Nocco Golden Soleil, Wild Raspberry. Alltså det är bara att tänka sig att hallon är mitt ämne som jag söker.

Du har alltid varit väldigt pro-hallon faktiskt. Ja, alltid. Men det är ju liksom först de senare åren jag har fått reda på det själv. Tidigare har jag bara märkt att det är det.

Du har inte noterat det. Jag har inte vetat om det där. Så att, ja, detta om detta. Nej, men så att det är glatt. Det är glada ord. Ja. Du, vi har ju idag en av våra absoluta favoritgäster.

Och det beror ju på att det är en favoritkompis också, ska vi säga. Verkligen. Och det är ju lite så med dig och mig att när vi har sådana här, då letar vi ju alltid olika ursäkter att få mer om.

Och med då Filip så kan det ju vara vad som helst. Det kan vara att vi har hittat, stött på någon ny sås eller något. Det är det vi ska prata om. Men sen så passar vi alltid på.

Är det så att NFL till exempel precis ska börja? Ja, då är det ju väl utmärkt. Och då ringer vi in Filip direkt ju. Och helt plötsligt är vi ju full fjädrade NFL-fans då.

För första gången sedan i februari. Ja, sen vi hade med Filip senast på något sätt. Så att det är ju så mysigt. Och vi ska väl inte dra ut längre på det här, utan vi går ju pang på rörbattan.

Och ringer upp. Ja, det tycker vi gör det. Yes. God förmiddag, Filip Hildénstam. Hur mår vi? Vi mår bra. Jag har tagit hand om en diarrig hund hela natten. Hur känns det då?

Är det liksom inte riktigt din tekopp på något sätt, eller? Alltså jag lät min fru sova, så tog jag ansvaret och stod ute i regnet klockan två på natten och tittade på en dvärgpudel som satt och sked tarmarna ur sig. Alltså, jag undrar vem...

Jag älskar det där också. Det är inte riktigt din tekopp. Alltså, det är kul när man säger... Jo, faktiskt. Det är precis min tekopp. Alltså, ni kanske känner mig som intresserad av NFL eller mat och så.

Men faktiskt, min främsta tekopp, det är diarréerhundar. Ja, det finns ju få bättre och sämre passformer som jag ser på just. Men det är någonting med det här. Jag har varit med om det här.

Alltså, just det här en diarré i hund på natten. Alltså, när man... Precis den situationen du nu beskriver. Man står klockan två på natten. Det regnar jävla... Man står och kollar på en hund som då uträttar liksom hjälpligt sina behov då.

Då är... Det är då man får de här filosofiska funderingarna kring hundar och människor. Vad har vi gått snett här? Vad är det som... Vad händer? Ja, jag vet inte.

Men ja. Det är bra för att få en balans i livet, antar jag. Alltså, det här utmärker väl också någon sorts balans i din senaste vecka, Filip. Eftersom du har tillbringat en lång tid i någon sorts kulinariskt och...

Kan man nu för? Hedonistiskt mecka i form av Lyon. Jag gillar att se på det som att jag bränner bankkontot i båda ändarna. Det sämsta med att resa är ju alltid hemresan.

Nu bor ju jag i Stockholm. Senast blev vi helt danskt. Så går ju typ alla deras rutter via Köpenhamn. Så det är alltid mellanlandning. Det är för länge. Det finns inga direktresor längre.

Och så sitter man där. Vi skulle landa på Arlanda typ halv ett på natten mot måndag. Och så sitter man på kastrup vid åtta på kvällen och tänker igenom sina livsval.

Det var ju väldigt trevligt, men just nu är jag trött och sur. Varför utsätter man sig? Det hade varit bättre att vara hemma och ta hand om en bajsande dvärgpudel.

Så kom vi till Arlanda och så hade typ tre charterplan landat exakt samtidigt. Så det var helt omöjligt att få tag på en taxi också. Så stod man där klockan halv två på natten i regnet återigen.

Och bara snälla kom. Det är ju någonting när man har det trevligt. Alltså kosmiskt karma. Ja, men just det här att efter det, alltså när det där är slut så att säga.

Och visst, det kommer ju ett läge sen där man liksom kan leva lite på upplevelsen. Men i lite mer akuta läget så mår man ju då sämre än man hade gjort om man hade liksom varit hemma. Man är mycket fattigare än man hade varit.

Och liksom, och då är det verkligen. Precis då så känns det ju så här, fan det är ju absolut inte värt det. Alltså för nu har ju redan ätit den där duvan. Alltså det är väl kul då, men vad gör den för nytta nu?

Så att säga. Och så glömmer man bort det till nästa gång. För det är ju ändå lyckligtvis inte det man kommer ihåg. Om tre år så kommer jag ihåg hur jag satt på Paul Bocuse.

Liksom ett mecka för fransk matlagning. Och fick äta den här maten som jag har sett i hela mitt vuxna liv. Och den var så bra som jag hoppades på. Och servicen var supertrevlig.

Vinerna var jättebra. Allt var fantastiskt. Det är ju det man Den kommer nog korrelera ganska så bra med sedan en tävling, alltså samma tävlingsmatch i pingis. Det är ju liksom inte, det är ju inte så att de trulls kör en träningsmatch där man snackar, men du vet, nu slår han ju bara 65%.

Nej, men så är det ju. Det är ett problem med sporten pingis. De borde ju ha 150 kilos män som kommer in från sidan och bara dunkar ner dem i pingisbordet. Det hade gjort sporten lite mer fascinerande.

Spektakulär ju. Men det handlar hela den här säsongen, alltså fram till slutspelet, om att ta sig till slutspel utan att avslöja någonting om ens taktiska kvaliteter. Ja, alltså den riktiga säsongen, de 17 matcherna som ska börja spelas nu, förmodligen, Där kan man ju inte hålla tillbaka för mycket, för då kommer man ju bli överkörd och inte ta sig till slutspel.

Men de bästa lagen lyckas ju alltid hålla någonting tillbaka. Vi kan ju ta, det finns en stor favorit i årets säsong, och det är Los Angeles Rams. De signade Myles Garrett inför den här säsongen, som är liksom den försvars-MVP flera år i rad i stort sett.

En av de bästa försvararna vi någonsin har sett. Han är en gigant. De signade honom, vilket gjorde ett redan bra lag ännu bättre. De har ett bra anfall med Matthew Stafford som de fick från Detroit för några år sedan.

Då vann ju Super Bowl 2021 i LA, när det var den här fantastiska halvtidsunderhållningen med Dr. Dre och Snoop och alla de där. Och de var nära att ta sig till Super Bowl de två senaste åren.

Och så nu Aaron Donald, det här fenomenet som pensionerade sig vid typ 32 års ålder efter 2023-säsongen. Han har ju bestämt sig för att komma tillbaka. Så att de kommer ha två av de bästa defensiva linjemännen i NFLs historia kommer spela sida vid sida den här säsongen.

Men Aaron Donald som den gamla veteranen är, han bestämde sig för att komma tillbaka efter att försäsongen var klar. Så att han slipper gå igenom training camp. Och nu ska ju de spela i Australien, den första matchen som någonsin spelas i Australien.

Och han följer ju inte ens med dit för första matchen. Vad fan spelar, han är ju förmodligen inte fysiskt redo och spelar det för roll om han är med vecka ett? Det är ju en 17 matcher lång säsong.

Hans mål under säsongen kommer ju vara att spela sig i form efter bästa förmåga. Han är ju 35 nu. Det är gamla Shaquille O'Neal-strategin så att säga. Kan han hålla sig hel genom grundsäsongen, kanske användas ganska sparsamt i vissa försvarspaket när man förväntar sig att anfallet kommer passa.

Och sen ta sig in i slutspelet, då kommer ju Rams vara nästan ostoppbara på försvarssidan. Det är ju varenda quarterbacks mardröm. Det finns ju någon slags, om vi pratar om lite MVP, och då blir det ju quarterbacks såklart som är där.

Så Josh Allen är ju favorit då, va? Och jag har hört lite kritik mot det här, bland Bill Simmons, Nick Wright här senast, som liksom menar på att han avslutade ju med något av ett fiasko och att han liksom... Det höjs förvånade röster kring, är han verkligen...

Är det så självklart att vi håller honom som den främste QBn och sådär? Vad är din inställning till Josh Allen? Alltså min inställning är att laget runt honom inte har varit tillräckligt bra.

Jag tycker han kontinuerligt har spelat på en extremt hög nivå, även i slutspelet. Men ta som förra året i MVP-racet som väl vanns av Matthew Stafford, tror jag. Då var ju Drake Mayden som fick mest mest matcha.

Han, unga quarterbacken för New England Patriots. Och hans slutspel var ju en tragedi. Från första slutspelsmatchen till Super Bowl. Han såg ju så långt ut från en MVP-kandidat som man kan göra, medan problemet är väl att Bills har liksom aldrig lyckats sätta ihop det någonsin.

De förlorade ju fyra Super Bowls i rad i början på 90-talet. Och har ju fortfarande... Det är ju lite tragiskt, för de verkar ju vara en av de charmigaste fanbaserna där ute.

En liten håla i norra New York är det väl. Som är kända för sina kycklingvingar och snö. Nej, men du, Mahomes är det här. Det här måste vi ju prata mycket om Mahomes, känner jag.

Han skadade ju sig förra året, men han spelade ju inte heller bra menandea. Alltså han spelade väl bra en period i början, men sen spelade han ju dåligt och sen skadade han sig. Och det var väl typ en ACL eller nåt.

Det var väl ganska allvarlig skada, vill jag minnas. Vad är grunden? Han trendade ju mot att starta första matchen nu. Ja. Vilket är så här, ja okej, det kanske är bra.

Men han har ju... Alltså det här är ju vanligt i NFL. Quarterbacks tar ju enormt mycket stryk och de flesta spelar ju skadade hela tiden. Som Baker Mayfield i Tampa Bay Buccs som inledde förra säsongen med att se ut som en MVP-kandidat.

Drog på sig en axelskada som han spelade med resten av sommaren. Man ser att de är inte sig själv. Problemet med Chiefs är ju deras lagbygge runt Patrick Mahomes.

De gjorde ju sig av med Tyreek Hill för typ fyra, fem år sedan. Och Travis Kelsey som numera är gift med Taylor Swift. Vad är han nu i år? 37 och lika långsam som jag, säger jag.

Men här finns det ju många takes då, där det är några som har... Det här bröllopet var ju omtalat då och det är ju många som håller emot honom. Men sen är det liksom varit den omvända taken att Taylor Swift, att de menar på att, ja men hon var väl liksom lite nördig i skolan och nu när hon är så tuff och är äntligen ihop med liksom den som var huvudjocken.

Exakt. Då är det liksom teorin att hon kommer vilja att han fortsätter spela och prestera. Och kan liksom avnjuta när det här är bra. Jag vet inte vilket som stämmer, vi får väl se.

Men alltså den här Mahomes-skadan då, det är två korsband som har dragits i bensena. Det är ganska allvarlig skada i alla sporter, inte minst i amerikansk fotboll. Om vi kollar basket exempelvis, som jag rakt jämförde sig, de som har råkat ut för en korsbandsskada i basket, de har några har kommit tillbaka, men jävligt få har kommit tillbaka till samma, hur ska jag säga, atletiska höjd som tidigare.

Nej, alltså problemet är ju hans spelstil. Nu ska vi inte kalla Patrick Mahomes för den mest atletiska quarterbacken som har varit. Nej, han är ganska orolig tycker jag för att vara på den här nivån.

Ja, alltså han är väl mer unik i atletisk. Om vi tar Lamar Jackson i Baltimore Ravens. När han kom in där 2018 eller vad det var, så tog han ligan med storm för att han var så snabb och liksom kyftig och ingen kunde tackla honom.

Det har jag aldrig varit Patrick Mahomes. Men han är fortfarande väldigt rörlig i liksom the backfield och så att han scramblar runt en massa för att hitta öppningar. Han har ju varit en magiker med bollen i handen på så sätt.

Han har hittat de här luckorna och vinklarna som försvaret inte har haft något svar på. Men i takt med att han blev äldre och i takt med att skadorna börjar hopa sig så kommer han ju inte kunna fortsätta spela på det sättet. Det finns ju en anledning till att vi fortfarande pratar om Tom Brady flera år efter att han lade av som 45-åring.

Tom Brady var ju den minst atletiska quarterbacken någonsin. Han stod ju som en staty där bak, men han var så jävla duktig på att läsa försvaret och få ut bollen i tid och undvika att ta onödiga sacks. Och då kunde han också spela 20 plus år på absolut högsta nivå.

Ligan har liksom förändrats ska jag säga de senaste 10-15 åren. de här superatletiska quarterbacksen, men vi ser ju gång på gång när de närmar sig 30 att de börjar, de liksom bara trillar av en klippa för att kroppen håller inte och de kan inte fortsätta prestera med det som var deras liksom superkrafter när de var 24. Och då behöver du den här mer intelligenta, smarta...

Ja, det klassiska sättet att spela quarterback där du liksom läser försvaret och så försöker du få ut bollen inom tre sekunder max. Och du ger upp på de spelen som är upp Vi ska skydda quarterbacken som är otroligt stora, vältränade, starka, har rörligheten, har skickigheten, allt det där. Men de har inte den här killer-instinkten att klämma åt sin motståndare på samma sätt som den left tackle i San Francisco Trent Williams, Silverback Gorilla som han kallas.

Man ser, han har liksom en min streak som inte går att lära ut. Utanför planen förmodligen inte världens mest sympatiska personlighetsdrag. Men på planen så ger det spelare en riktig edge.

Alltså det är en sjuk skillnad. Jag vet till exempel när vi pratar träning med Gickan och han menar ju alltid att om man kollar på MMA till exempel så kom man liksom till en relativt hög nivå bara på att du är lite tokig. Alltså bara på att stänga, att man säger så här, vad har han?

Nej, han är inte speciellt bra slag och han är inte så bra på grappling men du vet, han bryr sig inte, han bara kör. Han har liksom det där. Jag kan se det här med mina egna barn.

Min yngsta då, flickan, är ju kallad djävulsungen. Det är ju redan så att när hon hamnar i fight med den som är ett och ett halvt år äldre som är mycket större så är djävulsungen i så pass tokig då att det är den där förmågan den går igen på alla nivåer tror jag. Alltså att du har det eller så har du det inte på något sätt.

Ja, men verkligen. Ja, intressant. Vi måste ändå, så att vi inte glömmer bort det, så måste vi ändå prata lite Commanders. Vad är liksom, hur mår du? Jag mår inte jättebra.

Det hoppet jag kände inför förra säsongen, det har jag ju helt övergivit mig. Jag var inte jätteförtjust när de signade Dan Quinn som headcoach. Han som var headcoach för Atlanta Falcons när de ledde med 28-3 mot Patriots i Super Bowl.

Och sen kollapsade och förlorade. Jag var inte jätteförtjust när de valde Jaden Daniels som quarterback med sin andra pick. Jag hade föredragit Drake May, han som vi pratade om tidigare, som nu är för Patriots.

Av den enkla anledningen att Jaden Daniels har all talang i världen. Han kan processa spelet väldigt snabbt, han har en bra arm, han är snabb. Men han är också byggd som en lyktstolpe.

Han är otroligt tunn. Det är löjligt tunn. Nu är det här hans tredje säsong i NFL. Försäsongen börjar, det börjar komma bilder från journalisterna som är där på träningarna.

Och jag bara, han har inte lagt på sig ett gram. Nej, det är ju det här. Jag vet liksom när vi pratar träning med Jiccan och han menar ju alltid att om man kollar på MMA till exempel så kommer man liksom till en relativt hög nivå bara på att du är lite tokig.

Alltså bara på att stänga, att man säger så här, vad har han? Nej, han är inte speciellt bra slag och han är inte så bra på grappling men du vet, han bryr sig inte, han bara kör. Han har liksom det där.

Jag kan se det här med mina egna barn. Min yngsta, flickan är ju kallad djävulsungen. Det är ju redan så att när hon hamnar i fight med den som är ett och ett halvt år äldre som är mycket större så är djävulsungen i så pass liksom tokig då att det är den där förmågan den går igen på alla nivåer tror jag.

Alltså att du har det eller så har du det inte på något sätt. Ja, men verkligen. Ja, intressant. Vi måste ändå, så att vi inte glömmer bort det så måste vi ändå prata lite Commanders.

Vad är liksom, hur mår du? Jag mår inte jättebra. Det hoppet jag kände inför förra säsongen, det har jag ju helt övergivit mig. Jag var inte jätteförtjust när de signade Dan Quinn som headcoach.

Han som var headcoach för Atlanta Falcons när de ledde med 28-3 mot Patriots i Super Bowl. Och sen kollapsade och förlorade. Jag var inte jätteförtjust när de valde Jaden Daniels som quarterback med sin andra pick.

Jag hade föredragit Drake May, han som vi pratade om tidigare som nu är för Patriots. Av den enkla anledningen att Jaden Daniels har all talang i världen. Han kan processa spelet väldigt snabbt.

Han har en bra arm, han är snabb. Men han är också byggd som en lyktstolpe. Han är otroligt tunn. Det är löjligt tunn. Och nu, det här är hans tredje säsong i NFL.

Försäsongen börjar, det börjar komma bilder från journalisterna som är där på träningarna. Och jag bara, han har inte lagt på sig ett gram. Nej, det är ju det här.

Det här måste vi ändå stanna vid. För det här kan ju hända i många sporter. Man kommer av Filip Heinz och är tunn och säger, men ge det tre år så ska vi se vad som händer.

Men här känns det, och det här är verkligen specifikt det här jag ville kolla med dig. Utifrån då, otränat, amatörögat, det känns det som att det händer ingenting med den där kroppen. Eller?

Nej, jag tror inte han har det i sig. Och jag vet inte varför, men han var ju med i Netflix senaste säsong av Quarterback. Så var han en av dem man fick följa då i förra säsongen som gick åt helvete på grund av att så fort en försvarare rörde honom så hittade han ett nytt sätt att gå sönder på.

Vilket är en talang i sig. Nej, men det var en armbåge som gick ur leder. Det har jag aldrig sett på en amerikansk fotbollsspelare. Jag har följt den här sporten sedan tidigt 90-tal.

Han har problem med knät, alltså allt möjligt. Han har ju en getingmidja. Han har ju knappt något underhudsfett. Han har ju inte mycket muskulatur. Han ser mer ut som en wide receiver som eventuellt överlever att spela i ligan om man skimar upp så att det inte blir något spel i mitten av plan där de mosades så fort de rör bollen.

Han har serra upp mina egna barn. Min yngsta, flickan, är kallad djävulsungen. När jag ser att hon gör vi så och så går det lite fram och tillbaka. Okej, vad är det nya svarta i NFL?

Alltså, det här har ju varit på G i flera år nu. Men det har ju aldrig varit viktigare att ha en bra kicker i NFL nu. För att man har ju ändrat avsparksreglerna till någon jättekonstig kickoff som ingen tycker om.

Men den leder ju till att lagen, alltså anfallen när de tar över bollen, har fått en mycket kortare distans att gå innan de har möjlighet att sparka en field goal. För i varjfall, när jag började följa sporten, då sparkade man ju av typ från 25 eller 35 yardlinjen, jag minns inte exakt. Och de flesta sparkarna nådde inte in i endzone, utan det blev en så kallad return.

Och så blev personen oftast tacklad runt 20 yardlinjen. Och då hade man 80 yards att gå för att göra en touchdown. Och kickers på den tiden var mycket sämre. Så att om man ville lyckas med en field goal, då skulle field goalen förhoppningsvis vara kortare än 50 yards.

Vilket är väl någonstans runt 30 yardlinjen. Fastsparken är ju inte där bollen ligger när spelet börjar, utan den är ju ännu längre bort, en zone en 10 yards djup. Men nu har det ju kickers i ligan som kan sätta den i stort sett från halva plan.

Vilket är alltså 60 yards plus. Och i och med att spelen idag snarare börjar runt, alltså en drive, en ny drive för anfallet börjar på grund av de nya kickoffreglerna oftare runt 30 yardlinjen. Det är ju 10 yards närmare, så du har bara 70 yards att ta dig.

Och det betyder att du bara har 30 yards att ta dig för att faktiskt kunna få 3 poäng. Och kickers har ju verkligen, man har ju förändrat regler kring bollhanteringen. Förr fick lagen bollarna på matchdagen och så hade de några timmar på sig att försöka mjuka upp den här helt nya NFL-bollen.

Man tömmer ju luften. Det var skönt ändå att de ändå har gjort de här justeringarna. För då kanske ändå sporten kan leva upp till sitt namn. Ja, du menar fotboll.

Ja, så är det ju absolut. Men det man gör med bollen är ju att man tar den och sen så skrubbar man skiten ur den så att den ska bli mjukare och inte ha lika hög friktion. Nu när de får bollen en vecka innan, de smörjer in den i lera, de gör en massa saker för att den ska bli mjuk och skön.

Det kallas för en keyball, alltså kickerboll. Det är inte samma boll man passar med. Och det har man ju sett när man testar samma kicker med olika bollar att ju bättre bollen är för att just sparkas på, desto längre kan de sätta sina field goals.

Så det har ju verkligen förändrat spelet. En annan trend är ju att running game är tillbaka i hög form. Ja, det är back in business. Ja, det är lite old school fotboll igen.

För att det är alltid fram och tillbaka ett spel mellan anfall och försvar, även strategiskt. Och i takt med att lagen blev mindre rent fysiskt, de blev snabbare och anfallen ställde om då till att ha mindre och snabbare anfallare. Då började det ju öppna upp sig att, oj, det här laget är enklare att springa på nu.

Och då svänger det liksom tillbaka så att nu börjar spelarna i anfallet bli större igen, lite långsammare. För att du kan ju alltid överlista din motståndare genom att kolla på deras tendenser. Så det finns liksom inget optimalt att, nu har vi hittat hur man spelar fotboll, utan det kommer alltid att ändras.

Så är det väl i alla sporter. Så att det är liksom grunden till det är helt enkelt att man börjar försvara passen så mycket att det öppnar för running game. Så öppnar det för running game och running backs för 5-10 år sedan var ju uträknade.

Det var ju bland de lägst betalda positionerna. Knappt värt att ha. Och det var ju så här, framförallt även om du hade en jättebra running back på en rookie deal så fanns det aldrig en anledning att sen förlänga det och liksom ha en running back som är, alltså har ni hört på maken, tänk någon som är 26 år gammal.

Fy fan vad passé. Ja, väck med honom. Nej men det var ju så här, vi kan ju inte signa den här personen i fem år till. Han kommer ju vara 29-30 när kontraktet är uppe.

Han är ju i stort sett redo för slakt vid den åldern. Jag menar, nu pratar vi running backs. Vi pratar kickers alldeles nyss. De hade ju haft tidigare, som jag tolkade det, otroligt svårt att få bra betalt.

Det var ju liksom ett undantag. Det var ju knappt med truppen. De satt ju liksom på sidan och hade en kort, kort liten session i bästa fall och fick komma ut och sparka en boll.

Rent filosofiskt tror jag att de fortfarande har det kämpigt. Det är ju väldigt få fans som bryr sig om sin kicker, även om de borde. Kickers och panters är ju inte riktiga spelare, liksom.

Det är väl några sådär Vinatieri och sådär som har lite upphöjda positioner. Ta Indianapolis Colts gamla kicker på 10-talet, Pat McAfee, som nu är ESPNs största profil. Just det.

Han var ju en rolig panter. Men annars, de blir ju inte stjärnor i någon hög utsträckning. Justin Tucker blev väl den största kickerstjärnan i modern tid och sen blev han MeTooad.

Ja, just det. Ja, spännande. Jag tycker att jag roas väldigt mycket av den där tendensen. Det är precis som du säger. Det finns ändå en naiv tendens att sparka och säga inom alla sporter.

Nej, men det här sättet att spela, det är liksom det bästa. Men de fattar ju inte att, ja, det må vara fallet givet hur motståndarna spelar just idag. Men när de förändrar sig, då är det inte längre passen eller det är inte längre tre poängare eller det är inte längre midrangen, eller beroende på sport, utan att det här växlar ju hela tiden.

Alltså i sporten där man har en motståndare som vill aktivt förstöra det du håller på med, då kommer det liksom variera vad som är din bästa strategi helt enkelt. Nej, men alltså om du inleder en säsong i NFL med att spela på ett väldigt tydligt visst sätt och sen avslutar du säsongen med att fortfarande spela på det väldigt tydliga visa sättet, då har du inte haft en bra säsong med största sannolikhet. Du måste utvecklas löpande under säsongen också.

Du måste förändra saker. Annars står du still i den här sporten så är du död. Och här skiljer ju amerikansk fotboll väldigt mycket mot europeisk fotboll för jag upplever ändå att om du skulle kolla liksom Malmö i en försäsongsmatch och de har bestämt sig för att i år ska vi spela 4-3-3.

Då är allt handlar om att de försöker sätta det spelet helt enkelt. Och vara liksom talangmässigt bättre på det spelet. Ja, bättre. Precis. Och det är ju inte så att liksom Hammarby går och mörkar alltså kör några matcher med någon annan laguppställning för att sen plocka fram någon helt ny mot Djurgården så att säga.

Utan det är ju bara, jag tror det blir liksom inte riktigt lika, i europeisk fotboll så är det ju självklart finns det taktik och så vidare, men är du bättre så är du bättre lite. Alltså det finns inga självklara taktiska motmedel som helt plötsligt sätter Messi ur spel så att säga. På samma sätt som det kan göra i amerikansk fotboll.

Nej och jag tror också att den individuella prestationen just därför är så pass mycket viktigare i vanlig fotboll än i amerikansk fotboll. Varför har Josh Allen, som helt uppenbart är en av de bästa quarterbacksen i ligan just nu, varför har han inte ens tagit sig till en Superbowl? Även om han spelar den viktigaste positionen kanske i hela sportvärlden, så räcker det inte det.

Han kan inte vara Messi. Han kan inte vara på den nivån i fråga om hur framgångsrikt laget blir. Han kan inte ha soper runt sig och ändå lösa allting genom att vara ett individuellt freak, även om han försöker.

Och det finns ju en ganska enkel, även om det matematiska är ju bara hur många är det på plan? Vi har ju sett LeBron dra riktiga sopgäng till final, alltså på egen hand i princip. I fotboll blir det lite svårare för det är man 11, så att även om det är Messi så är alla andra helt värdelösa, då blir det tufft liksom.

Och i amerikansk fotboll då är det ju ytterligare ett steg. Jag menar Josh Allen, vad mer mat kanske blir vin, kanske blir amerikansk fotboll, eller någonting annat. Vi kör.

Ha det bäst. Puss, samma. Puss, ciao. Sådär ja, det är så mysigt varje gång. Jag vet inte, det finns någonting med liksom det här med passionen för någonting, alltså nörderiet är ju alltid så attraktivt.

Och vi har väl konstaterat du och jag att det spelar nästan ingen roll vad det gäller ens. Man vill alltid höra om det. Alltså området är ju mindre viktigt än intresset på något sätt.

Så att nej, fantastiskt härligt. Alltså, det jag tycker är så fascinerande med Filip och det är många saker jag tycker det om honom faktiskt. Men det är så här, han är så äkta i allt han gör.

Jag menar, han är en äkta mat- och vinfetischist, eller vad man får kalla det för. Han är liksom en hedonist i fingerspetsarna. Och det går liksom inte att tvätta bort det.

Det går inte att se förbi det heller. Det är så hundra procent äkta. Och i den här då, kärleken för sitt primära lag då på östra sidan då, Washington Commanders och NFL, så är den kärleken också hundra.

Den är superäkta och den är så genuin. Och det gör ju liksom att han blir en sån otroligt kär vän, på något sätt, som man kan luta sig mot. Och han blir så tydlig i sin profil också, tycker jag.

Otroligt inspirerande individ måste jag säga att vara nära. Jag tycker också att det är för långt. Alltså, förlåt, jag bara inser att han har ju den här värmländska dialekten fortfarande kvar.

En touch. En smöl. Men han är ju stockholmare. Och jag bor i Västerås, du bor i Nacka som är till Stockholm. Men jag känner liksom att, fan vad det kan vara långt till Stockholm ibland.

Det känner jag inte ofta jag känner det faktiskt. Jag tycker att det kan vara längre till Stockholm också faktiskt ibland. När jag funderar på vad som Stockholm kan erbjuda och innebära och så vidare, så kan jag tycka att det är skönt att bo här ute i diasporan.

Men, när jag då tänker på Filip och umgänget med Filip, inte minst det man kan ha över borden, så tycker jag att det är sjukt jävla långt till Stockholm. Och det stör mig faktiskt. Jag måste åka oftare till Stockholm och förlusta mig med Filip.

Nej, men det är väl klokt. För mig, Filip förenas också lite med gycken i det att jag har alltid gillat väldigt mycket människor som skiter lite i konventioner och bara gör sin grej. Som liksom är så här, vet du vad, jag tycker att det här är roligt.

Så det är det jag kommer, så kommer jag lägga upp mitt liv. Och det är liksom, jag tycker så jävla, alltså hade fler gjort så här så hade det varit bättre i hela jävla världen. Jag håller med, jag håller med.

Alla borde göra det faktiskt. Ja, för då skulle man också vara mindre sur. Alltså, det är alltid den här grundprincipen. Får du hålla på med det du tycker är kul, då behöver du inte vara irriterad på att din granne gillar fiol och du saxofon, så att säga.

Det spelar ingen roll. Det blir jättebra. You do you. Ja, verkligen. Så att, nej, härligt. Och kul också med NFL-säsong, kan man säga. Absolut. Det ska bli kul att följa det faktiskt.

Det finns ju säkert någon bra stream för det där. Jag vet inte om det finns det på någon app för det där kanske. Det finns precis som NBA League Pass finns det motsvarande NFL.

Så att det är bara att köra. Jag ska iväg och köra bänkpress. Golfar? Inte golfar. Nej, jag ska bänka. Vad roligt. Hur känns det då? Det känns utmärkt. Kan du acceptera det faktumet att du kanske inte, eftersom du har tappat en del vikt sedan du var som mest rund i formen, kan du acceptera att du inte har samma styrka längre?

Ja, jag tror ju, alltså det är såklart en faktor, men jag tror nästan i det här läget så är det nästan mer en faktor att jag inte har tränat någon bänk. Men det är klart, alltså om vi säger att jag hade valt att gå åt andra hållet, om jag vägde drygt 90 då... Utan att ha tränat då?

Ja, men när jag hade tränat bänk, säger vi. Och sen så slutade jag träna då. Om jag istället hade liksom gått upp till 120, till exempel. Då hade jag ju... Ja, utan att träna alltså.

Då hade jag ju säkerligen fortfarande varit mer habil i bänk, även utan det. Alltså så är det ju. Så det är inget snack om den saken. Men ja, det får man väl acceptera.

Det är väl bara den stora utmaningen nu är ju att göra den här bänksatsningen då och inte låta vikterna rinna iväg. Det är ju hela grejen. Så att vi får se. Hör du mig börja tala om vikter som är liksom plus hundra kilo, kan vi säga.

Då vill jag att du drar i handbromsen. Alltså kvickt. Jag kan berätta för dig att jag väger ju så här typ 76 nu. Jag har hållit mig där faktiskt i allt bra. Det är jätteskönt.

Men det är ju ganska mycket lägre än vad jag har vägt tidigare. Och jag har ju någon sorts personbästa på 127,5 i bänkpress för länge sedan. Jag tror att någon skulle hävda att jag hade 130, men det vill jag inte godkänna för det var någon som passade mig då med lite för aktiva fingrar.

Jag är inte i närheten av 100 kilo i bänkpress just nu, ska jag säga. Trots att jag kör det lite då och då. Kanske typ en gång i veckan i varje fall, bänkpress. Och jag tror att jag, om livet hängde på det, så skulle jag kanske pilla upp 95 kanske.

Så att det är anmärkningsvärt vad vikten påverkar förmågan att pressa upp den där stången som hamrar över bröstet. Ja, men plus också, jag tror att det är en annan grej, alltså som påverkar, till och med om man tränar, är lite så här, med vilken inställning tränar du den här övningen? Alltså, vad är det för inställning?

Tänker du, tänker du få upp 130? För då kommer du liksom träna på ett annat sätt. Det blir liksom, eller tar du mer igenom det? Och det är ju det här, jag menar det här, det här du gör är ju den bättre metoden, så att säga.

Men ska du liksom ha någon vikt att tala om utifrån ens egen förmåga, då är det ju helt olika. Så då handlar det om, lite är det Filip, nästan den här minstryket, fast då motstången. Alltså, du hade ju inte kunnat göra dina marksiffror om det var så att du liksom bara körde mark en gång i veckan.

Alltså, vad gör man med att träna mark? Alltså, då blir du ju verkligen tvungen att säga, nu är det liksom, det är liv och död de här lyften. Alltså, det är det det handlar om.

Och då kan du ju liksom öka. Så att det finns väl den också. Men nej, jag tror, som sagt, börjar jag tala om 100 kilo, och då kommer jag säkert försöka ursäkta mig och jag kommer säga, ja men vet du vad jag gjorde?

Det var en superkontrollerad etta på 100. Det var liksom ingenting. Det handlar inte om att pressa sig. Det handlar inte utan, det är ju liksom, det är lätt, ledigt, jag hade mycket i tanken, bla bla bla, kommer jag säga.

Ja, det är ju såklart inte det jag då säger, utan det är tvärtom, antar jag. Då är det, då drar du i handbromsen och säger att nu går vi från bänken. För nu får vi backa.

För annars går vi åt skogen. Detta om detta. Tack för idag. Tack för att du finns i mitt liv. Vi hörs snart. Puss, ciao. Untertitel von Stephanie Geiges