Tulilahti-morden

Vad blir det för mord? Hej och välkomna till veckans avsnitt av Vad blir det för mord med mig, Johanna Wergräll och med... Ellinor Aldenmark Svainsson. Aldenmark.

Aldenmark. Hej, jag har varit på babysim. Jag har varit på babysim. Men utan din bebis tycker jag är märkligt, skubbe. Ja, precis. Jag går bara dit. Man måste ju inte ha med sin bebis, väl?

Jag vill också lära mig babysim. Ja, men det är så. Alltså, steg ett så tyckte ju Bobo att detta var så kul med sim. Nu tycker han inte det längre, ju. Juste. Idag hade jag till och med matchat så att han var liksom inte supertrött eller så, men han, han har blivit väldigt rädd.

Så han är liksom som en liten schimpanz på mig och så klänger sig fast. Ja, nu har han börjat fatta vad som pågår. Ja, att det liksom finns en värld som kan kännas lite hotfull.

Det är liksom, det har ju, typ han har ju slagit i huvudet för första gången och så där nu lite. Att han har liksom, han satt ner och sen så välte han sig själv framåt, liksom, så huvudet i golvet och sånt. Classic.

Jag tror att det kan ha börjat kännas lite mer hotfullt i världen just nu. Såg jag en bebis göra det här om dagen. Mm. Och du bara puttade på lite och hjälpte till, liksom.

Nej, man måste lära sig! Det är lite sjukt med dig, men sån är du. Sån är jag. Ja, men, alltså det är ju jobbigt, för det blir lite mer kaotiskt, men det är också väldigt mysigt att liksom, han liksom klänger sig fast på en och man bara, jag är din trygga punkt faktiskt.

Ja, nu är du mammas trygghet. Mm. Och sen så märker jag att han blir rädd och så säger jag, men då kan vi ta och göra någonting annat istället och så liksom så. Väldigt mysigt.

Ja. Så du utsätter honom för fara så att han tyns sig till dig. Faktiskt. För jag har ju också läst det här med att när ens barn är i fara så blir man mycket starkare fysiskt.

Just. Ja. Så det här är din träning? Precis. Det är skönt att känna sig kapabel fysiskt i alla fall. Mm. Det är väldigt trevligt. Vilken vacker toxisk relation jag har.

Ja, sån är jag. Så stäm mig då, så orosanmäl mig till socialen om det bryter mot lagen. Hoppas jag gör inte det. Nej, men gör inte det. Fyfan vad det är sjukt att folk använder det som ett så här sätt att visa att de inte tycker att någons skämt är okej, typ.

Alltså det är så jävla oansvarigt. Samhälleligt. Ja! Jag kan bli liksom matt av tanken på att det går så mycket resurser till sånt skit. Mm. Det är så jävla rövigt.

Ja, för då måste de ju sitta med de här mötena med oss. Ja, du vet. Ja, jag vet. Man kokar. Ja, folk är dumma i huvudet. Med det sagt så har jag ju orosanmält dig.

För ett skämt som jag sa en gång. Precis. Det var lite surt. Men hur mår du? Jag mår väl ganska bra, ska jag säga. Det var tidig morgon, för det kom en rörmokare klockan sju.

Men vet du vad det betyder? Att du inte behöver diska på toan längre? Nej. Jag har rinnande vatten i köket. Jag har en diskmaskin som fungerar. Jag har numera också en bänkskiva.

Alltså, mitt liv ändå. Att det får vara så härligt. Att det finns ändå någonting som bara kräver ett besök av en person. Och sen är det löst. Ja. Det är skönt. Vad är toppen?

Annars är det alltid lite så här. Vi ska komma och kolla. Vi ska komma och mäta. Det kommer vara liksom. Jag är trött på långa processer. Ja, agreed. Vi ska bara vara bam, bam, bam.

Fix. Bam, bam, bam. Thank you very much, ma'am. Yes, madam. Nu var ni tvungna att sticka iväg och köpa lite grejer mitt i och sådär. Men det löste han så vackert.

Så han kom iväg i tid också. Skulle liksom podda kapp repet på en annan tid. För att jag kan inte få vara vanlig. Det har varit en dag. Det är en vecka. Det är en vecka som jag har framför mig.

Det är kul för det är. Jag har fått från många. Jag vill bara säga det. Albin Sommernorsson i Kafferepet. Nu har vi ju ersättare från honom. Ett tag för att han kommer tillbaka sen.

Och då har vi olika gäster varje vecka som spelar rollen av Albin Sommernorsson. Och vi. Alltså, jag fattar vad ni menar. Men alltså självklart har jag redan frågat Ellinor.

Och trots självklart är jag på listan. Ska inte Ellinor vara med? Ett tips. Jag skulle jättegärna se. Men alltså hon var väl. Det var typ så här. Jag har inte ens skrivit för jag har bara nämnt det i förbefarten till dig.

För du är liksom min så här också självklart. Så du vet. Det blir liksom. Jag fattar. Det är inget fel. Jag vill bara säga det så att ni inte känner så här. Men fan, det är det att det finns på kartan.

Jag hade ju blivit ledsen om ingen. Om det inte var något liksom. Det hade varit helt sjukt. Vadå, varför skulle vi inte ta de självklara? Eller liksom. Ja, men verkligen.

Men vi har ju. Jag har ju också sagt. Ja, men jag kan då och då. Och sen så hörde jag aldrig mer igen. Och så frågade jag. Är det dags för någonting? Och så svarade du inte på det.

Så det är ju lite stämning av att du håller mig på hals då. Och spelar lite svår. Nej, men det är mer det att jag inte tar dig på allvar. Alltså att jag bara räknar.

Alltså för mig är du en sån. Jag bara räknar med att jag tar dig i ett litet paket under armen och går och spelar in. Vilket jag fattade fel. Men jag bara, det handlar ju bara om att du kunde från ett datum längre fram.

Där det var lite oklart med scheman. Så därför har vi varit tvungna att pausa lite inbokningar där. Men alltså ja, du står med i en kalender. Det tycker jag. Redan.

Som jag bara inte har sagt. Ja, ja. Du berättar inte för mig vilka datum. Nej, men det kommer. Jag tänker det. Alltså om det inte blir den, då blir det den efter.

Alltså du vet, det är inte som att jag tänker så här. Åh vi måste jobba för att förbereda. Jag bara räknar med att du ställer upp. Nej men gud, det ska dessutom för min egen skull också.

Väldigt roligt ska det bli. Ja, men alltså vad kul att du tycker det. För jag. Andra kan ju vara så här. Oj förlåt, kan du? Kan ni tänka er? De allra flesta tycker att det är kul liksom.

Men man är ändå lite så här. Om du har tid. Men till dig så är jag ju bara så här. Ellinor. När kan du? När kan du? Kom till mig. Jag bara, jag kan. Från oktober, jag bara.

Ursäkta mig. Du kommer imorgon. Men det var ju så här poddastorgon när jag liksom mammatränningen nu. Eller september och lite. Så precis. Ja, det är viktigt faktiskt att du ska göra den.

Jag kan inte ta dig från Kicki. Nej, men alltså jag känner verkligen i kroppen att vara. Vad var det att jag har bokat in träning i kalendern. För annars så har jag ändå lyckats träna väldigt mycket hemma.

Och sådär bara genom så här. När jag har tid och känner för det. Men nu finns det ju aldrig någon känsla av att jag känner för det. Nej, det gör det ju. Och inte heller att jag har tid.

Så har jag precis dragit igång det där igen. Och då fick jag börja väldigt försiktigt. Alltså du vet, det är en sån humbling experience. Att starta det mest försiktiga man kan.

Och sen vakna dagen efter och bara. Aj, aj, aj, aj. Jag lyssnade på Café Bambino. Där hon berättade om hur hon har fått sitt liv tillbaka, typ. Tror jag stod igår och lyssnade på det.

Och plockade in glas i mina nya skåp. Och alltså, det var så fint att höra. Hon har liksom fått sina energi tillbaka. Och hon kan liksom träna. Och hon kan Efter 27 så gör de sig redo för att fortsätta.

En av cykelsadlarna behöver repareras, så de stannar vid en cykelverkstad. Och reparatören minns också tydligt samtalet med tjejerna. Han frågar om de har mött några framtida brevvänner på sin resa genom Karelen.

Det var vanligt på den tiden. Så mysigt. Liksom brevväxla. Vad är det? Själv har man liksom sin Facebook full med gamla folk som man har träffat runtom i världen, som man är så här, but who are you, man?

Rita och Eine låg i alla fall artigt på den här frågan och sa nej, tyvärr. De betalar för reparationen och cyklar vidare mot Heinävesi, där de planerar att övernatta på campingen i Tullilatti. Mycket snyggt.

Otroligt. Tack. Jag kände det verkligen. Ett pir. Ett finskt pir. Verkligen. Gåsud. De kommer fram till Heinävesi, som är en sömnig liten ort i norra Karelen på eftermiddagen.

Och de parkerar cyklarna utanför ett apotek. Det har hunnit stänga för dagen, men de tjejerna behöver köpa bindor, så de ringer på och så är det ett kvinnligt butiksbiträde som är snäll och öppnar för dem, så de får handla en snabbis. Because women, huh?

Ja, och på den tiden att det liksom, det var lite mer så. Ja, jag kan tänka mig, det fanns väl inga bindor på Ica? Eller på... Nej, och det är liksom, det kanske, men liksom att de bara, oj det var stängt, men det är säkert något biträde kvar som kan öppna eftersom vi har den här situationen.

Och då var det det, det var inte det att det var stängt och då är det kört. Visst. Det är som att jag ryckte i dörren precis efter 18.01 kanske. Det var stängt och då står jag liksom, den stängde precis framför ögonen på mig.

Och så var det så, åh fan också. Och så möter jag liksom blicken på den som är där inne och de bara, mm. Ja, tyvärr. Det går till vem till att göra någonting åt detta.

Man bara, mm. Gör det verkligen inte det? Men nu kanske det är så att det är tidsinställda grejer och de behöver, liksom du vet. Ja, jag kan tänka mig att det fanns väl inga bindor på Ica?

Eller på liksom, det kanske, men liksom att de bara, oj det var stängt, men det är säkert något biträde kvar som kan öppna eftersom vi har den här situationen. Och då var det det, det var inte det att det var stängt och då är det kört. Mm, visst.

Det går till vem till att göra någonting åt detta. Man bara, mm. Gör det verkligen inte det? Men nu kanske det är så att det är tidsinställda grejer och de behöver, liksom du vet.

Ja. Då var det annorlunda känns det som. Sämst. Ja. Det var sämre då, men den grejen, mysigt. Allt var bättre då. Sen går de vidare till lanthandeln för att köpa fika.

Då den köper mjölk och wienerbröd och bullar. Och sen fikar de då på det. Så mysigt. Sen hämtar de cyklarna vid apoteket och cyklar mot Tulliratty. Och vittnen ser dem cykla på vägen mot det avlägsna lägerområdet, campingområdet runt Heinevesi.

Särskilt campingplatsen där de varit. Det kan ju killarna berätta då. Väldigt specifikt var de var. Den 21 augusti, nästan en månad efter att kvinnorna sågs sist, så gör en soldat som heter Mauno fyndet i skogen.

Alltså det här är så jävla otroligt att han noterar detta. Han snubblar över vad som ser ut att vara en nyplanterad granplanta. Då drar han upp den ur jorden och ser att stammen längst ner har vässats med kniv för att lättare kunna stickas ner i jorden.

Undrar om man planterar granar så. När jag har jobbat med granplantering, eller hjälpts min mammas man med att plantera granar, då har det liksom varit med rötter. En liten rotklump.

Men det är väl att man gör ett litet hål med en sån där grej och sen så sätter man ner den. Mm, exakt. Man vill ju ha med rötterna då, så tänk att den inte ska behöva göra nya rötter, för då är det ju jävligt låg chans att den ska klara av att...

Ja, det... Det är kanske därför han tänker, this is weird. När han ser sig omkring så ser han sju granplantor till som har stuckits ner i en hög med trädgrenar och stockar.

Och det är mossa och torv som har använts för att täta till hålen, ser man. Så det är någon som verkar ha ansträngt sig för att försöka få platsen att se så orörd ut som möjligt. Just det.

Vilket är weird, men det är ändå otroligt att se det. Ja, det är det. Mitt i skogen. Då har man skogsögat på, så att säga. Verkligen. Man är mer van vid skog än vad du och jag är.

Så är det. Det här är i alla fall samma plats som gravgrävaren och hans son gått förbi en vecka tidigare då. Så när den här soldaten plockar bort grenarna och stockarna så hittar han två kvinnokroppar som är då Rita och Eina.

Rita har dött av trubbigt våld mot huvudet och Eina har knivhuggits till döds. Enligt vissa källor så hittas Eina utan kläder men man bekräftar senare att ingen av dem ska ha utsatts för våldtäkt. Graven är cirka tre meter lång och 25 centimeter djup.

Gärningsmannen verkar ha försökt gräva djupare men en stock har legat i vägen som var liksom halvförmultnad. Men han kunde inte gräva förbi den. Ovanpå kropparna har han sedan slängt några av kvinnornas kläder och sedan täckt allting med torvblock, mossa och grankvistar.

I närheten hittas tältet och sovsäckarna gömda under ett tjockt lager mossa. Och så hittar man en spade som förmodligen använts för att gräva graven. Och nyheten om detta sprids snabbt i hela landet.

Bara en halvtimme efter att Ritas pappa har fått beskedet så blir han överumplad av journalister på sitt jobb. Trevligt. Ritas bror får beskedet när han sitter på ett tåg och läser tidningen.

Då ser han en bild på kvinnornas upphittade ägodelar och känner igen en ullstrumpa. För då är det ena halvan av ett par som han hade lånat ut till sin syster innan hon åkte. Det är fan helt sjukt.

I en svartvit tidning och bara vänta, jag känner igen den ullstrumpan. Den är min. Den är för fan min. Fan har ni med en ullstrumpa va? Nej men gud vad hårt att se.

Ja, riktigt hemskt. Eines föräldrar får beskedet separat. Hennes mamma var hemma och hennes pappa var på sitt jobb i en annan stad. Och de anhörigas adresser publiceras i tidningen.

Jättebra. Tack. Gud vad bra. Superfint. Det är ju bara så att man kan kontakta dem och åka dit. Så ni vet. Om man har några frågor eller så. Ja, tankar, funderingar.

Det är så jävla sjukt. De får ju det fruktansvärt med nyfikenheten från allmänheten. 29 augusti hålls begravningarna i Jyväskylä. med tusentals besökare. Kistan bärs ut medan Beethovens sorgmarsch spelas.

Ritas kista bärs av hennes familjemedlemmar, Einars kista bärs av hennes klasskamrater. Alla i sin sjuksköterskeuniform. De är så fina. Utanför kyrkan överlämnar sjuksköterskeeleverna kistan till Einars anhöriga.

Och tillsammans går alla i procession till gravplatserna som ligger ungefär 500 meter bort. 8 000 pers går i procession tillsammans. Det är så fint med den typen av ritualer som vi håller på med.

Verkligen. Jag kan typ sakna att ha uniform vid högtidstillfällen. Jag saknar bara... Jag litar på det. Det är därför jag tror att jag är emot det nu. Visst sa jag det att det stod i någon barnbok där.

Förut hade man svart på begravning. Nu får man ha vad man vill. Jag bara, ursäkta, nej. Nej, nej, nej, nej, nej. Jag tror därför jag blir så traditionell när det kommer till att du har svart på begravning.

Man har inte vitt på någon annans bröllop. Alla bestämmer väl själva vad vissa säger. Jag vill att min begravning ska vara att man firar och hyttar. Men gör så då.

Men det kan inte vara något som man får. Nej, det kan man inte ta för givet. Nej, det är till för att vi ska få ritualen och processionen. Den måste få vara sorglig och vara lite högtidlig och lite speciell.

Och då är det okej med de här reglerna för det blir lite som du säger med uniform-tänket. Som att man får in det då. Jag är lite avundsjuk på killar att kostym finns.

Att det är en självklar sak. Ska jag vara uppklädd, då har jag kostym. För att, jo visst, vi har klänning som är lång. Men det är inte min stil. Nej, det är inte samma grej.

Jag känner mig inte alls bekväm i det. Och det är liksom inte på begravning heller. Det är på bröllop. På begravning har man bara något som är svart. Och det kan också vara svårt att hitta något som är svart och fint och känns högtidligt och...

Men också ännu mer avundsjuk på min bror som jobbar i militären. Bara, ja, är det högtidstillfälle? Bröllop eller begravning? Då tar jag på min uniform. Och det är så jävla tydligt då.

Man visar vem man är. Och så är man samtidigt väldigt fin och folk blir nyfikna. Jag vet inte, jag går igång på hela... Det är så tydligt. Väldigt tryggt, liksom.

Men ja, Maria bifogade en bild också på när de går i sina sjuksköterskeuniformer också. De hade en liten hatt och liksom såhär sina förklädesliknande... Ja, det är jättefina.

Jättefina outfits. Jättevackert. Den 4 september så hittar man cyklarna nedsänkta i den djupaste delen av den här sjön, Kemajärvi. Däcken har tömts på luft, uppenbarligen för att de inte ska kunna flyta då.

Och de har sänkts ner på en plats där det uppenbarligen har varit svårt att hitta dem. Vilket tyder på att gärningsmannen bör ha kunnat området hyfsat. Flera vittnen har kontaktat polisen och berättat att de på mordnatten har sett en man på en blå moped.

Han har kört omkring utanför campingområdet och ett vittne har sett honom köra precis bakom tjejerna när de cyklade på vägen mot campingen. Så när tjejerna kom in på campingen så körde han istället in på en liten skogsväg. Men lokalborna kände inte igen honom, han på mopeden.

Och polisen tyckte att det var lite konstigt för de var övertygade om att mördaren var någon som bodde där i området. Så det var det ju konstigt då. Att de inte kände igen honom, ja.

Ja, så jag undrar om polisen liksom räknade bort den här mopedmannen lite då, eller? What's up? Campingen blev såklart ett turistmål snart. Massa folk åker dit för att se mordplatsen.

Because people are fucking crazy in the head. Yes. Vilket också, jag fick precis upp, så dumt. Jag fick upp i huvudet precis bara, ja men folk åker ju och ser till liksom koncentrationsläger och sånt.

Det är ju vanligt, det är ingen som tycker det är konstigt. Att min hjärna bara chabsa med mig mitt i allting. Jaha, men tycker du inte något konstigt med det? Att lära sig om historiens, en av historiens största som vi vill göra om hela tiden.

Jättefina grejer. Det verkar du inte ha någonting emot, men det här får man tydligen inte göra för dig då. Det är helt olika saker. Vill jag också tillföra till min hjärna då att vara tyst.

Men den här killen på mopeden förpassade grejer. Framförallt om de inte känner igen honom och han ändå svänger in på en annan väg. Det känns som att om han ska röra sig i området så behöver väl han egentligen åka till campingen för att det ska kännas normalt.

Alltså det känns som att han kan känna till området om man ändå liksom kan svänga in på en skogsväg. Ja, eller hur? Ja, det är lite konstigt. Och lokala säljare i Heinävesi börjar sälja dryg snacks och dryck på campingen då.

Som är det här turistmålet. Utredarna i alla fall drar paralleller till ett annat olöst mordfall sex år tidigare. I maj 1953 så mördades 17 år gamla Kylyki Sari i Isojoki, som betyder Storå, när hon var på väg hem från ett religiöst ungdomsmöte.

Och hennes kropp hittades i oktober samma år nedgrävd i ett kär. Så det är ju likt. Obduktionen visade att hon också hade dött till följd av trubbigt våld mot huvudet.

Och som vi minns, hyfsat i alla fall, så ska en viss Hans Asmann. Just det. Ha erkänt sig skyldig till det här mordet 1997. Jag minns inte alls det, fast jag lyssnade på repris som vi publicerade i somras om just Bodom-morden.

Morden vid Bodomsjön. Det var i alla fall ett av morden han erkände. Det kändes som att jag igen namnet Kylyki Sari. Ja, ja, ja. Snyggt. Det gjorde inte jag. Nej, men jag gick ju också igenom det för att vi skulle skicka lite förslag till Lykev-Person.

Just det. Alltså när jag mailade till GV, alltså Leif, Jag har mailat till GV. Jag och Leffe. Ja, det är sant. Hans Asmann hävdade att hans privata chaufför hade råkat köra på henne, den här Kylyki, med bilen och att de tillsammans ska ha gjort sig av med hennes kropp.

Men 1959 så fanns ingen Hans Asmann med i bilden och likheterna mellan morden gör att poliserna tänker att det finns ett samband mellan Rita och Ejne och Kylyki. Och mordet på Kylyki är färskt i minnet hos allmänheten samt det faktum att polisen aldrig lyckades häkta någon misstänkt i det fallet. Så inrikesminister, inrikesminister, inrikesminister Eino Palvesi vill gärna försäkra folket om att polisen har koll på läget den här gången.

Han uttalar sig i radio och säger att den här gången kommer vi hitta mördaren och han ska ställas inför rätta och stå till svars för sina handlingar. Polisen bara, tack om du går hem nu. Jag får sån panik bara typ i filmer när en polis säger till familjen Jag lovar att vi ska hitta den som har gjort det här.

Gud, ja. Du får inte säga så. Sluta gissad, så känner man. Du kan inte veta det. För det är såklart att det känns som att du vet. Nej, skitsamma. Det stressar i alla fall.

Polisen har ju inte heller, alltså de har inte så stor erfarenhet av den här typen av brott eller spaningsarbete. 1959, det dominerande i brottsstatistiken är då stölder, våld i hemmet samt berusade män som hugger ihjäl varandra med kniv. Det är sån här klassiker.

Because we är Finland. Ja, det är det Finland är kända för. I sådana fall så har ju gärningsman och offer ofta känt varandra sedan innan. Och det har inte krävts så mycket utredningsarbete.

Men nu har då inrikesministern sagt att de har koll på läget. De fixar det. Det lovar jag. Helt vanlig seriemördare. Nu kommer vi hitta honom. Nu måste pol Det är precis, det är det som är hans kink.

Ja. Jag gillar när folk respekterar hennes gräns. Åh, gud, vad hemskt. De åkte därifrån. Ja. Yes. Då kom han. Så det var därför han körde. Nej, men det här är vad han berättar i alla fall.

Men den här konversationen med Runar blir aldrig protokollförd. Av någon anledning. Det han berättade där. Men när polisen nästa dag sätter sig ner med honom för att skriva ner allting, då nekar han till allt som han har berättat.

Ja, de kom på att det kanske inte var så himla bra idé. Och han säger nu att han inte varit i området på mordkvällen alls. Och i hopp om att de lokala vittnena ska kunna identifiera Runar som mopedmannen så kör polisen runt med honom i bilen i Heinävesi och ber vittnena titta på honom.

Titta på han i bilen. Det kommer kännas tryggt för dig att han vet att det var du som pekade ut honom sen när vi släpper honom. Så säger vi. Gud, vad skönt. Nej, men det är sådana här magiska fönster som han ser inte dig.

Du ser honom, men han ser inte dig. Han är mycket räddare för dig än vad du är för honom. Allt sånt kommer att vara kört. Ja. Alla pekar ut honom. Men det är ju inte så här en vittneskonfrontation funkar.

Nej, så är det. Eller ska funka. Och det är uppenbart att han är polisens huvudmisstänkte. Och han sitter ju där i bilen. Och han ingår ju inte i någon uppställning med andra som är lite lika honom eller någonting sånt.

Enligt polisens kriminalteknik är labb så har grejerna legat där hela vintern. Och åklagaren hävdar att Runar gjort sig av med föremålen när han åkte tillbaka till Varkaus efter brottet. Men försvaret hävdar att föremålen har varit i relativt gott skick och ser inte ut att ha legat ute så länge.

Det indikerar ju att gärningsmannen fortfarande är på fri fot och att han fortfarande gör sig av med bevis. Men då är det ju perfekt att de inte har någon som kan säga hur det är med det. Det är jättebra.

Just. Domaren tittar i alla fall på bilderna av hattarna och de ser faktiskt ut att vara i gott skick. De är dessutom av ganska billig kvalitet. Och de har inte ens bleknat under vintern.

Och de bör ju ha varit ordentligt tillplattade och formlösa om de legat under snö i flera månader. Liksom i östra Finland. Det är inte bara en vanlig vinter, det är vinter i östra Finland.

Ja, det lämnar ingen oberörd. Nej, verkligen inte. Aldrig minsta hatt. Ingen oberörd. Aldrig minsta hatt. Det känns sketiskt. Resterna av kvinnornas ägodelar hade varit väldigt väl gömda i sumpmarker.

Så det är konstigt att hattarna har legat helt synliga bara 50 meter från vägen. Ja, så här har de på. Rättegången blir utdragen, den pågår i typ ett halvår till början av 1961.

Åklagaren och domaren i fallet har på senare tid erkänt att de inte var övertygade om att Runar Holmström var skyldig. Men han var den enda misstänkte de hade. Och vad ska vi göra då?

De kände att de inte hade något annat val än att pressa saken så långt de kunde. Det har ni, okej. Det är lite problematiskt faktiskt. Men ingen av de här tänker ju logiskt, det är det som är så svårt.

Eller juridiskt. Inget av de tänker de. Men faktiskt, i slutändan så väljer man att antingen så lägger man ner åtalet eller så pausar man det. Det är lite oklart, källorna säger olika.

Men det gör man då i brist på bevis. Men Runar blir inte frisläppt. Det beskrivs att man efter lång överläggning väljer att förpassa honom till en sinnesundersökning.

Så de kan med andra ord behålla honom i häktet medan man inväntar. tar han en psykiatrisk utvärdering. Han är inte dömd för morden, men i allmänhetens ögon så framstår han ju fortfarande som skyldig.

Ja. Speciellt när de inte släpper honom. Då är det ju verkligen som att vi måste bara fixa lite mer bevis, för vi vet att du har gjort det. Så folk tycker ju att han har det.

Och även om han inte blir dömd så vet han att han förmodligen kommer att låsas in på en sluten anstalt så småningom. Han försöker ta sitt liv flera gånger i häktet, men misslyckas. Men den 8 maj 1961 så lyckas han göra snara av sina sängkläder och hänga sig i sin cell i fängelset i Vasa.

Vid tidigare självmordsförsök har Runar alltid skrivit en lapp där han har skrivit att han är oskyldig. Vid det här försöket så lämnade han ingen lapp. Och det har spekulerats i många år huruvida han var skyldig eller inte.

Den allmänna åsikten nu för tiden är att han var oskyldig. Och att han var en tacksam syndabock för polisen som hittat... Wow, perfekt! En dömd brottsling som har en moped.

Han har säkert en blå också. För såvitt jag vet så har de aldrig ens bevisat att han hade en blå moped. Nej, och det där med att han ska ha sagt att han har gjort det, det har vi inte, det har vi bara polisen.

Ja, alltså han sa ju inte att han begick några mord för det första. Nej, men att han var där. Ja, exakt. Det har ju han egentligen aldrig tillstått själv. Nej, det är ju polisen som har sagt att han sa det och sen vägrar.

Ja, precis. Man tror inte att det faktum att han tog livet av sig pekar på att han är skyldig, utan bara kände hopplöshet över den här situationen han befann sig i. För han var ju inlåst för ett brott som...

Alltså man hade lagt ner åtalet. Det är så fruktansvärt. Men sen kanske han hade psykiska problem också. Det är inte så bra att låsa in någon utan vård då. Nej, och vad vi kanske ska göra en utredning här någon gång.

Precis, hej då. Nu får du sitta inlåst ifall vi gör det. tjata inte så jävla mycket. Nej, men verkligen. Hård stämning. Ja. Och alltså, jag vill veta varför de där killarna blev...

Alltså att de kunde släppa dem så snabbt. Ja, det verkar ju vara hugget i sten att de inte är skyldiga. För annars är man ju verkligen så här, det var ju värt att vara lägligt att ni hängde hela kvällen, men sen så var de inte intresserade och så jäspar de och säger nu är det läggdags och då sa ni ja, jaha, tackar, tackar och då ger vi oss av i godan ro.

Ja, men det är rimligt och det hände säkert var och varannan. Men just här så blir man ju lite... Drar man ju så att säga öronen åt sig. Ja. Jag ska säga att på senare tid har man istället börjat misstänka Hans Asman då.

Som har förekommit både i utredningen gällande Kiri Kisari och morden vid Bodomsjön. Och vill man bli påmind om vad det gällde allt det där så kan man ju lyssna om repisen en gång till för alltid i världen från i somras. Det är bekräftat att Hans Asman, som han väl antagligen heter, rörde sig mycket i området runt Heineväsi och att han sannolikt var bekant med området i Toolilatti.

Men man har aldrig lyckats koppla honom till morden på Rita och Eino. Men ja, det är det. Det är så jävla tragiskt och lite för mycket så här riktigt obehagligt att...

Kan man få campa i naturen en sommar utan att det ska vara farligt? Jag tror jag sa det också sist när vi pratade om Bodomfallet att jag vet att man är lite... Man kan vara mörkrädd och så där när man campar, men jag har ändå alltid känslan av att, men kom igen, vi campar.

Vad fan ska hända? Nej, jag är alltid rädd för det sedan Appo Jaure. Sedan jag hörde om det första gången. Vad sa du? Sedan Appo Jaure. Det är ett av de där morden som Quick dömdes för initialt.

Alltså att det var ett par från Holland som var och campade i Appo Jaure och så blev de ihjälhuggna i tältet. Okej. Jag tänker liksom att det händer bara på film.

Mm, det har hänt i Sverige ett par gånger. Men alltså... Men nej, alltså, det är ju sjukt, såklart. Så ska det inte vara, eller hur? Nej, jag är emot det. Så ska det inte vara.

Vadå, så du tycker att man ska skylla sig själv? Men det här är alltså det vi har. Nu vet vi inte mer. Nej. Maria! Ja, det var grovt. Men jag välkomnar ju Assman, för han är ju en karaktär jag gärna lär mig mer om.

Mm, verkligen. För det känns som att han är som en ghoul. Ja, man vill veta exakt allt han är skyldig för. Jag vill veta fakta. Jag vill inte veta saker som det kan också ha varit han, för att jojo, det är klart att det kan ha varit han, men vad är han?

Nej, jag är precis. Vad var han? Vad gjorde han? Vad har han faktiskt gjort? Och också om han inte har gjort någonting, det vill jag också veta. I wanna know everything.

Jag vill också veta var han verkligen vakt på ett koncentrationsläger, eller liksom sa han det som en fläks? Ja. Vet vi att han var det? Vet vi att han var spion åt KGB?

Hade han connections i Finland som gjorde att... Alltså, förstår du? Jag vill veta allt sånt. Ja, fakta, tack. I fakta är frågan. Mm. Men, that's that. Tack för idag, slut för idag.

Och så hörs vi på torsdag om ni lyssnar på våra premiumavsnitt. Gör ni inte det så tycker jag det är lite pinsamt. Men okej, då hörs vi nästa måndag, då. Det gör vi.

Ha det fint, hej då! Hej då!