Snälla killar, stygga killar och feministisk rockkritik

Ett längre avsnitt. Inte för att storleken spelar någon roll. Med avstamp i män som beskriver sig som snälla killar ger vi oss ut på en resa genom rockkritikens historia, kollar på hur vi kan se rock n roll som en process snarare än en genre och letar efter en musikteoretisk modells ursprung.

Och det var anledningarna och det var New York. Den här säsongen handlar om manlighet och nu har vi kommit så långt att det börjar göra lite ont. Det ska göra ont.

Några av frågorna som kanske får svar är: Vem var bäst - The Beatles eller The Rolling Stones? Är Creedence Clearwater Revival rockmusikens fulländning? Är Led Zeppelin bäst som bilogi eller som social konstruktion?