VV101 - Superskräp

Hej, jag heter alltså Victor Leijonhufvud och du lyssnar nu på Virtuellt kompletterande aktualitetspodd Virtuellt Veckan, nördnytt om spel, filmer, tv-serier och teknik med mig och Kalle Johansson Sundelius. Ja, nu är vi på andra sidan krönet Kalle. Ja, visst känns det konstigt.

Stort och tomt. Ja, men särskilt när vi spelade in avsnitt 100 lite tidigare. Nu har det ju ändå gått nästan tre veckor sedan dess. Mm. Så det känns lite tomt bara därför.

Att man nästan... Ringrostig är kanske fel ord, men det känns som att rytmen är off. Just det, för er som har missat det, med avsnitt 100, som ju var en milstolpe, så passade vi på då att försöka utse tidernas bästa filmer, spel och tv-serier.

Kul att göra den ansatsen. I praktiken så blir det väl aldrig helt rätt, va? Har du redan börjat ångra dig? Nej, kanske inte riktigt så, men man får ju alltid ångest över det man utelämnade, eller hur?

Särskilt nu när man läser alla lyssnares listor på Discord. Men å andra sidan hade man fått ytterligare 20-30, kanske till och med om vi hade gått till 100, då hade vi väl kunnat få in allt verkligen, va? Finns det ens 100 bra spel?

Oj! Shots fired! Och det är så man särskiljer mellan nummer 51 och 67 liksom. Ja, det där brottas ju all världens media med. Det är klart att det blir godtyckligt.

Och jag menar, just den inbördesordningen, det var väl inte själva poängen kanske med avsnittet heller, men den är ju dagsform som vi konstaterade med förra också. Ja, verkligen. Men lyssna gärna om ni inte har gjort det, och det finns också en Patreon-del där vi bubblar upp ytterligare ett antal förslag, kan man väl säga, på det som är bäst någonsin.

Omvärdera kanske med avsnitt 200. Då får vi väl se om vi orkar hela vägen dit. Det är ju ytterligare fyra år, eller vad sa vi att det här hade tagit, det här monumentet som vi har byggt?

Det är ju runt 35 avsnitt per år liksom. Så att det gör vi väl. Tagga 2030 alltså, och då kommer världen ens likadan ut. Alltså bara på den här tiden har det hänt mycket.

Herregud. Sedan AIs intåg så har ju saker eskalerat, det kommer ju exponentiellt bara att, jag vet inte ens hur vi kan föreställa oss, det kommer ju att spirala alltså. Alltså målet är ju, jag tror vi har pratat om det här förut, men målet är ju att vi har våra digitala avatarer som gör podden åt oss.

Går från avsnitt 200 till bara avsnitt oändlighetstecken, så att säga. Ja, just det. Den bara pågår hela tiden. Vi har en otrolig aktualitet, alltså sekunden efter att någonting har hänt, då sitter vi och babblar om det.

Ja, det enda vi gör är att vi petar in länkar i någon form av propt. Matar bara. Ja. Och grejen är att de här... Kanske också sticker in, du vet, nästan som att man räcker in lite så här lappar här och där, alltså med faktiska tankar och åsikter som vi har.

Och så går det in i den här stora tröskande maskineriet som bara fortsätter spotta ur sig dumheter. Ja. Tanken är ju ändå kittlande. Mm. Eller? Tragisk. Eller en kombination.

Ja, alltså det är ju såklart, det är ju inte ett fullgott ersättande av oss... Det skulle ju behöva vara ett parallellspår då, att vi fortsätter ändå, eller hur? Ja, jo.

In person. Men att vi har här då, bara som en rolig kuriositet. Ja. Och nu, under den här timmen, då är de faktiskta köttmänniskorna som pratar. Det är inte våra digitala alteregon.

Exakt. Det är lite som att du vet, när testbilden bara står och låter, eller hur nationalsången spelas och så är det slut, och så är det liksom... Istället för testbild så går våra automatiserade autopilot- varianter då.

Ja. Och som kanske... Det farliga är väl att de kanske har mer korrekta takes än vad vi har. Ja, när det kommer till, precis, att återge vad som hänt. Så kan jag tänka mig att det skulle vara mycket bättre.

Men det är inte det det handlar om, det här. Eller hur? Vem vill vara korrekt? Nej, men vi går ju på känsla och organiska som vi är, tänker jag. Det har väl någon slags värde, tills det inte har det.

Kött och blod. Kött och blod. Och vad tänker du om köttet och blodet i GTA 6, nu när vi har fått se The Extended Look? Extended Look har alltså 31,1 miljoner tittare på Netflix, 18 miljoner hittills i talande stund på Youtube.

Och den 19 november så är det skarp läge och smäller det. Efter ett par veckor inför med ganska rejäla läckor från lite olika grupper som har släppt det, som verkar ju sitta på en bild av spelet. Jag har aktivt försökt hålla mig borta från de läckorna, för de är nästan som man är lite skeptisk till att kolla på det här halvtimmesgenomgången.

Man vill ju ändå, man vill ju bara hänges till att spela ett spel när det väl kommer. Mm, exakt. Gå in som ett vitt ark och uppleva allting för första gången. Men det är ju någonting med återigen det där med mitt minne, att jag har märkt nu på senare år att, har jag nämnt det här förut, det är också en grej, jag minns inte ens om jag har sagt det, men att jag har börjat se nya lager, upptäcka nya detaljer till saker som jag har sett om, så pass att kanske är det först med liksom andra tittningen som i det här fallet som jag börjar uppskatta det jag ser.

Det är som att första varvet, då behöver jag brottas med att ens ta in vad det som pågår. Man kanske blir distraherad. Och man kanske också fastnar på oväsentliga detaljer, som med just ett spel också, att man kan bli så här tekniskt besatt.

Ja, titta på håret och hur det faller, så naturligt i växlarna. Och sen andra tittningen, då börjar man fånga upp, ja just det, man lyfter blicken, man tar in, ja det är ju en story här som är någon slags med olika beats som man ska hänga med på och fånga upp olika nyckelkaraktärer och händelser och sånt där. Och så kan jag tänka att jag undrar om inte jag skulle behöva det med allting, allt intag egentligen.

Alltså alla spel jag spelar igenom, alla filmer jag ser, alla tv-serier. Kanske att de får en ny dimension på andra varvet. Jesus, har du oändligt med tid? Det har man ju inte.

Så det här är ju bara rena spekulationer, för det kommer jag sällan orka göra. Nej, jag har bara sett Netflix-serien en gång och jag måste ändå säga att jag blev lite distraherad till och från. Kanske dubbelskärmade lite jävla dialog på hotellrummet i Köln i Tyskland efter en Gamescom-dag och tittade på det här.

Och om man ska ge någon kritik så tyckte jag att det var ganska rörigt klippt. Det var ganska många konstiga hopp fram och tillbaka. Men kontentan är ju att det känns ju som ett mer intimt och närgånget GTA på något vis.

Det är många som har dragit paralleller till att det känns som att de har lärt sig sakerna från Red Dead Redemption och tagit det till GTA nu, att det känns mer att man är mer i världen. Det är mer tyngd i spelet. Men samtidigt så verkar det ju vara breddningar och fördjupningar och detaljer på en nivå som vi aldrig har skådat på den här skalan.

Så jag tänker generellt i den här sandlådan också. Ja, jag visste. Tekniskt sett är det ju, jag tror inte ens att man kan förstå vad de stackars programmerarna på Rockstar har lyckats klämma ut.

Staden som omfattning är alltså den dubbla mot GTA 5. Och tre gånger större än Red Dead Redemption 2. Utspelar sig alltså i Leonida som baseras på Florida. Och i det inkluderas också Vice City.

Leonida Keys som ju är uppenbarligen här, The Everglades och så vidare. Man ser också prov på det i de här spelbilderna vi får se. En enorm miljövariation. Men som sagt, jag fastnade på första tittningen som krävde att jag tittade igen.

Det var Fast snart får jag säga. Och här hade ju våra AI motsvarigheter haft en edge. För de hade ju inte haft fel till att börja med. Nej, nej. Men det är en del av vår charm.

Så charmen är den här felmarginalen, vad var det vi sa? 93% rätt, va? Jo men det är ju lite det man stör sig på med AI-musik och AI-texter, och även för snyggt producerad musik.

Man vill ju ha att det skaver lite. Man vill ha de här imperfektionerna. Ja just det. Men det är ju det som jag har varit inne på länge och är helt övertygad om kommer hända.

Vi kommer ju baka in imperfektionerna i AI. Vi kommer instruera AI att vara imperfekt. Och även det är den ganska bra på att imitera redan skulle jag vilja påstå.

Ja. Och det är också kul där med GTA, vi ska väl avrunda tankarna om det kanske. Men jag slås av det, det som är mest imponerande många gånger, med någonting som ska vara så nära verkligheten som möjligt, är ju just imperfektionerna.

Du vet när de slår upp någon dörr till en bank som ska rånas och man ser hur reflektionen över glaset är en massa imperfektioner som får den att köpa ett helt annat sätt, förstår du vad jag menar? Och imperfektioner i saker som rör sig, ljus som är utfrätt och överexponerat och liksom linsöverskåren egentligen är en form av artefakt också på ett sätt, eller en defekt i linsen. Alla de här sakerna, det är ju de vi behöver för att köpa det.

Exakt. Så vi hoppas helt enkelt att GTA 6 är så imperfekt som möjligt. Ja, precis som vi. Ja. Ja, och sen var det ju, hände ju gyllda grejer förra veckan, det var ju inte bara GTA 6-visningen, utan det var ju, vad ska man säga, starten på spelhösten med den här spelmässan Gamescom i Köln i Tyskland.

Och med det Jeff Keighleys Opening Night Live som förserta upp hela den här mässan som ju återigen drog till sig till 70 000 människor över fyra dagar. Och första gången någonsin så sålde de slut på torsdagen till och med. Så redan då var det liksom så galna mängder med folk.

Och en del av sändningen, till sändningen hörde ju då att vi fick se mer av den här expansionen till Witcher 3 sen de sidor. Det får man ändå säga för ett spel som man trodde var lite överspelat på Unintended. Men samtidigt då en remaster, utan de ser ut så här va, som ska ut så snart som i slutet av september.

Vilken jävla månad vi snackar. Men jag tyckte det var, jag blev ändå lite glad över faktumet, cynisk som man annars är, att det ändå är en gratis uppdatering för alla som redan har spelet. Plus att de slänger in de två redan släppta expansionerna i det här också.

Ja men visst. Och här hade ju våra AI motsvarigheter haft en edge. För de hade ju inte haft fel till att börja med. Nej, nej. Men det är en del av vår charm. Just det.

Så charmen är den här felmarginalen, vad var det vi sa? 93% rätt va? Jo men alltså det är ju lite det som man stör sig på med AI-musik och AI-texter och även för snyggt producerad musik.

Man vill ju ha att det skaver lite. Man vill ha de här imperfektionerna. Ja just det. Men det är ju det som jag har varit inne på länge och är helt övertygad om kommer hända.

Alltså vi kommer ju baka in imperfektionerna i AI. Alltså vi kommer instruera AI att vara imperfekt. Och även det är den ganska bra på att imitera redan skulle jag vilja påstå.

Ja. Och det är också kul där med GTA, vi ska väl avrunda tanken om det kanske, men jag slås av det att det som är mest imponerande många gånger med någonting som ska vara så nära verkligheten som möjligt är ju just imperfektionerna. Du vet när de slår upp någon dörr till en bank som ska rånas och man ser hur reflektionen över glaset är en massa imperfektioner som får den att köpa det på ett helt annat sätt.

Förstår du vad jag menar? Och imperfektioner i saker som rör sig, ljus som är utfrett och överexponerat och linsöverskåren är egentligen en form av artefakt också på ett sätt. Eller en defekt i linsen.

Alla de här sakerna, det är ju dem vi behöver för att köpa det. Exakt. Så vi hoppas helt enkelt att GTA 6 är så imperfekt som möjligt. Ja, exakt. I detaljerna. Ja, precis som vi.

Ja. Ja, och sen var det ju, hände ju gyllda andra grejer förra veckan. Det var ju inte bara GTA 6-visningen. Utan det var ju liksom, vad ska man säga, starten på spelhösten med den här spelmässan Gamescom i Köln i Tyskland.

Och med det Jeff Keighleys Opening Night Live som förserta upp hela den här mässan som ju återigen drog till sig till 70 000 människor över fyra dagar. Och första gången någonsin så sålde de slut på torsdagen till och med. Så redan då var det liksom så galna mängder med folk.

Och en del av sändningen, till sändningen hörde ju då att vi fick se mer av den här expansionen till Witcher 3 sent de sidor. Det får man ändå säga för ett spel som man trodde var lite överspelat på Unintended. Men samtidigt då en remaster utan de ser ut så här va, som ska ut så snart som i slutet av september.

Vilken jävla månad vi snackar. Men jag tyckte det var, jag blev ändå lite glad över faktumet, cynisk som man annars är, att det ändå är en gratis uppdatering för alla som redan har spelet. Plus att de slänger in de två redan släppta expansionerna i det här också.

Ja, men visst. Och här kan jag väl också känna att då börjar jag ta revansch på det här faktiskt. Jag har ju säkert i flera digitala utgåvor i olika skrymslen, men jag har ju faktiskt aldrig kört igenom Witcher 3, så att apropå kontroversiella kortisar.

Det kanske är en sån. Nej, jag har ju kört grundspelet, en av expansionerna. Jag har ju den andra expansionen kvar. Så att frågan är vad jag har. Jag tror att den sparfilen är på Xbox faktiskt.

Så då får man fortsätta där. Eller om man ska, ska man inte börja om då? Jo, men det är ju också det. Alla timmarna. Det är ju liksom hundra timmar content att dra dig igenom innan man är redo för expansion nummer tre.

Just det, som ska ut 2027. Ja. Så jag vet inte. Det är lockande, men jag vet också att hur många andra spel måste jag försaka om jag ska lyckas klämma in 100 timmar Witcher?

Jo, nej, det är ju alltid det där alltså. Nej, men de gör lite så här sammanställningar på Gamescom i marknadsföringsutfästelser här i wish lists och vilka som har haft mest buzz under veckan. Så är det ju ändå ironiskt att ett så pass gammalt spel som The Witcher 3 är en av de stora vinnarna av Gamescom-veckan just för att CD Projekt Red bjussar på både remaster och expansioner.

Ja, precis. Men hur var det annars då? Kort. Du hade också någon tanke om hur, eller hur? Ja, men jag hade... Vi ska gå igenom lite trailers, eller hur? Lite greppar.

Det är ju mycket trailers, det är mycket annonseringar och mycket annat som hände under den här veckan. Överlag så tyckte jag väl kanske att Opening Night Live var ganska... ointressant.

Men det var ett spel där som jag ändå ville lyfta fram och det var ju främst för dess artstyle. Och det heter ju Lövsång. Ser ju ut som något form av journey-hoppkock med mycket grain och mycket kontrastfärger.

Lite oklart vad det faktiskt går ut på, men det ser fantastiskt ut i alla fall. Och en fristfläkt när man liksom, vad var det man hade en trailer i någon form av mörk och dystopisk värld där ondskan håller på att ta över med någon form av organisk materia och det är snirkliga världar och någon kvinna som står i en konstig mask och ska berätta saker för en. Mm, det här har jag missat faktiskt.

Jag kan rekommendera Lövsång. Sen måste jag också ge en gravsänga till ett totalt skamlöst plagiat. Spelet Like or Die är ju nästan en 1-1-kopia av The Finals. Samma typ av liksom game show-upplägg.

Spelarna dör på samma sätt att de liksom Dollar, du menar väl, alltså kronor? Nej, nej. Vi hade ett skämt också. Får vi in över hundra miljoner dollar, då gör vi Brutal Legend 2.

Stretch, stretchmark. Ja, helvete. Eller stretchgoal in the stretchmark. Stretchmark till och med. Det blir det. Det är ju någonting annat. Ja. Nej, kanske man ska säga good gal.

Är det motsvarigheten Good Girl? Ja, det låter bättre. Förminskande kanske. Ja, men det här känns ju otroligt smart och modernt. Och det här har ju också satt lite press på Playstation.

Exakt, för det blir ju någon form av motreaktion. Framstår det ju som, även om det här måste ha förberetts länge, planerats länge. För det känns ju som en stor logistisk utmaning att lösa det här.

Men precis, i då, vad ska vi säga, i ljuset av Sonys utannonsering om att de ska avveckla hela den fysiska operationen, så att säga, med PS5 och framförallt PS6 får man anta är helt digital, har de tänkt. Precis. Men det är ju frågan då om de behöver backa på det nu.

Vi har sett en hel del också i sociala medier. Påminnelse om varför konkurrens är sunt med just det här som någon slags exempelcase study. Och det är ju väldigt sant alltså.

Vi vill ju aldrig hamna i ett läge där vi har ett monopol. För det är just då som sådana här saker utnyttjas. Ja, verkligen. Sen måste de ju lösa någon form av tredjepartsnyckelförsäljning, för annars kommer ju inte minst EU ge dem på tapeten.

Ja, just det. Det är ju faktiskt olagligt att ha monopol. Och där är väl vi i EU bättre på att tillämpa det än vad, för det ska finnas något motsvarande i staterna, men det känns inte riktigt som att det någonsin...

Det känns ju väldigt tandlöst där borta. Jo, precis. Nej, och rykten också säger att vissa utgivare nästan väljer att boykotta PlayStation i framtiden och väljer att gå vidare med det här.

Så ja, lite press på PlayStation för en gångs skull. Och kul att se att de är fortsatt med i matchen. Jag tycker man har hunnit tänka där med om Xbox, särskilt i samband med nedskärningarna, att nu backar de lite halvt ut ur det här rummet.

Men Project Helix var det va? Just det, den där svanen. Känns ju fortfarande som någon faktiskt grej då. Om det ändå finns några här planer. Frågan är bara vad det kommer att kosta.

Jo, men det är väl alltid frågan i dessa tider. Jo. Och apropå dessa tider, harang av gröna metascores. Vi befinner oss i en fucking green streak. Vad hette det på svenska nu igen, du som kör bil?

Va? Green streak. Har du inte hört uttrycket? Nej. Det är när du alltså sömlöst får grönt på grönt på grönt. Jaha, ja just det. Jag har aldrig upplevt det. Jag upplever bara tvärtom.

Och innan de byggde om Uppsala motorvägen förbi Uppsala så fanns det ju någonting som hette Röda vågen. För att man satt alltid, det var typ sju rödljus som på rad. Men där har du ju svaret på din egen fråga.

Det heter ju Gröna vågen. Ja, Gröna vågen. Ja, exakt. Men hur som helst, vi har då Gröna vågen kan vi säga. I metascores. Rise of the Dawnwalker, som ju är alltså någon form av Witcher-liknande vampyrrollspel.

Från en ny uppstickarstudio som ändå verkar ha haft en väldigt generös budget. Det har alltså tillgodoses 83 i metascore. Och så har vi Orbital som vi har pratat mycket om.

Det här hazelight-spelet då. Från också en ny japansk studio va? Indie-studio. Men en av deras, om inte deras creative director i alla fall, en av deras lead designers är ju alltså från hazelight.

Och så har den en sån här fantastisk retroartad anime-prägel på sig som är väldigt slående. Det har lyckats ta sig hela vägen upp till 82 i metascore. Och så är då Capcom aktuella igen med det första Onimusha på väldigt länge.

Under titel Way of the Sword. Och det såg jag fick en 10 av IGN faktiskt. Men 86 då i metascore. Så kul att det fortfarande är en faktiskt fungerande grej då, Onimusha.

Ja, och att Capcom fortsätter att leverera. Eller hur? Apropå green streaks och gröna vågor så är ju de verkligen bra på det. Och sen så eftersom jag då spelar som vi ska prata mer om i Intryck-segmentet i Patreon.

Det är den Star Wars Zero Company. Lite överraskande också. 85 i metascore. För det har varit mycket snack och skriverier kring det här spelet i samband med lansering.

Att Bit Reactor då har sagt upp stora delar av sitt team. Det är väl någon slags skeleton crew kvar praktiskt taget. Och att det har varit en väldigt stökig utvecklingsprocess under Electronic Arts.

Så att fyra stortitlar här i september hittills som levererar verkar det vara. Och september i övrigt då? Wolverine, 15 september, väldigt snart också. Nytt Fire Emblem på Switch 2 den 17 september.

Visar stökigt och pladdrigt, men det har ju de här strategi-aspekterna som ändå är mysiga. Nytt Warhammer Dawn of War-spel, 17 september också då. Och det här är ju på 40 000 rusher.

Dawn of War 4. Det blir spännande. Resident Evil-filmen langade in för jag tänkte ändå relaterat trots allt. På bio 18 september. Och så har vi då Control Resonance 20, 24 tillsammans med faktiskt Silent Hill Townfall samma dag.

Det känns som att vi, Silent Hill släpptes väl alldeles nyss? Det här som du inte var jätteförtjust i. Ja, Silent Hill F. Men remaken på tvåan var ju väldigt imponerande.

Ja, precis. Det här ser också väldigt lovande ut tycker jag. Townfall faktiskt. Och så till Onimusha den 25 september. Sen har vi en stark början på oktober också då.

Ace Combat 8, det var ju väldigt länge sedan den här flygspelserien var aktuell. Just det. Men nu är den då tillbaka och verkar vara det med besked. Det finns ju en riktigt mäktig trailer ute.

Gears of War också någon slags revansch i bästa fall. Med iDay då som ser hjälvmäktigt ut också, 6 oktober. Och också en blast from the past ju. Jag tänker på Star Wars Galactic Racer, att man då återkommer till det här som ju kändes mer som någon form av merch-lansering.

Ja, det var väl fan det mest liksom lanseringsspel om jag inte minns fel. Ja, Podracing-grejerna. Men som också var oväntat bra för att vara den typen av spel. Ja, så nu blir det Podracing igen alltså.

Mm. Kolleger som spelade det på mässgolvet sa att det var riktigt bra faktiskt. Det var inte lika imponerande av Gears of War. Så där får vi väl se. För att det var som det brukar vara eller sämre?

Ja, alltså att det kändes lite gammaldags. Även om de har gjort lite förändringar i rörelsemönster och sånt där. Men det vi har sett hittills har ju sett lovande ut.

Det finns ju en väldigt grundlig genomgång av Gears of War i samband med någon sån här State of Play. Någon sändning som Microsoft hade nyligen som vi också har pratat om i podden. Och när vi snackar lite Metacritic och Gröna vågor och allt det där.

Då har det dykt upp en ny utmanare till Metacritic och OpenCritic som heter Video Game Critic. Skapad av Thomas Mahler, som ju alltså då är CEO och Creative Director på Moon Games Studios. Moon Games Studios.

Alltså det är ju... Jaha, Ori, eller? Ja, precis. Ori och The Blind Forest, Ori and The Will of the Wisps. Och det här som nu är releast till slut, eller snart i alla fall, No Rest for the Wicked.

Ja, det ska ju komma i 1.0 nu överallt tror jag. För det har varit i Early Access ett tag va? Så han skriver på Twitter att det här var ju någonting som han själv började göra för sig själv.

För han var inte helt nöjd med designen och liknande på OpenCritic och Metacritic. Så det började som ett eget personligt verktyg bara. Men sen tänkte han, det är kanske fler som har nytta av det här.

Också för sättet som man har handskats med de olika, eller hur? Parterna i det här aggregatet, hur de viktas, värderas. Det är en väldigt snyggt presenterade, jag är faktiskt imponerad av hur...

Alltså det är ju väldigt För kravlöst, då sitter man till slut och frågar sig varför man gör någonting. Jo, absolut. Ja, men hundra procent. Jag säger inte att spelen är dåliga, att det är jag som inte är kompatibel.

Du är dålig. Ja. Och vi slår vidare från spelnyheterna. Vi kan ju prata lite film, va? Ja. Men låt oss göra en övergång för du har lite spelrelaterade filmlyheter.

Ja, det har ju kommit en ny, ganska matig trailer på Street Fighter-filmen och den ser ju roligare och roligare ut varje gång man ser en trailer, tycker jag. Ja, men eller hur? De har ju lutat in i komedi-aspekten av det och det blir tydligare och tydligare att det är så.

Ja, verkligen. Och den är närmare tre minuter lång den här trailern, men det finns också en spelbar variant av den här trailern. Har du sett det? Nej, vadå spelbar?

Ja, men klicka på länken där i manuset så får du se. Det här är liksom på YouTube en interaktiv variant av trailern. Där man först får en liten tutorial på vad man kan göra i det här arkad-kabinettet där man ser trailern.

Så man ska dra i spakar och man ska trycka på slagknappar och grejer. Det här var coolt. Man interagerar verkligen med ett arkad-kabinett med, alltså pekar. Man fattar tag om joysticken och drar den i olika riktningar.

Ja, och sen när väl trailern rullar så ska man liksom hänga med i quicktime-events. Ja, det blir som quicktime-events. Ja, så det känns som att det är du som trycker igång hela skiten.

Vad händer om man failar då? Nej, det står bara mitt liksom. Trailern rullar ju på i alla fall, men man får ju en känsla för att man är med och bidrar. Jag gillar responsiviteten också när man trycker, att det liksom skakar och håller på.

Ja, det är skärmigt faktiskt. Ja, verkligen. Så tips om man vill uppleva en trailer på lite annorlunda sätt. Ja, fyndigt. Där, nu glider jag också ner i ett kaninhål av skitdåliga spel på YouTube.

Det här är tydligen inte en ny grej, de har en hel armada av skitspel som man kan spela i på YouTube av anledning. Och alla de här spelen är sådana här fake-spelen. Ja, jag ser till höger att det är en massa skräp ju.

Ja, och det är verkligen bara superskräp. Superskräp. Har vi titeln till avsnittet där eller? Så jag vet inte riktigt vad de har tänkt det här. Men skit i det i alla fall.

Skit i det i alla fall. Ja, apropå superskräp. Arkipelag är Sveriges Oscars-kandidat. Nej, jag skojar. Nej, men det är den faktiskt, så det var inte ett skämt. Men huruvida den är superskräp eller inte, det återstår väl att se.

Det är alltså Axel Schumans regidebut i spetsen har vi då Gustav Skarsgård, Linus Wallgren och Fares Fares. Och den handlar då om pappor som förses och jag fastnar på som jag tolkar en skärgårdsö i samband med att de har tagit något slags ansvar för tween-barnen inom klass på ett läger. Vilken mardröm.

Och det ska tydligen gå till ganska mörka platser trots att, som jag tolkar det, det ändå är en komedi, dramakomedi. Men det är väl ändå kul att se att någon som regidebuterar faktiskt gör det väl och bra då, om så är fallet. Sen att man är Sveriges Oscars-kandidat betyder ju inte att man är Oscars-nominerad, vi ska hålla isär begreppen här.

Det är ju mer att man presenteras som ett förslag för att bli nominerad. For your consideration. Det är ju typ det, ja. Exakt. Sen är det ju fortsatt en ganska lång väg till att hamna i den här lilla klubben av de som faktiskt har varit nominerade.

Och senast vi ens var nominerade var ju då 2017 med Ruben Östlunds The Square. Sen var det väl ytterligare många år sedan som vi faktiskt vann. Jag tror att det var typ i eran av Ingmar Bergman eller så.

Ja, och på tal om just Ingmar Bergman. Filminstitutet här i Stockholm har någonting med Cinemateket. Och de visar ju gamla kultfilmer på bio. Och de har precis släppt programmet för hösten med temat Stadens ljus.

Så här visar man ju ett gäng kultfilmer. Både lite gamla och lite fräskare. På liksom riktig bio, ofta så är de i 35mm eller 70mm. As Nolan intended. Blade Runner såldes ju ut på en gång, det var här i början av, eller i slutet av augusti.

Men sen har vi ju också filmer som Seven i 35mm senare, den 11 september. Vi har en Ingmar Bergman-rulle, Fängelse. Har ingen koll på om den är bra eller dålig. Sen har vi Mannen på balkongen.

Regi av Daniel Alfredsson. Med Gösta Ekman och Kjell Bergqvist och Rolf Lassgård. Lassgård. Lasergård. Jag såg att du skulle snacka Doctor Glass sen i Patreon-delen.

Ja, det lilla jag har stått ut med att se. För annars kan man ju då gå på bio och se originalet Doctor Glass. Det kan jag gissa att den är desto bättre alternativ.

Ja. 28 dagar senare kommer också. Alright. Klassiker, då i 35mm. Och Filmhuset är ju alltså där vi Gärdet helt enkelt, eller hur? Ja, det är bra. Bioviktor. Det här borde jag känna till.

Det är inte hemma hos mig hörni. Det är trevligt ändå. Jag har köpt biljetter till Batman i oktober. Alltså originalet från 1989. Nej, fan vad bra. Michael Keaton och...

Perfekt ju. Så det ska bli kul. Jag har också tvingat med mig Kiddsen. Och biljetterna kostar... The Warriors. Fan, den blev jag lite sugen på. Oktober. Jag tror de visar film nästan varje dag.

Så gå in och kolla på programmet. Massa. Massa spännande. Men vad sa du? Biljetterna går snabbt alltså, eller? Blade Runner såldes ut på en gång. Batman var typ inga biljetter sålda alls.

Det är onumrerat. Vuxenbiljetterna kostar 120 spänn. Så det är ju inte någon jättekostnad heller. Och kul att se om man ska vara lite filmnörd i en biosalong. Jag är så att Batman på bio liksom.

Oj, 35mm eller 70mm. As Nolan intended. Det är 70mm, ja, precis. Och jag ska faktiskt se Terminator 2 på 4DX i morgon. Relativt då till det här inspelningstillfället.

Så när man lyssnar på det här och redan sett den, det kommer jag prata mer om i nästa avsnitt med andra ord. Men det ska bli kul att se en riktigt stark gammal klassiker som var en av våra bubblare i topp 100-avsnittet. Just det.

I någon slags ny kontext av just den här 4DX-inramningen. Olika sinnen får man ju leka för första gången. Kan man få liksom en robotfot T800 som kliver på en? Är det någon slags fetisch där?

Jag vet inte. Crampning eller så, jag vet inte vad det heter. Step on me. På ditt kranj. Ja, men så kommer vi väl alla att sluta. Så det är bara en tidsfråga. Ja, men spännande.

Ja, det var väl det vi hade på filmserien. Det har vi också lite på, trots allt. Här kanske är en av de mest intressanta sakerna. Men kul i alla fall. Brothers, där då Matthew McConaughey och Woody Harrelson som ju hade sån otrolig kemi i True Detective.

Vi har ju dragit upp den här storyn förut vid något tillfälle om att det finns en chans att de är halvbröder. Eller chans, det är väl så? Nej, det hade ju blivit bekräftat.

Har det blivit bekräftat? Det tycker jag att jag har hört i olika sammanhang. Men det har varit ett rykte då. Ja, det som jag har förstått så vill inte Woody Harrelson ta ett DNA-test för att han ville inte att han, vad han trodde var att hans biologiska pappa, inte ska vara det.

Jaha, det är en sån sak. Okej. På Apple TV ska ju de då göra en serie tillsammans som heter Brothers. Som ju också är någon slags komediserie, eller hur? Jag tänkte först att det här är någon form av dokumentär om...

Nej, det är ju någon form av metakomedi där de spelar sig själva i ett scenario där de då är potentiella bröder och ska bo tillsammans på... Men det är ju parodi det här, alltså det är ju inte på riktigt Reglationer verkar det som på de här andra, alltså Gemini och ChatGPT och så vidare. Jag vet inte vad det är som pågår där riktigt just nu.

Det måste ju vara någonting med deras lösningar för den här on-device privacy. Men det kan man ju tycka att det borde ju vara bättre, eller hur? För EU. Att det är mer on-device och mer privat.

Just det. Det här borde vi ju grotta i som ett separat... Ja, det kan ju vara något dumt att servrarna inte är i EU. Men det måste det väl ändå vara. För där stötte vi på problem när vi skulle upphandla ett nytt system på jobbet.

De hade inte sin datahantering inom EU, utan bara på amerikanska servrar. Då gick det liksom inte att signa med dem. Okej, men är inte ändå Siri av den nya generationen i grund och botten någon form av Gemini avarter?

Jag kommer inte ihåg vilka de tecknade avtal med. Ja, det var väl något med Google som de har det. Ja, det kanske var det. The plot thickens. Snillen spekulerar.

Och det ska vi genast sluta med. Men det här borde vi faktiskt ta reda på mer om. Hur som helst så är taglineen för Apples konferens Surprise and Shine. Det är Half-Life 3.

Exakt. En smäll i the ashes. Det vore en surprise. Half-Life 3 exklusivt på iPhone och iPad. Vilken skräll. Exklusivt på iPad Mini. As Gabe intended. Eller hur? Nej, men jag måste också bara ta upp den här.

Har du sett den? Microduck? Ja, den är ju supergullig. Fy fan vad gullig den är. Det är nästan lite fusk. Att de skärmar de kulen då med den här lilla näbben som håller på.

Och så låter den ju också förstås och kvackar ju då. Den här lilla roboten som rultar runt närmast hjul. Ser man koben tror jag. Man går som en cowboy. Eller anka.

Sådär igen. De har väl lite mer swagger i ankor. Det är lite mer som en... Det är mycket twerk och rumpa, eller? Vad kallar man det här? Ankstjärt. Nu vet jag precis vad du kommer att programmera din microduck till.

När du kommer hem så står den där och twerkar för dig. Med strumpa i munnen. Apropå taglines, den beskrivs då på hemsidan som A tiny biped robot you can teach new tricks.

Och avsändaren är ju dessutom Huggingface. Det är någon form av hub, alltså motsvarande en plattform som GitHub för AI. Så hela tanken är ju då att man kan placera sin egen lokala modell på microduck.

Och i bästa fall lära den trix där den vaggar runt. Ja, just det. Man kan också typ fästa någon slags rullskridskor på den. Ja, och det stora frågan är ju då om microduck har en microdick också.

Ursäkta? Vad fan ska du med den till? Bra att ha, tänker jag. Så trampling och ankor, är det här dina fetischer som kommer fram? Nej, ingen kinkshaming i alla fall.

Nej, nej. Jag ställde en helt objektiv fråga. Vi säger så, vi säger så. Och så går vi till feedback, eller hur? Ja, och där har vi ju idel lovord. Mycket också snack då om det här avsnitt 100.

Så vi rev av med bravur. Om vi får säga det själv. Om vi får säga det. Men vi behöver inte säga det själv för att flera andra säger åt oss. Ja, det har ändå varit en hyllningskör här.

Ja, och några nya namn i feedbackhögen. Och vill ni tacka av er så in på våran Discord-server som är öppen för alla. Vimse, det är väl ändå ett nytt namn i gruppen va?

Vimse skriver Grattis efterskott. Vart har tipslistan tagit vägen? Jag antar att Vimse frågar efter den här... Jag gjorde ju en sammanställning i ett spreadsheet.

Det var egentligen motsvarande det bästa i samband med det här avsnittet. Jag kommer ihåg alla, vad fan hette det då? Det var inte alla tiders bästa, det var allt det bästa hette visuellt avsnittet.

Där är pinenusen. Och så lade jag ner enormt mycket tid på att göra någon slags skräddarsydd spreadsheet. Som också lyssnarna och tittarna på den här YouTube-livesändningen bidrog till.

Men den har flyttats faktiskt, så jag ska väl blåsa nytt liv i den på min nya drive. Och framförallt så är väl tanken att det är VVDB som ska gälla nu för tiden. Ja, där vi har passerat 800 inlägg.

Otroligt. Alltså det är ju så mycket grejer som vi har pratat om. Mest. Mest. Men Oryxnator skriver Brukar inte skriva något, men måste bara hålla med i hyllandet av podden.

Alltid härligt att höra er. Och lyssnarna i avsnitt 100 var underbara. Både gammal nostalgi och nya alster. Man blir sugen på att både spela och se om gamla klassiker och ta sig an andra som ni hyllar.

När man, inom citatecken, känner er och vad ni har för preferenser, vet man nästan exakt hur man ska väga era tips. Fortsätt med det ni gör. Grattis till 100 avsnitt.

The cake is a lie. Med en liten tårtemoji. Vi kan lyfta ytterligare ett helt nytt namn, vad jag vet i alla fall, från Discord-gruppen. Enton. Jag antar att det ska vara någon slags Anton-variant va?

Jag blir sjukt provocerad när jag lyssnar på podden och Rickard Q säger att han hört en recensent som beskriver Matrix som tröttsam action. Då skulle jag vilja ha ett möte med den personen och diskutera. Det låter nästan lite hotfullt, eller?

Ja, ja, ja. Det var ju då jag som återigen drog upp det här som jag aldrig kom över då. Filmkrönikans uppenbarligen tre till Matrix. Men jag tror mig veta vilken recensent det handlar om.

Kanske att man inte ska outa det. Eller, det har ju varit offentligt såklart. Det har ju varit i media. Men vi kanske inte ska hålla på och riva på den här grytan.

Men kul Anton. Enton, välkommen. Diggysel skriver Grattis till 100 avsnitt. Älskar det ni gör och mitt beslut att bli Patreon ger mig glädje hela tiden. Värdigt firande med otrolig final och sedan avsnitt med det bästa genom tiderna.

Jag kanske kommer slänga upp en lista sen, men jag delar många av era favoriter. Fortsätt att visa oss vägen, sanningen och ljuset. Tro att det var riktigt uttryckt.

Det är ju precis så det ska låta. Och sen skriver Grobo. Tycker automatiskt att det blir större när denna podd firar 100 avsnitt än när andra poddar gör det. När denna podd firar 100 avsnitt.

Jämför bara den mängd bra content vi får här. Vilket vida överträffar majoriteten av dem med god marginal. Andra nöjer sig med 30-60 minuters avsnitt, medan VV levererar timsvis.

No content. Eller hur Grobo? Ja. Grobo, vad kommer det fram? Vi har aldrig landat i hur man uttalar det. Grobo. Kärt barn har många uttal på sitt namn. Och vidare på samma tema.

Tack för 100 avsnitt hörni. Vilken resa. Hur många timmar podd blir det? Inkluderat Patreon-delar? Där måste vi få fram en siffra på ju. Eller hur? Vi borde ju också ha en klocka som tickar uppåt.

800 VVDB-inlägg. Det är ju minst 200 timmar. Det roliga är att den statistiken skulle vi nog egentligen kunna få ut på VVDB utifrån att alla avsnitt är indexerade.

Just det. Då får man fråga stackars Henrik. Ja, men det är ju minst 200 över det. I och med att det nästan alltid är en timme var Patreon och öppna delen. Sen har vi ju spoiler-poddar via specialavsnitt.

Allt för ofta drar vi över en timme. Alltså jag skulle tippa 300 timmar minst, tror du inte? Jo, det måste det ju vara. Så det är ju en hel del. Tycker att listorna redan fått med allt det viktiga, men vill ändå utropa ett glädjerop att Devs fick lite plats.

Fattar inte att den serien kom och gick och att ingen pratar eller pratar om den. Eller hur? Verkligen. Så, som sagt, återigen. Kul med jättemånga bra listor på Discord.

In och dela med er av dina tidernas bästa. Join the fun. Och med det avrundar vi alltså den öppna delen. Mycket gott återstår i Patreon-delen. Bland annat är Palmemordet löst.

Halleluja! Missil-Petters återkomst. Vännen finans