604. Servetten

Who says Halloween only lasts one day? With Wayfair, one night of Halloween becomes a whole season at home. From larger-than-life yard decor and moody lighting to festive accents for every room in the house, Wayfair has what you need to make Halloween feel like magic all in one place.

Because the best Halloween memories aren't made in just one night. They're made all season long. Shop Halloween decor now at Wayfair.com. Wayfair, every style, every home.

Hi, this is Mark Bittman from the podcast Food with Mark Bittman. Have you ever considered how the smallest details can create real emotion? Lexus does. At Lexus, master craftsmen called Takumi are involved not just in physical craftsmanship, but in sensory details.

Things like how a door closes, the click of a switch, the acoustic feedback of controls. Because a car that doesn't make you feel something is a car that stops short of amazing. Experience amazing at your Lexus dealer.

Hi, it's Mark Bittman from the podcast Food with Mark Bittman. It's back-to-school time, which means many of us are going to be busier than ever. But from getting out the door in the morning to enjoying delicious meals together at the end of the day, Whole Foods Market can help with convenient options and delivery.

Plus, because it's Whole Foods Market, you can feel good about the quality of the ingredients. Shop back-to-school must-haves at Whole Foods Market in-store or online. Ja, barn.

De är väldigt gulliga, men de ställer också till det. Alltså, det spelar ingen roll hur gamla de blir. Det känns som att de alltid ställer till det. Vad har hänt nu då?

Jag har bara gulliga barn runt omkring mig. Prata inte skit om mina barn, det vill jag säga. Nej, men alltså min gulliga, välgulliga dotter Cindy, 25 år, ska vara brudtärna imorgon och gå på sitt första bröllop.

Så här kompisbrollop, stort. Och hon är taggad till tänderna och har fixat klänning och halsband och skor och allt vad det är. Hon kommer hem till mig och är trött som sjutton och ska bara upp imorgon och hon ska vara nio och börja sminka sig och allt det där.

Då bara får jag så här ett samtal att hon är utelåst nu. Hon är utelåst och inne i lägenheten är klänningar och skor, allt hon ska ha med sig. Och hur har de låst ut sig?

Ja, hon har väl kanske glömt nycklarna på sitt jobb där hon är nu under sommaren. Så hon hittar inte nycklarna liksom? Nej, så då åkte hon hem till mig och sover och bara är helt förstörd för att allt kommer bli fel imorgon.

Och jag bara, sov så får du gå till jobbet och kolla om nycklarna är där klockan åtta kanske. Och sen, ja du vet. Och så precis då när allt, jag släckte de här bränderna så ska jag åka hit och då bara, nej, jag har ingen bil, jag ska åka till Pernilla.

För då har Texas tagit bilen, min bil, vår bil, inte hans bil. Men jag satte mig på moppen och åkte hit så att ingen dog, absolut inte. Men jag bara, de krånglar till mitt liv.

Nej, men jag förstår, jag förstår. Och då, jag hade faktiskt tänkt att säga det. Vi kan ju faktiskt podda liksom på varsitt håll, som vi brukar göra, trots att vi är i stan båda två.

Men det är ju så mysigt att sitta tillsammans. Jag tycker det blir lite bättre, det blir bättre ljud, jag håller säkert kid med också. Ja, så länge inte sitter någon bil.

Ja, just det. Men skitsamma, jag är här som sagt var. Men du har också träffat barn. Ja, alltså jag är så uppfylld av barn just nu, eller framförallt av Theo. Som då idag kom hem på sin första permmiss.

Berätta, berätta, vad sa han? För det första var det så gulligt för att hans pappa åkte och hämtade honom. Och så sa jag, men åk hem till mig så åker jag hem och köper lite mat så sätter vi oss, det har varit en fantastisk dag med sol.

Så sa jag, sätt för oss på terassen och käka någonting. Och så får Theo bara berätta allting. För jag har jobbat hela dagen så jag kunde inte åka och hämta honom.

Och han tycker det är mysigt liksom, att man gör det även om det är lite lång biltur. Men i alla fall. Och så kom jag hem och jag bara, var är han? Nej, han ligger på soffan med sin telefon, sa Jocke.

Och så går jag in, bara, nej då tog sov ju han såklart. Och det är så roligt för det är liksom vår 19-åriga son. Vi stod där och tittade på vårt lilla barn och bara, vi låter honom sova.

Vi har inte mage att väcka honom. Så vi satt och pratade här i köket. Alltså du och Jocke då? Ja, ja, precis. Och lät faktiskt honom få sova i en timme för att är det någonting jag tror han verkligen behövde.

Och när jag väckte honom sen så sa han att det var det skönaste. Du vet, det här är ju ändå en kille som är van i hela sitt liv, han kunde ha legat i soffan och sovan där han vill. Och nu berättade han ju då, alltså jag måste säga ändå, han är liksom positiv.

Han tycker absolut inte att det är fruktansvärt. Han är inte liksom negativ, men han sa det, det blev ju en otrolig omställning. Men han sa det också, alltså man märker på en gång, när jag gjorde i ordning maten han bara, vill du ha hjälp med någonting mamma?

Jaha, oj, oj, vad? Och du vet, han frågade, han gick in efteråt och gick in och skulle hämta en öl och då frågade han, för sen kom Benjamin och Oliver också. Är det någon som vill ha något att dricka?

Och Benjamin bara, har han någonsin frågat så här om vi andra vill ha något? Så jag tror att det som händer där borta är att de blir ju så otroligt mycket mer självständiga, lär sig liksom att lagspel. Exakt, ta hand om varandra och sig själva.

Och han sa ju det, jag kommer, alltså jag är en nestare på bäddastängen nu. Så det ska bli spännande att se. Nej, och sen har jag berättat om allt det här, hur de får stå.

Han var ju så trött på att stå, du var ju orolig för att han stod så mycket. Han har skrivit det, det mesta vi gör är ju att stå och gå och gå och gå. Han har jätteont i fötterna, han behöver ha en stabilt fotinlägg eller någonting.

Och sen står de ju det här jakt och du vet, nu kan ju inte jag alla formlerna. Och så visade han hur de får gå och vad de säger när de anmäler sig. Och att de har sa, ska de gå och kissa så måste de säga, hade det varit du så är det liksom, vad är man?

Är man sergeant, soldat, vad heter det? Det är väl olika, det finns väl olika befattningar sådär. Ja, just nu är det väl ingenting liksom än så länge. Ja, man blir väl inkallad till olika saker.

Men säg såhär, sergeant eller soldat eller jag vet inte. Soldat, visstan, anhåller om att få gå på toaletten och sen ska du säga hur lång tid du tror att det kommer ta dig att kissa. Nämen sant, jag anhåller om tre och en halv minuts ledighet för att gå på toaletten.

Och tycker då befälet att det är för lång tid du anhåller dem, säg att du kanske har dålig mage, som jag som gärna sitter på toaletten länge. Jag hade behövt anhålla om sju minuter. Då kan du säga, det vill jag se inte.

För att om, nej då får du ansöka igen. Alltså, så att allt vad de än ska göra så är det att ställa sig i led, att gå i led, att be att anhålla om saker eller vad det nu heter. Att lyda verkligen.

Ja, precis. Och sen kommer de väl då så småningom stiga i rankerna på olika sätt och då får de leda egna grupper. Tycker han det är kul? Eller är det just nu bara liksom omställning och jobbigt?

Han sa faktiskt, det är jobbigt, det är jättejobbigt sa han, men det är faktiskt roligt. För han gillar de som är där inne, de är väldigt olika. Han känner inte någon sedan innan, men de är alla där för en och samma sak.

De alla har samma mål. Jag har en valgren i efternamn. Är det så att alla vet vem han är där? Nej, det gör han faktiskt inte och det tyckte han var lite skönt. Fast de kommer ju lista ut det.

Eller så bryr de sig inte. Men det som är fint är ju också, de vuxna karlar man Det som är skillnaden nu är att alla de jobb jag har, om jag ska vara helt ärlig, tycker jag är roliga. Det är glädjefyllt.

Jag tyckte inte det var så kul att sätta mig själv vid en bil eller åka med någon som... Jag vet att till och med Eva som hade min ekonomi brukade köra mig ibland till gigg för att jag skulle slippa köra själv eller så där. Och det var inte ens hennes jobb, men hon tyckte det var lite trevligt, men du vet, kom dit...

Nej, men de här ensamma, herregud, det har man gjort många, många genom åren. Det här att man ska åka till Saffle och göra ett företagsjobb liksom. Jag åker ju ofta själv och det är ju fantastiska människor oftast som man träffar, men det är ändå lite ensamt att liksom, ja, man har åkt till hotellet och byter om och sminkar mig och...

Ja, hej, hej, hej, hej, hej, hej, hej. Ja, det är en liten... Man blir ju extremt trött av bara liksom anspänningen på det där att vara ensam. Ja, och du som koffra C, det är precis samma som det du beskriver, att man sminkar sig på hotellrummet och man sitter och väntar, men ni kanske i alla fall får dra igång hela grejen.

Jag fick ofta sitta på hotellet och vänta tills klockan var typ så här tolv på natten för då skulle jag komma och uppträda som efter- kaffet eller överraskning eller på någon... Jag gjorde ju jättemycket så här slagklubbar och... Nej, jag tyckte inte det var kul alls.

Och hade dina hundår. Ja, det är så. Man kanske, man behöver sina hundår. Det jobbiga är att gå tillbaks. Jag har ju också haft mina hundår såklart, alla Sofie Proppåren, även Sveriges änglar älskar att göra.

Men mycket jobb har det ju liksom och mycket resor och mycket bygglov och mycket tårar och allt vad det är. Men nu har man ju ett rätt bekvämt liv, både du och jag. Jäklar.

Och jag kan tänka mig att många som kommer upp i den här åldern där vi är, var man än har jobbat med, även om man har jobbat som tandläkare eller vad som... så har man blivit lite bekväm. Någon skulle bara kasta en tillbaks till när man jobbade dygnet runt.

Shit, vad jobbigt det skulle vara. Ja, även om jag kanske jobbar ganska mycket nu ändå. Jobbar du mycket? Nej. Men alltså, du jobbar tidsmässigt också. Du har många jobb och du pusslar.

Nu ska vi faktiskt berätta att klockan är nästan tolv på natten nu när vi sitter hemma hos dig och vi gör det för att imorgon ska du på en golftävling. Jag ska på en golftävling och idag, jag kastades ju rakt in i... Jag trodde jag skulle ha en ledig dag, men det hade jag inte varken igår eller idag.

Och idag har jag fotat för Laquila hela... Jag såg det. Jag tittade bara. Jag skulle kolla om vi skulle podda. Jag bara, vad är hon någonstans? Jag såg att du var på söder och jag bara...

Och så såg jag att Kid också. Du var precis där Kid bor. Och jag bara, är de tillsammans? Nej, de är på olika håll. Ni var liksom några hundrars... Hur vi sitter på varandra.

Och jag bara, hallå, vad gör ni på söder? Och då ville jag inte ståke dig och bara, vad gör du på söder? Men nu fick jag förklaringen. Ja. Nej, men så jag har lite sån här minus sömn också känner jag efter de här långa dagarna.

Så att det hade varit skönt att ha en ledig dag. Och imorgon så har jag faktiskt en ledig dag. Men då ska jag på min lediga dag. Jätte... Förlåt att jag skrattar.

Det här är säkert att det kommer bli toppenroligt, Pernilla. Ja, vi får se. Men så här är det. Min man startade förra året tillsammans med sin bror Bauer Invitation.

Som är en golftävling där man samlar in pengar för ALS. Så ändamålet är jättefint och jättebra. Och jag älskar min man att han är så dedikerad och gör det här. Men det är otroligt mycket jobb för honom som han lägger ner.

Och förra året kunde jag inte vara med på golftävlingen för jag jobbade på dagen. Och på kvällen kunde jag inte vara med heller då det är någon sorts bankett som det heter. Men nu har jag verkligen, verkligen lovat att vara med.

Och han skulle bli så besviken om jag inte var med. Jag spelar absolut inte golf. Så att jag ska gå upp imorgon bitti klockan sju och åka hemifrån halv åtta för att vara i tid till när tävlingen börjar.

Och det här är ute på Värmdö, så att det är en bit. Jag tycker han är grym att du ska vara där när ni startar. Okej att du är med på banketten och liksom går runt.

Men varför ska du vara där innan när tävlingen börjar? Det ville han väldigt gärna. Han ville att jag skulle vara där när han höll något välkomsttal tillsammans med sin bror.

Och då sa jag faktiskt, men blanda inte in mig i talet bara för jag vill inte ha någon fokus. Det här är din eller er tävling. Det här är er grej. Han bara, nej, nej, nej.

Men han är jättestolt och glad över det här. Och jag är hans fru. Så att vi pratade om det i någon podd att man ska hämta parlanda. Och man ska också ställa upp när det är något med sina vänner.

Och vissa saker, man har ju olika fokus. Och det är viktigt. Du kanske tycker att det är väldigt härligt när han sitter i publiken i allsången. Och då gör han det.

Ja, det är inget som jag kräver. Nej, men det är klart man är glad när man supportar varandra. Det är jättefint. Jag är glad när han supportar mig också. Men det jag skulle säga var att sen kom det då en liten grej emellan.

Så att jag åkte ut till Värmdö då i med när det här välkomsttalet är. Och sen var det väldigt viktigt att jag ska vara hans caddy. Så jag ska köra honom i golfbilen.

Absolut inte hela tävlingen, men kanske första, vad heter det målet? Nej, hålet. Hålet. Första hålet. Första hålet i alla fall. Sen kommer jag sätta mig i bilen och åka tillbaka till stan.

För jag har fått en akut tid. Så jag ska dra ut mina tänder äntligen. Men gud, så att du sen på banketten kommer att ha liksom bedövat. Du kommer ha liksom helt bedövad käft på båda sidor.

Ja, det kommer jag vara. Och tandlös också. Nej, men de här sitter så långt in, vilket gör att jag kan faktiskt dra ut dem utan att behöva hålla på och göra kronor och nya tänder.

Och det är ju fantastiskt. Jag skulle gjort det från början. Jag skulle gjort det från början. Men det är när man får så här val. Vill du rotfylla eller vill du dra ut dem?

Och så bara, ja, vad tycker ni? Men nu tyckte läkaren, absolut, jag skulle göra det. Så det gör jag det. Och sen åka tillbaks till Värmdö Golfklubb och titta klart på den här tävlingen.

Och sen är det väl någon prisutdelning efteråt då, förstår jag. Och sen är det då på kvällen är det bankett och auktion. Samla in pengar då till ALS-forskningen.

Och sen är det middag och det är uppträdande och grejer. Men jag ska inte uppträda, jag ska inte hålla tal. Jag ska bara sitta där och kan antagligen varken vara...

vare sig äta eller dricka eftersom jag har dragit ut mina tänder. Tandlös också, jag kommer inte kunna prata. Dricka kommer du säkert kunna göra. Du har sugrör och bara surrar.

Ja, nej, men och det ska bli skönt för Christian också när den här tävlingen är över. För att herregud vad han lägger ner tid på det. Men han var också liksom...

han är ju duktig på att organisera och han blir väldigt, väldigt dedikerad. Det var ju som vårt bröllop. Han var ju mycket mer koordinator där och planerade än vad jag gjorde.

För att han älskar sånt och blir lite för nördig. Så jag sa det, fan, när du går i pension, du borde ju starta någon eventbyrå. Han kanske tar över efter Bindefeldt.

Ja, precis. Podden är sponsrad av BookBeat och Pernilla, har du hunnit lyssna på någon härlig ljudbok i sommar? Eller har du varit mest resor hit och dit och jobb?

Jag har varit lite Sen efteråt han bara, hur gick det? Du somnade eller hur mamma? För jag somnar alltid på film, men jag gjorde inte det under Spiderman. Jag höll mig faktiskt vaken.

Och den var jättebra. Nu är jag, alltså mina barn är ju besatta av Marvel och Spiderman och allting. Så att de grät ju så mycket, både Theo och Benjamin och alla.

Grät för de som dog eller? Nej, jag trodde ju också det. Så nu kanske jag spoilar, men då får ni spola fram. Jag ska inte avslöja liksom, jag kan, nej, ni som absolut inte vill veta.

Men jag sa så här, jag kände som du. Okej, man gråter så mycket. Jag lyssnade också på Edvard och Celine har ju en podd, biopod, bio min bio. Ska ni absolut lyssna på om ni älskar bio.

Och då var det första de sa när de skulle podda om den. De hade gått, sprungit till, på varsin biograf i olika städer när de såg Spiderman på premiärvisningen. Sett den och suttit kvar i salongen för att det tog sån tid för dem att somna.

Och de grät så mycket. Nämen gud. Så att de var verkligen tvungna att hämta sig. De hade fortfarande inte hämtat sig när de kom hem och skulle podda om den. Så med det sagt, och när alla pratat om det här, och Benjamin sa att han grät så mycket.

Så trodde jag, okej, jag fattar det. Mary Jane kommer ju dö. Det kommer ju vara något sånt, det här kommer ju vara. För jag vet inte om det var förra filmen, om det var två filmer sedan eller en film sedan, så dog ju Ant.

Vad hette hon då? Aunt, ja fan jag kan inte. Men alltså Peter Parkers faster eller moster som har tagit hand om honom eftersom han var föräldralös. Nej, okej. Så jag tänkte så här, gud det är ju säkert det.

Och det var nog dumt. För då satt jag hela tiden. Vad jag har förstått har det ju varit senare i filmen då folk gråter. Men jag grät ju inte för jag satt och väntade på att någon skulle dö.

Men vad grät man för? Var det liksom fel på spindelnätet eller vad? Nej men alltså har man sett filmen innan så slutar den ju med att den var så cool. Har du inte sett den filmen, då måste du.

För där möts alla tre skådespelarna som har spelat Spiderman de senaste liksom moderna Spiderman-filmerna. Det var helt fantastiskt för de hamnar i ett universum där alla spindelmännen möts från Askungen. Wow.

Det var det. Wow, wow, wow. Det var jättejättekoolt i alla fall. Och så får det egentligen inte gå till. Så för att den då senaste Peter Parker som spelas då av Tom Holland, titta vad du kan.

Att han ska liksom överleva och de andra ska få gå tillbaka till sina platser. Så måste de ta bort minnet helt på Mary Jane och Peter Parkers bästa kompis som jag inte vet vad han heter. Vilket gör att när de går tillbaka till världen igen, så kommer Mary Jane inte ens, MJ kallas hon ju för nu, då kommer hon inte veta att hon är kär i Peter Parker.

Hon kommer inte ens veta vem han är. Hon kommer inte veta att han ens finns. Så då slutar den filmen med att han går in på ett kafé och där står hon och jobbar. Så går han fram och beställer en cappuccino av henne.

Hon bara, okej, det blir sex dollar. Så vet inte vem han är. Och det, där är filmen när vi börjar. De kommer inte ihåg varandra. Och sen kanske det var en väldigt fin scen i slutet.

Där de kanske kom ihåg varandra. Och där grät alla, men inte jag för jag satt och väntade på vem ska dö. Va? Men var det ingen som dog i filmens slut? Men ingen dog.

Men sen. Nej, men alltså det är inte riktigt min typ av film. Men du, du som är så växtokig. Jag tänker att jag ens frågar om du har köpt någon ny väska den här veckan.

Jag glömde fråga förra podden och då frågade jag dig efter och då hade du gjort det. Jag tänkte inte fråga. Eller? Nej, nej, det har jag inte. Okej. Jag ska börja så här markera i kalendern.

Ja, ja. Men nu kan du börja köpa killväskor. För jag har sett att det är värsta trenden, manbags. Alltså inte till dig, utan till Christian. Alltså att typ att Magnus och Christian också ska ha det.

Kanske den där Haaland som har satt igång den här jäkla trenden. Ja, men först, precis. Först är det så coolt, för det har jag ju sett flera andra fotbollsspelare som hakar på.

Och det är lite nytt. Förut har de ju bara haft typ Prada har ju varit ett väldigt så här manligt märke i och för sig. Men Louis Vuitton, Weekend Bag och sånt där.

Det har ju många haft. Men när jag var på middag med Edvin Törnblom igår. Nu är han kanske inte jättemanlig, men han hade en liten liksom damhandväska. Min ex-man Emilio hade alltid en liten klatch i alla år kommer jag ihåg.

Och det har han fortfarande. En liten bögslinga. Eller bögslinga heter det? Inte det är den här. Bögslinga är väl egentligen när det är en liten purse som man har runt handleden.

Ja, det är det ja. Nej, det här är mer som en klatch skulle jag säga. Nej, jag tycker det är jättekoolt. Jag sa, jag bara så här, Magnus, nu får du köpa. Jag har ju köpt några dyra.

Nu får du köpa något dyrt och fint till hjärtat. Men köpte inte han en Prada-väska i Amsterdam? Ja, en Prada-väska. Och de är ju, det är lite som Louis Vuitton har ju en modell som heter så här Camera Bag.

Och den vet jag att Benjamin snodde båda av mig. Och det är en väldigt bra variant för killar att ha. Men kul, alltså killar ska väl få ha. Killar får ha kjol om de vill, killar får ha damhandväska.

Men det bara känns som att de har klockor typ som sitt accessoar. Men det är kul att få en till grej. För det är många som bara har klockor. De har inte ens halsband, ringar, armband.

Nej, nej, nej. Apropå Edvin Törnblom, alltså, Gud. Vi var så sjuka. Vi är alltså barnslig humor, men vi hade väldigt, väldigt roligt. Vi var och käkade. Det var jag och Ola Fors med och Edvard och Celine och Edvin som bara tog en spontan middag.

Vi kände ibland alla. Jag jobbar ju med Edvin i Västinger och de är ju nära vänner också. Så träffades vi på en restaurang bredvid Oskarsteatern. Och sitter och käkar middag, har jättetrevligt.

Och så började vi skoja om Torka aldrig tårar utan handskar. Den ska ju bli musikal och sådär. Och då sa jag, men då kan vi göra, vi kan göra en egen musikal som heter Torka aldrig röven utan papper.

Ja, och så började vi skratta åt det och allting. Och då hade vi precis Edvin fått in en sån här liten truffel som dessert. Som han hade ätit klart sin bit, stackaren.

Då ska jag skoja. Så då tar jag en bit av den där truffeln på mina händer. Och så sitter jag så här och tänker, nu ska jag liksom skoja om den här titeln då. Här är en scen ur nya musikalen Torka aldrig röven utan papper.

Och så ska jag då ta upp, så tar jag ner. Då hade du ända bak och skulle ta fram handen. Ja, och då är den fylld med den här chokladen och det ska ju då, ja, se ut som något annat.

Det är bara att precis när jag ska lägga det skämtet och göra det där, då bytte de ämne och började prata om något annat. Så de satt och tokade åt och allting. Så jag kände att jag bara sitter och väntar på min mic time to shine här.

Och då var liksom det där magiska ögonblicket gått övers. För vi har lämnat, vi har lämnat det skämtet. Så jag sitter där och så bara, och så har jag fullt med liksom, och då sitter ett gäng män vid bordet bredvid.

Och då sitter faktiskt en och stirrar på mitt håll och ser lite äcklad ut. Och jag vet fortfarande inte om det var att han tyckte att jag såg äcklig eller ful ut. Eller om han såg, alltså förstår du min hand?

För jag var ju tvungen att sitta mer än uppåt. För då om jag la den ner så hade det ju blivit bruna fläckar i soffan. Så jag får pan Usch! Nej! Det skämtade så grina.

Nej, nej, nej, vi stod så här vid köksön och stod och pratade och så ställde han sig bakom mig, tror jag, och höll om mig. Och då började jag. Så jäkla obvisikt.

Men gud, du tror att jag hade satt mig i hans ansikte? Nej, men det är mitt minne. Jo, men jag brölade på mig när jag var liten, du vet. Då var det ju så att de tvångs tog en och gjorde tusen nålar eller satte sig på ett ansikte och prutta.

Men att jag skulle göra det, 60 år på min man. Nej, fy fan! Nej, tillåvligt! Gud så obehagligt. Hoppa på sig så besättning på hans ansikte, han blir jätteglad. Jag tänker, wow, vad händer nu?

Nu händer grejer. Ja, ja, ja. Nej, fy. Nä. Man skulle bli jätteförvånad. Ja, men jag gör inget roligt hemma. Men städa. Alltså jag är ju lite så här pedant. Du är också en städis, tror jag.

Att man går och rättar till saker. Ja, men ja, stå en decimeter åt höger och jag vill att den ska vara en decimeter till vänster. Så kan jag gå och rätta. Ja, okej.

Kalla mig för städis, var väl okej. Men Bianca kommer nu. Ja, ursäkta, hon är helt elokig. Nej, är det nytt om hennes kärleksliv? Nej, som vi kan skvallra om. Nej, nej, nej, utan det, men det är så.

Alltså så glad. Det är jobbigt att vara i svärd. Det är liksom så här fördröjning, så man vill ju veta säkert nu när det är premiär. Ja, ja, ja. Han kommer ju inte vara med i den här säsongen så sent nu, så kommer det ju inte bli.

Av förklarliga skäl. Okej, när blir man en jobbig förälder? Vad störde ni er på på era föräldrar som ni sen gör likadant själv? Åh, jag håller tillbaka. Min mamma, superpedant.

Okej. Det är precis det jag har. Min pappa, superbohem. De bodde ju inte tillsammans. Men jag har liksom gick mammas väg. Jag mår inte bra om det är för rörigt. Okej, och jag har ju gått min mammas väg åt andra hållet då.

Hon är ju super, eller hon tror ju själv att hon är pedant. Men det är ett kaos. Och det är högar och det är saker. Jag lägger inte i spetsdukar på allting eller dukar över allting som hon gör.

Men om hon samlar på änglar, då kör ju du ananas. Ja, men jag har ju slutat med det faktiskt. Så att samlariet är borta, spetsdukar och dukar har jag inte. Men jag är väldigt bra på att göra högar och svårt att göra mig av med grejer.

Så där är ju mammas flicka lite grann. Men när du då tänker och säger det, det känns inte som du vill gå emot då? Jo, men alltså mamma tycker ju att jag har det jättefint här hemma och sådär.

Och det kan man ju tycka. Det har du ju. Absolut. Det är väl om man kanske kollar i förråd och sånt där. Ja, där är kaos. Och trappan brukar jag bara lägga massa grejer i trappan som jag tänker att jag ska ta upp liksom.

Som ingen annan tar upp. När jag bodde i hus, jag la saker i trappan. Jag förstår väl människor att det ska upp, men ingen. Ingen tar någonsin någonting som ligger i trappan och bär upp till någon annan.

Nej, det gör vi krisiga amatörer. Okej, vänskapsbrott. Det här är ju fortfarande att checka upp lite småförslag till oss. Kompisar, vad retar du dig på med kompisar?

Till exempel, kompisen som aldrig swishar, alltid är sen, härmar när man har köpt något fint, eller aldrig frågar tillbaks. Alltså, hur mår du? Vad retar du dig på liksom hos en kompis?

Vad är jag... Visst brukar inte jag reta mig på. Nej, det skulle... Så där jag. Ja, ja. Skulle du skylla mig och skita i swish, då kan jag säga såhär Du, då har jag skrivit ett sms.

Hallå, kan inte du swisha mig det där då? 20 kronorna. Ja, precis. Men det är inget... Nej. Acsen, jag har ju fått liksom, eller har fått frågan med dig så många gånger.

Du är inte sen längre. Alltså, det var förr i tiden, eller? Ja, men... På förr i tiden kunde du vara en timme sen. Nu är det ju aldrig nu. Nej, men jag har ju blivit bättre, det har jag väl faktiskt.

Ja. Men vad är det då? Ja, det är ju tråkigt. Apropå, nu tar jag bara det som Chatt skrev här. När någon aldrig frågar tillbaks. Om man bara pratar om sig själv och inte liksom Ja, men vad har du gjort då?

Eller hur mår du? Det kan ju reta en. Ja, ja, och det har ju vi pratat om, du och jag, att det är väldigt viktigt när vi är med folk som inte har lika spännande och roliga yrken som vi har.

För det är så lätt att alla bara ställer frågor till oss. Och att man verkligen liksom frågar tillbaka. Även om man kanske inte är jättegenuint intresserad av någon annan, så är det viktigt så att det inte bara blir en envägskommunikation.

Ja, hålla föredrag liksom. Som man... Ja, det är ju ofta, som du säger, att man börjar fråga och så blir man så uppsugen av sig själv och så helt plötsligt... Helt plötsligt har man gjort en hel podd.

En timme har vi pratat om dig och mig. Ja, precis, vad är det som hänt, faktiskt? Ja, nämen hörru, nu är faktiskt klockan halv tolv. Och jag tänkte faktiskt gå upp och lägga mig, för jag ska ju upp otroligt tidigt.

Ja, och jag ska hoppa på moppen, för jag har ingen bil. För att den har rexsats. Men det gör ingenting. Det är faktiskt jättefint väder. Alltså det är varmt i luften.

Det var en varm kväll, så jag kan tänka på att det var ändå en mysig moppe-tur. Och jag ska gå upp och pussa på min... Frutta! Frutta Christian i ansiktet! Det tycker vi ska...

Nej, han är inte hemma, han sover borta vid golfen, så jag ska gå upp och prutta hans dotter i ansiktet som ligger uppe. Jag ska gå upp och pussa på min Theo, som antingen har han tokflocknat igen, alltså han måste vara så trött, eller också ligger han där uppe och myser av att ligga och scrolla och titta på tv. För det har han nu inte gjort på hela veckan.

Och ska man rösta på Kristallen? Ja, nej men gud, om det är någon som har röstat... Man har kunnat nominera mig som, vad heter det, årets kvinnliga programledare.

Ja, den kommer du vinna. Nej, det är inte säkert, men jag är jätteglad för jag blev nominerad vilket gör att jag får representera SVT. Så tack alla ni som nominerade mig.

Och sen kunde man då även nominera Wahlgrens värld till tittarnas favoritprogram. Och där, den nomineringen vann vi också. Jättekul! Och vi är även nominerade i årets reality.

Men man är så tacksam att folk alltså går in och röstar. Och det är som så här, kvinnliga programledare. Då var man till och med tvungen att ladda ner en app som heter Duo-appen, som SVT har.

Alltså tänk dig att folk har laddat ner en app. Då kanske de har den där appen ändå för att det händer massa roliga saker i den appen. Men jag försökte ladda ner den till min mamma för jag tänkte att hon skulle få ge mig en röst.

Men det gick inte för de var tvungna att gå in med Gmail och skriva lösenord och hon hade ingen aning om vad det lösenordet var i sitt Gmail. Sånt där kan jag bli lite rörd av att folk tar sig tid liksom. Och röstar.

Så tack för det. Sen får ni jättegärna då nominera oss. Och då går man väl in på respektive hemsida antar jag. Nej, Kristallens hemsida. Vi kan återkomma också och vi kommer lägga ut på våra sociala medier hur man röstar.

Det tycker vi göra. Man röstar faktiskt i Kristallen på Aftonbladet och det kan man göra fram till 30 augusti. Så in och rösta allihopa. Vad ska vi avsluta