De låga förväntningarnas rasism - Mosa Sebdani

Om 24 timmar ska du stå på en scen och prata om rasism. Så det tänkte jag att vi skulle snacka om. Prata om rasism, prata om de låga förväntningarnas rasism. Och hur det kommer sig att du ska stå på scen.

Det är första gången du ska stå på scen och föreläsa. Ja, det är det. Vi ska prata om det, men först ska vi prata om det faktum att jag la ner tid och svett att hjälpa dig med den här föreläsningen och fick precis reda på att du har rivit allting.

Så jag vill bara säga tack! Tack själv! Nej, egentligen tror jag att jag vill bara säga det och deklarera det så att det är öppet. Vi snackade om din föreläsning och jag frågade om du ville ha hjälp med den och studsade lite med dig kring den.

Så vad fick dig att riva manuset? För det första tycker jag att rasism är ett skittråkigt ämne, men jag ska ändå hålla ett tal om det, en föreläsning om det. Och sen så har jag jävla scenskräck.

Och så hade jag gjort det lite intellektuellt att gå igenom, jag vet inte. Det blev för komplicerat, jag hade slides och skit. Och så tänkte jag att det här kommer jag absolut inte att hjälpa mig om det ska vara så avancerat.

Och sen så är det kanske lite tråkigt med slides också. Och så tänkte jag att om jag bara river allt och försöker vara, tala mer från hjärtat så kommer det hjälpa mot scenskräcken och också kanske bli ett lite roligare tal. Så jag har bara gjort lite bullet points nu på saker jag ska gå igenom ungefär i vilken ordning.

Och så får vi se hur det går. Men ja. Det kommer gå så bra, jag känner det på mig, jag vet det. För att kolla, du har tänkt på det här mer än de flesta och du har skrivit om det och du har vänt och vridit på det.

Och nu ska du till ett rum med andra som, det kommer finnas andra som också har tänkt på det och så ska du dela dina tankar. Så du kan inte misslyckas. Alltså det skulle vara nice om det blev en debatt med sista debatten om rasism i Sverige.

Det kommer det inte bli. The föreläsning to end all föreläsningar. One ring. Spoiler, det kommer inte bli det. Och också så här, för guds skull, sätt inte den pressen på dig själv för det kommer inte.

Ja, varför pratar vi om det så mycket i Sverige? Det har jag faktiskt funderat på. Det är ingenting jag kommer ifrågasätta i föreläsningen, men jag förstår inte varför vi är så besatta av frågan.

Du är inte född här. Nej. Det är inte jag heller. Hur gammal var du när du kom till Sverige? Jag var tre tror jag. Jag var två, två och ett halvt, så ungefär samma ålder.

Vi är typ, vi är samma generation, borde vi väl räknas till ungefär. Ja, du är fem år yngre. Också uppvuxen i Göteborg. Så varför blev du tillfrågad att göra den här föreläsningen?

Det är väl en bra plats att börja på. Ja, men det är väl för att jag har skrivit mycket om invandring. Mycket debattartiklar om invandring. Jag har skrivit en del om SD.

Och hur började det? Hur kommer det sig? Det började ungefär med att jag tyckte att, dels att den här idén om att invandrare, eller egentligen inte ens invandrare, bara bruna människor i allmänhet, liksom är offer för vitt förtryck.

Att det är ganska larvigt och att det är kontraproduktivt. Och att det bara gör att folk sluter sig. För att man lär unga med invandrarbakgrund att se på svenskar med ett visst filter.

Och det gör också att de blir mer vaksamma och misstänkliggör svenskar. Och då blir man också mer lättkränkt, speciellt om man blir intalad då. Om att när till exempel en svensk frågar dig var du kommer ifrån, så är det någon form av exkluderande och sådana där saker.

Att det gör ju bara att folk faktiskt segregerar sig själva. Så det var en grej. Och sen så också att det faktiskt finns rasism mot svenskar som är ganska brutal.

Och att det liksom också bör uppmärksammas i så fall. Var det någon konkret händelse? Någon nyhet? Eller var det någonting aktuellt där och då som gjorde att du reagerade?

Att du började skriva och engagera dig på det här sättet? Det började med att jag... När var det? Det var ett par år sedan bara. Jag har inte skrivit så länge. Jag tror typ tre, fyra år eller något sånt där har jag hållit på.

Så vad hände då? Jag hängde med lite vänner och det var någon brud i gänget som sa typ... Jag kommer inte ihåg varför ens, men hon bara så här, ugh, vita män typ.

Och jag var så här, om mina vita, manliga polare i det gänget, de liksom sa ingenting och reagerade inte alls. Jag var bara så här, men hur är det här okej? Hängde du på söder?

Nej, jag var faktiskt i Göteborg då och hälsade på. Var i Göteborg? Ja, men liksom... Och så bara, just det, för om de säger någonting, då kommer de bara bli kallade för kränkta vita män och så vidare.

Så det är liksom ingen idé, det är bara en fälla i princip. Var du enda babben i gänget? Ja, och då tänkte jag att, ja, men då får väl jag säga något. För vad ska de göra om jag liksom speak up?

Jag är ju inte vit man i alla fall. Jag är liksom off-white om, white passing. White passing. Nu är ju det här en ljudpodd för dig som lyssnar. Måste jag säga alltså Babbe, iranier.

Även om det inte låter så. Jag med för övrigt, även om det inte låter så. Puss. Ja, men det var så det började och mycket riktigt. Det var ju inte så att folk agerade emot mig, utan det kanske var mer så att de bara tyst tog avstånd.

Men vänta, är det här på den här festen eller när du hänger med dina kompisar? Ja, exakt. Men efter det så bestämde jag mig att jag kommer skriva. Men sa du någonting där och då?

Nej, utan då fick jag bara en tankeställare. Vad the fuck liksom? Och vad håller vi liksom... Hade man sagt usch, svarta, liksom. Det hade liksom inte varit okej någonstans.

Och då tänkte jag att du måste ju väl ändå, den här, liksom. Det här hyfset måste väl gå åt båda håll, liksom. Du kan ju inte hålla på och håna folks hudfärg. Hur reagerade dina vita kompisar i stunden?

I den stunden så sänkte jag huvudet lite, kanske. Eller bara låg lite. Jag tror att de har hört ett par gånger med. Och en del av dem kanske tycker att det är rätt, så jag vet inte.

Jag frågade liksom inte, utan jag var bara så här, observerade och bara... Och det var ju inte första gången egentligen, men det bara klickade för mig då. Vad är det här för jargong, liksom?

Så jag funderade lite. Och sen så återkom jag med näthat. Marinerade lite keyboard warrior energy och sen ut på Reddit. Så den här stunden med dina vänner blir liksom...

Ja, men det blir ett litet frö. Och sen går du med det fröet hur länge då? Och sen skriver någonting vart då? Och då tror jag att jag skrev till Bulletin först. Men jag kommer inte ihåg vad min första artikel...

Jag tror att... Jo, jag tror att det handlade om... Fast det var om... Nej, nu vet jag inte vilken ordning det var. Jag vet inte, men jag började skriva Bulletin och kort efter det GP.

Och jag har skrivit om allt om muslimer, men jag vet inte om det var den första artikeln. Och också om rasism mot vita och att det inte finns någon förtryck-förtryckare-relation mellan svenskar och invandrare. Det är lite ihopblandat nu i mitt minne.

Men skrev du någonting om SD och invandrare också? Ja, precis. Var inte det? Det var nog med Hanna Teran. Ja, precis. Varför invandrare röstar på SD? Lite roligt.

Jag röstade inte i SD och jag har inte röstat i SD. Men du och väldigt många andra. Ja, precis. Med tanke på resultatet. Ja, exakt. Men jag tycker att för mig är det ett helt normalt parti.

Jag är inte SDare mer för att jag tycker att det är lite... Nu har de blivit mer borgerliga i och för sig, men det är ett ganska stort parti. Ganska. Absolut. Men det är Han uttryckte det själv att jag är Jimmie Åkessons största fan.

Jag tänkte att det här vill man inte missa. Så han var där också. Men jag sa det till Jimmie då också. Jag bara, mitt problem med ditt parti är ju inte att ni är rasister.

Det är inte där det skaver för mig. Jag tycker bara att ni är så jävla tråkiga. Tråkiga. Jag fattar att det är ditt crew och ni hänger på Sweden Rock. Men ni är ju socialkonservativa.

Inte bara social, ni är socialkonservativa. Det är inte borgare, ni är inte höger, ni är inte rasister. Ni är socialkonservativa och det är det tråkigaste jag vet.

Varför skulle jag lägga en röst på er? That's it. Det är också varför jag inte röstar på sossarna. Jag kan ju förstå, i alla fall... Jag tror att det är det största partiet bland iranier.

Även efter det här valet? Det vet jag inte, men jag vet inte om det stämmer. Men det är många iranier som röstar på SD. Och jag fattar att vi är inte jätte sugna på islamism.

Frågan är om det är många iranier som röstar på SD? Eller om det är den här, låt oss kalla det veganparadoxen. Man tror att det finns en massa veganer överallt. Men egentligen är de nog inte så många, det är bara att så fort du träffar dem så berättar de att de är veganer.

Jag tror att iranier... Dels alltid berättar att de är iranier. Två är ganska högljudda och syns och hörs mycket. Så jag vet, det kanske är så, jag har aldrig sett mätning på det.

Men det skulle vara spännande att kolla om. Men vet du, efter valresultatet nu så såg jag att de med utomeuropeisk bakgrund fick SD 10%. Och då tänker jag att det måste ju vara kristna syrianer och iranier, typ allihop.

Så okej, 5-5 kanske då. Det är ju inte så många, men 10%... Det kan ju inte vara så många troende muslimer som röstar på SD. Svårt att tro det. Kanske efter Rickards bok, men jag har svårt.

Ja, herregud. Det är en fars. Det är så tecknat alltihopa just nu, tycker jag. Men skit i Rickard Jomshov, han får komma hit om han vill. Var det texten om de låga förväntningarnas rasism som blev hitten?

Eller var det det som bara såhär, nu kör vi? Som du fick mest uppmärksamhet för? Jag tror det var... Det var GP. Det var den första texten i GP och det hade mycket bättre reach.

Helt stor plattform. Ja, precis. Då var det många som läste den. Och säkert tyckte det var jätteskönt att någon säger det. Och vad är det du säger? Jag vet att för mig var det begreppet nytt när jag drev Hur kan vi-podden.

Och jag tror att det var Mustafa Panshiri som introducerade begreppet för mig. Och jag tyckte det var... Jag kände ju såklart igen fenomenet och jag hade ju pratat om fenomenet och subfenomenen med vänner i hela mitt liv.

Som sagt, du är göteborgare så jag kan dra de här referenserna för dig. Men när jag var 16 och gick på gymnasiet, jag gick på Hulebäck. Så drog vi alltid in till stan.

Torsdagkvällar när jag gick på Sticky Fingers, rockklubben. Och de hade happy hour mellan 8 och 10. Och jag hade ju falskt lägg såklart. Och jag fick ju låna falsklägget av en äldre iranier på skolan.

Och vi var inte det minsta lika. Och någon gång då och då så var det någon vakt som bara höll i det kortet någon sekund längre. Varpå jag bara tittade upp och kollade på mina kompisar och jag bara Är det något problem?

Han bara, det här är ditt ID. Jag bara, är du rasist eller? Och det dödade alltid allt. Då var det alltid bara, nej det är inga problem, varsågoda. Så vi visste ju det redan då att så här, haha, det här är en känslig punkt.

Och sen så växte man upp och insåg att det här är inte schysst att göra. Och så slutade man göra det. Och sen insåg jag att det gjorde inte alla. Nej, nej men, precis.

Verkligen, grov som balls, svenskar ibland känner jag. För att det är, alltså varför spelar man spelet på de premisserna? Så för dem som inte vet ens vad det är, nu kommer folkbildarna fram.

Vad betyder de låga förväntningarnas rasism? Alltså det är ju inte jag som har myntat begreppet här och jag har inte använt det. Hur skulle du förklara det? Ja men att man liksom Jag skulle säga att man flyttar ansvaret till dem man tror är kapabla att ta ansvaret.

Vem är det med man? Om du skulle vara konkret. Den som, ja egentligen. Okej, jag kan ta, om vi tar, jag kommer prata om det också imorgon i det här talet. Länsstyrelsen har liksom, jag kommit upp det att De har skrivit en manual om mikroaggressioner och minoritetsstress.

Och då är det hela tiden så här att en chef ska liksom Jag tror du får definiera de begreppen också. Jag vet ju knappt vad det, jag vet inte ens vad en mikroaggression är. Jag kan försöka.

För jag tänker att det här är också viktigt, det är så många begrepp hela tiden. Så att mikroaggression kan till exempel vara Att jag har en gång fått höra av en person Att det upplevdes som en mikroaggression Att jag använde mina händer väldigt mycket när jag pratade För att personen upplevde det som aggressivt. Och det exemplet, exakt det exemplet har jag hört i andra sammanhang också användas just som en mikroaggression slash härskarteknik.

Okej. Och det är väldigt subjektivt. Det andra var minoritetsstress. Till exempel flyglarmet kan vara en trigger för minoritetsstress. Okej, ja okej. Så som jag förstår det.

Kan vara. En annan form av minoritetsstress kan också vara till exempel Jag vet inte, jag försöker verkligen Vad heter det? Representera de här begreppen välvilligt och schysst och hederligt.

Och det är inte som att jag känner mig det minsta triggad just nu. Jag tror inte att jag vet exakt mer än det jag säger. Det jag uppfattat det så är det det. Jag skulle kunna silmanre.

Jag som homosexuell kan ju säga så här att Jag måste ju vara vaksam i min vardag. Det är ju inte så att jag kan Om jag dejtar någon att jag bara, vi kan hålla hand och hålla på liksom vart som helst. Det är klart att jag måste tänka efter.

Och det skapar ju en vardagsstress att hela tiden vara så här, är jag safe? Just det, men det stämmer. Nu känner jag igen det. Minoritetsstress betyder just det, i den aspekten.

Ja. Det är konstant påliggande. Den finns där hela tiden på något sätt. Men jag tycker att den liksom, ja. Det är klart att folk har olika lätt och svårt i samhället.

Men den här manualen då, den liksom ska lära ut chefer och andra Hur man hanterar de här. Och då tar de upp exemplet till exempel Något exempel där manualen då är det en utländsk kvinna som ska presentera sig. Och så säger hon att Niken kallar mig Monika.

Och då problematiserar de det. Fast ändå, i deras egna exempel så är det hon som har föreslagit för sina nya arbetskamrater att de kan kalla henne Monika. Och då är det så här, ja nej, det här.

Men det gör hon för att hon är förtryckt och rädd. Ja, men jag antar det, liksom. Och också så här, så kan det ju vara. Ja, men man får ju också anta att hon är en vuxen kvinna, liksom.

Men jag tror att båda antagandena är fel att göra. För att ingen av dem kan ju stämma till hundra procent. Bara för att nyansera det lite. Så det är klart att det kan finnas människor som lider.

Alltså, det är klart att det finns minoritetsstress. Det är klart att det finns mikro, låt oss kalla det för triggers istället för mikroaggressioner. Jag tycker att trigger är ett bättre ord.

För att en aggression, vad blir imply på svenska? Antyder. En aggression antyder att det finns en intention om att skada. Medan en trigger är snarare en känslighet hos mottagaren.

Alltså, jordnötter är ju inte onda. Men för vissa människor är det ondska. Okej, men om vi tar ett av exemplen i manualen då, är det om man frågar folk vart de kommer ifrån?

Blir du Han bara vadå? Ser du inte? Kolla den upp. Vi var helt inne i samtalet. Och så bara, men det är en hotfull situation. Så det är klart att det finns också.

Och jag säger inte det här för att jag inte tycker att det du pratar om är intressant. Jag tycker uppenbarligen, det här är ju, de låga förväntningarnas rasism och hur vi lever det här tillsammans är ju en av de största frågorna för mig. Inte bara intellektuellt utan personligen.

Som jag har vänt och vridit på hela mitt liv. Det är bara att jag tror att överlag tror jag på mer och mer, kanske med åldern också, att detaljer, nyanser, empati men inte dumdrigghet, försöka förstå vad det är som pågår egentligen. Jag tycker inte, för man får inte vara korkad åt andra hållet heller och tro att alla har det lika bra och det finns inga skillnad på folks förutsättningar eller vad folk som bär på.

Ja men du sa det, vi är iranier. Det betyder något också. Det är skillnad på iranier och somalier i Sverige. Och det är inte för att det behöver vara skillnad på iranier och somalier.

Men det är skillnad på iranier och somalier i Sverige för att vi kom hit av olika anledningar. Det här pratet tror jag, om det är eller Gunder eller Lars Trädgård som pratar om det, minoritets-majoritetskultur i migration, beroende på vilken ställning du har haft i hemlandet liksom. Så kommer ju det påverka hur du beter dig i det nya landet också.

Absolut, jag tror också, apropå låga förväntningar, jag tror också att det ligger, alltså hur, alltså vi iranier och jag tror att det gäller nog judar med och många östasiater, att vi växer upp med liksom. De höga förväntningarnas uppfostran. Ja, ja, ja.

Hundra procent. Det är liksom Asian parents, det är liksom inte okej. Jo, tack. Jo, tack. Jag har gett upp mitt hemland för dig. Vad gör jag för hem? Ja, men verkligen.

Och det ser man ju också. Och på gott och ont. Absolut, definitivt. Det går ju till överdrift många gånger. Men på gruppnivå så går det ju bättre och det är ju likadant med många invandrartjejer från andra kulturer.

Och för dem går det bra, men för killarna går det inte så jävla bra. Och killarna får liksom lite så här, de får göra lite som de vill. Så jag tänker att det spelar roll och det spelar ju också roll då om det är massa ungdomar i, invandraungdomar i Sverige, om man liksom, ja.

Ska jag börja om det stycket? Nej, kör. Okej, jo men om man då liksom uppfostrar, jag har ju själv varit där när jag var liksom när jag gick i grundskolan och var jätte liksom lättkränkt och sådär.

Och då kunde det vara så här situationer där jag bara sa, ja men jag fick dåligt betyg, det är nog för att läraren är rasist typ och sånt där. Och varför tror du att du tänkte sådär och då? Nej men jag hade ju vuxit upp med det filtret att jag skulle vara vaksam på rasism och att rasism är ett stort problem.

Hemifrån, i skolan? Nej, inte hemifrån utan i skolan då. Mer av det svenska samhället. För vad sa dina föräldrar om sådana saker? Eller pratade ni ens om sådana saker?

Ja, alltså mina föräldrar sa jag att jag, i och för sig, när jag tänker efter. Så sa de ju såhär, ja men du måste kämpa dubbelt så hårt som svenskar. Och det, ja, liksom just för att såhär, ja men för att du inte är svensk.

Men det kan ju vara sant utan att det behöver handla om rasism. Du kommer till ett nytt land, du ska lära dig språk, kulturella koder, hur saker och ting funkar. Du ska bygga ett nätverk från scratch.

Alltså allt det där är motvind. Gud ja, gud ja. Men det är ju inte rasism. Nej, och jag har faktiskt tagit upp det i en debattartikel också. Att man gör ju, alltså när man flyr, inte såklart om du är en rik expat som har flyttat med ett välbetalt jobb, men om du flyr till ett annat land så gör du ju en negativ klassresa.

I de flesta fall liksom. Så det är ju klart att det kommer vara kämpigt och du kommer ha sämre förutsättningar än om din familj hade stannat. Vi hoppas på att det ska bli bättre för dina barn.

Men då är ju inte lösningen att liksom intala kidsen att det är synd om dem hela tiden utan det är ju liksom kämpa på. Ja, livet är ju inte rättvist och vi måste börja om från början, men kolla vilken fantastisk verktygslåda vi har fått i det här nya landet. Och såhär, det här löser du.

Även om det är tufft. Det tror jag är en mycket sundare attityd än att intala barn att det är synd om dem. Och jag tror att det kan få jävligt allvarliga konsekvenser.

Som vadå? Ja men dels om segregationen, jag tror att en del av den handlar ju om synen som dels synen som svenskar har på många invandrare i och med att svenskar har lärt sig att invandrare är jättekränkta och att många invandrare har blivit jättelättkränkta. Varför ska de umgås?

Och sen så tror jag, jag menar jag tror att om du tar till exempel väldigt bra exempel på låga förväntningars rasism, korankravallerna. Och då började man ju liksom direkt snacka om att nu blev det inget förbud mot koranbränningar men det blev ju ändå en diskussion om förbud. Och det är såhär, okej, så vad kommer det här signalera till bägge grupper?

Att invandrarna, eller de, ja, inte invandrarna men de muslimer som liksom brände polisbilar och kastade stenar kommer ju dels lära sig att det funkar. Och svenskarna kommer lära sig att det här är liksom vilda djur som vi måste liksom lagstifta så att folk inte provocerar de här vilda djuren så att de blir våldsamma. Och så blev det ju inte.

Nej, så blev det tack och lov inte. Så en lärdom är också att vi kan ha de här samtalen. Ja, ja. I det här fallet. Så blev det ju jävligt bra samtal och det blev ju inte heller en lagändring.

Nej, men jag tycker ändå att tyngdpunkten på samtalet blev lite, liksom varför diskuterar vi ens om vi ska förbjuda det? Ja, man får ju ha samtalet, men det säger ju någonting om liksom hur synen är mellan grupperna. När ena gruppen blir väldigt våldsam och andra gruppen tänker att, alltså diskuterar hur vi liksom undviker det här och då handlar diskussionen om att ansvaret ligger på oss att de inte.

Tror du inte att 90% av Sverige sitter hemma och bara, vad fan är det de håller på med? Alltså att majoriteten sitter hemma och bara försöker liksom steka fiskpinnar och leva sina liv och att det är en liten grupp. Det finns ju en aspekt av medielogik i det här också.

Det finns ju en aspekt av röstfiske. Det finns ju andra som tjänar också på att blåsa upp. Jag undrar hur stor den här frågan egentligen är i Sverige. Som många andra frågor är jag väl så här, jag tror inte de flesta personer i Sverige är homofober.

Jag tror inte de flesta personer skulle neka att baka en tårta till en transperson. Jag tror att de flesta är så här, ja, den där personen ser annorlunda ut. Okej, att de kan nog bli lite osäkra på hur de ska bete sig.

De kan nog bli lite så där, ta fatta. De flesta tror jag är så här hyggliga människor. Det är min bild av Sverige. Ja, verkligen. Och jag har inte upplevt särskilt mycket rasism i Sverige under min uppväxt.

Det är klart att det händer. Jag tänker precis fråga dig, har du inga liksom erfarenheter av det? Jo, men jag tror att jag skulle, alltså, vadå? Jag tycker inte att all rasism är så jävla allvarligt.

Nu lever vi inte vi liksom 1800-talets Amerika. Det är liksom, det är klart att det finns individer som är rasistiska. Men vad kunde det vara liksom? Hade du något exempel?

Jag vet inte, kallad blattejävel eller liksom. Jo, men å andra sidan var jag full när jag sa det. Nej, alltså inte så jävla mycket egentligen. Och jag tycker snarare att det handlar ju mer att om svenskar då ser att man Nej, de här tre egenskaperna runt middags, familjemiddan med, du vet, mormor och farbror, alltså, du hade fått en lavett.

Så att jag tänker också så här, det är ju snarare så här, hyfs, ett slags hyfs och inte så mycket för babb, det finns ju egentligen ingen universal babbighet. Det är så här, vem pratar du om? Det är klass, det är etnicitet, det är kultur, det är familjevärderingar.

Nej, men den trevliga blattegubben i pizzerian har ju inga problem med. Exakt! Och han kan fortfarande prata bruten svenska. Men jag vill gå tillbaka för jag tyckte att du sa det väldigt fint i en liten mellanrubrik att så här, det finns en konst i att vara en skön person att vara med, till exempel såhär, read the room.

Det finns någonting kring det som är så här, kommer du till någons hem, kommer du till ett nytt land, det är så här. Men då beter man sig ändå hyfs. Alltså, det finns ett hyfs i det.

För mig är det självklart att du plockar dina tallrikar, du säger tackar. Hur jag har blivit uppfostrad hemma och beter mig mot andra, speciellt människor jag inte känner, speciellt äldre, sådana saker är baseline. Jag tänker att det finns ju också en aspekt av att förvänta sig det.

Det finns ju en aspekt av att ställa krav kring hur man är en schysst medmänniska, medborgare, vi är här tillsammans. Och det kan ju inte transcendera egentligen det ämnet vi pratar om nu. Det behöver ju inte bara handla om svartskallar, utan också svenska barn som jag har sett som beter sig som djur, för att de inte har någon kravställande eller uppfostran.

Det finns ju ett större samtal kring det också, skola. Absolut, men jag tror med svenska barn, i och med att om svenska barn beter sig oytset så är igenkänningsfaktorerna ändå fler. Så även om det är ett oytset barn så kan man ändå relatera.

Men om det är någon som är oytset och babbig, liksom har... Så är det för att det är deras kultur. Ja, men det blir lite så, för att det är för annorlunda, tror jag.

Det är som single shooter versus terrorist-grejen. Ja, men ja, lite så. Jag jobbade i byggbranschen innan och då var det större problem att jag är bög än att jag var blatte.

För de var så här, vadå, du? Vi tar en bärs efter jobbet. Vi har lite samma tugg och vi kan snacka, liksom, och sådär. Så det fanns inget så främmande i mitt sätt alls.

Däremot kunde jag bli kallad bögjävel på fjorden och sådana grejer. Alltså, inte på skoj. En gång satt jag med en... Det här var inte byggbranschen då, men en gång satt jag med en...

Han var ganska ung, han var typ kanske 19-20 eller någonting och var nynazist. Och vi tog en bärs på krogen. Ja, fy fan hamnade jag där? Och han var så här, efter en stund typ...

Just det, jag tror att han var dryg först. Och sen så typ, jag bara, men fan, ta en bärs istället, eller något sånt där. Och så kom han och satte sig i alla fall.

Och satt och hängde en stund. Han var så här, blatte och gay, men du är skön! Helt mindfuck. Ja, okej. Inte lätt. Wow, vilken field trip för honom, liksom. Han ba...

Ja, nej, men så jag tror att... Jag tänkte på det då, jag har tänkt på det efteråt. Jag tror att det här sociala ingenjörskapet man skulle göra manualer för att lära folk hur man hanterar de här stackars blattarna.

Det kanske inte är det som är sättet, utan att när folk möts så löser vi det lite, kanske. Ja, men det finns ju en naturlig integration som sker över tid, absolut. Och jag menar, Sverige har ju förändrats radikalt från när jag växte upp.

Jag ser ju inga nynazister på gatorna. Nej, det finns ju jävligt få. Men det var ju en del av verkligheten. Att våra föräldrar kunde ha en telefonkedja. Nu kommer det ett gäng från Tuve, eller från Torslanda.

Och då ropar det, då kommer alltid fyra invandramammor ut på balkongerna och bara, kom in! Då sprang vi in och då fick vi reda på att nu är det ett gäng ute och patrullerar och letar efter svartskallar och slår. Det är ju helt surrealistiskt att tänka på nu.

Så det finns ju den typen av rasism. Men jag har ju oftare stött på de låga förväntningarnas rasism. Och jag har många fler gånger stött på rasism från vänster under mitt liv.

Typ, vadå för... Att jag är husblatte, liksom. Gud, vad du pratar bra svenska. Det är så fint med dig. Du är inte som de andra. Kulturtanter, vänsterfolk... Jag var ju in ganska tidigt också i mediakultursektorn.

När jag var 15-16. Och var så här, ung invandrarkille med potential. Vad spännande. Och jag var så här, ja, okej. Och så blev de lite besvikna av att jag inte bröt.

Och att jag citerade... Jag både kunde citera Tomas Tranströmer och Dogge. Från Etting Kings. Och de bara, vad fan, vadå? Du pratar ju... Ja, du med. Jätteduktig är du.

Men det var också tiden när de vant sig vid oss. Att de ger en komplimang för ditt språk. Är det verkligen rasism? Eller är det att de aldrig har träffat en blatte i hela sitt liv?

Och så bara, jaha... Nej, men det var därför jag sa att det var snarare de låga förväntningarnas rasism. Så det fanns en del sånt, men också så här, du vet. Kunde känna mig i vissa sammanhang exotifierad.

Fick en författarmentor när jag var 19. Så hade jag skrivit ett manus, en diktssamling. Och jag frågade honom om feedback. Vilka förlag ska jag skicka till? Han bara, det finns säkert något orientaliskt förlag för dig.

Jag bara... Fuck you, man. Fuck you! Du vet, det finns sådana stunder där jag bara... Dude, du är en idiot. Men jag förstår så här... Det är ju en trångsynt idiot.

Jag tror inte att jag har varit inne så mycket i det strukturella eller systematiska. Och jag vet att... Jag förnekar det inte helt. Det finns aspekter av det som jag tror vi kan bli bättre på.

Där man har försökt, till exempel med anonymiserade arbetsansökningar och sånt. Min morbror, till exempel, ett jättebra och väldigt konkret exempel. Han är audionom, han är specialistläkare.

Med höga betyg, pratar perfekt svenska. Och så heter han Muhammad. Och sökte, tror jag, 300 eller 400 jobb. Kom inte ens till intervju. Lade till ett svenskt mellannamn.

Använde det. Kom till intervju. Fick jobb. Det var någon undersökning för ett par år sedan som visade att av nio länder som de hade testat det här med att skicka cvn, exakt samma cv med svenskt namn.

Eller vilket land det nu än är. Och ett utländskt klingande namn. Och Sverige var näst sämst efter Frankrike. Men det förklarar samtidigt bara mindre än en sjättedel av sysselsättningsgapet.

Men ja, det finns. Men jag tror att det är flera steg. Jag är som tänkt på de här sakerna och av och till suttit i lite djupare processer som handlar om sysselsättning och integration eller sysselsättning och migration och tittat på olika studier och försökt förstå varför går det så bra för somaliska entreprenörer i Kanada, men inte i Sverige.

Pratade med min vän som också är iranier som jobbade som stödperson till ensamkommande flyktingar från Iran och Afghanistan som kunde persiska och kunde han tolka. Var lite så här, hej, välkommen, ställ frågor om du har. Och då följde han de här, ofta, nio av tio var ju pojkar.

Följde han dem i ett år och han sa det att precis när de kom till Sverige de bara var så taggade på att plugga, jobba, bidra till närsamhälle, civilsektor. Och han sa det att för varje gång jag träffade dem så blev de bara mer och mer passiva. Ju mer de hade varit inne i myndighets- och institutionssverige desto mer bara tappade de all motivation.

Så jag sitter med den här studien med somaliska entreprenörer i Kanada samtidigt som jag pr studier ska fixa det här. Och då var det bara byråkratiskt hinder efter byråkratiskt hinder. Sen hade en klasskamrat som också hade fått problem hemma.

Han bara gick till soc-kontoret och rev en bokhylla och bara slog sönder massa grejer. Och de bara, okej, vi löser det. Sorry, sorry, sorry. Och sen så fick han bidrag och så fick han ett tillfälle att hem och bo på och allting.

Och till mig var de så här, jag fick inget, jag blev hemlös ett tag. För att jag, det bara landade sig och bara var ett fuck-up. Jag förstår vad du menar. Det finns ju någonting i det där.

Absolut. Och även på andra änden, att bestraffa framgång. Att beskatta och överbeskatta människor som faktiskt har handlingskraft. Till så att de inte har en själ kvar.

Jag tror att vi är ett av de länder i världen som är sämst på att ta hand om entreprenörskap och egenföretagare. Vi hade ett parti för småföretagare förut som hette Centerpartiet, men jag vet inte fan vad de håller på med längre. Det är väldigt oklart vilken nyans av socialdemokrater de är numera.

Jag tror att det finns en fälla som är väldigt svensk som är bra att hålla sig i. Där du ska vara lite beroende av myndigheter och institutioner. Och du ska inte gå för fort fram eller lyckas för bra.

Det finns någon slags internaliserad jantelags tentakler. Ja, men jag kan tänka mig också att om du är svensk med svenska föräldrar så fattar du det här. Hur du ska nyttja det systemet.

På ett sätt. Och inte utnyttja, utan nyttja. Men så kommer du hit som invandrare och bara, what the fuck är det här? Okej, det här var skitjobbigt. Nevermind. Mina föräldrar vägrade gå på SUS.

Även om vi hade behövt det. De vägrade. Det finns de som behöver, det är inte vi. Vi har ju inget. Nej, vi kan skaffa oss det. Jag kan ha sådana där what the fuck moments ibland.

För nu bor jag i Bryssel och så är jag här och hälsar på. Och sen så är det någonting. Det var någon gång jag skulle köpa linser, kommer jag ihåg. Och det var så här, du får inte.

Jag bara gick in i en butik och varför det? Nej, men du måste göra en synundersökning först hos en optiker. Jag bara, varför då? Jag vet ju mitt synfel. Nej, men det är så det är.

Va? För mig är det verkligen så här. Och då är Bryssel också ett byråkratiskt helvete. Det är mycket såna grejer nu. Så bara, varför finns systembolaget? Vadå, kan du?

Ja, men det är ju ett podsamtal i sig. Där man kanske får bjuda in Marcus Alard. Prata om transferiatet och sådär. Och det är ett viktigt samtal. Jag vet att du och jag har lite liknande tankegångar kring att ha en balanserad stat.

Jag är ju uppfattningen att jag inte litar på staten. Men sen bor vi i Sverige, där folk litar blint på staten. Men jag är ju uppvuxen med persiska föräldrar. Det är ont.

Och det är ju överdrifter, såklart, båda två. Men jag tror att jag har försökt plocka russinen ur båda kakorna. Men jag tänker så här. Vad har du fått för respons när du har varit ute nu?

Nu är det ju två år där du har tagit ställning för någonting du tycker är viktigt att prata om. Och du har skrivit och uttryckt dig och poddat lite. Och nu ska du hålla din första föreläsning imorgon.

Vad har du fått för respons? Olika typer av respons? Har du blivit drevad? Har du fått mikroaggressioner? Ja, drevad vet jag inte. Men mycket positiv respons har jag ju fått.

Och såklart de här husblatte-kommentarerna. Var kommer de ifrån? De kommer ju från vänsterhåll, såklart. Är det anonyma trollkonton? Ja, det är det. De som inte är anonyma brukar inte vara så jäkla ohyfsade faktiskt.

Magda Gad ragede på mig en gång, kommer jag ihåg. Men annars så vet jag inte så mycket officiella. Och sen som sagt, vänner och sånt där. Gamla vänner, I guess. Men de har ju bara backat undan utan att säga så här skitmycket.

Är det någon som direkt har sagt upp kontakten? Inte uttalat, men det finns ju folk som jag inte har kontakt med mer. Och sen vet jag att folk har pratats bakom min rygg, men de har inte sagt någonting till mig.

Har du fått den här? Jag tycker det är bra att du skriver vad du tänker, men jag blir lite orolig. Har du fått den här falska omsorgen? Nej, jag har faktiskt inte fått alls mycket kommentarer från folk jag känner som är vänster.

Nästan alls faktiskt. Utan det har bara varit tyst. Och sen har de bara försvunnit. Då har det egentligen bara varit om det har varit Israel-Palestina. Då tände folk till.

Men annars så har de bara tystnat. Vad förvånat dig? Inte så mycket egentligen. Jag är mest besviken på att folk inte har valt att ta debatten istället. För det hade varit intressant.

Vem hade du velat debattera om du fick välja? Om du fick bestämma vem som skulle sitta till höger om dig nu? Eller kanske framför dig nu? Gud, vilken bra fråga. Det här skulle ju vara någon som har ganska hög nivå i så fall.

Vem är det? Jag vet inte faktiskt. Men kanske... Det skulle ju vara någon som... Det är en jävligt bra fråga. Jag kan inte svara på det. För när folk börjar tjafsa på mig på typ X tycker jag att det blir från vänsterhåll.

Det är en ganska låg nivå. En som hade varit rolig, men det kanske inte hade varit så kul i debatten. Det här hade varit Rashid Musa. För att han är så jävla besatt av vita.

Jo, Barack Katengraharvajat också. Men de som är så himla besatta av vita. De hade varit kul att prata med, tror jag. Rashid hade jag i Hur kan vi? Ett spännande samtal.

Just det, apropå folk som kritiserar vithet. Vad heter hon? Shit, Bilan. Men jag tror att det hade kanske inte heller varit så kul samtal. Varför det? För att det blir mycket...

Hon verkar skittrevlig, men det blir mycket ordsallad. Jag vet inte vem som hade kunnat utmana på riktigt. Kanske Leonidas. Ja, där sa du något. Leonidas är ju takis på Flamman.

En av mina favoriter i det vänsterintellektuella Sverige. Som är ganska skralt, tyvärr. Många av mina värderingar är fortfarande traditionell vänster. Inte alla, men flera.

Jag tycker inte att vänstern sköter sig inom sig själva. Nej, tyvärr. Det finns flera saker som jag fortfarande tror är värdefulla att ta ut. Ur ett vänsterperspektiv, ur ett antikapitalistiskt perspektiv.

Och att värna om det kommodifieringen av våra liv och våra kroppar och våra städer. Jag tycker att det finns en jätteviktig poäng i det. Speciellt med tanke på den teknologiska utvecklingen.

Hundra procent. Men det är också så här, rikta era lanser ditåt då. Vi har korståget mot Silicon Valley för att det är där det kommer ifrån just nu. Och där har du dina vita pojkar i elfenbenstonen.

Eller som Duncan Trussell kallar Silicon Valley, a decaying tower of boyish wizards. Jag tycker att det är spot fucking on. Men Leonidas tycker jag är smart, har witt, självdistans och kan prata om sakerna utan att bli fraktfull.

Han är absolut, det hade varit ett svettigt samtal. Då får du tuggmotstånd. Ja, definitivt. Ja, absolut som du säger, det är väldigt få tyvärr. Det blir inte så kul.

Det blir ofta den här, vad heter det när man spelar schack med en duva? Du vet, när man... Fortsätt. När du spelar schack med en duva. För att de kommer liksom bara vändomkull på schackbrädet och tror att de har vunnit.

Jag har hört en variant av den. Brottas inte med grisar. Ja just det, du blir bara smutsig och grisen tycker om det. Ja, det är väl samma sak. Men vart var vi? Vad snackade vi om?

Vi pratade om Bilan Osman och grisar i samma svep. Det är ju haram, så nu är inte Bilan här för att försvara sig. Nej, jag tror att du hade kunnat få bra tuggmotstånd av Bilan också.

Jag tycker om Bilan. Hon är skarp och intelligent Vem sa du mer? Rashid. Rashid, det är ju inte omöjligt. Jag kom på en till. Vem då? Daniel Pool från Expo. Namn från Expo.

Jag har inte så bra koll på Expo. Expo är väl organisationen i Sverige som följer. Men det har varit spännande. Men också så här, jag tycker det är så här, i de här debatterna, jag gjorde en grej för några år sedan i Nyköping som hette Integrationscentrum eller integrationsfestivalen, konferensen någonting.

Så fokus på integration. Det var första gången jag träffade Per Brinkemo. Och då var det både de här liksom ganska intensiva opinionsbilderna. Men Brinkemo, han är väl inte så hård eller intensiv, men min poäng var att så här, de hade också bjudit in smarta forskare som hade tittat på det här i ett helt liv.

Tittat på, men som Lars Trädgård träffade jag också för första gången där. Men Brinkemo har ju till dem också. Hanna Gadban var där. Sherin Kanghan träffade jag för första gången, som är en av, är inte hon Europas enda kvinnliga imam typ?

I Köpenhamn. Men sen var det så här, det var en sociolog från White Arkitekter. Det var Brinkemo, det var Lars Trädgård, det var den här snubben som jag inte minns namnet på som hade forskat på, som tog upp exemplet med somalier, somaliska entreprenörer i Kanada.

Det är också så här, de personerna behöver ju också kliva fram mer och prata om de här sakerna som inte har så här ideologisk hemvist eller aktivistisk hemvist. Men de sitter och är livrädda på akademin och vågar inte, tror jag. För att bli cancelade eller?

Jag tror det. Generellt vet jag att akademin har jättemycket problem med att, och det ligger ju i deras uppdrag, att få ut sin forskning till allmänheten. Men jag tror att dels, speciellt med de senaste årens liksom canceleringar och liknande, reaktionsmekanismer, så tror jag det finns rädsla, absolut.

Som läggs på den redan hårda interna konkurrensen om medel och forskningsanslag där man vill inte vara den som är jobbig. Och det tredje tror jag är också en generella aspekt av spektrum-delen. Att många av dem är typ autistiska introverter.

Och just därför är de jävligt bra på det de gör. Men sen ska samma person ut och liksom sprida opinionsbilda, sitta i poddar. Okej, den autism-delen kan jag väl ändå respektera men jag annars har fan lite svårt att respektera det där.

Att man är rädd för, alltså vad är poängen med att forska i saker och driva utvecklingen och kunskapen framåt om det bara får vara liksom på den inslagna vägen? Herregud, folk har varit med om så jävla mycket värre historiskt. Vi beter oss här som att vi lever i någon superauktoritär fasciststat eller någonting.

Så farligt är det inte. Ja, jag håller ju med dig. Men jag är ju inte heller svensk. Jag tror också det finns, som jag sa tidigare, med de höga förväntningarnas asiatiska uppfostran.

Det är som att spela schack med en duva. Det är verkligen på gott och ont. En av nackdelarna kan vara den här ständiga prestationsångesten, att aldrig känna att man har gjort tillräckligt.

Det finns ju massa nackdelar säkert med det också. Men jag vill också säga det att jag vet ju också om att det finns otroliga fördelar ibland när jag pratar med mina svenska vänner som är så här Fan, jag kan ibland avundas att du har behövt kriga dig igenom så mycket. För att det gör att du har perspektiv.

Du är inte lika gnällig. Du vet så här, de aspekterna. Och jag är så här, det stämmer. Det har ju hundra procent också hjälpt mig. Men samtidigt, allt det jag sitter med i terapin.

Det är också så här, det finns ju det också. Till deras försvar då, om jag ska se emot mig själv lite. Så saknas ju det ett visst brödraskap i Sverige. Och då tänker jag på liksom, de som har blivit cancelerade.

Nu är det väl kanske inte lika farligt, men tidigare. De har ju liksom blivit av med sina jobb eller whatever. Det är ju inte som att de har liksom, deras nära, deras bröder massvis så har liksom slutit upp bakom dem.

Och sagt så här, ni rör er inte, det här är vår brorsa liksom. Utan då har de kanske blivit socialt utfrysna också av sina närmsta. Eller åtminstone lämnat till sitt öde.

Och med det kan jag förstå att det finns, men då är det ett kulturellt problem i Sverige bland svenskar. Att de måste backa vandra lite mer. Tystnadskultur är hundra procent ett jätteproblem i Sverige.

Ja, hundra procent. Och det kommer uttryck på många olika sätt. Och det här är tror jag bara ett av lagen. Jag vet inte hur många mejl jag har kvar i min inbox från Hur kan vi-tiden.

Det var människor som bara, jag har så mycket sjuka grejer att dela. Jag jobbade som läkare på den här kommunen. Eller jag var handläggare på Migrationsverket. Jag var psykolog i den här expertvittningen i den här utredningen.

Eller jobbade inom Astra. Men jag kan inte prata om det och ha mitt namn och mitt ansikte och min röst. Men jag skulle vilja att världen visste om det här. Där jag har varit så här, fan det kanske är dags för Hur kan vi få Bugnoll, liksom anonym versionen.

Typ ett slags podd-Wikileaks. För att någonstans måste man börja skrapa på den här ytan. För att när du slår av micarna, när det inte är ett kommentarsfält. Speciellt ett eller två glas vin in.

Så går det ju att prata om sådana här saker. Och alla är så här, ja men det är ett helt annat samtal. Men vissa av oss har ju valt att ha det samtalet på arenan.

Med de riskerna som det innebar. Och de smällarna det innefattade. Jag önskar inte någon det. Och jag är inget offer. Jag har ju valt alla de här sakerna, har jag valt att kliva in i.

Och står för det. Men jag kunde också bli jävligt irriterad och triggad av människor. Som bara så här, vad bra att du gör det där. Jag bara, Gunnar. Om du inte skrev det här i min inbox och skrev det i kommentarsfältet istället.

Skulle det kännas. Och samtidigt är jag så här. Han kan inte. Han gör det han kan. Och det jag gör är ju inte beroende av att jag behöver en fanklubb. Eller att han gör det.

Jag gör ju det för att jag väljer att göra det. Och jag mår inte bra. Den offermentalitet är ju negativt för mig och allt jag gör. Det vill jag bort för att jag inte vill hamna i det.

Men den känsligheten finns ju fortfarande i mig. Fan, kan inte fler. Och samtidigt, de flesta människor försöker få fiskpinnarna att räcka till. Okej, den här autism-delen kan jag väl ändå respektera.

Men annars har jag fan lite svårt att respektera det där. Att man är rädd för... Vad är poängen med att forska i saker och driva utvecklingen och kunskapen framåt?

Om det bara får vara på den inslagna vägen. Herregud, folk har varit med om så jävla mycket värre historiskt. Vi beter oss här som att vi lever i någon superauktoritär fasciststat.

Så farligt är det inte. Ja, jag håller ju med dig. Men jag är ju inte heller svensk. Jag tror också det finns, som jag sa tidigare, med de höga förväntningarnas asiatiska uppfostran.

Det är som att spela schack med en duva. Det är verkligen på gott och ont. En av nackdelarna kan ju vara den här ständiga prestationsångesten. Att aldrig känna att man har gjort tillräckligt.

Det finns ju massa nackdelar säkert med det också. Men jag vill också säga att jag vet ju också om att det finns otroliga fördelar. Ibland när jag pratar med mina svenska vänner som är så här...

Fan, jag kan ibland avundas att du har behövt kriga dig igenom så mycket. För att det gör att du har perspektiv. Du är inte lika gnällig. Du vet så här, de aspekterna.

Och jag är så här, det stämmer. Det har ju hundra procent också hjälpt mig. Men samtidigt, allt det jag sitter med i terapin. Det är också så här... Det finns ju det också.

Och till deras försvar om jag ska se emot mig själv lite. Så saknas ju det ett visst brödraskap. Om man säger så i Sverige. Och då tänker jag på de som har blivit cancel Hur känns det nu efter vårt samtal?

Ja, jag vet inte. Det känns bra. Det löser sig. Nu har du genrepat lite. Ja, precis. Nej, men så länge jag inte bestsvamlar så är det lugnt. I podd är det lite mer okej.

Ja, det är ändå så här, det är din timme. De är ju där för att se dig svamla, så kör på. Trots att det är ett roligt gäng att prata inför. Ja, nej men absolut. Okej, jag dissade ju ämnet.

Såg er ämnet som jag själv ska prata om och hade skrivit mycket debattartiklar om. Men okej, det kanske finns lite mer att säga om det. Det gör det nog. Men jag tycker ändå att vi har blåst upp det lite i det här landet.

Men i och med de låga förväntningarna då och också var det snarare... Du vet hur man säger så här, hur tar du det? Det är så här, okej, vi vet att vi har det på ett visst sätt, men nu ska vi lära oss att ta det här.

Och sättet vi ska lära oss att ta det här är kanske inte socialt ingenjörskap, utan uppmuntra till fler möten. Och uppmuntra folk att, unga, att vi tror på dem och vi har höga förväntningar på dem. Det tror jag liksom är...

Jag tror verkligen på det du säger med möten också. En av de insikterna jag fick efter det här tillfället i Nyköping var att alla studier du tittar på när det kommer till sysselsättning och migration säger samma sak på en punkt. Det är att 70-80% av jobben får du av kontakter och nätverk.

Så det är relationerna som är grejen. Inte myndigheter, inte institutioner. Absolut inte Arbetsförmedlingen. Nej, men just apropå det förresten, för det är ju liksom också att om det då kommer in väldigt många invandrare och du får inte den där jobb av den närmsta kontakten vanligtvis, utan det är lite lösa kontakter, typ bekanta, lite mer än bekanta och så vidare.

Och om det kommer jättemånga invandrare på kort tid och sen bosätter sig alla i samma område, vilket är naturligt att göra, det gör svenska med som lite i Spanien. Men i alla fall, då får inte de de här kontakterna. Utan då är det liksom så här, Somalia umgås med andra somalier.

Hur fan ska de komma in i det svenska samhället utan då socialt ingenjörskap? Speciellt i Sverige. Svenskar umgås inte ens med andra svenskar. Det är så här, det är inte helt lätt att lära känna svenskar.

Och att på riktigt komma varandra nära in på livet. Det tar tid. Och jag tror att det finns någonting kulturellt i det, någonting socialt och kulturellt i det i Sverige som inte är exakt likadant ens i Danmark.

Eller vissa av de närliggande länderna söderut. Det är väldigt svenskt. Det är så här, folk är trevliga och schyssta, men det finns en tröskel. Jag märkte faktiskt liknande i Flandern i Belgien, vilket har varit en väldigt intressant studie för mig.

Att de är likadana. Du kan inte bli vän, du måste känna till nycklarna på något sätt. Och det kan vara väldigt svårt, och om du är för angelägen att lära känna dem, då får du totalt motsatt effekt.

Ja, det är intressant. Det är helt annorlunda från i Bryssel och i Wallonien. Och från persisk kultur. Jag kan ju tycka att persisk kultur är för mycket åt andra hållet.

Jag tycker den är påträngande. Den är påträngande. Socialt som inversiv, heter det va. Heter det inversiv? Invasiv? Invasiv, tack. Jag har ju försökt bryta mig loss från vissa spektra av det där.

Som är någon slags sekulär hederskultur. Eller så här, hederskultur behöver inte ha med religion att göra. Det finns massa hederskultur i svenska överklass förresten, men det är ett samtal i sig.

Alltså knark i svensk hederskultur. Du blir ju cancelad. Eller sexköp. Just det, det blir exakt den nationella hederskulturen. Jantelag är ju hederskultur. Just det.

Du blir bara inte mördad, men karaktärsmördad. Ett långsamt mord. Men min poäng var att... Ja, vad fan var min poäng? Invasiv kultur, Iran... Tack! Exakt. Där jag verkligen uppskattar nyanserna från det svenska.

Att få integritet, personlig sfär, gränser. Och inte att 12 personer sitter högljutt och har åsikter om vem du dejtar, vad du har på dig, vad du jobbar med. Jag bara...

Ja, ja, ja. 100%. Det finns som sagt russin att plocka ur olika kakor. Men du, om någon inte har tillfälle att komma på föreläsningen imorgon, vart kan de läsa dig, följa dig?

Var hittar man dig? Man hittar mig på xmosatron. Sen har jag skrivit jävla massa debattartiklar. Jag vet inte om jag kommer göra det så mycket mer framöver. Vi får se.

Jag är sugen på att göra något annat. Men jag har massa i bagaget. Och sen näthatar jag ibland på X, så det kan man också underhålla sig med om man vill. Är du på väg tillbaka till Sverige?

Ja, jag ska flytta hem. Jag bara vet inte hur än. Så ni får gärna komma med jobbtips. Ja, precis. Jag jobbar ju i Bryssel nu, så jag ska vara... Systemutvecklare?

Om jag nu ska fortsätta göra det med, men jag kanske får göra det ett tag till. Så jag går och funderar lite på att flytta hem. Det är dags. Det är dags. Synd bara att du inte kommer få jobb för alla ärrasister.

Ja, precis. Vi får se hur det går. Men det finns ju... Inte efter det här samtalet. Men du, du får komma tillbaka och så snackar vi vidare när du vill. Jag tyckte det var ett fantastiskt fint samtal.

Och så kickass imorgon. Tack, tack. Få berätta hur det gick. Om det är någon där ute som vill anställa en väldigt... En iranier med hyfs. Husblatte. Världens mest konträra jobbannons.

Husblatte söker ny plattform. Ja, men perfekt. Du får komma tillbaka och så bygger vi en roll till dig på Hekta Media. Så får vi vara utvecklare. Nice. Så kan du skriva dina...

Få ut dina debattartiklar här. Tack snälla för idag, Mosa. Tack, tack, tack.