Varför kan inte män och kvinnor vara vänner? - Max Turpeinen

men jag tog beslutet att skippa video. Jag är inte så fotogenik. Vad sa du? Jag är inte så fotogenik. Du har, vi har båda radioansikten. Nej, men du, det är absolut inte tvärtom.

Du är liksom en man som tar hand om och vårdar sitt yttre väldigt mycket, skulle jag säga. Det är ju inte självklart för snubbar att göra det. Men det kan gå till överdrift också.

Vi har ju den här luxmax-trenden. Alltså, låt oss prata om det om en stund. Herregud vad jag är nyfiken på vad du tänker kring det. Men bara för att avsluta så här, jag märkte att jag gjorde ju en podd med Björn Nattico, Björn Gavid, och då hade vi bara ljud.

Jag poddade ju en del bara ljud innan. Och sen när jag började podda med video så märkte jag att någonting hände i samtalet med gästerna. Inte bara med gästerna, kanske även med mig.

Att det fanns en självmedvetenhet och det är onaturliga i att ha en filmkamera i rummet som jag tror rent undermedvetet, eller kanske till och med psykologiskt, våra hjärnor kan uppfattas som ett öga, ett yttre öga som också är så här lite främmande och anonymt för att det inte finns ett ansikte runt. Godtyckligt dömande nästan. Ja, men nästan du vet.

Det här är verkligen en idiots egna teori, men jag märkte ju skillnaden och sen tog jag bort det och märkte skillnaden tillbaka igen. Att det blev ett mer avslappnat, personligt, intimt möte. Så därför har jag inga kameror just nu.

Så vi kör bara ljud. Så det var ju ett sätt att välkomna dig hit. Du är ju inte så fotogenik. Exakt. Jag har vant mig lite vid kamerorna och det vet du säkert om i det här laget.

Så jag har faktiskt inget problem med det. Och när jag själv poddar så brukar jag faktiskt ställa upp min egen telefon bara för det. Så vi får lite försnack. Så det blir en form av extra material.

Men det är skitbra. Det är toppen att göra så här. Jag gillar det. Jag gillar att experimentera och testa med nya saker. Och utforska. Vem vet, det kanske blir en podd med massa video om ett tag bara för att testa och dra det åt det hållet också.

Men jag har tänkt på dig. Vi träffades ju, när fan var det? I december förra året. Åtta, nio månader sedan. Ja, precis. Åtta, nio månader sedan. Och då hade du poddat några månader.

Nu är det ju över ett år, 15 månader, typ. Jag startade 17 juni 2025. Så jag har publicerat de 61 avsnitten. Jag släpper ju en gång i veckan och så gjorde jag ett litet uppehåll mellan jul och nyårsveckan.

Så det är jag väldigt nyfiken på att snacka lite om. Och sen behöver vi ju snacka gifta vid första ögonkastet. För att jag sa det innan vi satte på mickarna. Jag satt och tittade på det utan att veta att du skulle vara med.

Jag tittade på det för att jag har en vän som heter Urban som är med och som det har blivit en del skriverier och samtal kring hans uttalanden. Och det har dragit igång otroligt spännande samtal och trådar. Och också belysat ett fält som jag har varit inne i ganska mycket tidigare också med maskulinitet och män och kvinnor och hela den biten.

Och så poppar du in. Jag bara, what? Max! Och jag blev så glad bara av att se dig. Och så skulle jag gärna prata lite om det programmet och hur den upplevelsen var men också nu i efterhand med det som skrivs i media och de samtal som har dykt upp.

Men låt oss börja med podden. Vad blev inte som du trodde? Vad har överraskat dig nu när du har poddat i över ett år? Vad har du lärt dig? Jag upplever ju att svenskar generellt sett om man ser till den svenska kulturen de är ganska stängda, låsta.

De har en ganska stor personlig sfär. Man får inte komma innanför den ofta. Men det räcker i princip med att bara hälsa på någon och så har man brytit ner den. Och då öppnar de upp sig.

Och då är det ungefär som att man är vänner. Och jag vill inte ta åt mig äran av det och säga att det är jag som är så väldigt social och jag är så väldigt tillmötes och jag är så väldigt lätthanterlig från de andras sida. Jag tror ju ännu inte att vi alla och då svenskar i första hand som jag nu poddar med de är så mycket trevligare än man tror vid första anblick.

Och jag tror att det gäller precis varenda person man stöter på på gatan också. Att du behöver bara komma under huden på dem och det kräver att man bryter ner hela deras barriär med att bara säga, ja men hej, hur är läget? Och så.

Och det fascinerar mig så mycket. För jag tror att folk ser på mig på samma sätt också. Jag tror att de, där är han och han vill inte bli störd och han verkar liksom lite tjurig och kanske lite så.

Men det tror jag inte är sant utan om folk öppnar upp samtalet oavsett med vad så tror jag att jag är ganska tillmötes. Jag tycker att det är supertrevligt att lära känna folk och prata med dem och lära mig om andra. Och vad har varit det mest lärorika låt säga, som expansiva samtalet där du bara, jag hade ingen koll på det här.

Jag kan ju inte i ärlighetens namn säga att jag känner alla som jag poddar med. Varken tidigare genom offentligheten eller personligen. Men jag tror, jag fick faktiskt den frågan relativt nyligen och jag tror att jag blev tagen över Mark Isitt bland annat som jag pratade med.

Supertrevlig, jordnära och han är ganska bred i sin vokabulär också. Och det tycker jag är anmärkningsvärt. Jag fascineras över folk som behärskar och bemästrar det svenska språket.

Men, och sen var det Helen Gullberg också som är skönlitterär skribent. Också en sån person som, jag blev rekommenderad Victoria Larm som rekommenderade henne för att båda skriver skönlitteratur. Och om man tittar till den här elitistiska hierarkin som kanske existerar då kommer kanske inte skönlitteratur på toppen där.

Och jag kanske har haft andra mer välrenommerade gäster i intellektuell aspekt om man säger. Men för mig blev jag ändå väldigt tagen av att jag och Helen vi hade väldigt trevligt samtal, väldigt spontant, väldigt genuint. Och jag tycker att hon borde få mer utrymme i det offentliga än vad hon faktiskt får.

Och att folk borde uppmärksamma henne mer. När du säger att det var inte riktigt så att skönlitteratur låg högst upp på hierarkin. Vilken hierarki är det du syftar på då?

För jag tänker, jag känner ju inte Helen, men jag vet vem Victoria är. Victoria är ju gift med Christer Sturmark som är sekulär humanist. Startade FRI tanke, kompis med hela det här gänget.

Björn och Benny-gänget och de här liksom. Det är ju någon generation eller ett par innan oss som också brann för de öppna samtalen och för bildning. Jag menar, obviously, fri tanke.

Och i min värld, jag har ju vuxit upp med kultur och poesi. Så är ju det ganska högt upp i den hierarkin. Så jag blir ju nyfiken på vilken hierarki du kommer ifrån då.

Där skönlitteratur inte har varit en stor grej, eller? Nej, men jag kom ju från en annan världssynskådning. För mig är akademin väldigt meta-vetenskap, väldigt hard science, väldigt matematik.

Trumfar ju precis allt i min världsbild. Och fysiken har härletts under matematiken och därunder så kommer sedan biologi och de här naturvetenskapsämnena. Och det är den bilden som jag har växt upp med och det är den bilden som har förankrats väldigt mycket hos mig då.

Och därför så ser inte jag lika högt på kulturen och musik och text och de delarna. Det är någonting som jag har lärt mig uppskatta mer på senare hand. Och det är därför jag tror att Helen bland annat, som så många andra, gjorde mig positivt överraskad och tänkte att oj, vänta, här finns det mer stoff.

När jag pratade med Johan Norberg till exempel, han sa ju det att jag skriver ju faktalitteratur. Och så jag är opposition och jag är debattör och allt det där. Men sen sa han det att man märker att man når inte alls ut till folk om man bara skriver faktamässigt.

Om man staplar fakta på fakta, utan du måste få in någon typ av målande, nyanserad bild som är någonst Kafka. Det är väldigt så här kondenserade, kärnfulla klassiska berättelser som jag dessutom tror att du skulle uppskatta rent tematiskt. För att de skriver väldigt alla har ett existentiellt och samtidigt ideologiskt utforskande.

Och sedan är Animal Farm bara jävligt rolig. Du vet premissen. Det är djur på en bondgård som positionerar sig i olika ideologier, liksom. Och det är som att vi får syn på oss själva på något sätt i någon slags märklig satir.

Och det är kul. Det är vanligt förekommande fenomen att man ska förknippas med ett djur. Vilket djur är jag? Och det har jag också stött på många som är jag, jag är det, jag är det, jag är det.

Och jag har aldrig tänkt i de banorna. Jag har inget djur så. Jag låter omvärlden få diktera vilket djur jag i så fall är. Hur uppfattar de mig? Men jag hade gjort de associationerna.

Jag ser inte, det har liksom inte rotat och grundat i någon slags märklig satir. Och det är därför jag söker den objektiva sanningen. Och vissa tycker att jag är lite provokativ i det, för att sanningen är inte objektiv.

Men jag vill tro att det finns ett universellt språk och universella definitioner som vi har, som vi kan enas om. Och därifrån kan vi ta samtalet vidare. Men det känns många gånger som att man får börja om från början och återuppfinna hjulet med så många personer som man springer på.

Och sen blir man förvånad när man springer på någon som, vänta nu, vi har ju flera hjul tillsammans redan, så vi kan ju fortsätta spinna vidare på det här redan. Och som du säger, via både skönlitteratur och facklitteratur, det är ju information som finns tillgängligt att ta del av. Och det kan man i sin tur bygga på när man väl har avhandlat dem.

Och det är därför jag tycker att det blir än mer intressant att prata med folk som har läst de här verken. För att de har kommit steget längre och sen kan vi genom dialogen bygga på det här ytterligare ett steg. För jag tror att vissa områden är svårare att belysa utifrån ett sanningsfilter.

Det är som att mäta kärlek med en linjal. Jag brukar ibland stöta på på Twitter den här tidlösa fajten mellan teister och atister. Och den är så efterbliven tycker jag.

Den är så antiintellektuell från båda håll. Men jag blir ju argast på atisterna. För att de brandar sig själva som intellektets högborg. Och samtidigt beter sig i diskussionen lika illa, men utifrån sin positionering skulle jag säga värre.

Och det som händer är att teisterna försöker på något sätt skriva en berättelse om skapelsen utifrån ett teistiskt perspektiv. Gud skapade jorden. De som går ännu längre, kreationisterna, de vill ju mena på att jorden är typ 3-4 000 år gammal.

Och att Gud planterade dinosaurieskelett för att testa oss. Okej, man kan ju håna och ränta ganska ordentligt kring det om man vill. Men sen när en ateist avkräver en teist Guds bevis, då är jag såhär, men det är ju lika korkat för det heter tro.

Så det är korkat åt båda håll, men det blir värre än när någon påstår sig vara rationell och beter sig helt irrationellt. Och då tänker jag att det är olika fält med olika principer. Det är inte ett universellt språk.

Exakt. Det ena är fakta, det andra är tro. Och en ateist som utkräver att en troende person ska bevisa sin tro försöker ju på något sätt få över den personen i sitt system.

Lika mycket som en teist försöker få över ateisten till sitt system. Men kan de här systemen istället samspela? Precis som konsten och akademin är olika fält. Ja, för mig är det så här, det behöver inte vara så jävla krångligt.

Alla behöver inte göra samma sak. Vi är tillbaka igen, det får finnas olikheter. Det är inte farligt. Men vem har triggat dig mest? Vem har du liksom så här, jag har stått ut?

Av gästerna? Förutom mig. Nej, du tycker jag absolut inte. Du gjorde jobbet lätt för mig. Ja, nu har han börjat prata, men då kan jag zona ut. Och sen kollar jag klockan och sen...

Jaja, nu är vi klara. Tack Navid. Så löser jag in min check sen. Nej, Jan Emanuel hade jag svårast för faktiskt. För jag ville prata personliga relationer med honom.

Just för att det har han inte hann blottat så mycket i offentligheten. Framförallt inte till sin fru som han vid något tillfälle hävdade har hjälpt honom ganska mycket. Och de har ju varit gifta i ganska länge tror jag.

Och som sagt, hon figurerar inte i offentligheten. Och sen tror jag att ironin i det här, det är väl någonstans att när jag sen ställer upp i programmet Gift vid första ögonkastet Excel så sitter han i mitt introduktionsavsnitt på Update, det vill säga reflectionsprogrammet för vårt avsnitt och ska då kommentera mig. Och han nämner inte ens att han har poddat med mig.

Han nämner inte ens att han känner mig. Men sen tycker jag också att vem är han i position att tala om privata kärleksrelationer när vi inte vet ett jota om hans? Så nej, honom hade jag lite svårt för.

Men jag tror, jag har faktiskt inte lyssnat på det samtalet för att jag bara känner på mig att det var ett dåligt samtal från min sida sett. Och då har jag inte valt att lyssna på det samtalet. För att du inte kom djupare?

Ja men delvis, för att vi inte adresserade det ämnet som jag var mest intresserad av som jag tror att omvärlden också är intresserad av. Och det som ligger väldigt centralt hos många personer. Och igen, han har levt länge, han är berest, han är beläst, han är kompetent.

Han är duktig på att uttrycka sig. Tänkte jag att ja, men dela med dig lite av din kunskap. Vi är här för att folkbilda. Och jag tror att inledningsvis så var det just det, att han var väldigt brysk och det fanns en machosjargong och en sån att jag vet inte om han tittade på mig och tänkte att nu ska jag sätta honom på plats.

Och då var det så väldigt korta svar. Och jag tror att, igen, jag har inte lyssnat tillbaks på avsnittet men jag minns att det fanns en tydlig brytpunkt. Och det var när jag konfronterade honom att du var med i en annan podd med en söt liten nättjej och du var så tillmötesgående med henne att hur kommer det sig?

Varför är du inte så mot mig? Och då tror jag att det skiftade. Då föll poletten ner och så insåg jag, vänta nu, jag är här självmant för att faktiskt prata om saker.

Och frågorna ställs till mig. Varför svarar jag inte på frågorna? Varför deltar jag inte i samtalet? Och då tror jag att han förändrade sig. Och det där har jag sedan i efterhand också fått väldigt mycket beröm för.

Gjorde han det då öppnade han sig. Inte av personliga relationer, men samtalet på något helt annat. Och det där har jag sedan i efterhand fått en eloge till mig för att du faktiskt konfronterar personer och kanske även personer som Jan Emanuel.

Och det ska jag inte sticka under storme. Jag tror att Jan Emanuel är den enda som dels när jag har pratat med honom i telefon som kanske får mig att ha en darrig på rösten. Att det här är en kille med pondus.

Det här är en kille som är macho. Det här är en kille som är etablerad inom manssfären på ett helt annat sätt. Men sen även när jag träffade honom första gången.

Att han införlivar en viss energi. Det gör han. Och därför så blev det lite så att jag men... Ändå så är det Jan Emanuel som jag väljer att konfrontera och säga Du, vet du vad?

Och det kunde jag även tycka nu i uppdate-avsnittet rörande programmet att varför nämner du inte att du har träffat mig förut? Konfronterade du honom där också? Jag sa det.

Jag var på väg att ringa honom faktiskt. Och tänkte att tjena Jan Emanuel, minns du mig? Kanske han låtsas som att han inte minns mig eller så minns han faktiskt inte mig.

Han kanske har träffat jättemycket folk och inte alls har en tanke på mig överhuvudtaget. Men bara så att jag såg att du var med i UPDATE och du kommenterade ju faktiskt mitt bröllop. Och det är väldigt personligt för mig.

Kärleksfull relation. jag kan inte svara på det som värd. Jag som är den primärsökande i den här frågan. För då är det någonstans så här, ja men du har ju fått ditt svar nu, nu kan din podd upphöra.

Ja, och någonstans om du skulle sitta på den objektiva sanningen, då är ju du Gud. Ja. Men det vill jag hävda att jag inte är. Det kommer jag aldrig bli. Alltså jag vet inte om det har framgått tidigare, men jag motarbetar det så extremt hårt det här med att man som man anser sig kunna så mycket om man mansplainar och lite så.

Och ju äldre man blir, desto mer luften under vingarna får man, och ju mer lämnar man liksom jordelivet och fötterna börjar sväva lite. Och det här med att man hävdar sig i precis allt och man kan allt, man är störst, bäst och vackrast. Och jag motarbetar det där för jag har stött på det så mycket i mitt liv.

Och jag är den sista på planeten som liksom vill uttrycka mig och uppfattas som en sån person. Jag pratar med mycket intelligenta personer och jag tar till mig mycket av vad de säger. Och jag upplever att jag lär mig saker jämt och ständigt, men jag är aldrig fullfjädrad och fullärd.

Och det kommer jag aldrig bli. Och jag tror att den dagen man blir det, då är det bara att vänta på sin begravning. Det är liksom som att man dör fast man inte begravs än.

Men jag kan verkligen, det du säger resonerar jättemycket med mig. Jag kan nästan komma ihåg kompisar som blev gubbar när de var 20 liksom. Och jag har kompisar som är 60-70, som är som barn i sinnet och är nyfikna, öppna, lekfulla och blir bara mer och mer tramsiga för varje år.

Jag tror att det där är en livshållning och sen om det är arvmiljö, I don't know, men det är en otrolig skillnad på hur människor åldras. Vissa åldras in i bitterhet och stelhet och andra blir bara så här små nallebjörnar. Det är jäkligt intressant.

Så är du troende? Nej, jag är inte troende. Inte på det klassiska viset som man tänker sig. Men jag har full respekt och full förståelse för att folk tror. Bara om vi tar rent språkligt begreppet tro, så tror jag att den behövs.

Sen vad man tror på, i vilken bemärkelse, det är upp till var och en. Dels finna, men också att leva med. Och det får man respektera. Vad är heligt för dig? Om vi skiter i gudsbegreppet, vad är heligt för dig?

Moral. Moral präglar mitt liv något ofantligt. Jag kan förbigå mig själv i vissa anseenden just för att jag tycker moral är viktigare. Man ska göra rätt för sig, man ska vara sanningsenlig, man ska vara autentisk.

Kan du konkretisera en situation där du overridear andra delar i det för att moralen är viktigare? Jag kan till exempel göra väldigt dumma saker som kanske var nära att säga att jag är gift med en person i en relation. Hypotetiskt.

Säg att jag skulle vara gift med en person. Då skulle jag faktiskt kunna vara nära lite mitt äktenskap baserat på hennes principer och hennes tyckande och hennes tänkande för att påvisa ett politiskt budskap. Och vara nära i hur då menar du?

Jag vet inte om du minns Sydney Sweeney, eller hon existerar fortfarande idag. Hon är skådis. Hon gjorde den här Great Jeans-kampanjen. Och som sagt, det gör lite anspelning på att hon har bra gener men också att det är bra byxor.

Och den tyckte jag var så bra för att det var någonstans ett försök till ett skifte i rådande samtid om att vi har plussize-uppmuntran och vi har inkvoteringar mellan könen och vi ser så mycket till minoriteterna och något som också är minoritet är kanske vita heterosexuella män eller vita heterosexuella kvinnor. Men de blir så väldigt undanskuffade, tycker jag, i allt och bortprioriterade och kanske lite illa behandlade till och med. Om vi ser till Urban till exempel nu, hur det ser ut.

Och då tyckte jag det var bra. Det var någonstans att belysa det här spektrumet igen. Det finns både vita personer och heterosexuella personer som inte heller är för dåliga.

Vi behöver inte kasta dem under bussen. Vi behöver inte behandla dem som skit bara för att de har kanske gjort någonting i historien eller de uppfattas på ett visst sätt. Så det tycker jag faktiskt är ett bra skifte med henne.

Och då följde jag ju henne. Och så likade jag hennes inlägg som det hade med den här Great Jeans-kampanjen att göra. Men sen efter det så var det så här, ja okej, nu har jag gjort mitt och jag tror att det var flera.

Det var Arbis och det var American Eagle tror jag de hette som också är jeansmärket. Det var Wendy's kanske. Det var flera sådana bolag som hoppade på liknande kampanjer.

Och även de följde jag och gillade deras inlägg. Men sen är det där liksom, det rann ut i sanden och inte var lika aktuellt längre. Då var jag så här, ja men då kan jag väl fortsätta följa dem för ett politiskt ställningstagande och visa vart jag står någonstans i minnet av att de hade gjort den här kampanjen.

Däremot så tog jag bort så jag såg varken deras stories eller deras inlägg i mitt flöde. Problemet är ju att längre fram sen så börjar ju Sydney Sweeney liksom översexualisera och överobjektifiera sig själv och liksom lätt posera med bilder och utmanande och så. Och då kanske det är att vara nära mitt äktenskap.

Jag följer liksom lättklädda kvinnor, utmanande kvinnor. Som hypotetiskt gift man så är det att vara nära relationen. Ja, det är som Urban hade sagt, haram. Det här som vi vita män har börjat använda nu för att det är hippt.

Just det. Och inte alltid uppfattas när det används med humor heller. Tyvärr. Så där kör vi igen segway lite över till hur du kom fram till att du skulle gifta dig i tv.

Hur togs det beslutet? Hur gick det här till? Det gick väldigt lustigt och hastigt till. Hörde de av sig? Hörde du av dig? Nej, jag sökte faktiskt själv. Jag sökte en hel del andra program också.

Nu kommer jag inte ihåg vad det heter. Har du sett andra program på SVT? Det här, vad heter det, Attraction eller någonting. Det heter någonting, Attraction. Silent Attraction.

Och det programmet sökte jag också. Och de hörde av sig till mig och de ville kanske påbörja någon castingprocess där också. Men då hade jag redan blivit antagen till det här GIF-programmet för att det tog bara en veckas tid från att jag faktiskt sökte till att jag var med i programmet.

Och det var just för att de redan hade en lämplig eller kompatibel matchning med mig. Så man kan väl säga att Belinda hade sökt före mig och så var hon med i loopen då. Hon fanns som en av de kandidaterande.

Och sen tyckte jag, ja men här har vi hittat matchning, bra, då har vi ett par. Ja, nästa. Så det tog en veckas tid. Så jag var på en intervju på en kvart kanske.

Nästa intervju dagen därpå, en timme. Dagen därpå så gick vi igenom lite praktikaliteter. Jag kom in på kontoret, jag skrev lite, pratade med psykolog, pratade med de fyra experterna, ansvariga, producenterna och så.

Och jag som är inte så fåordig av mig, pratade på, drog ut på tiden. De andra sökarna hade redan åkt hem liksom. De hade börjat släcka ner och stänga. Vi började podda.

Ja, exakt. Och jag skulle liksom få ut allt jag kunde på den tiden som jag fick. Nu är jag i rampljuset, det måste jag passa på. Nej, så faktiskt. Då sa de att, ja men grymt.

Och så ringde de upp mig och sa att, du vet du vad, vi har hittat en matchning till dig. Och då hade de ju redan Belinda i åtanke för att vi matchar varann på vissa plan. Hur var hela processen inför?

Vad ställde de för frågor och hur upplevde du den här, vad ska man kalla det? Matchningsprocessen? Ja, men de frågar ju mycket. Ställer de bra frågor? Ja, men de ställer sakliga frågor.

De frågar, är du troende? I så fall, vilken religion tillhör du? Är du politisk? I så fall, vilket parti tillhör du? Vad finner du attraktivt hos en kvinna? Vilka eg Och du säger att det kändes som att den var rättvis?

Det var ingenting du stötte på? Nej, jag har ju bara sett ett avsnitt hittills, så jag vet ju inte hur... Ett bara? Ja, men vi som deltar får avsnitten en vecka innan.

Men det är väl gått fler? Det har visats tre avsnitt, men jag har ju tekniskt sett bara varit med i ett. Jag har varit med som en cliffhanger, som en teaser i de tidigare, men jag har ju inte fått någon programtid förutom i tredje avsnittet.

Och fjärde avsnittet har jag. Den ligger på mejlen, så den skulle jag kunna titta på, men jag har väntat lite med det. Är du med mer då? Ja, men precis. Och då kommer ju programmet igång på riktigt.

Avsnitten släpps ju i princip natten till söndag klockan två på morgonen. Släpps de. Och de ligger ju i framkant gentemot vad SVT visar. SVT visar ju ett avsnitt klockan nio på söndagar och då visas ett.

Så nu de ligger redan efter ett avsnitt. Och sen i samband med valet så kommer de ju publicera ett på Play, men inget på TV. Och då kommer de lagga efter två avsnitt.

Så att vill man vara med i loopen så måste man ju titta på Play. Så att jag poddar med dig nu, det är fredag. Det är två dagar innan det släpps ett avsnitt på söndag och där kommer du figurera mer.

Är ju en stor risk om du skulle komma ut som nazist på söndag så har ju inte vi pratat om det. Är det någonting du vill säga så säg det. Nej, problemet är att jag tar ju vid den frågan som har figurerat mycket i offentligheten nu, som Urban har varit tvungen att axla.

Och det är just det här med kan man ha vänner av motsatt kön. Ja, men låt oss dyka in i det för att det finns ju så otroligt mycket att packa upp i det där. Låt oss gå tillbaka till innan programmet sändes för att det händer ju innan det sänds.

Så om jag inte minns fel så... Vi hade inte poddat. Eller jo, vi hade poddat innan. Så jag sökte i början på januari och vi hade ju redan publicerat våran podd i december någon gång.

Så att det fanns inte ens med i mitt huvud överhuvudtaget. Så det är inte som att jag underhöll ingenting. Men hade du gjort det så hade det varit fint. Jag hade inte brytt mig en millimeter.

Jag tror inte att det var det du fiskade efter heller. Jag menar bara att det kom väldigt lustigt och hastigt för mig, just det där. Jag blev antagen på en vecka och det var i början på januari.

Och sen spelade de in det mellan mars och april. En månad intensivt i lägenhetskomplexet då. Nej, som sagt, jag kan ju det här fältet och har själv varit med i inspelningar och gjort program som har liknande karaktär.

Så jag är med på att det finns en process kring saker man kan dela och inte dela som hänger ihop med programmet. Så det förstår jag. Det jag är nyfiken på är när ni spelade in, för om jag minns det rätt så finns det en scen där ni sitter allihopa runt ett middagsbord.

Och där det ställs en fråga och så får ni räcka upp handen. Kan män och kvinnor vara? Nej, så är det inte. Upplägget är som följande. De har förpreppat de här frågorna och lagt dem i rätt ordning.

Och så väljer de vem som tar första kortet och så skickar de den i en specifik ordning. Men vet du vilken scen jag menar? När vi sitter i parmiddan? Exakt. Ja, och jag får ett kort då där det står en fråga.

Men den är ju ämnad för just mig. Så tanken är att jag ska ta vid den här kontroversen som har uppstått med kan man vara? För att de anser att jag kanske politiskt sett står liknande Urban.

För fram till dess är det ju Urban som har varit syndabocken. Och sen så är det som att de vill in i, det här är min tolkning, men det är som att de vill spä på med ännu mer action och drama. Och då är det ju fler som håller med Urban.

Du och Sassan och sen kan jag inte säga mer för det är bara det som har visats i teasern. Jag är med. Min fråga är så här, det jag är nyfiken på är Det som hände i rummet, de reaktionerna, hur står de i proportion till reaktionerna i offentligheten när programmet sändes?

Inte ens i närheten av samma. Sett till den hatstormen som Urban har fått på sociala medier och flashback och lite överallt. Den är inte alls i proportion till vad som hände under inspelningen och gentemot de andra övriga deltagarna.

Att de tyckte, ja men så kan man väl tycka, men det var inte schysst. Jag vet att Helena, det ser man också i teasern, att hon reagerade ganska starkt på det. Att det här funkar, jag håller inte med, det är konstigt.

För att hon har mycket killkompisar uppenbarligen. Vem är Helena? Helena är hon som dejtar Sassan. Ja just det, från Göteborg. Precis, och sen även Sara har ju sitt utlåtande där i teasern, följt av min reaktion då på det.

Om att män vill bara en sak och det är att ha sex med kvinnor. Och det var i princip det enda. Jag ska inte säga att de inte vågade uttrycka att de tycker annorlunda.

Men det blev ganska tydligt. Vi som sa ifrån eller vi som stod för den åsikten, vi sa det ganska tydligt. Och de som inte opponerade, de står väl uppenbarligen också med det.

Och de som kanske inte tyckte att det var lika, de sa väl ifrån på något vänster. Men det blev inte någon jätte-diskussion. Det har ju varit mycket kring Urban nu.

Hur har det sett ut för dig? Har du fått kritik eller drevliknande eller hat eller någonting? Nej, det har jag faktiskt inte fått alls. Och jag sa någonstans att det hade varit skönt att kunna avlasta Urban lite.

Jag är ju också en del av den här karusellen nu. Så jag tänkte att ja, men kasta lite skit på mig också. För jag bryr mig ju inte. Jag står för det jag tycker och jag tycker att andra får tycka precis vad de vill.

Och som sagt, det blåses upp lite ur proportion och det får väl stå för det. Jag däremot har fått annan skit för att jag sa att jag inte var vaccinerad. Och då började folk...

Jag vet inte om folk faktiskt aktivt spelar dumma eller om vissa faktiskt inte var med på tåget. Men det är väl självklart i närtid att vi pratar om covid-vaccinet. Att jag som...

Nu vet jag inte exakt när man tar mässling. Du vet säkert det, de här allmänna vaccinationsprogrammen för barn. När man då tar de här i sina olika etapper och vilka vaccin man tar gentemot vad.

De är ju långt beprövade. Det är mellan 30 och 60 års historik på att de har testats och de funkar. Och vi har sett på nästa generation att det blir inga biverkningar.

De har inte tagit fram i stress under nationell kris och global kaos. Med kapitalistiska agendor och eventuellt aktörer. Så är det. Nej, precis. Och då tycker jag att då fanns det en viss skepticism.

Jag har ju belägg för varför jag gjorde så personligen. Och sen har jag full förståelse för att folk som var i riskgrupp tog det. Det är liksom om jag ska dö på ena sättet, eller om jag kan kanske eventuellt undvika att dö genom att ta ett vaccin.

Då tycker jag mellan valet och kvalet så är det ganska självklart. Mot att jag hade blivit förkyld i värsta fall. Och då tänker jag att förkyld kontra godtyckliga biverkningar.

Då tar jag kanske förkylningen då, eventuellt. Och det här är ju också med tanke på att svininfluensan härjade för inte superlänge sedan. Och då var ju den största, vad ska man säga.

De som tog emot det värst, själva vaccinet, för svininfluensan. Det var ju män och det var yngre män. Jag har en vän här, en vän till mig, som fick narkolepsi av själva vaccinet.

Och det har ju förstört hans liv. Jag har en kompis som fick det också. Exakt det. Ja, men som sagt. Givet de här resonemangen eller argumenten så blev det ganska glasklart för mig att jag inte skulle ta det.

Och jag skulle väl kunna förespråka samma sak för andra killar i min ålder som ändå försöker hålla lite koll på sin hälsa. Att det avråder jag från. Speciellt om man bara blir förkyld.

Och Ja, och sen får våra respektive anhöriga gå in och sätta sig och de får förbereda en liten skål och de står i ring och de gratulerar oss. Och sen efter det får alla sätta sig ner. Och sen sitter vi och småpratar såklart.

Och vi sitter och pratar liksom i oändlighet, tills det sker ett avbrott och de säger nu måste vi gå in vidare i nästa moment. Och sen har ju de under tiden då filmat, men de har ju inte filmat från sekund ett. Så klart.

Utan vi har hunnit prata om ganska mycket innan dess. Så att det var ju också en sån grej att det här är det första man säger på sin bröllopsfest. Och det är så här, ja, man hinner nog säga ganska mycket.

Det är så de klipper det. Ja. Och sen en annan grej som du själv påpekade blev ett slags fokus, och jag vet inte hur mycket det har pratats om och hur mycket du har fått höra om det, men just att du inte hade dina biologiska föräldrar på plats.

Jag, när jag satt och tittade på det, förstod inte att, ska vi se här, Leo och Annika, tack. Jag förstod ju först inte att Leo och Annika inte var dina föräldrar. Och jag kanske inte är den enda.

Och utgick från att, men det här är Max mamma och pappa. Och sen bara, så var det någonting så här, du tackade honom för hans ledarskap och Annika för någonting annat. Som den bästa läraren.

Som den bästa läraren. Vilket också kan vara att man kan hedra sina föräldrar på det sättet. Alltså få lärare och ledare kan ju vara symboliska bekräftelser. Och sen så förstod jag att, nej, men det här är inte Max biologiska föräldrar.

Och innan jag kom till frågan måste jag bara säga det också, att jag blev otroligt rörd av båda två. Av att de inte var dina föräldrar och med vilken kärlek de dök in. Alltså jag blir rörd nu när jag tänker på det.

Mest av allt med Annika, för att jag också hade en Annika som hette Maj-Britt. Och i en värld och i en uppväxt präglad av väldigt mycket våld och kaos så var hon där och då den enda vuxna. Den enda vuxna som på riktigt såg mig och som uppmuntrade mitt intellekt, som uppmuntrade mitt skrivande, mitt läsande då jag var sju.

Jag hade henne som klassföreståndare i ettan till trean. Sen gick hon i pension. Och sen höll vi kontakten, så jag ringde henne två gånger varje år. Så från 65 då, när hon gick i pension, tills att hon dog när hon var 84.

Så ringde jag henne två gånger varje år och vi pratade om konst och kärlek och arbete. Och bara, det var liksom min extra mormor, extra morsa. Så det var väldigt starkt för mig.

Jag kände det från henne och jag kände hur viktigt det här var för dig. Jag blev också nyfiken, för vi har aldrig pratat om det du och jag. Jag blev nyfiken på hur du kom fram till det beslutet.

Av att bjuda in Annika. Att bjuda in Annika och Leo, men också blev jag nyfiken på din relation till dina biologiska föräldrar. För jag har nog aldrig hört dig prata om det.

Nej, precis. Jag minns faktiskt den här historien som du nämner nu om Maj-Britt. Jag tror att vi har pratat om den. Just för att jag pratade ju om Annika. Hon var ju med i min podd också.

Och då tror jag att vi synkade på det planet också. Det finns också ytterligare en kontrovers på nätet som figurerar nu. Jag säger det i avsnittet, jag vet inte om du minns, men att jag gick hem till Annika och knackade på hennes dörr.

Och så reserverade jag mig inför Belinda och sa så här, inget creep så, men... Och så stod vi och prata i dörröppningen i två timmar. Och sen velade hon lite med om hon skulle komma med i podden eller inte.

Hon visste inte riktigt säkert. Annika? Annika. Men efter mycket tal så kände hon att 80% att jag kan ställa upp. Jag ska prata med min dotter först bara. Och så pratade hon med sin dotter och sen tre veckor senare så sa hon, ja men jag kan ställa upp på den.

Och sen efter det så bokade vi in och så är hon med och gästar. Jag tycker som sagt att det var min drömgäst och jag är glad att jag har haft henne i podden och någonstans för evigt henne som person och också vad hon betyder för mig i precis rätt forum. Och för mig var det en självklarhet att hon skulle komma på bröllopet, såklart.

Och också att jag ville symboliskt gestalta henne som min modersfigur och kanske att det nästan framstår som att hon är min mamma då. Sen är det vissa som tycker att Leo och Annika kanske inte ser ut som ett makapar så. Det är lite åldersskillnad och hit och dit.

Hur som helst, så jag bjöd ju Annika och så fick de ta den platsen, Leo det, och jag ska utforma mitt tal precis efter det också. Att jag säger det, jag tycker att blod må sägas vara tjockare än vatten, men för mig så är vatten mer transparent, det vill säga mer sanningsenligt. Att jag har ju gjort ett aktivt val i de personerna som jag omger mig av.

Och därför har jag valt aktivt att inte ha mina biologiska föräldrar i mitt liv. För att de bidrar inte till mer positivt än negativt. Och jag kan ju känna att det finns mer att säga, men att det är lite ta stopp.

De är inte här för att kunna försvara sig. De har säkert en helt annan bild på vad som har hänt och vilka de är och vem jag är. Och svårgivet alla omständigheter och så.

Jag personligen är en sån som inte gillar att skylla på omständigheter, utan jag bär ganska mycket mitt fullständiga egna ansvar. Och jag gör fel jämt och ständigt och jag försöker rätta till dem och jag får be om ursäkt för det. Men det bemötande som jag har fått även i vuxen ålder när man har diskuterat de här sakerna det är inte att, ja men vi kan ha gjort fel eller vi skulle kunna ha gjort saker annorlunda eller sådär.

Utan det var någonstans rättfärdigande på rättfärdigande. Och då vet jag inte, då är inte de de vuxna människorna som jag föreställde mig. Och de är kanske inte mina mentorer.

Har inte varit och kommer mest troligt inte vara heller. Hur gammal är du? 31. Har ni någon kontakt? Nej. Hur länge har det varit så? När jag flyttade till Göteborg 2020 så bröt jag kontakten med min pappa för jag bodde faktiskt där innan.

Och jag tog bara mina saker och packa och så... Du bodde hemma hos dem? Hemma hos min pappa. De är skilda, de är separerade sen, eller de har aldrig varit gifta, men de är separerade sen många år tillbaka, ungefär när jag var sex.

Sex, sju, något sånt. Var är du uppvuxen? Skogås, Trångsund. Så. I Huddinge. Så, nej, jag tog faktiskt mitt pick och pack och packade ihop det och sa ingenting till någon överhuvudtaget.

Och det här är till och med en telefon som liksom var tickande abonnemang som min pappa hade gett mig. Och jag bara sa, jag lägger den där och så införskaffade jag mig en ny telefon och du vet, lämna precis allting bakom mig och så packa ihop. Och så då med mitt ex så tog vi och hoppade in i bilen och dagen därefter så åkte vi till Göteborg och så flyttade vi dit.

Och sen dess har jag inte haft någon kontakt med min pappa i alla fall. Och det här är väl mer än sex år sedan, tror jag. Och mamma lite kontaktade? Samma mamma väldigt få gånger, lite sporadiskt.

Jag var i en ganska stark dipp personligen då i mitt liv, om det var 2021-2022. Det berodde mycket på historien mot mitt ex och våran relation och hur det avslutades, själva uppbrottet, hur det blev. Men också, jag tror att jag blev av med mitt jobb i samma veva och jag hade ju inget fast boende och jag trodde att jag var övermänsklig på många olika sätt och gjorde lite andra dumma val och så som kostade mig dyrt.

Så att jag, ja, nej, då var jag tvungen att söka lite vård och gick hos psykolog faktiskt. Var det första gången? Första gången och jag blev till och med nästan, inte tvingad, men ombedd att göra det.

Jag tror att det kan vara bra, jag tror att det kan vara nyttigt. Och jag tror ju inte riktigt på psykologin som vetenskap då. Hur vi funtade, hur vi programmerade, hur mannen fungerar och det här med att vi är till för att sprida våran säd och det är bara så vi har levt i hundratusentals år.

Hade det inte funnits något sånt djupt inrotat, inprogrammerat, då hade vi inte instinktivt gjort så som vi gör. Om vi jämför oss mot aporna som är oss närmast så är det att männen är aningen mer polygama och kvinnorna är aningen mer monogama fram tills vi fick preventivmedlet. Sen har du bonobosstammen som är byggda på ett matriarkat där kvinnorna är svärt polyamorösa.

Jag refererar till en specifik art, är det schimpanserna kanske? Jag vet inte. Jag tror schimpanser, men vi är ju också väldigt lika bonobos. Så vi delar in där också, nördat en del.

Men du fortsatte att gå på resonemanget som sagt. Jag tror att det finns något evolutionärt och biologiskt i det. Men sen ser jag också till vår samtid och vår kultur och hur män höjs till skyarna för att man är polygam, lite så promiskuös.

Det ordet gillar inte att användas när mannen benämner om kvinnor, men i alla fall. Männen är lite sådana till sin natur. Och jag känner ju dessutom mycket män och vi pratar om andra kvinnor som de är intresserade av eller som de dejtar eller som de har en agenda med.

Och för mig blir det så övertydligt om att det är den primära drivkraften även idag rent kulturellt hos män. Så det existerar liksom inte en man som har tjejkompisar helt och hållet platoniskt. Och du får ifrågasätta mig, min farbror gör också.

Det är därför vi är friends with five. Jag har ingen liksom stake in the game. Jag tycker på ett sätt för mig är det ointressant. Åsikter blir bara mer och mer ointressant för att jag är så otroligt nyfiken och vetgirig för att kunna förstå världen och verkligheten och existensen i sina nyanser och lager.

Jag behöver inte komma fram till någonting, men jag vill inte heller att jag vill inte stå i vägen för någonting som är mycket större än jag. Och åsikter är ofta kopplat till jaget. Vi brukar ju prata om ego.

Ego är ett så missanvänt ord för att det betyder jag. Det är negativt klingande. Det behöver inte vara det. Men ego betyder ju basically jag. Och åsikter och liknande brukar ofta vara kopplade till jaget.

Och ibland så tycker jag, tycker jag. Men att åsikter jag själv har och har haft kommer i vägen för öppenhet och nyfikenhet och utforskande. Jag tror att det finns ett värde i att, vi var ju inne på det innan, att inte stelna.

Det finns ett ganska fint sådant citat och jag minns inte varifrån jag fick det. Men det är det här att om man gifter sig med sin samtid så är man ämnad till att bli änka i nästa. Om man gifter sig med sin generation så är man ämnad att bli änka i nästa generation.

Att man måste hela tiden vara öppen, lyhörd, agil, flexibel, mottaglig. Intellektuellt promiskuös. Ja, exakt. För annars är risken att man fastnar i det. Du kommer inte att använda BankID till exempel utan du kommer ha din fliptelefon.

Och så kommer du inte kunna göra någonting. Du kommer aldrig kunna agera med banken och så vidare. Så det är inte det du menar med traditionella värderingar? Att betala med silverdollar och skillingtryck?

Exakt. Nej, inte riktigt. Inte riktigt. Skillingtryck, kan man ju inte betala med. Vad fan fick jag det ifrån? Men samtidigt, jag tycker samtiden som vi lever i, den ekonomiska samtiden, den kräver nästan att båda jobbar förutsatt att den andra inte tjänar kopiösa mängder.

Så det är också en självklarhet, så det blir någonstans inte möjligt till att vara hemmafru om man vill kunna uppnå lite andra saker i livet som ofta förutsätts. Men om du inte tror på platoniska relationer mellan män och kvinnor hur funkar relationen med Annika? Jag försöker hålla igen, hålla mig i styr och inte bara flänga mig och hoppa på henne.

Jag jobbar aktivt med det ständigt. Jag har några sådana tankeexperiment. Tänk vad hon går igenom! Jag är såhär, tänk på min mormor, tänk på min mormor, tänk på min mormor.

Hon liknar ändå faktiskt lite Annika. Nej, skojar. Nej, det blir ganska tydligt för mig, ganska uppenbart, att det här är inte riktigt så. Speciellt när hon anses som en modersgestalt i mitt huvud så blir det helt otänkbart att det är konstigt.

Men det som jag kanske inte nämnde heller är att som spär på lite det här med varför jag har lite svårare för att vara vän med motsatt kön, det är för att jag hade relativt nära i tiden ett ex som också regelbundet skrev med sitt ex. Det var inte länge sedan de hade varit intima innan vi träffades. Det de hade, som du känner till, Snapstreak, och den var liksom nästan tresiffrig.

Då måste man ändå aktivt skicka en bild, både på sig själv och den motparten, måste också skicka en tillbaks. Man kan hävda att man skickar en bild på golvet eller i taket eller någonting annat. Men igen, det där är någonting som man aktivt håller levande.

Det gav mig en viss skepsis. Då kan man ställa frågan alltid, men jag kan ju aldrig bevisa att det som personen i fråga säger stämmer. Det väcker en viss misstro eller oro eller något sånt.

En viss skepsis. Så det låg väldigt nära till hands i kombination med att jag har sett mannens natur och jag ser också den moderna kvinnans natur. Allt sammantaget landar någonstans i den principen av att det är lättare att bara inte ha och omge sig om så mycket andra kvinnor, minst för att...

Jag gjorde en liknelse i Expressen. Jag vet inte om du har lyssnat till Expressen-intervjun som släpptes idag. Jag har inte heller gjort det. Så jag vet inte hur de har klippt med det där.

De kanske säger att jag är nazist där också. Men oavsett så... Jag tyckte att bara för att jag vet att tågen inte går mellan två och fem på morgnarna så kommer inte jag aktivt ställa mig och hoppa på tågspåret.

Jag tror jag nog bara bäst är att inte gå ner på spåret överhuvudtaget. Och det är lite samma jag ser med kvinnor. Om jag bara kan hoppa över det för att det finns inget större behov ja, men då gör jag det.

Så det är någon slags riskminimering att inte exponera sig, varken du eller din partner för annan attraktion från motsatt kön när du istället då vill välja att, som jag förstår dig fokusera din maskulina energi och hon sin feminina energi i relationen. Men jag tänker så här, det finns... Förutom då...

Vi kan ta Annika som ett exempel, för jag tror att det finns en relevans i det. Jag menar, det blir mer som en mamma. Jag vet inte om du har syskon, men man kan ju också ha syskon en syster eller en kusin där du förhoppningsvis är avsexualiserat.

Men där funkar det ju då för att där finns inte det här sexuella spelet och attraktionen igång. Så att med den logiken så hade det inte varit samma sak om till exempel Belinda hade haft manliga homosexuella vänner eller en kusin som hon hängde mycket med eller en äldre manlig mentor. Det hade funkat.

Ja, absolut. Helt klart. Så det finns ju kontraster och nyanser till det där. Det är inte bara svart och vitt, det är inte binärt, det är ingen dikotomi så. Det går att se nyanser och det är därför det blir ett längre utlägg.

Men för att uttrycka det i en kort, koncis princip så är det bara att nämen, ha inte vänner av motsatt kön. Synkar ni där, du och Belinda? Det gjorde vi, ja. Och nu avslöjar jag kanske lite i förhand, men om jag talar för Belindas del i alla fall så är hon precis helt enig med mig på den fronten.

Och det är därför, lite som du pratade om vaccinsfrågan, vi är eniga. Det är två personer som pratar, som är gifta med varann och som kommer överens om någonting, som tycker om det. Vad omvärlden tycker i den frågan är ganska irrelevant.

Och det är lite samma här, att om vi då är eniga om att det är ingen idé att umgås med andra motsatt kön om det inte finns något sådant direkt behov, då är vi eniga om det Det har jag faktiskt inte fått reda på om det var mig det pratades om eller om det var Urban. Tiden får utvisa, eller om det ens är relevant. Om det ens var så hemskt eller om det är något annat, jag vet inte.

Jag tror inte att det är så många länder där ordet traditionell, ordet konservativ används som skällsord på det sättet som det görs i Sverige. Populist, har du pratat med Marcus Allard? Det är många sådana intressanta ord som används.

Hade populist Marcus skrikare på Marcus? Jag tycker Marcus Allard tycker jag är ett fenomen. Jag tycker om honom, jag tycker han är otroligt fascinerande. Jag hade honom, det var en av de första gästerna jag hade i Hur kan vi.

Det var nog avsnitt tio kanske, det här är våren 2018. Han har varit på ett tag faktiskt. Jag skrattade så mycket, jag hade liksom ont i magen efteråt för att han var så otroligt rolig.

Och liksom animerat verkligen. Jag gillar honom och du och jag, vi kanske inte går ut fullt ut med, eller du framförallt kanske inte går ut med hur du röstar politiskt eller exakt vad du tycker. Jag kan säga till dig här och nu hur jag röstar.

Nej men det är okej, jag vet att du sa det till mig förut också. Jag sa nej men gör inte det. Jag har inget att dölja, jag röstar blankt. Okej, ja men det är ju fint.

För jag vet att vi pratade om det och då tyckte jag mer att jag finner mer hos dig att det är intressant att diskutera liksom konkreta sakfrågor och hitta en liksom mer effektiv optimerad lösning för just det. Och sen göra det på ett mer brett, universellt, generellt plan och på något sätt så hitta en optimerad politik som också tar sig uttryck i världen på ett positivt och gott sätt. Så jag vet att det var det vi pratade om mot att Marcus Allard är ju frisk fläkt och om han nu kommer med i riksdagen så tycker jag att det blir väldigt intressant att följa och se vad som händer.

100%. Alltså jag tycker om hans bullshitkniv som bara skär igenom allt. Och det är inte skönt, det är inte bekvämt, men det behövs. Och det finns den typen av karaktärer i liksom alla civilisationer och samhällen och alla tider som pekar på kejsaren och säger han är för i helvete naken.

Och det är inte som att de är hyllade och omhuldade och älskade i sin samtid, de blir brända på bål. Och sen möjligtvis hundra eller tusen år efter så bara fan det där var modigt. Jo, var var du för hundra år sedan liksom?

Marcus Allard, vad man än tycker om honom så hoppas jag att man kan se att han kommer in med en väldigt, väldigt skarp spegel kring statlig korruption och skatteslöseri och saker som sker i de korridorerna som både jag och många andra vet sker. Det är en av anledningarna till varför jag röstar blankt. Det är för att systemet i sina grundvalar har ruttnat.

Och jag tror att det är dags att verkligen bygga på något sätt. Jag är inte personen, jag är inte arkitekten, men jag kan se var det brister och det handlar inte om att det brister hos ett parti eller en partiledare eller en ideologi. Det närmsta jag kommer till min bild av modern demokrati i väst just nu är komikern Bill Hicks, om du vet vem det är.

Som gick bort i cancer. Han gjorde sin sista turné efter att han hade fått reda på att han hade lungcancer. Gjorde han sin sista turné och bara sa allt och hade ingenting att hålla tillbaka för att han bara, I'm gonna fucking die.

Så han rökte sigg på scen på sin lungcancer, gjorde en sista turné och var helt fantastisk. Jag vet nog vem det är. Hans favoritgrej var ju att bli utbuad och bomba för att han bara stod kvar och bara körde tills alla hade lämnat lokalen.

Hela komedistor var tomt liksom. Och alla andra komiker älskar ju honom. Det är en komikers komiker. Men det han sa var att amerikansk politik är ju, du tittar åt vänster och ser den här dockan, alltså den här puppeten, marionettdockan.

Och så kollar du till höger och ser den här marionettdockan och tänker, den här marionettdockan till vänster säger någonting smartare än marionettdockan till höger. Men om du lyfter blicken så ser du att det är samma troll som håller i trådarna. Det var liknande grejer som Eisenhower sa.

Det var liknande grejer som Martin Luther King sa. Det var liknande grejer som JFK sa. Och alla som har påpekat det har ju liksom, inom citationstecken, försvunnit.

Där är någonting i det här som inte gynnar oss, som inte är demokratiskt, som inte är ens ett val. Och jag har ju liksom försökt förstå det här. Försöker fortfarande förstå det här.

Hela mitt liv. Och det jag kommit fram till är att det är så här, jag ser inget parti och ingen ledare idag som representerar det jag står för. Jag kan inte, apropå moral, jag kan inte sova gott om natten om jag inte gör det som känns rätt och sant för mig.

Och jag kan inte rösta på någon. För jag kan inte heller så här, strategirösta och göra den grejen. Utan jag behöver liksom vara sann med mig själv i att så här, det här är inte min regering, det här är inte mitt system.

Men såvida inte man gör det som Marcus Allard gör och startar sitt egna parti, som är hundra procent i enhet med sig själv mest troligt, så finns det ju inget parti som hundraprocentigt kommer resonera just med dig. Och då är frågan, hur långt eller hur mycket, eller vart går gränsen till att det resonerar med dig för att du faktiskt skulle kunna rösta på det partiet? Har du någon procentsats där du känner att det här, alla de här sakfrågorna med några undantag går i linje med mig.

Det har inte med varken sakfrågor eller ideologi att göra, utan igen, det är på ett systemplan. Och jag förstår att det finns ett perspektiv på det som är att om du inte har någonting bättre att komma med så håll käften. Jag säger inte att det är det du säger, men jag kan förstå att det finns ett sådant.

Men är det så konstruktivt? Säg vad du tror på då, säg någonting bättre. Men jag har ju också kommit fram till, för att jag har ju fått vid flera tillfällen både möjligheter och förslag och inbjudningar att kliva in i politiken.

Och som varje gång tackat nej av den här anledningen. Jag tror inte heller att den reella makten ligger där. Jag tror inte att det är där de stora förändringarna sker.

Jag tror inte att ett nytt paradigm föds och gror i det gamla, utan utanför. Så jag har ju aktivt valt att fokusera på att göra min skillnad utifrån. Alternativ media.

Fokusera på media, skapa någonting bättre där. Men också vara ute och prata med människor. Alltså, min lojalitet ligger hos folket, som medborgare och vanliga människor.

Och jag vill inte ta bort journalister och politiker. Vi är människor, vi sitter i samma båt som ett Sverige. Men jag tror att den stora rörelsen och förändringen och de här skifterna kommer ifrån ett ackumulerat momentum på gräsrotsnivå.

Och där sker, vi måste komma till en punkt tillsammans där vi har fått nog. Och jag skyndar gärna på den processen. Och jag vill inte begränsa mig genom att kasta mig in i de trånga korridorerna för att det är inte där det händer.

Tycker du att man motverkar den processen när man röstar? Ja. Och jag förstår det. Jag förstår att inte alla orkar. Jag förstår att alternativet som jag har valt är betydligt jobbigare, krångligare och också innefattar på ett sätt mer ångest.

Men finns det då också en konkret brytpunkt när om så här många inte röstar då kommer vi vända på skutan? Jag är inte så mycket för liksom... Gränsdragningar. Nej, det är inte det, men för negationer.

Det är inte intet som spelar roll. Det är inte hur många som inte röstar. Det är vad de gör istället. Det är hur många som har fått nog av att delegera sin egen makt till ett system som inte funkar och istället valt att aktivera sin demokratiska medborgarmakt till det som funkar.

Då kommer det ske ett momentum, hur det ser ut, I don't fucking know. Jag vet att det har diskuterats om att om krigsföra män, om 3% av dem tillsätter en befolkning, går emot systemet så kommer det ske en förändring. Demokrati är inte att gå och rösta var fjärde år.

Det är inte demokrati. Men samtidigt, om man istället den lilla lilla tiden som vi avsätter när vi faktiskt går och röstar, du menar att den hade man kunnat gjort något mer konstruktivt, produktivt, effektivt av? Jag menar att vi behöver sluta skapa en illusion om att det är det som är demokrati.

Du Är så vi är ju nästan över en timme nu. Ja, men hade du något mer du ville prata om eller? Jag har så mycket mer jag vill prata om, men jag tänker så här att vi avrundar kanske för idag och så får du komma tillbaka eller om vi ses hos dig.

Vi har ju alltid massor att prata om. Men det här var supertrevligt. Jag kommer gärna tillbaka. Men jag menar, så som du har hintat om det så kommer det ju hända grejer på avsnittet som på söndag också.

Så jag tänker att vi får komma hit. Det skulle vara så jävla kul, tycker jag, om vi kunde få till ett rundabordssamtal med fler. Kanske du och Urban och Sassan hade ju varit ett vett samtal.

Men det blir väldigt politiskt vinklat, kanske. Det behöver inte, men det behöver inte bli det. Jag tror inte att jag har ju ingen politisk agenda. Jag menar bara att det hade varit ett spännande nästa steg att prata om dejting och maskulinitet och de här frågorna.

Men även så här, jag är jätte nyfiken på Belinda och Urbans fru heter Olivia. Jätte nyfiken på vad som gör dem. Det finns flera trådar, både podd och media, politik, demokrati och sen dejting.

Det har jag inte jag har funnit någon själv i min egen podd att prata om just kring dejting. Jag tycker att det råder en extrem diskrepans på dejtinglandskapet som inte någon adresserar. Du ska få ett tips på en jävligt bra person.

Lemark Thomas. En vän till mig som har jobbat med dejting och dejtingmatchning på en lite noggrannare och djupare nivå och bygger bolag kring det. Och han var med i något program häromsistens som någon slags rådgivare, du vet, expert.

Jag kommer inte ihåg. Undra om det var förra säsongen av Gifta. Ja, så kan det vara. Men han är toppen. Han är jättefin och klok och har lite andra takes på det.

Kul. Ja, men bror, tack snälla. Det här var skitkul. Vi hann med mycket och det finns mycket mer kvar att prata om. Är det någonting du vill tipsa om eller plugga innan vi rundar av?

Var kan man hitta dig? Var följer man dig? Din podd såklart. Ja, precis. Den objektiva sanningen som jag nu har skiftat över till enbart till Instagram för att jag orkar inte lägga tid med att återpublicera samma material på alla olika plattformar.

Och sen såklart mig själv, Max Storpeinen på Instagram om man vill följa mig från gift perspektivet av min personliga resa snarare. Jag är jättenyfiken på Belinda och Urbans fru heter Olivia. Jättenyfiken på vad som bjuder in dem också.

Men ja, det finns flera trådar både podd och media, politik, demokrati och sen dejting och tradition. Ja, men bror, tack snälla. Det här var skitkul. Vi hann med mycket och det finns mycket mer kvar att prata om.

Är det någonting du vill tipsa om eller plugga innan vi rundar av? Var kan man hitta dig? Vart följer man dig? Din podd såklart. Ja, precis. Den objektiva sanningen som jag nu har skiftat över enbart till Instagram för att jag orkar inte lägga tid med att återpublicera samma material på alla olika plattformar.

Och sen såklart mig själv, Max Storpeinen, på Instagram om man vill följa mig från gift perspektivet av min personliga resa snarare. Och det finns en länk där emellan också från mig till podden om det är så. Annars så, ja, man kan höra av sig till mig och ställa frågor eller ifrågasätta mig eller ge mig konstruktiv kritik eller feedback eller vad man nu vill kalla det.

Bjud in sig själv till din podd. Det kan man också göra. Om man känner att jag har något intressant att delge och nu vill jag folkbilda och jag har en plattform och det finns ett forum och jag är nyfiken och lyssnar gärna.

Fantastiskt. Tack snälla för idag. Tack själv, tack för att jag fick komma.