744. Sickans sista plan

Det här är alltså Sigge. Du ska nu lyssna på ett fyra veckor gammalt avsnitt. Inget fel på det. Mycket nöje, men det är väl bra. Lite fel, kanske. Nej, men det är ju synd att vänta fyra veckor på årtusendets scoop, som ju kommer göra dig till, tror jag, en av världens mest omtalade män.

Om några veckors tid skulle du kunna stå tv-team, amerikanska, och omringa ditt hem och du får berätta vad som hände. Alltså ett scoop som, jävlar vad du satte den. Ja, det är inte helt orealistiskt, det du säger.

Även om det låter helt skruvat, kanske. Ja, ni kan välja att lyssna på det här på en gång om ni går in i Podmi. Eller vänta fyra veckor. Oavsett vilket så älskar vi er djupt.

Jag tycker också det var kul med ditt lustmord på Peter Englund. Ja, det var också lite kul. Men det går inte att jämföra med det som du har gjort i podden. Skyddta skryt.

Oavsett vilket så älskar vi er djupt. Tack för att ni finns. Ja, lyssna på de nya avsnitten exklusivt på Podmi. Hej, hej. Etik i natten. Bör Ulf Brunnberg verka som ett inspirerande eller avskräckande exempel som pensionär?

Alltså hur ska man åldras? Man har ju ibland, eller ofta när man pratar om hur folk åldras, att det är typ finns två vägar att gå. Att fortsätta leva, fortsätta upptäcka och söka och leva lite som man har levt innan.

Eller att ge upp. Och det där med att ge upp utmålas ju ofta, eller traditionellt som negativt. Men jag hörde Brunnberg igår i Nemo möter en vän. Så tyckte jag att det var spännande.

Kanske är det inte så dumt att ge upp ändå. Har du hört det? Nej, nej, nej, men har inte han liksom gett upp i decennier på något sätt? Nej, men han har väl varit väldigt full av energi och haft fighter.

Ja, han har varit stridbar, men det känns ändå som att han har gett upp Sverige. Sverige är kört. Det kanske är sant, men jag menar, han har varit full av liv. Ja, verkligen.

Kanske mörk energi då, men han har haft energi. Och nu har han liksom släppt taget lite grann. Den har varit väldigt mörk, men du har rätt i att han har varit väldigt stridbar.

Det här när han köpte rätten till vanheden-namnet och skulle bråka med hela filmsverige. För något så jävla dumt. Nej, men han lyckades ju inte med det. Han lyckades förvärva varumärkesrättigheterna till dynamitharry, men inte till vanheden.

Jag fattade aldrig hur han kunde göra det. Dynamitharry är väl ändå ett ganska starkt varumärke? Ja, det är jättekonstigt. Skulle man inte kunna göra en spinoff på Dynamitharry?

Alltså The Prequel, hur han liksom blev förtjust i smällarna. Ja, men du får avgöra här i alla fall. Är det här något att eftersträva, i och med att han är lugnare nu?

Eller saknar du den gamla Brunnberg? Ja, okej, vad kul. Spännande. Jag sitter ute på Lidingö med en livslevande legendar inom svensk skådespeleri. En man som aldrig viger för att säga vad han tycker.

En man som av vissa upplevs som kontroversiell, men för mig så är han främst en man med en otrolig komisk tajming som jag kan känna glöms bort lite ibland bland alla åsikter och kontroverser. Känner du likadant möjligtvis, Ulf Brunnberg? Nej, jag känner ingenting.

Men du, nästa år fyller du 80. Hur känns den siffran? Det skiter jag i. Jag ska inte ha någon fest och ingenting. Det är ett jävla tjat att jag ska... Åh, Brunnberg, du måste ordna något stort kalas.

Vad ska jag göra det för? Manifestationer över en själv, det tycker jag är illa om. Alla skriver ju memoarer nu för tiden. Det är ju självbiografier till höger och vänster och den ena behövs mindre än den andra.

Jag har väl själv gjort mig skyldig till just den biten. Men du om någon borde väl skriva en bok? Jag tycker så illa om narcissism, egoism och självbilder som är gigantiska.

Jag tycker det finns ingen anledning. Jag har inte gjort något särskilt märkvärdigt avtryck i världen på något vis. Varför ska jag? Jag är ateist också. Jag tänker inte på gravplats eller vad jag ska ligga, var de ska lägga blommor på en jävla sten när jag inte finns längre.

Kan du sakna skådespelaryrket? Nej, aldrig. Jag begriper inte varför jag har stått ut i alla år med den här yrkesutövningen överhuvudtaget. Vad tänker du spontant då?

Vad väcker det för känslor i dig när du hör ordet Jönssonligan idag? Tjatigt. Tjatigt. Jävligt tjatigt. Men just de här nytolkningarna har det varit flera stycken Jönssonligor.

Är det typ tre eller fyra stycken? Tre olika gäng efter det. Finns det någon av dem du känner håller måttet? Nej, ingen. Jag blir jätteledsen faktiskt. Det här är ju ett hemskt...

Är det verkligen det då? Men det måste du väl hålla med om. Så här vill du ju inte åldras. Det är total resignation. Ja, men han är skyddad å andra sidan. Jag förstår att kroppen reagerar med sorg.

Men han slipper ju den här vreden och bitterheten som har brunnit i hans röst i 40 år. Det känns väl som att det är i och för sig det enda han har kvar. Han kan ju fortfarande bli arg.

Men han är inte ute på barrikaden. Nej, och det är mycket, mycket mörkare och mycket mera... Vad ska man säga? Det är verkligen någon som har gett upp. Han har väl bränt sig där ute och dragit sig tillbaka då?

Ja, och det enda som finns kvar nu är bara ett slumrande mörker. Det är verkligen det värsta jag har hört. Är han glad någon gång? Garvar han? Tycker du att han låter fnissig?

Nej, nej, nej, inte alls. Men varför är han överhuvudtaget med på det här? Nej, det undrar man ju. Fan säger ju någon gång att han inte tycker att det är särskilt kul heller att intervjuas.

Sitta här med dig, det är trevligt att träffa dig. Vi har ju känt dig i några år. Men det är inte så att jag njuter av att sitta och prata med dig. Jag gillar ju att vara själv.

Nej, och han hatar personliga manifestationer av dessa slaget. Han tycker inte att han har gjort någonting som är värt att minnas eller som det är nåt med. Och när han ändå pratar då så har han ingenting uppbyggligt.

Men kan du inte liksom, om man jämför med motsatsen då? Du vet, folk som är otroligt ledsna över att de inte längre är så på scen för att de har ryggont eller för att de inte får roller. Och sitter och längtar tillbaka.

Han är ju klar med sin karriär. Det måste väl ändå vara skönt för honom. Det har du helt rätt i. Jag tror att de alla fästar är ju aldrig klara, utan det är alltid scenen som tar från dem.

Men här är det ju han som har hållit av scenen. Det finns ju också något ödmjukt med att han inte tänker att hans memoarer är särskilt intressanta. Där är han ju också ganska unik.

Varenda skådis skriver ju sina självbiografier på gamla dagar. Han har ju heller inte ställt upp i liksom, han har ju inte blivit Ica-stig eller gjort reklam. Alltså han har ju integritet måste man ändå säga.

Ja, visst. Men ändå, det som ligger kvar här är ju bara mörkret. Är det så att du ändå får erbjudanden idag om olika tv-gig och så? Jag får utan att överdriva ett manus var tredje vecka.

Jag läser tio sidor, sen åker papperskorgen. Hur såg era privata relationer ut i Jönssonligan? Umgick ni privat? Nej. Jag tycker ändå att det var lite spännande att höra att han...

Jag menar, om det är en person som är färdig med scenen eller med skådespeleriet. En sån person får ju ett manus, kastar det i sopen på en gång. Men här berättar han ju ändå att han läser alltså tio sidor.

Sen håller det inte måttet och då kastar han det. Men det känns som att det finns ett hopp som bultar i honom här. Tänk om det här manuset är styrkeförhållandet 15-1.

Alltså han ville helst ha 15 gånger fler soldater än de trupper som han anföll, förstår du? Alltså om de hade tusen soldater så ville han komma med 15 000. Jaha, okej.

Vad brukar det vara för...? Nej, och överfört då så är det då en del vermut och 15 delar gin. Nej, men du vet ju vad man säger. Man ska ju ha så lite gin så att bartendern ska bara gå förbi med flaskan och sånt där.

Det var väl inte frågan om här. Nej, han ville i alla fall ha en smak av vermut. Ja, han pratade mycket om det där. Och så gav han mig den där. Den var väldigt god och jag drack den väldigt fort.

Och så fick jag en till och då var jag varm i bröstet. Mm. Och den här irritationen som jag hade känt när jag kom till festen var borta. Ja, irritationen över att ni hade ställt in maten.

Ni hade bett alla gäster att ta med dryck, vi bjuder på mat. Och dagen innan så hade ni ställt in maten, men fortfarande bett oss att ta med dryck. Det var ju ett monsunregn klockan sex.

Då undrade vi alla, vad är det för någonting som de bjuder på? Det kanske är salta pinnar, eller liknande. Men det här med att ni skulle ta med dryck är ju nytt för mig.

Det har inte jag skrivit. Vi hade ju köpt kopiösa mängder alkohol. Ja, det skrev Malin i alla fall. Okej. Ja, och sen då två timmar innan vi skulle gå på festen så skrev du, kan ni ta med ved?

Ta med ved? Ja, det var väl inte så farligt. Alltså sex klabbar. Jag förstår, du trodde att, okej, de bjuder inte på mat, de bjuder inte på alkohol. Vi ska dessutom stå för veden.

Ja. Var det därför ni inte kom med någon ved? Vad fan, är du dum i huvudet eller? Jag fattar ingenting. Du skrev så här, åh, vi hittar ingen ved, kan inte du ta med några klabbar?

Och då så fattade jag vad du hade i görningen. Du ville tända en eldkorg. Mm. Och då så svarade jag det, att om du vill ha en eldkorg brinnande under en fest, då räcker det liksom inte med några klabbar, som du skrev.

Utan då måste du ha en säck ved, typ. Alltså det handlar om 40 klabbar. Ja, men vi tackar i alla fall för erbjudandet. Ja. Även om det inte blev någon ved. Irritationen var i alla fall borta efter den andra Dramartinin.

Mm, bra. Men det är ju svårt. Det funkar ju för dig såna här fester. Alltså du är ju allt mer ett socialt djur. Alltså den här ursinniga glädjen att liksom ses med andra och prata, den är ju...

Socialt djur. En fest, en fest av fest. Ja, jag vet, men det var ju inte jag som åkte, utan du som åkte två timmar till södra Gotland för att gå på Edvin Törnbloms fest.

Alltså du söker ju, du vill ju in till den här sociala hysterin, hettan där. Du gillar det. Mm, ibland. Du gillar att gå mellan bord och surra, eller? Har jag fel, eller?

En utflykt på sex veckor. Jag vet inte hur social vi har varit. Ja, men jag vet inte, det känns som att, jag vet inte, jag har svårt att veta hur jag ska bete mig.

Alltså jag är inte lika bra som du på att sätta mig och surra någonstans. Men i alla fall, så satte jag då på Morten Palme, som jag, visste inte riktigt att du kände honom. Jo.

Via din pappa kanske? Ja, visst. Och jag kände honom inte heller, även om vi har träffats några gånger. Om jag minns rätt så var han väl vän med min bror på något sätt.

Mm, just det. Han och hans fru Johanna. Jag tror att de var på min brors bröllop. Ja men där stod i alla fall jag och Morten och han undrade om jag skrev på något nytt.

Skriver du på något nytt, sa han. Han är väldigt vänlig och nyfiken och han är ju en väldigt fin person, kort sagt. Väldigt fin, solig. Ja, men det finns ju också något annat.

Solig vet jag inte om det är rätt. Jag tycker han är väldigt eftertänksam. Jo, men man blir glad när man ser honom. Han ler ju ofta. Ja, men det blir man verkligen.

Ja, han kommer emot med ett leende, så är det. Han har någon pojkaktig charm. Verkligen. Och då försökte jag förklara att jag skriver inte på något nytt för att den här jävla sommaren har varit uppfuckad av VM.

Alltså, VM rör till det tycker jag. De här sena kvällerna och nätterna och drickandet blir liksom rörigt. Alltså om man nu ska dricka varje dag så måste man ju ha ordning på grejerna.

Man måste ha en plan. Man kan inte hålla på och slarva. Ja, och visst har man nu när det är VM är slut förstått ännu mer hur extremt präglad sommaren var av VM fram till VM-slut.

Nej, men helt otroligt. Jag satt också med, jag har heller inte haft ett riktigt samtal med Amanda. Man äter en snabb middag och sen ska man hasta in för att titta på Schweiz-Marocko kl 21.

Jag förklarade för Mårten att det är inte så här jag vill ha det här. Det är inte så här jag vill ha mina somrar. Jag vill ju skriva saker på somrarna. Och brukar jag alltid göra det på tidiga morgnar.

Jag berättade för honom om sommaren 2023. Då skrev jag både Morsdag-manuset och Arkipelag samma sommar. Och då gick jag upp 5.30 varje morgon och skrev till att barnen vaknade vid 9.

30. Ja, och man känner sig starkt då när familjen vaknar. Ja, man är ju färdig med arbetsdagen och man känner sig så jävla duktig. Och sen går man och småtänker på det man har skrivit under dagen.

Ja, det är otroligt. Utan att någon vet om det. Utan att någon vet om det, ja. Men man är ändå närvarande pappa och man håller på och åker med dem. Om man spelar fotboll.

Nu blir det varken hackat eller malet. Nej, nu är det ingenting. Jag bara känner mig smutsig bara. Nedhamrad av detta drickande och ätande. Hur många köttbitar kan man köpa innan det får räcka?

Och av de nattliga manglingarna framför tvn. Ja, och jag blev bara irriterad när jag inte kom på något bra att skriva. Jag läste nu... Har du läst Ray Bradbury någon gång?

Ja, otrolig. Otrolig. Fahrenheit 451. Ja, den är ju... Den minns jag som fantastisk. Men jag har alltid... Jag hade en stacka minnen av... Alltså han är ju min åttamänning, du vet ju.

Ray Bradbury? Ja. Du skojar? Nej, det är sant. Hans mamma var ju svenska och i rakt nedstigande led släkt med mig via min mamma och morfar. Varför är det här har du något att skriva om?

Alltså istället för att bränna alla mina brev. Bränn åttamänningens brev. Ja, men det finns inga brev. Vi hade ju ingen kontakt. Han är väl död också sedan decennier.

Eller är han inte det? Jo, de sitter väl. Då får vi väl gå och leta i arkiven. Ja. Jag läste en novell nu som han skrev. Som handlar om... Jag vet inte, jorden är ju liksom förstörd och nu bor man på Venus.

Och där skiner bara solen två timmar vart sjunde år. Och det handlar om en tjej som de låser in henne under de här två timmarna för att jävlas med henne. Det är jävla kul alltså.

Mm. Varför kom man inte på något sånt, säger jag till Morten Palme. Och då nickar han stilla. Men då kom jag på att jag faktiskt... Och jag sa det till Morten. Jag sitter ju på en idé där jag skulle skriva om din pappa.

Olof. För det visste du väl att Morten Palme är Olof Palmes son. Du skojar. Ja. Och då berättade jag det för honom. Jag vet inte om jag har berättat den för dig.

Är den idén om Palme och Hyland? Nej. Nej, men det är i alla fall så att det finns då en bild på Palme och Hyland som jag länge har varit fascinerad av. Den finns publicerad bland annat i Tuss Hylands memoarer.

De sitter vid Hylands köksbord på Änglaväggsgatan och äter frukost. Efter en blötnatt? Nej, utan det var då Men det kan ju inte vara Jönssonligan som släckte Palme.

Å jävlar vilken jävla film. Ja, men det skulle ju, alltså vi hade ju blivit cancelade. Fick han sista plan? Att släcka Palme. Vi sponsrar HelloFresh. Matkasseföretaget.

Ja, lämpligt. Det passar väl bra att prata om HelloFresh nu när sommaren ska bli vardag igen, alltså vi kommer tillbaka till vardagen. Gör det tid innan det drar igång igen.

Och omedelbart då så kommer då stressen tillbaka. Alltså vad ska vi äta? Det här som jag har brutit med mig från barndomen, detta att pappa under frukosten kunde fråga mamma, vad ska vi äta?

Vad ska vi äta till lunch? Vad ska vi äta till middag? Och mamma alltid äcklad över det faktum att han satte med mat i munnen alltså. Och tänkte redan på nästa måltid.

Ja, att prata om mat samtidigt som man äter annan mat. Det tyckte hon var så fenomenalt äckligt. Och hon blev stressad och min barndom var mörk. Just det. Och nu kanske vi hamnar där igen.

Men pappa och mamma hade ju inte HelloFresh som vi har. Nej, för då hade det knackat på dörren. Pling, plong hade det sagt. Ja. Och så står matkassarna där utanför.

Ja, precis. Varje vecka så finns det då på HelloFreshs hemsida, hellofresh.se, 85 recept att välja mellan. Och där kan man då skräddarsy dem precis som man vill.

Man kan byta protein om man vill. Man kan uppgradera sin rätt till någonting lyxigare om man vill ha biff istället för kyckling. Eller man kan göra en vegetar...

Alltså man kan liksom alla människor i familjen som har olika tankar om maten. Man kan liksom tillgodose alla behov. Ja, just det. Och sen så kommer det bara en sån mängd ingredienser som man har beställt till antalet personer som ska äta.

Så det blir inget matsvinn. Nej, precis. Superflexibelt. Och också hela upplägget är ju det. Man kan ju pausa i sitt abonnemang eller hoppa över veckor eller ändra leveransen när det behövs.

Allting är väldigt användarvänligt. Men kort sagt då, om man är road av tanken av att ha mindre stress och mindre nervig planering och mer matglädje. Då kan det vara värt att ta en titt, att gå in på hellofresh.

se. Framförallt nu då eftersom man kan spara upp till 1039 kronor och få gratis snacks med varje kasse i tre månaders tid. Wow. Tack, HelloFresh.se! Vi är sponsrade av Samsung TV.

Jag skulle vilja berätta för dig om en konflikt som har funnits i vårt hem under de senaste 17 åren. Så det är ett tag. Den går ju ut på egentligen att min fru Amanda är inredningsintresserad.

Hon tycker ju om att omge sig med vackra saker. Hon tycker ju om att pilla med kuddar och olika gardiner som ska matcha varandra i färger. Och köpa möbler på såna här exklusiva andrahands-sajter.

Hon håller på. Och jag är ju då å min sida intresserad av, det är kanske nästan fånigt, manligt, kvinnligt. Men jag gillar ju tv-apparater. Jag gillar ju, du vet, en riktigt bra tv med bra bild och bra ljud.

Och kan titta på en bra film sådär. Och här finns ju konflikten därför att Amanda säger då, det spelar ingen roll vad jag gör. Därför att hur mycket jag än inreder, sen kommer du med din tv och då har du förstört rummet.

Ja, Malin är exakt likadan. Hon tycker att den ser vulgär ut. Ja, men jag märkte ju, och det var ju spännande när jag kom till New York och jag berömde din tavla.

Det är ju nästan som att vi nu står och ljuger. Ja, men det var som en reklamfilm. Att du sa vilken fin tavla. Ja, som hängde ovanför spisen i ert vardagsrum. Och så visade det sig att den här tavlan, vilket är sjukt eftersom jag ändå har Samsung-tv och vet idén.

Jag kan ju det här. Du har en The Frame. Jag har en The Frame och jag borde då ha fattat att den där tavlan som hänger på väggen är i själva verket en tv. Men när man inte tittar på den så visas det konst istället.

Och den är inte blank utan ytan är matt så det ser ut som ett inramat konstverk. Ja, och på det sättet så har då The Frame, alltså skapat, gjutit olja på vågorna, kanske ännu mer i hemmet. Alltså vi har fått det bästa av två världar.

Jag har kunnat ha mina stora apparater och Amanda har kunnat ha kvar sina vackra rum. En av de största nyheterna nu är också den här trådlösa Wireless One Connect-box som den heter. Det är den man kopplar in alla spelkonsoler eller digitalboxar och andra enheter i.

Och sen skickas då bild och ljud trådlöst till tvn. Så man slipper då äntligen dra sladdar, vad heter det, HDMI-kablar och sånt fram till skärmen. Så att man kan alltså placera alla enheterna en bit bort och få mycket renare och snyggare.

De här feta lakritsremmarna till kablar som förut var tvunget att gå från tvn, de slipper man ju. Äntligen slipper man dem. Ja, jag ska i alla fall säga att jag är väldigt nöjd med mina The Frames.

Jag också. Och om ni är sugna på att uppgradera er tv, då tycker jag att ni ska spana in denna nionde generationens The Frame. Tack Samsung! Tack! Hej, hej! Vi på Ikea berättar gärna om alla soffor, skåp, stolar och köksgrejer som har fått nytt lägre pris.

Men det är ju hundratals produkter och jag har bara 15 sekunder på mig. Och nu är tiden slut. Upptäck alla på ikea.se eller i ditt närmaste Ikea-varuhus. Tjena allihopa, Jon Guedetti här.

I min podd Alla andra kan gå hem så sätter jag mig ner med vänner och familj för att snacka och chilla en stund. Vi har haft otroliga gäster redan som Albin Ekdahl, Erik Niva, Olof Lundh, Ricky Rich och Bosse Andersson. Du, behöver du dator?

Jag bara, ja fan min tjej behöver datorn. Jag bara, varför ska inte du ha den? Nej, det finns inte ÅÄÖ. Så in på Podmi och lyssna på Alla andra kan gå hem. Varje sekund släpps Sverige ut ett och ett halvt ton växthusgaser.

Det har vi inte råd med. Sverige kan mer. Utsläppen ska ner. Rösta på Centerpartiet. Det här är ett politiskt reklammeddelande från Centerpartiet. Medan detta är kopplat till riksdagsvalet 2026.

Mer information finns på centerpartiet.se. Om du kunde prata med din plånbok, vad skulle den säga om din relation till ekonomi? Vi är inte riktigt överens om pengar, det är vi inte.

Ibland känner man bara som en plånbok som ska betala. Vilket jag i och för sig är, men ändå. Ett första steg mot en bättre relation till sin plånbok kan vara att jämföra innan man lånar.

Ja men precis! Jämför innan du lånar på lendore.se. Sveriges största jämförelsetjänst för lån. Lyssna inte på mig. Nej. Ta allt jag säger med en nypa salt. När jag pratar om Odysseus.

Ja. Jag tänker inte klart. Nej. På grund av det som hände när jag var sex år gammal. Och jag och min mamma, jag hade varit på AIK-träning. Det fanns en korvkiosk utanför Råsunda.

Kan tänka mig att du har besökt den. Mm. Vi skulle köpa en apelsinfestis eller någonting. Och jag såg en serietidning med ett monster på omslaget. Alltså ett monster med bara ett öga.

Mm. Och jag sa, den där vill jag ha. Och min mamma köpte den till mig. Mm. Jag har kvar den. Har du kvar den? Ja, den står här i bokhyllan på Gotland. Du kan se den här på Zoom.

Mm. Du kan ju läsa det här vad det står. Eller du kan ju berätta vad du ser. De stora äventyren. Illustrerade klassiker. Och då är det då, och så står Odysseen av Homeros.

Mm. Och så är det väl scenen med cyklopen där de ska. Mm. De ska försöka komma ut ur cyklopens grotta. Känner du igen den? Någonting är bekant med den, men. Du hade den inte.

Nej, jag tror inte det. Hade du några andra så kallade illustrerade klassiker? Jag hade ju barnens bibel som jag Och så väntar på det här mötet. Och så, det är ju lite folk där i rummet.

De kan sitta på knä och de kallpratar lite. Men sen säger hon att jag måste ta tag i släkten nu va. Och han måste vidare. Det enda vi tänker är, vadå släkten? Det måste ju vara hans släkt.

Det är väl hans barnbarn och barnbarnsbarn. Borde inte hon ropa till gänget, Pappi är här! Istället bara, kan du gå ner till sjukhuskaféet? Fast de inte har setts på 89 år.

Ja, det var ju lite olyckligt. Det var olyckligt ja. Det var synd på så rara ärtor. Samma avsnoppande effekt kunde jag känna i Oppenheimer. Men i Odysseus tar ju Nolan tid på sig.

Odysseus lider ju verkligen av dåligt samvete. Jag vet inte om det är för att jag var nere i drömmarnas land. I serietidningens land. Men jag kände som att jag är han alltså.

Jag har svikit. Jag har, vad har jag gjort? Som fortsätter att prioritera mig själv. Som sitter och läser och skriver i sommarhuset. Som, varför bodde jag inte i Sverige under min mammas sista år i livet?

Varför bor jag i ett annat land än min son? Varför är jag rotlös? Vad är det här för jävla resa? Och självhatet är ännu värre i drömmarnas land. För man har inte tillgång till orden.

När han kastades fram och tillbaka på båten. Så kände jag, låt honom få lida. Han som har lämnat sin son, sin mamma. Han ska straffas som jag är värd att straffas.

Men jag hoppas och hoppas att han hittar hem. Ett annat tema hos Nolan. Längtan efter ett hem, eller hur? Varenda film handlar om Odysseus liknande resor hem. Alltså, kommer du ihåg Inception?

DiCaprio vill återvända hem till sina barn. Interstellar vill han återvända till jorden, och så vidare. Det är ju liksom själva kärnan i Odysseus. Och han gör det ju så fint, va?

Men nere i drömmarnas land så viskar då drömrösterna med det tittare. Du stackars sökare. Som söker så desperat att du nu är så långt ute till sjöss att du kanske inte hittar tillbaka.

Ett annat Nolan-tema är tiden. Tidens gång. Där han är väl oslagbar. Jag gillade ju till och med Tennet. Jag tycker Tennet är en av hans bästa filmer. Ja, vad kul.

Det här liksom desperata hoppet i att, okej, tiden kan gå åt två håll. Att man genom det så kallade vändkorset, om du minns, kan gå tillbaka i tiden och förhindra katastrofen. Och kanske den starkaste scenen då i Interstellar, när Murph får det här videomeddelandet från sin dotter.

Det finns ju där Odysseus också i varenda scen att tiden går och går, det gör så ont. Jag var kanske under hypnos, men jag tycker att det var så fint hur de här teman äntligen spelade så fint ihop med varandra i Odysseus. Och sen händer det då, en timme in, typ, att alla hans teman smälter samman eller koncentreras i en enda scen.

Ställs på sin spets. Vilken då? Ja, kan du gissa vad jag tänker på? En scen en timme in. Eller en och en halv kanske. Då är det samvete, hemlängtan och tiden. Ja, men när hans båt passerar sirenerna, de här sjöhäxorna.

Kommer du ihåg upplägget där? Ja, tidigt. Varför ska man inte lyssna till sirenernas sång som sjöman när man passerar med fartyget? Ja, men det var ju dock lite oklart i filmen, men i historien är det ju...

Den är ju tydlig i att de är så trollbindande, de här sirenernas sång, så att man blir galen helt enkelt om man hoppar över bord. Och på den här ön då, sirenernas ö, så simmar man sin död helt enkelt. Man simmar mot sin död därför att man där aldrig mer behöver äta.

Man bara lyssnar till dem sjunga. Det är någon slags knark då. Jag har serietidningen framför mig alltså. När de närmar sig sirenerna så säger han till besättningen Åh nej, sirener som lockar med en så vacker sång att de gör sjöfarare vansinniga.

Som får folk att kasta sig över däck och simma mot dem och lyssna tills man svälter ihjäl. Det var ju fascinerande som barn att det är så vackert att lyssna på dem att man gick ner sig i längtan. Eller man behövde inte leta efter något längre i livet.

Det räckte med att ligga där och lyssna på dem. Och då dog man av svält. I filmen så förklarades inte det där utan det var ju en sjöman som ju hoppade över bord och simmade mot sirenerna.

Ja, men först, bara så att alla hänger med. Först säger Odysseus, alla måste sätta bivax i öronen för annars kommer ni hoppa av båten och dö. Men bind fast mig vid masten för jag vill höra vad de sjunger.

Så de binder fast honom och sen stoppar de vax i öronen. Men en av besättningsmedlemmarna blir så nyfiken att han tar ut vaxet. Ja, då hoppar de över bord och så ser man.

Det verkar bara som att det blir kanon för honom. Ja, men hans liv består ju nu bara av att ligga där och lyssna tills han dör. Alltså som i heroinmissbruk alltså.

Så det är ju ett deppigt ändå slut, även om han får då veta livets mening. Men jag fattar inte vad du menar att det där skulle vara en scen som sammanfattar alla hans teman. Jo, därför att jag fick ju själv, jag kände i biosalongen gåshud, men jag förstod inte riktigt varför.

Men det finns ju numera folk som filmar av varenda Nolan-scen. Det finns ju ganska många Nolan-fans där ute. Så jag hade möjligheten att se om den. Och han gör något ganska otroligt, Nolan.

Han tweakar scenen just för att han fångar allt som finns där i hans andra filmer. Han tar det upp ett förstoringsglas liksom. Och koncentrerar allt i en punkt. Och Odysseus säger då till sina mannar Stoppa vax i era öron, men jag vill höra så bind fast mig vid masten och sådär.

Men sen då, till skillnad från i boken så är det inte bara allmän nyfikenhet som gör att han vill lyssna. Utan i filmen har han ett väldigt specifikt syfte. Han vill få svar kring sin skuld.

För han vet att sirenerna avslöjar vad som finns i ens själ. Han vill veta om han är värd att återvända hem. Han som har dödat så många i strid. Som begått så många krigsbrott.

Han kanske inte är värd att återvända hem. Och sen gör ju Nolan något spännande. Istället för att vi ska få höra vad de sjunger så ser vi bara Matt Damons ansikte i närbild.

När han då skriker i skräck rakt ut inför det han hör, gråtande. Och sen först efteråt berättar han vad han hörde. Kommer du ihåg det här? Och det var också väldigt fint att istället för att höra hans skrik eller höra vad sirenerna sjunger så får vi bara höra en flöjt till bilden av hans sammanbrott.

Ja, det lät så här då. Kan det bli en Oscar till för Ludvig Göransson? Det blir det säkert. Han, vad jag förstår så använder han en aulos här. Ett gammalt grekiskt instrument från Odysseus tid.

Vad kände du i salongen? Jag tyckte det var en fin scen. Det var fin musik och jag tyckte det var väldigt fint det han sa. Även om jag inte minns det exakt, men det var en fin formulering som avslutade.

Jag ska få höra den här. Ja, kul. För att när han då, när Odysseus kvicknar till och hans besättning har tagit ut bivaxet ur sina öron och knutit loss honom när de har passerat ön så berättar han vad de sjöng.

Hej, Daniel Heltigen här. Jag kan inte svara just nu, för jag jobbar för en omställning som ger fler jobb, billigare energi och allt det där som gör att Sverige vinner på grön politik. Men lämna gärna ett meddelande efter pipet och glöm inte att rösta på Miljöpartiet.

Det här är ett politiskt reklammeddelande från Miljöpartiet inför valet 2026. Mer info finns på mp.se slash transparens. Hej, Daniel Heltigen här. Jag kan inte svara just nu, för jag job De tror jag önskar att soldaterna ska undersöka, så får de gå igenom med svärdet genom träkroppen för att se om det är någon där inne.

Varför flyttade de inte på sig? Det är det som är så fenomenalt obegripligt. Ett svärd som kommer in ett halvmeter åt gången och de bara står kvar. Och de bara, men de rör sig inte ur fläcken.

Får den i axeln och aj, aj fan! De skulle ju böja sig nu. Men jag antar liksom att på manusstadiet så är det skrivet som att det finns inte plats helt enkelt för att ducka eller så.

Men inne i hästen så finns det ju massor med plats. De står ju! En annan sak som jag inte fattade, det var ju att de lämnade ju en kille utanför, spelad av Elliot Page, du vet.

Ja. Tidigare hon som spelade Juno. Alltså efter könskorrigeringen. Vänta här nu, jag är inte alls med. Kommer du ihåg han som fick i uppgift att stanna utanför hästen och berätta för trojanerna?

Ja just det, han. Ja, just det. Han var ju tidigare Ellen Page som spelade Juno. Jaha. Och som var med i Inception. Okej. Ja men han, han var i alla fall, hans uppgift var ju att ljuga för dem och säga att det här är en fredsgåva från grekerna.

Kommer du ihåg? Ja, sen när Odysseus möter honom i dödsriket en timme senare, så var han ju skitarg. Jättefull, han var väldigt, väldigt upprörd. Ja, hur kunde ni liksom lura mig?

Ja, för han visste inte om att de hade gömt sig inne i hästen. Ja. Hur fan gick det till? För det var ju en strand. Gå bort, gå bort 300 meter och vänta där i 10 minuter.

Räkna till tusen. Vi ska bara göra och fixa en grej. Sen kommer du tillbaka och så är alla borta. Han bara, hur kunde ni frånhålla mig den informationen att det var hundra män inne i hästen?

Och också under bygget, det måste ha tagit flera månader att bygga hästen. Ja, men det kan man ju tänka sig att de sa så här, vi ska ge en fredsgåva. Ja, okej, och nu är den färdig.

Kan du gå bort och ta en promenad? Det finns kanske en strand, det finns en strand där borta. Kan inte du kolla om... Och om vi skulle försvinna, då får du vara kvar här och berätta.

Leta inte efter oss. Nej, utan berätta bara för soldaterna att det här är en present. Men jag gillar ändå det Nolan gör, att han tar sig friheter. Alltså, i omtolkningarna, det ska man ju ta vara på.

Vadå, du tänker på dynamitharry och sånt? Ja, att man kan vara väldigt fri alltså. Men vad är det de har emot Palme egentligen? Vänta här nu, om Sickans sista plan är att mörda honom.

Han var väl en politiskt kontroversiell figur va Palme? Jag vet, men det känns ju inte som att Jönssonligan liksom brann för Sydafrikas apartheid. Vad vet du om Sickan?

Han skulle väl kunna eventuellt kunna göra det? Jag vet, men vi tappar ju brunnbär här, eventuellt. Alltså, han hittade ju Sickans gömmor, eller kvarlåtenskap. Sickans sista plan.

Då hittade vanheden också såna här EPA-karikatyrer av Palme. Exakt. Åh fan, han var en Palme-hatare. Åh fan, Sickan hatade Mandela. Vi måste färdigställa det han påbörjade.

En plan på... För det är ju inte helt otänkbart. Alltså, vanheden och dynamitharry var ju verkligen... De var väl ganska hjärntvättade av Sickan. Jag vet, men varför ska de åka tillbaka i tiden och döda Palme när han redan...

Han kommer ju redan bli skjuten. Nej, nej, nej. Det här är ju 1985. Alltså, med CGI gör att vanheden till ung. Björn Gustafsson och Ulf Brunnberg återförenas. Datoranimerade unga.

Sickan har pension... Han hade liksom lagt tjuveriet på hyllan. Och dragit till Sydafrika för att slåss mot ANC på heltid. Men så har han då en sista plan. Exakt.

Vi måste fullfölja den, säger vanheden när han ringer upp dynamitharry. Men fullfölja den? Sickan lever ju här. Det vet man, han har ju slutat att tjuva. Och därmed är han sista plan.

Alltså den sista Jönsson... Ja, för sig, den kom 1989. Jönssonligan på Mallorca... Okej, men de trodde att det var en sista plan. Det är ju inte lika slagkraftigt.

Sickans sista plan... Så som vanheden och dynamitharry uppfattade det. Kan det istället vara i nutiden åldrad vanheden hittar Sickans sista plan. Och det var ett mord på Olof Palme.

Han har fått information om att Palme skulle gå förbi. Och då han förstår att Sickan gjorde det. Exakt. Jaha, okej, det här är mer synd. Det här tror jag att det här är lättare att få bidrag från SFI för.

Han och dynamitharry får reda på att det var Sickan som gjorde det. Och nu ska de tillbaka för att stoppa det. Men så det finns alltså en tidsresefilm. Alltså det finns en tidsmaskin.

Kan man inte koppla in den här tennetmaskinen som Nolan kom på? Att de får vandra tillbaka i tiden då? Men ska inte han få regissera om vi skriver? Ja, han får väl göra vad han vill nu efter Odysseus succé.

Ja, det här kommer han i alla fall få göra. Om han vill. Det här är bra. Det här är riktigt bra. Det handlar ju också om tid. Ja, alla Nolans fucking favoritteman finns ju här.

Tiden, det handlar om ånger. Det handlar om dåligt samvete. Längtan tillbaka. Och därför kommer Nolan tacka ja. Och Mårten kommer gilla det. Varför då, tänker du?

Jag tycker vi skyller på Charlie. Det var hon som kom på det. Hon var så inspirerad efter ert möte. Ja, men vi har något här. Ring honom bara och få hans medgivande.

Du ringer kronenman på SFI. Så gör vi det. Vi gör det. Och nästa vecka gör vi det igen. Vi ses nästa vecka.