746. Sommarens sista beställning

Det är Alex och Sigge här. Ni står i begrepp att lyssna på ett fyra veckor gammalt avsnitt. Det är sorgligt, har ni sett? Lite dumt också. Ja, kanske. Men vi ska inte håna er för det.

Men vi vill också berätta att det finns ett helt nytt avsnitt som ligger inne på Podme. Där, ja fan vad du satte den i krysset. Du hade ett sånt här segment som väl delar Sverige lite.

En del tycker att det var härligt när du dyker ner och du spelar upp musik från svunna tider. Det var väl en sentimental journey helt enkelt. En del tycker att det är jättefint energi och andra tycker att det är outhärdligt att lyssna på.

Jag tycker det var kul när vi spekulerade i vad vi ska göra på 15-årsjubileumsdagen. Det var en del frön som såddes. Det var kul det här som vi landade i med tarmtömaren.

Men om ni är intresserade av detta så gå in på Podme ni andra. Ha nu en underbar fredag med detta fyra veckor gamla avsnitt. Vi ses snart. Hej hej! Jag har druckit en del under semestern.

Mm, det har ju framkommit. Du har luktat finkel. Ja. Nej, jag skojar, men du har ju pratat om det lite i podden. Du har sagt till exempel, och det har väl jag också sagt, att det funkar inte längre riktigt.

Effekten blir inte densamma så här i augusti. Nej, man är lite avtrubbad nästan. Ja. Men sista dagen på semestern här, vi var ju i Italien då, sista dagen, då hade vi hamnat på ett hotell i Toscana.

Och vi åt middag och så tänkte jag, precis när vi var färdiga med varmrätten att jag ska göra en sista beställning. Så de också får bara, ja det får liksom sammanfatta sommaren på något sätt. Alltså det får vara sommarens sista beställning på något sätt.

Och då beställde jag, och det kanske var lite ovanligt, jag märkte det på servitörens blick, men jag beställde i alla fall en tiramisu. Du vet den här underbara italienska efterrätten som är liksom konjaksindränkt. Ja, inte för mig, men det finns många som gillar den.

Ja, jag gillar den jävligt mycket kan jag säga. Och så bestämde jag mig för en kaffe och en whisky. Du övervägde inte att beställa en konjak? Jag tänkte tvärtemot att jag ska komplettera konjakssmaken i tiramisun med whisky i ett glas.

Ja, och så beställde jag en öl för att släcka törsten. Och en cigarr. Vilken gubbjävel. De hade cigarrer på menyn, och då tänkte jag, jag som inte röker längre, vad härligt.

Fan vad intressant. Alltså intressant att höra nu om din personlighet förändrades. Började du säga gubbiga saker då, medan du bollmade? Nej, men det som hände var, alltså det var ju en kanonbeställning.

Jag var så jävla nöjd med upplägget. Alltså att få moffa i mig den här feta efterrätten, dricka den här starka whiskyn samtidigt som jag kunde släcka törsten. Och att skölja bort gräddigheten i munnen med en kall öl, samtidigt som jag rökte på en cigarr.

Men du måste, är inte det en cigarrklännbeställning? Nej, men jag har aldrig fattat hur man gör riktigt. Jag kanske är dum i huvudet, men antingen tar jag halsblås, och det gör ju ont om man hostar.

Eller så känns det bara som att jag inte, det blir inte så mycket smak med de här munblåsen. Vet du hur man gör? Nej, jag vet inte hur man gör. Nej, nej, nej, men alltså det där med cigarrer, det var mest för en stämningsgrej.

Men det här med att dubbelbeställa olika typer av alkohol, det är du inte främmande för. Nej, nej, där har jag varit. Jag vet. Hade det inte varit fräckt med ännu ett glas, alltså soternvin exempelvis, för sötmans skull?

Ja, precis ja. Go out with a bang. Ja, men det var ju ändå det som jag hade förutsatt mig att göra med den där beställningen som jag var så nöjd med. Och så gick det en stund, det var väldigt mycket folk, det var väldigt mycket folk på den här restaurangen och personalen hade mycket att göra.

Så det dröjde lite. Men under den här tiden som jag väntade så var det som att jag kunde känna smakerna i munnen. Förstå känslan va? Ja, visst. Alltså jag hade nästan adrenalinpåslag för att jag hade fått till den här beställningen.

Alltså någon typ av dopamineffekt alltså. Ja. Nu ska det snart in här. Och det som då hände, och det är därför jag nämner det, det var då att det tog så lång tid att efter 25 minuter så sa jag, var är min beställning?

Och då hade jag beställt allt det här av någon person som var ung, kanske en prao eller någonting, så att han hade liksom inte, det hade inte gått fram. Och då sa de, vi är hemsläpna, ska vi gå och beställa de här sakerna? Men nu hade barnen börjat tröttna och kvällen var över.

Så jag sa, vi skiter i det. Och så annulerades då hela beställningen. Och det som jag då slog sig av var att jag gick inte därifrån med en besvikelse. Jaha, alltså en inställd beställning är också en beställning.

Ja, precis. För att parafrasera Ulf Lundell. Vad då? Vad säger han? Nej, det är ju ett berömt citat när han, den erkända sommaren 85, inte dök upp på, om det var Borgholms fästning.

Alltså han var helt enkelt berusad. Och när Expressen nådde honom dagen efter så sa han, en inställd spelning är också en spelning. Alltså som en installation alltså.

Det är ju ett minne för livet för de som kom dit men inte fick någon spelning. Eller jag vet inte hur man ska tolka det. Nej, men jag tror att det precis är så det ska tolkas.

Jag sa till Amanda när vi rörde oss mot hotellrummet, att jag lustigt nog så är jag ganska uppfylld ändå av allting som jag inte fick. Och då berättade hon för mig att han hade läst idén om en app som heter Food Never Comes. Alltså som är en enorm trend.

Jaha. Du går alltså in på en app som påminner om Fodora, där du kan välja de allra mest läckra rätter. Och sen så klickar du hem kanske en schnitzel och en pizza och en croissant.

Jaha, alltså du börjar vattnas i munnen och allt det där sätts igång av kroppsminnet. Ja, och sen så beställer du det. Och hela poängen är att du får ingen mat. Nej okej, men du har fått ur systemet behovet att beställa.

Då får man ju lite om Khloe Kardashians berömda trick med du vet med hennes lilla sprayburk som hon har med sig på restauranger med diskmedel. Vad är det för någonting? Jag har inte hört om det.

Hon beställer in maten, tar liksom två, tre tuggor. Men sen sprayar hon diskmedel överallt för att inte föräta sig. För att bli smal. Men det känns som att det finns ett sorgligare lager över det.

Jag kommer aldrig glömma när jag såg Kristoffer Albom. Krögaren. Kristoffer Albom. Astoria. Den gamla nattklubschefen som sen blev en del av det här krogimperiet med Fransén.

Och nu jobbar han återigen på Stureplansgruppen. Jag följde honom på Insta. Och han brottas som alla andra med att vara matglad och att tänka på vikten och sådär.

Och då var det en film där han filmade hur han kastade en full skål med lösgodis i soporna. Men han kände sig själv så bra att han vet att om en kvart kommer jag stå i soporna och plocka upp lite smågodis och äta. Så då tar han fram en ketchupflaska och så sprutar han ner ketchup i soppåsen över godiset.

Smart. Det skulle i och för sig kunna gå att spola av ganska enkelt. Men det påminner också om, det finns ju en sajt som heter Investopedia eller någonting där man kan satsa på aktier.

Köpa och sälja aktier för låtsaspengar. Och då se hur bra man är på det. Ja, exakt. Du får kicken. Det är också att jobba med luft. Precis, du riskerar ingenting, du förlorar ingenting.

Du behöver inte pengar för att investera, men du får kicken av det. Skulle man kunna tänka sig att trollen skulle kunna ha en Jag har vetat om det här i ett par veckor. Det var inte så att du berättade det direkt för mig.

I skam. Det är väl inte så konstigt att efter den typen av trauma, efter elden och allt, att vi tog en paus ett år från stan, medan den helades. Vi går runt på gatorna som på moln.

Som på moln? Ja. Men vänta här nu. Ni är där nu? Det är inte så att ni åker dit för att reka, utan ni är där nu? Nej, nu är vi här. Flyttlasset gick från New York för en månad sedan.

En lastbil som har anlänt hit, redo att flyttas in. Men ni har inget hus dock. Ni bor på hotell. Det här kommer bli så bra, ska du se. Jag kommer ihåg. När vi bodde, när det skulle flyttas till New York, det var inte klart va?

Eller ni hade kommit att hitta fel på någon Airbnb och ni satt där i den där källaren. Ja, det var ingen lek. Nu är det en ny källare kan man säga. Vad fan är det någonstans?

På någon jävla hotell? I Santa Monica, ja. Men oroa dig inte över det du, så lovar jag att inte oroa mig över vad det gör med en människa att bo på samma kvarter på Östermalm i 25 år.

Hur som helst, i söndags satt vi i alla fall, det var första kvällen här, så satt jag och Belle och Malin och åt middag. Och jag märkte, jag kände ju det att nu kommer alla känslorna på en och samma gång för gruppen. Alla tre pratade om olika saker.

Alltså fast vi pratade om, på ytan pratade vi om samma saker. Alltså hur det var att vara tillbaka och om den kommande hösten. Så pratade vi om tre olika dimensioner av det.

Alltså Malin pratade om planeringen och hus och de praktiska sakerna. Och vi nickade och låtsades lyssna, men vi pratade om andra saker. Belle pratade om hur det kändes att vara tillbaka med sina kompisar.

Och jag pratade om vem jag är i LA jämfört med vem jag var i New York och så vidare. Ingen lyssnade riktigt på någon annan. Och till slut sa jag att det är som att vi befinner oss på tre olika middagar.

Och de sa att det gör väl inget. Men jag sa, ja men det är ju ändå jävla störigt att det är så lätt hänt att man väntar på att man själv ska få prata. Och då berättade i alla fall Malin om en psykolog.

Hon följer ju en del sådana konton, alltså livsfilosofer och psykologer och sådant. Ibland hittar hon bra grejer som hon skickar till mig. Och igår så skickade hon, apropå det här samtalet, ett klipp som jag ska spela upp det för dig.

För jag tyckte det var väldigt spännande. Den här psykologen heter Charles Duhigg och han pratade just om det här med att det finns olika typer av samtal. Och att ett problem för oss människor är, ett stort problem, är att vi ofta när vi pratar med någon tror att vi pratar med varandra, men att vi egentligen befinner oss i två olika samtal.

Är du med mig? Ja, du ska få höra. Hans teori är att det finns tre olika samtalstyper och att vi skulle tjäna massor på att identifiera, innan vi börjar prata om någonting, vad vi än pratar om, så borde vi först identifiera vilken typ av samtal vi ska ha.

Så here's one thing you should start doing today. Don't talk to anyone about anything that matters to you until you can answer one question. What type of conversation am I actually having?

I'm Charles Duhigg, the author of the bestseller Supercommunicators. Och en av de saker jag har lärt mig är att varje konversation vi har är hemligt en av tre typer av konversationer. Och om du är i en annan typ av konversation än den du pratar med, så kommer du aldrig att koppla med dem.

Och det är där problemen börjar. Den första konversationen är en praktisk konversation. Det är när vi försöker lösa problem eller ta beslut. Var vi ska äta middag idag, hur vi ska hinna med den här tidslinjen.

Men ibland har vi den andra typen av konversation, som är en emotionell konversation. Och det är när jag berättar vad jag känner, och jag vill inte att du löser mina känslor. Jag vill att du empatiserar med mig, att du låter mig veta att jag har blivit hörd.

När någon säger till dig, jag känner mig helt överväldigad, och du säger, har du bara gjort en lista för att försöka ta reda på vad du ska göra? Vad du gör är att du har en praktisk konversation när de uppenbarligen har en emotionell konversation. Den tredje typen av konversationer är sociala konversationer.

Det handlar om våra identiteter, vem vi är, hur vi relaterar till varandra, de identiteter som är viktiga för oss. Och i de typerna av konversationer vill vi bara bli sedda. Och här är fällan.

De flesta av oss förutsätter att vi har samma konversation med alla andra, men ofta gör vi det inte. För jag fattar inte riktigt den tredje. De två första tycker jag är tydliga.

Ja, jag håller med. Det första är det praktiska, där man vill lösa problem och planera och sånt. Ja, det är Malin som bara, var ska vi bo någonstans? Och den andra är...

Det är känslomässigheten, det är Belle, där man berättar vad man känner. Och då handlar det inte om att den personen vill att den andra, även om man känner någonting dåligt, så vill man ju kanske inte nödvändigtvis att den andra personen ska lösa det åt en och göra en lista med, så här tycker du att du ska lösa det. Utan man vill ju bara i den stunden att den andra ska ha empati med en och känna in det.

Men det tredje, han kallar det för sociala samtal, som handlar om identitet. Alltså vem är jag i den här stunden? Vem är jag tillsammans med den framför mig? Alltså att prata om sin utveckling och sin identitet.

Och vad han menar då är att om någon är inne i ett känslomässigt samtal och den andra är inne i ett praktiskt, så connectar man inte. Jag tyckte det var spännande i alla fall, och jag tänkte att eftersom det här är en samtalspodd, att vi skulle kunna testa att ta några samtalsämnen, och prata om dem och sen utvärdera och se om vi kunde ha tjänat på att bestämma vilken typ, vilken samtalstyp vi borde ha gemensamt först. Alltså, vad är det vi ska prata om?

Lite olika ämnen, och så får vi se om... Nu till exempel när jag berättar för dig om Los Angeles så är väl det en social grej. Jag pratar om min identitet, att jag är i hjärtat LA bor, medan du går direkt in på din känslomässiga upplevelse av det här.

Att du tycker att jag är vilsen. Om jag tolkar honom rätt alltså. Ja, då tänkte jag att man pratar om några samtalsämnen och sen kollar efteråt, borde vi ha liksom synkat innan samtalstyperna.

Men praktiskt så skulle det då gå till så att vi tar en middag och sen så fördrinken... Nej, vi gör det här och nu. Jag vet, men det vi undersöker nu är, hade det varit en bra väg att gå i livet, att man innan man har ett samtal med någon bestämmer vilket sorts samtal man ska ha?

Ja, men du sa nu fördrinken. Jag tror att man kan väl ha säkert tio samtal under en middag. Man kan ju säga, okej, det där var ju ett bra socialt samtal. Kan vi ta ett känslomässigt nu?

För jag vill prata om den här grejen. Jaha, okej, okej. Men nu tänkte jag att vi bara pratar och så ser vi vad som händer. Och sen kollar vi efteråt om vi borde ha bestämt innan.

Har du sett att Brooklyn Beckham lagade pasta på sin båt i Medelhavet med havsvatten? Vad ska man tycka om det? Jag har tiktok-videon här. Vad är det du ser för något?

Han är som en kock. Han är på någon båt och han gör en pasta enligt konstens alla regler. Det som sticker ut är att han tar vattnet från havet, vilket ju... Alltså min första känsla är ju att han är en tönt.

Alltså en posör. Du menar att han är lite slängigt? Ja, men du vet, som när Per Morberg hittar ingen som han ska vispa äggstanningen så vispar han dem med sina långfingrar.

Ja, eller när han ska... När han skulle skala potatisen en gång så tog han in en högtryckstvätt och bara sprutade rakt ner i en hink. Ja, precis. stort inredningsproblem.

Det ser ju lite vulgärt ut med en stor jävla svart tv-blaffa i rummet. Men inte med The Frame då? Nej, precis. Och nyheten nu är ju också att numera så finns då det här Wireless One Connect-boxen och den är ju trådlös.

Alltså anslutna enheter kan då placeras upp till tio meter från tvn. Så vi själva tvn så behövs det bara den här tunna, tunna strömkabeln. Ja, det blir ju cleanare helt enkelt.

Hur som helst, nu har The Frame en tävling. Man kan då vinna en 65-tums The Frame. Det är ju en sån här jätte då. På varje The Frame finns en unik kod som man hittar i Promotion-appen.

Så samla koder från din egen The Frame eller din familj eller vänner och den som samlar flest vinner. Jag kommer då kunna samla tio stycken. Och mer information och fullständiga villkor finns på samsung.

com/sc/connect-frame. Bra! Uppgradera till nionde generationens The Frame idag. Tack Samsung TV och The Frame. Tack, hej hej! Nu finns en ny serie från Rättgångspodden ute.

Exklusivt och helt utan reklam på Podmi. En man i 20-årsåldern har häktats för mordet på en kvinna i onsdags, uppger polisen. Ville du döda din mamma? Jag vet inte.

Jag vet att jag ville skada henne liksom, men jag vet inte om jag ville döda henne. Det är svårt att säga. Ja men då börjar hon säga att hon såg att det var en kniv i handen och det var blod överallt.

Gick fram och tillbaka, ska jag göra det här eller ska jag inte göra det? Men det blev ändå så. Jag hörde jag och min fru två gånger nej och tre sluta. Något ljud att det är någonting som slår mot golvet.

Och då springer jag upp för trapporna och utgör x antal hugg. Gå in på podmi.com och skaffa ett abonnemang och börja lyssna. Första 14 dagarna är gratis. Vi hörs på Podmi.

Alltså Adam sa häromdagen, ska vi köpa KUB som vi kan spela i sommar i Vasaparken? Men nu, nu känner jag, nu räcker det. Ska ni ut och KUBBA i Vasaparken bland folk?

På Podmi hittar du Sveriges starkast lysande poddstjärnor. Privat, det är ganska likt. De grejerna är så hos för ett barn. Exakt. Jag tog en sån här persika edible som jag tittade på en Osama Bin Laden-dokumentär när det började kicka in och bli mörkt ute samtidigt.

Total panik. Tog bilen ändå och åkte ner. Åkte ner och köpte glass. Ursäkta, Alex och Sigge, Gynning och Berg, Filip och Fredrik svarar och prisbelönta mellan himmel och jord med JLC.

Om man är i en bubbelpool, blir det inte alltid så att man kör röven mot strålen och känner hur det känns? Nej, jag parar mig. Ni har kört röven och jag har kört munnen mot.

Ja, exakt. Gå till podmi.com och starta din Podmi Premium-prenumeration redan idag. De första 14 dagarna är gratis. Tjena allihopa, det är John Guidetti här. I min podd Alla andra kan gå hem så sätter jag mig ner med vänner och familj för att snacka och chilla en stund.

Vi har haft otroliga gäster redan som Albin Ekdal, Erik Niva, Olof Lundh, Ricky Rich och Bosse Andersson. Du, behöver du dator? Jag bara, ja fan, min tjej behöver dator.

Jag bara, varför ska inte du ha den? Nej, det finns inte ÅÄÖ. Så in på Podmi och lyssna på Alla andra kan gå hem. Nu finns varma trasiga mozzarella sticks på McDonalds.

Ta bara 25 kronor. Det är en winning deal. Jag vill ta det tillbaka ett dygn, nästan exakt ett dygn. Där jag då igår vid tio-snåret på morgonen satt med min familj på en skaskig pizzeria i Pisa.

Och berättade för min familj historien om arkitekten till det lutande tornet i Pisa. Jag känner inte till det. Berätta. Nej, men det var ju ett jävla fiasko va? Ja.

Det måste man säga. Det är röva. När man hade kommit tre våningar upp så började skiten luta. Men var det verkligen hans fel? Det var inte så att det fanns en markägare som hade lurat honom och sagt att grunden är stabil.

Ja, men det var väl delvis det att det var sandjord. Men det största felet var faktiskt arkitektens som valde då att bygga fundamentet för grunt, bara tre meter ner. Det har ju väl till och med du och jag att det är knäppt att bygga så högt torn men bara bygga fundamentet tre meter ner.

Jo, men vadå? Nu kanske man har stagat upp det. Men jag måste ändå säga att det är ett stabilt bygge. Snett visserligen, men stabilt. Den har ju stått i samma vinkel i 500 år.

Ja, inte riktigt. Det har ju lutat mer och mer. På 90-talet så höll det på att ramla och då var man tvungen att staga upp det. Okej. Men i alla fall, det finns en snubbe som är ansvarig.

Han som ritade skiten. Han som fuckade upp det. Han fuckade upp det. Och efter det här dundrfiaskot så lämnade han Pisa och flyttade till Sicilien. Alltså i skam?

Ja, i skam. Och historien berättar att han dog av skam vid 50 års ålder. Alltså att han helt enkelt skämdes ihjäl. Hur gör man det? Alltså jag läser det här från Wikipedia om den här mannen som dog av skam.

Och samtidigt som jag läser så tittar jag upp ibland mot mina familjemedlemmar. Och jag ser deras apatiska blickar. De är inte så intresserade av historien. Nej.

Och man kan ju förstå, på något plan kan jag förstå det. Det är alltså 37 grader och klockan är bara tio. Och pizzor i Italien är ju inte så roliga i regel. Nej, men precis.

Men jag tror inte att det är pizzan som är det stora bekymret här. Utan det är att det är varmt. Det ska bli 40 grader och stämningen är liksom nästan hatisk. Alltså de vill inte vara där.

Men jag har nu i alla fall en gång för alla bestämt mig att vi ska se det lutande tornet i Pisa. Vi ska inte ställa in det här utan vi ska dit och vi ska se det. Man kan inte gå upp i den tror jag.

Jo då. För då skulle det luta ännu mer. Man kan gå upp i den. Jaha. Men att vi ens sitter här nu, bara några stenkast ifrån det här tornet. Det är ju ett under i sig.

För att dagen innan då kom de första tecknena på motstånd. När Amanda då, ganska vänlig då, med ett leende föreslår att vi skulle hoppa över det här tornet. Alltså vi kan vara kvar lite längre på hotellet, äta en lång frukost och sen i lugn och ro så kan vi ta oss till flygplatsen.

Det här med tornet blir lite stressigt, sa hon. Och då svarade jag bara helt kort att nej, vi ska dit. Alltså för en gångs skull i livet så är jag då bestämd. Jag tänker inte acceptera det här.

Jag har planerat att vi ska åka till tornet i Pisa. Jag har planerat det här i veckor. Jag brukar också säga i liknande situationer att även om hela dagen känns vidrig för alla inblandade.

Så kommer ni senare i livet kunna bläddra i det inre fotoalbumet, barn. Och vara tacksamma. Exakt. Precis. Och när Amanda då säger, men det är ingen som vill åka.

Jag vill inte och barnen vill inte. Och då säger jag bara att det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll för att barn vet inte alltid vad de vill eller vad som är bäst för dem.

Och ibland så måste vuxna ta besluten åt dem. Men som du själv sa, som jag sa till Amanda också. Jag vet att de kommer aldrig glömma det här. Det är det som du säger, de kommer aldrig glömma synen av det lutande tornet i Pisa.

För jag vet ju själv att jag glömmer det aldrig. Har du varit där? Nej. Jag glömmer aldrig när min mamma och pappa tog hit mig i början på 90-talet. Ja. Alltså det, jag vet inte.

Ibland tänker jag på det där att tänk på att de ändå konkade runt med oss på det där sättet. Alltså de här som var så bedrövliga föräldrar på massor med sätt ju. Men de visade oss Colosseum, Forum Romanum.

Jag minns, jag glömmer aldrig när pappa ledde mig fram till Mona Lisa. Efter fem minuter när vi har tagit några av de där bilderna jag har ställt upp både för Ansa, Charlie, Louis och Amanda. Då är glöden helt borta.

Det är ju ett torn som lutar. Det är ju inte mer än så. Och jag vet till och med att ingen av barnen kommer att bära med sig den här upplevelsen. Det är ett misslyckande.

Och Amanda säger, det är väldigt varmt, ska vi inte kanske gå nu? Till bilen. och precis då händer det. Det är det som då ska förändra allt. Ett gudalikt ingripande kanske.

Det börjar som ett muller som påminner om Oskar. Alltså du vet, som om en jätte släpar på ett gigantiskt stenblock på andra sidan stan. Och sen känner jag då hur marken börjar skaka.

Och människor börjar skrika omkring oss. Och alla springer för att ta skydd. Alltså tusentals turister som flyr i panik. Och jag ser då fasan hos de människorna som är fast uppe i tornet.

Och senare när vi sitter i bilen, då ska vi ju läsa allt om jordskalvet med epicentrum i Pisa. Och om att hela stan lamslogs. Men att tornet stod kvar och ingen kom till skada.

Men att allting stängdes. Men där och då så tänker jag, tornet kommer rasa, vi måste härifrån. Och jag tittar på barnen och nu ser den där glöden. För jag ser då i fasan i deras blickar att det händer grejer nu som kommer sätta sig djupt i dem.

Och när vi skrikande flyr från torget, då inser jag att jag gjorde det. Jag gav dem ett minne för livet. Det har ju blivit lite av en tradition i podden så här i augusti.

Alltså att vi leker den här leken som har växt sig allt mer populär hos lyssnarna genom åren. Alltså den här leken som vi har kallat nyhetstorkeutfyllnad eller rimlig nyhet. Du kan den vid det här laget.

Jag spelar upp några sommarnyheter. Du avgör då om den här skulle också ha hållit i januari eller november. Precis, skulle den platsa i ett vanligt nyhetsflöde. Ja, eller är det bara skit som det rapporteras om för att det är sommar?

Är du beredd? Ja. Här kommer den första. Nyhetstorkeutfyllnad eller rimlig nyhet. Tilltaget att rita Hitler-mustascher på valaffischer på Gotland fortsätter. Nu är det en affisch med moderatpolitikern Mikael Stenberg som drabbats.

Valaffischen är uppsatt vid väg 148 vid Bro. Ja, vad spännande. Det är väl ingenting. Det är väl en 80 år gammal, stolt, gammal hederlig tradition vid det här laget.

Jo, men... Säg det val där det inte har ritats Hitler-mustasch på valaffischer. Nej, men varför är det så stor skillnad? För jag håller med om att om det hade varit så att sabotaget hade bestått i att de hade ritat svastikor, så hade det ju varit en jättegrej.

Det hade varit värre. Ja, mycket, mycket värre. Men det betyder väl ungefär samma sak, eller? Ja. Det är det att det finns någonting komiskt då, kopplat till den här mustaschen.

De flesta människor har ju ritat den. De flesta kanske inte har ritat svastikor. Nej. Alltså, det är också konstigt att man ger gärningsmannen sånt utrymme att man till och med berättar i vilken korsning det skedde på.

Vallaffischen är uppsatt vid väg 148 vid Bro. Jag menar, det finns ju en tradition i till exempel fotbolls-VM att när någon rusar ner på plan så vänds kamerorna bort från den som springer för att man inte ska uppmuntra folk att göra det. Men här, man liksom inte bara berättar i Sveriges Radio om att det har ritats en Hitler-mustasch på en affisch, utan man berättar vilken adress det har hänt på.

Nej, men det känns som att det är mer ett prank än att det är en... I och för sig kan redaktionen ha känt att det är mer relevant efter Quisling-debaclet. Quisling?

Jaha. Alltså Jomshof kallade. Det har varit väldigt mycket om... Ja, jag orkar inte. Det är väl inte oväntat att Jomshof kallar någon för Quisling. Nej, jag vet inte.

Jag måste ha missuppfattat det där ordet, för jag tror att jag har sagt det ganska många gånger i livet. Jag visste inte att det var så laddat. Nej, verkligen. Ja, men nyhetstorkeutfyllnad eller rimlig nyhet.

Nej, det känns... Det hade inte platsat i november, tror jag. Nästa då. En skrikande igelkott ledde till ett larm till polisen i Östra Husby i Norrköping natten till tisdag.

Larmet kom vid tretiden när en person hörde höga skrik som visade sig komma från en igelkott. Inringaren såg att djuret knallade iväg för egen maskin och den verkade inte vara skadad och det blev ingen större insats. Det här beror ju helt på hur lät den här igelkotten.

Utan ljudmaterial så är det ju en icke-nyhet. Ja, han hör ett skrik. Han tror att någon håller på att bli dödad. Ja. Det första jag tänker är att det finns en eventuell annan potentiell nyhet här.

Vad? Som är lite bortslarvad. Nej, men att polisen borde gjort en insats eller ett tillslag mot själva lägenheten. Varför det? Nej, men någon som tolkar en igelkottsröst som ett skrik för någon som blir dödad är väl stenhög.

Det är väl klassisk Tjacknoja. Den där lägenheten är ju fullproppad med knark. Det hade ju varit en bra nyhet. För du vet, de är så slöa på redaktionen att de inte ser...

De tror att nyheten är en skrikande igelkott, men i själva verket så är det ju knarkkarlo. Nyhetstorkeutfyllnad eller rimlig nyhet. Så som den är presenterad så är det ju nyhetstorka.

Sista då. Tänk dig att hitta sexleksaker när du är ute och promenerar. Precis det gjorde Roy Ekeberg i Silverdalen när han var ute och rastade sin hund i torsdags.

Ja, vi gick där i skogen, jag och våran hund Hedda där. Och sen såg jag något svart låg bredvid kanten där, på en skogsväg, som var öppen. En väska av något tyg med en dildo.

Var det mycket grejer eller? Ja, jag tittade, jag rotade ju ingenting. Jag stod bara och såg på avstånd. Men nej, det var över två leksaker som jag såg där. Det var...

Ja, jag behöver inte gå in på vad det var, men det låg där i alla fall. Roy, som brukar gå den här skogsvägen, har aldrig sett något liknande. Upptäckten var förutom otippad även olämplig, tycker han.

Ja, men herregud. Det sjukaste jag har hört. Det har ju inte hänt något egentligen här. Nej, men det här är som en nyhet från... 50-talet. Ja, jag vet. Precis. Om en påse slängs i ett dike som har fått en ganska pryd norrman att ringa Sveriges Radio.

För han måste väl ha ringt? Ja. Det handlar ju om en enskild mans moraliserande egentligen. Han vill inte ens nämna vad det är för någonting. Han tycker det är så förfärligt.

Upptäckten var förutom otippad även olämplig, tycker han. Det är väl ungefär i samma nivå som porrgömmor. Alltså att det skulle vara en nyhet på radio om att en man med en hund hittade en bibba porrtidningar i skogen.

Men också reporten är på hans sida, eller hur? Du hör hennes ton där i början. Tänk dig att hitta sexleksaker när du är ute och promenerar. Ja, herregud. Tänk vad det skulle förstöra kvällspromenaden, va?

Var det mycket grejer, eller? Nej, jag tittade. Jag rotade ju ingenting. Jag stod bara och såg på avstånd, men... Ja, nej. Det är inte rimligt. Nej. Nej. Skulle man kunna göra någon app av det här?

Alltså, vad hette den där matappen som Amanda berättade om? Food never comes. Ja, precis. Att Climax never comes. Det är nyheter som bara liksom är... De är embryon till någonting.

Alltså en redaktör, alltså typ som Omnibaserad, där man hittar nyheter som inte riktigt levererar världen över. Nej, frågan är bara vem som skulle vilja ha dem. Jo, alltså det kanske är liksom avslappnande.

Alltså igelk