Blod och Bläck

Skuggpappa, Skurt och konsten att läsa in snusk

Den här veckan får vi finbesök av röstskådespelaren Christian, som tillsammans med Fia har gett liv åt karaktärerna i Förrädarnas Pakt. Tanken är att vi ska prata om ljudböcker, röstskådespeleri och konsten att förvandla skrivna ord till levande berättelser. Och det gör vi faktiskt. Ett tag. Vi diskuterar hur man ger olika karaktärer egna röster, hur mycket en inläsare kan påverka vår uppfattning om en berättelse och hur det egentligen känns att sitta ensam i en studio och läsa in snusk med professionell inlevelse. Vi pratar om Stinas ljudböcker, om samarbetet bakom Förrädarnas Pakt och om hur det är att lämna över sina älskade karaktärer till någon som plötsligt bestämmer hur de låter. Sedan begår vi ett övergrepp på romantasy som genren förmodligen aldrig kommer att återhämta sig från. Christian visar sig nämligen vara oroväckande begåvad på imitationer, och när vi bestämmer oss för att framföra passionerade kärleksförklaringar med fullständigt fel röster går det precis så illa som man kan föreställa sig. Leif GW Persson och Skurt gör entré i romantasyns värld, värdigheten lämnar byggnaden och vi skrattar så våldsamt att vi får fysiska kramper. Vi kan också meddela att vi i detta avsnitt, för första gången i poddens historia, lyckas undvika att säga ordet kuk. Inte en enda gång. Vi vet inte riktigt vad som hände heller. Däremot fortsätter Skuggpappa dyka upp, nu en del av det svenska litterära kulturarvet. Det är nu canon i Boksverige. Vi ber inte om ursäkt för det. Varsågoda, och förlåt till alla romantasyförfattare där ute. (Nej, förresten. Vi tar tillbaka det.)