Valspecial – så blev valrörelsen 2026

Det här är Ekots lördagsintervjuval special. Tillsammans med fyra politikexperter ska vi idag sammanfatta valrörelsen. Jag heter Erika Mortensson. Jag vill leva i ett Sverige där vi kan vara jämlika med varandra.

För det krävs ett starkt vänsterparti. Sverigedemokrater ska rösta på Sverigedemokraterna, för då får man nämligen Sverigedemokratisk politik. Och efter fyra år av ökade utsläpp, av vätsande klyftor och av en skenande ojämlikhet, då krävs det någonting annat.

Vi är en höger med hjärta. Vi har försökt göra den här valrörelsen lite annorlunda. Rakryggat, med respekt och söka samarbete där det går. Vår vision bygger på tillväxt, tillit mellan människor och framtidstro i hela Sverige.

Liberalerna är avgörande det här valet. Med oss blir det blått. Utan oss blir det rött. Ska vi ha en regering som helt domineras av Sverigedemokraterna eller en regering som leds av mig?

Valet på söndag är ett vägval mellan två olika regeringsalternativ och två helt olika syn på rättvisa. Så lät det i SVT:s slutdebatt igår kväll när partiledarna gjorde sitt sista försök att övertyga väljarna. Nu är det lördag, klockan närmar sig ett och det är bara några skälvande timmar kvar av valrörelsen.

Imorgon så är det demokratins julafton och någon gång under kvällen eller natten så vet vi förhoppningsvis vilka svenska folket vill ska styra vårt land de kommande fyra åren. Fyra gäster finns här i studion. Victor Bartkron, politisk kommentator på Expressen.

Maggi Strömberg, chef för politikredaktionen på Svenska Dagbladet. Henrik Ekengren-Oskarsson, professor i statsvetenskap och valforskare vid Göteborgs universitet. Och Fredrik Furtenbach, politisk kommentator här på Ekot.

Välkomna allihopa. Tackar. Jag tänkte börja med att fråga er, vilka tre ord tycker ni utmärkt den här valrörelsen? Victor? Taktikröster måste jag säga först. Ska jag säga alla orden på rad eller förklara dem?

Ja, bara kort. Nej, du behöver inte förklara. Bara kort. Taktikröster, mängddebattschats och börs, om det är ett ord, men hon är alltid i centrum. Maggie Strömberg.

Fyraprocentsspärren, röda linjer och barnfamiljer. Henrik? Ja, fyra. Det är ju också ett ord, ett räkneord va? Plånbok och fragmentisering. Och Fredrik? Privatekonomi, taktikröstning och regeringsfrågan.

Ja, spännande. Vi kommer komma in på en hel del av de här orden tror jag under programmets gång. Det här med plånbok var det någon som nämnde här och privatekonomi och så.

Är det här ett plånboksval, Maggie? Alltså partierna har ju i sina vallöften mycket velat göra det till det. Det var också därför jag sa barnfamiljer. Det har varit väldigt mycket fokus på barnfamiljers ekonomi.

Både de som har barn och de som man vill ska skaffa fler barn. Samtidigt så har kanske ändå debatten inte så mycket präglats av de frågorna utan det har varit mycket det här andra, regeringsfrågan 4-procentsspärren, liberalernas öde som har ätit mycket av det mediala syret i alla fall. Men uppenbart att både socialdemokraterna och moderaterna väldigt gärna har velat göra det till ett plånboksval.

Vad säger du Fredrik? Partiernas egna utspel har ju handlat extremt mycket om plånbok. Men när man frågar väljarna vad de tycker att valet handlar om eller borde handla om så är det ungefär som vanligt.

Det vill säga vård, lag och ordning, kanske invandring och en bit ner skola, ekonomi. Jag tänker, partierna vill väl alltid göra sig populära genom att på något sätt tala till väljarnas plånböcker. Varför har det varit extra mycket just det här valet?

Det är väl ett klassiskt exempel av att det är lätt att utkämpa det förra kriget av misstag. Den förra valrörelsen var ju kanske egentligen det stora plånboksvalet när det var en skenande inflation och människor var väldigt oroliga för vad som skulle hända med räntor och arbetslöshet och allt möjligt. Det var en påtaglig effekt på människors plånböcker.

Därför var alla förberedda på att det här skulle bli ett plånboksval. Men så blev det inte så. Man hade en massa förslag. Det var en extremt reformintensiv valrörelse.

Ibland har det varit kritik om att valet inte handlar om något. Det handlar om jättemycket. Det är bara det att inget får riktigt fäste och vallöfterna på något vis tar ut varandra.

Och så finns den egentliga energin i valrörelsen någon annanstans. Att det blivit så mycket löften tror jag är dels för att det finns en klangbotten i att många människor tycker att saker och ting har blivit dyrt. Sen var det ju som så att partierna låg under så kraftigt så när de la en valårsbudget så tog de från tårna och spenderade först 80 miljarder, sen 25 till.

Dessutom kom partierna överens om att man kunde låna till Ukraina och till försvaret. Och då blev det som att proppen lossnade. Det gick att lova hur mycket som helst.

Ja, men det har nästan känts tycker jag som en kapplöpning med vem som kan ge mest. Håller ni med om den beskrivningen? Du nickar Henrik. Ja, absolut. Det måste rimligen ha varit mer löften än tidigare.

Vi får väl se vad analyserna visar. Men det är ju den känslan man har nu i alla fall i slutet av valrörelsen. Det har varit mycket mer. Partierna appellerar till plånboksväljaren i oss.

Och plånboksväljaren har ju levt ett liv i skymundan i decennier i svenska väljare. Men partierna försöker locka fram våra kortsiktiga, nyttomaximerande intressen. Och det är väl intressant.

Det verkar också finnas en bild bland... Alltså att man odlar den här idén om att väljarna faktiskt minsann kan tänka sig att byta parti om man övertrumfar och ger ett monetärt löfte så att det är väl lågkonjunktur för det här jämlikhet, frihet, rättvisa. Man har behövt en hård valuta.

Men funkar det där som man tror att den effekten ska ha? Funkar det på väljarna? Nej, det rimmar ju inte alls med vad den samlade väljarforskningen säger i världen.

Särskilt inte i Sverige, för svenska väljare är av tradition i huvudsak sakfrågeorienterade när de väljer parti. Och det är ideologisk identifikation som är de stora drivkrafterna om man vill flytta mycket väljare. De här löfterna som har kommit och som till stor del talar till våra plånböcker eller till familjer och så vidare.

Hur tydliga har de varit med hur de ska finansiera de här löfterna? Både Socialdemokraterna och Moderaterna har ju sagt att de ska fullt finansiera sina löften. Att det är slut på då att låna pengar som man har gjort.

Men samtidigt så är ju mycket av den där finansieringen, det finns förslag om att de ska spara på offentliga upphandlingar eller idéer om att man ska kunna spara ganska många miljarder på att effektivisera offentliga upphandlingar eller myndigheter eller annat. Pratar man med ekonomer om det där tycker de ändå att det är rätt luddigt. Även om partierna själva säger att de har finansierat.

Det är ju skissartat. Och ibland säger de också att det ska finansieras med tillväxt. Men tillväxt vill ju alla ha. Det är liksom ingenting man bara kan önska sig fram.

Hur tänkte du Henrik? Ja, men det påminner om valrörelser från början av 90-talet när man hoppades på dynamiska effekter kallas det då. Det är ju precis samma att man hoppas att de här underskotten ska betala sig jättesnabbt och jättefort genom att ekonomin drar igång.

Valdagen är ju imorgon, men i år så har förtidsröstandet ökat ganska rejält. Redan så har över tre miljoner väljare gjort sitt val. Henrik Ekengren-Oskarsson, varför har det blivit vanligare att förtidsrösta?

Ja, det är en succé. En väldigt populär reform. Det är väldigt många väljare som tycker att det är oerhört smid Till Liberalernas försvar är det att svensk borgerlighet är märkligt uppdelad på olika partier.

Avståndet mellan Moderaterna och Liberalerna politiskt sett är betydligt mindre än mellan mitten och vänsterflygningen Socialdemokratin. Och välskar de åt olika partier på högerkanten. Det är klart att det är till stora delar samma väljargrupp.

Och att det finns många Moderater som tycker att Liberalerna ska finnas i riksdagen även om de inte är förstahandsvalet. Och det är ju den gruppen som är förstagandesoptikros på Liberalerna. Så man kan diskutera att det inte...

Jag tror inte att Henrik och hans kolleger kommer upptäcka att det var hundratusentals övertygade Sverigedemokrater som lyfte Liberalerna över spärren. Det hade förvånat mig i alla fall. Vi kommer få svar på det sen, eller hur?

Ja, precis. Jag utesluter inte att det finns den typen av stödröstning, men då är det ju inte Sverigedemokraternas kärnväljare som skulle stödrösta på Liberalerna. Eftersom han också kritiserade Liberalerna vid samma tillfälle och dissade dem så tycker jag att det talar emot att han enbart hade goda, välvilliga avsikter när han gjorde det där.

Dessutom har han varit inne på den där tanken redan förra valet och han har sagt att nu kommer vi till en tidpunkt när vi antingen måste hjälpa Liberalerna eller bestämma oss för att ta över deras väljare. Så det är uppenbarligen ett sätt att tänka som han har haft ganska länge. Alla de här mätningarna som vi, det är ju utan dem skulle vi inte veta att Liberalerna har gått upp på det här sättet.

Och det är därför också det här satte igång det här maskineriet. Det finns ju kritik också mot den här typen av mätningar. Senast idag så skrevs det på DN Debatt.

Är demokratiforskaren Edwin Skaghammar som riktar hård kritik både mot opinionsinstituten och oss i medierna för att vi blåser upp de här mätningarna och att de till och med kan avgöra valresultatet även om de kanske inte stämmer. Vad tänker ni om den sortens kritik? Jag tänker att vi har sällan sett en valrörelse som har handlat så mycket om taktikröster.

Och just taktikröstning kan ju påverkas av opinionsmätningar. Det finns en diskussion om vad de har för effekter och den kan vara fantasifull ibland. Men den där effekten finns ju, så det är klart att på det sättet har det varit väldigt viktigt vad opinionsmätningarna har visat den här gången.

Vad säger du Henrik? Ja, det är ju ingen ny diskussion i forskningen om man har tittat på så kallade medgångseffekter. Att väljare hoppar på framgångsrika partier som börjar lyfta i opinionen eller tvärtom.

Man röstar på en underdog om stödet för ett parti minskar. Och det där brukar inte vara så stora effekter, det brukar vara lite av varje. Men däremot när det gäller just, precis som Fredrik sa, när det handlar om röstning på partier nära spärren så vet vi från experimentella studier till exempel att signalerna är enormt starka om ett parti ligger på 3,5, 4 eller 4,5.

Det triggar helt olika typer av strategiska överväganden. Och den här gången kan det faktiskt bli ett problem för Liberalerna och ett intressant forskningsproblem. För de första 1,5-2 miljonerna som röstade i det här valet röstade i en kontext när Liberalerna låg på låga 2 i de publicerade mätningarna.

Sen kom den här väldigt snabba ökningen så de som röstar nu och går in i valet, de har ju snarare en omvänd effekt. Nu ligger Liberalerna på långt över 5. Anders Borg sa igår att nu har ju Liberalerna klarat sig så nu kan alla Moderater rösta på Moderaterna igen.

Och det är ju två helt livsfarliga situationer och väldigt olika kontexter för de väljare som går och funderar på det här. Den här kalibreringen som de håller på med eller försöker hålla på med är väldigt fascinerande. Att Moderaterna först ska hjälpa Liberalerna men sen kalibrera om det så att de ska landa förbi.

Moderaterna vill ju inte minska i onödan, man vill ju inte riskera en situation där Liberalerna plötsligt klockar in på 8% och Moderaterna på 12% bara för att alla hörsammar signaler om stödröstning. Men jag är inte avundsjuk på de som ska försöka hantera det här. Det låter som en politisk akrobatik i den högre skolan.

Jag är inte alls säker på att man kommer att känna att man landade helt rätt. Jag var bara nyfiken på rent forskningsmässigt, det kanske var att sidospå men får ni inte bra jämförelsematerial då om ni kan titta på de olika veckorna beroende på hur de låg i opinionen? Ja som tur var så ställer vi ju frågor om vid vilken tidpunkt man förstesröstat så att det här kan bli riktigt spännande analyser framöver.

Det finns massa utfall här som kommer uppröra ända den ena än den andra. Om Liberalerna klarar eller inte klarar spärren och sekvensen i vilken mätningarna presenterades och så vidare. Så det blir spännande.

Men sen tänker jag på den här diskussionen om hur medier hanterade. Alltså i ett läge där vi ser att väljarna väldigt gärna vill taktikrösta eller rösta strategiskt. De är benägna att göra det men många vill faktiskt också.

Då är det ju svårt journalistiskt att då motivera till exempel att man skulle förbjuda opinionsmätningar inför ett val tycker jag. Det här är ju information som väljarna vill ha, precis som de vill ha annan information. Sen handlar det ju om vad ger man för kontext?

Hur presenterar man de här mätningarna? Vi har ju under den mest intensiva perioden av valrörelsen rapporterat om alla mätningar och hur de skiljer sig. Vi har pratat med statsvetare, Henrik till exempel, som har berättat just det här hur mätningarna påverkar beteende.

Vi har också en sån här sammanvägd prognosmodell, Vem vinner valet, som ger ännu bredare och som tittar på historisk data. Så det är ju också hur man sedan hanterar mätningarna i nästa led. Victor Bart Kron på Expressen, jag vill bara flika in.

Jag tycker att den här valrörelsen har hanterats generellt bättre än den förra. För 2022 så hade vi en väldig inflation i dagliga mätningar, särskilt SVT och Novo, som jag minns rätt, hade någonting som man drog stenhårt på varje dag. Och efter ett tag så kunde man se att det fanns ett mönster i de där siffrorna.

Om jag minns rätt så var det att högern tog ledningen någon gång vid onsdagen och vid fredagen började de dippa igen och så ledde de rödgröna på helgen. Eller om det var tvärtom. Så gick det så där över några veckor och man insåg ganska snabbt att de här siffrorna kan inte vara pålitliga men man bombade på och vinklade på det stenhårt hela tiden.

Nu tycker jag att den här gången finns det en större beredskap hos alla att det kan variera. Till exempel igår fredag när alla institut nästan släppte sina sista mätningar. Om man såg att från att SVT redan hade ett stort övertag för oppositionen över 5 procentenheter till att det i princip hade dött lopp.

Och så var det ett antal institut som låg någonstans däremellan. Vi på Expressen som inte har egna mätningar men jag tror vi hade rubriken fullt opinionskaos eller något liknande för att verkligen försöka fånga in att vi har åtta partier också. Alla kan ju hitta en mätning där de själva är succé respektive och någon mätning som går dåligt.

Det är väldigt svårt. Jag tror att vi får analysera vilket institut som var bäst efter valet men jag tycker ändå att hanteringen av det är bättre nu än tidigare. Men jag tänker, du var inne på Maggie det här att det här är vad väljarna vill höra.

Det är information som man vill ha. Men jag tänker, utan opinionsmätningar skulle då folk kanske inte mer rösta efter vad de faktiskt tycker. Och det skulle bli ett mer sant valresultat.

Förstår ni vad jag menar? Ja, men är man inte inne på en filosofisk eller nästan psykologisk diskussion då? Hur vet man vad man egentligen tycker? Statsvetarna betecknar ju sätt, även om man röstar för en sakfråga till exempel, räknas ju också in som strategisk röstning.

Men det är väl ganska sant. Om man vill att Nu är de klarar på att mer fokusera mycket på vem som tar vem. Det har varit valrörelserna handlat om det från i stort sett alla håll.

Tidigare partierna har ju det som Fredrik sa, som sin starkaste kort i valet, att de andra har inget regeringsalternativ, det har vi. Magdalena Anderssons valrörelse, ungefär Magdalena Andersson, det är hon som ställer upp i det här valet, inte Socialdemokratiska partiet. Den valrörelsen handlade om att hon ska vara statsminister.

Vad är det? Jo, det är regeringsfrågan. Vänsterpartiets viktigaste valfråga är att vänsterpartister sitter i regering. Centerpartiet skulle prata sakpolitik, sa de, istället så siktar det på varenda fisk.

Rösta för en mittenregering, regeringsfrågan. Alltså, de håller på allihop. Det är Miljöpartiet som duckar den här frågan och försöker prata sakpolitik istället.

Det är ganska mycket också att man fokuserar på att varna för motståndarsidan. Framförallt Magdalena Andersson och Ulf Kristersson varnar för skatteschock eller efterminstraregeringen och det här. Ligger det någon taktik bakom det där?

Vill de inte prata om sin egen politik? De vill väl framförallt skrämmas med motståndarssidan. Man vet att det finns starka antipatier, till exempel mot Sverigedemokraterna, också mot Vänsterpartiet, delvis mot Miljöpartiet.

Det är också därför de hela tiden lyfter regeringsfrågan. Men det är intressant, jag såg slutdebatterna med mina barn, faktiskt som är 6 och 9, så de är väldigt små, men de var helt chockerade av hur politikerna pratade. Att de var så elaka mot varandra fastän de stod i samma rum.

Och sen sa en av dem att Ebba Busch var den enda som var lugn och saklig. Och det var ju intressant för den som är lite äldre och har sett henne genom åren. Att Ebba Busch plötsligt i en valrörelse framstår som den lugna sakliga som inte går till attack.

Ja, för vad har hänt med henne? Det har skett någon slags förvandling där. Det är ju ett mycket medvetet skifte i ton och politisk inriktning för att nå mittenväljare.

Ja, men det är ju bara att ta SVT:s debatt igår som ett exempel. Så enormt mycket handlar ju om att skrämmas med andra sidan. Och ofta relativt, alltså det är ju halvlögner om motståndarens politik från båda sidor.

Och det kan ju inte vara jättekul för de många väljare tycker jag. Henrik Ekengren Oskarsson, vad tycker väljarna om när politikerna pratar mer illa om den andra sidan än vad de själva vill? Nej, de gillar ju inte det alls.

Vi har ju fullt med analyser som visar att det är alldeles för mycket käbbel och det är inte vuxet och man förväntar sig en debatt med argumentation. Man får komma ihåg att vi har en av de mest välutbildade väljarkåren i världen. Människor är vana vid att sitta ner och analysera, ta in väldigt mycket information.

Inte främmande för att göra prioriteringar, folk håller ju på med sånt varje dag i sina liv. Så det blir lite grann att man nästan skickanerar, förolämpar väljarna genom att lägga sig på en rätt låg nivå. Och alla som känner de här ledarna vet ju att i ett annat format, i en annan kontext så är de ju rätt duktiga på att argumentera och föra resonemang i hamn och så vidare.

Men det saknas väldigt mycket format för detta i en valrörelse och här behöver vi verkligen steppa upp. Jag vet inte, jag tycker faktiskt att Sveriges Televisions partiledardebatter sticker ut när det gäller underhållningsvåg. TV4s debatt på torsdagen var ju på ett helt annat sätt, nedtonad, avskalad, sakligt orienterad med bestämda talartider.

Och de andra debatter jag har sett och hört har ju varit mer åt det hållet. Det är ju de här debatterna i SVT som på något vis triggar politikerna eller låter dem, jag vet inte vad det är. Men av någon anledning så blir det sådär där och det blir det inte på andra ställen.

Det är nog en fråga som borde redas ut i det formatet. Jag tycker att det är dags att vi låter debatterna lyfta sig till väljarnas nivå. Bra, i slutord där. Jag tänker, det här flirtandet som har pågått under en längre tid mellan vissa partier, Socialdemokraterna, Centern och Kristdemokraterna, det har ju väckt frågan om det finns möjligheter till någon slags mittenkonstellation.

Vad tror ni om det där, Fredrik? Jag tror ju inte det, utan jag tror ju att här råkar det vara så att både Sossarna och Centern och Kristdemokraterna har anledning att vi ska tro det. Det vill säga, det hjälper Socialdemokraterna eftersom deras vanliga argument på att de inte har något lag är att vi kan samarbeta med alla.

Det hjälper Kristdemokraterna, Ebba Busch var framstå som samarbetsvillig och en mittenpolitiker. Deras mål är att dra väljare över blockgränsen. Och när det gäller Centern så hjälper det även dem, för även de får ett svar på hur ska det någonsin kunna bildas en regering med era röda linjer mot Vänsterpartiet.

Så jag tolkar det där som huvudsakligen taktik. Och ska man vara lite självkritisk så är det väl möjligen den här punkten jag kan tycka att vi i media kanske har ägnat oss lite för mycket åt. Jag förstår det, det här flirtandet är kul för oss, det trycker på alla våra knappar.

Men jag undrar om det inte har blivit lite väl faktiskt. Vi har pratat mycket nu om det som har funnits i valrörelsen, men vad har ni saknat? Vilka frågor har fått för litet utrymme?

Vad säger du, Victor Bartkron? Jag skulle nog i det sammanhanget säga mot Fredrik först faktiskt. Jag tycker att det är klart det är osannolikt med Socialdemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna framförallt för att de inte får tillräckligt med mandat.

Men alla lösningar med nuvarande opinionsläge är osannolika. Vi kan ju inte gå in och säga att det kommer bli en rödgrön regering, allt kommer gå jättebra, för det ser vi inte ut så. Centerpartiet säger blankt nej till Vänsterpartiet i regering.

Vänsterpartiet säger blankt nej till att inte sitta i regering. Om det sen är att, då kan ju inte vi som kommentatorer stå och säga att så kommer det bli ändå, för det är inget som talar för det. Och jag tror inte heller att det är, eller det är också osannolikt att Kristdemokraterna, Centerpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulle få ihop något.

Men allt är som sagt osannolikt. Vi kan inte stå och avgöra vilket som är mest osannolikt. Eller vilket som är minst osannolikt till den grad att vi säger att det är det som kommer hända.

Jag tycker kanske att det här också har saknats lite, alltså att på riktigt. Om vi nu ska ägna en hel valrörelse som partierna ska ägna en hel valrörelse åt att prata om regeringsfrågan, då kanske de borde fått lite fler följdfrågor på det, för just nu går vi in i en total osäkerhet. Men då säger jag emot dig, Victor, för den frågan har vi ju ställt om och om igen den här valrörelsen.

Men den har ju inte ställts på tillräckligt bra sätt uppenbarligen. Vi har formulerat den på, vi har suttit inför varje intervju med Magdalena Andersson och frågat oss hur kan vi ställa den här frågan på nytt för att faktiskt få ut ett svar. Men Socialdemokraterna har ju mycket effektivt duckat den frågan och vinner den sidan på valet imorgon så är ju frågan om väljarna är beredda på det som sen kommer.

Trots att Moderaterna har ägnat hela den sista veckan åt att lyfta stöket och de motsidiga linjerna på andra sidan så väntar ju i sådana fall troligen en ganska lång regeringsbildning, en svag debatt för vissa partier. Vi kanske kommer se en eller två eller tre statsministervoteringar som inte går igenom. Så det ser ju ut som att det kan bli en väldigt dramatisk höst.

Håller du med Fredrik? Ja visst, men sen hade du ju en fråga vad har vi pratat för lite om? Ja exakt, det vill jag gärna höra. Vad är det du egentligen frågar? Förra gången så svarade ju väljarna själva att det var vården som