735. Babblandets paradox

Hello, this is Chris Winterbauer from What Went Wrong. CCM and Criterion joined forces for the plot thickens, Stanley. This season's podcast traces Stanley Kubrick's journey from a curious Bronx teenager, first inspired by a camera gifted to him by his father, to a revolutionary filmmaker who rewrote the rules.

Featuring a never-before-heard audio interview with Kubrick himself, go behind the camera with some of Kubrick's closest friends and collaborators to examine his legacy, including Katarina Kubrick, Steven Spielberg, Sofia Coppola, Matthew Modine, and many more. Available starting now, wherever you get your podcasts. This season is for game shows, not your business.

Workday is the enterprise AI platform for HR, finance, and IT, with AI grounded in your context to get work done and done right. It's a new Workday. Du lyssnar på en podd från Perfect Day.

Vet du vad jag gjorde? Nej. Om det är någon som orkar höra mitt klumpiga liv. Hade gjort ett stort glas, riktigt stort glas, med godisaft till mig själv. Jag trodde du skulle säga med godis, typ så här glas med godis.

Alltså du förstår. Jo, det hade man ju förut. Ja, men det skvillde jag ut bakom mitt... Alltså jag har som en liten byrå som är som ett nattuggsbord. Bakom där. När det går knappt att få upp vart, men det ligger ju en pöl där nu.

Ja, det är bra. Att det sipprar ner bakom. Alltså det blev typ en fläck på väggen. Alltså det var... Ja. Jag är på Gotland. Jag vet, jag vill höra. Jag vill inte höra fågelkvittret, bara helt tyst.

Hör du? Det var en hackehackspett som var här utanför precis. Det var så kul. Jag bara hej på dig. Alltså vi pratade lite. Han hackade och jag sa vad duktig du är.

Men du, det är så roligt för att på somrarna, då spår ju vi fåglar. Jag vet, jag vet. Svårt att se fågel som är lite närgången, då bara, okej vi måste kolla upp vad det betyder.

Det finns alltid en andlig mening. Ja, och de har mycket att säga oss just då. Och det finns många andliga. Men så har det alltid varit så här, det kommer en kråka på besök typ, och då kommer döden typ.

Alltså det är ju något gammalt med det där. Ja, men jag tror bönderna, bönderna av den gamla skolan, de har använt sig av det hela tiden. Men alltså jag kan säga så här, Hanna, först kan jag säga så här.

Jag är typ en bonde. Alltså det är ju här jag ska vara. Jag är ju liksom, jag är inte, alltså naturen är min bästa vän. Jag behöver inte, jag behöver nästan inte människor.

Så kan jag känna när jag kommer hit. Nej, inte jag heller. Det är helt sjukt alltså. Jag behöver bara, bara, men det är så sjukt för att det är också så här, Fast vi är nästan uppvuxna så.

För någonstans var det ju så här, våra föräldrar brydde sig ju inte om oss så mycket. Och så bodde vi i stan. Men sen var vi på Gotland, men där var vi helt frisläppta.

Vi hade inga leksaker, ingenting. Och så var naturen vår enda vän. Vet du vad jag sa? Om vi också så var det ju så att vi bara hade gotländska vänner, som var ju ett med naturen.

Alltså de var ju så här, man lekte i skogen, man lekte liksom vid ett kalkbrott. Eller de kunde alla små stigar uppe i liksom någon, alltså du vet, vi red och vi var i där. Så det är inte så konstigt.

Men jag kan berätta om min resa från början till slut. Vi är sponsrade av Gårdssällskapet. Och jag är så glad för det. Mest för min egen skull, men också för alla er andra såklart.

Men gud vad det här har löst mycket av hela min vardagslogistik. Nej men Amanda, jag vet inte vem jag var innan det här när det kommer till matlagning. Jag har varit så trött på att laga mat.

Jag har varit så trött på att gå och handla. Liksom alla de där sakerna. Och helt plötsligt så är ju det här, det är en fröjd att laga mat igen. Det är ekologiskt kött från svenska ekogårdar.

Och varje låda man köper så stöttar de ju också svenska krav och ekobönder och Sveriges matproduktion. Vilket man också mår bra av. Så jag lagade en beef bourguignon.

Alltså det här med att, även nu är jag helt inne på det här igen. Att liksom låta saker och ting puttra hela dagen, stå i ugnen, rotgrönsakerna. Alltså det är, jag tycker att det är härliga tider.

Jag lagade en bolognäs med nötfärsen som jag fick med i min låda. Det är något extra. Det var inte samma sak som att gå liksom till en affär och köpa. Alltså jag vet ju att det här kommer från en svensk gård.

Och det smakar därefter också. Och sen så är det ju så att du kan välja olika lådor. Det är ingen bindningstid. Och du kan liksom prova på-lådan, kycklinglådan och så den som jag älskar allra mest.

Stammkundslådan. Och då väljer man själv vad man vill ha i, liksom så. Men det är väldigt flexibelt med prenumeration vilket jag tycker är bra. Det är inte så här att du måste boka upp dig på tio veckor utan du kan liksom testa dig fram lite.

Om ni skriver i fredagspodden så får du färsk ekologisk kyckling, salsicha. Jag tänkte salsichapastan. Svensk halloumi till ett värde av 500 kronor när du köper valfri köttlåda hos Gårdssällskapet.

Och det här gäller då nya kunder och du behöver välja leveransdatum före 31 oktober 2026. Så beställ ekologiskt kött från svenska gårdar på gårdssällskapet.se. Vi är sponsrade av Wow Matcha.

Har du sett att folk köper matcha för över typ 500 kronor? Nej men Amanda, jag vet. Det är liksom dyrare än guld. Och det känns som att många tror att matcha måste vara jättedyr för att det ska vara riktigt bra.

Alltså ett högt pris betyder ju inte automatiskt hög kvalitet. Det förstår jag att man tror. Men alltså allra viktigast, matcha ska inte vara så dyrt. Alltså man ska kunna göra sin matcha varje dag utan att det kostar skjortan.

Ja och det här är faktiskt en sak som vi kanske har misslyckats med. Vi är delägare i Wow Matcha och som nu har två olika matchakvaliteter. Och där har vi ett av världens högsta ceremoniella kvaliteter.

Wow Ceremonial. Det kostar bara 274 kronor. Exakt. Och det är ju det där vi måste sprida detta nu Hanna. För att Wow Ceremonial är ekologisk och den är så högkvalitativ att den inte har någon beska alls.

Alltså jag är besatt av den. Ja, ja, ja. Nej men alltså den är jättegod att dricka. Ren, men också perfekt om man vill göra en lyxig matcha-latte. En lyxig varm matcha-latte med lite kanel.

Just nu. Gud vad mysigt. Fredagspodden 20. Alltså det är en rabattkod. Fredagspodden 20 ger 20% rabatt på hela sortimentet hos www.wowmatcha.com Så det är bara att shoppa loss.

Hello, this is Chris Winterbauer from What Went Wrong. CCM and Criterion joined forces for The Plot Thickens Stanley. This season's podcast traces Stanley Kubrick's journey from a curious Bronx teenager, first inspired by a camera gifted to him by his father, to a revolutionary filmmaker who rewrote the rules.

Featuring a never-before-heard audio interview with Kubrick himself, go behind the camera with some of Kubrick's closest friends and collaborators to examine his legacy, including Katarina Kubrick, Steven Spielberg, Sofia Coppola, Matthew Modine, and many more. Available starting now, wherever you get your podcasts. This season is for game shows, not your business.

Workday is the enterprise AI platform for HR, finance, and IT. With AI grounded in your context to get work done and done right. It's a new Workday. Jo, jag åkte då igår morse.

Var helt uppeldad. Det var så mycket som hände på morgonen. Jag skulle skjutsa barn och jag var så svettig. Jag skulle bära olika saker. Fick för mig också att jag skulle ta alla blommor på min terass och plantera ner olika plastkrukor för att ta med mig för att kanske plantera ner här.

Jag fick ett skov. Jag var ju nervös. Jag får alltid lite resfeber när jag ska resa hit själv och vara borta länge. För det känns som att det är så Och det där är ju liksom, och är inte det.

För jag tänker så här, i mitt jobb där är jag ju väldigt mycket tyst. Och det måste jag säga, att i ateljén till exempel, där kan vi babbla. Men det är också så här, vi kan ha så långa tysta stunder.

Och det gör ingenting och det är väldigt bra övning för både mig och för andra också. Det är väldigt, väldigt skönt att vara i samma rum. Alla gör sitt, men ingen pratar för att alla är i sitt superfokus, liksom så.

Men alltså jag tror att vad det gäller bastun, och det här är verkligen en grej för mig. Jag har mer och mer börjat vara så att jag typ skulle vilja att vi nästan alla sitter tysta. Alltså vi skulle kunna prata efteråt eller prata lite grann, men jag får sånt, jag har liksom, när det blir såhär jättebabbligt och högre, så får jag, jag bara känner att ibland kan jag vara såhär, men jag orkar nästan inte basta för det är för mycket.

Alltså det ska ju vara återhämtning, förstår du? Ja, och det kan jag också vara med på, och jag kan ju vara såhär, ibland så har vi ju skvaller och då blir alla uppspelta. Ja, men då är det ju det.

Men jag menar, så det är inte personligt mot dig, det är bara mer såhär, jag skulle bara, alltså men du kanske är den enda jag känner som jag kan säga till. Men förstår du vad jag menar? Det finns ju fler som babblar där.

Gud ja verkligen, jag säger till mamma också. Du sa ju inte att det var mamma. Jo. Alltså det var det. Men jag menar, jag kan inte säga till dem som inte är familj, men familj kan jag ju känna såhär, men nu, lugna rösten nu.

Alltså du vet, för jag bara ibland kan såhär. Fast vet du vad, man kanske ska bestämma i bastun, för det är lite som såhär, det är ju lite som när man kommer till jobbet eller när man kommer in i såhär, vad man kommer ifrån och så har man med sig någonting, liksom så. Alltså förstår du, man kommer in med det där.

Och då kanske vi ska säga till alla såhär, det är 20 minuters djupandning som gäller innan man går in i bastun. Nej men vet du vad jag sa en gång? Jag vet inte om du var med då, men det jag sa en gång, men det var ingen som nappade.

För att jag får alltid känslan av att när vi har gjort björken, då har vi liksom alla, alltså när vi andas in och sitter tysta i två minuter, då är vi alla på en helt annan plats och sen så bara är det såhär behagligt efter det och vi bara kommer. Att vi ska börja med björken, ja. Ja.

Då kommer vi ut i långsamma steg. Och så sitter vi och pratar lite vänligt och mjukt med varandra och det är bara så mysigt och man kan liksom titta, alltså. Och innan så är det ju att alla ska rapportera om sin dag och det kan ta sidovägar som är såhär, ja men du vet, för att man själv har behov av att prata av sig.

Ja, men grejen är såhär, jag tror att, alltså bastun har ju funnits i 15 år, alltså på olika sätt. Och jag tror, alltså, men det är ju också så att vi har ju också blivit äldre med bastun och saker och ting har förändrats ju, så. Och, jag kommer nästan inte ihåg hur det var för 15 år sedan när vi bastade.

Du, jag tror att det var också en annan bastu, eller jag kommer inte ens ihåg. Men det jag menar är att det är ju, har man någonting otroligt att berätta, antingen så måste det vara skvaller eller så måste det vara att man är arg på sin man, alltså att man har bråkat. Att man vill gråta.

Ja, eller skitarg eller skitledsen. Då får man ta bastun, tycker jag. Till att fördida den tillför. Men har man inte det, så tycker jag att vi ska börja med den här andningen, alltså björken.

Eller vi kör två gånger. Börja med den. Eller bara andas kanske. Fast jag kan tycka om att man kör, för att ibland så är det så att jag kan ju vara lite såhär, klar när björken kommer.

Jag vet. Alltså när vi ska köra, jag skulle gärna köra björken, men om man kör den två gånger kan man ju liksom välja när man vill vara med. Ja, och jag som ibland nu bara bastar typ 20 minuter, då hinner inte, alltså för att jag har varit uttorkad.

Men jag säger ju det, ibland. Ja men ibland så känner man ju såhär, jag klarar inte av den där långa tiden. Jag tycker det här är jättebra. Jag tror också det är bra för svettningen att börja med björken.

Ja, och andningen som bara lugnar ner sig. Och sen tror jag att man väljer sina, eller förstår du, då är man liksom lite på en annan plats. Och jag tror att det, och då kanske man berättar, men man lugnar ner sig.

Alltså då är det lite, förstår du? Ja, verkligen. Jag tror att det kan vara en ganska bra idé. Och så slipper du säga till mig. Ja, jag vet, och så slipper du bli ledsen för att jag säger till dig.

Nej men jag får ju sån ångest för att jag har gjort fel. Och du är den enda som jag, för det är ju så här, det är för att du känner mig så väl, men det är ju också så att för mig är det väldigt viktigt ju att du ska tycka om mig för att du är så viktig för mig. Förstår du?

Det är ju det som är, och en dålig dag, så kan jag ju bli så här, Men gud, alltså förstår du, det är ju min egna hjärna. Men jag bara säger att det liksom kan påverka mig på massa sätt. Ja, men också en dålig dag, så säger jag ju, alltså för mig så säger jag ju till med fel ton.

Förstår du, PMS. Ja, men det är ju det. Hanna, kan du vara tyst nu? Jag bara, Nej, men jag sa inte tyst. Var försiktig med det. Jag har varit hemma och varit sjuk.

Jo, var lite tyst nu, kan du säga. Nej, jag kan bara, kan vi inte lugna ner oss lite så kan jag säga. Nej, men du har ganska skarp. Ja, jag säger det, men jag säger inte tyst.

Jo, nu får det vara tyst. Nej, men vet du, jag är så känslig idag. Jag har ju varit hemma och varit sjuk sedan i söndags. Ja, då blir man känslig. Förstår du, jag har ju varit själv med min egna hjärna i för många dagar.

Och jag sa det här till, det var någon jag sa det till igår. Jag bara, Gud vad man har glömt bort att snart kommer sjukdomarna. Men du har ju redan fått den. Alltså influensa.

Jo, men det är ju det där att alla nu är tillbaka liksom i skolor och grejer och så vidare. Så det är liksom, vi fick en super, alltså jag har verkligen varit feber och dunderförkyld. Men gud.

Så verkligen liksom inte, ja men du vet, helt liksom, inte bara, alltså jag hatar. Alltså man bara, är man lite förkyld kan man gå. Jag hånade Filip förra veckan och sa att han hade man cold och så.

Ja, ja, ja. Sen fick jag. Jag åkte på samma. Nej men du, ja, det var det här för att man glömmer bort det på sommaren. Och för andra är jag också hämtst och var sjuk.

Men för mig är det ju, det är ju där min ångest liksom frodas ju i mina sjukdomar. Så att en liten förkylning eller feber för mig blir ju katastrofalt. Alltså jag ska inte bo i Sverige.

Ja, och jag som också så här, nu var jag i och för sig duktig för att jag var så pass sjuk. Men jag hade ju dragit ut en tand också. Och då bara, om du har feber så måste du höra av dig, för då kanske man måste ha antibiotika och så.

Är du säker på att du har mässlingvaccinet, Hanna? Nu ska jag berätta för dig hur det är med mina vaccin. Mässling har jag, men jag har, alltså varje gång som man tar alla prover vad man har för vaccin när man är gravid.

Gör man det? Ja, det gör man ju. Ja, och grejen är att efter Vilma, efter alla barn, för det har varit så här, oj, du har inget skydd för rubella. Och det är röda hund.

Oj. Så varje gång som jag har fött barn så får man liksom på BB så fort man har fött en vaccinspruta. Men det Ja, du, han erkände mig skitpackad och bara satt och stirrade på den här texten.

Blev mer och mer arg på mig själv, drack mer och mer vin. Började känna också att Fonsi dömde mig, för han gör det. Han gör det. Vet du vad? Jag ångrar att jag tog med honom.

Ja, fast stirrar på dig bara. För att jag är ju här själv för att inte ha några barn, att jag ska vara helt fri i min tanke. Han bara, han ska bara stå och titta på mig.

Typ som så här, vad gör du mamma? Du är så hemsk. Det är som att han säger så till mig. Fast det som är bra är att du har bra inspiration för att det är ju lite i character.

Det är ju det. Om jag bara kunde skriva ner det så hade det varit bra, men. Ja, ja, ja. Men då kan du liksom verkligen fånga känslan. Ja, verkligen. Och sen så blev det också mörkt.

Har du med en hund som dömer? Det är faktiskt jävligt. Jag hade det från början och sen skrev jag bort den, men jag kanske ska ta in den igen. För det är kul med, alltså för just när man är ensam så pratar man ju med en hund eller liksom så.

Eller om du har en hund så pratar du ju med det. Alltså det är ju som att ha liksom ett sällskap. Men man kan ju också liksom få för sig att den där hunden dömer en eller att den liksom, alltså det är lite som i Livets från den ljusa sidan.

Ja, exakt. När han ska ta hand om den där hunden. Så är det med mig och Fonsi. Exakt så är det. Och desto mer vin jag drack, desto mer blev jag arg på honom. Då slutade jag också prata med honom för jag bara kände så här, jag kommer låtsas som att jag inte finns.

Straffa det. Och då kände jag så här, men gud nu är jag en sån här hemsk, alltså jag såg mig själv som en hemsk mamma. Gå och lägg dig! Sluta stirra på mig! Ja, men lite så här rövig.

Du, sluta bara. Gå och lägg dig. Alltså så där. Och sen fick jag dåligt samvete och var så här, nu ska vi gå och lägga oss Fonsi. Puss och lov. Gå och lägg dig. Så jävla irriterande.

Han blir liksom, han blir ju en blick på mig. Ja, men det är som din spegel, jag är en blick precis. Som inte jag vill ha. Nej, fast alltså ska det också vara lite skönt för annars har man ju liksom ingen blick.

Och då är det nästan som att man liksom är så här, alltså du vet, man har liksom gjort bort. Jag vet inte vem man har gjort bort sig för då. Nej, men det är ju det, då kan man låtsas som att man inte har gjort bort sig alls.

Ja. Men också, jag kan förstå, för det är det här som är så hemskt, för att egentligen därför jag var otrevlig mot honom. Det var ju för att jag var arg på mig själv.

För jag kände mig så jävla misslyckad, för nu hade det gått en hel dag, en hel kväll, utan att jag ens hade skrivit ett ord. Och det är ju så här folk gör med husdjur. Och det är ju ganska hemskt.

De utnyttjar dem. Straffar ju, nej nej nej, projicerar. Du vet, män gör ju det. Sparka till en hund. Ja, det har vi. Och straffar med djuren. Så jävla obehagligt.

Klipp till att jag är samma, men inte Woltan. Nej, nej, nej, nej. Nej, men du säger förlåt. Nu går vi och lägger oss. Vad gullig du har varit idag. Ja, du kan hoppa i sängen idag.

Ligg här. Han la sig också, vet du vad? Han la sig jättelångt ifrån mig, då var jag så här, jaha, ska du typ visa nu att du inte, att jag är inte v. Men det roliga med Fonsi är att så fort jag dyker upp, då ska han sitta i ditt knä.

Jag vet. Vet du vad jag har Fonsi? Det är som att vi tävlar om dig. Det är enda gången han är gullig mot mig. Ja, och det är också så här, för jag har ju Fonsi på morgnarna, alltså på Gotland.

Då kommer han in i mitt kök. Ibland är ju så här, Teddy har inte ens vaknat. Alltså så. Men jag är nere och ger kaffe eller något sånt där. Ja, då vill han ju ha mat och så, då är han så himla gullig och står där liksom.

Och jag bara, ja, du är hungrig och så pratar vi lite så här. Och så kommer Teddy. Men då är det ju så att, då får han stå i kö och vänta, så han är väldigt nöjd när han liksom, när det bara är han och jag.

Sen försvinner han ju. Sen blir jag retad av mig på hela, hela, hela dagen. Jag tror att han är inne i bastun för att vakta så att jag inte ska ta dig också. Så, det tror jag också.

Han är alltid i bastun. Ja, alltid ligger utanför, inte i bastun. Det hade varit jättekul. Nej, bastun är alltid hos oss. Nej, utanför bastun. Men sen då, om du och jag ska så här, vi tar ett glas vin efter middagen.

Ja. Då ska han hoppa upp i ditt knä. Jag vet, han har aldrig varit nära mig annars. Han är inte det. Det är helt sjukt. Antingen så tänker jag så här, jag skyddar henne från babblet.

Ja, det är det. Han bara... Eller så är det det att jag tar någon liksom, du vet, platt... Alltså det är ju någonting. Ja, någonting är det, men det är ju väldigt mycket.

Precis som med fåglarna. Så älskar han ju dig. Jag vet. Jag vet. Igår, han var inte ens med mig på uteplatsen. Va? Nej. Vad skulle han göra då då? Men han skulle visa att jag vill inte vara med dig när du är så här, typ.

Nej. Det roliga är då, och du har blivit så irriterad så att du hade någon kopplet. Jag tror att vi ska vara här fyra dagar tillsammans. Det kommer spåra vår relation, tror jag.

Och att han gnäller hela tiden. Jag bara, jaha, du längtar efter barnen. Jag hör det. Ja, ja, ja. Men nu är det bara jag här. Typ sådär är jag. Ja, han håller på och gnäller.

För han älskar ju barnen. Jo, jo, men liksom han får ju skärpa sig. Jag vet vad, direkt. Jag räcker inte för honom. Det är så jag känner. Det spelar ingen roll att vi är på Gotland och han får springa fritt.

Det är som att han bara, det här är lite ensamt med dig här och tråkigt. Så känns det. Alltså för jag tänker, alltså för Teddy är ju. Han, nu när vi poddar här så ligger han ju i min säng här och sover.

Han är ju med mig hela dagarna. Och han blir jätteglad när han träffar, han blir inte så glad när han träffar Philip. För att Frankys attackerar honom typ. Men Vilma och Willo och så.

Men egentligen så bryr han sig inte så mycket om någon annan än mig faktiskt. Nej, jag vet, det är sådant jag har velat ha. Han är ju så himla präglad på mig. Det är därför du måste skaffa en till hund.

Jag ska det. Och då kan det inte vara Louis, utan då måste det vara din hund. Jag vet. Som typ är så här, lyssna inte, för han tycker inte om barn. Nej, exakt så ska jag ha.

Jättebra. Älskling, nu åker du och jag ensam till Gotland så får du slippa de andra. Och så märker jag liksom hur glad han är bara att vara med mig. Som Leo, Leo är min nya hund.

Jag tycker du ska döpa hunden till Leo också. Ja. Leo, älskling. Så du får öva inför Oskars. Alltså det är ju det. Att liksom verkligen kunna gå loss i det. Det tycker jag är underbart.

Nej, men för att Teddy, han är ju så här, när jag är sjuk och lämnar... Alltså han går ju inte upp förrän jag går upp och lämnar inte min säng om jag är i sängen. Alltså förstår du, han är ju liksom väldigt så.

Alltså Philip får ju, när han ska gå ut på kvällspromenader, för då ligger han inte i sängen utan han ligger i sin korg som ligger under sängen där älskande ligger. Men då måste alltså Philip krypa in och dra ut honom. Men det här är så sjukt för att, du vet, det här är faktiskt sjukt nu It's a new workday.