Josef II - kejsaren som ville reformera allt

Här och var i Europas historia finner vi kungar och kejsare som tycks ha levt flera sekler före sin tid – personer som varit malplacerade i sina egna miljöer, eftersom de försökt knuffa in sina riken i moderniteten långt innan undersåtarna varit redo. För 1700-talets del brukar vi kalla dem upplysta despoter, och få var mer upplysta – eller mer despotiska – än den österrikiske härskaren och tysk-romerske kejsaren Josef II. Josef var son till Maria Teresia och storebror till den franska drottningen Marie-Antoinette.

Så länge modern levde hade han – till sin egen förtret – begränsat inflytande över politiken, men när hon dog 1780 fick han friare spelrum för sina idéer. Under de tio år som följde försökte han förändra nästan allt. Han drev igenom reformer som bland annat luckrade upp livegenskapen (1781), lade ned kloster han ansåg vara samhällsparasiter, effektiviserade administrationen och gjorde tyska till ett bärande förvaltningsspråk i delar av riket.

Han reformerade även sjukvården och utfärdade toleransedikt som gav begränsad religionsfrihet åt icke-katolska grupper. Sammanlagt utfärdade han över 6 000 edikt och 11 000 nya lagar – en reformiver som saknar motstycke i europeisk historia. Ambitionen var att göra tillvaron bättre för alla, från fattiga bönder till byråkrater och generaler.