Färilamordet: Barnen såg sin mamman bli skjuten

Hej, Linnea på Krimstad här. Det här avsnittet är en repris från hösten 2024. Vill du läsa mer om fallen vi tar upp som lyssnare på Krimstad kan du testa Plus Allt och då ta del av material på över 50 lokala nyhetssajter, Dagens Nyheter, Expressen och flera magasin.

Testa idag genom att gå in på plusallt.se/.prova. Du hittar länken i avsnittsbeskrivningen. Wilma är 13 år när hon lägger mobilen i trappan för att spela in sin mammas och hennes nya partner Magnus gräl.

Magnus trodde att mamma skrev med någon annan kille fast hon egentligen skrev med sin egen pappa. Wilmas mamma Tanja och Magnus har nyligen flyttat ihop och de bråkar om att Magnus tror att Tanja smsar med en annan man. Och hon tyckte det var så svartsjuka rent utav så hon ville hellre ha respekt och vägrade visa honom.

Han sa att det här kommer du att ångra Tanja innan allt. Magnus hämtar ett vapen på övervåningen, går ner och skjuter Tanja med två skott. Wilma tar sin lillebror i handen och springer.

Man känner ju liksom med barnen framförallt. Det måste vara fruktansvärt för dem att behöva vara vittne till det här och sen dessutom ta sig en kilometer därifrån för att få hjälp. Du lyssnar på Krimstad, en podd med mig Eva-Lisa Wallin som tillsammans med reportrar över hela Sverige berättar historierna som skakat samhällen.

Idag Jutalsposten om Färila-mordet. Innan jag satt och pratade med, undra om inte jag ringde Wilma emellan. Och jag frågade vad som hade hänt. Och då sa Wilma att mamma är hos Änglarna.

Det var makabert att man gör en sån sak inför två barn. Det är väl det som var makabert. Och att man kanske kunde ha löst det här med att skrika åt varandra istället för att det skulle ha den här utgången.

Man tycker att det var så himla onödigt. Man ska bara veta hur mycket skit han har ställt till för många människor. Det var ju som ett vakuum. Det har hänt något ägt och förmodligen är Tanja död.

Dokrates är ett privat cancervsjukhus specialiserat på avancerad och snabb vård. Varje behandling planeras individuellt tillsammans med ditt eget vårdteam. Alltid med fokus på din livskvalitet.

Vi tar emot patienter från hela Norden. Vårt sjukhus ligger i Helsingfors i Finland. Men nu finns vi även i Stockholm. Vårt vårdteam tar hand om dig från första kontakten.

Läs mer på dokrates.se. Dokrates cancervsjukhus. Med livet som uppdrag. Om du kunde prata med din plånbok, vad skulle den säga om din relation till ekonomi? Vi är inte riktigt överens om pengar, det är vi inte.

Ibland känner man bara som en plånbok som ska betala. Vilket jag i och för sig är, men ändå. Ett första steg mot en bättre relation till sin plånbok kan vara att jämföra innan man lånar.

Ja, men precis. Jämför innan du lånar på Lendo.se. Sveriges största jämförelsetjänst för lån. Magnus skriver över halva huset på Tanja så att de äger halva var. Tommy och Micke, som har barn med Tanja, träffar Magnus vid enstaka tillfällen men lär inte känna honom.

Micke uppfattar honom som blyg. Tanjas bror Mika träffar inte Magnus, även om han känner till att systern har en ny sambo. Jag visste att hon hade träffat någon kille uppåt.

Jag visste inte vem han var. Jag hade inte så bra koll på han faktiskt, vem det var. Men jag visste att hon bodde ute i skogen och det var främst med, vi pratade mycket med Micke och Tommy.

Och de hade väl lite koll på vart det var och sådär, men jag visste inte alls vem det var. Sommaren 2020 har syskonen inte så tätt kontakt. Det var ganska långt tillbaka.

Vi hade en liten dust där jag och syrran om skitsaker egentligen. Våran mamma hade fyllt år. Och jag skrev att jag hade köpt en blomma från oss och skrivit ett kort.

Och då tyckte hon att jag var dålig av mig att jag inte kunde ringa och bjuda in henne på kalaset. Men vi hade liksom inget riktigt kalas, utan vi köpte en blomma och åkte dit. Det var väl egentligen det sista vi sa till varann.

Hon kunde vara väldigt bestämd och väldigt vrång, långsint. 13-åriga Vilma träffar Magnus när hon bor hemma hos mamman Tanja och Micke har delad vårdnad. Jag har nog aldrig riktigt tyckt om honom, utan jag visste från första början att det var någon problematik runt honom.

Jag visste inte vad, men något var fel. Så jag vet att jag stannade gärna hemma hos pappa för att slippa honom. Det nya huset dit paret flyttat ligger ensligt. Och så här i efterhand tycker Tanjas bror Mika att systerns försäljning av det egna huset och ihopflytten med Magnus gick för fort.

Hon var ju lite mer lantbrukskompis. Hon ville ju ha det i skogen och vara nära djuren. Jag tror att hon skulle ha hållit sig kvar i Fredlugga. Det var ju hennes place.

Där hade hon ju hästarna och hagarna. Så hade hon hållit sig kvar där, då tror jag nog att det hade sett annorlunda ut idag. Onsdagen 29 juli 2020 är både Vilma och hennes lillebror hemma hos mamma Tanja och nya sambon Magnus i det nya huset några mil från Färila.

Det är vid 19-tiden på kvällen som Tanja och Magnus börjar diskutera vem Tanja kommunicerar med på mobilen. Magnus trodde att mamma skrev med en annan kille fast hon egentligen skrev med sin egen pappa. Och hon tyckte att det var svartsjuka rent utav.

Så hon ville hellre ha respekt och vägrade visa honom. Vilma är på övervåningen och sätter sig i trappen, slår på mobilens inspelning och fångar ordväxlingen. Magnus frågar vem det är hon sitter och skriver med och Tanja vill inte berätta.

Magnus ifrågasätter det här och säger Varför inte? Han sa att det här kommer du ångra Tanja, innan allt. Det här är det sista som hörs på inspelningen innan den stängs av.

Klockan är nu 19.06. En minut senare skickar Tanja ett meddelande på Messenger till en vän om att de ska ses en helg i augusti. Enligt vad Vilma berättat i polisförhör går Magnus uppför trappan in i rummet där Vilma och hennes bror kollar på sina plattor.

Men han sa ju att de skulle skjuta en fågel, för jaktrummet låg i samma rum som jag låg och tittade på surfplattorna. Men jag visste ju redan där att nu är det ju kört för morsan. Det fanns inte en fågel.

I jaktrummet finns Magnuss vapen, bland annat en hagelbössa. Vilma blir orolig och tillsammans med sin lillebror går de ner till mamman i vardagsrummet. Hon sitter i soffan och barnen sätter sig bredvid.

Så det var därför jag gick ner då. För jag ville typ skydda morsan, men det gick ju inte. Allt gick för fort. Det som går fort är att Magnus kommer nerför trappen med hagelgeväret.

Han skjuter två skott i magen på Tanja medan barnen sitter bredvid. Tanja har en kudde framför magen, men det är inget skydd mot ett hagelgevär som avfyras på nära håll. Och jag hörde ju två skott så jag visste att det var kört.

Han är jägare, han vet vad han gör. Vilma tar med sin lillebror och flyr ut i skogen och de ser hur Magnus startar bilen och kör iväg. I polisförhör berättar Vilma hur hon lägger sig på marken och skriker Nej, nej, nej!

Men så känner hon ansvar för sin lillebror, att de måste klara det här. Hon vill också hämta en sista sak i huset innan de springer efter hjälp. Det var en nalle som var mig väldigt nära som jag fick av min farmor som tyvärr också gick bort då, runt den tiden.

Och jag visste att tar jag inte den nu så kommer jag inte få den på länge för polisen kommer hålla koll på det där området så ingen kommer in dit. Hon hämtar nallen på övervåningen och när hon kommer ner så står hennes bror inne i vardagsrummet och tittar på mamman. Vilma ropar att det här ska inte han se och så lämnar de huset.

Det har gått tio minuter sedan Vilma stängde av mobilen.

Bilinspelningen som fångade mammas och Magnus gräl. Nu försöker 13-åringen ringa sin pappa och 112 men teckningen är så dålig att hon inte kommer fram. En knapp kilometer bort finns dock närmaste grannarna och dit tar sig nu Vilma med sin lillebror.

Man känner ju liksom med barnen framförallt. Det måste vara fruktansvärt för dem att behöva vara vittne till det här och sen dessutom ta sig en kilometer därifrån för att få hjälp. Polisinspektör Maria Lindgren som jobbar med grova brott i Hälsingland.

Det är dålig telefonteckning också ska jag säga där ute så det är inte bara att ringa hur som helst kanske som det är om man är i stan. Och vad rädd de ska ha varit tänker man när de tog sig den här kilometern. För någonstans så har han ju kunnat kommit tillbaka.

De har ju kunnat möttan igen efter vägen. Det vet man ju inte. Det har liksom etsat sig fast ganska mycket. Just det här att de dels var tvungna att se det och sen att de var tvungna att ta sig så långt innan de kunde få hjälp av någon vuxen person.

Ja det var ju det där samtalet. Vilmas pappa Micke. Först hade Vilma ringt men då var vi på skogen och hade dålig mottagning. Så jag fick ett sms att det är missat samtal från Vilma.

Jag tänkte väl inget mer på det. Hon brukar ju ringa om det var något eller bara ja hon kanske ville köpa någon leksak och fråga om jag kunde betala kanske. Men sen så tänkte jag, jag ringer upp sen när jag får bättre mottagning.

Vilma får tag på pappa Mickes särbo på telefon och berättar att Tanja är skjuten. Särbon ringer 112 och får även tag på Micke. Micke säger att han har dåligt batteri så särbon fattar sig kort.

Vilma ringde, Tanja är skjuten var det enda hon sa i och med att jag skulle få reda på det. Ja det har varit mycket liksom, vad är det som händer? Micke lämnar av gruslasten, åker hem och tillsammans med sin pappa åker de mot byn där Tanja och Magnus bor.

Det var ju semester och jag stod hemma och hade väl tagit fram en pall och stod och målade köksfönstret på utsidan. Så jag stod där och målade vitt och så ringer det i telefonen som jag hade lagt på altanbordet. Mickes pappa ringer Mika, alltså Tanjas bror.

Man tänkte, vad är det nu då? Han brukar inte ringa mig liksom, så då blev jag lite förvånad. Sen när jag pratade med honom så hör jag att det är väldigt stökigt i bakgrunden och att de är lite uppjagade och sitter i en bil på väg till Färila.

Det första han säger är att nu har han skjutitna. Och jag hamnar i någon sorts chock själv för jag fattar liksom inte att, men vadå har han skjutitna i benet eller vad? Så jag liksom förstod inte omfattningen och då frågade jag, men vart har han skjutit henne?

Och då sa han att det vet vi inte, vi är på väg dit nu. Micke kan inte prata för han kör bilen fort som fan. Jag vill nog minnas att jag pratade med, undrar om inte jag ringde Vilma emellan och jag frågade vad det som hade hänt.

Och då sa Vilma att mamma är hos änglarna nu, sa hon. Tommy har kommit hem från jobbet, ätit och sitter i soffan när Mickes pappa ringer. Vad gör du? Jag sitter i soffan, jag har suttit still, sa han.

Och så berättade han ju det. Och ja, jag var i mitt vakuum. Jag vet att jag for ut i bilen och stack till morsan och farsan, de var lite främmande. Berätta, jag vände på bron direkt när jag hade sagt det.

Har de satt liksom bara och tittat på vad som hände så de ringde upp mig då. Jo, det är sant, sa jag. Det har hänt något otäckt och förmodligen är Tanja död, sa jag.

Vi är på väg tillbaka till Bollnäs. Det är något ärende där som vi ska stötta kollegorna i. Och på väg fram till det jobbet så går utropet om det ärendet som vi ska åka på utanför Färila.

Linda är en av två poliser i patrullen som först larmas ut till brottsplatsen. Både hon och kollegan har svårt att höra informationen på radion så de stannar bilen. Men någonting om att eventuellt en kvinna skulle vara skjuten.

Min kollega som också hörde utropet lite dåligt frågade mig om vi behöver köra blått, som att det skulle vara bråttom då. Ja, kör blått bara. Det är någon som är skjuten.

Linda har inte tidigare varit i byn där skjutningen skett, men väl i Färila som ligger lite drygt sju mil från Bollnäs. Så det var det första jag tänkte, att det här, vi har långt fram. Och vi var den enda patrullen på väg just då.

Det tar en timme innan de är på plats. Det här låg ju som sagt väldigt lantligt till. Huset var ju liksom omgärdat av skog. Väldigt idylliskt, det var en grusväg som ledde fram till huset.

Vi blev utskällda av hans hund när vi kom. Det var tyst i skogen annars, men hunden stod och skällde i hundgården ute på gården. Ambulansen är med, men poliserna måste först säkra huset.

Jag går in från ytterdörren, framsidan om man säger så. Så kommer min kollega gå runt för att se om han kan se någonting från fönstren eller att ta sig in från någon annan dörr. Jag kommer in i en hall.

Det jag minns är att det är helt tyst i huset. Jag identifierar mig som polis och ropar att det är polis flera gånger, men jag får inget svar. Jag ropar även på offret, offrets namn Tanja, men får inget svar.

Så jag tittar in i köket, också helt städat, fint köksbord. Det jag minns är att det stod två tända ljus på köksbordet och geväret låg till höger om de här ljusen. Min kollega säger till mig i radion att Tanja sitter i soffan i vardagsrummet.

Linda kollar snabbt av huset och kallar sedan in ambulanspersonalen. De konstaterar dock att de inget kan göra. Tanja är redan död. När Linda lämnar huset blåser hon ut ljusen på köksbordet.

För mig kändes det tyvärr som att det var ett svartsjuka drama redan från början. Kanske förutfattade meningar från min sida, för jag jobbar på kvinnojour och så tidigare. Men det var den känslan jag fick.

Vad tänkte du kring att det var barnen som hade blivit vittnen till det hela? Det är rent ut sagt förjävligt. Jag tänkte redan då, vad föranleder att man gör något sånt inför barnen?

Att man har ihjäl barnens mamma medan de ser på. Jag vet inte vad jag ska säga, jag tycker att det är helt bedrövligt bara. Vilma och hennes lillebror kommer fram till grannhuset och blir omhändertagna där.

Det är dit Micke och hans pappa kör. Vi gick där in och satt oss i soffan där. Och så skulle vi vänta på någon förhör. Och då var det någon speciell polis för barn som skulle komma.

Men det tog ju sån tid och Vilma sa, jag vill berätta, jag vill berätta. Och till sist sa, nej nu, nu får ni skynda på. Men det hände liksom inget. Och till sist var jag så förbannad så jag sa, nu får ni göra det när Vilma åker vi hem.

De kussar hem Vilmas lillebror till Tommy. Man har liksom varit som ett vakuum i en lång period och så har man ju sett vissa förändringar hos pojken. Och man har varit orolig.

Men han har liksom gått på ändå. Han har gått till dagis, han har gått till skolan det mesta liksom. Han har klarat sig bra. Men det som den där kvällen när de kom hem när han satt sig i soffan och säger att jag har ingen mamma längre.

Och repade gånger. Ja, då tappar man det liksom. Så är det ju. Magnus körde ju från huset efter de två skotten. Och han kommer inte tillbaka. Polisen Maria Lindgren.

Han tar ju bilen och åker därifrån. Sen vet ju inte vi riktigt vad han har gjort, men han landar ju hos sin släkting i alla fall några mil därifrån. Så småningom.

Och där är han ju en stund då tills den här släktingen larmar polisen då. Magnus Persson blir gripen, misstänkt för mordet på sambon Tanja. Jag har varit faktiskt utring

Det är våran åsikt i utredningen. Men sen kan ju vi aldrig säga om hunden hade något fel eller inte, så som han tyckte. Magnus Persson blir i polisförhören konfronterad med vad den tekniska undersökningen visar och får också se videoförhören med barnen.

Uppgifterna motsäger det Magnus berättar, att han snubblade och råkade skjuta. Något som polisen ifrågasätter under förhören. Nej, han står fast vid sin historia, att han har gått ner, han har suttit på den här sängen, de har en dubbelsäng också i ena änden av vardagsrummet.

Han sitter där, sen reser han sig och går in i köket och sätter sig på en stol. Barnen säger däremot att då reser han sig upp och går fram och skjuter mamma. Men han säger att han går in i köket, sitter där en stund och sen reser han sig upp och ska gå in i vardagsrummet och det är då han snubblar på tröskeln som är lite högre och de här skotten går av då.

Drygt tre månader efter mordet, den 13 november 2020, blir Magnus Persson åtalad för mordet på Tanja. Elisabeth Grek på Ljusdals-Posten läser det 713 sidor långa förundersökningsprotokollet och bevakar rättegången på plats i Hudiksvalls tingsrätt. Jag stod ute i korridoren tillsammans med några andra reportrar för att fånga Magnus på bild när han fördes in i rättssalen med en tröja över huvudet.

Och sen så satt vi ju därinne på åhörarplats, bara några meter ifrån honom. Och det var en väldigt märklig känsla. Han är ingen storväxt man, utan ganska liten och smal till växten.

Och tittade mest ner i bordet. Ja, alltså det var ju overkligt. Det är ju sånt där man ser på tv, läser i tidningarna liksom. Om att det ens kan hända en som är som vi, eller som oss, skulle jag säga.

Även Mika, Tanjas bror, är på plats för att följa rättegången. Alltså det starkaste minnet jag har, det är ju att jag får gå fram och sätta mig och bli förhörd. Eller det är att jag tittar på Magnus och försöker få ögonkontakt med honom.

Men då väljer han att titta ner i bordet bara. Och då tänkte jag så här, det visar bara vilken ynklig människa han är, som inte ens kan titta mig i ögonen när jag går fram. Vad händer för en människa som kan flippa så här hemskt och göra en sån här grej?

Mitt framför två helt oskyldiga barn. Det förstår jag inte. Hur man kan vara så rubbad att man gör det här. Han hade lika gärna kunnat skjutit dem. Och så sitter man på rättegången sen och säger att man snubblade två gånger.

Det är ju patetiskt. Är du arg för det? Jag är inte arg, jag är bara fruktansvärt besviken på människan. Micke, Vilmas pappa, kommer dit för att vittna även han.

Jag var dit och vittna. Och som Mika sa, så jag försökte titta honom i ögonen men han tittar i backen bara. Folk säger att det kan svartna för ögonen. Jag har inte fattat det där riktigt.

Men det vet jag nu efter jag var på rättegången. Då svartnade två gånger tror jag. När det svartnar för Micke är det för att han blir så förbannad. Han minns hur han inte hör frågorna som ställs och att de får repeteras för att han är så arg.

Även Tommy, pappa till Vilmas lillebror, upplever rättegången som en påfrestning. Jobbigt, hemskt, stressigt. Jag gick ju in och satte mig där och liksom vittnade.

Och jag, som Mika säger, han försökte titta på honom. Jag kollade bara full fokus rakt fram för jag ville inte. Jag kunde inte. Så när den där rättegången för min del var över, då klappade jag Mika på axeln och sa Åker du?

Och jag tror jag gör det. Och när jag gick ut och kände att nu lämnar jag honom själv där, så jag hann åka en kilometer från tingsrätten och vände och åkte tillbaka. Dels för barn och för min egen skull att få vara med om det där, men det var inget roligt.

Och då när jag satt i bänkt och försökte titta på honom jag också. Men han satt bara och tittade ner och ljög. Vilma och hennes lillebror behöver inte vittna i rätten.

Videoförhören med dem spelas istället upp i rättssalen, berättar Elisabeth. Lillebror berättar om hur han satt bredvid mamma i soffan, närmaste henne, när Magnus kommer in, höjer vapnet och skjuter. Och så säger han, jag ställde mig upp så att skottet inte skulle flyga i min mage.

Det är ungefär vad han kan berätta. I videoförhöret så ser man hur han inte riktigt når ner till golvet med fötterna. Han sitter och skruvar lite på sig på stolen.

Och han frågar om utrustningen som polisen använder för att spela in förhöret. Försöker pilla lite grann på knapparna, men det får han inte. Det Magnus Persson sagt i polisförhören, att han hämtar vapnet för att skjuta hunden och sedan snavar på tröskeln och råkar skjuta Tanja, det är något han också berättar under rättegången.

Samtidigt som vittnesmålen och den tekniska undersökningen motsäger det. Magnus försvarsadvokat, Bo Carlsson. Åklagarnas version var ju att han hade skjutit så att säga rakt.

Han hade gått rakt emot Tanja och avfyrat de här skotten. Och själv har han sagt att han hade inte siktat eller någonting, utan just det här snavandet gjorde att skotten träffade Tanja i magen. Tingsrätten gör också en så kallad syn på brottsplatsen, vilket innebär att man åker till huset för att se hur det ser ut där inne, var Tanja suttit och hur mordet gått till.

Det hade blivit vinter. Det var mycket snö och det var 11 grader kallt. Vi frös när vi stod utanför för att vänta in att alla skulle komma. Magnus själv var där tillsammans med personal från kriminalvården.

Inne i huset såg det ut som att de bara hade lämnat det. På övervåningen i ett av sovrummen lade jag märke till att det stod en skål med jordnötter framme på ett av nattborden. Det låg lite kläder framme och det såg ut som hemma hos vem som helst.

Jag gick på rättegången för att få en bild av vad som hade hänt för att slippa de här frågeteckena som man kanske skulle ha haft om man inte hade gått på rättegången. För Tanjas bror Mika blir rättegången en del av sorgeprocessen och bearbetningen av mordet på systern. Varken tingsrätten eller hovrätten tror på Magnus version om att han snubblat.

Han får lagens strängaste straff, livstidsfängelse, för mordet. Han fick livstid och jag hoppas verkligen att han får sitta en livstid där. Att han ruttnar där borta.

För den skadan han gjort är enorm. Så är det ju. För Maria Lindgren, polisen som jobbade med utredningen, är det här ett fall som sticker ut. Alla ärenden är olika och alltid är det något som sticker ut som man reagerar på.

Här var det väl mest att det var makabert att man gör en sån sak inför två barn och att man kanske kunde ha löst det här med att skrika åt varandra istället för att det skulle ha den här utgången. Det är väl så man känner när man tittar i backspegeln tillbaka. Att det sticker ut för att man tycker att det var så himla onödigt.

konton som skulle avslutas och räkningar som ska betalas, liksom. Så man hade ju hela tiden saker att pyssla med. Så man reflekterar nog inte så mycket över hur det var, hur man mådde själv.

Men det kom i kapp sen, liksom. Där fick man ju... Jag klarar inte mer, så jag lärde dig att söka hjälp själv. Fick du stöd då? Jag fick stöd. Jag fick gå och prata med en psykolog.

Jag åkte iväg lite själv, upp till fjällen och cykla lite och hängde bara för mig själv, liksom. Så... Ja, det var tufft, men det känns bra nu, ändå. Både Mika, Tommy, Micke och Vilma tycker att stödet de fått efter mordet har varit bra.

Och alla fyra har ett tydligt syfte med att säga ja till att bli intervjuade. Det är för att berätta om vad de varit med om och hur de mår idag. Jag vill bara kunna hjälpa andra och få andra som kanske är i liknande situationer att inte känna sig lika ensamma.

I början av intervjun kommer det fram en påbörjad toarulle på köksbordet. Under intervjun tar den slut och en ny har påbörjats. Det är Mickes tårar som rinner, särskilt när Vilma berättar.

Nej, jag tycker hon är så klok. Och förståndig, liksom. Så det, ja, det är lite häftigt. Är du stolt? Mycket stolt. Det frågar alla, tror jag. De som hon reagerar och hjälpte brorsan sin.

Som jag förstod sig, han är stort sett från blöjor. När jag såg till så att han hade någon jacka på sig. Låna vi några kläder av grannen som jag fick lämna till honom.

Nej, men för mig är det ju superhjältestatus på Vilma. Det är det ju, absolut. Det råder inga tvivel om det. Du har lyssnat på Krimstad, en podd med mig, Eva-Lisa Wallin.

Reporter på Ljusdals-Posten var Elisabeth Grek. Originalmusik, ljudläggning och mixning Patrik C. Samuelsson. Ansvarig utgivare för Krimstad Anders Nilsson. Avsnittet producerades hösten 2024.

Krimstad säsong två är ett samarbete mellan Sundsvalls tidning, Södra Dalarnes tidning, Närke Allehanda, Jönköpingsposten, Ljusdals-Posten, Helsingborgs dagblad, tidningen Ångermanland och Blekinge läns tidning. Tack för att ni lyssnar.