Ny: Spiralskandalen och de grönländska kvinnorna

Du har väl inte missat att du kan följa P3-dokumentär i Sveriges Radio-appen? Då får du en påminnelse varje gång ett nytt avsnitt släpps. Det är våldtäkt att sätta en kempelspiral upp.

Det är våldtäkt. Under flera decennier sattes spiraler in i grönländska kvinnor. Ofta utan deras samtycke, ibland utan deras vetskap. Vi säger att Danmark tvingade dem att få in IUDs för tio år sedan som en preventivmedelsåtgärd, utan deras samtycke.

De kvinnor hade varit väldigt unga, som jag tror den yngsta var tolv. Syftet med den mänskliga befolkningsökningen i Grönland, som låg under danskt styre... Ju mer danska grönländarna blir, desto bättre.

Det är liksom Danmark som är målet. Det här är en historia om ett av de smärtsamma kapitlen i tusentals grönländska kvinnors liv. Den kunde inte vara i ni mig, det kunde den inte.

Men det är också en berättelse om ett omfattande postkolonialt trauma. Här måste man gå in och ta någon sorts extrem förminnderoll för att begränsa den här befolkningsökningen. Hon är fortsatt inspirerad av sig själv utan att hon visste det.

Så det är min oskuld, der er blevet taget. Mange kvinders uskyld, der er blevet taget. Du lyssnar på P3 Dokumentär om spiralskandalen och de grönländska kvinnorna.

Mitt namn är Vendela Lundberg. Ja, mine tatueringer, det har alle sammen symboler. Henriette Bertelsen visar i sina tatueringar. Små prickar, streck och geometriska former på händer, öron och haka.

Og det där prikker, det har symboler i form af, at det er, så vi har bedre kontakt til det spirituelle verden, hvor vi kan få hjælp. Så det är en lång till den andliga världen, säger Henriette. De beskyddar och vägleder henne genom livet.

Och det har hon verkligen behövt. Henriette är inuit och född 1958 i Grönland, i ett samhälle med omkring hundra personer och 150 kilometer till närmaste stad. På danska heter hennes uppväxtplats Fisknässet.

På grönländsk heter det qaqortoq. Det är en lillebitte bygd, hvor der kun bor omkring 100 mennesker. Och i den lille bygd, der var man fiskare. Og mange drenge blev opdraget til at være fiskere og fangere.

De grönländska pojkarna som uppfostrades till att bli jägare eller fiskare fick höra i skolan att hela livet inte var någonting värt. Man skulle istället lära sig att bli dansk. Det är ingenting värd i det paket, att de ska lära det dansk och uppföra sig danskt.

Många flickorna Henriette gick i skolan med bor kvar i bygden, jobbar i butiken eller i skolan. Dem jag gik i klasse med dengang, de bor stadigvæk i bygden. Jag har försökt selv at få nogle forklaringer på, hvad det egentlig er, der er sket med mig i den periode, hvor jeg skulle tvinges til at blive indlemmet i den europæiske kultur.

Henriettes skolkompisar bär alla erfarenheterna av att uppmanas ta till sig europeisk kultur. Flera av dem har också den erfarenhet som Henriette än idag har svårt att tala om. Det är 70-tal och Henriette går i sjuan på internatskola.

Klassen är uppdelade, en klass för grönländska barn och en för danska. I den skole, der var der parallelklasser, der var en dansk klasse og en grønlandsk klasse. Ligesom apartheid i Sydafrika.

Jeg var i den grønlandske klasse, og der blev vi behandlet som andenklassesborgere. Redan när hon var yngre och gick i folkskolan hemma i Fisknæsset kunde hon få en örfil om hon talade sitt eget språk, grönländska. Nu på internatskolan i Nook känner hon sig som andraklassens medborgare.

Och en dag får flickorna i Henriettes klass se en lapp uppsatt på skolans anslagstavla. De grönländska flickorna kallas till läkarmottagningen. De går dit tillsammans.

Vi kom ind, ind af gangen. En efter en går de in. Inne i undersökningsrummet väntar en dansk läkare i vit rock. Sedan är det som att det blir svart för Henriette.

Minnet är förträngt. Hon vet bara en sak. När vi kom ud, så græd vi. De nyblivna tonårsflickorna kommer ut från undersökningsrummet och gråter. Efteråt säger de inget till varann.

De återvänder till skolan under tystnad. Men vi snakkede ikke om, hvad der var sket. For det indeholder så meget skam. Det är skamfyllt för Henriette. Det läkaren var med sina händer.

Där har hon rört henne förr. Hon är tretton år gammal och har nu ont efter att ha fått en spiral insatt. Men hon förklarade med att för henne var ett faktum att man som grönländare säger inte nej till en dansk.

Og jeg var driseret til at skulle sige ja til alle danskere. Grönland är idag ett självstyrande territorium inom det danska kungariket. Danmark ansvarar fortfarande bland annat för försvars- och utrikespolitik.

Men Grönland styr över inrikesfrågor och har ett eget parlament. Så har det inte alltid varit. Den danska kolonialmakten som etablerade sig på Grönland på 1700-talet begränsar kontakten med omvärlden.

Bara enstaka fartyg från utlandet når kusten. Ombord finns forskare och upptäcktsresande som vill möta och dokumentera de människor som de kallar eskimåer. Ett ord som idag av många anses vara föråldrat och nedsättande.

The Eskimos are very primitive and the Danish government is doing its best to keep civilization from spoiling them. Efter andra världskriget så öppnas det ett fönster. Camilla Wangman är doktor i statsvetenskap vid Stockholms universitet med inriktning på avkolonialisering.

Egentligen så har det funnits under en längre tid ett antikolonialt motstånd i kolonierna. Det har funnits självständighetsrörelser. De har inte fått så mycket gehör.

Sen när andra världskriget var slut då öppnas det en sorts möjlighetsfönster. Det var 15 nations standing side by side, unanimous for peace. 1945 upprättas FN och har självbestämmande som en central del i stadgarna.

Hela världsordningen är i behov av omdanas. Kolonialmakterna är mycket försvagade. Idag upphör ett sekelgammalt trösade möte att existera och världen begåvas istället med två nya självständiga stater.

Avkolonialiseringen, jorden över, kommer att prägla hela 50-talet när världens kartor bokstavligen ritas om. Danmark har en helt annan approach. Danmark vill inte släppa ifrån sig Grönland.

Har man Grönland är man också en arktisk stat och då har man också möjligheter att samarbeta med framförallt USA. I sina samtal med FN är Danmark övertygande. Istället för att gå på de två vanliga linjerna, att ge en koloni självständighet eller i alla fall mer autonomi, så propsar Danmark på att få välja en tredje väg.

Och då blir alltså Grönland den första kolonin som formellt avkoloniseras genom integration. Det här skulle vi inte se som avkolonisering idag, men formellt så blir det så. 1953 upphör Grönland alltså att vara en koloni, officiellt.

Istället blir den stora arktiska ön en del av Danmark. Det kallas för ett amt, ungefär som ett slags län. Man frågar inte grönländarna. Det är ingen folkomröstning som typiskt sett är det som skulle krävas för att folket ska få säga sitt.

För att gå igenom att Grönland ska bli en del av Danmark så måste den grönländska befolkningen också bli helt likställd med befolkningen i Danmark. Det betyder att levnadsstandarden måste höjas. Och det rejält, för Grönland på den här tiden är mycket fattigt.

Det ser inte jättebra ut att ha ett territorium som är såpass eftersatt som Grönland är då jämfört med resten av Danmark, om man nu ska se det som en fullvärdig del. Nu ska grönländarna bli danska. Hela ön ska fördanskas.

Danmark plöjer ner pengar i moderniseringsprojektet. Man satsar mycket på infrastruktur till exempel för att kunna främja företagande, framförallt fiske. Man bygger vägar, man bygger hus som är mer i linje med danska standards.

Man inleder ett

Det blev ju ett problem i Danmarks ögon att det här skedde i så pass snabb takt i Grönland att man inte ansåg sig ha möjligheten att hänga med med investeringarna som man behövde göra. Så det här blev väldigt kostsamt. I mitten av 60-talet är befolkningsökningen tre gånger så stor som i Danmark.

Journalisten Anne Pillegård-Petersen har tillsammans med kollegan Celine Klint följt den här historien för Danmarks Radio. När de börjar titta på fallet ser de en graf över befolkningsökningen som bara går upp och upp. Tills den inte gör det.

Kurvan störtdyker. Plötsligt under tre år sjunker det 50%. Det grönländska samhället reser sig nu i lägenhetskomplex, bleka kolosser i västerländsk miljonprogramstil som ska stå pall för den isande vinden.

Kontraster till de färgglada trähvillorna som annars lyser upp stadsbilden. Ett sömt, ofta gultmålat hus bodde den danska kolonibestyrraren, den lokala representanten för makten. En bostad Elisabeth Heiman-Blinds mamma jobbade i som mugg.

Väldigt vackert, alltså träbyggnad. På den tiden var den nog säkert jättestor slagen. Min mamma var piga hos kolonibestyrraren. Elisabeth född 1958 är från Sisimut i Grönland men bor i Sverige sedan många år.

Jag kom från en jättestor familj. Vi är sju syskon som kommer tripp, trapp. Det är liv och rörelse hela tiden i min familj. Det är inte liksom en sån vanlig europeisk kärnfamilj.

Vi är lika mycket hos mina bästeföräldrar där vi också bodde en stund. Elisabeths barndom utspelar sig i både Grönland och Danmark. Hon säger att det är på båda platser fanns en föreställning om att grönländska flickor skulle vara mer sexuellt frigjorda än andra.

Den fördom att det är bara att ta för sig med en grönländsk kvinna, den existerar fortfarande, tycker jag. Men speciellt i vår ungdom. Som tonåring älskar Elisabeth att dansa.

Hon och en kompis går ofta ut på helgerna. När jag var ung så dansade jag helt vilt, bara sån helt fritt. Och det blev betraktat som att vi bjöd in oss till att här är det någon man kan hoppa på eller börja flörta kraftigt med så att man skulle kunna gå och lägga sig med dem.

Men där har jag alltid satt en gräns när jag upptäckte att här kan man inte dansa fritt för där bjuder man upp sig. Att bara dansa räcker för att få glåpord efter sig. Och där blir vi kallt för Anna Ballad, alltså översatt så är det hora.

A big part of the story is also like the whole danification or modernization of the Greenlandic society. När det grönländska samhället ska fördanskas så moderniseras skickas unga danska män dit för att bygga upp den nya infrastrukturen. Anne Pillegård-Petersen berättar.

And this meant like a lot of young Danish men like construction workers went to the big cities in Greenland to build new houses, build new schools, build hospitals. And they came up there and they partied hard, just to say the least. Några månader efter att festen tagit slut föds det inte sällan ett barn.

I think in the archive they said that it was one in four of all children being born in a period in the 60s in Nuuk, the main capital, has had a Danish father who often just left Greenland and never took responsibility. 1969 skrev danska landsläkaren en artikel att promiskuitet är ett av flera problem i det grönländska samhället och likställer det med bland annat brottslighet. Samma år håller landsläkaren möte med representanter från grönlandsministeriet och sundhetsstyrelsen där man diskuterar flera radikala förslag för att begränsa sexuella kontakter och också minska spridningen av könssjukdomar.

En idé som läggs fram är att sätta in vad man kallar en antabuskur för sex. På mötet diskuteras också att ge injektioner med kvinnligt hormon till män. När de reser hem tänker de så mer på de grönländska tjejerna.

Danmarks Radio intervjuar en dansk lastbilschaufför i Grönland och frågar om han och kollegerna tänker på de grönländska flickorna när de reser hem. Nej, det gör jag som sig det. Var de ser deras arbetskamrater på grönländerpigerna?

Är de glada för dem medan de är här och glömmer dem när de kommer hem? Vad ska man säga till det? Det är nästan för att få lite deras prövelse. Det är massförstörelse, säger Dansken.

De unga kvinnorna som har relationer med danska inresta män kommer att kallas för öknamn som barackflickorna, hantverksflickorna och hamnflickorna. Danmarks Radio intervjuar ordföranden för Socialutskottet i slutet av 60-talet. Han är bekymrad för flickorna och säger att de har funderat på att spärra av hamnen.

Man har försökt en gång att föreslå att man ska inhägna hamnen och afspärra det. Han säger att ofta är tjejerna så fulla att de knappt kan stå på benen. Men tjejerna kan, när havnipiner förlade skibet, det är så fullt att jag kan nästan inte stå på pinnarna.

Just hamnflickorna, som pekas ut som en särskild grupp ogifta kvinnor, nämns under ett planeringsmöte mellan Sundhetsstyrelsen, Grönlandsministeriet och en Erik Rosen 1966. Han är då överläkare vid mödrarhjälpen i Danmark och är drivande i att få genomföra ett experiment i Grönland. Rosen argumenterar att han ser en unik chans att samla vetenskapligt material om preventivmedels användbarhet i en, som han uttrycker det, primitiv befolkning.

Och han ges tillåtelse. Nu ska han undersöka om spiraler, coil eller IUD på engelska, kan sättas in i grönländska kvinnor i stor skala. He tried the coil on 300 different women and then he wrote like a report, it's called Rosen's rapport.

And in that he wrote like it works, not too many pains, blah, blah, blah. But he also wrote specifically in the report to the Danish state, you can only put an IUD into someone if they have gotten information and they accept getting the IUD. Denna ses bara revolutionerande när den kommer på 60-talet.

En ny typ av preventivmedel, en spiral som får namnet Lippe's loop efter sin skapare, den amerikanska läkaren Jack Lipps. Till skillnad från dagens små T-formade hormon- och kopparspiraler är Lippe's loop som en böjd plastslinga, smidigt liksom en orm, nästan som en extra kurva. Spiralens syfte är att skapa en lokal inflammation i livmodern, eller ett taggtrådsstängsel som en dansk överläkare kallar det.

Och det är ju det som stoppar en möjlig graviditet. Själva utformningen att föremålet är så stort. Det var det här plastiga stängsel som ser ut som en liten vit orm.

Privata organisationer som The Population Council ser inte bara spiralen som ett medicinskt framsteg, utan som det viktigaste medlet i att stoppa befolkningsexplosionen man ser världen över. Organisationen kommer gå in med pengar för att distribuera en informationsfilm med kallaanka om familjeplanering. Organisationen går också in och sponsrar doktor Erik Rosens experiment i Grönland.

When we read through all of these documents and in the archives, we could see like Danish women in Greenland, they were allowed to get the pill. Like they could just get the pill at their doctors. But Greenlandic women weren't allowed to get that because the doctors said like they can't handle this.

Överläkare Rosen argumenterar för att spiralen är den mest lämpliga metoden för att förhindra graviditeter i Grönland. Anledningen är en misstro mot att de grönländska kvinnorna skulle ha disciplinen att ta till exempel ett p-piller varje dag. Man litar inte på att de kommer att till exempel kunna ta p-piller enligt instruktion utan här måste man gå in och ta någon sorts extrem förminnadaroll för att då begränsa den här befolkningsökningen som man ser som problematisk.

Rosens försök där knappt 300 kvinnor får en spiral insatt ses som lyckosamt. I sin slutgiltiga rapport skriver han att spiralen är mycket effektiv för att förhindra graviditeter och inte innebär någon förhöjd komplikationsrisk. Det här får danska sunnhetsstyrelsen att ge grönt ljus.

Den stora spiralkampanjen kan börja. Men på vägen har något kommit att ändras. För den här spiralen

Det är konstigt, men jag ville bara få det fort över. Det är alltid obehagligt att få sån kall... Vad heter det? Du får sån kallt instrument, kallt. Alltså, den var ju kall.

Det minns jag. Jag fick sprida mina ben och få det fort överstökat. Elisabeth bor hemma när hon får sin spiral insatt. Det gör inte Henriette. Då han skickats till internatskolan.

Någon är på 12 år, 13 år, 14 år. Och vi hade ju inte vår familj. De är barn från 12 år och uppåt. Många mil bort från sina familjer, sina mammor. Jag har legat i sängen med starke smärta efter spiralen och absolut inte märkt den där särskilda ansvar.

Henriette har gått tillbaka till arkiven för att se om någon ansvarig vuxen gjort en anteckning om att hon har ont. I fyra år har jag bodd där och haft så ont efter spiral och kramp och gjort ved. Och ingen har passet på mig.

Hon kallar när ligger hon i fosterställning med smärtor. Ingen vuxen har noterat att Henriette har ont eller är ledsen. Ingen gång givet att skriva en lille ting om, att Henriette har været hos lægen og har fået sat spiral op, og hun er ked af det nu.

Henriettes historia skiljer sig också på en annan punkt från Elisabeths. För medan Elisabeth säger att hon gav sitt samtycke till att få en spiral, hon ville inte bli gravid som tonåring, så säger Henriette att hon bara var ett barn som gjorde som hon blev tillsagd. Vi var ju kun børn, vi havde jo ikke nogen voksne, der sad der og krammede os og sagde, at det är okej, og hvad føler du?

Vi var også alene. Fram till 1973 var det lagstadgat krav att få föräldrars samtycke för mindreåriga. Och för flickor under 15 år fram till 1975. Men vittnesmål och rapporter visar att så var sällan fallet i praktiken.

Särskilt när det gällde flickor på internatskolor. Och deras berättelser är fragmentariska, men ofta samstämmiga kring känslan av att varit med om ett övergrepp, både i oberoende rapporter och i senare rättsprocesser. En tonårig flicka minns hur hon efter ingreppet var tvungen att gå runt med plastpåsen utanför sina trosor för att inte blöda igenom kläderna.

En annan hur flickorna valdes ut efter kroppslig mognad. Hon var 12. En tredje på 14 år hur hon gjorde sånt motstånd där på britsen, att läkarna fick hålla fast henne när de satte in spiralen.

Och Henriettes föräldrar, de visste ingenting. Mina föräldrar har aldrig givit samtycke. Det gjorde det bara. Jag var ett barn. Och det flesta av oss hade aldrig varit tillsammans med en man.

I slutet av 1969 rapporterade sexläkare runtom i Grönland att kvinnorna visar mycket litet intresse för spiraler på egen hand och av egen vilja. Grönlandsministeriet svarar förvånat ett par veckor senare. För enligt deras beräkningar har mer än en tredjedel av alla fertila grönländska kvinnor i städerna redan fått en spiral.

Då har den så kallade spiralkampanjen pågått i tre år. Och den fortsätter. Mellan 1966 och 1970 sätts 4500 spiraler in i de 9000 fertila kvinnor som bor i Grönland.

Födelsetalen sjunker drastiskt. Fertiliteten halveras. Det är extremt, statsvetaren Camilla Wangmar tittar på grafen. Det är ingenting som sker naturligt, den typen av dipp.

Utan det är någon form av ingripande som har skett om man tittar på den grafen. Så det är ju uppenbart. Men kampanjen slutar inte där, berättar forskaren Klaus Jörgens Hansen som skriver sin doktorsavhandling om Danmarks kolonisering av Grönland.

Suddenly the statistics ends in 1972. So from 1966 till 1972 we know exactly that it was 5737 spiraler. Minst. Men det finns ett mörkertal. But from then on we don't know, we don't have the statistics.

We know from 1973 till 1975 the process went on and was even intensified. Mr. Munderhulty håller Grönlandsministern Asinnenorman tal i det danska folketinget. Han tar upp målet om att höja levnadsstandarden i Grönland.

Att de flesta nog förstår att den insatsen blir ännu mer kostsam med en växande befolkning. Men nu håller utvecklingen på att vända. Ett födseltal är på nedgång.

I de sista par år har især anvendelsen af den såkaldte spiral bidraget hertil. Han slår fast att födelsetalen verkar vara på nedgång. Och säger att under de senaste åren har framförallt användningen av den såkaldte spiralen bidragit till det här.

Och det som slås fast i Danmarks parlament går nu att se med blotta ögat i Grönland. Familjerna krymper. Jag är en storesyster. Jag kommer från ett kollektivt tänkande samhälle.

Jag har en bestämd plats i familjen som storesyster sedan jag blev födt. Familjerna är traditionellt större i Grönland än i Danmark eller Sverige. 1967 var den samlade fertiliteten, alltså antal barn per kvinna, 7,4.

11 år senare har siffran rasat ner till 2,4 barn per kvinna. I slutet av 60-talet ska Henriettes mamma Dorte opereras. Hon är drygt 30 år. Så skulle hon opereras för något i sjukhuset.

För något helt annat än magen. Jag kan inte huske vad det var. Det är ingen magenoperation man man ska göra, så långt minns Henriette. Da hun vågnede, så havde lægen fjernet hendes livmoder.

Uden at spørge hende, uden noget som helst. Men när efter mamma Dorte vaknade ur narkosen har läkaren opererat bort hennes livmoder. Utan att fråga. Så har hun spurgt lægen, hvordan kan du gøre det?

Så havde han sagt, når du nu var i narkose, så kunne vi lige så godt tage den med. Du har jo børn nok. Dorte frågar läkaren hur han kan göra något sånt här. Han svarar att eftersom hon är i narkosen passar de på att ta bort livmodern.

Hon har ju redan tillräckligt med barn. När hon som 80-åring berättar om det för sin dotter faller hon i gråt. Dorte som var poet och författare kommer aldrig skriva om sitt trauma.

Inte heller bearbeta det. Det var et kæmpe, kæmpe stort traume hun fik der. Som da hun var 80 år, når hun nævner det, så begyndte hun at græde. Og det traume fik hun ikke bearbejdet.

Og selvfølgelig er det gået videre til os. Og det er ikke kun min mor, der har oplevet det. Vi begyndte også at høre historier om kvinder, der vågnede op fra en procedure.

Måske havde de fået en abortion. Hon har lärt känna flera vittnesmål där kvinnor inte kunnat ge sitt samtycke till ingrepp eftersom de inte var vid medvetande. Og så vågnede de op.

Og først flere år efter fandt de ud af, at de faktisk havde fået en spiral under deres abortion. Ligesom da de blev röntgen. Det lå ligesom i hele situationen, at man havde autoritet.

Altså, når jeg mener autoritet, så siger jeg, at de tror på, hvad man siger. Det her er Hans Martin Jonsson, pensionerad gynekolog. En gång i tiden den enda gynekologen i Grönland.

Första gången han kommer dit för att arbeta är i oktober 1974. Han kliver direkt in i en roll med enorm auktoritet. Hans Martin är chef för sjukhuset i Manitsog, en gammal trävbyggnad på två våningar.

Men han behöver en grönländsk tolk, eller farkladet som han uttrycker det, för att möta sina patienter. Og der var det libslov. Då är det fortfarande den här formade lipeslovspiralen som gäller.

Även om de börjar fasas ut, säger Hans Martin. Under sina år i Grönland har han satt in många tusen spiraler, tror han. Det är många tusen, tror jag. Hans Martin Jonsson är noga med att säga att han aldrig gjort någonting mot någons vilja.

Han är idag en gammal man, över 90 år. Men han minns sina patienter. Der kom kvinder, som inte kunne blive gravide. Och så undersökte man just männens spermie. Och sen gör man det, som det hedder, en HSG, altså en underlivsröntgen, hvor man röntgar.

När Hans Martin röntgar kvinnan ser han att hon har en spiral. Og så havde vi gjort det, så havde vi sat den spirale op

Det blir svårare att följa hur många som sätts in men protokoll från sjukhus runtom i Grönland visar att insättningarna fortsätter systematiskt. Det finns dokumenterade fall och vittnesmål ända in på 90-talet. Många är de kvinnor som senare söker vård för infertilitet.

Det går inte att med all säkerhet slå fast att infertiliteten beror på just spiralerna men i en senare stämningsansökan där drygt 140 kvinnor gått samman uppger mer än en tredjedel att de aldrig kunnat få barn. Ändå är det få som talar om det då, varken i pressen eller med varandra. Åren går.

Det spolar fram till 2021. Anne Pilegård Petersen och Celine Klint är båda journalister baserade i Köpenhamn. När Anne och Celine bestämmer sig för att undersöka fallet närmare.

Men det kändes lite konstigt att vara en dansk journalist som tvingade dem att prata med oss på danska. Så vi frågade, vill ni att vi skaffar en tolk? Och de flesta sa nej, vi vill höra det på danska också.

Det är viktigt. Det är liksom om kroppen huskar, och så bliver det hele reaktiveret fra dengang. När jag leder efter, ederne och Céline-serien och Spiral-kampanjen för DR.

Jag skriver på Facebook. Jeg spørger til folk om andre har været udsat for det samme som mig. Och så börjar det at rulle, at rigtig mange har været udsat for det.

Så sandheden til videre er sand. Det fylles af den store smerte, jeg blev udsat for, eller jeg fik på grund af den spiral. Og så kom det hele frem jo, min egen oplevelse.

Jeg var lige 15 år og lige før jeg fyldte 16, da jeg fik det der. Det gjorde så afsindigt ondt, at jeg nærmest græd, da jeg fik det på. Elisabeth Bangård kom sagde til DR, at hun var 13 år, når hun fik spiral.

Kristine Johanne Høj. Og det er fordi, at de bliver så livlige. Det er et område, jeg aldrig snakker om. What really made an impression on me, at least, was like you could hear how affected they had been, what happened, even if it was like, yeah, 40 years ago, 50 years ago.

But it was also this question that really haunted us during the rest of the work with this series, was like, why did this happen to me? Nuuk, Sisimiut, Manitsok, Karnaq. Kvinnor och flickor från olika delar av Grönland med liknande berättelser.

And most of them said, I think all of them actually, said like, we never got any information, I don't know, I didn't know what an IUD was, I'd never heard about it. Some of them had never even been with a man, so I think what's also a common thread in their story is like this idea of the Greenlandic young girls being very sexually active. Anna och Celine vänder sig till forskare för att se vad som finns dokumenterat.

Men trots att kvinnornas berättelser ekar varann så finns det nästan inga spår. This is so weird. Like, how in the world have nobody looked into this before? Expert efter expert hänvisar journalisterna vidare.

Ingen verkar känna till det här. But then again, we had talked to all of these women with these stories, it was like, there must be something there, but you know, we just kept thinking, is this real? Like, what's going on?

Why has nobody looked into this before? Anna och Celine bestämmer sig för att de får bli experter istället. Then we go to the archives and we actually talked to one professor in history from the university in Nuuk and when we asked her about like going to the archives, she said, I don't know what's in there, I'm not quite sure.

She called it in Danish sundspøl. Like, this is a pool of all of the bad horrible stuff that Denmark used to do to Greenland. So she was like, nobody really knows what's in there and that was also what we found, like when we asked to look through what was called the Danish Greenland ministry's papers.

We got like a huge stack of papers. I think it was like, I don't know, half a meter high of real paper. Dag efter dag sitter Anne och Celine nere i arkivrum med luntor av papper.

De plöjer dokument om fiskekvoter och regleringar för båtar. Men så, efter en månad, börjar de komma något på spåren. De hittar hur danska läkare under några års tid rapporterar till danska myndigheter om hur många spiraler man satt in i grönländska kvinnor.

Loggböcker över ålder och civilstånd. I think we looked at each other and it was like, wow. We could see that doctors in each small village or each small district in Greenland had a piece of paper for each year where you could see like they had very, very meticulously noted how many women, what age they had been, had come to their clinic to get an IUD.

De hittar hur det var ett krav att läkare som praktiserade i Grönland måste ta en kurs i att sätta in en spiral. Det är inget man behöver i Danmark. Actually, one official said to me, he was like a 90-year-old man.

He said to me, like, when a woman came into the doctor's clinic with whatever problems she had, she came out of there with an IUD. Både dansk och grönländsk press beskrivs spiralkampanjen som en framgångssaga. Ett medicinskt framsteg som ger kvinnor större frihet, skyddar dem mot fattigdom och samtidigt löser statens ekonomiska bekymmer med befolkningstillväxten.

Det finns sprickor av kritik, men de är få. Statsvetaren Camilla Wagnmar. Det är väldigt svårt generellt att hitta kritik mot Danmark från den här tiden. Det är vissa forskare som har hävdat att bristen på uppmärksamhet kring den här frågan har att göra med att den var så pass osynlig.

Det här var ingenting som någon kände till, utan det här var bara något som skedde i det fördolda. Därför fick man ingen kritik då. Sen är det andra som hävdar att det här var någonting som folk kände till, men såsom danska medier framställde det här, så var det på ett väldigt förskönande sätt.

One of the moments where Céline and I, we just looked at each other and went like, what? Was actually when we found a document from the Danish foreign ministry where they wrote that they had to be at an international family planning. 1974 utropa till världsbefolkningsår och FN anordnar en konferens i Bukarest.

The ministry is writing to the Greenlandic ministry saying like, we really need you to help us because we know we're going here and we know a lot of the other countries will be very critical about what we did in Greenland with these coils, with these IUDs. What can we say? And then the Greenlandic ministry writes back to the Danish foreign ministry saying like, yeah, actually we didn't ask the Greenlandic politicians permission to do this.

We just did it. They never said no and we took that as them accepting us doing it. 2022 kommer Anne Petersen Pilegård och Céline Klints podcastserie Spiralkampanjen.

I Grönland slår den ner som en bomb. The professor from the university in Nuuk actually said this is so intense. People are crying. People are asking, did this happen to me?

Did it happen to my mom? Did it happen to my friend? It really opened the floodgates about this Danish-Greenlandic relationship. Nu startar en rörelse. Kvinnor möns upp och börjar tala med varandra, dela sina upplevelser.

Och det blir bara mer och mer. Elisabeth Heiman Blind i BLEs, jag grät och var lite desorienterad på något sätt. Och jag bara, kan det verkligen stämma? Är det sant?

Och jag frågade mig själv. Och sen har jag pratat med mycket folk från Grönland, men också Danmark. Så det tog väldigt hårt på mig. Jag tror det har tagit väldigt kollektivt hårt på grönländska kvinnor.

När tystnaden bryts tar Henriette mod till sig och begär ut sina journalkopior. Hon börjar gråta redan innan hon öppnar dem. Och da jeg tog de der journalnotater, før jeg overhovedet åbnede dem, begyndte jeg at græde.

Og uden at kunne forklare hvorfor. Det er mullerør i Grönland. Undantryckta minden og traumatiske upplevelser kommer upp til ytan. Men i Danmark 2022 är stämningen annorlunda, säger Anne Pilgård Petersen.

When the story broke, there was like a feeling of silence here in Denmark. Men så blir det 2025. Och i Vita huset, USA, flyttar en ny president in för andra gången.

If we don't take Greenland, Russia or China will take Greenland. And I am not going to let that happen. Från sitt flygplan Air Force One säger Donald Trump till journalister.

Jag kan inte välja att sluta ekonomiskt eller militärt

Det är en stramt kammat bakåt. Framför sig på talarpodiet har hon en bunt papper. Hon ska hålla tal. Mange av er har levt med psykiske, fysiske tjener. Och några av er har mistet evnen till att få børn.

Jag kan nästan inte föreställa mig något mer olyckligt. Mange av er har levt med psykiska och fysiska följder. Och några av er har förlorat möjligheten att få barn, säger Mette Frederiksen.

Hon beskriver paradoxen i att preventivmedel ofta förknippas med kvinnlig frigörelse. Men att i Grönland fick det en helt annan innebörd. Och här är ett paradoks, där nästan larmar.

För prevention är för de fleste av oss ett tecken på frihet. Især för oss kvinnor. Möjligheten för att undgå oönskade graviditeter. Men för er blev det det motsatte.

Det blev ofrihet. Flera av de samtalar ifrån kvinnor som är på plats, som utsatts för spiralkampanjen. Deras familjer, grönländska politiker, aktivister, journalister och representanter för både Danmarks och Grönlands regeringar.

Anne Pilegård-Petersen. Jag ser dem där, får en uppgift och påminner mig om att det här hände till alla av dessa kvinnor. Men det hände också till deras män som har levt genom infertility.

Levt med en kvinna som har haft en traumatisk erfarenhet och stor smärta. Ursäkta för den orätt som blev begått mot er, för att ni var grönländare. Ursäkta för det som blev taget från er och för den smärta det förvållde.

På vegne av Danmark, ursäkta. Det var en erkännande över att det är sket, att Danmarks statsminister ursäktade. Så där grät jag. Henriette säger att hon behöver erkännandet efter alla år av att ha känt att bevisbördan ligger hos offren.

Det är som om vi skulle bevisa det. Jens Frederik Knudsen, Grönlands regeringschef, torkar en tår från sin kind. Men en kvinna bland åhörarna vänder ryggen mot Fredriksen.

Hon bär traditionell inuitisk dräkt. I sina händer håller hon ett vitt ark där hon ritat silhuetten av en gravid kvinna. Ursäkten föregås av hård debatt och rättsliga krav.

Drygt 140 kvinnor som ofrivilligt fått spiral insatt av danska läkare på Grönland under 1960- och 1970-talet stämmer Danmark för brott mot mänskliga rättigheter. Den förra grönländska regeringschefen Murer B. Eggede kallar det folkmord på dansk tv.

Det är inte folketab och det är brott på, alltså det är en overgrep över för piger i 12, 13, 14 års ålder. Forskaren och filmaren Klaus Gjeroy Hansson. In Greenland people just know it, see.

Yes, of course, that's the word. On the other hand, in Denmark it was denied heavily and he was accused of being very, very aggressive. Flera danska politiker vände sig mot ordet folkmord och menar att spiralkandalen var ett allvarligt övergrepp men att det inte uppfyller definitionen av folkmord enligt internationell rätt.

Den danska staten har varit försiktig med att erkänna juridiskt ansvarig rättsprocessen om brott mot mänskliga rättigheter. När den här dokumentären görs är processen inte avslutad. Men efter månader av debatt och påtryckningar och ursäkten i Nugs kulturhus kommer en sorts politisk lösning.

Danmark upprättar en kompensationsfond. Kvinnor som kan lämna en trovärdig redogörelse för att de fick spiral eller annat preventivmedel utan informerat samtycke kan få 300 000 danska kronor i ersättning. Danska regeringen bedömer att det kan handla om tusentals grönländska kvinnor.

För Henriette betyder summan mycket lite. Hon tror att hon redan lagt så mycket bara på psykologer för att få hjälp med att behandla sitt trauma. Jag har brukt minst 300 000 kronor på psykologer för att jag ettes själv att hila mig själv av allt det trauma jag har varit utsatt för.

Så 300 000 är ingenting. Det var ett fel, medicinskt fel. Ingen snack om det. Men man visste inte vad förklart. Den pensionerade gynekologen Hans Martin Jonsson tycker att det var fel att sätta in för stora spiraler på unga flickor som knappt ens fått mens.

Men han menar också att Grönland hade många tonårsgraviditeter och att det var ett problem. Hans egen fru blev mamma väldigt tidigt, långt innan hon träffade Hans Martin. Som jag säger förr, det var ett problem med alla de där små flickor som fick barn som 15-16.

Min fru fick en pojke när hon var 16. Hon fick ju inte någon stor utbildning efter det. Hon har klarat sig, men det var inte bra det där. Sambandet mellan Danmarks oro för den ekonomiska utvecklingen i Grönland och spiralkampanjen är belagt i oberoende rapporter.

Men journalisten Anne Pilegård-Petersen menar att det finns en annan förklaringsmodell utöver det. Det är också den sidhistoria av den danska staten att de har varit så fängslade av deras egen idé om vad som var rätt för dessa tjejer. Och de ville verkligen inte att de skulle bli gravida, inte bli unga mödrar.

De hade också den här paternalistiska idén, men det var där, det var inte bara om ekonomin. Så det är en sätt att historien har porträtterats, att den danska staten är den stora, stora skurken. De är på något sätt, men sen finns det också den här andra sätt som historien har tittats på här i Danmark och det har varit som de grönländska kvinnorna och tjejerna, de borde bara vara tacksamma.

Vi gjorde det här bara för dem. Om man vill vara trevlig, jag tror att man kan säga att det är två skäl till varför Danmark gjorde det här. Det var både för att de hade den här idén om att det var en hjälp för de grönländska tjejerna, men det var också för att det var ekonomiskt bättre för Danmark.

Elisabeth har skadade äggledare och har flera gånger drabbats av utomhavandeskap, alltså graviditeter utanför livmodern. Ingen har bekräftat att det är så, men hon har hela sitt liv funderat på om det är den för stora spiralen som är orsaken. Det kan ha att göra med den för stora spiralen jag fick uppsatt.

Det kan också vara andra orsaker, jag vet inte. Det är en enormt stor sorg att jag kunde ha fått flera barn. Vi kunde ha fått en syskon till våran son. Hon ångrar att spiralen satts in och känner en vrede över att storleken på den kan ha skadat hennes äggledare.

Vrede över att man tydligen har blivit lurad. Om jag hade vetat att den spiralen som jag fick uppsatt var för stor och att man då tydligen körde med väldigt stora spiraler som bara var för kvinnor som hade fött, så hade jag aldrig själv gått och ville ha en spiral. Men det visste jag inte då.

Så det är ju fruktansvärt för mig att veta att jag har blivit lurad på det sättet. Henriette är idag långt över 60 och hon är en av de 143 kvinnor som stämt den danska staten. Det är rimligt, det är rimligt det som jag har varit utsatt för.

Hon tycker det är viktigt att de nu får komma till tals och bli lyssnade på. Vi ska ha lov till att ha en röst, som jag har en röst här i mikrofonen. 2025 kommer en oberoende rapport om skandalen.

Granskningen bygger delvis på vittnesmål. Av de 453 händelser som beskrivs i vittnesmålen uppger kvinnorna att de i 330 fall antingen inte gav samtycke eller uttryckligen sa nej. Men när det har varit så systematiserat och man en dag har gjort det mot barn och inte har syns att det har varit nödvändigt att få samtycke från föräldrarna.

Henriette som fick en spiral insatt nio gånger beskriver det som ett övergrepp. Det är våldsikt att använda stora utrustningar och pressa det upp i min skede och sätta en kämpespiral upp. Det är våldsikt, vill jag kalla det för.

Danska staten tog min oskuld, säger Henriette Bertelsen. Så det är min oskuld, det har blivit taget. Många kvinnors oskuld har blivit taget. I Grönland lever kollektivt och tänker kollektivt.

Så är det något som påverkar hela samfundet. Och det där trauma vi har varit utsatt för och oss kvinnors tårar och vår smärta och vår vrede det är något som påverkar hela samfundet. Henriette ser att den gr