Linnéas bästa vän försökte mörda henne – 15 år senare är utredningen fortfarande hemlig

Stockholm, trettonde afton, 2011. Sextonåriga Linnea har varit försvunnen i nästan ett dygn när hon hittas, svårt skadad, hemma hos sin bästa vän Simon. Han har försökt mörda henne och sen tagit sitt eget liv.

Jag minns att han var alldeles svart i ögonen och att en hammare kom mot mitt ansikte och sen blev jag medvetslös. Femton år senare vet Linnea fortfarande inte vad som hände och vad polisen fann i sin utredning. Nu kämpar hon för upprättelse och för en lagändring.

Man har de senaste åren tittat mycket på brottsofferperspektiv, man har höjt skadestånd för brottsoffer och så vidare, men den här biten har man inte alls berört och det är ju en brist. Petra Krim den här veckan om Lex Linnea och ett brottsoffers jakt på svar. Jag heter Fanny Hedenmo.

Och jag heter Jenny Hellström. Ja Fanny, det här vi ska höra nu, det är ju ett otroligt skakande fall och det fortfarande finns en hel del frågetecken och mystiska omständigheter kan man säga. Ett fall som du dessutom har gjort en dokumentär om.

Ja, i våras så gjorde jag dokumentären i två delar som heter Jag älskar dig också Linnea för poddmi. Alltså jag har ju många händelser bak i bagaget, men det här är en händelse jag aldrig glömmer, någonsin. Det tror jag jag kommer ta med mig den för alltid.

Fler spikar mamma pratar, snitte, snitte. Men snitte och flera spikar, det här låter som stickvåld. Vad du än säger eller gör ska du veta att jag innerst inne verkligen älskar dig.

Att någon så nära en, som man trodde att man kände, gör en sån här sak. Då undrar man ju liksom, vem kan man lita på? Men det var tydligt för mig att det fanns mer att berätta här.

För även om det här är ett sällsynt fall med som du sa en rad märkliga omständigheter så blottar det ändå något som man kan fundera på i hur vår lagstiftning fungerar idag. Det blir som ett glapp som innebär att ett enda beslut av en gärningsman att ta sitt eget liv kan påverka ett brottsoffers hela liv. Och innebära att hon varken får ta del av skadestånd eller information om vad som ens hände henne.

Ja, och i det här avsnittet så ska vi utforska vad det här egentligen innebär och om det går att göra något åt det genom en lagändring. En Lex Linnea. Och vi börjar på ett advokatkontor i Uppsala.

Hej, välkomna. Vi vet att ni ska... Ja, det var. Sätt er ner. Hej. Advokaten Angelica DiPedes tar emot på sitt kontor. Det ligger på andra våningen i ett vackert sekelskifteshus på Drottninggatan i Uppsala med stora spröjsade fönster och knarrande trägolv.

Jag, Linnea och hennes mamma Helena sätter oss vid det långa bordet i ett av rummen och Angelica DiPedes öppnar sin dator. Jag har påbörjat ett brev. Det här är bara det första utkastet.

Jag bara skrev när jag tänkte för att jag skulle få med det. Och vi ska fylla på det såklart med massa mer saker. Hon har skrivit ett utkast till ett brev som ska skickas till Sveriges regering och till justitieminister Gunnar Strömmer.

Brevets överskrift är begäran om dispens. Alltså begäran om att regeringen gör ett undantag från lagstiftningen i Linneas fall. Men det finns också en underrubrik till.

Begäran om lagändring. Och på slutet så har jag en rubrik som jag valde att döpa till begäran om lagändring. Som egentligen inte har med begäran om dispens att göra, men som följer av det som har drabbat dig.

Det som kommer att drabba alla andra. Angelica DiPedes hänvisar sen till ett fall i Alvesta nu i somras där två barn skadades allvarligt efter att ha blivit skjutna av en närstående som sen tog sitt eget liv. Ett fall där ännu är oklart hur polisens förundersökning kommer hanteras.

Men som Angelica säger. Vi har två förhoppningsvis överlevare vars gärningsman är död. Vilka svar kommer de få? Förmodligen inte alla de behöver. Långt ifrån. Om det här fortsätter att se ut som det gör nu och har gjort alltid.

Så det är ju i allra högsta grad levande hela tiden, det här. Ni kan läsa vad jag liksom bara kastade ur mig, men det handlar ju om att vi vill att de måste se till brottsofferperspektivet. Man måste stärka brottsofferperspektivet.

Och här finns det uppenbara brister i nuvarande reglering. Och de har jag skrivit ner. I Sverige så kan en lagändring uppkallas efter namnet på en person som har drabbats av just det glapp i lagen som ändringen ska åtgärda.

Ett exempel är ju Lex Luna, där införde man sekretesslättnader efter att den nioåriga flickan Luna överfallts, våldtogs och misshandlades av en tonårspojke i Skellefteå 2022. Och hon fick ju svåra hjärnskador som följd efter det här dådet. Pojken hade tidigare varit inblandad i incidenter på skolan och hade också anmälts för misshandel.

Men händelserna utreddes separat och delades inte mellan skolan och socialtjänsten på grund av sekretess. Ett annat exempel är Lex Tintin som trädde i kraft i januari 2025 och som ska skydda barn från att tvingas träffa en våldsam förälder. Pappan till den åttaårige pojken Tintin som dödades i Luleå i början av januari åtalades idag onsdag misstänkt för mord.

Visekchefsåklagare Linda Strömberg, du är den som lämnade in stämningsansökan till Luleå tingsrätt. Hur skulle du vilja sammanfatta det här åtalet? Det är ganska tidigt att den här pågående varaktvisten har varit väldigt jobbig för pappan och att det är ett troligt motiv för att han tar till den här drastiska åtgärden.

Den lagändring som Angelica Di Peders nu föreslår i brevet till regeringen skulle kanske kunna kallas Lex Linnea och det handlar om en ändring i OSL, offentlighets- och sekretesslagen. När det gäller Linneas fall så tror jag att det största problemet är att vi har en sekretesslagstiftning som medför att om den misstänkte avlider, då stannar upp, då stannar allt upp. Det växer inte åtal av förklarliga skäl och då slår de starkare sekretessreglerna in.

Det hade ju varit på ett helt annat sätt om han hade levt, för då hade det funnits en rättegång, det hade funnits ett förundersökningsprotokoll. Linnea hade fått alla svar som hon hade behövt. Och bara för att han avlider betyder ju inte det att hon inte är i lika stort behov, kanske ett ännu större behov av att få veta.

Och där är det ju en stor brist idag att man inte har sett över den möjligheten att faktiskt göra lättnader i sekretessen för brottsofferperspektivet och deras möjlighet att kunna bearbeta händelser i efterhand. Vi ska återkomma till det här, men för att förstå hur vi hamnade här så måste vi backa bandet mer än 15 år till jullovet 2011. Vi hade skrivit ett manus till en ny kortfilm.

Vi skulle ses i stan för att köpa kläder och rekvisita. Sen skulle vi åka hem till Simon för att spela in den här filmen och jag skulle åka hem dagen efter. Det är den 3 januari 2011.

Jullovet har pågått i nästan två veckor och de två barndomsvännerna Linnea och Simon ska ses hemma i hans familjs radhus. Simon, som egentligen heter något annat, och Linnea har känt varann sedan sexan. Då gick de i samma klass.

Nu har Linnea flyttat till andra sidan stan och de går på två olika gymnasieskolor. Men de har fortfarande mycket kontakt. Simon var rätt nördig. Han var intresserad av teknik och hur saker fungerade och hur man kunde experimentera med det.

Han var väl urtypen av en nördig tonåring. Själv beskriver sig Linnea också som en nörd, men på ett annat sätt. Både han och jag var nördiga på olika sätt. Han grottade gärna ner sig i hur flygplan fungerade och jag grottade gärna ner mig i svenska pluraländelser.

Han respekterade att jag grottade ner mig i saker och jag respekterade att han grottade ner sig i

Linneas mamma får fram till hennes telefon. Men på andra sidan luren hör hon bara rosslande andetag. Och strax efter det här börjar märkliga, osammanhängande sms skickas från Lineas telefon till hennes familj och till hennes vänner.

Det står Mamma pratar, nyss visstat och snitte, snitte och en massa emojis. Familjen blir givetvis väldigt oroliga och åker direkt till polisstationen i Solna och anmäler Linnea försvunnen. De fruktar att något mycket allvarligt har hänt henne.

Och deras värsta farhågor ska visa sig stämma. För en stund efter midnatt hittas Linnea i Simons rum. Och jag minns när polis och ambulanspersonal till slut kom till platsen.

Det som den första polispatrullen möter på plats kan bara beskrivas som hämtat ur en skräckfilm. Simon har tagit sitt eget liv och på sängen bakom honom halvsitter Linnea. Hon är helt täckt i torkat blod och har kroppsskador över hela ansiktet och huvudet.

Senare ska polisen hitta tre olika verktyg som man tror att Simon har använt mot Linneas huvud och ansikte. En hammare, en skalpell och en tång. Linnea förs till Karolinska universitetssjukhuset där sövs ner och röntgas.

Hon hålls sedan nedsövd i tre veckors tid och opereras många gånger för sina omfattande skador. Jag vet att jag har stora krosskador i mitt skalbben. Mycket av det har behövt ersättas med titannät.

Jag vet att min näsa blev bruten. Jag vet att han slog av mitt käkben vilket ledde till att halva min högra framtand lossnade på grund av sprickor som hade uppstått. Jag vet att mitt ena öga inte längre fungerar.

Jag vet att jag numera saknar luktsinne. Och att jag på grund av hjärnskadan aldrig kommer ha mer än 20% energi mot vad en normal, i brist på bättre ord, människa har. Under månaderna som följer försöker Linnea inte bara lära sig prata, äta och gå igen.

Hon försöker också förstå vad det är hon har varit med om. Några månader efter händelsen så läggs polisens förundersökning ner. Allt pekar mot att det är Simon som har begått mordförsöket mot Linnea och sen tagit sitt eget liv.

Och eftersom han inte kan åtalas för det här brottet så avslutar polisen sin utredning. En förundersökning är som regel belagd med sekretess under tiden som polisens utredningsarbete pågår. Men den blir offentlig i samband med att åtal väcks.

Men i det här fallet så väcks ju aldrig något åtal eftersom den misstänkte är död. Så det Linnea och hennes målsägare beträde nu gör det är att de begär att få ut de här handlingarna ändå. De vill veta vad polisen har hittat.

De har så mycket frågetecken kring det som hänt. En av frågorna handlar om hur länge Linnea låg skadad. Det första slaget kan ha kommit så tidigt som en stund efter midnatt natten till den 5 januari strax efter att hon och Simon gick la sig.

I så fall så låg Linnea skadad ett helt dygn innan hon fick hjälp. Men familjen undrar också om polisen hittat något som kan visa på ett motiv eller en planering. Någonting i Simons dator eller mobil som kan förklara detta fruktansvärda dåd som tycks ha kommit som en blixt från klar himmel.

Men det blir inte så. Vi ville få ut förundersökningsprotokollet. Vi blev underrättade om att det är sekretessbelagt. Jättebra tänker vi. Men det här är målsägande som vill ha papperna.

Och då svarade de att det är sekretessbelagda papper. Och målsägande har ingen särställning i den sekretessen. Linnea får alltså höra att hon som brottsoffer inte har någon särställning i den sekretess som förundersökningen är belagd med.

Hon har alltså inte mer rätt än någon annan i samhället att ta del av den. Linneas målsägandebiträde överklagar det här och till sist efter ytterligare några månader så blir familjen kallad till polisstationen. Det har nu gått sex månader sedan mordförsöket.

Och nu får de mot stränga förbehåll ta del av vissa delar av förundersökningen. Delar som främst består av förhör med mig, mina sjukhusjournaler. Men så har de också skickat med vad jag förstår alla bilder från undersökningen av huset.

Vilket bland annat inkluderar 16 A4-sidor med bilder på Simons döda kropp. Det är fruktansvärda bilder och framförallt väldigt... Jag vet inte riktigt vad som skulle vara mer integritetskränkande än bilder på en död kropp.

Jag får inte ihop det. De få delar av förundersökningsprotokollet som Linnea får ut, de lämnar en mängd frågor obesvarade. Hon får inte läsa förhören med Simons vänner och familj.

Hon får se bilder på Simons döda kropp, men hon får inte se obduktionsprotokollet som skulle kunna visa när under det här dygnet som de båda befann sig insängda på hans rum som Simon antas ha dött. Hon kan se att polisen har begärt en tömning av Simons mobil, dator och flera film- och digitalkameror, men inte vad de hittade. Och jag vet att jag har sett en mapp där med mitt namn, så jag vet att något i alla fall har funnits.

Oavsett om det är relaterat till brottet eller inte. Jag är också intresserad av att veta när Simon beräknas ha gått bort för att på något sätt kunna lägga pusselbiten kring hur länge jag har varit i hans våld. Jag vill bara ha mina pusselbitar så att jag kan stänga det kapitlet och gå vidare.

Just nu lever jag som i någon typ av informationslöst vakuum. Ett litet spår lämnade Simon efter sig. I taket ovanför sängen där Linnea låg när hon blev attackerad har han tejpat upp en papperslapp med orden Jag älskar dig också Linnea och en smiley.

Frågan är ju, hur kan det bli så här? Alltså hur kan det komma sig att ett brottsoffer inte har rätt information om det som hon har utsatts för, endast för att gärningsmannen är död? Ja, det visar sig handla om flera olika lagar som tillsammans skapar den här märkliga situationen.

Och det handlar framförallt om offentlighets- och sekretesslagen, OSL. Det är ju en grundläggande tanke om att vårat skydd, alltså integritetintresset, det kan vi ju ha kvar även efter att vi avlider. Det här är Elisabeth Jessen.

Hon jobbar som jurist på polisens rättsavdelning och det är bland annat hennes jobb att avgöra vilka handlingar som ska beläggas med sekretess och vilka som ska vara offentliga. Hon har ingenting med Linneas fall att göra, men hon säger att hon ofta får frågor från offer och anhöriga om att få ut information från polisens utredningar. Förklaringen åt avslut, det får vi ofta frågor kring.

Det är många som vill kunna gå vidare i sina processer och landa i det. Men det finns liksom ingen sekretessbrytande bestämmelse för just det skälet. Nej, att få ett avslut eller svar på sina frågor eller en chans att få bearbeta sina trauman, det är inte ett skäl för polisen att bryta sekretessen enligt svensk lag.

Besluten som polisen gör grundas framförallt på 35 kapitlet i OSL. Enligt det här kapitlet får polisen bara bryta sekretessen kring vissa uppgifter i till exempel förundersökningen om det inte leder till att den enskilde, alltså den misstänkte i det här fallet, lider skada eller men av att uppgiften röjs. Och vad kan det vara för typ av uppgifter till exempel, om du bara säger rent generellt?

Hältofrågor är det ofta integritet, känsliga, sexuell läggning. Det som egentligen är känsliga personuppgifter om man tänker titta på personuppgiftsdelen. Men den här lagtexten är skriven för en levande person.

En avliden person kan enligt svensk lag inte lida men, som det står. Man ser ändå att det finns ett behov av skydd för den enskildes integritet även efter att man avlider. Och då är det ju det, kränkaren frid som man har definierat det som i rättspraxis.

Och ja, praktiskt, det betyder att man juridiskt har valt att tolka lagen så att den även kan gälla för en avliden person. Uppgifter som anses kunna kränka den avlidnes frid eller dess efterlevande ska inte lämnas ut av polisen, säger Elisabeth Jessen. När vi tittar på en av

Kanske då inte fått den servicen från myndigheten som jag tycker att hon skulle ha haft utifrån vad hon är i för situation själv, vad hon har varit med om och vilket behov hon har faktiskt av de uppgifter där hon har ställt frågor. Enligt Angelica Di Peder så borde polisen ha kunnat gå Linnea till mötes när hon, ett knappt halvår efter mordförsöket, bad om svar på sina frågor. Man skulle kunna besvara de frågeställningarna utan att i och för sig röja det mest känsliga materialet för hans räkning och det är ju en brist i sig att man inte har valt att hjälpa henne med det för det finns det inget hinder för, vill jag påstå.

Men de pekar också på fler fall som gör att det här ärendet inte är så unikt ändå. Mord, självmord är inte ovanligt i till exempel våld i nära relation. Vi har ju rapporterat tidigare om ett sådant fall i Ånge till exempel.

Nu har åklagare lagt ner förundersökningen gällande mord efter att två personer, en kvinna i 30-årsåldern och en man i 40-årsåldern hittats döda i Ånge och åklagare Hanna Flordahl säger att de misstänkta avliden som finns det inte skäl att fortsätta förundersökningen. Men det finns också fall där gärningsmannen avlidit genom att polisen har avfyrat sitt vapen som i Boden. En kvinna i 55-årsåldern har dött efter ett våldsdåd i Boden och ytterligare två personer har förts till sjukhus med oklart skadeläge.

En misstänkt gärningsman i 20-årsåldern sköts ihjäl av polisen på platsen. I de här fallen, såsom lagstiftningen ser ut nu så riskerar målsägande och anhöriga att inte få svar på vad polisens utredning har hittat. Endast på grund av att gärningsmannen är avliden, säger Angelica Di Peder.

Jag jobbar mycket som målsägande biträd och den viktigaste aspekten för en målsägande är att få veta vad var det som hände och om det finns ett svar på varför. Det tycker jag att man som brottsoffer ska få veta även om den misstänkte eller den som har blivit åtalad, om man har kommit så långt, har avlidit. För den frågan kvarstår ju ändå.

Och efter vår intervju som handlade om sekretesshinder så bestämde sig Angelica Di Peder för att ta kontakt med Linnea och erbjuda henne sin hjälp. Hjälp att rikta sina frågor direkt till Sveriges regering. Och tidigare i somras så hade ju vi på P3 Krim justitieminister Gunnar Strömer här i vår studio, vilket blev ett avsnitt som kom i juni.

Och då så passade vi på att också ställa några frågor om Linneas fall. Innan den här intervjun så skickade vi ju din dokumentär och en debattartikel som skrevs av Lilla Lunas moster i Svenska Dagbladet någon vecka tidigare. Luna som ju fick en lagändring uppkallad efter sig, Lex Luna, efter det här överfallet som vi nämnde tidigare.

Nu lyfte hennes moster Linneas fall och bad om en Lex Linnea, en ny bestämmelse som ger brottsoffer rätt till insyn i sin egen utredning om gärningsmannen är död. Och vi frågade Gunnar Strömer vad han tycker om det här problemet. Den frågan aktualiserades även i Örebro med massskjutningen i Örebro, där ju skytten sköt ihjäl sig själv och då blir det ju så att säga ingen förundersökning som blir offentlig, det blir inget åtal.

Och där bestämde sig faktiskt polisen, och det tyckte jag var väldigt klokt, för att ändå hitta ett sätt att berätta vad som har hänt. Därför att man insåg att utan den redogörelsen så kommer man liksom inte kunna läka det här i relation till förstås de omedelbara brottsoffren och deras anhöriga, men också till samhället som var väldigt påverkade av det. Och då gjorde man ju så att man upprättade en redogörelse för vad som har hänt och man utelämnade säkert en del integritetskänslig information.

Det är klart att jag kan väl ändå tänka att i sådana lägen skulle det säkert ändå kunna gå att kunna kommunicera med målsäganden eller brottsoffret på ett sätt som gör att man ändå blir lite mer delaktig. Då sa Gunnar Strömer att han inte kunde uttala sig om Linneas fall specifikt utan att veta hur poliserna fattar sina beslut. Men han sa ändå att det borde finnas sätt att stilla hennes frågor utan att röja integritetskänsliga uppgifter.

Men vi går ju mot ett riksdagsval här i Sverige. Så det vi gjorde var att ta den här frågan om en Lex Linnea till samtliga partier i riksdagen. Om den misstänkte gärningspersonen är avliden, borde då brottsoffer som Linnea ha rätt till partsinsyn?

Så vad tycker partierna? Om vi börjar med Socialdemokraterna så skriver deras rättspolitiska talesperson Teresa Carvalho till oss att det är uppenbart att det finns en lucka i lagstiftningen som behöver åtgärdas. Sverigedemokraterna går ännu längre.

De vill se över lagen för att ge brottsoffer insyn i fler fall än Linneas. Även där gärningsmannen kanske har flytt utomlands och inte kan åtalas av den anledningen. Eller om målet har lagts ner på grund av att gärningsmannen har hållit sig undan.

Andra partier har en lite mer försiktig hållning. Centerpartiets Ulrika Liljeberg beskriver Linneas fall som en lucka i lagstiftningen. Men hon menar att det är viktigt att det görs en avvägning mellan den personliga integriteten och rätten till information.

Kristdemokraternas Torsten Elofsson tycker att frågan inte är helt enkel och att det finns flera faktorer som man måste ta hänsyn till. En generell rätt till partsinsyn av allt material från en förundersökning skulle till exempel kunna röja viktig information som kan förstöra för en förundersökning om den skulle återupptas, menar han. Vänsterpartiet och Miljöpartiet svarade att de är villiga att se över hur den här lagen slår.

Vi har alltså fått svar från alla riksdagspartier och alla ändå landat i att de är villiga att på ett eller annat sätt se över lagstiftningen. Om det blir en lagändring på sikt är ju såklart jättesvårt att svara på nu. Men Linnea och hennes advokat Angelica di Peders har ju också ansökt om dispens för att få ta del av förundersökningen i just hennes fall.

Dels är det ju det Linneas rätt som vi måste driva igenom fullt ut. Nu står vi här och det finns ett alternativ kvar som vi ser det. Och det är att regeringen använder dispensen.

Och det här med dispensen, det ligger ju på regeringens bord. Och tidigare i veckan så fick ju du Jenny tag på justitieminister Gunnar Strömmer. Han var på resande fot så det är en lite stökig telefonlina.

Men frågan är ju om han har kommit till något beslut än. Ja, så här sa han. Nej, vi har inte fattat något beslut än utan vi bereder den här ansökan och ser på de frågorna.

Och jag håller fast vid det jag sa när vi sågs och pratade om det här tidigare. Att jag vill lätt att förstå motiven bakom en sån här ansökan. Hur svårt det är för brottsoffer, målsäganden att inte kunna få ta del av information om ett eget fall där både gärningsmannen inte längre är i livet och att en förundersökning av det skälet inte tas vidare.

Gunnar Strömmer beskriver lagstiftningen som den ser ut idag som snäv att utgångspunkten är att förundersökningar i sådana här fall inte är offentliga. Men att man inte har fattat något beslut i Linneas fall än. Linneas ansökan den ska gås igenom noggrant och berörda intressenter ska få säga sitt.

Exakt när ett besked kommer det kan jag inte säga idag. Men under det här året måste man ju komma till ett beslut. Jag tycker också att det är förstås ur hennes synvinkel också rimligt att förvänta sig att även om man ska vara noggranna att det ändå kan komma till ett stopp inom rimlig tid.

Tillbaks till Linnea. Det här kanske är en jobbig fråga, men jag tänker att du har tänkt den själv. Vad gör du om du får nej från regeringen? Jag tycker inte om att vara arg, men jag har en känsla av att jag kommer bli upprörd.

För det här är inte bara för mig, det här är för alla Linnea som kommer komma också. Och vad menar du när du säger så? Fler kvinnor kommer utsättas för våld och jag vill inte att de ska behö