Våldtäkterna i äldreomsorgen – när vårdaren blir förövaren

Hösten 2024. En äldre kvinna med svår demens vill gå in på sitt rum och vila. Hon får hjälp av en manlig anställd. Det han inte vet är att en kollega står i dörröppningen och blir vittne till ett pågående övergrepp.

Jag har aldrig tänkt att någon kollega skulle förgripa sig sexuellt på de boende. Det tänker man inte om någon. Det är klart att han har duschat många. Han har hjälpt många.

Man blir aldrig påkommen första gången, tänker jag. Larmen om våldtäkter mot äldre kvinnor där gärningsmannen är en anställd inom vården sker ofta i slutna rum där ord står mot ord. Nu sätter sig tant här och nu lägger du dig ner.

Och så tar han handen och så lägger han handen här. Så han instruerar henne vad hon ska göra. Och då gör hon det. Han tar henne livrädd, såklart, för vad som händer.

P3 Krim den här veckan om våldtäkterna i äldreomsorgen. Jag heter Pernilla Wadebäck. Och jag heter Jenny Hellström. Vi pratar ofta om sexualbrott mot barn och våld i nära relation, men det är ganska sällan som vi riktar strålkastaren mot brott mot äldre kvinnor.

Och det beror ju på att det finns ganska lite samlad statistik om den här gruppen kvinnor över 60 år. Men en som har tagit fram siffror som man själv faktiskt blev förvånad över, det är kriminologen Anders Östlund. Det handlar om våldtäkter på äldre kvinnor där gärningsmannen jobbar inom hemtjänsten eller på ett vårdboende.

Och moduset, alltså tillvägagångssättet, det är väldigt utstuderat. Brottet sker ofta i samband med toabesök, tvättning eller läggning. Kvinnan är ju bokstavligt talat i händerna på sin gärningsman.

Det finns flera saker som sticker ut när det handlar om de här förövarna. Och Anders Östlund statistik i kombination med flera uppmärksammade fall det senaste året har också fått upp den här frågan på den politiska dagordningen. Vi ska börja det här avsnittet på ett vårdboende i Halland.

Det är ett fantastiskt yrke. Det är en utmaning, men det ger så otroligt mycket tillbaka. Man ska ju vårda personer utan att kränka deras egna identitet. Man måste ta hänsyn till allting.

Och så får man inte glömma att de här människorna har kunnat sköta sig själva till fullo. Och helt plötsligt är det andra som ska ta hand om dem och hjälpa dem att klä sig och hjälpa till med intimhygien och dusch och allting. Så det är ett fint jobb, men det är ett tufft jobb.

Klara heter egentligen något annat och vi har bytt ut hennes röst. Hon jobbar som undersköterska på ett vårdboende i Halland. Det är demenssjuka i varierande åldrar.

Allt från yngre demenssjuka till 100+. Alla har egna lägenheter med ett eget badrum. Och man tar med sig sina egna möbler och tavlor. De har det jättefint. Deras vardag och deras liv är ju där.

Det är deras hem, liksom. Och just när det handlar om personer med demenssjukdom så är det extra viktigt att miljön på boendet skapar trygghet, att det finns saker runt omkring dem som påminner om deras tidigare liv. Det kan vara foton och minnessaker och möbler som de har fått med sig hemifrån.

Och i en av lägenheterna så bor en äldre kvinna. Hennes lägenhet är på knappt 20 kvadratmeter. Den är möblerad med en soffgrupp och ett vitrinskåp fullt med vackra porslinskålar som står prydligt uppradade på små virkade spetsdukar.

Och det första man ser när man kikar in i kvinnans lägenhet är sängen som står utmed ena väggen med ett litet runt sängbord bredvid. Kvinnan hon är ganska långt gången i sin demenssjukdom vilket är vanligt när de flyttar in på vårdboende där Klara jobbar. Då har det gått långt.

Det är en personlighetsförändring och det är många anhöriga och närstående som inte känner igen sina släktingar och vänner sedan innan. Filtret försvinner ju oftast. En del av dem som varit extroverta blir extremt introverta och folk som har varit introverta kan bli extroverta.

Det är jättesvårt att veta hur det blir liksom. Sommaren 2023 så börjar en ny medarbetare på boendet. Vi kallar honom för Lasse. Han är i 50-årsåldern och han har jobbat flera år inom vården.

Bland annat natt i hemtjänsten och senaste i psykiatrin på ett av sjukhusen i Halland. Klara hon tycker det är lite märkligt att Lasse har valt att sluta på sjukhuset för inom vården så är det lite mer status att jobba på ett större sjukhus jämfört med ett boende för demenssjuka, berättar hon. Jag frågade honom vad det var som gjorde att han slutade.

För han pratade så himla gott om sin förra arbetsplats. Och då brukar man inte byta när man trivs. Och de frågorna duckar han väldigt mycket. Och sen sa han väl bara att han ville testa något nytt.

Lasse han hoppar in på olika avdelningar på boendet som är resurs och täcker upp när det saknas personal. Och Klara hon har flera arbetspass ihop med honom. Ja, vi upplevde honom som duktig, men det var någonting som inte riktigt var hundra.

Men han var liksom fladdrig med blicken och tog en viss distans till de äldre. Lite avståndstagande. Men han var väldigt trevlig mot oss kolleger. Ja, han skötte sitt jobb liksom.

Men det börjar gå rykten om Lasse, att det ska ha hänt något på hans förra arbetsplats som gjort att han slutat. Ja, det hörde jag. Det är ju inga rykten som man vill sprida vidare.

Men jag och kollegerna pratade om det. Men vi tänkte väl att det bara var rykten eftersom att han hade fått bra referenser från sin förra chef. Så vad var det för rykten?

Hur gick snacket liksom? Ja, men då var det att han hade förgripit sig på patienter på psykiatrin. Inom äldrevården så är det ju väldigt ofta någon annan som anmäler.

Hon berättar då från någon anhörig ofta. Inte bara, men ofta är det ju något. Och också barn då. Och så är det de som anmäler. Och ibland så är det också vårdboenden själva som anmäler.

Men den här utsattheten är ju extremt beroende av omgivningen. Och att omgivningen lyssnar och tar det på allvar, inte viftar bort det. Anders Östlund är kriminolog vid polisen i region Mitt.

Och vi har ju haft med honom i flera olika avsnitt i P3 Krim. Då har det framförallt handlat om hans arbete kring våld i nära relation. Han har jobbat med operation Beta.

Ett sätt att lista de potentiellt sett farligaste männen för att förhindra dödligt våld. Och det är faktiskt i samband med det arbetet som han upptäcker häpnadsväckande siffror när det gäller äldre kvinnor som utsätts för våldtäkt inomhus. Omfattningen av det här visste jag inte när jag började med det här.

Det växte från en upptäckt som man inte var beredd på till vad det nu är idag. En stor diskussionsfråga. Och när Anders Östlund började undersöka det här så tittade han brett.

Alla kategorier av polisanmälda våldsbrott mot kvinnor över 60 år. Men det var en stapel som stack ut och det handlade om våldtäkt inomhus av en okänd gärningsman. Och det förvånade honom och han började analysera de här utredningarna närmare.

Och totalt har han analyserat runt 150 utredningar från de senaste fyra åren. De jag har tittat på som vi vet med så stor säkerhet som vi kan säga är idag då 119 i äldre åldern. Mot kvinnor över 60 då, det är våldtäkt.

Det är alltså 119 fall som han har fördjupat sig i och där han med säkerhet kan säga att våldtäkten har skett inom vården på ett eller annat sätt. I de flesta fallen så är den misstänkte en anställd i hemtjänsten eller på ett vårdboende. Men i den här siffran så finns ett antal fall där en annan vårdtagare är den som har utsatt offret för våldtäkten.

Men mörkertalet är stort, antalet polisanmälningar när det gäller det här är långt fler under samma tidsperiod. Jag har bara tittat på de där det finns en utpek

Assam blir inkallad till chefen, han nekar till att något ska ha hänt, men han blir direkt avstängd från jobbet och hemskickad. Samma eftermiddag görs en anmälan och polisen dyker upp på vårdboendet. Jag jobbar den dagen det hände.

Då såg jag att polisen kom och de satt och pratade med enhetscheferna. Men jag visste inte vad det rörde sig om och tänkte väl att det var något annat. Klara, som jobbar den torsdagen, tror att poliserna är där för att lämna något dödsbud eller liknande till någon i personalen.

Det var det som jag tänkte, att polisen skulle lämna något tråkigt besked till någon kollega. Men sedan dagen efter så var inte han med. Han skulle ha jobbat, men han var inte där.

Och så kom våra enhetschefer ut på eftermiddagen och läste upp ett brev som de hade skrivit. Att det hade hänt något fasansfullt på vår arbetsplats. De hänvisade till sekretessen och att det är ett polisarende och att de inte kunde ge mer information om vad som har hänt.

Redan samma kväll som det misstänkta brottet sker så grips Lasse i sin bostad. Och det dröjer inte länge förrän media börjar rapportera. En man ska enligt uppgifter till Hallandsnyheter häktats för försök till grov våldtäkt.

Händelsen ska ha inträffat i mitten av september. En chef på socialförvaltningen berättar för tidningen att man inte vill gå in på några detaljer runt händelsen. Men att en utredning inleds och en lexar-anmälan har gjorts till IVO.

I den här utredningen så förhörs aldrig målsäganden, alltså kvinnan som ska ha utsatts för försök till grov våldtäkt som brottet rubriceras som. Hon är över 80 år och så svårt demenssjuk att det inte går att höra henne. Men i det här fallet så finns ju ett ögonvittne och det är väldigt ovanligt.

För de här brotten sker ju nästan alltid i slutna rum där offer och gärningsman är helt ensamma. Och även om kollegan i polisförhör och senare också i tingsrätten berättar om vad hon såg så menar Lasse att det är en missuppfattning. Hans version är att han hjälper den äldre kvinnan in i sitt rum när hon vill vila efter maten.

Och när han ska lägga henne och fixa till huvudkudden så rafsar hon tag i hans byxor. Han säger också att den här kvinnan tidigare har varit närgången, att hon tagit honom i skrevet och på rumpan två, tre gånger. Det kan ju låta märkligt att en dement äldre kvinna skulle tafsa på någon i personalen.

Men det ingår faktiskt i sjukdomsbilden att en del personer kan bli sexuellt utåtagerande. Man förlorar spärrarna lite när man blir dement. Och det här är alltså vad Lasse uppger som en del av förklaringen till händelsen i kvinnans rum.

Men att han själv skulle ha tagit fram sitt kön, det nekar han bestämt till. Och Clara hon ger inte mycket för Lasses version. Det är bara så himla sjukt att han har tagit tillfället i akt och utnyttjat den här sårbara kvinnan och lagt över det på henne.

Att det är hon som velat, att det är hon som bör ha börjat. Och det som händer när Lasse blir avstängd från jobbet och gripen av polisen och sen häktad, det skapar ju såklart oro på vårdboendet. Clara och hennes kollegor börjar rannsaka sig själva.

Jag har aldrig tänkt att någon kollega skulle förgripa sig sexuellt på de boende. Det tänker man inte om någon. Det är klart att han har duschat många, han har hjälpt många.

Man blir aldrig påkommen första gången, tänker jag. Lasse åtalas för försök till grov våldtäkt på den äldre kvinnan på vårdboendet. Men det visar sig att hon inte är det enda brottsoffret.

Han åtalas även för ett grovt sexuellt övergrepp som ska ha skett på hans förra arbetsplats, psykiatrin på sjukhuset i Halland. Det som Clara och hennes kollegor har hört rykten om. I början på 2023 så slår en ung kvinnlig patient larm om att en manlig vårdare, Lasse, kommer in på hennes rum och förgriper sig på henne när hon är inlagd på PIVA, den psykiatriska intensivvården.

Men varken sjukhuset eller region Halland gör någon polisanmälan. Det gör istället kvinnan själv efter uppmaning från sina anhöriga. Men fallet leder inte till åtal utan läggs ner.

Lasse blir avstängd under en tid, man får sedan återgå i tjänst. Men han anklagas snart för fler incidenter. Sommaren 2023 så uppger en annan patient att Lasse rört patienten på ett oönskat sätt.

Men inte heller då gör sjukhuset någon polisanmälan. Man stänger av Lasse under ett par veckor och han blir avstängd en tredje gång. Då väljer han själv att säga upp sig.

Lasse nekar till allt och menar att han har utsatts för en häxjakt. Och när han söker jobb på vårdboendet som drivs av kommunen så kollar de upp belastningsregistret men eftersom han aldrig blivit dömd så syns inget av det som man anklagats för och kommunen får heller inte veta att han varit avstängd på sin förra arbetsplats. Nej, tvärtom så får han istället fina vitsord från sin tidigare chef på psykiatriavdelningen på sjukhuset.

Just fasansfullt att skicka vidare en medarbetare som har blivit anklagad för det som han blev anklagad för till äldreomsorgen. Men de skickar väl bara vidare problemet, tänker jag. Nu slapp de ta tag i det.

Det är jättesorgligt. Lasse sitter häktad till en början men släpps sedan och det dröjer fram till hösten 2025, alltså ett år efter det misstänkta brottet på vårdboendet, innan det blir åtal och rättegång. I rättegången så döms han mot sitt nekande till tre års fängelse för försök till grov våldtäkt på den äldre demenssjuka kvinnan och även för grovt sexuellt övergrepp på den unga patienten på psykiatrin.

Ett fall som alltså återupptogs i samband med det nya brottet. Fallet prövas också i hovrätten. Det togs upp där i våras och där bedömer man gärningen mot den äldre kvinnan som ett våldtäktsförsök av normalgraden, alltså inte ett grovt brott.

Att målsägande varit hjälplös och att hennes demens och beroendeställning möjliggjorde händelsen utan motstånd är sakna betydelse, skriver hovrätten i sin dom. Det har inte framgått att den åtalade visade en särskild hänsynslöshet och något våld eller hot har inte påståtts, står det i domen. Även om hovrätten anser att påföljden ska bli densamma som i tingsrätten, alltså tre års fängelse, så döms Lasse till två år och nio månader.

Och det motiverar hovrätten med att det är, citat, högst osannolikt att han inom överskådlig tid skulle kunna återuppta en yrkesverksamhet inom vården, slutcitat. Han får alltså straffrabatt trots att brottet begåtts i tjänsten. Lasse, som vi alltså kallar honom, har överklagat till högsta domstolen, men där har man ännu inte beslutat om fallet ska prövas.

Det är fruktansvärt! Jag lägger mitt liv i någon annans händer och blir utnyttjad och det grövsta. Svärdottern blev misstänksam när hon fick ett meddelande om att en främmande man drack öl hemma hos den dementa svärmodern och begav sig dit.

Jag ser hur lampan tänds in i sovrummet och ett täcke far upp och ett par ben kommer utifrån sängen och någon börjar rafsa åt sig kläderna. Hon förstod vad som hänt och identifierade mannen som är i 60-årsåldern som en av svärmoderns hemtjänstpersonal. Det är SVT Västernorrland som rapporterar om en hemtjänstanställd i Timrå kommun som söker upp en kvinnlig brukare efter arbetstid och blir påkommen av en anhörig.

Precis som i fallet i Halland så har mannen som är i 60-årsåldern blivit anklagad för sexualbrott tidigare men de fallen har lagts ner och han har kunnat jobba vidare med äldre inom bland annat hemtjänsten. Men förra sommaren så dömdes den här mannen för våldtäkt mot kvinnan i Timrå till tre år och fyra mån

Så säga omöjligt hur gör. Och det andra är ju ändå det här med att man inte får vara själv. Men om det förekommer att brotten sker ändå så kommer det sannolikt att minska andelen brott om det finns två personer på plats.

På vårdboendet i Halland där han som vi kallar Lasse nyligen dömdes i hovrätten för försök till våldtäkt, där har stämningen förändrats efter det som skedde. Det berättar Clara som jobbar kvar på boendet. Första tiden var jobbig men det har också fört kollegerna samman, berättar hon.

Vi var ju skärrade. Jag och flera andra skuldbelade oss själva men det var ingen som kunde drömma om att det här skulle ske. Nu är man ju väldigt noga med att hela tiden berätta vad man gör och när jag går in till en vårdtagare så låter jag dörren stå på glänt.

Förut kanske man stängde om sig. Och är det något som skaver så frågar man direkt istället för att låta det ligga i luften. Men vi har också blivit en starkare arbetsgrupp upplever jag.

Vi fick ventilera med varandra. Jag tycker att det är så himla synd för alla män och killar som vill jobba inom äldreomsorgen. För det är precis som inom barnomsorgen att de blir ifrågasatta på grund av de här gärningsmännen som begår brott och då drar man alla över en kam.

Nästan alla män liksom. Det är sorgligt för alla behövs ju. Clara tycker att det är bra att de som behöver hjälp när de blir äldre ska få mer inflytande över sin vård.

Men samtidigt är hon tveksam till om det här går att genomföra. Ibland känns det som att man sätter vilken person som helst på ett schema fast det inte funkar. Det är ju ändå människor vi tar hand om.

Jag tänker också att arbetet som undersköterska behöver få högre status i samhället. Och den här typen av gärningsmän, det är lätt att byta arbetsplats innan man blir påkommen. Man hoppar runt mycket.

Så man måste vara mer noga med referenser och reagera på om en person har bytt arbetsplats det senaste och varför de har gjort det. Hon har också hört av andra inom hemtjänsten att det förekommer att anhöriga sätter upp kameror eller typ babymonitorer. Dels för att ha koll så att den äldre inte skadar sig såklart, men också för att kontrollera hemtjänstpersonalen.

Jag har förståelse för att en anhörig gör det om de är osäkra på vem som kommer hem till deras föräldrar eller andra släktingar. Man vill veta vad som händer liksom. Det är klart att man inte ska behöva bli filmad på sin arbetsplats och så vidare, men det är en svår fråga.

Det senaste fallet som det har rapporterats om i media, det rullades upp i slutet av juli nu i sommar alltså, för bara några veckor sedan. Det handlar om en manlig anställd inom hemtjänsten i Sundsvalls kommun som sitter häktad, misstänkt för våldtäkt och sexuellt ofredande på två äldre kvinnor. En av kvinnorna uppger att hon utsatts vid flera tillfällen då mannen ska ha lekt doktor, det rapporterar SVT.

Och åtminstone ett av de här övergreppen ska ha filmats av övervakningskamera som målsägarnas anhöriga hade satt upp, enligt uppgifter till SVT Västernorrland. Jag är min kollega Evy tacksam för att hon agerade som hon gjorde. Clara hon har tänkt mycket på vad som hade kunnat hänt om hennes kollega inte hade kikat in genom dörren till den äldre kvinnans rum den där torsdagseftermiddagen för snart två år sedan och slog larm direkt.

Hon är också imponerad över polisens arbete. Ja, men att det gick så fort och att de tog det på allvar. Jag tycker det är jättebra, för det visar också hur samhället tänker kring det här.

Att det spelar ingen roll om man är 90 år och demenssjuk eller om man är 25 år ung, kvinna eller man. Ett övergrepp är alltid ett övergrepp. Den äldre kvinnan som utsattes för brottet var orolig efter händelsen och dämpad.

Hon hade svårt att sova och komma till ro, det framgår av utredningen. Hon fick jättefint stöd och det är många som värnar om henne verkligen. Sen är det ju svårt att veta exakt vad hon minns efter vad som har hänt.

Men det är en fantastisk kvinna och hon förtjänar verkligen det bästa, det gör hon. Det är ingen som förtjänar det som hon har varit med om. Du har hört P3 Krim den här veckan om våldtäkterna i äldreomsorgen.

Och vi som gjort det här avsnittet är jag, Pernilla Waddebäck och du, Jenny Hellström, som också är producent. Och ljudet är skött av Fredrik Nilsson. Du får gärna tipsa oss om saker du vill att vi ska ta upp.

Då når du oss på p3krim-sverigesradio.se eller 073-461-2915. Och där når du oss också på Signal. Och du kan följa oss på Instagram och TikTok och där kan du också skriva till oss.

Sök på P3 Krimpodden. Jag heter Jenny Hellström. Och jag heter Pernilla Waddebäck. En produktion av tredje statsmakten Media för P3, Sveriges Radio.