Skogsfredag #339 - Direktrapport från monsterskogen i Mölnbacka

Ska vi räkna ner Fredrik? Nej, vi behöver inte det. Du kör, inte du. Ja, vi bara stänger ute. Välkomna till Skogsfredag denna fredag som faktiskt är en torsdag. Vi kommer tillbaks till det.

Det är i alla fall avsnitt 339 och imorgon, eller när ni lyssnar på det här, så är det den fjärde september och jag står här med en känd värmlänning bredvid mig och vi står på ett väldigt speciellt ställe. Vi står vid samma mikrofon idag, väldigt trevligt. Vi är uppe i Mönnbacka, men vi ska ta ett meddelande från våra sponsorer först.

Ja, det gör vi. Hej, Kalle på Nordfarm här. Letar du efter pålitliga maskiner för skogsbruket? På Nordfarm erbjuder vi ett brett utbud av kvalitetsprodukter för både hobbybrukare och proffs.

På nordfarm.se kan du enkelt bygga ihop den maskinen som passar just dig och ditt skogsbruk. Nordfarm, vi gör bra maskiner bättre. Ja Fredrik, vad kan vi säga om det här?

Vi har gått upp till jättegranen här som vi har dokumenterat en gång i tiden och som nu är avdöd av barkborrar. Ja, absolut. Nej men jag tycker det faktiskt, nummer ett är ju att det är väldigt kul på ett sätt att vara här igen.

Det var länge sedan. Det var länge sedan, ja. Du har varit och tittat på den efter barkborrangreppet, jag har inte sett den sedan vi var här på exkursion när den levde.

Nej, precis. Nej, jag var ju här och såg eländet med mjölet och alltihop så. Men nu är vi här igen och ska vi se det positivt och det ska vi alltid göra ju. Ja, man måste göra det.

Ja, så allt är ju inte dött här. Nej, det finns många granar som har klarat sig och det finns en del höga granar som har klarat sig och som har överlevt barkborrangreppet då. Ja.

Men många har dött också och det ser ju lite halvfarligt ut för de här hänger ju lite på sniskan och de är torra och döda och någon har ramlat ner och någon har gått av så att ja, det blåser inte idag som tur var annars så ska vi nog kanske inte vara i en sån här skog när det är struket väder. Nej, jag tror att det får nog bli en varningssignal att om någon blir triggad nu att åka hit så ta det här som riktig varning att blåser det minsta åk inte hit. Nej.

Så är det faktiskt. För det är Ja, men det är tunga grejer och det kan lätt gå av en bra bit upp då, då är det fritt fall. Ja. Så är det. Men om vi ska bara göra en recap för de som inte har följt det eller hört talas om det så gjorde vi under 2000, när då Fredrik, 18, 19 någon gång?

Ja, någonstans där. Vi är lite osäkra på. Ja, det är länge sedan i alla fall. Ja. Då gjorde vi en kartläggning med hjälp av laserdata som vi fick en del hjälp från SLU att plocka ut punkter med höga träd, misstänkt höga träd.

Det var väl någon mast med, men vi hittade ju många döda träd. Vi hade ju en av våra medlemmar Tondmålar som var med, han är duktig på att få skogsinventering och duktig på att mäta höjd vilket krävs när man ska höjdsätta de här 50-metersträden. Absolut.

Ja, så vi hittade väl ett antal träd runt om i Värmland och det här var väl det högsta som var typ 49, någonting. Nästan 50 meter. Jag håller på att ta fram det, för nu var vi lite snabba här, men 49,4.

49,4 meter. Och det var 218 gjorde vi detta. Ja, och då hade den här granen ett rejält toppskott till och med innan barkborran kom. Ja, vi flög ju faktiskt i drönare här och såg det, så det har vi närbild på.

Så absolut, det var vitalt och vi, nej men det såg ju jättebra ut. Och det är ett otroligt mäktigt område, det är ett reservat. Då står det här Storas marker, en sluttning med rörligt markvatten och det här har de inte kommit åt för det är väldigt blött.

Det finns gamla hjulspåret och fastkörda skogsmaskiner från 70-talet eller något. Ja, det gör det. Som monument på varför det har klarat sig. Och sen har det blivit ett reservat då.

Och här finns då ett stort antal granar som är över 45 meter, eller fanns i alla fall då. Det finns ju någon kvar faktiskt. Ja, det finns kvar. Men det var ju ett riktigt unikt område.

Så hade du ju en, jag var nere och tittade på det här lite längre ner så hade du ju en trio med granar som jag tror var över 25 fastmeter i på bara någon kvadratmeter. Ja, de var 47 meter eller något. Tre stod på samma.

Ja, det var unikt alltså. De har tyvärr idag granbarkborren tagit. Ja. Men jag tycker ändå att vi får hålla det här positivt. Det är ju att allt är inte dött. Nej, det finns granar här som är bra bit över 45 meter som också har toppskott.

Jag har bakom en som var 40 centimeter toppskott. Så det kanske har frigjorts lite näring från de döda grannarna. Så det blir full fart så vi kanske har ett rekord så småningom här igen.

Det vet vi. Ja, men jag tror att mycket ligger i just marken här och att du har det som du har. Du har alltså en sluttning som går i, vad ska vi säga, ostlig riktning va?

Slutar neråt. Ja. Och där är skydd mot vind. Och sen så har du väl grönstenen här antagligen. Och så har du otroligt mycket vatten som rinner. Så det är ju otroligt gynnsamma förhållanden som vi står i.

Och jag kommer ihåg när vi var här bland de första gångerna så var det ju liksom så här, man blir ju riktigt mindblown ju. Ja. Det var ju inte Sverige längre. Nej, det var en konstig upplevelse.

Ja, det var det. Det var riktigt konstigt. Vi kom in i ett område längre ner med väldigt fin granskog som var typ 40 plus någonting. Rejäl granskog och så kom man upp hit på det sista området som var närmare 50.

Och det var som helt annat. Det var som att komma till typ Oregon eller något kändes det som. Ja, men vi står ju bredvid rekordgranen nu då som är död. Men den är ju fortfarande mäktig.

Men det som är så kul med den det är ju att visst, omkretsen är stor här i botten, men det är ju längden. Det är ju höjden på den. Och det är alltså, tittar vi på det, vi försöker ta några kort och sådär.

Det finns kort på det också. Men det är alltså 13 fubb är i den här. Ja, i ett träd. I ett träd. Som inte är supergrovt då, förutom det är höjden som ger. Ja, men sen är det ju inte bara gran, utan lite längre ner i backen så står det faktiskt en tall.

Den lever ju hygg ganska välmåga och den tror vi också är den högsta tallen i Sverige. Jag kommer inte ihåg, var den 42 meter? 42 någonting, ja. Säkert ligger den har gått upp lite till förhoppningsvis.

Växt några decimeter till. Den såg vital ut. Den såg frisk och fin ut. Ja. Och sen fanns det också, var det arl lite längre ner som också var mot 40-metershållet.

37, ja något sånt. Ja, något sånt. Så det visar ju på vilka extrema förhållanden som är här då. Ja, verkligen. Ja, men innan vi åkte hit så var vi och tittade på ett annat ställe.

Och det visade vi upp när vi hade en skogsexkursion här 2019. 18-19 någon gång. En sluttning som har väl kanske lite tekniskt impediment, som är lite ogallrad granskog och som är väl någonstans runt 50 år kanske idag.

Brutal granproduktion. Ja, något vedvärdigt. Och det var ju ännu mer positivt, för där hade ju inte barkborren nått heller. Nej. Det har ju bara stått och växt. Ja, och inte stora heller.

Nej. Annars hade det ju åldern inne för att det skulle åka ner. Ja, det tror jag. Nej men det är svårt. Det är svårt att få ner det där. Det går inte med vanlig skördarskoter, utan du får nog ha något mer.

Och det blir jobbigt då Ja, nu har det väl klingat av, men det blir ju helt förödande skador alltså totalt, för de är ju förstörda. Ja, men med den passusen då, och vi kommer nästan tillbaka till det hela tiden, men det är alltså de planterade. De självsådda har inte borghjätningen varit på.

Det kan vara lite störande, speciellt när man har satsat på, för det är ju en sak som är säker, det är att de planterade har växt otroligt mycket bättre än de självsådda. Vi har några självsådda som har gått riktigt bra. Men annars överlag så...

De har lite försprång också från ett år innan. Ja, de har ju lite försprång. Men visst, absolut. Nej, men jag tyckte det gav mersmak. Nu såg man att man kan börja forma någonting.

Och vi har ju lämnat det lite vind för våg med brottmod tills nu. Ja, och vi har sett tydligt att där det har varit från trängst, vi har mycket uppslag av stubbrotskottet av asp till exempel, där växer ju våra planterade plantor bäst, de blir rakast och har växt bäst på höjden där det är trångt. Och nu var du inne igår med batterisågen och plocka bort lite för att lämna lite space åt de som vi har planterat då.

Men det var dags nu. Ja, det tror jag, för det var väldigt trångt. Men man ser vad det har format, vilken fin stamform de får och lite kvist och så växer de bra på höjden.

De som har stått fritt, det blir ju som trädgårdsbuskar. Ja, det blir inte alls bra. Oavsett vilken sak egentligen då. Nej, och sen så kan det vara psykologi. Jag vet att det kan vara det, men jag säger det ändå.

För det känns ju nästan som att när det hamnar i konkurrens så är det inte bara höjdtillväxt, utan du har även en viss diametertillväxt, att de tar sig bättre. Att stammen blir tjockare, för den lägger inte lika mycket på grenar nertill. Nej, det kan nog ligga något i det.

Det finns väl säkert, det har ju inte vi gjort någon forskning på, men känslan är så i alla fall. Och då är det ju väldigt viktigt, eller tycker jag i alla fall, att hålla det tätt i början. Ja, men jag tror trängseleffekten är nog ganska väl dokumenterad, även om den inte är väldigt erkänd inom SLU, vet jag inte.

Men det är ju solklart så. Pratar man med Bengt Åke Axelsson så är han ju absolut hundra på att trängseleffekten är jättebra för höjdtillväxten. Och vi har våran älgfoderodlare som, jag tror att det är trängseleffekten som Hanna använder.

Han stamkryssar ju väldigt mycket istället för att röja, så stamkryssar han får ge space åt plantorna. Och då växer de fortare på höjden, säger han. Och det kanske beror på att de står tätt, inte för att de är kryssade.

Vi har en redaktionsmedlem som tycker att det är tråkigt att vi står och bråkar. Men det får han leva med. Ja, men annars, vad har hänt annars under veckan, Fredrik?

Ja, det har väl hänt lite smågrejer av och till sådär, men det som jag tycker är värt att nämna, som vi kan prata lite om, det är ju faktiskt att vi har en stor mässa imorgon. Ja. Som du drar på.

Idag när ni lyssnar så är jag i Finland på fredag, för nu står vi och pratar här på torsdag. Så det blir ju en liten udda podd här, men det är väldigt kul att podda ihop på samma ställe med samma mick. Men sen så blev det på en torsdag den här gången då, så det är skogsfredag med modifikation, men det får väl vara så då.

Precis. Nej, men jag ska åka över till Metsko, det är ju en intressant mässa. Den är större, betydligt större i år än vad den har varit på länge. Fler internationella utställare och maskintillverkarna satsar ganska hårt på den här mässan.

Och det kommer lite lanseringar av både det ena och det andra. Vi såg Ponzu komma och trimma ner ett par maskiner som ska bli mer slimmade för gallringsjobbet till exempel. Logset kommer med lite nya uppdateringar på aggregatsidan heter jag.

Och Komatsu har ju en helt ny maskinserie, eller uppdatering av sina, jag tror alla skördare och de flesta skotrarna utan de minsta. Och sådär. Och sen så som alltid på mässor träffar man en massa mindre företag som har roliga grejer som man inte ser lika mycket om innan.

Ja, ja, visst är det så. Men det är ändå kul. Jag vet vi skrev ju om både Ponzu, Finline och även om Komatsu. Och det är inga sådana här ground breaking saker egentligen.

Men det är två saker som jag tycker är kul. Dels är det ju att motorutvecklingen går ju framåt. Så det sänks varvtal och troligtvis bränsleförbrukning, men kapaciteten minskar inte.

Det är rätt fina saker. AGCO-motorer är 20,2. Och sen så har det ju stället Ponzu börjat se nu då att gallringen blir viktigare och att man måste krypa ner. Ja, maskinerna har varit lite för stora.

De lanserade ju de här nya Visent skotarna. Gazellen är minsta 10 tons skotar som man hade innan de slutade tillverka. Men de uppdaterar ju Visenten och det är ju en 12 tons skoter egentligen tror jag.

Men de har gjort en nedtrimmad version. Jag har inte sett så mycket specifikationer på den, men de har ett mindre lastreder och de har kanske tagit ner hjulstorleken, jag vet inte. Ja, den är smalare än en ordinarie Visent och mindre lastreder så du får ju mindre egenvikt på den.

Plocka bort lite plåtar och annat för att få ner lite vikt. Så det är ju intressant att se. Ja, men det mest intressanta som jag tycker i det är ju att pendeln troligtvis har slagit.

Det känns som att den har gjort det. För du har Vimec och Valma och Malva och alla de här som har kämpat i ganska många år på marginalen. Och de börjar ju synas i skotarstatistiker och allting nu.

Och då har ju pendeln slagit. Så det är history repeating. Vi är ju tillbaka typ 1992 med lillebror och minnebrunet snart. Ja, på något sätt. Nej, men jag sammanställde ju.

Det finns en artikel om skotarstatistiken för första halvåret. Där är ju John Deeres 1510 som alltid är ledare. Den eviga vinnaren bland skotarmodeller om man ser enskilda modeller.

Men där har ju Rotts FL11 gått upp på andra plats i antal registrerade skotar för första halvåret. Den har ju inte varit i närheten av det på många år. Och Vimecs 870 är på tredje.

Och de är 895 Komatsu som har legat tidigare. De är ju nerpetade. En del från större maskiner. Samtidigt så har du 25 tons skotar som kommer upp då. John Deere 25 tons skotar.

Så det liksom växer i båda ändarna. Lite grann. Det är en utveckling som är kanske mer logisk. Men ska jag säga vad jag tycker personligen så tycker jag nog att det är en logisk och bra utveckling.

Du ska ha en happy smilekurva. Du ska inte ha en puckel i mitten. Utan du ska ha stort och litet. För det är troligtvis det som är bäst för skogen. Inte ha den här mellanstorleken som ska användas till allt i gallring.

Nej, jag tror inte på den riktigt. Då är det nästan bättre att gå på mer specialiserade maskiner som är gjorda för en och samma sak. Stora maskiner för slutavverkning.

Det funkar bättre, det finns kraften. Allting sånt där är redo. Och mindre maskiner för gallring med smidigheten, mindre stickväggar. Ja, allting blir lite bättre.

Jag tror att den pendeln håller på att slå nu. Ja, definitivt. Så får vi se om det är liksom. För nu har ju priserna på massaved gått ner. Och det tror jag kan påverka negativt igen.

För det tror jag har varit bidragande hjälpande orsak. Att det har varit lättare att få ett bra netto även om man har mindre maskin som kostar lite mer per kubik att använda. Men vi får se vad som händer med virkespris och annat.

Just nu när det gäller virkespriser och sånt är det lite avvaktande. Man väntar liksom på att effekten av Johannesvirket ska ebba ut. Och se hur lager- Man börjar ju med noll kronor i föryngringskostnad.

Ja, vi har inte ens gått dit, för du har ju det andra. Jag tycker att det finns mycket att prata om. Det är ju samma där, om vi pratar omloppstider så känns det ju som att ta de här högförädlade, vi tar granplantor till exempel, så är de kollade och checkade att de växer så otroligt bra i typ sju år för att det är det man har hunnit kolla, sen går de ut på marknaden.

Men vad händer om du lägger på en nolla? 70? Den imperin finns ju inte. Så vi vet ju inte det. Men självföryngringen så finns det ju typ 12 000 år att bygga. Nej, nu jag provocerar, jag vet.

Vi lägger upp någon tråd om det här, så får vi se, men nu får vi avsluta denna fredagspodd denna torsdag och så får vi dra vidare helt enkelt. Som sagt, ni lyssnar på det här så gör jag ju Finland titta på skogsmaskiner och då ska vi prata om nästa, nästa fredag, två dagar före valet. Absolut, så gör vi.

Då hörs vi. Ha en bra helg. Ja, det får ni ha. Ha det gott. Hej!