Sommartankar om kompetens

Hur mår du? Nej, men vadå, vart är ni sen då? Stockholm, eller? Ja, men vi måste ju hämta den i Uppsala. Så att jag kommer sedan åker vi ner till Stockholm. Snyggt.

Sedan tar ambulanshelikopter ner. Exakt. Det är bara att det kommer krävas liksom en rejäl brännskada. Nej, men jag ska ju, jag ska ju boja, så vem vet, det kanske blir det som blir min ticket.

Ticket, ticket. Jag tror att ni var bra på allt i Uppsala. Ja, men då kommer ju inte helikoptern att ta dig någonstans. Vi Vill ju ta dig till Stockholm. Vi är inte bra på allt.

Vi är oödmjuka, men vi är inte bra på allt. God morgon, god morgon, god morgon. Hörni, det är fredag och det är dags för podd igen. Hur är läget med dig, Lotta? Tack, det är jättebra.

Jag är taggad. Jag har haft en bra vecka och jag kommer att ha en jättebra dag. Så att, nej, men jag är supertaggad. Vad skönt. Det är alltid skönt att kunna säga att man kommer att ha en jättebra dag.

Man ska ta ut stegen i förskott. Men det låter som att du ska göra något roligare än bara våra fredagar är ju väldigt roliga. Det är inte så att vi tar allt ut stegen i förskott.

Men du lät ännu mer pepp än vanligt. Ja, faktiskt. Nej, men jag ska faktiskt få gå på möhippa. Och det är inte så ofta man får gå på ett bröllop så här. Är det den här åldern?

Eller, och framförallt inte möhippa. Men jag tycker att det är lika bra. Vi tänkte att det är såklart att man ska ha en möhippa om man nu gifter sig igen. Ja, men exakt.

På tal om det, Björn, ska jag få gå på svensksexa snart, eller? Jasså? Ska du gifta om dig? Nej, men jag tänkte att det finns ju ändå potential i det här rummet.

Ja, att jag skulle få gå på svensksexa. Ja, men jag tänkte att det kanske är så att du behöver ha det som vi inte är bra på Uppsala, det är bra på Karolinska. Det är hjärtatacken alltså.

Jag tror att ni var bra på allt i Uppsala. Ja, men då kommer inte helikoptern att ta dig någonstans. Nej, jag förstår. Jag förstår. Nej, vi är inte bra på allt. Vi är oödmjuka, men vi är inte bra på allt.

God morgon, god morgon, god morgon. Hörni, det är fredag och det är dags för podd igen. Hur är läget med dig, Lotta? Tack, det är jättebra. Jag är taggad. Jag har haft en bra vecka och jag kommer att ha en jättebra dag.

Så att, nej, men jag är supertaggad. Vad skönt. Det är alltid skönt att kunna säga att man kommer att ha en jättebra dag. Man ska ta ut stegen i förskott. Men det låter som att du ska göra något roligare än bara våra fredagar är ju väldigt roliga.

Det är inte så att vi tar allt ut stegen i förskott. Men du lät ännu mer pepp än vanligt. Ja, faktiskt. Nej, men jag ska faktiskt få gå på möhippa. Och det är inte så ofta, man vill säga, man får gå på ett bröllop så här.

Är det den här åldern? Eller, och framförallt inte möhippa. Men jag tycker det är lika bra. Vi tänkte att det är såklart att man ska ha en möhippa om man nu gifter sig igen.

Ja, men exakt. På tal om det, Björn, ska jag få gå på svensksexa snart, eller? Jasså? Ska du gifta om dig? Nej, men jag tänkte att det finns ju ändå potential i det här rummet.

Ja, att jag skulle få gå på svensksexa. Ja, jag tänkte att det finns ju ändå potential i det här rummet. Ja, att jag skulle få gå på svensksexa. Ja, jag tänkte att det finns ju ändå potential i det här rummet.

att man ska få till en tid där alla kan och man ska liksom styra upp. Det är det som är trixigt och det är då det är praktiskt att ha ett bröllop går ju alltid kan alla prioritera när man ska prioritera ihop det här. Det går ju att fixa annars, det är inte så.

Men det blir ju sällan att det är full uppslutning utifrån just det att det finns någon slags liv man ska hantera. Ja, vi är tolv pers idag. Fatta. Det är jättekul.

Exakt. Och det är för att ni har något att hänga upp det på. Vad roligt. Vad glada ni är för det. Björn, har du haft en bra vecka då? Ja, men det tycker jag. Det är fortfarande intensivt uppstart.

Allt ska kickas igång. Men jag tycker ändå att det är härligt för att folk är pepp. Det är lite skolstart. Så det är en bra vecka, men intensivt mycket. Det är också de här sköna veckan då vi som har jobbat lite.

De som kommer tillbaka är skitstressade och känner sig förvirrade. Och vi andra känner oss jättelugna och trygga. Snarare så här, tempot är mycket lägre än vanligt.

Fastän det har börjat komma igång lite. Men relativt. För dem är det en jävla chock. Och för oss är det ganska hanterbart. Det tycker jag är fint. Ja, det var skönt.

Jag tror att ni var bra på allt i Uppsala. Ja, men då kommer inte helikoptern att ta dig någonstans. Nej, jag förstår. Men jag förstår. Nej, vi är inte bra på allt.

Vi är oödmjuka, men vi är inte bra på allt. God morgon, god morgon, god morgon. Hörni, det är fredag och det är dags för podd igen. Hur är läget med dig, Lotta? Tack, det är jättebra.

Jag är taggad. Jag har haft en bra vecka och jag kommer att ha en jättebra dag. Så att, nej, men jag är supertaggad. Vad skönt. Det är alltid skönt att kunna säga att man kommer att ha en jättebra dag.

Man ska ta ut stegen i förskott. Men det låter som att du ska göra något roligare än bara våra fredagar är ju väldigt roliga. Det är inte så att vi tar allt ut stegen i förskott.

Men det låter som att du ska göra något roligare än bara våra fredagar är ju väldigt roliga. Men du lät ännu mer pepp än vanligt. Ja, faktiskt. Nej, men jag ska faktiskt få gå på möhippa.

Och det är inte så ofta, man vill säga, man får gå på ett bröllop så här. Är det den här åldern? Eller, och framförallt inte möhippa. Men jag tycker att det är lika bra.

Vi tänkte att det är såklart att man ska ha en möhippa om man nu gifter sig igen. Ja, men exakt. På tal om det, Björn, ska jag få gå på svensksexa snart, eller? Jasså?

Ska du gifta om dig? Nej, men jag tänkte att det finns ju ändå potential i det här rummet. Ja, att jag skulle få gå på svensksexa. Ja, men exakt. Det blev Feskekyrka och det blev kavjat morgon.

Jag vet inte vad som hände, men du försvann. Så nu är det första gången vi tre är tillbaka och får prata hoppas lite med varandra under en längre tid. Det känns kul.

Ja, det tycker jag. Det här är bra, var gång igen. Vi ska se om vi kan överraska någonting här under hösten. Nej, jag vet att ni två har suttit och planerat, så nu blir jag nervös.

Ja, precis. Man gör säkert något nytt galet segment. Precis, till slut med att vi inte har plats med spaningar sådär. Eller gör Erik Niva liksom, att det blir tre timmar.

Exakt, det var roligt förra veckan. Jag försökte få in veckans modigaste, och man ser bara på Lotta. Nej, nej! Så jag vet inte, jag har fortfarande inte fått in våra segment riktigt, förutom möjligtvis den där quizen.

Men vi jobbar fortfarande på det. Ja, men det var ju bara på quizen i alla fall. Herregud. Inte bara lite bra på quiz, jäklar! Jag var jätteimponerad. Ja, men det var också väldigt roligt, för hon började med att säga att jag gör inte quiz på Ebberborsmanér, och sen bara, så jävla sugen på att vinna!

Det var en tävlingsskalle där som man blev lite glad av. Det tror jag man skulle trigga igång i andra sammanhang också. Men också väldigt allmänbildning som sken igenom.

Jag tän Förlåt. Det ligger i klippningskall. Exakt, men det är... Och det är ju så här, det är ju modigt att erkänna sina brister. Veckans modigaste då, har vi liksom...

Har ni gått och funderat på den? Och Björn, vem tycker du är veckans modigaste? Ja, du vet att jag alltid skarvar i den här. Nästan alltid skarvar i den här. Men jag skrev faktiskt den, men jag censurerade mig själv här på morgonen ändå och gör en variant på den.

Vi blir inte ett dugg nyfikna bara så du vet. Nej, men jag skulle vilja säga så här, eftersom vi är i valtider så skulle jag... Jag önskar att det fanns ett större mod hos de som just nu kommunicerar för att bli våra förtroendevalda framöver.

I att faktiskt presentera en mycket tydligare bild eller vision av vilket Sverige eller vilken region eller vilken kommun man faktiskt vill se i mycket större utsträckning än att det är lite floskigt, lite förenklat, lite allt åt alla eller till och med eventuellt att man klankar ner på motståndare för att själv framstå i bättre dagar. Så jag skulle önska, och jag tror att det kommer komma en tid ganska snart, kanske inte i det här valet men framåt, där vi måste börja liksom gå tillbaka till lite där vi var på 60-talet i att fundera på vilket samhällsbyggare vi faktiskt behöver anstränga oss för. Och det börjar med politiken.

Så att veckans modigaste för mig är den politiker som lyssnar på det här och faktiskt är väldigt tydlig med, även om den sticker ut halsen, med vilket samhälle vi vill ha. Snyggt. Vad är framtidsvision också?

Lotta, har du någon? Ja, men jag har faktiskt det. Också valtider med det. Jag skulle väl säga att för mig var det de 20-talet busschaufförer som vågade sjukskriva sig istället för att köra bussar där det står längtar du hem till Mogadishu.

Det tycker jag var, det är inte självklart tror jag att man vågar sjukskriva sig, att man vågar ta sånt ställning. Men att det blev ställning och att man då från bussbolagets sida sa den att då tar vi bort annonserna, att man förstår att det faktiskt är en arbetsmiljöfråga. Och att de liksom, så att säga, att man som arbetsgivare i det här fallet vågade det.

Så det tyckte jag var modigt. Och vad ska man göra då om man jobbar i offentligt finansierad verksamhet? Ja fast om man utsätter sig, alltså i det här fallet så blir det ju en fråga att För jag tycker att det är en arbetsmiljöfråga, alltså oron för att ta sig till jobbet när man har ett rasistiskt budskap på ryggen, alltså där bak som är tydligt, som lätt kan tolkas eller omvandlas till ett väldigt tydligt rasistiskt påhopp av de som kanske kliver på bussen och som sen kanske ser ytterligare.

Jag är säker på att de har ett skitjobb redan från början och får stå ut med ganska mycket, eller inte skitjobb, jag tror att de får stå ut med ganska mycket skit under dagen redan och att man då... Jag tycker att det var modigt av dem, för jag tycker inte att de ska behöva se sådana budskap på sina arbetsfordon. Och jag håller med, det är verkligen, det är mer än så här när man var femte person röstar fel och tycker att det där är rätt och någonstans vi har liksom, det är offentligt finansierad verksamhet.

Så jag är bara nyfiken, Björn. Nu brukar vi inte kommentera varandras modigaste, jag vet, men det här var intressant. Jag tycker att det också är intressant för att vi har ju också tagit beslut ganska nyligen i Region Uppsala att faktiskt tillåta reklam på bussar.

Vi har inte haft det tidigare mer än reklam för oss själva. Och då har vi ju infört ett råd som faktiskt ska bedöma också just lämplighet för olika typer av reklam och där har varit jättemycket diskussion runt och det sitter väldigt många olika kompetenser i det här, både kompetenta och kompetenser i det här rådet. Och jag hoppas ju då att det här bussbolaget som nu har hamnat i media, man blir nyfiken på att tänka hur diskussionerna har gått där.

Men alltså, seriöst, hade det bara stått rösta SD, fine. Alltså det är inget, det finns ju ingen stöta i det. Men åk hem till Mogadishu, det är ju, det tycker jag absolut, det borde ha fångats upp långt tidigare.

Och Lotta, jag håller ju med dig, det är inte så att jag är emot. Det var lite bara publicera mig. Nej, men vi uppmuntrar våra medarbetare att åka buss till jobbet så utsätter vi dem.

Jag vet inte om jag är så mycket emot det som du Magnus egentligen. Jag tycker att det är ett liksom ett humorinslag i samhället på något sätt att titta på de där. Absolut, och jag kan hålla med.

Nu kör på mig. Men jag tänker ur ett hållbarhetsperspektiv och ett miljöperspektiv är det ju trams. Absolut. Men det jag satt och funderade på när jag cyklade och såg alla mina de här på vägen till jobbet så på var och varannan där så står det ju den att inte fler än 20 eller 25 elever i hela klassrummen.

Då kände jag, vad kan jag vänta? Det där var vänstern, det där var centern, det där var fuskarna. Okej, men vänta, om alla partier har det som vallyfte, varför har vi 32 barn i klassrummen då nu liksom?

Det är väl bara... Fast det var ju efter valet det här kommer kicka in. Nu vet vi ju det liksom. Bättre vård till alla också. Nej, men det är svårt. Vi kan skoja om det, men det är också så här, om du har 12 tecken på dig att skriva exakt ditt valprogram så är det ganska svårt.

Första maj-skyltarna, eller hur Magnus? Det var ju det som vi... Och det är väl det som är min poäng, det går inte att sticka ut på 12 tecken om man inte ska ta den slogan som du hade Lotta som ju sticker ut på ett negativt sätt.

Men det betyder ju någonstans att det kanske inte är världens största poäng att göra det och då kanske man kunde använda energin och pengarna till något annat. Men vi har ju traditioner också, så det är inte så. Det säger ingenting om det.

Jag tänkte klämma ur mig mina veckans modigaste också. Varför säger jag mina då? Nej, men för jag hade en, vi har försökt att ha det här momentet några gånger, men nu har det blivit mycket specialavsnitt och annat så vi har inte haft med det sedan den här kom in i sommar.

Och jag måste bara få nämna den skärpa som utan syrgas lyckades ta sig ner för Mount Everest och utan mat med hjälp av ett par bitar choklad och smältvatten kröp han neråt för att ramla ner i en spricka som han satt fast i i två och en halv dag innan han lyckades rädda sig när en lavin fick snö att störtat ner i sprickan så han lyckades liksom fly till baslägret. Det var så modigt så att jag var liksom så här, det här måste ju faktiskt nämnas i podden. Menar du att han hade bara kurat ihop och sagt att tack, nu dör jag?

Ja, men jag tror att de flesta hade gjort det för att det inte är så lätt att klara sig. Tur att det finns choklad och smältvatten. Det jag egentligen undrar om jag ska nominera den här veckan det är föräldrarna till barnen på festivalen Urkult i Västernorrland som genom att inte vaccinera sina barn skapat ett utbrott i Sverige för en utrotad sjukdom.

Att göra det här trots att man får allas fördömande över att man är egoistisk, korkad och världsfrånvänd, det måste betecknas som lite modigt. Idioter. Jag tänkte på det där faktiskt att det blir någon form av liksom antipropaganda för vad de står för.

För att när det blir så här uppmärksammat så blir ju liksom det beteendet som har skett lite för synligt som riskerar att det kanske blir andra regleringar runt sådana här frågor. Nej, jag håller med, det är intressant perspektiv, precis. Men det är intressant också, festivalen har liksom propsat om den på att alla ska vaccineras.

Nu har det liksom gått nästan tvärtemot nu och verkligen propagerat för, men så lyckas de få ett utbrott ändå. Det är fascinerande. Man måste känna sin publik. Man måste verkligen känna sin publik.

Och vi känner ju vår publik och vår publik vill ju ha konstiga skit. Det vet ju alla. Huruvida de vill vaccinera sina barn, Vi diskuterar det här. Precis. Jag balanserar mig via att lyssna på Anders och Manspod, så funkar det ibland.

De gissar mycket mer än oss, så då känner jag oss ganska faktadrivna. Hörni, en sak som är intressant i den här podden, det är ju att vi spanarna och att vi till och från brukar spana. Och jag funderar faktiskt om vi skulle göra det den här veckan också.

Nu har vi haft ett längre intro än vanligt, men det fanns ju ett par perspektiv att prata om, vilket var väldigt roligt. Jag tänkte att jag låter Björn börja. Och min håller kan jag säga.

Jag kan ta den. Ja, du jobbar ju med hållbarhet, precis. Så det gör inte riktigt jag. Men jag är ju ganska tidsbunden här och har gått och funderat. Dessutom så liksom saker och ting har ju en tendens att mogna när man går och funderar över sommaren så där.

Roligt Björn, för det var du som skickade ett sms igår. Hörni, kom ihåg att ha hållbara spaningar så att de inte är förtidsbundna beroende på när vi sänder det här avsnittet. Fast det funkar inom ramen för det här tidsfönstret ska jag säga.

Det var roligt ändå. Ja, men så här då. Varje sommar är det lite samma sak för mig och kanske beror det här på att jag har ju sagt att jag är ett Manchester United-fan och jag har ju lidit ganska hårt av att sedan 13-14 åren som Sir Alex Ferguson slutade som coach.

Så varje år så hoppas jag ju på ett mirakel och tänker att det här är ändå året som det kommer att hända igen. När nästa dynasti kommer igång i klubben och kanske bara få se lite så här konststans och kvalitet genom säsongen så att jag inte sloknar i mitt engagemang redan i oktober. Och här är ju då transferfönstret viktigt.

Och här kanske liksom våra lyssnare slutar lyssna, de som inte är intresserade av fotboll. Men bear with me. Jag kanske kommer till någonting som är relevant här.

Jag är redan på. Jag tycker det låter jättespännande redan nu. Transferfönstret är ju en kort tid innan säsongen drar igång med någon dag in på säsongen där alla klubbar ska köpa och sälja spelare för att ladda för nästa säsong.

Och för en fotbollsintresserad så är det svårt att inte ryckas med liksom. Vem behöver inte en ny nya? Vem saknar inte en riktig löpare på vänsterkanten? Och hur kan ett lag som redan var riktigt bra förra säsongen ändå behöva ha två eller tre spelare?

För det är ju lite det som är intressant att så här. Det rekryteras hela tiden i varje transferfönster och det är som en omättlig verksamhet det här med klubbarna. Och nu får ni liksom ta att det har varit sommar och på sommaren så går jag i alla fall ner i varv så pass mycket att just nya tankar kommer till ytan.

Och den här spaningen är resultatet av en sådan sommar. Och funderingarna på transferfönstret gör ju att det för en tanke till hur det skulle vara om andra organisationer jobbade så som fotbollsklubbar jobbar med rekrytering. Alltså tänk om vi tänkte så, inte så att kommuner ska köpa loss en ekonomichef från grannkommunen för 180 miljoner.

Det är inte det jag är ute efter. Men tänk ändå om företag, myndigheter och förvaltningar ibland betraktade sin organisation som en fotbollstrupp eller klubb då. Kanske inte bara tänka på vilka tjänster som är vakanter, för det är ju ändå så vi jobbar idag.

Det är någon som har lämnat och då rekryterar vi. Ibland ersätter vi, rekryterar vi precis samma sak. Det är ju standard. Utan mer i stil med hur vill vi spela nästa säsong?

Vilka utmaningar kommer vi att möta? Vilka förmågor blir viktigare just under den här säsongen eller nästa? Var är vi sårbara? Vem kan växa in i en större roll? Och på vilken position är vi kanske beroende just nu av en enda person?

Fotbollsklubbar tittar ju liksom också på startelvan. De tittar på bänken, på ungdomsakademin och dessutom på vad som saknas i större utsträckning. Ett lag kan ha 25 spelare i truppen och ändå kännas tunt på vänsterbacken.

I vad vi skulle kalla vanliga organisationer så nöjer vi oss ju ofta med att räkna huvuden eller headcount och konstatera att vi är fullbemannade. Och det är inte riktigt samma sak. Särskilt intressant är just idén om startelva.

Alltså hur tar man ut spelare inför en match? Fotbollslaget analyserar motståndet, väljer taktik och därefter vilka spelare som passar för uppgiften. I arbetslivet gör vi ofta tvärttom.

Exempelvis säga att Magnus ansvarar för område X. Alltså hamnar område SX hos Magnus, oavsett om dagens problem kräver en annan kompetens eller Magnuss kompetens skulle kunna utföras på ett annat sätt vid just detta tillfälle av någon annan. Och här blir då liksom organisationsschemat i vårt fall startelvan.

Och vi roterar inte om vi inte verkligen måste. Och det gäller ju även specialister. Tänk att en organisation behöver en AI eller cybersäkerhetskompetens och rekrytera en expert.

Men om all förmåga inom området sitter i en enda människa har man kanske inte byggt en förmåga utan man har byggt ett personberoende. I fotboll skulle vi kalla det att ha en tunn trupp. Sen finns det också det här som, det finns ett effekt som jag lärde mig när jag funderade, som heter Red Queen effekt.

Och det kommer ju då från Lewis Carrolls Alice i Underlandet, som handlar om att man måste springa så fort man kan bara för att stå kvar på samma plats. Och liknelsen då handlar ju om att den som är lika bra som förra året kan alltså ha blivit relativt sämre eftersom alla andra utvecklas. Eller för andra organisationer då att verkligheten faktiskt förändras konstant.

Och det här är självklart i fotboll. Mästarlaget från förra året kan inte bara anta att förra årets nivå räcker. Konkurrenterna värvar, analyserar, hittar motmedel.

Men hur ofta tänker ett företag, vi har exakt samma kompetens som förra året, är det verkligen den bästa truppen för den verklighet det står inför? Nu har jag pratat om organisation, men man kan också se det här ur ett individperspektiv. Vi tänker gärna på karriärer som fasta positioner, analytiker, projektledare, chef.

Fotbollen påminner om att värde också är situationsberoende. Den mest värdefulla behöver inte alltid vara stjärnan. Det kan vara spelare som täcker tre positioner, som gör andra bättre, eller är den här superavbytaren som förändrar matchbilden med sin energi och spelstil.

För en medarbetare blir frågan inte bara, hur blir jag bäst på mitt jobb, utan också, vilka problem kan jag lösa? Vilka andra kan jag göra bättre? Vilken kompetens håller på att bli viktig som jag borde lära mig eller bemästra?

Är jag på väg mot startelvan eller borde jag kanske se mig om efter en ny klubb? Men såklart så har ju min analogi problem. Ni har ju säkert redan blivit irriterade på det här.

Fotboll är en ovanligt enkel verklighet jämfört med en kommun, ett sjukhus eller ett industriföretag. Målet är tydligt, man ska vinna matcher. Prestation går dessutom att observera hyfsat väl.

Plus att det är accepterat att tränare faktiskt petar en spelare för att någon annan passar bättre, mot exempelvis Liverpool som Magnus håller på. Om vi föreställer oss samma sak på kontoret, att någon som chef säger Vi analyserade veckans motstånd och utmaningar och du Magnus, du börjar pet på bänken idag. Det blir snabbt mindre charmigt så som kulturen är skapad idag och de förväntningar som är etablerade.

Om en organisation som ständigt tar ut bästa laget kommer också det med att man skapar ett A och ett B-lag även om viss rotation sker. De redan framgångsrika får de viktiga uppdragen, blir synligare, lärs sig mer och får nästa viktiga uppdrag och de på bänken får en begränsad matchträning. I offentlig verksamhet finns ytterligare problem.

Verksamheten ska vara effektiv såklart, men också rätt säker, stabil och likvärdig. Vi undervärderar också den här transferlogikens kontinuitet. Kollegor lär sig ju faktiskt hur varandra fungerar och vem som vet vad.

Byter man människor för ofta kan man förlora mer än man vinner. I fotbollsklubbar ser vi ofta det här när vi kanske köper in fem nya spelare fast problemet egentligen är tränaren, taktiken eller klubbledningen. Det är ju sådana häftiga saker som vi tyvärr har svårt att jobba med, framförallt på stundsbyrket.

Ni är ju lite mer stjärnglans just nu på väg upp, men vi andra har ju svårt när vi tuffar på där i bakgrunden. Men sen kan jag tänka, ibland är det svårt, jag tänker apropå att rekrytera. För när vi skulle rekrytera vår första AI-kompetens, vi visste att vi behövde ha AI-kompetens, men vad är det vi söker egentligen?

Nu när vi har fått in vår första och börjat jobba, eller vårt team, nu är det ju enklare att definiera och vi vet mer. Okej, nu vill vi gå den här riktningen, vi vill utveckla, men jag vet att den där första annonsen, första personen in, den är märklig. Vi behöver det, men vi vet inte vad de egentligen ska göra.

Och det är ju ändå en chansning man måste ta då också. Så ser vi också därför att man skaffar sig en sån kompetens, för den måste också få chansen att berätta vad ni behöver göra på området. Fast det man egentligen skulle vilja är ju att AI är som fart i ett fotbollslag.

Det vill säga att du vill ha in fyra snabba yttrar som kompletterar laget, men som också har andra förståelser. Det vill säga fotbollsintelligens och passning och så, så att det inte är liksom att det bara är Usain Bolt ute där inne, utan du behöver ha någon som liksom smyger in i laget. Med lite svaga defensivt, liksom.

Absolut, men det vet man ju med AI-personer, de är ju svaga defensivt. Jag tror att det här blir väldigt personligt, men jag tror att lite mer rotation och rörelse är ju bra för individerna för att man har större chans att hitta rätt. Och precis som du var inne på, Magnus, att alla har inte alla kompetenser, men vi kompletterar varandra på ett bra sätt.

Och jag hamnar ju hellre i en organisation där vi är ett starkt team och kompletterar varandra och där vi hamnar rätt, åtminstone temporärt en tid tills man rör sig vidare till ett annat projekt eller en annan enhet eller liknande. Så den där rörligheten kan göra oss mer, jag har inget bättre ord då, jag tycker att det töntigt när man säger ordet agila. Nej, men däremot tror jag att svenska organisationer är bättre också för att vi ser, vi värderar individen på ett annat sätt än vad amerikanska bolag, där var det så här, okej vänta, här är en headcount, vi vet inte vad de gör för någonting, vi är bort med det liksom.

Botten 10% ska ut varje år liksom. Ja, precis. Istället för, men här tror jag liksom ändå någonstans det där att man tar hand om individen också för att det är dyrt och då måste man ta hand om och man ser över deras kompetens och därför satsar man på dem och flyttar runt.

Så jag tycker att det är mycket mer ljust. Alltså jag pekar ju bara upp här för att Magnus, vi ser ju fortfarande fram emot den där spaningen om hyr och rekryteringsbranschen som vi inte fått sedan du slutade. Just det.

Precis, det finns många specialavsnitt och det är fint. Det är också roligt när man ser att man plockar in externa, jag duckade den förut. Man plockar in externa kunskaper utifrån, man ska ha upphandlingskompetens som man aldrig haft och sen så lär man dem allt man har gjort tidigare och så blir personerna helt indoktrinerade med exakt hur det har varit och så blir det ingen bra match.

Låt folk komma utifrån och faktiskt tänka annorlunda och göra det annorlunda. Och det får bli dagens slutord. Hörni, tack så mycket för att jag fick ha slutordet och för att vi hade en trevlig spaning och det kommer att bli fler framöver, vi lovar kära lyssnare.

Vi ligger lite back i hur vi får igenom dem, men det var trevligt ändå. Ha det en fin dag. Tack själv. Kul att vara igång. Spånarna, på jakt efter framtidens lösning.

Spånarna, nya utmanare. Spånarna, på jakt efter framtidens samhälle där alla kan vara starka. Spånarna, på jakt efter framtidens samhälle. Spånarna, på jakt efter framtidens samhälle.