Tid, Skolmat och när världar möts

Nej, det säger nog mest att de att ekosystemet hänger ihop liksom. Ja, precis. Ja, vad heter det? Är det jag som leder oss där? Jag vet inte om du var borta av mig eller om det bara var att jag kände den.

Det var två andra perspektiv. Två saker. Du ska alltså ha en kort spaning. Det låter orimligt. Det är att bryta kutym och du ska programleda den först. Det här känns ju helt o...

Jag vet inte om jag kan hantera det här. Nej, då kommer vi. Om vi inte blir av med alla lyssnare efter att du sa att alla var för vaccinationer sist vi pratade så kanske vi blir av med dem nu då.

Nej, men så här är det. Tillbaka till vad Lotta sa och vad jag själv var inne på lite det vi diskuterade tidigare. Det här att fundera på det här med tid. Och det som har fört in mig på den här diskussionen, framförallt nu, är just politiken och liksom inför valet.

Och betänk då att du har två veckor kvar till valet. Och även om du lägger all din vakna tid på att kampanja så spelar det stor roll på hur du lägger din tid. Två veckor, fjorton dagar.

Och om du ändå tillåts att sova eller försöka sova de välbehövliga åtta timmarna om dygnet så har du fjorton dagar av sexton timmar kvar att dragga röster. Det är 224 timmar. Och efter att du har lyssnat på det här poddavsnittet har du faktiskt bara 223 timmar kvar.

Jag har själv funderat på det här med genomslagskraft med tid och räckvidd i kommunikation. Och det vet jag att ni också har gjort. En sån modell är ju att du kan ha olika typer av möten.

Du kan ha enskild kommunikation med en person. Du kan ha kommunikation med 5, 50, 500 eller 5000. Den första är ju typ i våra sammanhang så här 1 till 1 såklart.

Vanligt möta och det har högt förtroende men tar väldigt mycket tid. Att ha fem personer är ju typ ett rundabord. Har ganska mycket förtroende, du kan bygga förtroende under tiden men äter också hyfsat mycket tid i förhållande till hur många du når.

50 är väl en typiskt seminarium. Du har en viss distans. Du kanske inte når fram lika mycket men du når fler personer ändå. 500 är väl en konferens i stil med Uppsala Live.

Där du får en lite sämre personlighet men du når många människor. 5000 är formad nyhetsbrev så det är ganska låg påverkansmöjlighet. Tillbaka till vad Lotta sa och vad jag själv var inne på lite.

Det vi diskuterade tidigare. Det här att fundera på det här med tid. Det som har fört in mig på den här diskussionen, framförallt nu, är just politiken och inför valet.

Och betänk då att du har två veckor kvar till valet. Och även om du lägger all din vakna tid på att kampanja så spelar det stor roll på hur du lägger din tid. Två veckor, 14 dagar.

Och om du ändå tillåts att sova eller försöka sova de välbehövliga åtta timmarna om dygnet så har du 14 dagar av 16 timmar kvar att dragga röster. Det är 224 timmar. Och efter att du har lyssnat på det här poddavsnittet har du faktiskt bara 223 timmar kvar.

Jag har själv funderat på det här med genomslagskraft med tid och räckvidd i kommunikation. Och det vet jag att ni också har gjort. En sån modell är ju att du kan ha olika typer av möten.

Du kan ha enskild kommunikation med en person. Du kan ha kommunikation med 50, 500 eller 5000. Den första är ju typ i våra sammanhang så här 1-1 såklart. Vanligt liksom möta och det har högt förtroende men tar väldigt mycket tid.

Att ha fem personer är ju typ ett rundabord, har ganska mycket förtroende. Du kan bygga förtroende under tiden men äter också hyfsat mycket tid i förhållande till hur många du når. 50 är väl en typisk seminarium så där.

Du har en viss distans. Du kanske inte når fram lika mycket så där. Men du når fler personer ändå. 500 är väl en konferens i stil med Uppsala Live. Där du får en lite sämre personlighet men du når många människor.

Och 5000 är när de får ett nyhetsbrev så är det ganska låg påverkansmöjlighet. Men det går som sagt. Ja, jag var ju nämligen på ett möte arrangerat av Svenskt Näringsliv, Stockholms handelskammare och Företagarna.

Och där stod högsta politiker i Uppsala kommun från nio partier och skulle prata näringsliv och tillväxt. Magnus var ju där också. I publiken fanns det kanske, jag gissar mellan 50 och 70.

Vad ser du Magnus? Troligen redan bestämda i sitt politiska val. Hela det här tillställningen hölls säkert på själva programmet i en hel timme men sen var det lite förmingel och lite eftermingel.

Så säg att det är mellan en och en halv och två timmar. Och då undrar jag, tyckte de att det var värt det? Om den fullständiga sändningstiden är 60 minuter och de var nio som delade på den tiden och så lägger vi till lite tid för moderatorer och lite inledning och avslutning.

Då har du ungefär fem minuters sändningstid. Men inte nog med det då, det är ju inte bara det att du får fem minuter. De andra som är dina politiska motståndare får ju faktiskt 40 minuter totalt.

Och de kommer alltså med kontrainformation, alltså åtta gånger större än din tid. Bara det. Och som vi var inne på här då, innan mötet så träffade jag dessutom en av våra regionråd på Stora torget när valstugorna är.

Och då var det faktiskt så att jag då frågade om debatttiden och stå i valstugorna. Mest som en nyfikenhet, det var ingen värdering i det eller kritik. Och vi gick och lunchade och diskussionen fortsatte.

Och det här är alltid värt att tänka på. För att om vi gör någon form av formel på det här så kan vi säga att värdet av tiden är någon form av sannolikhet för påverkan, påverkans magnitud eller storlek och eventuell varaktighet. Men också minus alternativkostnaden.

För som alla hobbyekonomer så har jag förkovrat mig ganska mycket i frågan om alternativkostnad. Det vill säga, vad skulle jag annars ha gjort av min tid? Och när du har resurser som är knappt, som när vi har 223 timmar kvar efter den här podden, så infaller det ju alltid en alternativkostnad.

Istället för två timmar på en debatt med begränsad taltid så hade du kunnat vara två timmar i valstugan, kommunicerat med valdarbetare, tagit intervjuer med media, ringt samtal, knackat dörr eller på annat sätt försökt påverka väljare. För det är ju också det, du vill ju få väljare som inte redan är dina anhöriga, eller vad man ska säga, anhängare. Och det gäller ju då att lägga tid på att övertyga de som faktiskt kan göra skillnad för dig.

Och den konverteringen så kan det ju vara så att olika människor är olika mottagliga för informationen. Om vi delar in väljare i fem nivåer, vi kan säga att du har någon form av säkra anhängare, du har mjuka anhängare om vi säger det. Du har osäkra väljare, du har mjuka motståndare och fasta motståndare.

Och de säkra anhöriga, de behöver du ju inte övertyga. Du kanske behöver engagera och mobilisera dem för att hjälpa till att vara ambassadörer för ett budskap. Men du behöver inte lägga någon tid på att påverka dem, förmodligen.

De mjuka anhängarna däremot så behöver du ju liksom lägga lite tid på för att säkra och förhindra att de hoppar av. Samtidigt till att de också faktiskt deltar i valet och lägger sin röst. De osäkra är väl det som vi behöver liksom hjälpa att välja på olika sätt om vi vore politiker.

Och fasta motståndarna, de bör ju bemötas respektfullt, men kanske inte att vi ska lägga tid på dem för de har ju redan bestämt sig. Medan de mjuka motståndarna, där finns ju potentiellt den viktigaste påverkan och den viktigaste vinsten, men också väldigt, väldigt svårt. I Sverige har vi dessutom två stycken ganska tydliga block, så det handlar ju också om att hitta väljare från det andra blocket.

Att bara ta ifrån ett parti på din sida kanske ser bra ut för dig, men ger ganska lite i frågan om när makten ska fördelas och poster ska tillsättas. Så vilka ska du då lägga Det vi lite när vi pratade med Aida också att han ser de som är väldigt inbjudande, men det kan vara svårt att ta sig därifrån kanske i vissa fall. Och kanske att man väljer områden eller blir mottagen då av grupper som redan antingen är bekväma eller fast i sin övertygelse.

Telefonsamtal känns ju visserligen lite personligt, kan genomföras väldigt snabbt och med hög produktivitet, men kanske uppfattas som något manusdrivet sådär. Sen är det ju såklart det där med budskap och mottaglighet, där vissa frågor är lättare att diskutera för konverteringen än andra och bör väljas med omsorg och genom att lyssna. Ja, men precis.

Jag sa det, lyssna. Jag tror nämligen att en stor vinst till att nå fram till blivande anhängare är kanske just att använda öronen också och inte bara prata så mycket. Och här har vi ju då vad vi kallar ibland för Lex Fredrik Reinfeldt.

Det kom ju från när Reinfeldt under en lång period som statsminister inte syntes och hördes. Och ju längre han höll sig borta, desto mer ökade hans popularitet. Det säger ganska mycket om samtiden, för det är nämligen så att vi är i en samtid där det är lättare att skjuta ner någon annans budskap än att komma med egna.

Och det tjänar ganska lite på att komma med förslag och därför så håller man gärna tyst eller att man är snabb att skjuta ner någon annans. Och då är värdet att lyssna betydligt högre. Avsändaren spelar också roll såklart.

Och då avsändaren både som någon form av karikatyr eller pastisch, men jag tänker mer lokalt så kan det ju faktiskt vara så att du är avsändare i form av att du också är en granne, förälder till ett barn eller lokalt igenkänd eller förankrad på andra sätt, vilket kan vara en möjlighet till att folk kommer lyssna på dig trots att du kanske, om du bara hade varit en slumpmässig politiker, inte hade nått fram dit. Så någonstans landar jag därför i att innan en politiker tackar ja till nästa debatt, torgmöte eller dörrknackning så kanske man borde ställa sig frågorna varför försöker jag förändra, hos vem, varför är jag just rätt avsändare, hur länge kommer den här effekten bestå och vad är det bästa jag samtidigt väljer att inte göra. Ni som jobbar med påverkan, hur skulle ni värdera och planera er tid som valarbetare om ni önskar bli förtroendevalda?

Magnus Lotta. Vill du börja ta? Ja, några tankar som du hade apropå det där med hur länge ska man ägna sig åt någonting heller också. Det är lite klassiskt mingelregeln också när man vandrar runt.

Är man där för att träffa så många som möjligt, då är det fem minuter någonstans, sen får man ju flytta vidare. Det är ju mer spelets regler när man minglar runt. Sen vet du ju, när jag pratat med en hel del av de här politikerna också, det handlar ju också litegrann om att var kommer man till rätta som individ också.

För det där är nog väldigt olika. En av mina kompisar, hon tyckte jag frågade just det där med att knacka dörr och stå på torget. Hur kände hon för den? Hon sa att det är min bästa.

Jag älskar det. Jag tycker att det är faktiskt att prata med folk och få lyssna på dem och få höra vad de säger. Och där tror jag nog säkert att hon, apropå lyssna igen, där gör hon nog sin största påverkan.

För att det sprider sig sedan vidare att hon är en inlyssnande person och lyssnar och hon tar till sig och hon inmunderar det som hon får höra i sin politik också. Och det där tror jag är just att också ta sig tid och förstå vad ens förslag har för effekt och hur de tas emot och hur det landar, det tror jag är jätteviktigt för politiker och även för andra. Där tror jag nog är lite så här, både vad är syftet, där får man ju variera väldigt olika vad man har och sen kanske också se till sina egna styrkor, vad man själv bidrar med och vad man kommer med.

Men det jag funderade på var den att det här är ju en fråga, vi har ju pratat mycket om prevention igen, är det du har pratat nu kring påverkan och politik? Det är ju faktiskt också så här, samma personer, samma persongrupper, det här apropå de som är anhängare eller motståndare, det kan man ju också prata om kring preventiva åtgärder. Hur mycket tid ska man lägga på att förändra beteenden eller få in sådant?

Så det är ju också väldigt olika, både på kanske vem du är som avsändare, men sen också vilken mottagare du vänder dig till. Nej, det är bra. Jag kan bara bekräfta, ja det är en bra spaning, eller Björn, det var det.

Nej, det var bra. Nej, men det är bra som du säger, det där samtalet, det är ju jättesvårt att mäta nyttan av det för vad den andra kommer göra. Däremot så kan det göra nytta för dig att du precis lyssnar in.

Vad tänker du Magnus? Jag försöker bara smälta Lottas preventionskoppling som var underbar och krystad på samma gång. Så det var roligt när man liksom... Men det är bra, det blir toppen.

Jag tycker att du gör det rätt enkelt för dig, det är roligt Björn, att man försöker göra någonting ganska komplext, rätt enkelt. Och egentligen utgår från, när vi pratar om att det är så få timmar kvar, 223 eller vad vi har nu när vi är mitt inne i inspelning. Om man börjar nu har man ju misslyckats utan det handlar ju om hur gör man någonting under lång tid.

Jag kanske tycker att de där med 500, 100, 500, 5000 personer är jätteviktiga för att bygga förtroende för ett till en möten så att du kan välja och vraka på vilka du nu vill prata med. Det gäller ju både om du jobbar med påverkansarbete eller med politik. Du behöver ju prata med dem där det kan ge mest nytta, men då måste du också skapa någon slags vilja att prata med dig.

Och då finns ju de här stora sammanhangen där man kan få faktiskt synas och visa att man kan leverera någonting som gör att det är intressant för den andra att lägga en viss tid och prata med dig. Att för dig är viktigt att kunna, att du kan välja ut vilka 25 du vill lägga en timme med, det tror jag är lättgjort. Det kan också vara svårt, men den listan, den ska ju också matchas ihop med att någon annan jävel vill, alltså att de där 25 ska ha dig på sin lista och det tror jag är det viktigaste som man glömmer bort ofta när man tänker att jag ska bara prioritera det som ger mest.

Ja, fast det som ger mest för att du ska kunna prioritera det så behöver du också visa att du ska liksom visa värde, det kan man visa i massa olika typer av forum. Oavsett om det är 5, 10, 500, alla dina exempel där Björn, på hur många det är, men jag tror att man, att försöka bara lösa saker via 1-1-diskussioner som ju, precis som du säger, kanske är det tyngsta, då gör man ju bort sig om man ska hela tiden hitta det där receptet. Ja, men det är intressant det du säger också, för att om det hade varit studier så är det jättebra att plugga i förtid, som man inte gör i sista stund, och det kan man ju tänka här också.

Samtidigt tänker jag så här, vad jagar många partier, jag säger inte mot dig nu, jag bara lägger till här, och det är ju lättrörliga väljare, men om jag övertygad en lättrörlig väljare idag så kanske den är lika lättrörlig imorgon när jag träffar dig Magnus, och så kommer den att byta åsikt igen. Så jag tror att den man jobbar ända in i kaklet ändå är den stress som jag skulle känna om jag var liksom val- och kampanjarbetare. Och det tror jag också, men jag tror att man måste, du måste ju liksom under de första fyra åren minus 223 timmar jobba på de svårare att leva väljarna liksom, och sen, ja precis.

Ja, det är väl klassiskt även som liksom osäker väljare, titta inte så mycket på vad de lovar de sista två veckorna, eller fyra veckorna, utan titta på vad de åstadkommit de senaste fyra åren. Det är ju liksom, det är ju kanske ett tydligare tecken på vad som faktiskt kommer att hända än vad de har gjort. Jag fick en ohyggligt rolig konversation med ChatGPT som skickade till mig igår, där vederbör Jag kunde alltid skylla ifrån mig.

Det här är inget gott. Nej, men det är inte jag som har bestämt, det är Lina, liksom. Och då, jaha, sa de och så petar de i sig. Och till slut när de hade ätit de här grejerna tillräckligt många gånger så hade de vant sig vid smaken och börjat käka de här sakerna.

Och nu så har jag förstått att även i hennes nuvarande skola så är det så att Man behöver inte heller ha en diagnos, eller en, och då kan sägas det kan antingen vara matallergi eller helt enkelt bara neuropsykiatrisk diagnos som underlag för att få önskekost. Och nu så har jag förstått att även i hennes nuvarande skola så är det så att Man behöver inte heller ha en diagnos, eller en, och då kan sägas det kan antingen vara matallergi eller helt enkelt bara neuropsykiatrisk diagnos som underlag för att få önskekost. Att man ska ta bort köttfria dagar.

Nej, men liksom av princip för att barnen ska alltid få äta kött. Vad händer med pannkakor? Under många år så har vi ju faktiskt haft vegetariska dagar, men som man inte har tänkt på har varit vegetariska dagar.

Men nu har det ju blivit en ideologisk fråga att bort med vegetariska dagar för att det är Trots att vi vet att det är både bättre för klimatet, men faktiskt också för hälsan, att kött är inte jättebra alltid för hälsan. Och helt ärligt så är det köttet som ibland vi har råd att servera på skolan är inte toppen. Falukorv är liksom faktiskt inte kött.

Det är något annat. Nu riskerar vi att bli stämda här. Det är nog ett litet önskött i falukorv. Okej då. Och igen då, så tog jag upp det här med Malin. Hon sa såhär, ja fast mamma, det är ju så här, du vet, att barn med sådana med ADHD de har ju faktiskt dubbla anledningar till att kanske inte vilja äta skolmaten.

Den ena är den att de kan ha, att det kan vara helt enkelt, eller autism, spektrumdiagnoser så att säga, att man har olika hang-ups kring det. Men barn med ADHD, de medicineras ganska ofta och då har de ingen aptit heller. Vilket innebär den att då kanske det är ännu viktigare för dem att faktiskt, att om de nu inte har aptit, i alla fall få äta någonting som de tycker är gott.

Jag bara, klok tjej liksom. Den där perspektivet hade jag faktiskt inte med mig. Och sen så blev jag lika upprörd kring den här politiska debatten kring att man inte ska, att man så här, man ska ta bort köttfria dagar.

Ja, nej men liksom av princip för att barnen ska alltid få äta kött. Vad händer med pannkakor? Det har ju varit så här många år så har vi ju faktiskt haft vegetariska dagar men som man inte har tänkt på har varit vegetariska dagar.

Men nu har det ju blivit en ideologisk fråga att bort med vegetariska dagar för att det är trots att vi vet att det är både bättre för klimatet, men faktiskt också för hälsan att kött är inte jättebra alltid för hälsan. Och helt ärligt så är det köttet som ibland vi har råd att servera på skolan är inte toppen. Falukorv är liksom faktiskt inte kött, det är något annat.

Men det är ju svårt. Med det systemet som vi gör så blir det svårt att få bra mat på äldreboenden. Det är svårt att få bra mat i hemtjänsten. Det är svårt att få bra mat på skolor om vi ska jobba som vi gör nu.

Tycker jag att det borde vara fantastiskt mat i skolan? Absolut. Tycker jag att man borde få frukost i skolan också? Absolut. Då hade vi kunnat skapa vanor som gör att vi skapar en matkultur, men också en kultur där vi har energi för att kunna leverera och bli smartare och smartare.

Men det är inte så lätt. Och vi har en ändlig resurs med pengar. Björn, vad tänker du? Du kanske... Du har ju en stor påse. Jag tycker att det här är en bra spaning och jag tycker att det är viktigt.

Jag har ju också gått och startat på det här med önskemat. Jag vet att jag har frågat min dotter som går i högstadiet. Hon säger att ungefär en tredel i hennes klass får önskemat.

Och det är ju ganska mycket. Det känns som att man försöker behandla någon form av symtom på ett annat problem. Kött eller är tycker jag är bullshit, eller som Magnus vill säga, för behöverland.

Det vill säga, som du är inne på Lotta, det viktigaste är väl att det är bra näringsrik mat. Och så kan man variera lite därefter. Det är ju ganska viktigt. En sak av mina som du var inne på litegrann är ju som vi blev väldigt påminda om under pandemin, som var ett av skälen till att vi ville att barn skulle gå till skolan.

Det var ju faktiskt att en del barn så är det här den enda måltiden, den riktiga måltiden de kanske får på en dag. Och det är ju verkligen så här, om vi inte förstår att vi lever i ett samhälle där det faktiskt kan vara så, så behöver vi verkligen säkert ställa att skolans roll är mycket viktigare än så mycket som vi tänker att det är. Det går att göra god mat i storkök.

Jag har själv jobbat på Blå Korset. Jag har ju varit i landstinget länge, liksom. Men jag jobbade på Akademiska sjukhusets storkök. Och då var det faktiskt så att man gjorde både maten till patienterna och till personalrestaurangen.

Det vill säga, det är ju samma mat. Och det var väldigt många som gick till den personalrestaurangen och åt den maten. Så du menar att det är därför? Ja, jag förstår.

Tack! Och fint, det är första gången tror jag som någon har sjungt i podden. Ja, kanske det. Tre år lite till. Ett nytt segment, Lotta. Tack! Jag tänker att vi kan strös vidare till det, Magnus.

Du ska ju ändå riva av fyra stycken spaningar här. Så fan, kör! Precis, det kommer jag såklart inte att göra. Men det är roligt när man förbereder spaningar för olika settings.

Men reflekterar kring den spaningen jag tänkte ta nu, då hade jag tänkt att ta aida mig på den. Hur ska man göra för att det ska bli lite edgy här och få vara bra sätt? Exakt.

Nej, men jag... Så min tanke var lite att reflektera kring när världar möts. Och jag funderade på... Jag blir lite orolig. Ska vi alltså skippa segmentet med frågor?

Är det det? Är det spaning eller frågor? Vad är ni mest sugna på? Spaning. Ja, då ser vi. Jag har några väldigt bra frågor annars. Men vi tar... Jag tänkte fundera lite kring när världar möts.

Just nu pratar vi inom life science-bubblan mycket om nya terapier och nya lösningar. Men vi pratar också mycket om beredskap. Kryddat med hur vi hanterar digitala lösningar, AI och så där annat.

Det som då är intressant är när ett antal namnkunniga författare skriver en debattartikel om att vi håller på att tappa vårt försprång inom ett viktigt område som är både framåtblickande men också som både framåtblickande och funnits med ett tag, men som knyter ihop det där med det vi pratade om vad gäller både beredskap och framtid. Jag tänkte återkomma till det, men jag ska ge en liten bakgrund. Debattartikel i DN som är skriven av...

Nu går det snabbt här hörni. Rimm Akceson som är professor i nukleär medicin, Anders Bergdal som är vd för Nordic Association for Nuclear. Per Acceleration, Thomas Fyrsten, vd på GE, Laurent Lexell, Per-Olof Olsson, professor i fysik, Anders Söderholm, rektor på KTH, Carl Teden, vd för Studsvik och Mattias Uhlen, som knappt är här än, beskrivning.

Lite bakgrund. Jag använder värderingarna från debattartikeln, så det är ju en partsinlagare i sammanhanget, men den har också en hel del info. Radioaktiva isotoper är en förutsättning för modern diagnostik, cancerbehandling, strålbehandling, radioenuklidterapi, sterilisering av sjukvårdsinstrument.

Flera av de viktigaste måste tillverkas i kärnreaktorer och levereras till sjukhusen inom timmar. Sverige är totalt beroende av ett litet antal åldrande reaktorer utomlands för försörjningen av dessa isotoper och det har fått allvarliga konsekvenser, enligt våra författare. Hösten 2024 tvingades flera universitetssjukhus skjuta upp undersökningar av cancer- och hjärtpatienter eftersom ett rör i en reaktor i nederländska Petten påverkade hela Europas tillgång av teknetiumbaserade radiofarmaka.

Liknande situationer har inträffat flera gånger i senaste decenniet. Världens medicinska isotopförsörjning vilar på reaktorer byggda på 1950- och 60-talen. Flera är på väg att tas ur drift.

Teranostics, alltså sammanslagning av diagnostik och behandling i ett och samma radioaktiva läkemedel, pekas ut som en av cancervårdens framtida möjligheter. Metoden gör att det är möjligt att med en och samma molekyl identifiera en tumör, rikta en strålning mot exakt den platsen. Hela detta paradigmskifte vilar på isotoper av lutetium-177 och actinium-225 som liksom dessa endast kan produceras i ett begränsat antal reaktorer.

Inom EU görs redan idag cirka 10 miljoner radioisotopbaserade procedurer per år med en förväntad tillväxt på 10-15% årligen, det vill säga en dubblering på 5-7 år. Det finns liksom inga tecken på att produktionskapaciteten växer i takt med den efterfrågan. Så det de uppmanar regering och riksdag att göra är att fatta ett principbeslut om att Sverige ska etablera en nationell infrastruktur för kärnteknisk forskning och en modern forskningsreaktor för isotopproduktion.

Två linjära pågående kärntekniska initiativ mot EU-strategiska prioriteringar och nummer tre utöka mandaten för sekretariatet för finansiering av ny kärnkraft. Jag kan inte värdera dessa förslag kontra allt annat som sker just nu, men det är rätt tunga namn som sätter standardsynen på spel, vilket gör det lite mer trovärdigt. Men också ett intressant exempel på hur den geopolitiska omvärlden som ju gör att vi nu pratar om egen vaccinproduktion, egen antibiotikafabrik eller östreaffabrik, att tack vare företag i EU som gör att något som varit kontroversiellt sedan folkomröstningen för snart 50 år sedan skapar ett problem inom vården för cancerpatienter.

Vi vill inte vara beroende av andra länder i potentiella kris- och krigssituationer och vi har ett område som både är relevant för energiförsörjningen men även för att kunna behandla patienter. Det blir ett intressant twist när vi ska lägga patienters liv i ena vågskålen kombinerat med planetens välmående i den andra och sen komplettera med ett antal egon och relativt principfasta individer. En starkt politiskt färgad fråga, men också en förutsättning för Sveriges resiliens.

Det är inte lätt att ta de här besluten de här dagarna. Jag lutar mig åt att Remaxons gäng har någonting i det de säger, men det kräver en del modiga beslut. Vad tänker ni?

Tack, vad säger Lotta? Jag tänkte att vi pratade om det. Det finns ju lokaler vi skulle kunna använda apropå radio med hemmets gamla lokaler som är på något sätt utrustade vad det gäller bunkermässigt och har samma förutsättningar.

Men det där är väl precis samma. Du petade på den artikeln. Vi började med den artikeln med att satsa på det vi är bra på, att vi riskerar att urholka ett framsteg vi har.

Det är ju precis det. Det är svårt att säga den att de här bristen på läkemedel, det märks inte. Nej, det gör det inte den nu, men det kommer utholka folkhälsan om tio år för det vi gör nu bygger resiliensen och hälsan för tio år framåt.

Så vi kommer märka av det. Så det var precis det perspektivet som du har dragit upp där. Vad kan vi göra då? Ska vi utbilda igen? Jag tror att nu har vi en möjlighet att hitta smartare och bättre sätt att utveckla det på.

uppenbarligen så kanske vi har kompetens som vilar. Låt oss se hur vi kan utnyttja den och bidra till Europas konkurrenskraft eller självförsörjning. Jag tycker att allt så här, när man säger att vi ska göra det för Sveriges skull, vi är för liten marknad, det är helt ointressant.

Vi måste se det till att det, i sådana fall ska vi delta i en större europeisk beredskap och en större europeisk samlad försörjningskedja. Hade det någonting med det var du spanade? Ja, Gud, det hade jag absolut.

Det jag menar är att det är svårt och det är svårt när vi nu är beroende av andras lite äldre reaktorer för att vi inte har några. Det finns väl något intressant i det när vi försöker ha kvar företag som tillverkar kritiska produkter på grund av just beredskapssituationen. Då vill vi ha dem i Sverige, annars i Norden och sen i Europa.

Men det är liksom en utmaning. Ja, vad tänker du? Jag faller tillbaka på det här med alternativkostnad, det vill säga ska vi göra A, B, C eller D? Om det här är A, om vi ska lägga ett visst antal miljoner.

Eftersom man nu vänder sig och vill att det ska vara en skattefinansierad investering i det här fallet så hamnar man helt plötsligt i en ganska tuff konkurrens. Det var därför jag inte ville värdera just hur det ligger kontra annat. Det är ju som i Uppsala, folk är upprörda över att vi lägger ett visst antal miljarder på spårvägen för de tycker att man ska lägga det på någonting annat.

Det vill säga att någonting annat är B. Hade vi lagt lika många miljarder på B då hade någon velat att vi skulle lägga dem på C. Hade vi lagt det på C så hade någon velat att vi skulle lägga det på D.

Och så går det liksom runt på något sätt. Så det är ju superintressant. Jag skulle vilja tänka också lite, dels som dig Lotta, stordrift. Vad kan vi göra tillsammans med andra och så vidare.

Och nu låter jag liksom raljera lite. Om det blir krig så beror det på hur stor den radien av kriget är. Det vill säga, är det hela världen samtidigt? Ja då kanske vi ändå inte håller på med den här typen av behandlingar för att just på det viset.

Är det vi som blir anfallna och vi är liksom likt Ukraina eller någonting. Ja men då kanske vi faktiskt skickar våra patienter någon annanstans för behandling. För att det är svårt att bedriva bra sjukvård för den typen av vård i landet.

Och är det så att det bara handlar om den här produktionen av isotoperna. Ja men där skulle jag nog fundera lite på hur marknadskrafterna kan göra det billigt på något sätt. Det är ju ändå så att det funkar i mångt och mycket.

Jag tycker att det är ett superintressant exempel. Jag kollade på en jätteintressant rant från en ekonom om den nya politiska moda med rent control. Som de har mycket diskussioner om i USA just nu.

Och det påminner väldigt mycket om det här. Vem är det som ska betala för vad och vad leder det till för effekter egentligen? Och hur ska man på riktigt komma till bukt med det man vill uppnå?

Superintressant. Bra spaning Magnus. Tack. Jag är mest fascinerad för det var industri och det offentliga som skrev tillsammans. Så tycker jag alltid att det är lite mer spännande.

Sen håller jag med om, förlåt Lotta. Nej men jag bara tänker att det är intressant för att du tar också upp en sån politiskt laddad och känslig fråga som just kärnreaktorer. För att annars så, det blir ju en dual use på det här.

För man kan ju inte släppa löster riktigt som man kanske hade velat i frågan kring konkurrens och sånt. Så det är verkligen intressant. Ja men den sista där på