AI kommer ”döda alla” – Trump säger bluff

Are you still talking about Jeffrey Epstein? This bill is a deal with the devil. The mission didn't end with Charlie's life. Obviously Greenland should be part of the United States.

Turn the volume up! Varmt välkomna till USA-podden avsnitt 768. Det är onsdag den 16 september och klockan är 14.37. Och den här veckan är det jag som heter Kajsa Boglin som vikarierar för Sara Stenholm.

Men i Washington är det allt som vanligt för där finns Gina Lindberg. Hallå! Hallå, god morgon från din forna hemstad, Washington. God morgon! Simon Isaksson i Austin, hallå!

Yes, hallå, hallå. Och Roger Wilson sitter i studion. Precis. Då kör vi igång tycker jag på direkten för vi har mycket att prata om. Bland annat uppgifterna om att AI skulle kunna vara på väg att utrota mänskligheten.

Många är oroade, men president Trump kallar det där för en konspirationsteori. Vi kommer sammanfatta primärvalen som nu är klara och vi ska prata om finansieringen av Trump Juniors bröllop som har väckt en del frågor. Men vi börjar med nyheten om att en av USAs viktigaste kulturinstitutioner nu har boomat igen efter en infekterad strid om ifall Trump skulle kunna få ha sitt namn på fasaden eller inte.

Gina, det var ju en dramatisk dag igår som började med att en domare slog fast igen att Trumps namn inte ska stå på fasaden. Om vi börjar där, hur lyder motiveringen? Trump vill alltså byta namn på det här kulturhuset till Trump Kennedy Center.

Det är ju annars döpt efter tidigare president John F. Kennedy, men han vill byta namn och nu sa domaren för andra gången nej till det namnbytet. Varken president Trump eller någon annan kan döpa om kulturhuset för det där är en fråga för kongressen, säger domaren Chris Cooper.

Så det här är inte något som Trump bara kan bestämma på egen hand. Och det där var ju ett domslut som omedelbart retade upp Donald Trump som överklagade booms och agerade redan igår. Ja Simon, hur reagerade Trump egentligen på det där?

Ja han tog till sociala medier och förklarade där att det inte kommer att bli någon välbehövlig renovering av den här byggnaden som han då också beskrivande målade upp som i väldigt dåligt skick, att den i princip kan falla ihop. Men det kommer inte bli någon renovering om då inte namnbytet sker. Så det sker någon form av lite hårt mot hårt då från Trumps sida, någon form av utpressning nästan då, att det blir inga pengar om inte namnbytet sker.

Och vi kan lyssna lite på hur det lät när Joyce Beattie, hon är alltså då den här demokratiska kongressledamoten som har lett den här juridiska kampen mot att Trump ska ha sitt namn på centret. Vi kan lyssna på hur det lät när hon beskrev vad som hände när Trump ringde upp styrelsen igår. Det säger väl något om stämningen i Delaware, de är röstar traditionellt väldigt demokratiskt.

Så han vann primärvalet, Chris Coons, inga överraskningar där. Den stora storyn från Delaware, överraskningarna, finns om man tittar lite längre ner på listan. Om man tittar på de lokala primärvalen, alltså till delstatskongressen, så var det en tydlig vänstervåg med fem nya vänsterkandidater, progressiva demokrater, som slår ut sittande mer mittendemokrater.

Och det här med vänstervågen i partiet, det är ju verkligen en av de stora trenderna i årets primärval och det märktes även i Delaware. Okej, men är det alltså så det har sett ut om vi zoomar ut lite grann också, Gina? Ja, mönstret inom Demokraterna är ju att det finns en Soran Mamdani-effekt, alltså att vi ser på flera håll runt om i landet nya kandidater på vänstersidan i partiet, ofta unga kandidater.

Flera av dem beskriver sig ju som demokratiska socialister. Och tidigare inom Demokraterna så har det ju varit några få, det har varit Bernie Sanders och några till, men nu har de verkligen fått sällskap. Och vi har sett också flera sittande, alltså nuvarande demokrater som blivit utmanade och förlorat mot de här nya vänsternykomlingarna.

Så det där är en trend att det finns en vänstervåg och att primärväljarna inom Demokraterna är redo för förändring och inte nödvändigtvis röstar på de gamla vanliga. Roger, en demokrat som vi ju har pratat om en del i podden, det är ju stjärnskottet James Talarico i Texas, progressiv kandidat till senaten, men som kombinerar där progressiva med sin kristna tro. Är det där en väg framåt för Demokraterna?

Det finns de som hävdar att man måste täppa till vad som kallas för The God Gap inom amerikansk politik. Det vill säga att en stor del av stödet för republikanerna kommer från kristna, medan de religiösa väljarna i stort utgör en mindre del av de demokratiska väljarna. Där är det ungefär 50-50 mellan folk som är religiösa och folk som inte så anser sig tillhöra någon religion.

Och det finns ju en lång tradition av det här egentligen inom det demokratiska partiet. Framförallt kanske fortfarande inom så kallat svarta kyrkor. Senatorn från Georgia, Raphael Warnock, är ju pastor, dessutom i samma kyrka som Martin Luther King var aktiv i.

Så det finns ju sådana kopplingar också. Men man har sett att framförallt evangelikala kristna, framförallt vita evangelikala kristna, har gått till republikanerna. Så det finns några stycken.

Sarah Trone Garriott till exempel försöker flippa ett republikanskt distrikt till Iowa. Hon är luthersk präst. Men det finns en hel stor del enkelhet kring det här.

Dels att de här mer religiösa demokraterna måste få ihop den här synen på abort med sin religion. Och man vill inte heller stöta bort de icke-religiösa väljarna. Så det finns enkelhet.

Och jag tror ingen kan ju mäta sig i genomslag med Talarico. Han har ett annat sätt att formulera sig på. Simon, hur har de demokratiska kandidaterna närmare mitten profilerat sig?

Ja, men det där är intressant. För att just nu så har det varit väldigt mycket prata om vänsterflanken inom Demokraterna. Men det finns ju väldigt många kandidater som tillhör mitten och den här centerfalangen då inom partiet.

Och det finns flera olika strategier hur man väljer att gå till val på. En handlar om att gå till hård attack mot Donald Trump med kanske Gavin Newsom, Kaliforniens guvernör, och Illinois guvernören JB Pritzker till exempel som någon form av förebild där. Som har varit tidigt ute under Trumps mandatperiod och slagit tillbaka mot Trump.

Och det finns flera demokrater som ställer upp i kongressvalet nu som kör på den approachen. Att man ska bli en motvikt i mitten mot Trump. Sen finns det också de som kör på strategin att locka mittenväljare genom att ta avstånd aktivt från den här vänsterflanken.

Det finns ett initiativ som heter The Promise to America, typ Amerika-löftet, där demokrater som ställer upp i valet tydligt tar avstånd från socialism och betonar att de är kapitalister som tror på hårt arbete, företagande, ägande. De betonar att de till exempel vill ha säkra gränser, ordning och reda med invandringspolitiken, att de vill bygga ett starkare och friare USA. Så de demokraterna lyfter inte fram de här stora frågorna som vänsterkandidaterna gör, typ allmän sjukvård och sånt.

Och det får de mycket kritik för från vänsterkanten, att de är uddlösa och inte bjuder på något annat än status quo, typ. Men jag tror också att det är det som är den här gruppens idé för vad som kan bli framgångsrikt då. Att locka med att få saker att bli som vanligt igen efter ett par år till nu med Trump.

Och så finns det ju en demokrat som inte bara drar mot mitten utan nästan distanserar sig från det egna partiet. Bob Sand i Iowa, och honom har det ju gått bra för, Roger. Vem är han och vad representerar han?

Han anses ha en god chans att vinna guvernörsvalet i Iowa, en delstat där man då inte valt en demokratisk guvernör sedan 2006 tror jag. Och han lyfts fram av de som inte gillar den här vänstersvängningen inom Demokraterna som en annan väg att gå. Han har varit delstatsrevisor i Iowa och också bakgrund som allmän åklagare.

Och så en kort period som –fotomodell eller modell, vilket han själv inte gillar att lyfta fram. Han vill hellre prata om de andra sakerna. Och han försöker utmåla sig som en anti-etablissemangskandidat genom att utmåla de två etablerade partierna som lika goda kolsypare.

Han säger att de är privata klubbar som bedriver ett slags institutionaliserat fiktiveri mot allmänheten. Och så kan han posera till exempel på bild med en tröja där det står Blueradder, blå-rött alltså, som är de partiernas färger. De är överstrykna, så står det truer-better.

Han är alltså bättre och sannare än någon från ett politiskt parti. Och så har han olika saker som då ska vara inbjudande för republikaner. De som kommer på hans möte och frågar honom, är du republikan, då applåderar man att de är där.

Det är inte någon man vill ta avstånd från. Man sjunger America the beautiful, åtminstone en gång under hans valmöten, som en slags patriotisk gest, allsång. Och sen har han också lånat ett väldigt handfast argument för sin kandidatur från en gammal demokratisk guvernörskandidatskampanj.

Alltså att det är det som korruperar när ett parti till exempel innehar alla maktstrukturer, alla maktnivåer i en delstat som republikanerna har haft i ett tag. Och då jämför han med hur man bedriver jordbruk, alltså att man måste ha växelbruk, inte samma grödor på samma åkrar under hur många säsonger som helst. Och det slår ju an i jordbruksdelstaten Iowa.

Simon, om vi då går över till de republikanska primärvalen, vad är det som har dominerat där? Ja, det som har dominerat framförallt i deras primärval, det är ju fortfarande Trump och MAGA-rörelsen där kandidaterna antingen väljer att ställa sig bakom Trumps politik och pratar om hur hans tullar och skattesänkningar och även kriget mot Iran på sikt kommer göra livet bättre för amerikaner. Och därmed kan de också räkna med Trumps ibland avgörande stöd i valet.

Eller så väljer man att distansera sig från Trump och räknar därmed med att man kanske får klara sig utan hans stöd, men att man också kan stå mer fri från Trumps politik som inte är särskilt populär i opinionen. Så det är ju Trump som sätter starkast avtryck, skulle jag säga. Håller du med, Gina?

Ja, han har absolut ett starkt grepp om partiet. Och man kan ju säga att hela den här, hela valrörelsen nu kring mellanårsvalet egentligen cirklar kring två frågor, sakfrågor. Det ena är ekonomin, plånboksfrågorna som är stor för båda partierna, för väljare i båda partierna.

Och det andra är Donald Trump. Han engagerar på båda sidor. Han gör att många demokrater blir motiverade att gå och rösta i mellanårsvalet för att de vill rösta och markera emot honom.

Och inom republikanerna så satsar ju republikanska partiledningen på att det är Trump som ska peppa och locka republikanska väljare. Sen är ju frågan, och det märkte vi på mellanårs- konventet i Dallas i förra veckan, om han kommer att hjälpa eller stjälpa för republikanerna. Trump själv är ju övertygad om att han är en magnet för republikanska väljare.

Låtsas att jag står på valsedeln, säger han. Men man hörde ju i snacket runtomkring på konventet i Dallas att det finns också en oro bland vissa kandidater för att han tvärtom ska stjälpa dem. Att de kanske inte vill, de republikanska kandidaterna, stå på olika kampanjscener och hålla tal och möten ihop med Trump därför att han faktiskt kan vara ett sänke istället för att lyfta partiet.

Så att det där blir den stora frågan i mellanårsvalet för republikanerna. Ja, för det är ju inte bara de allra mest Trump-loyala som har vunnit. I Georgia till exempel så vann ju Rick Jackson mot Bert Jones som hade Trumps stöd.

Roger, vad kan man dra för slutsatser av det? Ja, men det har väl alltid varit så att Trump inte har haft alls mäktig makt av de republikanska väljarna utan det har alltid varit några stycken exempel på att det inte har gått exakt som han har velat. Men just i Georgia till exempel så var det ju så att samtidigt som Jackson vann mot Bert Jones så var det Mike Collins som Trump bestämde sig för att stötta i sista minuten som vann det republikanska primärvalet till senaten och han är knappast någon centrist.

Han beskriver sig själv som en MAGA-krigare och hävdar att valet 2020 var riggat så att Trump skulle förlora. Så att jag skulle inte säga att man kan tänka att det finns en anti-Trump-våg. Och Rick Jackson då som vann mot Trumps kandidat i guvernörsprimärvalet, han har själv också jämfört sig med Donald Trump som en politisk outsider och det verkar också som att ett skäl till varför han vann var att han hade skitmycket pengar att plöja ner i sin kampanj och det liksom hade inte hans motståndare.

Han fick inte heller något stöd av Trump personligen. Det kan man ju tänka sig att han hade kunnat göra om han verkligen ville att Jones skulle vinna. Simon, vilka andra mönster har blivit tydliga hos republikanerna nu under primärvalen?

En sak som jag har noterat som de kör stenhårt på runtom i USA inom republikanerna just nu det är ju att betona hur alternativet ser ut. Alltså att förmedla den Trumpifierade bilden av demokraternas USA så att säga, om de skulle få mer makt igen. Och då använder man ord som kommunism.

Man jämför demokraterna med styrena i Kuba och Nordkorea. Man påstår att demokrater kommer släppa in män i flickors omklädningsrum. Då syftade man på diskussionen om transpersoners rättigheter.

Det här dyker upp väldigt mycket både i reklamfilmer och i tal på scen och så vidare. Så precis som att många demokrater väljer att gå till val på att attackera Trump så går också många republikaner till val på att smutskasta demokrater. Men istället för att de då har en presidentsaktuella politik att peka på som ett problem så målar republikanerna upp en demokratisk dystopi för att nå fram.

Och det får vi ju se hur framgångsrikt recept det faktiskt är. Innan vi då bara tills ska göra en liten kort analys av vad de här rörelserna inom det republikanska partiet kan betyda för utgången i mellanårsvalet. Hur lyder den?

Ja det är ju, precis som Simon säger, det är ju väldigt mycket attacker mot motståndarna. Det vill säga att det här blir ytterligare en väldigt smutsig valkampanj där man satsar väldigt mycket på att kritisera motståndarlaget. Och frågan är om det räcker hela vägen för republikanerna.

Den stora valfrågan, sakfrågan för väljarna är trots allt ekonomin. Och där får ju Trump lågt betyg av sina egna väljare för den ekonomiska politiken. Och det blir på något sätt en fråga nu om man tror på Trump eller inte.

Därför att det han har börjat säga nu är att bättre tider kommer. Att den här ekonomiska strategin som han har med höjda tullar till exempel kommer bära frukt så småningom. Det påminner ju väldigt mycket om vad Joe Biden sa under sin tid vid makten när han vädjade till demokratiska väljare om att det må vara tight just nu ekonomiskt men bättre tider kommer när The Green New Deal slår igenom till exempel.

Liknande tongångar hör vi nu från Trump samtidigt som människor tycker att det är smärtsamt dyrt när de går och handlar i affären eller tankar bilen eller betalar för barnomsorgen till exempel. Så att den ekonomiska frågan som Trump gjorde till sitt trumfkort under presidentvalrörelsen den har han svårare att få entusiasm för bland de republikanska väljarna den här gången. Det var ingen kort analys men den var väldigt bra.

Roger, kan du försöka göra en kort och bra analys av vad man kan utläsa från de demokratiska primärvalen? Ja, men det är mycket som står på spel och jag tror att primärvalen kommer att avgöra det demokratiska partiets inriktning framöver. Misslyckas de demokratiska vänsterkandidaterna så kommer det att användas som ett avskräckande exempel.

Lyckas de, ja men då har vänsterfalangen mycket att säga till om framöver. Så det är någon form av testvalk nästan kan man säga. Och sen kan ju det avgöra till exempel i Michigan där man ju har Abdullahi Said som republikanerna attackerar väldigt hårt just nu och även en del centristiska demokrater.

Jag menar, hans vinst eller förlust kan ju avgöra majoriteten i Tekniken inte ska underskattas, att det snart kan finnas en superintelligens som kan hacka allt och ta över våra resurser. Och att folk som arbetar med att utveckla den här AIn överlag tror att det finns en risk att AI kan förgöra mänskligheten framöver. Och så kom det också flera andra sociala medieinlägg från andra inom branschen som då höll med den här killen.

Så det blev många alarmklockor som ringde då. Och det här fick då Antropics vd alltså sträcka ut handen och vilja börja samarbeta med konkurrenter som till exempel Elon Musk och Sam Altman och andra techbolag om att man skulle sakta ner farten. Gina, hur vanligt eller ovanligt är det att techbolagen går ihop på det här sättet?

Ja, det är ju ovanligt och just det här att larmet kommer inifrån branschen, från anställda eller före detta anställda som varnar, som Simon beskrev, varnar för att nu håller vi på att passera en gräns. Och att cheferna sedan går ut och stödjer den analysen och säger att det här är värt att ta på allvar och nu behöver vi sakta ner och nu behöver vi se över regleringarna. Så att de här uppmaningarna till någon form av regleringar eller nedbromsning kommer ju inifrån själva industrin.

Och där kommer också uppmaningar om att man måste samarbeta mer finns emellan. Man måste också samarbeta mer globalt och det har ju också kommit de här förslagen om att man ska ha någon form av oberoende utomstående granskare som kan gå in och kontrollera hur säkerhetsrutinerna ser ut. Och det här har ju också uppstått en diskussion de senaste dagarna.

Varför kommer det här just nu? Det kan ju ses som att branschledare och chefer gör det här utspillet nu för att kunna ta initiativet själva för att man inte ska bli överraskad av att det kommer initiativ från politikerna i Washington utan att man istället ska gå i bräschen och tala om hur man vill ha det. Men Simon, det här låter ju nästan som det som Trump är inne på, att det skulle vara någon konspirationsteori eller bluff med de här varningarna.

Ligger det någonting i det då från hans sida? Det vet vi ju inte. Vi vet ju inte vad det är som exakt, och vi kanske inte heller skulle förstå exakt vad det är som gör att AI-företagen reagerar på det här sättet nu.

Om det nu är så att det är någonting som de har sett eller märkt i sina produkter som gör att de vill bromsa upp. Men det finns ju en helt annan teori också. Det skulle vara att sätta att folk är skeptiska och tror att det skulle kunna handla om någon form av marketingstunt.

Att AI-företagen i själva verket kört fast i utvecklingen och att man vill locka investerare och göra så genom att måla upp en bild av att man har AI som är så pass framgångsrik att den till och med på sikt skulle kunna bli ostoppbar. Så det finns ju många olika teorier som flödar just nu om varför de här larmen kommer. Men många tar det på stort allvar.

Många politiker, både politiska röster på vänster och på högerkanten, som känner att det är dags för amerikanska staten att agera. Men från Trumps sida då så avfärdas det här som en bluff. Och Trump har skrivit också i den här debatten att det enda som behövs för att AI-utvecklingen ska kunna ske säkert det är en stark och smart president med högt IQ.

Och USA har redan det. Så det är lite grann Trumps svar på den här oron som sprider sig i landet. Och han menar då att det viktigaste är att USA inte blir omsprungna av Kina.

Så därför måste företagen fortsätta att köra på. Och han passar också på i det här och dumförklara kritiken som kommer från amerikaner om datacenter. Det håller på att bli en viktig valfråga nu i mellanårsvalet.

Och jag tror att den här retoriken från Trump att kalla det för bluff för att försöka avfärda både AI-oro och datacenterskritik. Det är ett sätt för Trump att försöka få de egna väljarna att inte köpa den här retoriken som sprids nu som inte gynnar Trump. För där både problematiken kring datacenter och de här hoten från AI potentiellt.

Det är ju saker som väcker väldigt starka känslor. Och vi såg ju ett ovanligt samarbete igår när Bernie Sanders kampanjade med Steve Bannon, Trumps gamla chefsideolog mot techbolagen. Roger, var går den politiska skiljelinjen egentligen när det kommer till AI och politiken?

Jag tror att oron är stor inom bägge partierna. Men de ytterkanterna i diskussionen just nu har ju varit av president Trump som Simon berättade om. Som vill ha få om några begränsningar överhuvudtaget när det gäller AI-utvecklingen.

Och ser ju AI som en del av det ekonomiska välstånd som han hoppas ska infinna sig i USA under hans presidentperiod. Men han skulle skriva under en exekutivorder om att AI-företagen frivilligt skulle dela avancerade modeller med staten för att se till att det inte fanns någon cybersäkerhetsrisk i dem. Alltså det var ju med stor vånda han överhuvudtaget skrev under den exekutivordern.

Den försenades för att han då inte ville att det skulle vara tydligt att man inte inrättade någon form av standard eller kontroll eller något liknande. Och på andra sidan då Bernie Sanders och till exempel också demokraten Texas kongressledamoten Greg Kossar. Som vill ju förbjuda de mest kraftfulla formerna av teknologin.

Och så hela tiden då den här osäkerheten att kan man lagstifta kring detta i USA när det samtidigt då pågår en utveckling i Kina. Jag tänker när jag spelade Civilization, spelet där man utvecklar civilisationer och jag höll på att fixa och ordna min egen civilisation och sen kom det liksom typ rymdskepp eller något och bara sabbade hela min stad. Och det funkar ju inte så bra.

Och jag tänker att risken är hela tiden att man blir om fåbispprungna anser ju de som då menar att de här begränsningarna inte kanske är ensidigt inom den amerikanska industrin. Gina, det här är ju en jättefråga som har exploderat nu på en massa olika sätt med bara veckor eller någon månad kvar till mellanårsvalet. Hur stor fråga blir det politiskt?

Ja, det blir en otippat stor fråga och det har att göra med dels det här som vi har varit inne på att larmen inifrån branschen har exploderat och uppmärksammats de senaste dagarna. Och det gör att både många väljare och politiker är oroade och tar den här frågan på stort allvar. Men det har också att göra med att vi närmar oss ett val och att det är många politiker som grabbar tag i den här frågan som ett sätt att profilera sig.

Därför att det finns en stark oro. Det här med datacenter har vi ju sett de senaste veckorna och månaderna. Det håller på att växa till en jättefråga inför valet att folk är så oerhört upprörda över detta datacenter som växer fram som en effekt av AI-utvecklingen och behoven inom industrin.

Det finns ett starkt folkligt motstånd och det finns många politiker som nu ser till att komma med förslag om att begränsa datacenter och nu också om att reglera AI-verksamheten. Så det är en kombination av larm inifrån och en valrörelse som går in på slutspurten. Nu ska strax få berätta vad ni inte kan släppa.

Men innan dess så vill jag bara höra era reaktioner på en annan sak. Ni kommer ihåg Trump juniors bröllop nyligen. Det var festligheter i flera dagar på olika öar i Bahamas.

Men vem var det som betalade? Grävsajten ProPublica har nu avslöjat att en stor del av notan togs av en rysk oligark, Omar Kremlev. Simon, vem är han? Ja, det här är en rysk man som beskrivs som nära, väldigt nära, Vladimir Putin och som allmänheten inte tidigare känt till att skulle också då stå nära Trump junior.

Han bjöds in och la hundratusentals dollar på Trump juniors bröllop enligt det här avslöjandet. Förutom att tillhöra Putins krets är Omar Kremlev också ledare för internationella förbundet för boxning IBA som internationella olympiska kommittén bröt med för ett par år sedan, om ni kommer ihåg det, på grund av bland annat kopplingar till ryska staten och en oro för korruption och så där. Men nu är då Omar Kremlev i strålkastarljuset igen och den här gången då för att ha finansierat Trump juniors bröllop enligt ProPublica och ska då enligt uppgifterna när långa intervjuer genomförs i en flod.

Gavin Newsom står där iklädd i ett par väldigt blöta byxor i strömmande vatten i Montana. Och det är CNNs programledare Jake Tapper som intervjuar. Och de båda männen står där i floden i keps, solglasögon, snyggt fotor, blöta byxor och fiskespön för att de ägnar sig åt flugfiske medan de pratar presidentplaner.

Och innehållet i den här intervjun var intressant. Gavin Newsom sa bland annat att han kommer inte ställa upp i presidentkampen om Kamala Harris ställer upp. Så det här har satt fart på spekulationerna om det möjligen är så att han har fått besked om att hon inte ska göra det, till exempel.

Negativ kommunikation helt enkelt. Precis, negativ kommunikation. Men själva innehållet och de här rubrikerna om Kamala Harris drunknade lite i den här flodscenografin.

Tanken var väl förstås att det skulle se lite så där avspänt ut. Men det är ju svårt att göra tv-intervjuer om politik som är så här extremt iscensatta. Och denna flugfiskeintervju har istället hånats på längden och tvären i olika tyckarpaneler senaste dygnen och i sociala medier och kallats för totalt överansträngd och allmänt awkward.

Så att två män i en flod pratandes politik samtidigt som de fiskar, det är veckans för mig svårt att släppa. Simon, vad har du inte kunnat släppa? Jag kommer också nämna en tv-intervju, eller en del av en tv-intervju faktiskt.

Det hände här i Austin i helgen när Ted Cruz buades ut i tv och det skapade rubriker runt om i hela landet. Det här var inför en väldigt hajpad match, ett toppmöte i amerikansk fotboll mellan college-lagen Texas Longhorns härifrån och Ohio Buckeyes. Och det här var ett sånt där väldigt kändistätt försnack och hela matchen förvisso.

Många kändisar där, över hundratusen som hade matchbiljetter. Och ändå som dök upp och var med i tvs försnack framför publik med massa Texas-fans som satt på en liten scen med fansen bakom sig. Det var republikanska Texas-senatorn Ted Cruz.

Men medan han försökte prata lite politik där på scenen i tv-sändningen så buades det allt mer bakom honom. Och till slut så skanderade folk Ted, you suck! Så pass högt att man knappt hörde vad Ted Cruz sa.

Och det här kan man ju visst ta bort om man vill då med att Austin är en demokratisk stad i Texas. Särskilt universitetsstäder brukar ju vara liberala. Men det är klart att det inte hör till vanligheterna att en så ändå framstående republikan buas ut så högt på hemmaplan i Texas.

Samtidigt som alla ser det i tv-sändningarna. Och då menar vi att det här är ett tecken på hur impopulär både Ted Cruz och Trumps politik är även i Texas inför mellanårsvalet. Roger.

Ja men jag tänker lite grann på vad som är en politisk skandal och inte längre. Om det nu är så att en rysk oligark kan finansiera till exempel en presidentsons bröllop. Om vi då går in på lite mer snuskiga förutsättningar så har jag följt utvecklingen kring Chris Gallant som är en demokratisk kandidat till kongressen i ett New York-distrikt.

Där har nämligen läckt ut lite gamla bilder på honom. Han har då poserat i olika BDSM-utstyrslar eller kanske egentligen bara en utstyrsla eller två. Och de har då också tidigare använts som reklammaterial till en stor BDSM-hjälpmedel och klädförsäljare i USA.

Så de där helt plötsligt dök de upp i New York Post och i en annan mindre tidning. Och då kan man ju tänka sig att det var kanske någon som försökte sabotera för honom. Vi får väl se, han har ju sagt att bilderna är på riktigt och de är censurerade på nätet men det lär vara väldigt intima scener mellan honom och hans dåvarande partner i en bur i masker och sådant.

Men han tänker inte dra tillbaka sin kandidatur och vem vet, det kanske till och med har gett honom en högre sån name recognition eller om det nu är andra delar av honom som man nu känner igen framöver. Han har slagit igenom kan man säga, han är väldigt googlad. Ja, det är form av politiskt genombrott, man kan vara med om.

Själv har jag inte kunnat släppa att Mitch McConnell är tillbaka i kongressen. I veckan så rullade han in på den mörkblå heltäckningsmattan för att vara med och rösta för första gången sedan i juni. Han har alltså varit borta i över tre månader efter en fallolycka och det har spekulerats en hel del om hur han egentligen mår, om han är i form för jobbet.

Vad tyckte du då? Jag tyckte han såg ganska sportig ut, eller pigg. Ganska pigg för att vara Mitch McConnell. Men alltså, han har ändå suttit 41 år i senaten och det är inte ens i närheten av att vara rekord för längst satt West Virginia-demokraten Robert Byrd i 57 år.

Det tror jag inte att Mitch McConnell kommer att slå, så pigg såg han inte ut. Han ställer inte upp till omval. Precis, det skulle också kräva att han omger sig på den punkten.

Så vi kan väl slå fast att det inte kommer att bli något rekord från Mitch McConnell. Och det var allt för oss för den här veckan. Gina Lindberg i Washington, Simon Isaksson i Austin, Roger Wilson var med i studion.

Producent var Paulina Monsson och jag heter Kajsa Bohlin.