64. Spränga Kungens toalett

Du lyssnar på en podd från Acast. Jag har gjort det igen. Vad? Jag var på toa. Nice. Berätta. I Hässleholm. I Hässleholm? Jag var i Hässleholm på toa. Jag skulle åka tåg.

Jag skulle åka från Kristianstad. Jag varit på Jamboree och jobbat. Och jag kommer fram till Hässleholm och ser, jag har nu 20 minuters bytestid. Nu är det dags.

Jag vill gå på toa. För att man kan göra det på tågen, men det är liksom lite trevligare när inte marken går i 200 km i timmen. Ska du gå på toa eller ska du gå på toa?

Jag ska gå på toa. Men det är därför jag behöver 20 minuter. Jag behöver inte 20 minuter för att pissa. Hur lång tid tar du? Nej, jo fan. Men okej. En droppe i taget är det nu.

Nej, men så jag hittar en toalett. Och det är en sån där betaltoalett inne på ett Espressohouse där. Jag blippar mig in. Jag är så jävla nöjd. Men får jag ställa en fråga?

Vad? Väljer du, precis som att du ska göra något hemskt, väljer du ställe med omsorg? Att du är såhär, åh nej, där satt en barnfamilj, här kan jag inte gå in och spränga toan.

Nej, de här förtjänar bättre. Eller oj, där sitter någon som just har brytit benet och har kryckor. Jag kan inte spränga den här toan, jag måste välja en annan toalett.

Har du lite skuldkänsla för vad du ska göra? Ja, det har jag. Men å andra sidan är det ju att de som är där, de är okej om jag liksom spränger toan för. För annars när jag ska vidare på nästa tåg till Stockholm, då finns det en risk att den toan sprängs och sprängs den toan när vi är i 220 km i timmen, då är ju alla körda i fyra timmar.

Och det kan bli någon form av liksom avfast emergency på det här tåget om man behöver stanna i växjö och hela tåget. Och det blir en hel grej med Trafikverket. Jag kan säga så här, det ska mycket till för att jag ska på toa, så att säga.

Offentligt. Är det så? Det ska jävligt mycket till. Det händer nästan aldrig. Men vad fan, du och jag reser ju som fasen. Ja, men alltså man biter ihop. Men det är inte bra, man kan få tarmfickor, det är inte bra för tarmarna.

Det är viktigt att gå på toan när magen säger till. Nej, att gå på Espressohouse i Hässleholm och spränga toan, jag hade inte gjort det. Så det ska väldigt mycket till.

Då ska jag liksom bli sjuk på tåget och någon får bära mig till en toalett. Men det finns en anledning för där jag var kunde jag inte gå på toa på två dagar för att den toaletten var upptagen i två dagar. Jag kommer till det senare.

Jag går in, jag ser lyckan, jag sätter mig, jag gör det, det sprängs, jag är nöjd. Jag har gjort mitt på typ tio minuter. Känner, inget toalpapper. Åh fy fan. Det hände igen.

Senast jag gjorde det här, då var jag i Polen och fick ta en bagagetag. Nu sitter jag i Hässleholm, vad fan gör jag? Det finns ingen annan toa bredvid, det är inga bås, det är en toalett jag kunde blippa mig in.

Jag har gjort mitt, jag har inget toalpapper. Jag känner om man kan ta toarullen och vika ut kartongen, men den är gjord av någon, det är någon nytt material de har börjat med, för det är inget så här tunnpapper, det är tjockt som wellpap. Så jag tar i för allt i kung och fosterland och jag lyckas inte ha sönder den här jävla toarullen.

Fy fan, men du måste kolla innan. Jag vet, det är lätt att vara efterklok, men... Men vad ska jag göra? Det är så sällan jag spränger en offentlig toalett. Det händer en gång per år, kanske.

Och då kikar jag innan, finns det liksom, kan den här toan hantera det jag ska göra här nu? Så man kan till och med, om man är riktigt noggrann, kolla spolknappen, man kollar utrymningsvägar för de andra människorna, man kollar att det finns toal, man liksom, man kollar ordentligt. Men jag tyckte det kändes tryggt, det var en betaltoalett.

Det får mig att tro, Hampus, att du spränger toor till höger och vänster. Nej! Ja, för du är så slapp. Va? Ja, du bara går in och du visslar när du går in på en oskyldig toalett i Hässleholm och spränger den.

Det får mig att tro att du gör det här ofta. Du har den auran med största respekt. Du har så inget problem med att spränga en toalett. Jag var som dig en gång i tiden.

Jag gick runt och inte sprängde toaletter. Men då fick jag istället ont i magen, magknip och riskerade få tarmfickor. Och då sa min mamma till mig, Hampus, du måste gå på toan när det känns för annars kommer du sitta där en dag och det kommer inte vara lika kul och du kommer ångra att du har gått runt och hållit dig i livet.

Så spräng när det sprängas skall. Kan vi sa hon så? Hampus, du måste spränga någon toalett här och var. Vad ska jag göra? För nu har jag ingen jävla bagagetag. Det är omöjligt att ta sönder toaholken.

Det är inget papper i den här torkgrejen. Det enda som finns är jag, en ryggsäck och den här Dyson Air-grejen som man torkar händerna i. Och jag tänker inte blåsa bort det.

Okej, vad har du för... Jag skulle nog tagit i mina... Jag har aldrig varit i en sån här situation, Hampus. Jag skulle aldrig hamna i en sån här. Hur? För att jag väljer med omsorg innan någonting sprängs.

Ja, men ibland har nöden ingen lag. Nej, men jag tror aldrig att jag ska hamna i en sån här situation med respekt. Men du som är så rädd om hypokondrier och grejer.

Man måste gå på toa. Jag måste inte. Jag kan hålla mig länge som helst. Men det jag skulle säga var då. Jag skulle om jag mot förmodan skulle hamna i den här sitsen så skulle jag torka mig med mina sockar.

Vad gör du av den sen då? Man slänger det i soptunnan. Så det ligger där. Tänk om det var en vitaste upp! Ja, jag hoppas att jag har vita då. Vad?! Då ser man ju att det är klart.

Det hade jag gjort. 100%. Men vad hade du gjort? Nej, men jag har gjort det. Jag var där. Vad gjorde du? Jag går igenom mina fickor. Jag har bara en telefon på mig.

Det går inte. Jag kollar runt mig. Det finns ingenting. Det finns en liten, liten ruta som ligger kvar på golvet. Men den är helt blöt. Så den går inte att använda.

Så jag tar till slut och bara liksom luckas upp. Jag kollar runt. Jag ser min ryggsäck. Jag bara ja, jag måste ju ha någonting i ryggsäcken. Men jag precis tömt ryggsäcken.

Så jag har min MacBook. Jag har mitt pass. Jag har min bankdosa. Och jag har en powerbank. Det är inga bra alternativ. Nej, nej. Jag har ett bankkort för kontanter har man ju inte.

Man hade kunnat tagit mina strlindgren. Då hade det varit värt. Men nu blev det inte så. Men hur många? Får jag ställa en annan fråga här? Hur många tork behöver du på dig?

För nu ska jag vara så jävla transparent här. Men det här är min podcast och jag får göra det om jag vill. Jag behöver ju utan vatten. Ska vi se här. 30 tork kanske.

Nej, nej, nej. Innan jag är nöjd. Du skojar väl? Nej, men jag har torkat mig till förbannelse. Och jag har kompisar som är i exakt samma situation. Att de måste torka tills det kommer blod.

Så är det för mig. 30. Alltså det blir ju som friktion så att det blir sår. 30 tork. Och det är det jag menar. Men du skojar nu, eller hur? Nej, men alltså det är mycket alltså.

Jag kan räkna nästan, men det är massor. Men därför kör jag ju med blöta grejer och sånt. Men därför, det jag menar med det här är bara att jag behöver, alltså jag kan inte, om jag skulle vara i din situation så skulle jag ju aldrig kunna lösa det med

Bita ihop eller bryta ihop. Får du välja där när det står och fryser? Ja, men jag väljer nog att bita ihop. Ja, på ett sunt sätt är det bra att bita ihop. Ni fattar vad jag menar tror jag.

Jag blev inspirerad när jag var i Mallorca. Jag börjar tänka på det någon gång. Jag skulle hyra en bil. Vi skulle fara och köra runt där. Så var det en man som jobbar på den här biluthyrningsstället som var spanskt från Mallorca.

Och han pratade med mig. Och sen frågade han var jag var ifrån. Och så sa jag, I'm from Sweden. Och då började han prata svenska med mig. Och mer och mer svenska.

Och sen så började jag fråga, hur fan har du lärt dig det här då? Nej, men han jobbar i en reception där det var många svenskar på resa i Mallorca. Så då köpte han ett sånt här kassettband och bara lyssnade på svenska.

Och så lärde han sig det. Det är som när man går utomlands och går förbi marknader så hör man alltid, billigt, billigt, billigare än Ullared. De har lärt sig det, det är episkt.

Och sen när jag kommer tillbaka där när jag ska hämta ut bilen så står han och pratar med ett franskt par där. Pratar han flytande franska. Och då börjar jag fråga, men vänta här nu, hur många språk kan du egentligen?

Han kan hur många som helst. Han är, och jag träffade för första gången i mitt liv, på riktigt ett språkgeni. Pratar väl liksom tio plus språk. Ja, han kan liksom tyska, holländska, engelska, spanska, svenska, norska.

Han kunde hur mycket som helst. Och det var så jädra coolt att se. Är det inte någonting med att man är lagd åt det hållet? Det är väl skit, alltså språk, de säger ju att det är lätt att läsa språk när man är barn för att du har liksom din inlärningsförmåga.

Jag tror det är skitsvårt att lära sig så många språk i vuxen ålder. Ja, och sen som du säger, vissa har ju lättare för den andra. Men det är bara så jävla coolt.

Och jag frågade han nu vad hemligheten var och sådär, och fick inget riktigt såhär pollett som droppar ner svar, men det var jäkligt coolt i alla fall. Så i slutet pratar vi bara svenska och jag pratar precis som jag pratar med dig. Och jag frågade, har du någon gång varit i Sverige?

Nej. Wow. Han skulle liksom kunna jobba i Sverige. Alltså förstår du, det är så jävla coolt. Och sen kommer han och sa, vad vill du ha för barnstol då? Till barnen då.

Vi har de här som är lite billigare, eller så har vi de här som är mycket dyrare. Vilka tror jag tog? De dyrare. Ja. Fy fan vad taskigt att säga sån där. Alltså vad fan ska jag säga, vi tar de billiga till barnen.

Såklart var det de bästa och dyraste, och jag skäms lite till, men det var det värt. Det var som mamma och pappa berättade när de skulle köpa en barnsäng till mig när jag var liten och föddes. Då sa de, antingen så har vi den här, eller så har vi den här som är mycket dyrare.

Men den är testad för plötslig spädbarns död. Fy fan. Ja, men då tar vi den då. Bra försäljare. Vadå, testad för plötslig spädbarn? Alltså grejen med det är väl att det sker plötsligt.

Alltså det är väl inte en säng i världen som kan motverka det, eller vadå? Ja, men grejen med plötslig spädbarnsdöd har jag pratat med våran barnläkare om när barnen var nyfödda. Det finns inte så mycket kvar i Sverige i alla fall.

Förut var det mycket vanligare. Det som var de vanligaste tre anledningarna, det var att antingen att barnet hamnade med ansiktet ner i madrassen. Så jag antar att den här madrassen de köpte till mig då var lite luftigare, så att man kanske kan andas igenom den.

Två, att föräldrarna råkade rulla över barnet om man sov med dem i sin säng. Eller tre, om man röker inomhus. Och det är ju inte så många som gör längre. Så jag tror det var de grejerna som var det vanligaste.

Men ja, sorgligt, läskigt. Hur som helst, han var ett språkgeni, Hampus. Och jag blev så fruktansvärt inspirerad av honom. Och jag tänker på honom då och då, hur jäkla duktig han var.

Och då är min fråga till dig bara. Har du något språk som du hade velat lära dig? Alltså jag gick ju spanska. Hola, ¿qué tal? Moi bien, ¿qué...? Jag tengo un silla, yo tengo ojos de azul y mucho verde.

Du sa något om att du har blåa ögon. Gjorde jag? Jag tror det. Fyra år pluggade jag skiten, jag kan inte skit. Så det är ju någonting helt absurt med det. Och jag har ju då tänkt så här, men jag skulle lära mig japanska.

Som varenda jävla man i 25-årsåldern tänker. Varför ska du kunna japanska? Men det är ju så jävla fränt land. Ja, men du kommer ändå aldrig kunna åka dit. Och när du väl åker dit kommer du inte kunna någonting.

Förutom på Duolingo och allt du kan är. Hur mår din faster? Exakt. Hur mår din faster? Nej men, det hade bara varit så coolt, Hampus, att kunna. Jag har alltid velat vara typ fyrspråkig.

Jag skulle ändå säga att jag är tvåspråkig i alla fall. Jag kan svenska och jag kan engelska. Jag skulle ta mig fram jättebra på engelska. How is your aunt? På tal om språk och sånt så var jag på en restaurang i Piteå i helgen.

Och otroligt trevlig tjej som jobbade där. Som säger som jag pratade med och jag beställde ifrån. Och jag tänker att hon är från Piteå. Och sen kommer hon och säger någonting till mig.

Hon kommer till bordet sen och säger Ursäkta, jag måste bara få säga en sak. Förlåt att jag stör. Och jag bara, det stör inte. Och så säger hon, jag vill bara tacka dig för att när du var här en gång för typ ett år sedan eller något sånt där.

Så sa mina kollegor, men det där är Emil Hansson sa de då. Så hade de då sagt vem är det där? Och då berättade de, och sen hade hon börjat kolla på mina Youtube-videor.

Och hon bara, och jag skulle säga att det är en stor del till att jag har lärt mig svenska. Och jag bara, va? Du är ju från Piteå, var fan är du från? Då var hon då från Ukraina.

Och hon var så sjukt duktig på svenska alltså. Jag märkte inte ens att hon var från. Fast jag trodde hon var född i Sverige. Likt den här mannen nu i Spanien, som måste ju hon vara ett språkgeni.

I alla fall väldigt, väldigt duktig på det. Hon sa också att jag vill att du fick henne att tänka på annat än alla hemska nyheter om hennes hemland. Och jag blev så rörd.

Och det var så fint. Och det var så starkt av henne att säga det. Och jag blev så jävla tacksam av de orden. Jag ville bara dela med mig av dem. Vilken fin människa hon verkar vara.

Och vilken stjärna. Det är ju så också, man lär sig som bäst när man lyssnar och använder språket. Det är därför tyska och fransoser är så värdelösa på engelska för att de dubbar ju allting.

Exakt. Exakt. Det där är så jävla bra. Man ska lyssna på det. Hur lär sig Leo och Lillie svenska? De kan ju prata skitmycket nu. Jag har ju suttit med dem och bara lärt dem glosor, typ.

Eller lärt dem liksom... Hur mår din faster? Hur mår din faster? De har ju bara lärt sig för att de har lyssnat. Och sen har de hjärnan dragit ihop olika sammanhang och dragit slutsatser.

Och så har de testat sig fram. Och det är ju så man lär sig, tror jag, på bästa sätt. Jag tror att Youtube har ju en ny funktion nu som gör att du kan dubbla alla Youtube-videor via AI.

Så man kan gå in på en Youtube-video och så kan man välja ljudspår. Och då kan man ändra så här att du ser på en MrBeast-video att jag vill höra det här på franska. Och då är det någon AI som

Nej, men var dygtig. Nej, men det är... Men det är för att du inte är redo. Alltså gör man inte något sånt här typ med fingrarna. Tre fingrar och sedan tummen över den lille för den store skyddar och tar hand om den lille.

Alltid... Det är jättefint. Det är där de går lite för långt. Ja, men de måste ju ha samhörighet och de vill ju visa liksom att, ja, men vi är redo. Det är ju som disciplin fast för kids.

Kan du göra din alltid redo då, helst förut? Scouter, är ni redo? Alltid redo! Ja, nej, men det är nog larm så många nyttiga grejer. Jättenyttiga grejer. Och liksom att ta hand om varandra och vara tillsammans och att samarbeta, det som funkar.

Det är typ bland det vackraste jag har sett. Och att inte jag får vara scout gjorde mig så jävla ledsen. Så den dagen jag får barn vill jag starta ett scout. Och vara scoutledare.

Men vet du vad jag kom på nu? Jag är ju för tusan scout. Jag blev ju invigd tror jag, scout, så jag är ju tekniskt sett scout. Men jag tycker att vi ska bli scoutföräldrar, du och jag.

Ja, alltså... Vad är du rädd för? Jag vet inte, jag vill inte åka ut i skogen så många gånger. På bestämda tider. Nej. Nej. Okej. Med massa andra som jag inte känner.

Men jag förstår tjusningen med det, men jag tror inte riktigt att det är min grej alltså. Nej, men det är ju ett sätt att göra roliga aktiviteter tillsammans. Att man samtidigt är med om personlig utveckling.

Ja. Vad ser det ut? Jag tänker bara, så där ser det ut. Jag tänker. Men ja, nej, men jag vet inte. Du har ju scout aura och jag är ju chockad över att du inte har varit scout.

Men det som är grejen då, jag är ju där för att göra ett jobb. Jag ska göra avslutningen inför de här 18 000 scouterna. Så jag ska då göra ett gig. Ett ganska stort gig.

Alltså programledargrejer. Verkligen. Det är ändå 18 000 personer. Jag fann, det är för us. Alltså det är manuset förberett för en stor scen. Alltså det här är, du vet, militären är intresserade av hur de ens klarar av det här eventet.

Hur klarar ni av att få 18 000 människor, särskilt barn, att vara organiserade, ta hand om varandra och allting går bra? Till och med de är nyfikna. Hur fan ska scouterna klara av det här?

Det förstår jag. Det är jäkligt imponerande. Bra disciplin på dem. Och jag gör ju då det här gigget, men du kan ju gissa då vem som är där. Viktor Frisk. Nej, jag vet inte vem är där då.

Kungen. Ah, kungen. Kungen är scout. Och när kungen fyllde 80 år nu, vet vad han önskade sig först och främst? Av så här hovstater och vilka som nu ger det. Han önskar sig pengar till scouterna.

Och fick typ 90 miljoner. Jävlar. 90 miljoner som gick in i scouterna. För han själv är scout. Och varje år så kommer kungen dit när det är en sån här jamboree. Och så uppträder han eller går upp och håller ett tal för dem.

Och då gör han någonting som heter raketen. Och han är så fin, för han går upp där. Kungen är ändå 80 år nu, han har gjort det här förut. Han måste inte, men han vill.

För han är en scout. Han är med i den här enheten. Och så går han upp där och så säger han. Ja, ni vet, jag skulle göra en grej, men jag kommer inte ihåg vad den heter riktigt.

Och då ropar alla. Raketen! Raketen! Ja, jag hör er inte riktigt. Raketen! Och så ställer sig kungen, du ska få se här. Och gör raketen inför allihopa. Kolla. Vad brukar det kallas för?

Va? Nej! Vi börjar som det vet. Och ser det ut som en raket. Och klappar händerna rakt upp. Fan mäktigt. Mäktigt. Nej men alltså, får jag säga en sak om scouterna?

Jag tror det där är svinbra för många. Man får en samhörighet med folk. Man lär sig någon massa grejer. Man får träffa kungen och han besöker dem. Jag tror det är jäkligt imponerande.

Så är det bara. Men jag vet inte om jag hade passat in där riktigt. Så varför jag sprängde tron i Helsingholm är kungens fel. Det finns alltså ett gäng bajamajor.

Men i och med att kungen är där, se på den här videon. Nej! Man har en egen toa. En egen bajamaja! Men när kungen kommer så blir det såklart ett säkerhetsupdrag.

Och om nu kungen ska vara där och kungen behöver göra kungliga behov. Då kanske det är lite trevligt att ha en egen bajamaja till kungen. Så då har de satt en lapp där det står en kunglig tron.

Men förstå då om man tömmer den. Man blir väldigt medveten om vems det är. Jag tror man till sina funder valde att inte spränga denna tron. Nej men ingen gick ju in där och jag vågade absolut inte gå in där.

Och det var därför jag höll mig hela vägen till Helsingholm. Ja, jag förstår. Så vill man se det här, jag kan absolut lägga upp en liten film på kungens tron på Vafalls podd på Instagram.

Så kan ni få se den. Men det som händer då är det sjukaste jag har varit med om. Har du träffat kungen någon gång? Nej. Har du träffat prins Daniel någon gång? Nej.

Har du träffat prins Carl Philip någon gång? Nej. Har du träffat prinsessan Sofia någon gång? Nej, jag har inte träffat någon. Nej, nej, nej. Men jag vet att du har gjort det många gånger.

Ja, jag har gjort det någon gång. Och nu har jag ju träffat kungen då och jag var lite nervös för jag respekterar kungen väldigt. Och han går upp då på scen. Och vad är det första han gör?

Jo, kungen roastar mig. Vad säger han? Nej, men bro går upp där. Jag ville ta hand om honom, jag hann inte innan han skulle upp på scen. Jag kände bara, oj, kungen är där.

Shit, kungen är... Vadå? Jag är inom några meter från kungen. Det är ändå lite fränt, eller? Så han går upp där inför 18 000 människor och det första han säger...

Han har då sett lite filmer på mig på scenskärmen när jag försökte vara scout. Och ja, det gick lite sådär för mig, för det var lite svårt. Så går han upp på scen och säger, jo, jag såg Hampus försökte vara scout.

Och ja, det är ju under all kritik. Jag skulle ändå säga att det där han försökte sig på och misslyckades med, det gjorde jag för 26 år sedan. Så jag tycker fan faktiskt att Hampus får lägga macken i likt.

Så är det med det. Han går av och jag bara, wow! Tack! Alltså jag skiter i om han roastar mig eller inte. Att han har acknowledgedat att jag existerar i detta universum, det tycker jag är fränt.

Så han går av, jag tar hand med honom och så säger han Ja, du får, ja, jag var tvungen att ge en liten känga. Så, ja, så kan ni gå. Hej! Tjena, tjena. Fränt! Det är svinkoolt ju.

Han har sett dig, han har pratat om dig. Så jag kände ju att i efter det hade jag ju egentligen kunnat gått på den kungliga tronen. Som ett prank. Spränga den. Spränga kungens trone.

Ja, det är ju jättekul. Vi är svidtaggade på att vara ute på den här turnén och träffa er alla. Ha det bäst hörni. Tack för att ni finns. Vi hörs igen nästa onsdag.

Hej! Du är ju sällan backis. Ja då. Ja men alltså, du brukar säga till mig ibland typ backis när vi ska spela in och sånt där. Men, inte är det ofta det är märkbart backis.

När du ska spela in och så. Ja men någon gång när vi har spelat in så här typ en söndag och så har vi varit på något gallej någon. Inflyttningsfest eller något. Då kan du säga innan vi spelar in så här, ja, nej, jag är lite sliten.

Det var, blev lite sent igår. Och då brukar jag säga, är du backis? Ja, jo. Men du, sen spelar du in en jättebra podcast då, hur pigg som helst. Men du, jag har lärt mig från det bästa.

Bit ihop. Ja, du är bra på